Hur många aprilskämt?

april 9, 2011
Det saknas ett genusperspektiv på sprängämnen

Det saknas fortfarande ett genusperspektiv på sprängämnen. När kan man säga att någonting exploderat?

Jag hann tyvärr inte lägga upp något aprilskämt den här gången (förra årets aprilskämt här) men å andra sidan tar ni ju alla del av sådana dagligen och året runt i alltifrån debattartiklar till nyhetsförmedling, till nya akademiska genusrapporter (som tex genusperspektiv på   ingenjörers arbetsverktyg i byggplaneringsprocesser – i Luleå kan man ju som bekant vara professor i ämnet ”genus, människa och maskin) och till regeringens pressmeddelanden. Det börjar bli svårt att skilja skämt från allvar, i Sverige är det första april flera gånger om dagen. Det går alltså framåt för galenskapen. Numera kan man doktorera på avhandlingar i det gränsöverskridande ämnet genusfysik, som den här med titeln ”Doing Physics – doing Gender” – hur ”gör” fysikstudenter kön? Kan man låta någon bli fysiker utan att beakta gensuperspektivet? Nej, både lärare och studenter måste förstå hur de bidrar till att”göra kön” i labbet. Maxwells ekvationer är en löjlig detalj som vida överskuggas av vikten av att vara genusmedveten.

Ekvationer sprungna ur patriarkal manlig rationalitet

Ekvationer sprungna ur patriarkal manlig rationalitet utan anknytning till "vardagsförståelse"?

Även om man skulle, efter fyra års intensiv genuspropaganda på masterprogrammet i fysik, ha tid att öppna någon av fysikböckerna inför examendagen, till exempel den man skulle ha läst under sin första termin, skulle man notera att Maxwells ekvationer inrymmer både ett H, ett B och ett t. Det lilla t som kan tolkas som tiden för en traditionell fysiker av den gamla skolan, men som egentligen syftar på ”transpersoner” kan för det genuskritiska ögat ses som ett förminskande av trans i förhållande till homo och bi (H och B kan även tolkas som relaterade till det som fysiker av den gamla patriarkala skolan skulle kalla magnetfält), vilket ju bör föranleda en hel del förändringar av de så kallade ”naturlagarna”. Om avhandlingen:

”Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv: hur universitetsstudenter lär sig att bli fysiker, hur de deltar i och skapar en fysikkultur. Frågeställningar kring hur gränserna dras för vad som är fysik och vem som kan kalla sig fysiker, samt hur studenterna konstruerar identiteter som fysiker i förhållande till vad de ser som ämnets normer och förväntningar.  Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik. Jag hoppas att min forskning ska kunna inspirera fysiker och fysiklärare till kritiska reflektioner kring fysik, genus och lärande, säger Anna T Danielsson [institutionen för fysik och materialvetenskap och centrum för genusvetenskap]… Analysen visar bland annat att det finns skilda förväntningar på manliga och kvinnliga studenter, och att det finns en stor variation och ibland motsägelsefullhet i vad som ses som fysik.”

Trumpetsången

Jag spelade in trumpetsången på KTH

”Motsägelsefullhet”!? Ja det kan man ju förstå när rapporter som ”Genus och Text” som jag tog upp i förra inlägget blir vägledande för Skolverket! Klassperspektivet är förvisso relevant, jag har själv studerat olika klasser av differentialoperatorer (se här eller här) och sett hur klasstillhörigheten påverkar den funktion som operatorn våldför sig på. Däremot har jag helt missat åldersperspektivet vilket ju kan ha att göra med att jag aldrig fick någon genuspropaganda serverad under en enda doktorandkurs på KTH, där jag för övrigt lät spela in videon till sången Genustrumpeten (se längst ner i inlägget) och i min genusmedvetna utstyrsel (tur jag redan hade disputerat då så att jag inte kunde bli galenförklarad 🙂 ) chockade mina gamla professorer genom att springa runt med en trollstav och vingar på ryggen genom korridorerna, men detta var ju även efter att jag varit anställd där som lärare (maj-dec 2007, efter disputationen), så de visste att jag hade något seriöst på gång eftersom de känner mig för väl för att tro att jag skulle fjanta runt utan anledning. Jag förklarade att jag hade tänkt initiera en liten samhällsrevolution och att detta var en del av mitt propagandaarbete.

Det är lättatt sätta påskäggen i halsen

Det är lätt att sätta påskäggen i halsen

Men för att komma till saken. Nu får det väl ändå vara nog! Men det är det inte. Som ett försenat aprilskämt kom just avhandlingen (tipstack till Galne Gunnar), och jag ber om ursäkt om ni sätter påskäggen i halsen nu: ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus”, som försvarades vid Högskolan i Gävle igår. Ur pressmeddelandet:

”- Redan i lärarutbildningen måste studenterna få bättre genuskunskaper och bli mer medvetna om vilka föreställningar de själva bär på. Men det kräver en tuff och känslomässigt engagerande utbildning i genusmedvetenhet. Hon menar att det behövs ett genusperspektiv även på ämnets innehåll. Hur påverkas undervisningen av en stereotyp och manligt kodad bild av naturvetenskap och teknik som hård, rationell och svår? Kristina Andersson har i flera år bedrivit sin forskning tillsammans med en grupp förskollärare och lärare som arbetade med naturvetenskap, men inte alltid hade ämneskunskaper.

– För dem fungerade kunskaperna i undervisning och lärande som en bra utgångspunkt för att utvecklas som lärare även i naturvetenskap. Att enbart prata om behovet av ämneskunskaper fungerar inte. Kompetensutveckling med feministiska anslag kan hjälpa lärarna att utveckla kunskapsstoffet.”

Jag har just raserat hela matematikens grundvalar med en sandhög

Jag har just raserat hela matematikens grundvalar med en sandhög. Det var ju dumt - där rök hela min forskning också.

Ja det är ju alldeles fantastiskt normbrytande att låta lärarna och eleverna upptäcka naturvetenskapen tillsammans, vilket ju går extra bra om lärarna saknar ämneskunskaper och därmed befinner sig på samma nivå som barnen. Då blir det ju naturligt att alla ställer sig samma frågor, vilket ökar känslan av att alla är likadana och därmed lika mycket värda, helt i enlighet med regelverket om ”demokratisk fostran” i läroplanerna, alla ska minsann ha samma inflytande över Sanningen. Min sanning är kanske inte din sanning och den är definitivt inte genusforskarnas sanning, eftersom den ju inte ens existerar. Hur skulle förresten barnen känna sig om lärarna påtvingade dem ”objektiv kunskap” baserad på ”manlig rationalitet”, som ju i rapporten Genus och Text till Skolverket ses som ett utövande av ”symboliskt våld” mot eleverna och förringar deras ”vardagsförståelse”. Jag som matematiker har ju redan insett att 1+1=1 är lika sant som 1+1=2, och detta kan illustreras med det vardagliga fenomenet att ligga på stranden och ösa en sandhög ovanpå en annan sandhög, vilket resulterar i en (fast större) sandhög.

På tal om det här med likhet, låt mig citera ett bra stycke ur Julia Ceasar-krönikan ”Låtsaslandet” (tipstack till Cavatus):

”I Låtsaslandet låtsas vi att alla är lika. Visserligen påstår vissa i Låtsaslandet att de gillar olika, men eftersom inte alla orkar låtsas lika framgångsrikt kringgår vi dilemmat genom att låtsas att alla är lika. Detta är dock den dogm som börjar bli allra svårast att hålla liv i, eftersom allt fler invånare i Låtsaslandet upptäcker att så inte är fallet. Att de helt enkelt är förda bakom ljuset i all sin godtrogenhet. Invånarna ser och drar slutsatser, en process som är potentiellt livsfarlig för låtsaspolitiken.”

Logiken är på tillbakagång och fördumningen på frammarsch, jag vill inte verka pessimistisk, men om man slår upp ordet ”folkmord” på wikipedia kan man se att två av de fem punkter som räknas upp i FN-konventionen lyder:

2. Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslag eller själslig skada.

3. Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång.

Själslig skada av genusvansinne och att uppsåtligen rasera hela naturvetenskapen (påtvingandet av nya levnadsvillkor genom att omstöpa hela utbildningsväsendet) på ett sätt som förr eller senare kommer att leda till mental och på sikt fysisk undegång, hur skulle vi tex klara av en kärnkraftskatastrof som den i Japan om de blivande fysikerna bara studerar kärnbränslet ur ett genusperspektiv? En lite mildare brottsrubricering, som dessutom ligger i tiden, skulle istället kunna vara utövandet av den första härskartekniken – Osynliggörande: med följande definition: ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” Nu kanske ingen tror att utövande av härskarteknik är brottsligt, men nära på, vilket Uppsalafallet ”Ett skräckexempel på Genusväldet” visar.

Anna Ekström

Kommer Anna Ekström att rädda den svenska skolan?

Men för att återgå till aprilskämten – årets aprilskämt måste vara att regeringen just utsett Anna Ekström till ny generaldirektör för Skolverket – pressmeddelande (tipstack till QED)! Iofs samma regering som utsåg Moira von Wright till rektor för Södertörns högskola så helt säker på att det är ett aprilskämt är jag inte, men som ni minns deltog jag i en debatt  i Riksdagen för ett år sedan mot just Anna Ekström, regeringens utredare och ordförande i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan (och vice ordförande i Uppsala Universitets styrelse och fram till 1 april ordförande i SACO) för nästan exakt ett år sedan där vi debatterade innehållet i delegationens delbetänkandet SOU 2009:64, och som bekant (med ett inte obetydligt  antal riksdagsledamöter som vittnen för den som inte tror det) sade Anna Ekström bestämt: ”Jag står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerat några delar ur denna rapport, nämligen följande (jag ber om ursäkt för upprepning av de här citaten men jag har nya läsare som måste få det här serverat till sig, dessutom måste jag sammanfatta genuscertifieringen, så den som är trött på det och redan vet allt kan sluta läsa här :-)):

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturernaSkolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Kommentar: när jag gick i skolan ”tillät” lärarna inte det här – alla räckte upp handen för att få ordet och alla var flitiga och tog ansvar, hur kan det komma sig när läraren inte hade läst en enda kurs i genusvetenskap?

Både lärarna och skolämnenas innehåll upprätthåller föreställningar om kön

Lärarnas brist på kunskap om genusstrukturer gör att svenska elever presterar dåligt

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ”vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i ämnesinnehållet).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs! alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Läs mer i Mitt anförande i Riksdagen, Världen idag om debatten).
Låt oss återgå till regeringens pressmeddelande:

”Skolverket har en viktig roll när det gäller att vända utvecklingen i den svenska skolan. Jag bedömer att hon [Anna Ekström] besitter de egenskaper som behövs för att leda Skolverket i en tid av stora förändringar inom svenskt skolväsende, säger utbildningsminister Jan Björklund.” Ska jag omvärdera Björklund eller anta att han inte läst innehållet i rapporten? Minns också att pedagogikprofessor von Wrights rapport var beställd av Skolverket (se här). Vidare:

”- En skola med hög kvalitet, en skola som ger bättre resultat och en skola som är likvärdig är avgörande för Sveriges framtid. Jag vill arbeta för att utveckla kvaliteten och förbättra resultaten i den svenska skolan. Därför ser jag fram mot att leda Skolverket med dess breda och omfattande uppdrag, säger Anna Ekström.”

Tillåt mig att tvivla. Det är som moderatorn sa i debatten (fritt återgivet ur minnet): ”När du [Anna Ekström] talar i allmänna ordalag om jämställdhet så låter det bra och fint men sedan när Tanja citerar ur innehållet i rapporten så låter det lite annorlunda”, och det var det här uttalandet som provocerade fram ”Jag står bakom varje ord i rapporten”.

Göran Bexell, professor i etik och fd rektor för Lunds universitet

Göran Bexell, professor i etik och fd rektor för Lunds universitet och Tiina Rosenbergs trogne vapendragare

Nåja, åtminstone står hon för sitt verk, detta ska jämföras med den smått absurda situationen i Filosofiska rummet som sändes bara några dagar innan riksdagsdebatten (var det därför den inbjudna genusvetaren inte dök upp till debatten i Riksdagen?) där ämnet var genuscertifiering av akademin och där jag dessvärre chockade Lunds Universitets förre rektor professor Göran Bexell (som tillsatt projektgruppen för genuscertifiering, ledd av Tiina-skrämma iväg sin egna studenter ut ur föreläsningslokalen- Rosenberg ) genom att läsa
upp de konkreta kriterierna man utarbetat för certifieringen – vilket fick honom att ta avstånd från den rapport han just prisat  . Låt mig återge det som hände (lyssna på programmet) Göran Bexell kallade precis i inledningen av programmet (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för  ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna blott 9-sidiga rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete, och en delmängd av exakt dessa kriterier återfinns  i denna enkät för genuscertifieringen  av de tre berörda institutionerna i Lund (bla Fysicum) – och notera att det överst framgår att ”genusmedvetens pedagogik” avser ”formerna för undervisningen”, medan ”genusperspektiv” avser ”innehållet i undervisningen”.

Filosofiska Rummet 2010

Filosofiska Rummet 2010

Noteras bör att Bexell är professor i etik, och inte i hyckleri, vilket man först skulle kunna tro. Det var ju för hemskt och ohyfsat att jag skulle ha läst rapporten och dessutom ta med den till studion. Det var ju inte meningen att vansinnet skulle lyftas fram i ljuset! Jag får be om ursäkt för det, jag var medieovan och visste inte riktigt hur det fungerade i världen utanför matematiken, där man visst inte behöver  bevisa något, utan det räcker att upprepa en genomarbetad floskel tillräckligt många gånger, så blir den sann. Tänk om vi matematiker hade kunnat jobba så, då hade vi bevisat Riemanns hypotes för länge sedan. Men den dagen kommer väl, när genusforskarna dekonstruerat även matematiken, och låt mig komma till det, för de nytillkomna läsare som ännu inte insett hur illa det är ställt, eller snarare vidden av det riksomfattande ”förändringsarbete” som Genusmaffian leder.

Genusvetarna har som bekant infiltrerat hela akademin (utöver hela det omgivande samhället). Infiltrera kan tyckas vara ett starkt ord, men faktum är att man från gensuvetarhåll är helt öppen med att det är just infiltration man sysslar på med, se själva sidan 28 här: ”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser: Infiltration, Information och Utbildning.” Tack för ärligheten får man väl säga! Notera också att punkten ”Processen går vidare” följer efter ”Utvärdering av första steget”, vilket visar på att man tänkt genomföra det här även om utvärderingen av första steget skulle visa på att projektet leder till civilisationens slutliga undergång, vilket inte är en helt orimlig tanke. Ett annat intressant exempel på hur framgångsrik man blir av aktivt genusarbete inom akademin är Margaretha-11 miljoner till genusmöten från vetenskapsrådet-  Fahlgren som är påtänkt som ny rektor för Uppsala Universitet och som råkar vara föreståndare för Centrum för genusvetenskap. Ur den beviljade projektansökan från Vetenskapsrådet:

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Trippeltorusen har genus 3

Trippeltorusen har genus 3

Just det, helt dumma i huvudet är vi och väldigt ovana vid vetenskapsteori och -kritik :-). Tänk bara på fysiker, vad sysslar de egentligen med, det kan man ju fråga sig, något jag gjorde många gånger under min uppväxt eftersom mina föräldrar är fysiker. Jag började själv läsa teoretisk fysik i Lund, men när jag inte fann något genusperspektiv på strängteorin så vände jag mig till Matematicum (en teoretisk fysiker måste ju ändå med nödvändighet även vara matematiker)  där jag till slut fastnade eftersom det ju fanns ett renodlat genusbegrepp i matematiken. Egentligen undrar man ju vad man gör som matematiker också, och det undrar även andra ibland, så här kan ett typiskt samtal låta:

-Vad sysslar ni matematiker med egentligen?

– Vi matematiker undrar mest över en massa saker.

– Jaha, vad undrar du över nu då?

– Tja, vad jag sysslar med och varför.

– Men det var ju det jag undrade.

– Jaha, är du också matematiker?

Skämt åsido, nu är det ju bättre tider – det ju just Fysicum i Lund som utgör ett av de tre pilotprojekten för gensucertifieringen.  Några av kriterierna för genuscertifieringen (sid 6-8 i rapporten, se även inlägget Filosofiska Rummet om genuscertifieringen för mer info om genusvansinnet inom akademin – länkar längst ner i det inlägget ):

* Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?

* Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och har detta synliggjorts för studenterna?

* Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?

*När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då i undervisningen?

* Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och genusmedveten undervisning?

* Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?

*Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?

* Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus?

* Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)

* Används kompetensen som finns på Centrum för genusvetenskap?

Vad tycker förresten akademikerna om Bexells med fleras tilltag? Läs inlägget som rör genusgalenskap på export till Uppsala Universitet: Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

Uppsala Universitet ville inte ha genuscertifiering, då nytte man namn till

Uppsala Universitet ville inte ha genuscertifiering, då bytte man namn till genusmärkning, när institutionerna inte heller ville ha genusmärkningen förklarade de pådrivande detta med att man missförstått allt och nu planerar man att kalla genuscertifieringen för "jämställdhetsarbete" - alla medel är tillåtna för att få igenom sin agenda.

Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse”  ) skulle man kunna tro att de ansvariga (bla Margaretha Fahlgren, ev blivande rektor för Uppsala Universitet)  har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning”, som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet: ”genuscertifiering” (för att ”undvika mindre lämpliga associationer”, vilka dessa skulle vara framgår inte)  som eventuellt ska skrotas. Av ett 12-sidigt dokument som kom den 11 feb 2010 ärendet (Se inlägget Genusvetarna- offer och slagträn?) framgår nu att det man egentligen (!?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultetsnämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10 i dokumentet):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är ”missförstådda” (av alla fem fakultetsnämnder!) denna gång till följd av ”komplexiteten” i sitt förslag. Vi andra är ju så korkade, och genier är alltid missförstådda, även om de skriver saker i klartext. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – genustrumpeten (SVD)

Nej förresten, låt mig avsluta med en postmodern vision för den svenska skolan – vi är nästan redan där:

Eller nej förresten, jag avslutar med en vision för Sverige, om vi inte gör något snarast:

Relaterat om DEJA-rapporten: SkolgenusFrån DEJA till rismodellen,
DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion, Mattegenus i det Butlerska vektorrummet, DEJA:s matteproblem.
Annat: Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Lästips: Zaremba i DN om skolan, Zaremba i DN om skolan del 2 OBS! Zaremba gästar Timbro den 18 april kl 12-13 för att tala om skolan! Kallberg: I Sverige råder partiernas diktatur.

Min inbox fylls av intressanta lästips dagligen, jag har dock inte tid att öppna allt just nu – så lägg gärna intressanta tips om genusgalenskaper i kommentarsfältet. Men jag tar tacksamt emot även mail med samma information, förr eller senare kommer jag att hinna öppna och läsa allt! 🙂

Annonser

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion

augusti 22, 2009
Den magiska siffran

Den magiska siffran

I DEJAS rapport SOU 2009:64 tar man upp det faktum att ”Att den psykiska ohälsan och stressen har ökat över tid kan tyckas vara paradoxalt. I Sverige är välfärdssystemen väl utbyggda…..Det bör noteras att skillnader över tid i psykisk ohälsa och upplevd stress kan uttrycka förskjutningar i värderingar eller förväntningar, och därmed inte nödvändigtvis behöver spegla faktiska förändringar i livsvillkor.” Pojkar prestererar sämre och flickor känner sig mest stressade – detta har varit känt ett bra tag nu och tas också upp i rapporten. Kan den ökade upplevda stressen hos flickor delvis bero på förskjutningen i förväntningar  där flickor inte längre bara tillåts utvecklas efter sin egna förutsättningar utan också ska fås att göra ”icke-könsbundna val” och också ägna sig åt aktiviteter som är ”manligt könskodade” för att snygga till statistiken? Utöver att ägna sig åt sina ursprungliga aktiviteter så tillkommer nu alltså även de manligt könskodade domänerna som måste erövras. Dubbelt så mycket att göra alltså, och förväntningarna kommer från fanatikerna i genusmaskineriet och inga andra. Bidrar det statliga ”jämställdhetsarbetet” till flickornas stress? Denna fråga ställer man sig givetvis inte i rapporten. Istället beklagar man att bara 3 av 17 gymnasieprogram uppvisar jämn könsfördelning (inom spannet 40-60%) och att avhoppen är väldigt frekventa i de fall som pojkar och flickor valt icke-könsstereotypt: ”Förklaringen till den ojämna könsfördelningen på många gymnasieprogram kan antas vara att samhällets förväntningar på vilka yrken som är lämpliga för unga flickor respektive unga män reellt sett begränsar individens utbildnings- och yrkesval. En ytterligare dimension på problemet är att så kallade könsbrytare oftare än andra hoppar av utbildningen.”

”Kan antas vara” – detta fastställs som ett faktum och rapporten bygger på detta ”kan antas”-konstaterande. Men så är ju detta inte en forskningsrapport som ska peer-reviewas utan bara en Statens Offentliga Utredning varpå hela den svenska jämställdhetspolitiken med tiillhörande propagandamaskineri ska byggas. Jag förstår inte vad problemet är om ungdomarna väljer att göra det det själva vill? Borde inte det vara målet  med jämställdhetspolitiken? (”Jämställdhet i skolan handlar om att varje elev ska kunna utvecklas efter sina förutsättningar och intressen, utan att begränsas av stereotypa eller traditionella föreställningar om kön och genus.”, sid 15). Lika möjligheter behöver inte innebära lika utfall (50/50) men det önskade utfallet är som  bekant redan fastställt och nu gäller det istället att manipulera den fria viljan så att visionen blir verklighet. Man skiljer nämligen på ”formell jämställdhet” och ”reell jämställdhet” (sid 27). Det förra innebär det vi redan har: kvinnor och män har på pappret samma möjligheter och rättigheter att välja utbildning och ingen är förvägrad pga sitt kön, medan vi enligt genusvetarna inte har reell jämställdhet – nämligen en fullständigt jämn könsfördelning inom alla utbildningar.

Pojkarnas utbildningsval kostar 6% mer än flickornas

Pojkarnas utbildningsval kostar 6% mer än flickornas

Dessutom tar man givetvis upp den ekonomiska aspekten, för makt är pengar och genusordningen är en maktordning: ”För övrigt kan nämnas att en genomsnittlig pojke i gymnasieskolan kostar 6 % mer än en genomsnittlig flicka, givet elevernas programval och kostnaderna per utbildningsplats och program.” (sid 14) Ja, här har vi ett riktigt tungt argument till att förändra ”könsobalansen”. Det kostar mer att köpa in bilar som ska repareras än en docka man ska träna första hjälpen på. Glömde man inte att pojkarna också antagligen äter mer mat i skolmatsalen? Hur ska vi förhålla oss till denna strukturella orättvisa som vi kan kalla matgenusordningen? Ska pojkarna svältas lite eller ska vi tvinga i flickorna en extra portion? Kanske kan kommunerna sponsra ett aptitretande tillskott som delas ut i matkön?

”Jämställdhet har i Sverige varit ett viktigt politiskt mål under lång tid; i samhället i stort såväl som i skolan. Vårt allmänna intryck är dock att utvecklingen av jämställdheten i skolan snarare kännetecknas av på stället marsch än av påtagliga framsteg, även om det finns positiva exempel och goda intentioner på många håll. Frågan är varför det händer så lite?” frågar man sig. Genusexperterna kan börja med att rannsaka sig själva – varför har de (ca 90% kvinnor, se personallistan på godtycklig genusvetenskaplig institution) själva valt ett ”kvinnligt könskodat” ämne? Vad hade de själva kunnat göra annorlunda? En omstruktureringsprocess som berör hela samhället måste alltid föregås av någon sorts självinsikt hos initiativtagaren. Kan inte alla genusvetare bli lastbilschaufförer och alla lastbilschaufförer bli genusvetare för en dag? Man kan ju börja med att experimentera lite med sig själv för att förstå hur andra tänker.

Genusvetarnas dom över lärarkåren är hård

Genusvetarnas dom över lärarkåren är hård

Men det är så mycket lättare att lägga över ansvaret för ens egna storslagna drömmar på andra medan man själv väljer just ”könsbundet”: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (sid 16) Det är inte jag som står för meningsbyggnaden här utan rapportförfattarna. Jaså, ”tillåter” man denna dominans och detta mindre flit hos pojkarna? Hur vore det att öppet ställa krav? Knappast en lösning som går i genusvetarnas anda, istället vore det väl bra om flickorna ”tog plats” genom att anamma pojkarnas beteende – då har vi sann jämställdhet. Alla är lika stökiga och alla skiter i läxan lika mycket – orättvisorna är som bortblåsta! Lärarna anklagas för att vara könsblinda och därigenom begränsa elevernas livsval (sid 46): ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Jag kunde se Jupiters fyra galileiska månar med mitt lilla teleskop

Jag kunde se Jupiters galileiska månar med mitt eget teleskop

Vaaad är detta för vansinniga dumheter!? Kombinera detta med följande idioti jag själv råkade ut för i åttonde klass, när jag frågade om jag fick låna hem en bok om elementarpartiklar från fysiksalens hylla, och min lärarinna sa: ”Nä, för då kan du ju mer än de andra sen!” Que!? Vi skulle ju inte ens läsa om det där i högstadiet! Jag hade iofs redan en oplockad gås med den där lärarinnan eftersom mamma lärt mig och brorsan att derivera alla elementära funktioner i sjunde klass för att det var ”allmänbildning”, vilket nu gjorde den här lärarinnan orolig över att jag skulle få tag i nya böcker. Så mycket värre för henne då när jag istället började läsa mammas universitetslitteratur i fysik från 70-talet. Jag hade ändå redan (hemska tanke) flera populärvetenskapliga böcker i kosmologi hemma vilket hade sitt ursprung i att jag satt hela kvällarna med mitt teleskop som jag köpte när jag var 12 (efter att ha, ve och fasa, sommarjobbat för att lära mig att pengar inte växer på träd! Fast nu vet jag att de gör det, åtminstone om man bor i Genusland) och drömde mig bort till andra planeter där det var helt normalt att börja programmera BASIC på en ABC80 när man var sju år – för det var ju också ”allmänbildning.” 🙂

Hålkort - mitt ritpapper som liten

Hålkort - mitt ritpapper som liten

Och annat tragiskt i min uppväxt är att det enda ritpapper jag och min brorsa hade hemma var hålkort. Hålkort! Det var alltså föregångaren till disketter. Det var iaf efter detta med boklånet som min mamma kuppade Hem & skola-föreningen (nä, inte riktigt så kanske, hon blev vald till ordförande :-)) och jag själv startade upp en Unga Forskare förening på skolan för att få bedriva min suspekta fysikverksamhet ifred tillsammans med andra ”besvärliga” elever. Det är ju så man infiltrerar en organisation inifrån för att få till stånd en varaktig förändring. Se på genusvetarna som infiltrerat hela samhället genom att placera sig på strategiskt viktiga poster. Tänk nu om mina föräldrar inte varit högutbildade och vi inte haft sådana böcker hemma? Något att tänka på för vänsterblocket som säger sig vilja stoppa den sociala snedrekryteringen till högskolan samtidigt som de odlar den här urbota korkade mentaliteten om att alla måste vara lika (dåliga) kombinerat med en massa stök i klassrummet som inte går att stävja för att man inte ska råka ”kränka” någon elev som genom att spraya väggarna fulla av könsord och atomer med felaktiga atomnummer får utlopp för sitt okränkbara kreativa flöde och gör upp med genusordningen och lärarmakten på ett för en utomstående obegripligt sätt men som för en genusvetare utgör material för en hel avhandling.

Jag ser att jag tappade tråden lite här… Fortsättning på SOU:n då, sid 16: ”Vi tror inte att det i första hand är fler regler som behövs: den lagstiftning som finns på området är ambitiös som den är. Snarare behöver skolans personal få hjälp med att synliggöra hur de egna konkreta handlingarna i skolans vardagsarbete har betydelse för jämställdheten i skolan: i skolans vardag måste olika former av könsstereotyper bemötas och inte bekräftas. Vi menar även att det är viktigt att det motstånd som uppenbarligen finns på en del skolor mot genuspedagogerna och jämställdhetsarbetet synliggörs och diskuteras.” (sid 16) Nästa statliga utredning på temat jämställdhet i skolan lär alltså bli en djupanalys av det motstånd som finns mot  genusvetarna på skolorna. Givetvis ur ett genusperspektiv, skrivet av genusvetarna själva med könsmaktsordningen som axiom. Är genusvetarna strukturellt underordnade? Trots sina maktbefogenheter och de stora belopp de har till förfogande? Hur kan man sitta på makten men ändå vara så underordnad? Är det osynliga strukturer i form av kloka medborgare som ligger bakom? Hur kan man i så fall fördumma medborgarna för att få igenom sin vilja?

Ett riktigt skumt manifest

Ett riktigt skumt manifest

Har både skolledningar, lärare och folk i allmänhet  börjat tröttna på genushysterin? Man kan ju tro det när vissa universitet börjar lägga ner sina genuspedagogiska utbildningar. Kanske är en ljusning i sikte då? Trodde ni ja. Istället (se länken ovan) har regeringen (just därför – pga ointresset och motståndet!) beslutat att Skolverket ska starta en landsomfattande vidareutbildning i ämnet genus och jämställdhet för lärare och rektorer under våren 2010! Det som behövs, eftersom det trots allt måste finnas jämställdhetsplaner, är att någon annan tar sig an att utforma dessa, istället för genusvetarna. Men eftersom alla andra människor har ett riktigt jobb att gå till så är det ingen som hunnit med det, men det är vad som skulle kunna få in allt på rätt spår – att alla ledningsgrupper inom akademi och skolväsende som är ålagda att ha dessa planer (liksom alla arbetsplatser) utformar dem helt själva, istället för att låta en genuskonsult med SCUM-manifestet som bibel utforma dem eller kopiera någon annans jämställdhetsplan som också en genusvetare utformat. Bara de genusvetenskapliga institutionerna kommer då att ha jämställdhetsplaner skrivna av genusvetare, och de har en lång väg att gå för att gå i mål med sina planer, då 70-100% av alla anställda på de otaliga genusvetenskapliga institutionerna idag är kvinnor.

Man citerar Lpf94: ”Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt…I Lpf 94 regleras att läraren skall se till att undervisningen till innehåll och uppläggning speglar både manliga och kvinnliga perspektiv.” (sid 36), och därefter inleds ett nytt avsnitt, utan att kommentera det man citerat och utan att förklara vad som menas med manliga och kvinnliga perspektiv. Eftersom det ju inte får finnas fördomar om manliga respektive kvinnliga perspektiv så har detta i praktiken kommit att innebära att man kräver att hälften av kursmaterialet är skrivet av män och hälften av kvinnor. Hur den kvinnliga lösningen av en differentialekvation skiljer sig från den manliga lösningen övergår mitt förstånd, men genusvetarna – som själva troligen aldrig löst en differentialekvation – vet givetvis detta. För man betonar speciellt att genusperspektivet saknas i kursplanen för matematik (sid 37): ”Jämställdhet och genus berörs således i flera av grundskolans kursplaner, men det finns kursplaner som helt saknar detta perspektiv; så är exempelvis fallet för ämnet matematik.”

Genusvterna borde byta yrke för att själva bidra till statistiken

Genusvetarna borde byta yrke för att själva bidra till statistiken

Men genusvetarna vet faktiskt inte heller vad de egentligen ska syssla med (sid 43):  ”År 2002 gav regeringen Skolverket i uppdrag att utbilda pedagogiskt kvalificerade resurspersoner i jämställdhet och genuskunskap (prop.2001/02:1) … I avhandlingen Den långa vägen till en jämställd gymnasieskola (Carlsson-Wahlgren 2009) redovisas intervjuer med verksamma genuspedagoger. Genuspedagogerna framhåller att man mött motstånd bland annat från skolledare och andra lärare. Avhandlingen visar även på problem med satsningen som följer av dels komplexiteten kring genuspedagogik, dels oklarheten om vad genuspedagogen skulle arbeta med efter utbildningen.” Men det är helt normalt, även genusfolket får ju ha identitetsproblem – så vi kan se fram emot  nya myndigheter, avhandlingar och utredningar som ska utreda och problematisera vad genuspedagogerna egentligen ska göra. Jag har redan föreslagit att de ska bli lastbilschaufförer men de kanske kommer fram till något annat…

Till och med Göran Persson tröttnade på genushysterin redan innan valet 2006. Se honom utöva härskarteknik mot Maud Olofsson här:


%d bloggare gillar detta: