SD och genusvansinnet

februari 13, 2011
Lagligt

Förskolorna har ett lagligt ansvar. Att pojkar tar på sig klänning är viktigt för svensk jämställdhet

Det var ju på tiden! Jag upptäckte förresten just att om man googlar på ”Det var ju på tiden” kommer mitt gamla inlägg Det var ju på tiden upp som första träff. För det var nästan exakt ett år sedan det var på tiden att någon, i detta fall KD, kom på och offentligt lanserade den förnuftiga idén att avskaffa Nationella Sekretariatet för genusvansinne. Man kan ju vid en första anblick tycka att det verkligen behövs en nationell myndighet för att ”könsavkoda leksaker” och inspektera förskolebarns attityder (trots att föräldrarna motsätter sig detta) för att därefter utarbeta en seriös nationell handlingsplan för några miljoner för hur man ingjuter mod i pojkar att bära klänning, men å andra sidan så vet vi att många talibaner bär klänning till vardags, och därför vore det mycket bättre om Genusväldet for iväg på studieresa till Afghanistan för att se hur man gör. I Saudiarabien har män också klänningliknande plagg. Uppenbarligen finns det platser där genusutopin blivit till verklighet, något man annars sällan kan beskåda. Vetenskapsrådet beviljade ju nyligen 10 miljoner till några genusforskare  för att åka på genusresa till Pakistan, och då är man ju redan i närheten. För som vi ju fick reda på för ett tag sedan  så har de svenska förskolorna tydligen ett lagligt ansvar för att se till att pojkarna faktiskt tar på sig klänning! Ur artikeln:

”Dagens föreläsare, genuspedagogen Anna Ubysz, jobbar kommunalt med frågor kring barnuppfostran och jämställdhet, och hon har också skrivit en magisteruppsats i ämnet, ”Genus och jämställdhet i förskolan”. Den bild hon målar upp är svart men hoppfull. Det är för jävligt. Det blir bättre. Men backlashen lurar runt hörnet. I världens mest jämställda land är risken stor att vi dunkar varandras ryggar och är nöjda med det vi redan åstadkommit. I förskolorna ser det ut som det gör överallt annars i samhället, och den som vill förändra stöter på hårt motstånd. ”Ofta är det föräldrarna som känner ett starkt och nästan instinktivt motstånd mot ord som genus, jämställdhet och könsroller. De tror väl att man ska stassa ut pojkarna i klänning”, säger Anna Ubysz. Och varför inte, tänker jag. Faktum är att förskolorna har ett lagligt ansvar för de här frågorna.”

Infiltration

Infiltration, "utbildning", "information" och angiveri

Vansinnet har fortsatt oförminskat och man översvämmas dagligen av svenskt genusvansinne. Visst är det lite roligt att de håller på sådär och aldrig ger upp, som tex när flera års genusarbete smulades sönder i DN efter att under åratal ha genusindoktrinerat en barnkull vid två kända genusdagis och sedan släppt ut dem i verkligheten så ändrade barnen beteende! Detta skedde i en svensk skola som inte var infiltrerad av genuspedagoger ”Det tog bara ett par dagar så smulades det ner” som man uttryckte det. Alltså: på bara några dagar lyckades skolpersonalen rekonstruera allas kön och rasera genusvetarnas mångåriga arbete på dagiset med att ”bara låta barnen få vara sig själva”. Infiltrera kan tyckas vara ett starkt ord, men faktum är att man från gensuvetarhåll är helt öppen med att det är just infiltration man håller på med, se själva sidan 28 här: ”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser: Infiltration, Information och Utbildning.” Tack för ärligheten får man väl säga.

Två kända svenska debattörer vill sortera bort vita heterosexuella och långa (!) män med blå ögon och i viss ålder från universitetskorridorer, bolagsstyrelser och tidningsredaktioner

Två kända svenska debattörer vill sortera bort vita heterosexuella och långa (!) män med blå ögon och i viss ålder från universitetskorridorer, bolagsstyrelser och tidningsredaktioner

För att komma till saken, jag vet att man kan få hela sin karriär förstörd om man kritiserar genusvansinnet (jag är dock ett unikt undantag; exakt hur många undantag som kan finnas i ett samhälle är ett mått på graden av infiltration och en väldigt intressant och relevant fråga men det får jag gå in på i ett annat inlägg om jag då får lov att offentliggöra en matteformel utan att ni går i taket, det har ju gått bra förut i samband med min modell för förfallet i landet ) och därför är det glädjande att en riksdagsledamot (i detta fall från SD) nu tagit upp genusvansinnet och kritiserat det i en interpellationsdebatt. Jag borde kanske häva ur mig några invektiv först så att jag inte blir misstänkliggjord förresten: verklighetsfientlig, extremistisk, rasbiologisk, galen, obildad, ultraradikal och reaktionär. Det var Genusmaffian det gällde alltså. Reaktionär är väl det minsta man kan säga om man ser klänningbärande talibaner som ett fördöme för jämställdheten, och rasbiologin förespråkade man så sent som 2007, som ni kan se då Zoran Alagic (jämställdhetspolitisk debattör och presschef på Lärarnas Riksförbund) och Kurdo Baksi (bror till Nalin Pekgul och mottagare av Industrifackets kulturpris mot rasism (1999) samt Olof Palmepriset (1999)) i en debattartikel krävde att ”De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna.” Detta skulle som alla inser kräva en omfattande rasbiologisk insats. Det är tydligen det här som är kulmen på det arbete mot rasism och för jämställdhet som från etablissemangets sida belönas med priser, utmärkelser och positioner. Mörkerkrafterna Baksi och Alagic är fortfarande mer än välkomna i den offentliga debatten, vilket är ganska skrämmande.

Mattias Karlsson

Mattias Karlsson frågar Sabuni vad alla JÄMI-miljoner används till

Men åter till kampen mot den del av den svenska fördumningsindustrin som kallas för genusvansinne. Det kan tydligen ta sig många olika uttryck, alltifrån slöseri med skattepengar och hjärntvätt inom myndigheter, till hot om våld och anklagelser om könsförräderi. Därför är det glädjande att någon folkvald vågat kritisera delar av gensuvansinnet offentligt och det var det jag ville ta upp. Riksdagsledamoten var Mattias Karlsson från SD som tog upp en del intressant i en interpellationsdebatt som ägde rum i Riksdagen den 3 februari. Ur kammarens protokoll (finns även videoupptagning):

”Jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting

Anf. 39 MATTIAS KARLSSON (SD):

Herr talman! År 2008 beviljade regeringen 100 miljoner kronor till organisationen SKL för genomförandet av så kallad jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting. Dessa 100 miljoner kom senare att växa till 145 miljoner. Varför man valde att satsa så mycket skattepengar på just jämställdhetsintegrering är inte helt lätt att bli klok på. Enligt Jämi saknas det nämligen helt svensk forskning kring metoden,  och ingen vet egentligen om detta är ett bra och effektivt sätt att förbättra jämställdheten. Det finns säkert ett och annat guldkorn bland de projekt som verksamheten rymmer, men klart är att det på flera håll i landet inte kan beskrivas som någonting annat än ett fiasko. I en utvärdering från Ljungby kommun konstaterades det att deltagarna inte kunnat se behovet av verksamheten, att man upplevt det som någonting påtvingat uppifrån och att mindre än 30 procent trodde att det skulle leda till ökad jämställdhet. I Simrishamn har man använt pengarna till att anställa en genuspedagog som har lärt kvinnor att sitta bredbent på en stol och som har hållit kurser i hur man dekonstruerar den så kallade könsmaktsordningen genom att mentalt byta kön på matsalsbestick. Nu har man ytterligare ökat resurserna, med 80 miljoner kronor, till den här verksamheten. Därför skulle jag vilja fråga jämställdhetsministern om hon anser att programmet för hållbar jämställdhet verkligen är det bästa sättet att förbättra levnadsvillkoren för Sveriges kvinnor och om det har varit klokt att spendera 225 miljoner kronor på det.

Anf. 40 Statsrådet NYAMKO SABUNI (FP):

Nyamko Sabuni har skrivit under alla JÄMI-beslut

Nyamko Sabuni har skrivit under alla JÄMI-beslut

Herr talman! Jag vill tacka Mattias Karlsson för denna viktiga fråga. Jag tror eventuellt att Mattias Karlsson har läst en utvärdering av projektet som jag själv inte har tagit del av. Den del av utvärderingen som jag har läst handlar nämligen framför allt om att det har varit många stora framgångar på det området. Vi kan bara konstatera att välfärdstjänster i vårt land inte är jämställda. Omsorgen till de äldre ges inte på lika villkor, om man tittar könsmässigt. Män får mer och tidigare omsorg än kvinnor. Vår skola är inte jämställd. Man har i ett projekt konkret kunnat se att pojkar får så mycket hjälp att det slutar med att läraren gör pojkarnas skrivläxa medan flickorna kämpar med sina läxor. Därmed utvecklar flickorna läsförmågan och skrivförmågan mycket snabbare än killarna. Och vården, inte minst, har vi följt i många år. Kvinnor och män får inte vård på lika villkor. Detta handlar om en kvalitetsfråga. Vår sjukvård, omsorg och skola kommer aldrig att hålla den höga kvalitet som jag vill att den ska hålla om vi inte kan garantera att både flickor och pojkar och både män och kvinnor får välfärdstjänster på lika villkor. Därför satsar vi dessa pengar. Det gör vi för att utveckla arbetsmetoder och utveckla statistik och därmed också kunna ifrågasätta: Varför ser det olika ut? Och vad kan man göra åt det? De här pengarna har gjort en stor nytta.

Anf. 41 MATTIAS KARLSSON (SD):

Behövs alla genuspiloter?

Behövs alla genuspiloter?

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag beklagar att jämställdhetsministern inte är beredd att se mer nyktert och självkritiskt på de prioriteringar man gjort och den verksamhet som man har bedrivit. Jag beklagar också att den borgerliga regeringen har valt att bygga vidare på den verklighetsfrånvända, flummiga och radikalfeministiska jämställdhetspolitik som lanserades av tidigare vänsterregeringar.  Min och Sverigedemokraternas uppfattning är att vi inte behöver fler genuspedagoger, genuscoacher och jämställdhetspiloter som genuscertifierar barnböcker och byter kön på bestick i en närmast totalitär anda. Vad vi i stället behöver är ökade anslag till forskning kring kvinnosjukdomar och krafttag mot den grasserande våldtäktsepidemin, det hedersrelaterade förtrycket och den utbredda psykiska ohälsan bland unga kvinnor.

Anf. 42 Statsrådet NYAMKO SABUNI (FP):

Skattepengar går till genuspedagoger som provocerar genom att sitta bredbent på en stol och "vräka" sig

Faktum är att skattepengar går till genuspedagoger som provocerar genom att sitta bredbent på en stol och "vräka" sig...

Herr talman! Återigen ser vi på kvalitetsfrågan på olika sätt, Mattias Karlsson och jag. Jag menar att kvalitet inom välfärdstjänster handlar just om hur det faller ut för män och kvinnor, vare sig det handlar om skola, omsorg eller sjukvård. Det finns många goda exempel för Mattias Karlsson att ta del av när det gäller hur jämställdhetsintegrering och de pengar som regeringen har satsat faktiskt lett till bättre verksamheter när det gäller både ledarutbildningar och chefsutbildningar. Vi vet också att förändringsarbete, vare sig det gäller jämställdhet eller miljöfrågor, handlar om ledarskapsfrågor, att den som bedriver verksamheten också kan se de kvalitetsbrister som finns. I det här fallet är bristen på jämställdhet en av de brister som finns när det gäller kvalitet i våra välfärdstjänster. Det här är ett arbete som måste fortsätta att utvecklas. Jag skulle önska att Mattias Karlsson kunde vara med i denna kamp, så att vi kan garantera att våra medborgare, oavsett kön, faktiskt får tillgång till vård, omsorg och skola på lika villkor.”

Jag brukar hjälpa Genusmaffian genom att läsa rapporterna och sprida kunskapen till de folkvalda

Jag brukar hjälpa Genusmaffian genom att läsa rapporterna och sprida kunskapen till de folkvalda

Vad trevligt att de folkvalda tycks läsa min blogg. Eller åtminstone de dokument jag rotar fram. Inte alla dock, Sabuni har visst missat Ljungbyrapporten. Ändå spammade jag ut detta inlägg till alla riksdagsledamöter när det var aktuellt. Sabuni borde läsa delrapporterna och följa upp hur verksamheten går, hon är ju trots allt ansvarig och som ni kan se är det Sabunis namnteckning (tex här och här) i de dokument där pengarna beviljats. Sabuni säger att ”Det finns många goda exempel för Mattias Karlsson att ta del av när det gäller hur jämställdhets-integrering och de pengar som regeringen har satsat faktiskt lett till bättre verksamheter när det gäller både ledarutbildningar och chefsutbildningar” Självklart! Genusutbildningen är i full gång och propagandaverksamheten blir så klart bättre och bättre ju fler ”genuspiloter”, ”processledare” och ”jämställdhetsstrateger” som anställs. Frågan är om detta på något sätt gagnar medborgarna, och frågan är om inte hela den kommunala verksamheten istället för att förbättras istället blivit lidande av jämställdhetsintegreringen. I Ljungbyrapporten framgår att över 70% av de inblandade inblandade inte anser den här satsningen vara relevant för jämställdheten , att cheferna anser att genuspropagandan tar tid från den ordinarie verksamheten (den som verkligen ska garantera medborgarna god samhällsservice), att ”projektet skapats uppifrån” och att ”det ännu inte synts några konkreta verktyg” (efter 10 månaders verksamhet), att det varit en hel del ”korvstoppning” (dvs abstrakt genusteori), att uppdraget varit ”otydligt” och att flera ”jämställdhetsstratger” i kommunen tilldelades uppdaget mot sin vilja. Det är bara att läsa innantill (direktlänk till rapporten).

Genusutbildningen måste kryddas med mer kunskap

Genus-utbildningen måste kryddas - det räcker inte som det är idag

Mattias Karlsson har läst på medan Sabuni inte har något annat att komma med än floskler. Dessa floskler går att läsa i beslut om medel, i regeringens pressmeddelanden och i introduktionen till genusrapporterna. Den som bläddrar fram till efter de introducerande flosklerna som alltid låter bra givetvis, möts dock av Verkligheten, och Mattias Karlsson är en av få folkvalda som tagit sig tid att faktiskt undersöka verkligheten och det ska han ha all heder för. Det uppges i rapporten att processledarna (som leder genusutbildningen/jämställdhetsintegreringen) ”haft ett komplett motstånd”, men ändå drar man upp riktlinjer för den fortsatta verksamheten. Under ”slutdiskussion” i Ljungbyrapporten  kan vi otroligt nog läsa att man trots utbredd motvilja och ifrågasättande av denna typ av projekt som metod för att uppnå jämställdhet ändå gärna ser att arbetet utvidgas till även andra kategorier än kön:

Men grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning. Även dessa grupper är en del av diskrimineringslagstiftningen. För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald”.

Man blir ingen bra tandläkare förrän man genomgått

Man blir ingen bra tandläkare förrän man genomgått en genuskurs

Vi kan således räkna med statligt avlönade mångfaldscoacher, mångfaldsstrateger och många andra nya yrken inom kort. Sabuni, eller jag menar vi medborgare, betalar givetvis kalaset. Halva befolkningen ska sättas att övervaka att den andra halvan beter sig och tänker genusmedvetet. Kvinnor och män är ju olika, vad smart att man kommit på det, så nu kan man skapa en massa underkategorier och hitta på fler roliga titlar. Läkare, sjuksköterskor, lärare och annan personal har ju aldrig kunnat sköta sitt arbete egentligen, hur ska man kunna avgöra vårdbehovet hos en patient utan att ha läst genuskunskap? Som om en läkare vet något om den könade kroppen! Och vad vet en mattelärare om att undervisa i matematik och vad vet en tandläkare om hål i tänder? De vet inte hur de ska bemöta patienter och elever förrän de smakat på en dos statlig genuspropaganda – helst ett mångårigt projekt som aldrig avslutas eftersom man aldrig kan vara genusmedveten nog. Kan någon väcka mig ur denna av idioti präglade mardröm?

Hela världen ska genuscertifieras i ett svenskt genuslabb

Hela världen ska genuscertifieras i ett svenskt genuslabb

På tal om mångfald. Sabuni var den som 2008 sade: ”Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra” i samband med att regeringen initierade en tre år lång värdegrundsdialog för att ”skapa en förstärkt gemensam värdegrund” eftersom diskussionen ”inte gått i takt med samhällets utveckling”. Vad menas med att ”mångfald är bra men all mångfald är inte bra”? Hur ska mångfalden begränsas om man förespråkar mångfald, och får en politiskt korrekt politiker (som då var jämställdhetsminister) verkligen säga så? Läser man diverse styrdokument som exempelvis det obligatoriska skolväsendets läroplan får man intrycket att den demokratiska värdegrunden innebär att man ska respektera olikheter i människors uppfattningar, synsätt och värderingar  – dvs människors olika värdegrunder. Så en konkretisering av innebörden av såväl den ”demokratiska” som den ”gemensamma värdegrunden” med de grundläggande värderingar som det är skolans och samhällets demokratiska uppdrag att förmedla är välkommen. Tills vidare kan man bara tolka den demokratiska värdegrunden som att man ska acceptera att människor har skilda värdegrunder.  Kommer inte projektet med en ”gemensam värdegrund” att krocka med den ”demokratiska värdegrunden”? Nåja, värdegrunden ska vara klar år 2011 så då lär vi få veta ungefär vad vi ska tycka och tänka, och kanske också känna… Det blir nog förbjudet att kritisera värdegrunden, som en del av värdegrunden, bli inte förvånade. Borde vi inte få folkomrösta om värdegrunden förresten?

OBS! Läs om innehållet i Ljugbyrapporten och döm själva!

Några länkar:

Regeringsbeslut (”Regeringen beviljar SKL högst 100 000 000 kronor för att under tiden den 1 januari 2008–31 december 2010 stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan” )

Uppdrag till Nationell Sekretariatet (regeringsbeslut) att stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering (JÄMI), som kort innebär att ett genus/jämställdhetsperspektiv ska införlivas i allt beslutsfattande på alla nivåer, i alla steg av processen och av alla aktörer som deltar i beslutsfattandet. Konkret ska detta efter omfattande utbildningsinsatser resultera i att ett genusperspektiv genomsyrar all verksamhet inom kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Se ett exempel på hur det går till rent konkret i inlägget om Ljungbyrapporten! Se andra liknande dokument i länk nedan (”Dokument som publicerats av program JÄMI”)

Det behövdes visst 45 miljoner extra till genuspropagandan

Det behövdes visst 45 miljoner extra till genuspropagandan

SKL pressmeddelande om att budgeten sprängs med 45 miljoner för perioden 2008-2010 (notera: ”Ansökningarna handlar ofta om att göra en översyn av styrsystem och beslutsprocesser samt att utveckla IT-system och brukarundersökningar så att all statistik kan könsuppdelas. Många innehåller också riktade utbildningsinsatser för förtroendevalda och chefer för att öka kunskaperna om genus och jämställdhet.” – så att vi vet vad pengarna går till).

SKL pressmeddelande om ytterligare 80 miljoner för perioden 2011-2013

Dokument som publicerats av program JÄMI

Direktlänk till Ljungbyrapporten om jämställdhetsintegeringen

Relaterat:

”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”

Iiiinte 80 miljoner till!!!!

145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

Hur många miljarder? Det går utför…

Det var ju på tiden

Hållbar utveckling, hållbar jämställdhet och hållbart vansinne

Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

23 MILJONER till ”GENUSFOKUS” och nya statliga utredningar!

Grattis skattebetalare – del 2

Grattis skattebetalare!

Vad sysslar vetenskapsrådet med?

Läs vad polisen tycker om sin genusutbildning (i detta fall sk HBT-utbildning) ”Jag tyckte den var mer eller mindre ett påhopp. Väldigt generaliserande och väldigt låg nivå… Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den” (direktlänk till Ekot granskar)

Trygghet i kollektivtrafiken? Läs om genusanalysen av transportsektorn och avgör själv om denna påkostade genusanalys (SOU 2001:43) på något sätt gagnar dig som resenär: Del 1 , Del 2 , Del 3

Folkpartister vill ha genus i förskolan

Genushysteri i praktiken (FP vill fortfarande ha mer genus)

Genusforskarna uppger sig dela upp till 70% av sina gener med en brödlimpa

Blev lite väl många länkar i det här inlägget, ber om ursäkt för det, men jag vill ju bara sprida kunskap om det viktiga genusarbetet. 😉

Annonser

Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

januari 22, 2011
Jag skojade bara - men det fanns visst verkligen mobiltelefonsteleskop!

Jag skojade bara ang mobiltelefonteleskop - med det finns visst!

Nu har jag äntligen sett till att ordna Paypal, som ni kan se uppe till höger på bloggen :-). Donationer kommer att användas till att investera i en apparat som gör det möjligt för mig att blogga oftare och läsa mail regelbundet – jag tänkte jag skulle införskaffa en androidgrej som är så populär och användbar, ni vet en sådan där kombinerad dator-mobil-teleskop-brödrost med en inbyggd grafritande hårtork med diskmaskin i. På 20 kvadratcentimeter, och som löser alla fläckar, problem och sudokun när man sätter den på 60 grader och stoppar in lite Ariel och ett simkort. Där jag främst är ute efter datorfunktionen och Internet då, så att jag kan koppla upp mig även på buss och tunnelbana och se vad som pågår på genusfronten och på bloggen.

Missuppfattning

Vetenskapspropaganda?

I DN Insidan under rubriken ”Vi pratar sex redan i förskolan” (tipstack till Joakim!) kunde man häromdagen läsa om hur den anatomiska undervisningen i en grundskola görs könsneutral. 700 elever från förskoleklass och upp till årskurs nio ska  genusinformeras så att Sverige blir en ledande kunskapsnation. Så här inleds artikeln:

”Undervisningen i sex-och samlevnad har hamnat på efterkälken. I höst införs ny läroplan med krav på att ämnet ska ingå i fler ämnesområden. Men på Frejaskolan i Gnesta är man steget före.” Verksamheten i denna skola kommer antagligen därför utgöra en förebild för övriga skolor i landet som måste verka i enlighet med (faktarutan till höger) den läroplan som börjar gälla hösten 2011 och som ”omfattar tydligare skrivningar för hur sex och samlevnad ska integreras i de olika ämnena i skolan”. Både kommunens jämställdhetsstrateg och matematik- och NO-läraren är därför engagerade i arbetet:

”Det viktiga är att eleverna ser hur allt hänger samman, menar Maja [matematik- och NO-lärare] och Karina [Kommunens jämställdhets-strateg]. Hur sexualitet ofta styrs av andras normer och värderingar. Därför ska undervisningen också ske på ett neutralt sätt. I den anatomiska undervisningen försöker de vara så tydliga som möjligt.

– Vi vill komma bort från metaforer som att spermier är aktiva och ägg passiva i befruktningsprocessen, eller att mäns och kvinnors könsorgan beskrivs som komplementära. Den typen av beskrivningar tjänar bara till att förstärka traditionella könsnormer och heteronormen, menar de.”

Ett ägg attackerar några passiva spermier

Ägg attackerar spermier

Idén om att spermien verkligen simmar till ägget är en social konstruktion som producerats i huvudet på patriarkatet. Ägget ligger inte bara där, utan det simmar faktiskt in i penisen där det genast ”tar för sig” av livet genom att grabba tag i närmsta förvirrade spermie, kidnappar den, kör över allt i sin väg och för sedan den passiva spermien tillbaka till livmodern där den låser in den och sedan borrar sig in i den, vilket orsakar en sammansmältning, om spermien inte dött under äggets vilda framfart. Om det är fallet åker ägget tillbaka in i penisen och tar en mer duglig passiv spermie som tål lite stryk – det är så evolutionen gynnat snabba ägg och
stryktåliga spermier som inte vågar röra en fena. Att en förvirrad professor på Karolinska Institutet sedan tycker sig se i sitt mikroskop att det är spermien som är aktiv och simmar runt och letar efter ett ägg är ett tecken på demens. Alla som sysslat med IVF vet hur det egentligen ligger till, och att män kan bli lika gravida som kvinnor (återkommer till det lite längre ner). Annat ur artikeln:

”En annan ambition på Frejaskolan är att sex och samlevnad inte ska begränsas till biologilektionerna, utan ingå i flera olika ämnesområden.

– Det är skolans uppdrag att hjälpa unga att vara självständiga individer som gör fria val, säger Karina Solax Stridh, jämställdhetsstrateg på kommunen i Gnesta och tidigare kollega med Maja på skolan.

Lärarens uppgift är att

Lärarens uppgift är att synliggöra normer och fördomar. I det här fallet visar sig fördomen genom att eleverna tittar på läraren istället för tavlan, som om hennes klädsel vore viktigare än hennes kompetens. Ett genusgeni kom på detta unika fördomstest (obs detta är inte jag utan en bild jag fann på nätet när jag googlade "sexy teacher" 🙂 )

– Om man som lärare inte förstår vad man håller på med, är det lätt att man förstärker och befäster stereotypa könsnormer och värderingar. Då gör man mer skada än nytta, säger hon. En viktig del av undervisningen är att ge eleverna verktyg som synliggör deras egna och omgivningens normer och värderingar. Detta kallar vi för ett normkritiskt perspektiv, säger Karina.

– I åttan hade vi en övning där vi fick titta på olika ansikten och gissa vilka som var ihop med varandra, minns Ludvig. Det fanns inget facit, men efteråt när vi diskuterade insåg vi att ingen har satt ihop två tjejer eller två killar. Det var intressant.

– Här fick ni ju möjlighet att fundera kring hetronormen, säger Karina till Ludvig och Fredrika. Det gäller att göra det på ett roligt sätt, så att barnen får lite aha-upplevelser. Fredrika har funderat och läst mycket om genusfrågor och jämställdhet. För henne och en del av hennes jämnåriga är det självklart att ifrågasätta normerna kring kön.

– I min grupp var det många som redan var medvetna om hur vi styrs av fördomar och normer när vi skulle fördela orden på killar och tjejer. Så vi pratade ganska mycket om fördomar redan under själva övningen, säger Fredrika.

– Pedagogens roll är inte att säga vilka normer som är rätt eller fel, utan att belysa att de finns, att göra eleverna uppmärksamma på dem, avslutar Maja Thorsén. Det är alltid lika roligt att höra dem reflektera över sina egna perspektiv. Det märks att de växer.”

Vägra dammsuga!

Vägra dammsuga!

Detta med aha-upplevelser och att låta eleverna veta vilka fördomar de bär på känner jag igen, nämligen från verksamheten i en annan skola, vars genusarbete uppmärksammades för ett tag sedan. På Mariaskolan i Stockholm  (som beskrivs som ”ledande i genusundervisningen”) har man hyrt in en gensupedagog som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”. Skolan har en personal-genusgrupp, en elev-genusgrupp och en föräldra-genusgrupp. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete. Sedan kan man ju undra varför det går utför vad gäller svenska elevers kunskaper i matematik och andra ämnen. Det kan väl inte bero på att genuslektioner tränger ut andra ämnen, eller att genuskunskap med absolut nödvändighet ska integreras i alla ämnen, och att lärarna måste gå kurser och omvärdera sin roll eftersom de uppenbarligen missförstått sitt uppdrag?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Hur tolkar man det här utan att kunna läsa? Att politikern lyssnar på väljaren, som är en struts?

Uppdraget går tydligen i fösta hand ut på att ”motverka traditionella könsmönster”, inte att lära ut ekvationslösning eller kemiska formler. Inte ens att skriva eller läsa är prioriterat. Genuskunskaperna står över allt det där. Det visar inte minst det faktum att man ca en vecka efter valet ägnade ett helt program i P1 (minns inte exakt datum eller tid, hade på radion och stötte på det av en slump) åt att diskutera problemet med valaffischerna med en kvinna som doktorerat på sådana. Temat var alla de analfabeter i landet som kanske röstat fel eftersom de bara kunde döma partipolitiken efter bilderna, och inte kunnat läsa texten på dem, och än mindre partiprogrammen. Därför är bilden så mycket viktigare. Tänk bara på Hägglund och strutsen – hur ska man tolka in ett politiskt budskap här om man inte kunnat läsa texten under eller något om KD? Lösningen var i vilket fall att inför nästa val försöka utforma affischerna på ett bättre sätt, så att inte analfabeterna missförstår bilderna och röstar fel. Den geniala men verklighetsfrämmande idén att under de fyra år som är kvar till nästa val istället satsa på att lära analfabeterna att läsa nämndes inte ens. Folk som säger att det inte finns något typiskt svenskt har fel, detta om något är det som idag är typiskt svenskt. Jag tror jag ska skriva en bok snart. Den ska heta ”Att rasera en nation”. Den som är intresserad av att bli medförfattare är välkommen att kontakta mig.

Gravida män -

Kvinna eller man? Bli medveten om dina fördomar!

Men just det ja – Mariaskolans genusarbete. Läs artikeln! Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet! Därför, eftersom eleverna ju redan tycks vara ganska fördomsfria och öppna för att alla kan göra det mesta, lägger läraren upp en bild på ”en höggravid person som ser ut som en man”.

Framtidens forskare skapas med genusvansinne

Framtidens forskare skapas med genusvansinne som bas

Där kommer barnen minsann att säga fel, oavsett om de säger att detta är en man eller kvinna kan genuspedagogen tillrättavisa dem och bekräfta deras fördomar. Genuspedagogen inser nu sitt värde och känner hur viktigt hans uppdrag är. Detta inslag under skoldagen kommer att göra Sverige till en ledande kunskapsnation genom att lägga grunden för de högre studier i matematik och fysik som behövs för att eleverna ska komma in på civilingenjörsutbildningen. I synnerhet är det just detta som kommer att bryta könsbundna studieval och eliminera den sociala snedrekryteringen. Det är bra att man satsar så välgenomtänkt och målmedvetet på precis det som behövs för att uppnå det som står skrivet i alla jämställdhetsplaner. Man är mållös. Kan den stress unga känner idag och som tas upp i en av DEJA-rapporterna möjligtvis bero på att dagarna ägnas åt genusarbete och att barnen måste plugga in själva skolämnena på kvällar och helger?

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Forskning visar att grundläggande kommunikation saknas mellan flera delar av den genusinfiltrerade hjärnan

Nu när vi ändå är inne på det ledande genusarbetet och skolornas undervisning, minns ni programmet Skolfront för ett drygt år sedan? Programmet om ”skolinformatörer” i sex- och samlevnad och som avslutades med  ”Tänk på vad vi har lärt oss ikväll: det finns inget naturligt glidmedel i röven”. Göran Skytte skrev om det i SVD: ”Det är faktiskt inte riktigt klokt”. Detta gäller skolelever, som förväntas acceptera det som till och med upprör våra riksdagsledamöter (här ”Praktikan” eller här ) och dessutom är det obligatorisk närvaro för eleverna. Riksdagsledamöterna hade valet att slänga broschyren i papperskorgen, vilket flera av dem uppenbarligen gjorde. Sedan undrar genusforskarna varför samhället blivit så ”hårt och kallt” och varför 14-åringar gruppvåldtar varandra och använder grova ord. Det beror på förtryckarstrukturer säger man och skriver en 300-sidig rapport genusrappakalja med ena handen med instruktioner för hur man ”dekonstruerar maskuliniteten” hos unga pojkar, medan man med andra handen delar ut instruktioner för analsex och tar in ”skolinformatörer” som dem man lyfte fram i Skolfront. Och genuspedagoger, som med sitt normkritiska perspektiv ska göra klart för ungdomarna att det inte finns något rätt och något fel, allt ska ifrågasättas och i synnerhet då föräldragenerationens förlegade normer om uppförande och vad som är normalt beteende. När sedan eleverna våldför sig på varandra så startar man ett antimobbnings-arbete, parallellt med den normkritiska genusundervisningen. När ska de två hjärnhalvorna hos genusexperterna börja kommunicera med varandra?

Lästips: Experter i barnmedicin om skolan, idétorka hos (m)mer om skolan, kramkalas istället för partiledardebatt, Rayman i AB om kramkalaset, DJ om jämställdhetsbonus på DN Debatt, Nekad jobb pga fel åsikter, kvotering till polisutbildningen?, slutreplik om Amazonia, censur i ungerska medier, Heinö på Newsmill (Heinö är aktuell med denna rapport + debatt).


Det nya yrket: förändringsagent!

januari 5, 2011
Detta flödesdiagram beskriver genusverksamheten

Detta flödesdiagram beskriver den svenska genusverksamheten

Det räcker inte med alla genuscoacher, genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetsutvecklare (och låt oss inte glömma all mångfalds- och demokratiutvecklare, men det är ett kapitel för sig, som till sin natur dock inte är särskilt väsensskilt från genusyrkena), genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter, genusambassadörer, genuspedagoger, jämställdhets-inspektörer och jämställdhetsambassadörer (googla själva för att övertyga er om att dessa titlar finns i Sverige, hitta gärna på egna valfria kombinationer och testa – ”könsinspektör” finns dock inte än) utan det behövs nu även ”förändringsagenter”. Notera alltså att ”förändringspilot”  inte är detsamma som det nyare yrket ”förändringsagent” – vari skillnaden består är ännu inte helt klarlagt, men jag jobbar på att undersöka saken. Med nya insikter om nya genusbehov behövs nya yrken som staten också måste avdela nya pengar till, som vi alla förstår. Vad en genuscoach gör kan man exempelvis läsa om här i genusverktygslådan, och man inser genast att en genuscoach givetvis måste handledas av en genusstrateg som som i sin tur är underordnad en jämställdhetsdirektör, medan jämställdhetsinspektören undersöker resultatet och vidarebefordrar de nya behoven till jämställdhetsutvecklaren som utvecklar nya metoder tillsammans med genusforskarna, genusexperterna, och genuskonsulterna och i sin tur får hjälp med att nå ut med fortsatt verksamhet via en genuspedagog. Förändringsagenten ser till att alla som passerar genusfiltret verkligen blir förändrade, medan förändringspiloten styr arbetets inriktning och ser till att propagandan kraschlandar rakt i huvudet på våra kuvade landsmän, landskvinnor och landspersoner.

Patriarkatet måste sättas på plats!

Patriarkatet måste sättas på plats!

”Genuscoaching innebär att genuscoachen, som kan vara en konsult eller forskare, deltar i och observerar en verksamhet, till exempel ett möte. Efteråt går genuscoachen tillsammans med den aktör som skall bli medveten om hur genus görs i den aktuella situationen/ organisationen igenom händelser, analyserar och tolkar vad som skett och hur olika aktörer agerat.  Metoden kan användas för att skapa en fördjupad förståelse av hur kön konstrueras i organisationer.Genom observationer av möten kan exempelvis en förståelse skapas om hur makt och kön konstrueras i förhållande till vilka som inkluderas, respektive exkluderas i samtalen. Metoden ger projektledaren/förändringsledaren möjlighet att reflektera över sin vardag för att sedan processa denna kunskap tillsammans med genuscoachen för en genusteoretisk tolkning. Metoden gynnar praktikernas lärande samtidigt som den bidrar med genusvetenskaplig kunskap.”

Men nu behövs det som sagt även förändringsagenter. Detta framgår av DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) senaste rapport ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt”  (SOU 2010:83) . Även om genusambassadörer och jämställdhetsinspektörer hjälper (kuvar?) alla anställda i all offentlig förvaltning att uppföra sig på ett genusmedvetet sätt så finns det ju fortfarande allvarliga problem med hjärntvätten – den går inte som förväntat. Exempelvis så ägnar sig vissa läkare och företag åt att konstruera Viagramän:

Här bor den den vita medelålders heterosexuella Viagramannen

Här bor den den vita (svenska) heterosexuella Viagramannen i sitt övre medelklasshus

”Forskarna Cecilia Åsberg, Tema Genus, Linköpings universitet och Ericka Johnson, avdelningen för teknik- och vetenskapsstudier, Göteborgs universitet har studerat texter och bilder på webbplatsen potenslinjen.se utifrån teorier om bland annat konstruktionen av genus och identitet. Studien har stötts av Vetenskapsrådet. Forskarna menar att företaget genom associationer till naturlighet och normalitet ideologiskt sett konstruerar  en svensk ’Viagraman’. Det är en tänkt idealanvändare av läkemedlet. Idealmannen är vit (svensk), företrädesvis heterosexuell och övre medelklass, praktiserar penetrativ sexualitet och har ”hegemonisk” makt att dominera över andra män och över kvinnor.” Det här är forskning i Nobelprisklass som Vetenskapsrådet givetvis har all anledning att stödja för att utveckla Sverige till en ledande kunskapsnation. Penetrativ sexualitet innebär ett förtryck och förstärker både könsmaktsordningen och könsrollerna genom att låta i synnerhet vita heterosexuella män ägna sig åt sådant, istället för att gå på genuskurser där de kan omkonstruera både sin könsidentitet, sin sexuella läggning och sin hudfärg. Vi har all anledning att lyfta fram genusforskningen för demokratins, rättvisans, mångfaldens och den globala undergångens skull, och vägen dit heter genusvansinne.

Att vi ska fortsätta vandra på genusvansinnets väg visar inte minst det kontinuerliga och aldrig sinande flöde av rapporter som vi alla regelbundet kan ta del av. DEJA:s senaste rapport är det kanske viktigaste dokumentet i genusväg som publicerades under vecka 46 år 2010. Ledsen att jag legat och hållt på den så länge utan att gå ut med denna viktiga genuskunskap. Vi väntar fortfarande med spänning på DEJA:s slutrapport som är lite försenad, men som ska innehålla ”lämpliga åtgärder” baserade på 2010 års elva stycken rapporter på temat jämställdhet i skolan detta viktiga ämne som en gång för alla ska lösa problemet med de allt sämre resultaten i svensk skola. En, eller snarare elva, genusanalyser är precis vad alla skattemiljoner måste gå till för att vi ska komma tillrätta med detta problem.

Jag vågar knappt lära studenterna något längre

Jag vågar knappt lära studenterna något längre, med genusvetarna flåsandes i nacken

Lösningen av en andragradsekvation, som för två decennier sedan var trivial för en 7:e-klassare, innehåller i sig så mycket förgiftande patriarkala strukturer och rester av könsmaktsordningen att genusperspektivet måste genomsyra undervisningen för att eleverna inte ska ta skada av det traditionella matematikundervisningen. Därför är nu andragrads-ekvationer flyttade några årskurser upp, för säkerhets skull. Bara en sådan sak som att härleda lösningsformlen genom att kvadratkomplettera ett uttryck rymmer dolda skadliga budskap – ”kvadrat” och ”komplettera” kan helt klart kopplas till heteronormativiteten genom att ”två” personer ska ”komplettera” varandra i äktenskap eller ett förhållande. För att inte tala om att det också finns just två lösningar, som förvisso kan sammanfalla om vi har en dubbelrot, något som med viss välvilja kan kopplas till homosexualitet, men man bör allmänt förhålla sig skeptisk till rötter av alla de slag, inte bara matematiska utan även kulturella och geografiska, som är lika socialt konstruerade som könet. Därför borde lösandet av ekvationer egentligen vara förbjudet i lag. Om man ockuperar en svensk skola eller matematisk institution och letar med ljus och lykta och ett mikroskop från Genusvetenskapliga institutionen så upptäcker man det här, och jag tror det var några framstående svenska genusforskare som gjorde denna viktiga upptäckt. Könsförräderiet finns inbyggt i matteboken. Svävade jag iväg nu, ja det gjorde jag visst, men genusforskningen är så full med intressanta resultat. Jag skulle ju skriva om DEJA-rapporten. Det får bli en följetong på 3-4 inlägg, eftersom ni annars kommer att klaga. Jag har själv provat att läsa långa blogginlägg, dock inte mina egna, det skulle jag verkligen aldrig orka, men andra inlägg som var någon kilometer långa, och det var ju lite svårt, särskilt när genusmaffian hela tiden försöker skicka in trojanska hästar med genusglasögon på in i min dator så att jag hela tiden måste avbryta för att kriga.

Vilka problem möter förändringsagenterna i svensk skola?

Vilka problem möter förändringsagenterna i skolans verksamhet?

Ok men då kör vi: folkupplysning om SOU 2010:83. 🙂 Rapporten är författad av Gun-Marie Frånberg, som är verksam vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet (för information om vad en forskare i ”utbildningsvetenskap” sysslar med kan jag rekommendera professor Inger Enkvists bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt”). Under ”Om innehållet” (sid 7): ”I ett avslutande kapitel diskuteras effekterna av de i studien ingående projekten. Även reflektioner om skolans uppdrag vad gäller jämställdhet ur ett demokratiskt perspektiv presenteras. Därutöver diskuteras och problematiseras pedagogiska frågor om skolans möjligheter att förändra strukturer generellt och vad gäller skolans jämställdhetsarbete mer specifikt. Vilka problem och förväntningar möter förändringsagenter i skolans verksamhet? Hur ska teorier, politiska ambitioner och beslut omsättas i praktiken? Vilka hinder för förändringsarbete kan vi urskilja? Vilka möjligheter till förändring finns?”

Det som gör denna rapport extra intressant och hederlig är att man faktiskt väljer, likt en normal människa, dvs en matematiker, att inledningsvis definiera de begrepp man använder sig av. Detta är imponerande ur ett matteperspektiv, ett perspektiv som borde genomsyra all forskning, all statlig verksamhet och på sikt hela Universum, om civilisationen, så som vi kände den före 1998 då Nationella Sekretariatet inrättades (förordning i Svensk Författningssamling), ska kunna återuppstå. På sidan 3 under ”Förord” kan vi läsa vad rapporten innehåller: ”I denna rapport presenteras och analyseras aktuella projekt, metoder och insatser för att främja jämställdhet i skolan från drygt 50 kommuner.” Underskrivet ordförande Anna ”Jag står bakom varje ord i rapporten [SOU 2009:64]” Ekström. På sid 12 under ”Teoretisk referensram”och ”Utvärderingsansats” kan vi läsa att: “Arbetet har inletts med att försöka skissera konturerna till en referensram för det som ska utvärderas… En inledande fråga är: Vilka är de grundläggande problem som ska lösas genom att arbeta i enlighet med de aktuella metoderna för att främja jämställdhet? Genom att anlägga ett makroperspektiv och utifrån detta betrakta åtgärderna är det möjligt att ringa in det som är föremål för utvärderingen.”

Min forskning visar att kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Min forskning visar att de kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Fråga: hur såg de projektbeskrivningar ut som fick flera miljoner i skattebidrag för ”jämställdhets- och genusarbete” i skolorna? Borde inte ”de grundläggande problemen som ska lösas” varit formulerade redan där? Eller är det som med SKL och JÄMI? Kör på med genuspropaganda till de kommun-anställda och ställ därefter (eller inte alls) frågan om vad syftet egentligen var, eller om det ens fanns något, och vilka resultat som skulle nås, utöver själva hjernevasken då? På tal om hjernevask, och nu ser jag att jag kommer att sväva iväg igen eftersom jag måste lägga upp det norska programmet Hjernevask, och eftersom detta inlägg redan börjar bli för långt ändå, så får jag fortsätta avhandla innehållet i DEJA-rapporten i nästa inlägg, och då inleder jag med rapportens definition av begreppen ”Genus”, ”Jämställdhet” och ”Förändring”(!) som ägnas några sidor. Förändringsbegreppet måste givetvis definieras eftersom det nya yrket ”förändringsagent” måste motiveras. Politikerna måste förstå att utan förändringsagenter med genuskompetens så stannar Sverige. Men nu måste ni först titta på Hjernevask 🙂 – nedan  del 1 av 7. Och kom ihåg att bara en lögn, eller ett luftslott, som genusvansinnet är, behöver flera decenniers pengaflöde och propaganda från statligt håll för att upprätthållas. Sanningen kan som bekant stå på egna ben.


Folkpartister vill ha genus i förskolan

juli 19, 2009
Skydd mot patriarkal strålning

Skydd mot patriarkal strålning

Landet förfaller medan den statliga byråkratin går genusvetarnas ärenden där de sitter inkvoterade iförda foliehatt och genusbrillor och smider kommunistiska femårsplaner i jämställdhetens namn. Där sitter de och analyserar patriarkala förtryckarstrukturer i en dammstuss medan det verkliga förtrycket pågår mitt framför ögonen på dem, nämligen det förtryck de själva står för genom sitt sk yrkesutövande. Sedan kan de sitta där i skuggan av hjärntvätten och undra varför strukturerna består trots alla kampanjer. Och den som inte är tillräckligt undergiven blir givetvis uthängd medan den som följer strömmen istället får finna sig i att känna sig idiotförklarad (citat: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”) Trots att de långsiktiga konsekvenserna av exempelvis genus i förskolan inte är kända (så motiverar genusvetarna nämligen själva ansökningarna om mer skattemedel – ”följderna på lång sikt är inte kända så det behövs mer forskning på området”) så massimplementeras ändå teorierna både i praktisk handling och i form av massiva (nästintill lagstadgade!) hjärntvättsliknande propagandainsatser. Så borde inte ett civiliserat samhälle fungera, eller en demokrati – så  föredömligt (ur ett genusperspektiv) fungerar bara en diktatur.

Blir det FP som inför Nobelpris i genusvetenskap?

Dags att införa Nobelpris i genus-vetenskap?

Varför detta uppsving av genuspropaganda i svensk förskola (och allmänt överallt) på senare år då? Är det inte sossarnas och vänsterns verk? Man skulle kunna tro (och hoppas) det men i själva verket var flera politiker i det andra lägret pådrivande när de var i opposition tiden före 2006. Ett exempel (det kommer fler i kommande inlägg) är folkpartisten Cecilia Wigström som år 2003 i interpellationen 2003/04:83 (kammarens protokoll här) ställde frågan om jämställdhet i förskolan till dåvarande statsråd i Utbildningsdepartementet Lena Hallengren (s) (som för övrigt varit misstänkt för bedrägeri under sin tid som ordförande och firmatecknare för Kalmar läns SSU-distrikt). Närmare bestämt ville Wigström bland annat ha svar på frågan om när ”tiden är mogen för att jämställdhetsarbetet integreras på ett effektivt sätt i den ordinarie förskoleverksamhet istället för att bedrivas som ett projekt?” ”Projekt” syftar på den tillsatta Delegationen för jämställdhet i förskolan, vars slutrapport SOU 2006:75 jag bloggat om tidigare (se längst ner). Wigström är kritisk och anser att s-regeringen tillsatt en särskild delegation endast som en uppvisning av handlingskraft i PR-syfte, medan Wigström själv gärna sett att jämställdhetsarbetet omedelbart integrerats (eller ”jämtegreras” som de säger i interpellationsdebatten) i förskoleverksamheten under Myndigheten för skolutveckling eftersom det finns en risk att denna myndigheten inte tar sitt jämställdhetsuppdrag på allvar i tron att den särskilda delegationen ska göra allt. (S) anser dock att både denna myndighet och den särskilda delegation (med sina öronmärkta 12,5 miljoner) bör jobba med att genusanalysera och leta efter könsmönster bland både treåringar och personal inom förskoleverksamheten, och statsrådet försäkrar Wigström om att båda aktörer är ålagda att jobba med frågan.

Avlyssning och genus - vad kommer härnäst?

Avlyssning och genustvång - vad kommer härnäst?

Som framstående exempel lyfter Wigström (fp) fram förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. Wigström ser nämligen många problem (överst i I 2003/04:83 ) ”Trots ökad uppmärksamhet på könsroller, så lär sig pojkar fortfarande att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum, medan flickorna skolas i att vara lydiga, lyhörda och att prata. Förskolan, och i förlängningen även skolan, måste därför aktivt söka motarbeta de strukturer av könsförtryck som finns i samhället, genom att integrera jämställdheten i förskolans verksamhet och göra barnen till fria individer.” Och därmed kan hon sälla sig till skaran ”Politiker för tvång för ökad frihet” som återfinns både bland genusfrälsta och FRA-lagsfrälsta. Det anmärkningsvärda är dock att denna politiker är folkpartist och liberal.

Delegationen för jämställdhet i förskolan (2003-2006) hade som uppgift att fördela medel till jämställdhetsprojekt,välja ut, följa och dokumentera ett antal förskolors jämställdhetsarbete samt sprida dessa förskolors erfarenheter och kunskaper, och ”utveckla verktyg för att personal i förskolan ska kunna granska och analysera bland annat pedagogiska hjälpmedel, lekmaterial och barnlitteratur ur ett könsperspektiv.” En mycket angelägen uppgift som slagit igenom och som vi har att tacka delegationen för är att personal numera har verktyg för att ”könsavkoda” lekmaterial. Från SOU 2006:75 vet vi att på exempelvis Svartöstadens förskola i Luleå har man tagit bort alla bilar för att pojkarna genom att leka mest med dem “könskodar” dem, och detta ger dessa leksaker “högre status” och de måste därför avlägsnas (sid 107) med motiveringen: “Det är vi vuxna som kodar materialet och aktiviteterna, och barnen kommer ändå att möta de mest könskodade leksakerna utanför förskolan.” (!) På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen “arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status” (sid 110). Här finns också förskolelärarna som känner sig stressade och otillräckliga för att de ”missar genusperspektivet vid påklädning” av förskolebarnen, något som kan vara brottsligt eftersom att jämställdheten ska genomsyra all verksamhet ju är lagstadgad genom Lpfö 98.

Tvååring könskodar leksakstraktor

Tvååring könskodar en leksakstraktor

Cecilia Wigström i sista stycket i I.2003/04:83: Ansvaret för att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolorna borde i stället lagts på Myndigheten för skolutveckling. Jämställdhet får inte hanteras som en separat fråga utan måste integreras inom den ordinarie verksamheten. Det är också dags att gå från ord till handling i den ordinarie förskoleverksamheten, i stället för att fördela medel till olika projekt och lyfta fram goda exempel. Goda exempel och erfarenheter finns redan. Det är dags att förskolans läroplan ses över, utifrån erfarenheterna från förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle.” Inga fler ”projekt” alltså utan påtvinga alla förskolor rakt av denna av folket ifrågasatta ”pedagogik”. Att tillsätta delegationer och utredningar kan ju för övrigt skapa onödig nyfikenhet och vetskap hos medborgarna, som helst inte ska förstå vad som pågår innan diverse beslut redan klubbats igenom och genomförts.

Och statsrådet Hallengren håller med men försvarar ändå Delegationen (anf 33 i Kammarens protokoll) : ”Det är viktigt att jämställdhet och jämställdhetsarbetet i förskolan uppmärksammas. Regeringen antog därför redan den 14 augusti 2003 direktiv till en jämställdhetsdelegation för förskolan för att påskynda, intensifiera och effektivisera arbetet för jämställdhet. Delegationen fråntar inte myndigheterna deras särskilda ansvar och ska inte ses som ett kortsiktigt och tidsbegränsat projekt. Jämställdhetsdelegationen ska hjälpa till att lyfta fram och förstärka ansträngningarna för jämställdhet i förskolan och har därför i uppgift att ge förslag till åtgärder för ökad kvalitet i förskolan… Jag har full förståelse för att Cecilia Wigström är otålig och vill påskynda arbetet. Det är jag också. Det är dags att gå från ord till handling. Avsikten med Jämställdhetsdelegationen är att lyfta fram betydelsen av jämställdhet och ge jämställdhetsarbetet i förskolan en extra skjuts.”

Det tragiska här är att ”jämställdhetsarbetet” ska tolkas mot bakgrund av den genusvetenskapliga analys om könsmaktsordningar och medfödda förtryckarmekanismer och 50/50-visionen (där den fria viljan får ge vika alternativt ”rättas till”) som görs i Delegationens slutrapport SOU 2006:75. Jämställdhetsarbetets innebörd är alltså inte någon tvistefråga, utan snarare handlar det om vem som snabbast och effektivast kan ”intensifiera”, ”effektivisera” och ”sprida” jämställdhetsarbetet. Därefter (anf 35) lägger statsrådet ett exemplar av ”Hur är det ställt? Tack ojämt” (ett ”stödmaterial” om könsmönster i skolan som Myndigheten för skolutveckling utformat) på bordet till Wigström att ta efter debatten, för att verkligen betona att både Myndigheten för skolutveckling och den särskilt tillsatta delegationen (med 12,5 miljoner till sitt förfogande) jobbar med jämställdhet/genusanalys av skol- och förskolebarn i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

Genusvision: färgerna anger gensuvetartätheten i kommunerna

Genusplaner - färgen anger gensuvetartäthet i resp kommun år 2003 och 2006

Wigström fortsätter (anf 36) att envisas, som om det förelåg någon osämja: ”Jag tror inte att delegationen svarar på behoven att nå ut till alla förskolor. Brister finns i dag hos alla, men det är få av dem alla som kommer att komma i kontakt med delegationens arbete. Det finns ett antal möjligheter för att få en förändring till stånd i förskolorna inom den ordinarie verksamheten. Folkpartiets landsmöte beslutade för några veckor sedan att förskollärarutbildningen ska förstärkas med jämställdhetsaspekterna. Birgitta Ohlsson och jag själv har väckt motioner i riksdagen om att göra om obligatoriska jämställdhetsplaner. Det är en del av det som krävs enligt läroplanen. Fortbildning för befintlig personal är en tredje väg att gå för att nå verksamheten. En fjärde möjlighet är att sprida handböcker med de goda exemplen till alla skolor i landet. Har statsrådet övervägt några av dessa vägar för att nå ut? Om hon inte har gjort, kan hon tänka sig att göra det i framtiden? En tredje fråga gäller genuspedagogerna, som jag har förstått skulle vara införda i varje kommun till år 2004. Hur går det med det arbetet? Hur många kommuner har hittills infört genuspedagoger? ”

Plågad av osynliga könsmaktsordningar

Könskodar leksaker och upprätthåller seg könsmaktsordning?

Statsrådet Hallengren svarar (anf 37 och 39): ”När det gäller delegationen, som interpellationen huvudsakligen handlar om, har den ett utredningsuppdrag men också en opinionsbildande uppgift. Jag vill att delegationen använder sina 12,5 miljoner kronor till att lyfta upp jämställdhetsfrågan, att göra den synlig… Nu är det dags att sätta förskolan och de allra minsta barnen i fokus. En delegation synliggör detta arbete på ett tydligare sätt. Att synliggöra den brist på jämställdhet som råder i förskolan bland de yngsta barnen är inte på något sätt oviktigt – tvärtom.”

Brist på jämställdhet bland ett- till femåringar? En ”ojämställd struktur” bland tvååringarna? Snälla, skona oss…Vissa svenska vuxna politiker av idag tycks för övrigt faktiskt höra hemma just i förskolan, eftersom de tycks befinna sig på det intellektuella utvecklingsstadiet. Frågan är om inte ungarna är smartare?

För den som missat: genuspedagogik i svensk förskola del 1, del 2, del 3 del 4.


Genuspedagogik i förskolan – del 4

juni 10, 2009

Fortsättning på del 1, del 2, del 3.

Vägra dammsuga!

Vägra dammsuga!

Innan förskolan fick sin egen läroplan fanns sk vägledande arbetsplaner från Socialstyrelsen (den första kom 1975, den sista 1981). Ingen av dessa hade som krav att förskolan skulle ”motverka traditionella könsrollsmönster”. 1987 kom ett pedagogiskt program där det stod att förskolan ”ska ge barnen stöd i att utveckla en trygg könsidentitet” samt ”verka för jämställdhet”. Det var på den tiden då jämställdhet avsåg lika möjligheter och rättigheter, inte likriktning av tankar och beteende. Man handlar kanske idag i god tro i övertygelsen om att likriktning av beteendet ska ge barnen möjlighet att senare (när de blir myndiga?) göra ett rationellt val av vilket kön de vill tillhöra? För något ”könslöst” samhälle är inte i sikte, av biologiska skäl. År 1998 blev Skolverket tillsynsmyndighet för förskolan och i samband med detta fick förskolan sin första läroplan Lpfö 98 där det uttryckligen står att  ”traditionella könsroller ska motverkas”. Intressant nog är det tidigare vägledande ”förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en trygg könsidentitet” borta, även om genuspedagogerna troligtvis är övertygade om att dagens verksamhet bidrar till detta.

En genuspromenad om dagen kan räcka för att krossa Patriarkatet

En genuspromenad om dagen kan räcka för att krossa Patriarkatet

Ingen (?) vet heller varför dagens jämställdhetsarbete går ut på att exakt 50% av vardera könet måste göra ett visst val för att det ska anses råda jämställdhet. Om inte med morötter så med tvång, och tydligen kan man också dansa sig till jämställdhet i dagens förskola och dansar man utanför den sk ”genusramen” kan man få ett pris i den ansedda jämställdhetstävlingen ”Genomtänkt genustänk”. Den som tänker rätt blir alltså belönad av staten – priser, utmärkelser, medieutrymme och karriärer får en skjuts. Varför påminner detta mig om det kommunistiska lyckoriket i fd Östeueropa? Alla dansar i kjol, och i sånger som ”En bonde i vår by” sjunger man omväxlande ”Och bonden tar en man” istället för ”Och bonden tar en fru” (se ovanstående pdf sid 3 längst ner). Kan genusvetarna inte hitta på en egen könsneutral sång istället för att ändra i kulturarvet? Det senare strider nämligen mot Lpfö (sid 5).

I ytlighetens tidevarv gäller det att klä sig jämställt, men i logikens namn, borde inte dagens genusvetare se en klänningprydd taliban som långt framskriden i jämställdhetsavseende och därmed en förebild för alla byxförsedda talibaner här hemma? Man kan också gå på ”Genuspromenader” och under promenadens gång diskutera genus – fullständigt banbrytande! En genuspromenad är så mycket mer än en vanlig promenad – köp lärarahandledningen för 150 kronor! Här ges som ni ser också en fördjupad förståelse för svensk grammatik: ”Verb är sådant man gör, tex kön.” Man kan köna vardagen, förskolan, sitt barn, sitt barns leksaker, sin promenad eller sig själv.

Med genusglasögonen på kan man se dolda strukturer

Med genusglasögonen på inser man genast att livet är ett helvete

I SOU 2006:75 påpekas att det inte är säkert att det märks vid ett första besök huruvida förskolan når upp till jämställdhetsmålen. Men den som har ”genusglasögonen” på (jag har letat förgäves och fortfarande inte hittat någon som säljer genusglasögon) ”behöver nog inte gå längre än till hallen för att upptäcka det……Barnen trivs, peronalen trivs och föräldrarna är nöjda. Men som vi redan konstaterat, behöver inte trivsel automatiskt betyda att en förskola är jämställd.” (sid 58). Här kom alltså det skriftliga beviset för att genusvetarnas mål inte är att skapa trivsel bland barnen och nöjda föräldrar utan att genomföra sina planer utan hänsyn till konsekvenser och inblandade parters känslor eller välmående. ”Den svenska förskolan är och har sedan länge varit ett jämställdhetspolitiskt projekt” (sid 57), och på sid 19 kallar man förskolan ett ”könspolitiskt projekt”. Jag undrar hur många föräldrar som är medvetna om detta? Dock finns det en möjlighet till förändring, genom politisk aktivitet, eftersom (sid 19): ”Detta gör att förskolefältet öppnar för ideologiska och politiska motsättningar relaterade till köns-och jämställdhets-uppfattningar”.

Är normalfördelningen en illa dold fallossymbol?

Är normalfördelningen en illa dold fallossymbol?

I SOU 2006:75 påpekas att det är viktigt att visa att det finns många sätt att vara på, och givetvis är det det, men nu ska detta tydligen ske på ett sätt som innebär att man inte kan lära ut acceptans och tolerans för det avvikande eftersom det ju inte finns varken något ”normalt” eller ”avvikande”: ”Det kan låta konstigt att tolerans och acceptans inte är den bästa vägen att gå, men problemet med detta synsätt är att det ofta saknar maktperspektiv” (sid 151)! Varför kan man inte acceptera statistiska avvikelser utan att därigenom lägga mindre värde i det som är mer sällan förekommande? Här finns ett tydligt mönster i genusvetarnas tankesätt: det som är statistiskt sett mer sällsynt kallas på fackspråk för en avvikelse, men detta blandar genusvetarna ihop med avvikelse i bemärkelsen avvikande från en norm (i bemärkelsen ”rätt beteende”) och därför kan man alltså ersätta den som genusvetarna anser vara den befintliga (och givetvis underförstått förtryckande) normen och ta bort stämpeln ”avvikande” genom att få upp statistiken – därav sanktioneringen av tvång i jämställdhetens namn. Det är genusvetarna själva som i sitt paranoida tillstånd av storhetsvansinne tilldelar det mer sällsynta ett lägre värde, eller så tilldelar de alla oss andra den synen utan att vi blivit tillfrågade.

En genusfälla...

Modell av genusfälla...

I den nyutkomna boken ”100 möjligheter istället för 2” (avses de 100 olika typerna av kön som genusvetarna på senare  lanserat? Jag trodde det var fem, eller åtta – uppenbarligen har jag inte följt utvecklingen på genusområdet tillräckligt noga) lanseras sex nya jämställdheter: Lekfull, Utseendemässig, Vänskaplig, Känslomässig, Kroppslig och Språklig jämställdhet. ”Boken handlar om genusfällor och genuskrux i vardagen. Genusfällor är situationer där vi könar barnen och gör dem till flickor och pojkar.” Låt genusvetarna hålla på med sitt avköningsprojekt (synd bara att skattebetalarna betalar notan) men det kommer ändå aldrig att lyckas eftersom man måste manipulera naturen för att genomföra detta ordentligt, och hur många genusvetare har en med.dr. i bagaget? Vad menas för övrigt med ”kroppslig jämställdhet”!?

..och ett genuskrux

...och ett genuskrux

Man kan befara att en ny doktor Mengele  är i antågande, om det inte vore för det enkla faktum att genusvetarnas utbildningsbagage består i postmodernistiskt marxistiskt flum som inte förser dem med någon medicinsk expertis, snarare tvärtom. Det är alltså en fin balansgång och ett risktagande i att uppmana genuskollektivet att verkligen studera medicin för att övertyga sig om att vissa statistiskt klarlagda genomsnittsskillnader mellan könen existerar, åtminstone så länge verksamheten åtnjuter statligt stöd. Det är verkligen synd att de som förespråkar sann jämställdhet och särartsfeminister kastas ut ur det slutna genuskollektivet.


Två postmodernistiska verktyg

Två viktiga postmodernistiska verktyg

Det forskas just nu även intensivt på hur manligheten kan rekonstrueras med postmodernismens feministiska teoretiska verktyg och under tiden håller man ett vakande öga på verkligheten utanför, så inte någon av misstag ”associerar till naturlighet” (i en forskningsartikel i Health Care Anal (2009) 17:144–157 kritiseras potenslinjen.se för att förstärka genusordningen: ”Forskarna menar att företaget genom associationer till naturlighet och normalitet ideologiskt sett konstruerar  en svensk ’Viagraman’.” osv, se länken ovan) Ja, så kan det gå om man inte raserar könsrollerna redan i förskolan, då växer pojkar upp i tron att de är män, och flickor i tron att de är kvinnor. Ni minns säkert att redan lekplatserna könar barnen och förstärker maktstrukturer, och barnen könskodar lekplatsens föremål, och alla agerar de ”genusvakter” åt varandra, i en evigt nedåtgående genusspiral som onekligen kommer att leda till världens undergång. Att vi 70-talister överlevde är en ren och skär slump.

PS! Pär Ström har spelat in en ny video om strukturell diskriminering på sin Genusnytt Youtubekanal – se den här!


Genuspedagogik i förskolan – del 3

april 27, 2009

SOU 2006:75 – den roliga fortsättningen (av del 1 och del 2 ): ”Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster handlar till stor del om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.” Just, det:  rasera – vad konstruktivt! Och när man raserat en föreställning måste man givetvis ersätta den med en annan föreställning – nämligen genusvetarnas. Eller kanske vi inte ska ha någon föreställning om någonting alls?

Hjärnan behöver många olika yttre stimuli för att kunna växa

Hjärnan behöver olika yttre stimuli för att kunna växa

Ledsen genusvetare, men så fungerar inte den mänskliga hjärnan. Den mänskliga hjärnan (om nu genusvetarna anser sig ha en sådan) samlar in information som den strukturerar och bearbetar på optimalt sätt för att kunna hantera omgivningen. Troligtvis vet genusvetarna just detta – det är därför de vet att de måste arbeta med den omgivande miljön: cencurera bland barnböckerna, låta leksakerna passera ”genusfiltret”, erbjuda alternativa upplevelser och så vidare.

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Men barnens hjärna kommer trots det att försöka skapa någon sorts struktur för att förstå sin omvärld, och nya intryck kommer med tidens gång att utmana genusvetarnas ambitiösa pedagogik. Genusvetarna måste därför jaga dessa barn livet igenom för att med genusfiltret i högsta hugg springa före den uppväxande ungen innan dess genusbearbetade psyke blir besudlat av alla vuxna människors förlegade syn på varat. Omgivningen är nämligen livsfarlig (och genusvetarna borde fråga sig varför) för genusperspektivets beständighet. Demokrati och tankefrihet i all ära men hur i h-e ska det gå om barnet börjar ifrågasätta genusperspektivet?

Genusvetarna av idag har ingen liten uppgift framför sig – de måste nämligen säkra genuspedagogernas landvinningar för framtida generationer (om sådana nu kommer att existera när genusfolket är färdiga med sitt projekt), men detta låter sig endast göras genom en massiv omstruktureringsprocess av universum. Jag avundas dem inte.

En genusfrälst, som själv valt dagis med genusinriktning för sina barn, berättar hur ”pojkarnas GÖRA och flickornas VARA [är] en underliggande svåråtkomlig klangbotten” och att ”backlashen lurar runt hörnet. I världens mest jämställda land är risken stor att vi dunkar varandras ryggar och är nöjda med det vi redan åstadkommit.”

”Det som åstadkommits”, att döma av förskolepersonal, föräldrar och statens egna offentliga utredning i frågan, är enligt vad jag sett hittills total förvirring. Eftersträvansvärt kanske för en fanatisk rörelse som gör karriär på att förvirra och därefter studera förvirringen och dokumentera resultaten, som får ligga till grund för ytterligare forskning.

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Vad sägs mer i denna läsvärda artikel? En inbjuden genuspedagog föreläser tydligen för föräldrarna: ””Ofta är det föräldrarna som känner ett starkt och nästan instinktivt motstånd mot ord som genus, jämställdhet och könsroller. De tror väl att man ska stassa ut pojkarna i klänning”, säger Anna Ubysz. Och varför inte, tänker jag. Faktum är att förskolorna har ett lagligt ansvar för de här frågorna.” skriver artikelförfattarinnan, för att lite längre ner i artikeln göra avbön (?): ”De flesta är överens om att genusarbete ska vara något lustfyllt, något som bejakar och berikar barnen snarare än låser eller tvingar.” Vad hände med det lagliga ansvaret för att ”stassa ut pojkarna i klänning” då? Jag försöker bara följa en röd tråd här, som inte är full av självmotsägelser, men det är lika svårt som alltid.

Det finns ett förlag, Vilda, som enligt artikeln jobbat med genusgranskning av böcker sedan 2007 och jobbar med en metod som de kallar ”krammärkning”. ”Krammärkningen betyder att text och bild granskas ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfalds-perspektiv” enligt förläggaren Karin Salmson. Demokrati. Jämställdhet. Mångfald. Hur går detta ihop ur ett genusperspektiv?

Jämställdhet innebär i praktiken (läs valfri genusartikel) att genom aktiv likriktning och tankekontroll få in barnen i samma tankemall (genusvetarnas), genom att ”utmana” och helst ersätta gamla ”förlegade värderingar” och syn på könen, och helst radera ut gränserna och skillnaderna mellan könen, eller åtminstone synen på vad kön är, men helst båda. Mångfaldsperspektivet borde, som jag tolkar ordet om inte någon redan hunnit ändra innebörden vilket ibland sker med kort varsel, handla om att bejaka och acceptera mångfald och därmed olikheter. Demokrati borde slutligen innebära tanke-och yttrandefrihet för barnen, och rätten att själva tolka sin omvärld utan en genusvetare som med pekpinnen i högsta hugg ”förklarar” hur barnet ska tolka att moster Anna har odlat skägg eller varför lille Anton inte vill leka med den nyinköpta könsneutrala genusdockan det tagit åratal av seriös genusforskning att forska fram.

Men även om vi tolkar det som att demokratiperspektivet innebär att integrera mångfalds-och jämställdhetsperspektivet som en del i barnens demokratiska värderingar (vilket vanligen är det som avses) så får jag ändå inte ihop det….svensk genusvetenskap krockar liksom med mångfaldsperspektivet. Flera har för övrigt undrat om böcker verkligen ska genusgranskas, särskilt när barnen inte får välja vilka böcker som förskolorna köper in.

Norge delar inte "den nordiska synen" på könet

Norge delar horribelt nog inte "den nordiska synen" på könet

Åter till statens offentliga utredning. Om det nu nödvändigtvis måste finnas män (genusvetarna är inte helt överens här)  så måste de jobba i förskolorna – och det mååååste vara 50% kvinnor och 50% män där.Tills jag läste SOU 2006:75 så visste jag inte riktigt varför genusvetarna vill ha det så, och efter att ha läst den förstår jag det ännu mindre. Hör och häpna: på sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare.

Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” (!)

Fy skam på dessa länders genusvetare – att tala om olikheter! Men då kan man fråga sig, och det gör jag, vilket är de svenska genusvetarnas syfte bakom strävan efter fler män inom förskolan? Det finns tydligen ingen ”manlig kompetens” som tillför något som inte kvinnor kan tillföra. Däremot finns ”kvinnlig kompetens” – och den måste in i bolagsstyrelserna genast, annars brakar världen samman – se bara finanskrisen!

Uppdatering: tydligen är det vi matematiker som ligger bakom finanskrisen: DN.


%d bloggare gillar detta: