Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

september 1, 2010
Går det att få in genusperspektiv

Om jag är lite borta från bloggen beror det på att jag föreläser eller planerar inför framtiden 🙂

Ibland får jag mail från mediefolk och proffstyckare som undrar om jag inte ska dra igång något snart så att de får något roligt att skriva om och tycka till om, och givetvis ska jag dra igång något, vi har ju inget val med tanke på allt vansinne, eller förvisso har vi det, om drygt två veckor närmare bestämt, men jag tänkte vänta tills efter det eftersom jag såg i stjärnorna med mitt teleskop (jag kan förresten se Jupiters fyra galileiska månar med mitt teleskop och en av månarna ser helt beboelig ut så jag har funnit den perfekta tillflyktsorten ifall allt går åt h-ete på Jorden) att det är bättre att inleda ett organisationsbygge efter valet eftersom alla journalister då kommer att vara upptagna med det hönshus som kommer att råda i Riksdagen pga SD och under tiden kan jag jobba ostört med en liten förening eller kanske ett parti där genusfrågan är central. Jag tänkte att partiet kunde heta Folk mot hetsgrupp, där hetsgruppen utgörs av det imperialistiska genustalibanväldet som är kulmen på den fördumningsindustri som lett till att medelsvensson i det här landet inte längre kan beräkna kapacitansen hos en cylinderkondensator, alltså förmågan att lagra elektrisk laddning hos en komponent med två koaxialt placerade cylindrar med längd L, inner-och ytterradier a och b, med ett dielektrikum med permittivitet \epsilon mellan cylindrarna, alltså C=2\pi\epsilon\frac{L}{\ln (b/a)}. För 30 år sedan kunde var man inte bara beräkna detta värde utan också bygga en dylik kondensator.

Givetvis kan flera av mina kommentatorer, som Matte Matik, Dr Jonsson och Lennart W detta, liksom mina 150 civilingenjörsstudenter (hej på er och glöm inte att träna på vektorprojektion och se exempel 5 på sidan 575 i Calculus, 7:e upplagan, och roa er sedan med att lösa några av uppgifterna inför lektion 1 på sidan två här innan ni försöker lägga in en fyrdimensionell yta i ett femdimensionellt ON-system som ni byggt av spaghetti från studentkorridorens kök. Vad händer förresten med koordinataxlarna om ni kokar spaghettin och hur påverkar detta ytans ekvation? Kan man koka ett femdimensionellt system i en kastrull som ligger i det vanliga rummet eller hur tänkte ni lösa det? Extrauppgift för den som redan löst övriga uppgifter. Jag ska själv titta närmare på denna uppgift under kvällen. Kanske nudlar är att föredra, de är ju ihopkrullade liksom de 8 extra dimensionerna i strängteorin? Ni kan föreställa er en extra ihopkrullad dimension genom att tänka er att en lina på andra sidan campus ser ut att vara endimensionell från föreläsningssalen medan den ju uppenbarligen blir tvådimensionell när ni kommer närmare genom att skolka från föreläsningen och gå fram till linan som naturligtvis har en yta och därmed inte ser så endimensionell ut längre på nära håll som ni trodde. På samma sätt är det med nudlarna – det är bara att koka dem så att de sväller upp så träder alla elva dimensioner fram och allt blir klart som korvspad. Formlerna för de kvadratiska ytorna i kapitel 10.5 ska ni förresten kunna som ett rinnande vatten).

Plattkondensatorn med ett lagrat genusperspektiv som ska urladdas på Patriarkatet

Plattkondensatorn med ett lagrat genusperspektiv som ska urladdas på Patriarkatet

För att återgå till kondensatorn: till och med genusvetarna håller på att konstruera en genuskondensator, som är en sorts plattkondensator där permittiviteten för materialet (i form av genusavhandlingar avlagda mellan 2005 och 2009) mellan plattorna är oändligt för att öka kapacitansen. Denna kondensator ska sedan kortslutas och urladdas på Patriarkatet. Se bild till vänster. Det är också hög tid att urladda det kollektiva folkvett som vi alla lagrat i över ett decennium med genusförtryck nu och rikta det mot alla genusinfiltrerade myndigheter. Detta ska vi enligt mina beräkningar påbörja ganska snart och sedan slutföra under valrörelsen 2014 då vi kommer omstrukturera hela det politiska landskapet för all framtid. Vi är så många nu att Genusväldet lever på lånad tid, och denna lånade tid kan förkortas på flera olika sätt som jag inte ska gå in på nu, men det är alltså inte någon lånad tid av Heisenberg eftersom Genusväldet ju inte uppstod ur ingenting utan snarare genom ett intensivt lobbyarbete under lång lång tid, och så lång tid tillåter inte Heisenbergs osäkerhetsrelation att man lånar med tanke på all den energi som lagts ner på uppbyggandet av genuscertifierade strukturer, och detta beror som ni alla vet på värdet på Plancks konstant. Men det finns alltså andra sätt, som att strypa tillflödet av pengar och så vidare.

Professor i genus, gas och sociala relationer?

Professor i genus, gas och sociala relationer?

På tal om pengar och fysik så beslutade Vetenskapsrådet i höstas att under 2010 bevilja 693.453 kronor för projektet ”Jag kan inte tänka abstrakt!”:Genusperspektiv på hur F-5 lärare konstruerar identiteter som lärare av naturvetenskap i spänningen mellan det ”kvinnliga” lärarskapet och den ”manliga” fysiken.  Den som beviljats projektmedel är samma person som 2009 disputerade med avhandlingen ”Doing Physics – Doing Gender: Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv… ”Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik”. Är det detta politikerna menar med att ”satsa på skolan”? I dagens Sverige kan man som bekanta vara professor i ämnet genus, människa och maskin (vid avdelningen för Genus och Innovation (!) vid Luleå tekniska universitet) och vi kommer att få se ett växande antal professurer i stil med professor i genus och mätteknik, professor i genus och hållfasthetslära (håller genusargumenten?), professor i genus och värmeledning, professor i genus, identitet och kvantmekanisk tunnling, professor i genus, gas och sociala relationer, professor i könsuttryck, genuttryck och masspsykos, professor i genus, vansinne och celldöd, professor i genus och svarta hål, professor i genus och halvledare med inriktning på maskulinitetskonstruktion hos kiselatomer och slutligen givetvis professor i genus och genus.

För att återgå till VR-projektet ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Beskrivning:

Genusperspektiv

Fysik: en identitetsskapande process och mer än ämneskunskap. Är atommodellen förenlig med elevernas syn på sig själva och med vilka de vill vara?

”Jag kan inte tänka abstrakt!” Detta är ett av många tydliga avståndstaganden från fysikämnet jag mött i min undervisning av lärarstudenter inriktade mot grundskolans tidigare år. Min erfarenhet från undervisning av lärarstudenter i fysik är att många av dem tydligt distanserar sig från fysikämnet och dessutom upplever det som svårt och irrelevant för sitt framtida yrkesutövande. Forskning har visat att lärare i grundskolans tidigare år känner sig osäkra på att undervisa i naturvetenskap, till följd av bristande kunskaper i ämnet. Men lärande av ett ämne handlar om mer än om den rena ämneskunskapen inhämtas eller inte, det handlar om att på olika sätt förhålla sig till en ämneskultur och skapa en egen identitet som är förenlig med ämnets normer och förväntningar. Ett sådant synsätt på lärande som ett identitetsskapande menar jag att kan ge nya och viktiga insikter i hur lärarstudenter hanterar både sitt eget och sina framtida elevers lärande av naturvetenskap. Ser de naturvetenskapen, dess kunskapssyn och världsbild som något som är förenligt med vilka de ser sig själva som och vilka de vill vara? Detta projekt utforskar hur lärarstudenter, inriktade på grundskolans tidigare år, skapar sig identiteter som lärare av naturvetenskap. I synnerhet fokuseras på mötet mellan de två starkt könskodade verksamheterna ”fysik” och ”lärare för yngre barn”. I projektet undersöks hur lärarstudenterna ser på de naturvetenskapliga ämnena och vilket deltagande i naturvetenskap de ser som möjligt för sig själva och för sina framtida elever. Till exempel, hur de hanterar att vara auktoriteter på naturvetenskap i klassrummet, samtidigt som de själva är marginaliserade deltagare i naturvetenskapen som helhet.

Lärandeprocess

Fysikundervisning i Sverige: en identitetsskapande process där man "gör genus"

Vilka faktiska klassrumskonsekvenser får deras syn på naturvetenskap och på genus? Jag menar vidare att kunskap om hur dessa lärare, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot naturvetenskap kan ge viktiga insikter i naturvetenskapernas ämneskulturer. Teoretiskt tar projektet sin utgångspunkt i en förståelse av lärande som ett identitetsskapande och en förståelse av genus som något som görs, i förhållande till de ramar som sätts av bland annat kropp och samhälle. Detta dubbla teoretiska angreppssätt tillåter mig att analysera hur görande av genus, naturvetenskap och undervisning av yngre barn på olika sätt kopplas samman i lärarstudenternas förhandlingar av vad det innebär att undervisa i naturvetenskap. I analysen fokuseras vidare frågeställningar kring makt, auktoritet och status. Datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer och klassrumsobservationer, där jag observerar lärarstudenterna i undervisningsaktiviteter associerade med både fysik, kemi och biologi. Detta är särskilt betydelsefullt då tidigare forskning om naturvetenskapligt lärande i grundskolan ofta behandlat naturvetenskapen som en enhet. Vid klassrumsobservationerna kommer jag att föra fältanteckningar (och spela in mindre sekvenser) och dessa kommer sedan att ligga till grund för mer detaljerade intervjuer där jag låter lärarna reflektera kring specifika klassrumssituationer.

Hur kan man producera så mycket nonsens?

Hur kan man producera så mycket nonsens och sedan få 700.000 kronor?

Målet med projektet är att skapa ny och fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande, samt av hur lärare för yngre barn förhåller sig till naturvetenskap. Båda dessa komponenter är viktiga för en naturvetenskaplig utbildning för blivande lärare som utvecklar inte bara deras kunskap i ämnet, utan också om ämnet. Det senare är i synnerhet viktigt för deras möjligheter att kritiskt kunna analysera naturvetenskapen och den egna positionen i relation till naturvetenskapen. Detta är kopplat till läroplanens mål beträffande kunskapens användning, men också till att ge lärarstudenterna ökade möjligheter att analysera sitt eget och sina elevers deltagande i, och kanske även motstånd mot, naturvetenskap. I förlängningen kan en fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande vidare bidra till att utveckla en mer inkluderande naturvetenskaplig undervisning, för lärarstudenter likväl som för skolelever. Projektet ger även teoretiska och empiriska bidrag till forskningsfältet kritiska studier av naturvetenskap, lärande och genus.”

Vad intressant – jag ska också söka VR-pengar till genusintegration!

Sökt belopp: 16 miljoner, men helst hela statskassan

Tidsåtgång: 1 år

Metod: genusintervju av kurslitteratur i matamatik.

Ämne: genus och identitetsskapande  processer i flerdimensionell analys

Titel: ”Jag kan inte tänka konkret – om genus- och lärandeprocesser i det n-dimensionella rummet”

Nytt forskningsprojekt

Nytt forskningsprojekt på gång!

Tidigare forskning inom det tvärvetenskapliga området genusvetenskap, astrologi och matematiska modeller har visat att studenter som går på det kombinerade matematik-genusprogrammet är förvirrade avseende tillämpningen av vektorer som fallossymboler i det n-dimensionella rummet kopplat till den kritiska maskulinitetsforskningen. Många känner sig alienerade i rummet, tiden och den könade kroppen i dimensioner utöver de tre rumsliga och vet inte hur de ska konkretisera genuskunskapen med matematiska metoder. I sitt försök till upprätthållande av en hegemonisk maskulinitet i klassrummet och i förlängningen i världen och hela Universum, har studenter med manligt genus dessutom kommit att anamma en annan metod för beräkning av vektorprodukten än de med kvinnligt genus och då har vi ännu inte lämnat den vanliga tredimensionella världen. Vissa studenter missar helt genusperspektivet i uträkningen och lärarna saknar ofta den genuskompetens som behövs för att tillgodose behovet som finns och därmed garantera en demokratisk utveckling i studentens lärandeprocess i enlighet med kursplanen och Sveriges grundlag.

Ingen hara analyserat vektorprodukten ur ett genusperspektiv!

Ingen har analyserat vektorprodukten ur ett genusperspektiv!

Kunskap om hur forskare och universitetslärare i matematik, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot matematiken och dess genuskärna kan ge viktiga insikter på vägen mot raserandet av en hierarkisk kunskapsstruktur inom akademin där professorn sitter i toppen och anser sig kunna mer än en nybörjarstudent, detta då den ”manliga rationaliteten” i sekler präglat och förstelnat tänkandet och reducerat rummet till ett stelt och opersonligt koordinatsystem. Men maktstrukturer kan plattas till precis som man kan projicera ner alla vektorer som sticker ut i högre dimensioner ner på ett plan. Denna analogi är viktig för att bli genus-matematiker eller genuskonsult i matematikämnet. Ramarna för verksamheten i föreläsningssalen sätts av samhället, den könade kroppen och kurslitteraturens ensidiga fokus på uträkningar i konkreta situationer som inte relaterar till varje students unika vardagserfarenhet av högre dimensioner. Föreläsaren tenderar att fokusera på definitioner och teorem medan gränsområdet matematik-genus är så oändligt mycket rikare och man glömmer ofta att tillföra de osynliga dimensioner som behövs för att utvecklas som fullvärdig människa. Det är viktigt att undersöka vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda vektorrum utan att för den skull göra avkall på planeternas positioner. I sitt skapande av en oändlig identitetsmatris ser vi olika könskodade varianter som tyder på att lärandeprocessen tar sin utgångspunkt i läroboken istället för planeternas omloppsbanor eller i genusteorin vilket måste betecknas som en högst oroande tendens eftersom inneboende mönster och strukturer är laddade med föreställningar om kvinnligt och manligt vilket präglar kunskapsprocessen från vaggan till graven, trots att det råder ett kontinuum av gränsöverskridande identiteter som kan illustreras med en utvidgning i flera dimensioner av Butlers heterosexuella matris (se första stycket här). Butlers heterosexuella matris problematiseras inte ens i kurslitteraturen och inte heller den inverkan vektorn som en förtäckt fallossymbol har på studenter med icke-manligt genus, eller hur vektorprodukt, skalärprodukt och andra produkter av sekler av manligt förtryck förvränger studenternas verklighetsuppfattning. Detta projekt kan ses som ett första steg på den trappfunktion som på sikt ska revolutionera hela utbildningsväsendet i enlighet med den senaste genusforskningen.

Ska jag skicka till VR? Det var ju ett tag sedan jag skickade in min senaste ansökan! 🙂 PS! Missa inte nya videos jag lagt ut på bloggen! Och glöm inte följa Genusnytt för dagliga uppdateringar i genusvansinne samt de andra bloggarna på min bloggrulle!

Relaterat (genus coh fysik): Genusväldet intar Södertörns högskola, Von wright och tekoppen, Filosofiska rummet imorgon söndag kl 17, Grattis skattebetalare (VR-projekt i genus och lärande), Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle, Ingen panik i genusfrågan (ang kärnbränslet).

Lästips: Lämna besked om tvångskvoteringen, Sahlin, Amatörens bästa tid är nu, Båda blocken måste ge besked om vilken forskningspolitik Sverige ska driva.

Annonser

Den hotade mannen och den nya definitionen av svensk

juli 9, 2010
Testosteronmolekylen har visat sig vara avgörande för strävan efter status

Testosteronmolekylen har visat sig vara avgörande för strävan efter status

I dagarna visades två dokumentärer om män, dels den mindre intressanta, eftersom det mesta redan var känt: National Geographic-dokumentären ”Mannens vetenskap” (se här på SVT Play) om testosteron och könsroller, och sedan den väldigt intressanta dokumentären ”Den hotade mannen” som gick häromdagen på Kunskapskanalen, men som dessvärre inte tycks finnas tillgänglig någonstans att se i efterhand… Här är dock information om programinnehållet. Växtgifter och bekämpningsmedel leder till infertilitet, undermåliga sexualorgan och beteendestörningar. För en dryg månad sedan kunde vi dessutom läsa om ett samband mellan barn med den neurologiska störningen ADHD och mängden insektsgift i dessa barns urin (SVD) Om dokumentären:

Mänsklig aktivitet förstör djurlivet

Mänsklig aktivitet förstör djurlivet

”Under tidigt 90-tal började danska forskare undra om allt stod rätt till med mannens fortplantningsförmåga. Man såg en ökning av testikelcancer och sterilitet och upptäckte vid en genomgång av olika register att antalet spermatozoer hos män halverats på 50 år. Många var skeptiska, men andra studier visade liknande resultat. Professor Niels SkakkebaekFoto: ur filmen Professor Niels Skakkebaek som forskar inom reproduktionsbiologi, misstänkte att något hindrat utvecklingen i livmodern och att hormonella störningar kunde vara orsaken. Lou Guillette har studerat alligatorer i Florida i över 20 år och har upptäckt att nykläckta alligatorungar led av missbildningar och hannarna hade onormalt låga halter av testosteron. Rester av bekämpningsmedel fanns lagrade i djurens kroppar. Forskaren Tyrone Hayes såg liknande effekter på grodor som exponerades för växtgiftet Atrazine. Grodor blev hermafroditer, deras testiklar innehöll ägg. Giftet har ansetts ofarligt och vild debatt startade. Världen över ser forskare påverkan på vilda djur och sjunkande fertilitet, undermålig sexualorgan och beteendestörningar. Samma gifter som djuren utsätts för finns i den mänskliga miljön i mängder. I olika plastprodukter finns bisphenol A och nonylphenol i svaga doser som anses ofarliga, men forskare anser att hormonstörande ämnen är farligare även i så små doser. Ftalater finns också överallt och är omöjliga att undvika, vissa av dem är skadliga för fortplantningsförmågan, men trots olika studier vägrar kemiindustrin att godta rönen och fortsätter hävda medlens ofarlighet, både genom egna studier och lobbyverksamhet. I Danmark ser man hur målbrottsåldern sjunkit från 17-18 till 13-14 års ålder. Effekterna av hormonstörande ämnen är idag en viktig hälsofråga och debatten ligger nu på den politiska arenan. EU:s REACH-förordning är ett steg på vägen, men industrin fortsätter kämpa emot.”

Misstanken är stark om att flera riksdagsledamöter blivit impregnerade med paraben

Misstanken är stark om att flera riksdagsledamöter blivit impregnerade med paraben

Man tog också upp det faktum att flera kemikaliers som för var sig är helt ofarliga, i kombinationer visat sig bli starkt hormonstörande, något som man uttryckte som att noll plus noll plus noll blir tre”, och på så sätt kommer de ansvariga undan. Sedan tidigare är det känt att parabener är östrogena men finns fortfarande i nästan alla hudkrämer, något man också tog upp i dokumentären, där man kunde se forskarna smörja in nakna mäns kroppar med dessa krämer för att studera effekterna – väldigt intressant! ;-). Skämt åsido, dags att ta dessa studier på allvar. Jag har en egen teori om att värnplikten också avskaffats som en följd av östrogent verkande miljögifter som under lång tid reducerat mängden testosteron hos beslutsfattarna, och detta har troligen skett under alla SPA-vistelser och lyxsemestrar med tillhörande massage med krämer fulla av paraben. Därför måste de styrande snarast skickas på avgiftning, och under tiden kan jag och mina bloggläsare leda interrimsregeringen, om någon sådan skulle behövas. Vad gör man inte för Fosterlandet?

Genusvansinnet sprids i rasande fart i hela samhället och raserar allt i sin väg

Genusvansinnet sprids i rasande fart och utplånar allt annat i sin väg

Fosterlandet är dessutom i full färd med att utbilda alltfler genuskommissarier, något som också tyder på en mental rubbning, och dessa utbildas dessutom vid våra lärosäten. Södertörns högskola (med en numera rikskänd nytillsatt rektor: inlägg 1 , inlägg 2) har tex just utlyst en ”Högskolelektor i genusvetenskap med särskild inriktning mot lärarutbildning och didaktik”, alltså någon som ska se till att alla blivande lärare blir ”genusmedvetna” och sedan kan föra sina hormonstörande kunskaper vidare till den yngre generationen – väldigt effektivt, som ringar på vattnet kommer genuskunskaperna att spridas och utplåna allt potentiellt sunt förnuft som låg under ytan.

Hannar med ägg och honor med penis, mer könsneutralt, eller som det också kallas idag: jämställt, kan det inte bli

Hannar med ägg och honor med penis, mer könsneutralt, eller som det också kallas idag: jämställt, kan det inte bli!

Södertörn har på sin ”Institution för genus, kultur och historia” tre heltidsanställda, ”varav en särskild professor finansierad av Östersjöstiftelsen”, något som givetvis för tankarna till artikeln ”Hannar med ägg, honor med penis” och frågan är om inte Östersjön är mer intressant att studera för genusvetarna än mänskligheten (”Manliga könshormoner utsöndras i lika stor omfattning men bryts ner mycket lättare. Kvinnliga könshormoner är ämnen med kraftig verkan. Det räcker med miljarddelar av ett gram per liter (nanogram) för att effekter ska märkas”) – med en matematikers hjälp kan man räkna ut exakt vilken kompott av tvättmedel, plaster och p-piller som ska blandas ihop för att könsneutralisera (eller annorlunda uttryckt: utplåna) djurlivet. Detta förklarar varför man också forskar i genus och dykning eftersom de flesta genusvetare som dyker ner i haven är biologiska kvinnor, vilket är uppenbart utifrån könsfördelningen på de genusvetenskapliga institutionerna, men kommissarierna ska inte granskas, det viktiga är att alla andra institutioner har en jämn könsfördelning. Vi ska vara glada över den genusvetenskapliga kompetens som utvecklas för våra skattepengar eftersom vi aldrig själva skulle komma på idén att organisera en övervakning av all mänsklig aktivitet utifrån ett queerteoretiskt postkolonialt maktperspektiv.

Förställd vithet och husbygge - ett hett genusämne

Föreställd vithet och husbyggen - ett hett genustema

Tidskrift för genusperspektiv, TGV tar i sitt nya nummer upp vad som händer när alla fiskar i Östersjön tappar sin färg efter att ha förgiftats i könsneutraliseringssyfte, temat är nämligen ”vithet”:TGV lyfter med detta nummer fram vikten av kritisk vithetsanalys inom genusforskningen” med artiklar som

”Genus och vithet i den intersektionella vändningen”

– ”Transnationell vithet – Svenska migrantkvinnor i USA och Singapore”

– ”Vithetens fenomenologi”

– ”Satelliter: Rapport från vithetshavet, Ulrika Dahl, Hvidhed som vanearbejde – eller som mutationsprocess”

– ”Om föreställd vithet, systerligt medlidande och nya husbyggen”

– ””Jag har aldrig sett dig som svart””

– ”Mellan vita rum – Om väntan, vithet & maskulinitet i två berättelser om transsexuella patientskap”

– ”Kvinnor, vithet, och de andras litteratur”

– ”Mjölk förlänger livet”

– ””Framåt gubbar!” – Genus och militär praktik i ett internationellt insatsförbund”

Eftersom flertalet genusvetare än så länge också är har vit hudfärg så utgår jag ifrån att den kritiska maktanalysen också omfattar dem själva och deras verksamhet, allt annat vore ju hyckeri…

Och de genusaktiva är ärligheten och objektiviteten personifierad. Det är därför som det rådgivande organet ”Expertgrupp för genus” inom Vetenskapsrådet (det som förut hette Genuskommittén. Notera: ”Forskning om vetenskapens kunskapsprocesser är även det en central del av genusforskning.”) med gott samvete kan presentera den nya rapporten ”Kollegial bedömning av vetenskaplig kvalitet – en forskningsöversikt” skriven av genusforskaren Lena Gemzöe på uppdrag av Expertgruppen, och där lansera begreppet ”Old boy-ism” (sid 16 i rapporten) som syftar på att systemet för distribuering av forskningsanslag kontrolleras av en grupp äldre, etablerade manliga akademiker som är förbundna med varandra i kollegiala och/eller vänskapsnätverk. Detta till skillnad från Genusmaffian som varken premierar sina egna eller lägger sig i andras forskning.

En genusforskare

En genusforskare prioriterar alltid forskningens kvalitet, en sökandes egenskaper går ju alltid att ändra på med ett hormontillskott

Begreppet myntades ursprungligen i USA på 70-talet. På sidan 16-17 under rubrikerna ”Old boy-ism och normen om opartiskhet” samt ”Opartiskhet och kön” kan vi läsa att ”Det riktades misstankar mot kollegial bedömning som gick ut på att bedömarna istället för att främja vetenskaplig kvalitet gynnade andra ”old boys” eller forskare knutna till dem (Lamont och Mallard 2005). Syftet med de tidiga större empiriska studierna var att undersöka om det fanns fog för old-boyism-kritiken som formulerats i den allmänna debatten. Studierna var därför inriktade på att undersöka i vilken grad kollegiala bedömningsprocesser levde upp till normen om opartiskhet. En sådan norm ligger till grund för antagandet att systemet gynnar endast den forskning som har den högsta kvaliteten, utan att ta hänsyn till icke-vetenskapliga faktorer som den sökandes sociala karakteristika, politiska ståndpunkter, tillhörighet till institutionella- eller vänskapsnätverk etc. Bedömnings-systemet måste stå över sådan ”subjektivism” för att främja en öppen, fri vetenskaplig debatt och garantera att forskning med den högsta kvaliteten får finansiering (Merton 1973).Frågan om i vilken mån kollegial bedömning kan sägas vara partisk har fortsatt varit en huvudfråga i forskningsområdet. En rad studier påvisar olika slag av ”old-boyism” eller partiskhet i systemen… Även om kön inte var en av de sociala kategorier som behandlades i de tidiga studierna av eventuell partiskhet i bedömningssystemen, så är könskategorin implicit närvarande i uttrycket ”old-boyism”, där det är just manliga nätverk som antas utöva makt på ett partiskt sätt… Ett flertal studier av olika bedömningsprocesser påvisar partiskhet med avseende på kön.”

Genusvetarna har långa arbetsdagar, eftersom vi behöver dem så väl

Genusvetarna har långa hårda arbetsdagar, eftersom vi behöver dem så väl.

Idag kan vi se hur den upplysta och fördomsfria svenska Genusmaffian motverkar sådan ”subjektivism” genom att själv stå över sådana icke-vetenskapliga faktorer (såsom kön, etnicitet, funktionshinder, ålder, klass och sexuell läggning) både i teori och praktik. Man förespråkar ingen särbehandling, inga särrättigheter och tillskriver inte vissa kategorier kollektiva egenskaper eller positioner i en makthierarki,  och man bygger inga nätverk för att gynna sina egna, sätta dem på strategiska poster i diverse kommittéer, styrelser och expertgrupper. Inte heller klandrar man någon med avvikande åsikt utan det primära är alltid att främja en fri och öppen debatt baserad på vetenskaplighet (även om normen ”vetenskaplig objektivitet” är en norm och som sådan givetvis starkt ifrågasatt). Att ha särskilda expertgrupper som ska tillgodose Genusmaffians behov är istället det svenska folkets verk. Den vanlige svensken har som bekant genom åren i otaliga insändare, upprorskampanjer och demonstrationståg genom centrala Stockholm med stora plakat tydligt illustrerat att hen vill bli övervakad ur ett genusperspektiv av ett nätverk med genuskompetenta bedömare. Först efter starka och långvariga påtryckningar från den stora massan inrättades Nationella Sekretariatet för genusforskning 1998 (uppdrag formulerat i SFS).

Vad är en liten rymdfärd i jämförelse med Nationella Sekretariatets verksamhet?

Vad är en liten rymdfärd i jämförelse med Nationella Sekretariatets omstörtande verksamhet?

Men svensken är inte nöjd. Här krävs HBT-certifiering av tandvården, genuspiloter, demokratipiloter, jämställdhetscoacher, expertgrupper och könsambassadörer som ska tillgodose det svenska folkets omättliga behov av att vältra sig i genusfrågan dag och natt. Det är också först nu etnologerna lyckats enas om en definition av svenskhet: ”Svensk är per definition den som anser att genusperspektivet är överordnat all annan mänsklig aktivitet och att Nationella Sekretariatet är skapelsens krona. De första stegen på månen eller upptäckten av utomjordiskt liv kommer inte ens i närheten av inrättandet av Sekretariatet. En svensk vet att kunskap om kön spelar roll, men inte en könsroll utan en avgörande roll för var i makthierarkin man hamnar innan man dör, och den som inte är könsmedveten dör i förtid i ett interneringsläger upprättat av Sekretariatet. Svensk är också den som utan invändning gladeligen skänker halva sin månadsinkomst till den maktstruktur som motverkar andra maktstrukturer – ingen genusdetaljplan är för integritetskränkande när det handlar om att uppnå rättvisa, och rättvist är ett land som liksom Sverige brutit sig loss från den patriarkala jordmånen på planeten och inlett sin egen omloppsbana runt solen. Svensk är således även den som ifrågasätter normen om att hela planeten roterar som en sammanhängande enhet runt solen. Så är det inte – Sverige åker flera kilometer före resten av Jordklotet och har vid varje given tidpunkt kommit längre än resten av världen – mycket tack vare Sekretariatet och den fogliga tröga massan”.

En kritisk vithetsanalys till genusvetarna (tipstack till QED!):

Relaterat: gender-bending-kemikalier.

Lästips: Elitvänsterns dubbelmoral, Är Sverige en familjepolitisk Sovjetstat?, Vad ska vi göra åt männen?


Transgenusmotorn polisanmäld!

mars 15, 2010

Timbro och Skattebetalarnas förening startar SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Dags att lämna in klagomål mot genusmaffian (se SlösO:s hemsida), eller snarare svenska staten, som finansierar den! Äntligen! Jag ser att Sahlin går vidare med planerna på könskvotering till bolagsstyrelser:  ”Sahlin slog också fast att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de rödgröna vinner valet. Hon preciserar nu tidigare löften om ändringar av aktiebolagslagen – Nu fungerar det inte med hot längre.

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

Sossarna har länge bedrivit en hotfull, hatisk och destruktiv politik, och det är bra att man äntligen är öppen med detta, även om hotstrategin uppenbarligen inte funkat så att man nu måste lagstifta över folks huvuden. ”En lämplig tidpunkt är 2012, sade Sahlin.” Vilken tur, eftersom det är just vid denna tidpunkt som jag och mina gelikar tänkte skjuta iväg den trestegsraket fulltankad med folkvett som varit under uppbyggnad under ett tag nu, och den kommer att landa rakt i sossarnas partikansli just 2012 och under nedslaget lansera en ny marxistisk teori med en uppdelning inte efter kön, utan efter IQ. Vi har idag en tydlig IQ-maktsordning där de med en IQ på över 100 är strukturellt underordnade dem med en lägre, eller till och med negativ, IQ. Graden av exkludering från den verkställande makten är dessutom proportionell mot IQ-värdet. Man kan illustrera detta grafiskt enligt bilden till vänster, där vi ser att rum, tid och all hjärnverksamhet upphör att fungera i den singularitet som utgörs av sossarnas partikansli. Denna kamp mellan IQ-kollektiven kommer enligt min framtidskalkyl att leda till att i princip hela (s) måste avgå med omedelbar verkan 2012, varför Sahlins dumheter inte förtjänar att tas på allvar. Nu gäller det bara att lära sig av genusmaffian och lobba för den marxistiska IQ-teorins existensberättigande, vilket kan bli lite svårt då de som tillhör den underordnade gruppen ur ett IQ-perspektiv (dvs de med över 100) exakt utgör komplementmängden till dem som driver den nu dominerande marxistiska linjen där könskampen ses som central istället för IQ:n – och alla dessa har ju infiltrerat styrelser och beslutande organ som fördelar forskningsmedel och annat. Ett litet dilemma alltså…

Fil dr i etik Ann Heberlein har skrivit en artikel (8 mars) i Sydsvenskan med titeln ”Lika barn leka bäst” där hon ger uttryck för åsikten att genuscertifiering inte är något att oroa sig för samt att den akademiska friheten på intet sätt är hotad:

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

”Det finns ord som provocerar. Och så finns det ord som provocerar så till den milda grad att den provocerade förlorar besinningen.”Genus” är ett sådant ord, för att inte tala om ”genuscertifiering”. Det sistnämnda får sansade och intelligenta människor att gå verbal bärsärk, som socialantropologen Steven Sampsons  överord ”förmynderi och härskarteknik”. Tore Frängsmyr, professor emeritus i vetenskapshistoria, går ett steg längre. Han befarar – på allvar! – att den akademiska friheten ska gå förlorad om den förhatliga genuscertifieringen införs: ”diktatorisk taktik!” dundrar han i SvD den 13 januari. Sällsynt naivt hävdar han alltså att den frihet den enskilde forskaren enligt honom åtnjuter riskerar att ersättas av ett tvång att bedriva genusvetenskaplig forskning. Det är naturligtvis trams… För det andra är syftet med genuscertifiering att uppmärksamma den problematik som ibland finns i undervisningssituationen, nämligen att kurslitteraturen domineras av manliga författare, att den blott speglar den vite heterosexuelle mannens perspektiv, att de kvinnliga studenterna får mindre utrymme än de manliga etc. Om forskning sägs inte ett smack. ”

Det är ju en intressant fråga i så fall VEM det är som ska ”problematisera etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus” vilket är ett kriterierna i genuscertifieringen som rör undervisningens innehåll (av många, även den befintliga kurslitteratur som saknar genusperspektiv ska problematiseras med avseende på genus etc), om inte just forskarna? Ska man kunna förmedla denna nya kunskap till studenterna måste den först forskas fram och i vanlig ordning granskas av det övriga forskningssamfundet och så vidare. Så givetvis måste man lägga allt annat åt sidan för att ägna sig åt genusperspektivet. Detta på kort sikt (även om man ju kan fortsätta att ”problematisera” i all oändlighet – så även detta kan bli heltidsgöra). På lång sikt riskerar denna omdaning av undervisningen att premiera forskning kring genusperspektiv eftersom studenterna kommer att matas med just detta perspektiv. De studenter som inte hade väntat sig denna ensidighet i sina universitetsstudier kommer att lämna ämnet och de genusfixerade strukturerna att reproduceras och växa tills de totalt dominerar forskningsområdet. Den som vill läsa vad en genuscertifiering innebär kan läsa HÄR och försöka övertyga sig om hur ”oskyldigt” detta tillltag är.

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Matte Matik, den musikaliska begåvning som sjunger låten ”Genusväldet drar fram” har fått några svenska tidningar att gå i taket i dagarna. Matte Matik har nämligen programmerat vad han kallar Transgenusmotorn där man kan mata in en URL (förslagsvis en typisk tidningsartikel) och därefter fås vissa ord att byta plats i artikeln. Genom att systematiskt byta ut ”kvinnor” mot ”svenskar” och ”män” mot ”invandrare” kan man illustrera och tydliggöra hur vissa artiklar egentligen låter, bortom den hjärntvätt som förblinat oss idag vad gäller framställandet av könskollektiven. Med andra kollektiv skulle nämligen tidningarna göra sig skyldiga till alltifrån ärekränkning till hets mot folkgrupp. Transgenusmotorn illustrerar helt enkelt att det är skillnad på kollektiv och kollektiv. Matte Matik har fått mail från UNT:s chefredaktör, som är upprörd över Transgenusmotorn, vilket bland annat beror på att någon kört denna artikel genom motorn med ett resultat som chefredaktören uppenbarligen ansåg osmakligt, till skillnad från hur artikeln är skriven i sin ursprungliga form. Delar av resultatet finns återgivet i följande blogginlägg: Transgenusmotorn skakar Uppsala (Oscar Swartz)

Mailkonversationen mellan Matte Matik och UNT går att läsa här, där Matte liksom Oscar påpekar att med denna logik borde även tex Google Translate bli föremål för polisutredning (vid sådana översättningar kan dessutom resultatet också bli förvanskat, om det nu skulle vara relevant). Så här skriver Oscar i sitt inlägg: ”Har UNT:s chefredaktör mejlat Google och bett dem blockera möjligheten att köra deras sidor genom Google Translate? Nej, det verkar inte så för jag kan översätta UNT-artiklar där. Om det hela bara är en upphovsrättsfråga, varför har han inte krävt blockering?”

1. Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt (Matte Matik)

2. Mer transgenus (Matte Matik)

3. Jag stänger transgenus (Matte Matik)

4. Hur många transgenusmotorer? (Oscar Swartz)

5. Att verkligen tysta en genuskritiker (Medborgarperspektiv)

6. TRANSGENUS HAR ÅTERUPPSTÅTT (Ershag) – testa transgenusmotorn och konvertera en artikel!

Det är visst Sundsvalls Tidning som polisanmält Transgenus: ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld.” Även Journalisten.se skriver om fallet.

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Läs förresten här om UNT:s 50/50-vecka. Det är som sagt skillnad på grupp och grupp… Lite underligt i dessa tider av medvetenhet om allas lika värde och där generaliseringar av grupper ses som tecken på fördomar och som ett resultat av en misslyckad demokratisk fostran av medborgarna. Skulle vara intressant att konvertera en av statens offentliga utredningar om jämställdhet med transgensumotorn. Apropå att använda olika källor för att producera något nytt: vad sägs om The Postmodernism Generator där du själv kan generera postmodernistiska artiklar på löpande band genom en knapptryckning. Inte konstigt att genusmaffian har tid att lobba och anordna festivaler och jippon som ”Heterohatets dag” parallellt med sin vetenskapliga (?) verksamhet. Om man nu inte använt sig av The Infinite Monkey Theorem: En enda (odödlig) apa som gör oändligt många tangenttryckningar kommer förr eller senare att skriva varje känd text – en oändlig mängd apor å andra sidan kommer att börja skriva varje känd text omedelbart. Varje odödlig daktylografisk apas producerade sträng innehåller någonstans i sig varje känd text, någonstans. Ska inte UNT och ST polisanmäla denna apa och de ansvariga forskare vid några universitet i USA som håller på med detta experiment?

Världen idag rapporterar om genusdebatten i Riksdagen: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”. Vill minnas att jag konstaterade detta ja! 🙂 Apropå utbildning och bildning. I fredags och lördags höll jag föredrag om fraktaler inför visningarna av dokumentärfilmen ”Jakten på den gömda dimensionen” som visades på Tempo dokumentärfilmfestival i samarbete med Nobelmuseet (Nobelmuseets nystartade filmfestival heter FILM & SCIENCE). Utöver denna matematikdokumentär visades ”Resan till livets kärna – Virus är fienden” samt ”Jordens snällaste apa”, även dessa med inbjudna forskare som introducerade filmen samt svarade på frågor efteråt.

Detta är min favoritlåt (efter ”Genusväldet drar fram givetvis” :-)):

OBS! Lyssna på Skolministeriet imorgon tisdag 16 mars: ”Genuspedagogerna” Jag var inbjuden att medverka men kunde dessvärre inte ställa upp vid inspelningstillfället i fredags eftersom jag då höll mitt fraktalföredrag. ”Skolministeriet tittar närmare på den förra regeringens satsning på genuspedagoger –hur gick det och vad gör de? Förvandlar de pojkar till flickor och tvärtom, eller skapar de möjligheter för barnen att växa utan begränsande könsroller? Och vad händer med jämställdhetsarbetet inom den svenska skolan och de 145 miljoner kronor som staten vikt åt olika jämställdhetsprojekt. Möt genuspedagogen ute på uppdrag, den kritiske föräldern och ordföranden i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan.” (dvs Anna Ekström, som medverkade i paneldebatten i Riksdagen i förra veckan).

OBS! Lyssna även på Johan Lundberg mfl i senaste Nya Vågen om debatten om svensk högerdebatt.



Filosofiska Rummet imorgon söndag kl 17

mars 6, 2010

 

Filosofiska Rummet om genuscertifieringen

Filosofiska Rummet om genuscertifieringen. Från vänster: Göran Bexell, Tanja Bergkvist, Tomas Brage, Svante Nordin

 

Imorgon söndag 7/3 kommer jag att medverka i Filosofiska Rummet (P1) ”Genus-perspektivet och forskningens frihet” (eller mp3-filen HÄR) där jag, professor Svante Nordin, professor Tomas Brage och professor Göran Bexell diskuterar genuscertifieringen inom akademin. Svante Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria och liksom jag kritisk mot idén att genuscertifiera universitetskurser, universitetsprogram, forskare, institutioner och hela lärosäten. Tomas Brage är professor i fysik och ansvarig för det pilotprojekt för genuscertifiering som dragits igång vid Fysicum i Lund (de andra två pilotprojekten pågår på Institutionen för Energivetenskaper och Trafikflyghögskolan). Göran Bexell är professor i etik och var rektor för Lunds Universitet 2003-2008, dvs under den tid då universitetet tillsatte den projektgrupp för genuscertifiering som leddes av genusprofessor Tiina Rosenberg (det känns som om alla är professorer utom jag :-)) och som sedermera utmynnade i följande tvivelaktiga dokument: Slutrapport från projektgruppen för genuscertifiering:

Några citat från denna slutrapport som utgör grund inte bara för genuscertifieringen vid Lunds Universitet utan som även varit inspiration för den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Som bekant, se länkar nedan, så hade man i Uppsalaförslaget hämtat kriterierna rakt av från denna slutrapport från Lunds Universitet, men man valde dock att kalla det för ”genusmärkning” för att ”undvika mindra lämpliga associationer” (utan att gå in på vilka), och som bekant har man nu även valt att skippa ”det belastade begreppet genusmärkning” som av någon anledning blev belastat under remissprocessen. Det gäller att hitta på nya namn för samma ovälkomna förslag – denna föredömliga uppfinningsrikedom från genusfanatikernas håll ska en gång för alla visa Sveriges akademiker och det allsmäktiga Patriarkatet var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern där genusvansinnet vanligen håller till. Genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation och konkurrera ut omvärlden en gång för alla – Sverige kommer med hjälp av Centrum för Genusvetenskap att resa sig ur de förlegade strukturernas aska och börja producera forskning i Nobelprisklass så snart landets akademiker bara lär sig att anlägga ett genusperspektiv på sin forskning, sig själva, sina kollegor och sina studenter. Genusmaffian som gjort karriär på att kartlägga maktstrukturer är i full färd med att bygga upp egna.

 

Sexistiska naturlagar?

Sexistiska naturlagar?

 

Genus är lösningen på allt – alltifrån dåliga skolresultat till avancerad forskning inom alltifrån medicin till kvantfysik – genom att anlägga ett genusperspektiv på den patriarkala partikelacceleratorn i CERN kommer den efterlängtade Higgsbosonen att dyka upp när den inte längre behöver gömma sig undan de samverkande maktordningar som kraftfält och partiklar hittills underkastats inom partikelfysiken. Genuskompetensen kommer att släta ut all hieraki och alla förtryckande strukturer som skapades under den inflationistiska fasen kort efter Big Bang då Universum utvidgades exponentiellt som ett resultat av mäns fixering vid höga hastigheter, vilket Luce Irigaray som bekant visade redan 1987:

”I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einstein’s välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

 

Genuspilot på krigsstigen?

Genuspilot på krigsstigen?

 

Med tillräckligt mycket genusmedvetenhet kan man med hjälp av en spektralanalys av allt vansinne som strålar ut från Centrum för Genusvetenskap bygga en rymdfarkost som färdas bakåt i tiden utan att färdas med den patriarkala ljushastigheten och under denna resa strukturera om hela Universum med en feministisk postmodernistisk analys som har sin grund i det kvantmekaniska faktum att observatören skapar verkligheten i observationsögonblicket. Det är av denna anledning svenska staten utbildat alla våra genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetspiloter, jämställdhetsutvecklare, genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, genuscoacher, jämställdhetscaocher, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter,  jämställdhetskonsulter, genusambassadörer, jämställdhetsambassadörer och jämställdhetsinspektörer (googla själva för att övertyga er om att dessa yrkestitlar finns). För att komma till saken – några citat från slutrapporten från projektgruppen för genuscertifiering som tas upp i programmet:

”I Jämställdhetspolicy för Lunds universitet 2006-2010 anges att relevanta genusperspektiv och en könsmedveten pedagogik ska vara ett naturligt inslag i all utbildning. Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen.”

”Genusperspektiv har under 2000-talet varit ett prioriterat insatsområde vid Lunds universitet, men genomslagskraften har inte varit tillräckligt stor. Projektgruppen har i denna rapport försökt, i enlighet med rektors [Göran Bexell] beslut, att på ett explorativt sätt utreda och belysa möjligheterna till en genuscertifiering vid Lunds universitet.”

”Med denna rapport [2008-03-31] avslutar projektgruppen sitt arbete och överlämnar förslaget till Rektor [Göran Bexell] för vidarebefordran till områdena. I projektgruppens namn tackar undertecknad [Tiina Rosenberg] Rektor för initiativet och för förtroendet att vi fått möjligheten att arbeta med ett förslag till genuscertifiering. Det har varit en lärorik process för oss alla.”

 

Genus är ett begrepp inom algebraisk topologi. Trippeltorusen har genus 3.

Genus är ett begrepp inom algebraisk topologi. Trippel-torusen har tex genus 3.

 

”Genus är ett mångfacetterat begrepp. Genusperspektiv och teorier om genus erbjuder sätt att se, analysera och förklara sociala och kulturella fenomen som har med kön att göra (jfr SOU 2006:42). Projektgruppen har valt att i första hand fokusera på genus, men är öppen för en intersektionell förståelse av genusbegreppet. Intersektionalitet innebär att ta hänsyn till fler faktorer än kön, såsom etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, funktion, religion och andra samverkande, och varandra förstärkande, maktordningar.”

”I ljuset av detta föreslår projektgruppen för genuscertifiering det vi kallar en utvidgad självdeklaration som certifieringsmodell. Att institutioner själva redovisar sina framsteg är praktiskt för universitetet och har en pedagogisk poäng…  Samtidigt bör någon form av tredjepart finnas som kontrollenhet för att ge trovärdighet åt och stöd i arbetet med genuscertifiering på institutionsnivå. Projektgruppen har valt att föreslå en certifieringsmodell specifikt gällande undervisningen och har därmed inte utformat kriterier som omfattar hela universitetets verksamhet.” (Fanns det en sådan tanke?!)

”Projektgruppen menar vidare att det är viktigt att på olika sätt motivera institutioner för genomförandet av genuscertifiering. Detta bör ske med hjälp av ekonomiska incitament. En annan metod är någon form av offentligt rankningssystem där institutioners förbättringar och konkreta satsningar på genusperspektiv i undervisningen och genusmedveten undervisning synliggörs.”

”I denna rapport presenteras kriterierna i form av frågor, med karaktär av en checklista… Med tanke på skillnaderna mellan olika områden är det projektgruppens mening att kriterierna i viss mån kan modifieras och anpassas till den egna verksamheten, dock utan att enskilda institutioner uppställer helt egna alternativa kriterier. En enhetlighet i användningen av genuscertifieringskriterier är att rekommendera för att undvika godtycke och möjliggöra jämförelser.”

Några av kriterierna (återfinnes på sid 6-8):

* Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?

* Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och har detta synliggjorts för studenterna?

* Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?

*När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då i undervisningen?

* Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och genusmedveten undervisning?

* Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?

*Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?

* Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus?

* Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)

* Används kompetensen som finns på Centrum för genusvetenskap?

 

Självdeklaration för genusmedvetenshet

Självdeklaration för obligatorisk genusmedvetenhet

 

Se gärna även denna enkät som nu används i pilotprojekten där föreläsarna tydligen kontinuerligt ska granska sitt genusmedvetenade ur ett radikalfeministiskt potskolonialt perspektiv innan de  sätter foten i ett klassrum eller tilltalar en student eller kollega, allt under överinseende av genusmaffian och dess hantlangare, om de vill ha sin genuscertifieringsstämpel. Se även denna debattartikel av socialantropolog Steven Sampson från 2008 kort efter att slutrapporten för genuscertifiering kom: ”Förmynderi i Lund” samt svar på denna debattartikel ”Förmynderiet långt borta” undertecknat Göran Bexell, Tiina Rosenberg, Eva Frisendahl och  Ann Numhauser-Henning.

Relaterat:

Vad sysslar Vetenskapsrådet med? (Genustrumpeten)

Genuscertifieringen vid Lunds Universitet

Ett skräckexempel på genusväldet

En ekologisk genusfråga

Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

Grattis skattebetalare!

Grattis skattebetalare – del 2

Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

En akademisk fråga om genus (Axessbloggen)

Uppsala-remissen: genusvälde på frammarsch!

Uppsalaprofessor sätter ner foten i SVD

Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

Genusvetarna – offer och slagträn? (forts Uppsalas genusmärkning, andra halvan av inlägget)

Genusväldet intar Södertörns högskola

Von Wright och tekoppen (forts Södertörn)

Genus-Hitler och Genusväldets undergång

Årets Musikvideo: ”Genusväldet drar fram” (text här). Läs om Genustrumpeten i SVD)

Genus-Hitler och Genusväldets undergång:

Lästips: KD om rut , mer om religionsundervisningen, om datalagringsdirektivet.



Genusvetarna – offer och slagträn?

mars 1, 2010
Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Jag ser till min glädje att tankesmedjan Timbro är aktiv i jämställdhetsdebatten. I seminariet ”Jämställdhet på norska” nu på onsdag 3 mars  diskuteras rapporten ”Kvotering – inte bara en kosmetisk reform” där effekterna av den norska kvoteringslagen granskas. Jag har dessvärre ingen möjlighet att närvara men kommer att se debatten på webben efteråt! Förra veckan kunde man i Världen Idag- artikeln ”Valfrihet ökar jämställdheten” läsa om Eva Westerbergs nyutkomna rapport ”Välfärdens hjältar”: ”Med fler arbetsgivare att välja mellan och möjligheter att starta egen verksamhet ökar såväl välbefinnandet som möjligheterna för de anställda inom vårdsektorn… I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag att de i större utsträckning känner uppskattning, har friheten att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer.” Något att tänka på för vänsterfeministerna… Dessutom fann jag följande rapport från 2005: ”Viljan att flyta medströms” av Susanna Hakelius Popova, med en granskning av svenska genusavhandlingar – denna rapport måste jag ju läsa! 🙂

I senaste numret av det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 1/2010 kan vi på sid 4 i denna pdf läsa att ””Genusvetarna” blir slagträn i debatten” bland annat som en reaktion på KDU-artikeln i SVD för ett tag sedan . Att ordet genusvetarna är skrivet med citationstecken tolkar jag som att något av följande gäller för genusvetare: 1) de finns egentligen inte eller 2) de är en social konstruktion. Jag antar att man syftar på alternativ 2, och framför allt är då genusvetarna en social konstruktion i huvudet på de kritiker som är trötta på att genusperspektivet måste implementeras överallt och att de som driver denna utveckling framåt kommit att kallas genusvetare eftersom de själva kallar sig för genusvetare. Bland annat skriver Malin Rönnblom, ordförande Sveriges genusforskarförbund i denna debattartikel följande:

”Inte minst är föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig grupp genusvetare som alla företräder samma åsikter och som forskar om samma frågor problematisk.”

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk?

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk och hur påverkar det paprikakonsumtion, könsroller och vilken färg en given paprika antar?

Givetvis utgör inte genusvetarna en enhetlig grupp med exakt samma åsikter som alla forskar i samma frågor, utan de forskar i alla politiska liksom andra vetenskapliga områden – alltifrån medicin (nytt område: ”genusmedicin” – får genusvetarna nu forska om det som varit tabu för läkarkåren?) till frågor rörande brandmännens utrustning och görande av kön (senast för 10 miljoner), och hyser därmed flera tusen olika åsikter, den ena galnare än den andra, som samverkar på ett för befolkningen och samhällsutvecklingen skadligt sätt. Då alla grundläggande antaganden är identiska (könsmaktsordningen, patriarkatet, strukturerna, hegemonisk maskulinitet mm) så manifesterar sig dessa åsikter inom alla områden på ett tämligen förutsägbart sätt, så förutsägbart att jag själv borde söka 10 miljoner för att beskriva hur ”kön görs” i dubbel bemärkelse i matkön eller grönsaksdisken i den lokala ICA:n och därefter ta jobb som jämställdhetskonsult för alla stora matkedjor. Allt för att utvecklingen inte ska stanna av! Ja, kanske hela konsumtionen skulle stanna av för alltid om jag inte gjorde denna forskningsrapport, och det är väl sådana argument som fått även borgerliga partier på fall.

Visa mig gärna den genusforskare vid en genusvetenskaplig institution som fått doktorera och fortsätter att forska samtidigt som hon/han exempelvis vågar kalla sig för särartsfeminist eller inte har teorin om en könsmaktsordning som grundbult i sitt teoribygge utan förutsättningslöst inte antar existensen av det som ska bevisas. Att det förekommer så många olika åsikter beror på att genusvetarna just forskar inom så många olika områden – nämligen alla områden man kan tänka sig eftersom genusperspektivet anses vara nödvändig inom absolut alla sfärer för all framtida forskning och samhällsutveckling. Här har vi ett färskt exempel: ordföranden för genusforskarförbundet, Malin Rönnblom, som skrivit debattartikeln ovan har just tilldelats 3 miljoner kronor för ett forskningsprojekt om svenska universitets och högskolors jämställdhetsarbete:  ”Vår uppgift är att ställa kritiska frågor”:

”Jag vill studera vilka problem som universitetens jämställdhetsarbete avser att lösa, vilka lösningar som presenteras och hurvida problem och lösningar hänger ihop. Genom att studera hur jämställdhet ”görs” i akademin blir det förhoppningsvis möjligt att synliggöra jämställdhetsarbetets möjligheter och begränsningar… Genuforskingen är fortfarande, och bör kanske alltid vara, ett kritiskt fält som ifrågasätter självklarheter både inom och utom akademin.”

För ingen annan forskare skulle väl kunna komma på den vansinniga idén att koppla en lösning till det problem man identifierat? Att lösning och problem kan och bör hänga ihop måste te sig oerhört fascinerande och vara en inkörsport till ett helt nytt och okänt paradigm för vissa genusforskare. Och hur ”görs jämställdhet” inom akademin? Det räcker inte att ge andra instruktioner om hur de ska jobba med jämställdhet utan denna process måste övervakas och observeras kontinuerligt som ett underlag för forskningen om att ”göra jämställdhet”.

En elit av genusforskare kan vara oförenlig med de egna jämställdhetssträvandena

En elit av genusforskare är oförenlig med de egna jämställdhets-strävandena

Låt mig även påminna om att genusvetare som byggt upp excellensmiljöer nu måste låta undersöka denna sin egen verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Se Genusperspektiv 4/2009. På sid 4 i denna pdf under ”Får jämställdhet plats på framtidens universitet?” står att läsa följande: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhets-strävandena inom akademin”. Man har alltså problem med sina egna excellenssatsningar och efterlyser nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin”! Detta enligt Solveig Bergman, föreståndare för Nikk –  ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet. Läs HÄR om de tre excellenscentra för genusvetenskap som finns i Sverige. På sikt planeras som synes ett ”Europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning” i Sverige dit alla Europas genusforskare kommer att vallfärda i vansinne och extas. Detta centrum kan komma att förläggas i traken Linköping/Örebro för den som har flyttplaner, eller för den som vill söka genusjobb och tjäna storkovan genom att övervaka hur kön görs i detta excellenscentrum eller ”kritiskt belysa” denna elits verksamhet ur ett antielitistiskt jämställdhetsperspektiv.

För att återgå till Rönnbloms debattartikel om hur genusvetarna görs till slagträn i debatten. Så länge som alla statliga utredningar som handlar om jämställdhet uppdras åt just genusvetare så kommer genusvetarna att vara en utsatt grupp i debatten om jämställdhet. Därför rekommenderar jag regeringen att sluta uppdra dessa utredningar som syftar till politiskt jämställdhetsarbete åt genusvetare, utan att istället tillsätta en intersektionell grupp bestående av ett representativt tvärsnitt av befolkningen till att jobba med jämställdhetsutredningarna. Så var det problemet löst och gensuvetarna kan fortsätta att forska i lugn och ro utan att oroa sig för att hamna i den politiska hetluften. Då slipper Rönnblom beklaga sig över att ”Sammanblandningen mellan forskning och politik är ständigt återkommande” från kritikernas håll. Jag vill heller inget hellre än att genusforskningen håller sig borta från politiken – tänk att jag och ordföranden för Sveriges Genusforskarförbund har samma vision! 🙂

145 miljoner kostade det att under 2008-9 göra statligt anställda genusmedvetna

145 miljoner för att 2008-9 göra statligt anställda riktigt genusmedvetna

Nu kan man gå en distansutbildning i ”Jämställdhetsintegrering med intersektionellt perspektiv” 7.5 hp arrangerat av Forum för genusvetenskap och jämställdhet i Linköping och finansierat av JÄMI. Program JÄMI (”Jämställdhetsintegrering i staten”) har under 2008-2009 kostat skattebetalarna 145 miljoner, pengaflödet fortsätter uppenbarligen, och denna kurs vänder sig till alla statligt anställda som vill bli genusmedvetna. Min kurs i Härskarteknik 7.5 som jag bedriver helt ideellt är också fortfarande öppen för anmälan, för den som missat den. Glöm inte att antagningskravet är genomgånget politiskt korrekt IQ-test.

Slutligen en kommentar om genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse” eller detta SVT-inslag) skulle man kunna tro att någon har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning” (som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet ”genuscertifiering” för att ”undvika mindre lämpliga associationer”)  som eventuellt ska skrotas. Av det 12-sidiga dokumentet som kom den 11 februari framgår att det man egentligen (?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultets-nämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att  debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Genusvetarna - missförstådda genier och före sin tid

Genusvetarna - missförstådda genier före sin tid

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är missförstådda, denna gång till följd av komplexiteten i sitt förslag. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? I Genusland kan man givetvis även börja i den änden. Angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Remissinstansernas alla synpunkter och missuppfattningar gör att ett fortsatt arbete måste föregås av ytterligare utredningsarbete och (sid 11) ”Ett fortsatt utredningsarbete kan även tjäna som grund för att skapa en större samsyn inom vetenskapsområdet om vad arbetet med jämställdhets- och genusfrågor syftar till.” Borde man inte klargjort detta tydligt i ett tidigt skede, helst i samband med förslaget, om man nu ville ha gehör för sitt förslag? Eller kan först punkta upp åtgärder och ingripanden och sedan i efterhand och i samförstånd bestämma sig för vad syftet ska vara? Vidare skyller man genomgående på ”statsmakterna”, som exempelvis på sidan 9:

”Å ena sidan motsätter sig några remissinstanser vad de kalla ”hegemoni” för vissa teorier på politisk grund och hänvisar till argumentation från andra tidsperioder. Å andra sidan uppställer statsmakterna politiska mål för universitetens verksamhet, vilka i högskolelagen anges som främjande av: hållbar utveckling, jämställdhet, förståelse av internationella förhållanden, breddad rekrytering.” Men vem är det som tolkar begreppet jämställdhet? Och vem bestämmer vad som utmärker ett jämställt universitet och ett jämställt samhälle? Jag vill inte göra bördan tyngre för en utsatt grupp, men kan det vara genusvetarna…

Uppdatering! Roligt läsning av Bitte Assarmo (länk till hennnes artikel på Secong Opinion): ”Vem ska du rösta på i höst – Fredrik eller Ursula?”


Det var ju på tiden!

januari 29, 2010
Äntligen

Äntligen har politikerna tagit tag i detta med genusvansinnet - kan jag få återgå till min forskning nu?

Idag finns en mycket läsvärd artikel på SVD Brännpunkt: ”KD måste forma en borgerlig jämställdhetspolitik.” ”KD måste lämna det genuskonsensus alla partier nu anslutit sig till och forma en borgerlig jämställdhetspolitik”, skriver KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers, som anser att det för KDU självklara alternativet ”är att formulera en jämställdhetspolitik som utmanar radikalfeminismen. I sådana fall är ambitionen att låta jämställdheten komma ut ur genusgarderoben. Detta kan ske genom ett ifrågasättande av 50/50 som ett absolut villkor för jämställdhet till förmån för principen om lika möjligheter, ett avvisande av varje form av kvotering samtidigt som kunskap och meriter framhålls och genom en analys av kvinnors lägre löner där det individuella perspektivet ersatt genusglasögonen.”

50/50-fixeringen är absurd

50/50-fixeringen är absurd anser Weimers.

”Kristdemokraterna skulle kunna formulera en borgerlig jämställdhetspolitik som bygger på alla människors lika värde och möjligheter snarare än på tanken om 50/50, som handlar om att jämställdhet endast kan uppnås när exempelvis föräldrarna delar exakt lika på föräldraförsäkringen eller när statsvetenskapskursen har precis lika många kvinnliga och manliga studenter. När all fördelning är 50/50 inom varje yrkeskategori och på varje arbetsplats, så kallas detta av genusvetarna för ”reell jämställdhet” medan en politik som innebär lika möjligheter och rättigheter kallas för ”formell jämställdhet”. Den formella jämställdheten duger förstås inte för genusvetarna, utan de anser att ”reell jämställdhet” bara kan råda då fördelningen är 50/50.”

För distinktionen mellan formell och reell jämställdhet se exempelvis rapporten ”Regeringsformen ur ett könsperspektiv” utförd på Grundlagsutredningens uppdrag, avsnitt 4.1 sid 20:

”Begreppet formell jämställdhet – de jure jämställdhet – innebär att alla individer har samma medborgerliga fri- och rättigheter och att dessa följer individen, inte den grupp individen tillhör. Målsättningen är likhet i behandling, men har i övrigt inget materiellt innehåll… Begreppet reell (eller materiell) jämställdhet – de facto jämställdhet – innebär att alla har samma ställning och inflytande. Till skillnad från den formella jämställdheten är utgångspunkten vilka materiella villkor som omgärdar individen. Målsättningen är inte likhet i behandling, utan likhet i resultat.”

Även i andra genustexter stöter man på denna distinktion som man använder som förevändning för nya utredningar och nya anslag. Formell jämställdhet har vi redan på pappret men det räcker inte, åtgärder måste vidtas för att jämställdheten ska bli ”reell” vilket innebär ett blint fokus på utfallet som i just könsfrågan svarar mot en 50/50-fördelning. I en utvidgad intersektionell analys kan man (likt Sahlins utredare Masoud Kamali i SOU 2006:79)  föreslå en exakt avspegling av det omgivande samhället i varje myndighet och på varje arbetsplats baserad på etnicitet. Politiken bakom 50/50 strävan har också sin bakgrund i att det övergripande jämställdhetspolitiska målet ändrades i mars 2006 i och med prop 2005/06:155 (jag har tidigare tagit upp detta här) Det tidigare ”samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter” blev ”samma makt att forma samhället och sitt eget liv”, där ”ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” Observera att man skiljer mellan möjlighet och förmåga – kvinnor och män ska ha samma förmåga! Kan man lagstifta om det?

Mer från dagens SVD Brännpunktsartikel:

Weimers ifrågasätter Nationella Sekretariatets uppdrag

Weimers ifrågasätter Nationella Sekretariatets uppdrag

”En borgerlig jämställdhetspolitik accepterar att det finns kvinnligt och manligt, men fokuserar på varje människas rätt att göra sina egna livsval. Det handlar inte om att tvinga människor att anamma stereotypt kvinnliga eller manliga beteenden, utan istället om att acceptera att det inte är patriarkatet som bestämt att tjejer i regel leker med dockor medan killarna oftast föredrar bilar.Om en ung kvinna väljer att läsa modevetenskap är det inte ett problem så länge det bygger på ett fritt val, och det är inte försvarbart att genuspoliser på skattebetalarnas bekostnad ska förklara henne ”hjärntvättad”. Det är anmärkningsvärt att den svenska förskolan enligt statliga utredningar förklarats som ”ett könspolitiskt projekt” där dagisbarn tvingas att sluta leka med dockor eller innebandyklubbor. Det är inte med den akademiska friheten som utgångspunkt som Uppsala universitet nu utreder en genusmärkning av sina utbildningar. En kristdemokratisk jämställdhetspolitik som vill vrida mittpunkten åt rätt håll kapitulerar inte inför genusindustrin utan bevakar istället varje students lika möjligheter oavsett kön, och avskaffar den skattefinansierade och radikalfeministiska tankesmedja som går under namnet Nationella sekretariatet för genusforskning.”

Den som inte tror på att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som könspolitiskt projekt” kan ta sig en titt på sid 19 i statens offentliga utredning SOU 2006:75 första raden.

Här på Rapport från igår (28/1) finns ett inslag om KD
som pågår minut 16:09 – 18:50. KDU-ordföranden Charlie Weimers föreslår att Hägglund kräver att Nationella Sekretariatet för Genusforskning avskaffas, detta uttalande löper under minut 18:20-18:33. Hägglund tror dock inte på några ”tvära kast”. Men hur tvärt var inte kastet att inrätta Nationella Sekretariatet för Genusforskning år 1998 (regeringsbeslut 1997), vars regeringsuppdrag finns formulerat i Svensk Författningssamling SFS 1997:61:

Varför ska Sekretariatet granska oss?

Sekretariatet granskar oss alla

2 § Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatetfinner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja
spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla
vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och
genusperspektivens betydelse.

Om man tittar noga ser man i länken ovan (SFS 1997:61) att följande har inträffat: ”Upphävd: 2010-01-01 00:00:00. Författningen har upphävts genom: SFS 2009:1574 Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatets styrelse inte längre ska utses av Utbildningsdepartementet, utan hela uppdraget från och med 2010-01-01 riktas direkt till Göteborgs Universitet. Uppdraget förblir dock exakt detsamma (se ovan) – jag ringde just upp Sekretariatet för att försäkra mig om detta, och det bekräftas även av artikeln ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09 (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning.

”Sekretariatet har sedan starten 1998 styrts av en regeringsutsedd styrelse. Några förändringar för verksamhetens resurser eller inriktning kommer den förändrade organisationen inte att innebära. Såväl budget som nationellt uppdrag ligger fast.”

Pär Ströms läsvärda bok

Pär Ströms läsvärda bok

I dagens SVD Brännpunkt finns också en artikel från moderat håll (”Jämställdhet är en fråga om frihet”) på temat jämställdhet underskriven Per Schlingmann och Hillevi Engström (ingen har väl missat de tidigare artiklarna 1, 2, 3, 4 samt intern kritik liksom extern) där man försöker få stöd för moderaternas nya  jämställdhetspolitiska plattform som partistyrelsen nyligen antagit. Jag undrar vad ”jämställdhetsmärkning av skolor och förskolor” ska innebära i praktiken? Men ska inte kommentera då jag inte hunnit läsa hela dokumentet än. Apropå lönekartläggningarna (som idag görs vart tredje år) – för en kartläggning av löneskillnader 2007 (statligt anställda) se Arbetsgivarverkets sammanfattande information från 2008: ”Den löneskillnad som slutligen blir kvar, den s.k. oförklarade löneskillnaden, som inte kan förklaras av den mätbara information som finns tillgänglig i den partsgemensamma statistiken var i september 2007, 1,3 procent.” År 2002 var den oförklarade löneskillnaden 1,8 procent – se Pär Ströms bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” (sid 153-157, svarar mot 154-158 i pdf:en) Men det gäller väl numera för (m) att ”förändra de strukturer” som gör att människor gör de val de gör?

Jag är lite upptagen så jag kan inte hinna läsa allt, imorgon ska jag hålla ett föredrag på KD:s kommundagar i Jönköping där KDU lanserar sin jämställdhetskampanj och arrangerar seminariet ”Jämställdheten kommer ut ur genusgarderoben.” Föredragets titel är ”Genus i utbildningssystemet: Historien om en statsideologi”. Jag funderar på att inleda en liten föreläsningsturné. Liksom genusvetarna påtvingar oss sina upplysningskampanjer skulle jag vilja driva en liten upplysningskampanj på de genusvetenskapliga instititionerna, och fördomsfria som de ju alla är, kommer de säkert inte att ha något emot att jag föreläser i den genusspecifika utstyrseln i översta bilden – jag är faktiskt inte riktigt säker på mitt genus än, det finns ju 258 att välja bland, eller var det 2580? Jag hinner inte med i den snabba utvecklingen…

Relaterat:

När lika möjligheter blev 50/50

Höstens genusmotioner

Hur Borgström sköt sig själv i foten

Dagens musikvideo + jämställdhetsdebatt i SVD

(m)er genus?

Genushysteri i praktiken

Folkpartister vill ha genus i förskolan

Fp-politiker uttalarsig om genusvansinnet

Leijonborg och genusforskarna

Vem har tid att invänta opinionen?

De farliga olikheterna

Varifrån kommer genusvansinnet?

Mer genusvansinne åt folket

Bland politikers förvirrande tal


Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

januari 21, 2010
Det finns hopp för vårt upp- och nervända genusland

Det finns hopp för landet upp och ner!

Idag är det en glädjens dag! 🙂 Låt oss alla inse att vårt öde ännu inte är beseglat av de genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetspiloter, jämställdhetsutvecklare, genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, genuscoacher, jämställdhetscaocher, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter,  jämställdhetskonsulter, genusambassadörer, jämställdhets-ambassadörer och jämställdhetsinspektörer som svenska staten anser vara en absolut nödvändig förutsättning för att garantera att all verksamhet bedrivs ”på ett jämställt sätt” (googla gärna själva på ovanstående titlar för att försäkra er om att alla dessa nya titlar verkligen finns i Sverige idag). ”Genuscoaching” beskrivs exempelvis här som ett verktyg för jämställdhetsintegrering (uppdatering – länken flyttad hit!)

”Genuscoaching innebär att genuscoachen, som kan vara en konsult eller forskare, deltar i och observerar en verksamhet, till exempel ett möte. Efteråt går genuscoachen tillsammans med den aktör som skall bli medveten om hur genus görs i den aktuella situationen/organisationen igenom händelser, analyserar och tolkar vad som skett och hur olika aktörer agerat. Metoden kan användas för att skapa en fördjupad förståelse av hur kön konstrueras i organisationer.

Genom observationer av möten kan exempelvis en förståelse skapas om hur makt och kön konstrueras i förhållande till vilka som inkluderas, respektive exkluderas i samtalen. Metoden ger projektledaren/ förändringsledaren möjlighet att reflektera över sin vardag för att sedan processa denna kunskap tillsammans med genuscoachen för en genusteoretisk tolkning. Metoden gynnar praktikernas lärande samtidigt som den bidrar med genusvetenskaplig kunskap.”

Kommer min arbetsplats på institutionen att klara en genusgranskning?

Skulle min arbetsplats på institutionen klara en genusgranskning?

Denna fullständiga idioti och explosion av genuskommissarier som övervakar att resten av befolkningen är genusmedveten kommer att driva vårt land ner i avgrunden om vi inte gör något snart. Flera års intensivt lobbyarbete kombinerat med ett åsiktsförtryck i form av ett moraliskt förkastligt skuldbeläggande av meningsmotståndare har möjliggjort för dessa ”genusexperter” att bygga upp och institutionalisera en maktstruktur där de själva sitter högst upp och håller i trådarna. Fogliga medborgare och politiker har av olika skäl lagt sig platt för detta tilltag, utan att uppmärksamma det paradoxala i att dessa självutnämnda experter faktiskt gjort karriär på att just kartlägga och motarbeta (andra, inbillade eller verkliga) maktstrukturer. Det är tragiskt att det som en gång var en kvinnokamp (som bland annat möjliggjort för mig att verka som matematiker) förvandlats till något absurt som saknar all legitimitet i folkflertalets ögon. Istället för att skyffla runt folk mellan olika yrkeskategorier för att uppnå en tvångsmässig 50/50-fördelning överallt kunde man ju kämpa för att höja lönerna inom kvinnodominerade sektorer som vård och skola och på så sätt förbättra kvinnors ekonomiska situation. Hur ser köns- eller genusfördelningen förresten ut på de egna genusvetenskapliga institutionerna? Se här! Men låt oss ha överseende med tanke på den medicinska diagnos som är satt. 😉

Dom är hård mot genusmärkningen

Domen är hård mot genus-märkningen

I fredags (den 15:e januari) kom remissyttrandena in gällande Uppsala-remissen om genusmärkning av kurser/institutionerna/universitetet (oklart ännu vilken nivå den eventuella genusmärkningen kommer att ligga på). Yttranden har nu inkommit från teologiska, juridiska, språkvetenskapliga, historisk-filosofiska och samhällsvetenskapliga fakultetsnämnderna. Områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap ska den 11 februari med stöd av fakultetsnämndernas yttranden ta ställning till om man  ska gå vidare med en fördjupad utredning kring genusmärkningen (se info här). Alla hittills inkomna remissvar kan läsas i följande 10-sidiga dokument.

Dessa remissyttranden visar att genusmärkning av undervisning och personal vid våra lärosäten enligt föreslagen modell inte alls anses vara en självklar och naturlig utveckling av institutionernas jämställdhetsarbete.

TEOLOGISKA FAKULTETSNÄMNDEN (sid 1-2) konstaterar att ”frågan behöver bli föremål för en betydligt mer omfattande och djupgående utredning, innan några färdiga förslag kan läggas… En brist i arbetsgruppens förslag är avsaknaden av en ordentlig formulering av syftet med och målet med certifieringen...Vad gäller diskussionen kring eventuella problem, vore det rimligt att ägna något mer reflektion kring det faktum att områdets ämnen och utbildningar ser så olika ut och sannolikt har olika förutsättningar för sitt jämställdhetsarbete. Det är tex skillnad på att arbeta inom ramen för ett program och att arbeta med enskilda kurser, och det är skillnad på att undervisa i tex politisk filosofi och grekisk formlära (jfr punkt II e-f). Vid utformningen av kriterierna behöver dessa aspekter beaktas noggrant. Annars finns risk att certifieringen inte tas på allvar eller att den leder till kvalitetsförsämringar.”

SPRÅKVETENSKAPLIGA FAKULTETSNÄMNDEN (sid 6) fattar sig mycket kort och ”tillstyrker förslaget om en utredning med uppdrag att utarbeta förslag för genusmärkning” men vill ”lyfta fram behovet av ett tydliggörande när det gäller nivåerna för genusmärkning och eventuella fakultetsspecifika metoder”.

Humanistiskt centrum vid UU

Humanistiskt Centrum vid UU

HISTORISK-FILOSOFISKA FAKULTETSNÄMNDEN (sid 7-8) (här ryms även Centrum för genusvetenskap!) skriver bland annat följande ”Av de nio institutioner som avgivit svar avvisar fyra förslaget om genusmärkning och ytterligare utredning, två ansluter sig till förslaget och tre är i olika grad kritiska men inte explicita i om de avvisar eller tillstyrker förslaget. Alla institutioner menar att jämställdhetsarbetet är av största vikt men flera menar att genusmärkningen inte är bästa sättet att uppnå detta… Inte minst menar man att det finns en sammanblandning mellan å ena sidan genusteoretiskt innehåll i forskning och undervisning, och å andra sidan jämställdhetsarbetet vid arbetsplatserna som bör styras av lagar och jämställdhetsplaner. I fråga om styrning av innehållet i undervisning avvisas detta med kraft av några institutioner då det strider mot den akademiska friheten. I fråga om jämställdhetsarbetet anser flera institutioner att genusmärkningen kommer att leda till onödigt dubbelarbete. Några institutioner ställer sig frågande till om en genusmärkning verkligen kommer att stärka universitets image. Man framhåller att genusmärkningen riskerar att leda till att flera institutioner framställs som undermåliga…. Den kritik som sammanfattats ovan visar att fakultetens institutioner anser att en mängd problem är knutna till genusmärkningen. Fakultetsnämnden föreslår därför att förslaget utreds vidare och att utredaren får instruktioner att se om det går att genomföra genusmärkning med hänsyn till den ovan sammanfattade kritiken.”

Statsvetenskapliga institutionen UU

Statsvetenskapliga institutionen UU

SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FAKULTETSNÄMNDEN (sid 9-10): ”Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden arbetar aktivt med jämställdhets- och jämlikhetsfrågor i syfte att skapa en miljö som kännetecknas av icke-diskriminering och lika villkor oavsett kön, könsidentitet och könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder. Fakultetsnämnden ifrågasätter emellertid att ett system för genusmärkning är ett bra sätt att uppnå detta. Förslaget om genusmärkning är problematiskt av flera skäl. För det första är det, på ett principiellt plan, olyckligt att koppla samman åtgärder som syftar till att säkra att våra arbetsformer präglas av jämställdhet och lika villkor med åtgärder som syftar till att vissa perspektiv ska genomsyra innehållet i undervisningen. Därmed inte sagt att gensuperspektiv skulle sakna relevans i samhällsvetenskaplig utbildning, men varje försök att ge ett visst perspektiv särställning genom vad som uppfattas som styrning uppifrån riskerar snarast att motverka sitt syfte. Att genusmärka forskning vore otänkbart.

Förslaget saknar också tydliga överväganden om vad som skulle förbättras genom att kurser eller institutioner genusmärks… Avslutningsvis vill fakultetsnämnden framhålla att Samhällsvetenskapliga fakulteten välkomnar initiativ som främjar jämlikhet och jämställdhet. Enligt nämndens bedömning skulle jämställdhetsarbetet snarare främjas av en koncentration på arbetet med och uppföljningen av jämställdhetsplanerna. Det finns ett utbrett motstånd mot genusmärkning av verksamheten bland fakultetens institutioner. Ur Samhällsvetenskapliga fakultetens synvinkel är det knappast meningsfullt att fortsätta med detta initiativ. Fakultetsnämnden stöder därför inte arbetsgruppens förslag att tillsätta en särskild utredare.”

Uppsala Universitet grundades 1477 och är Nordens äldsta universitet

Uppsala Universitet grundades 1477 och är Nordens äldsta universitet. Femton Nobelpristagare har studerat eller tjänstgjort här.

JURIDISKA INSTITUTIONENS yttrande (sid 3-5) (notera att det är institutionens Jämställdhetsgrupp som utarbetat remissyttrandet!): ”Innan man går in på detaljerna i arbetsgruppens förslag bör man kanske ställa sig ett par övergripande frågor. Och den första fråga som då infinner sig är rimligen huruvida universitetet överhuvud BÖR ”genuscertifiera” eller ”genusmärka”. Det kan konstateras att den frågan behandlats styvmoderligt under hela processen – även om de frågor som ställdes när Områdesnämnden drog upp riktlinjerna för arbetsgruppens arbete ger utrymme för problematisering, indikerar flera av de använda formuleringarna att genuscertifieringen som sådan skall betraktas som ett fait accompli och att endast ett genomförande återstår, inte heller i arbetsgruppens förslag sker något egentligt ifrågasättande av projektet som sådant – och man kan på goda grunder hävda att genuscertifieringstanken är värd att sätta ifråga, oavsett vad man tycker om idén. För det första bör man måhända fundera över om ett universitet bör märka sina institutioner etc – sina medarbetare – efter deras förmåga att implementera politiska mål. Det är åtminstone uppenbart att detta inte är lämpligt.

Det kan anmärkas att arbetsgruppens analogi till termerna ”Fairtrade” och ”Rättvisemärkt” haltar, om det, som man väl får förutsätta, är dessa termers positivavärdeladdning man är ute efter. Den positiva värdeladdningen sitter i förleden i dessa termer – ”fair-” respektive ”rättvise-” – och det faktum att dessa förled har en positiv värdeladdning kan förklaras med hänvisning till att dessa förled är så abstrakta att ingen kan ha några invändningar. Alla vill vara rättvisa och fair. Ingen gillar orättvisa och sådantsom är unfair. Förledet ”genus” saknar denna egenskap. Det väcker på sina håll tvärtom negativa associationer och det har uppenbarligen en politisk hemvist. Vad gäller efterledet har inte heller detta någon entydig positiv laddning – jfr ”dödsmärkt”, ”märkt av ödet”, ”märkt av sin sjukdom”.

Uppsala Universitets logga

Uppsala Universitets logga

I avsnitt II b redovisar arbetsgruppen som sin uppfattning att ”en tillämpning av genusmärkning med hjälp av ovan nämnda kriterier skulle kunna bidra till att förbättra Uppsala universitets image, dvs att komma ifrån bilden av att präglas av konservatism och förlegade strukturer”. Man tillåter sig också följande spekulation: ”Vi har inga direkta bevis för det, men vi tror att genusmärkning skulle kunna locka fler och delvis andra lärare, forskare och studenter till universitetet med en ökning av kvaliteten som följd”. Man kan fråga sig varpå uppfattningen att universitetets rykte är skamfilat grundar sig, och man kan sätta ifråga om inte den positiva sidan av det mynt som arbetsgruppen använder sig av när den talar om ”konservatism och förlegade strukturer” faktiskt är kärnan i universitetets varumärke, och någonting som bör odlas snarare än förstöras, i den mån detta inte ger ett diskriminerande resultat. Det bör noteras att även om det låter sig tänkas att en genusmärkning skulle attrahera somliga skulle den samtidigt stöta bort andra. Den typ av djupgranskning som fordras i en märkningsprocess förutsätter en permanent institutionell struktur för granskningMen man bör, som sades inledningsvis, ställa sig frågan, om de åtgärder som synes erforderliga för att göra instrumentet effektivt verkligen är önskvärda.”

Heder åt Uppsala Universitet som står rakryggat i en galen värld!

Relaterat:

Vad sysslar Vetenskapsrådet med? (Genustrumpeten)

Genuscertifieringen vid Lunds Universitet

Kurs i härskarteknik 7.5 hp

Ett skräckexempel på genusväldet

En ekologisk genusfråga

Rothsteins genusbrev

Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

Grattis Skattebetalare

Grattis skattebetalare del 2

Uppsala-remissen: genusvälde på frammarsch

Genusväldet intar Södertörns högskola

von Wright och tekoppen

Uppsalaprofessor sätter ner foten i SVD

En akademisk fråga om genus (Axessbloggen)

Genus-Hitler


%d bloggare gillar detta: