Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

augusti 18, 2011

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG IGEN

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [12 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare -  ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande:Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat förändringspiloter

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Mest skräp produceras på diverse festivaler

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Nat

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Blivande lärare blir begravda i en hög med genuslitteratur

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan! 🙂

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär! 🙂  Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag –  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.


Lösningen på skolproblemen?

januari 12, 2011
Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas

Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas - det är svensk skolas största utmaning inför framtiden

I Rapport 10 den januari tar man upp DEJA:s slutrapport SOU 2010:99 (den som vi väntat på i över ett år nu, med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola) och vi kan höra undervisningsrådet på Skolverket, Ann Frisell Ellburg, kommentera pojkars högre genomsnittsbetyg i ämnet Idrott och hälsa (min 8.10-): ”Den här studien liksom tidigare studier visar att det är väldigt stark betoning på fysisk aktivitet och då bollsportsaktivitet och det gynnar framför allt bollsportsaktiva pojkar, och det är ju då, det ger ju inte alla elever samma förutsättningar.” Reportern kommenterar: ”Och det här får konsekvenser för elevernas betyg, deras kunskaper i ämnet blir sämre [??] och de når inte heller skolans mål för idrott och hälsa. Förklaringen till varför det blivit så här ligger i lärarnas kompetens, det menar skolverket.” Men huvudproblemet är att pojkar presterar sämre i de andra ämnena, eftersom de odlar en ”antipluggkultur” – dock väljer man i reportaget att bara ta upp det ämne där förhållandet är det motsatta. Undervisningsrådet på Skolverket fortsätter: ”Lärarna har en okunskap kring tex bedömningsbiten och även att man är okunnig, eller att man skulle behöva utveckla snarare en genusmedvetenhet, dvs hur man bemöter flickor och pojkar i en undervisningssituation och så. Det finns många lärare som är väldigt engagerade, som vill förändra könsmönster, men men som kanske famlar efter hur man ska göra”.

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det fanns färre genusvetare i farten?

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det var färre genusvetare i farten?

Detta följs av en elev (flicka) som kommenterar hur hon skulle göra: ”…och inte låta killarna ta över så mycket som de gör.” Vad detta betyder konkret i en klassrumssituation är exempelvis krav på att man ska räcka upp handen för att få komma till tals, inte låta killarna (och inte heller tjejerna för den delen) att springa runt i klassrummet och störa lektionen för att få uppmärksamhet, och så vidare. Är detta då ett genusproblem? Ja, i ett visst avseende, om det är så att det framför allt är killarna som beter sig på ett störande eller icke-acceptabelt sätt, och som gör att flickor som grupp inte får en syl i vädret eller studiero. Men är lösningen på detta problem verkligen genusteori och queerkunskap för lärarkåren? Kan inte lösningen vara så enkel som att utvisa störande element ur klassrummet? Inte låta den som pratar utan att räcka upp handen komma till tals utan ge en handuppräckande elev ordet istället, och så vidare. Så som det var på den gamla goda tiden, när man själv gick i skolan. Eller är lärarkåren så försvagad att det inte förmår upprätthålla ordningen i klassrummet? Och vad beror då detta på? Att pojkarna ”tar för sig” (dvs tar tid och uppmärksamhet från läraren på bekostnad av flickorna) måååste bero på bristande genusmedvetenshet hos lärarkåren (könsstereotypa förväntningar och föreställningar om kön gör att lärarna reproducerar manligt beteende genom sitt bemötande). Den är ju fullständigt okunnig i genusfrågan. Se exempelvis Uppsala Universitets ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare”:

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

”Här presenteras genus- och jämställdhetslitteratur med relevans för lärarutbildare. Delar av litteraturen är dock relevant för all personal. Först presenteras allmän genuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt universitetet/ arbetsplatsen. Sist listas ett antal webplatser. Litteraturlistan är inte att betrakta som fullständig utan snarare som ett pågående projekt som regelbundet fylls på och justeras. Kommentarer och förslag mottages därför tacksamt” Klicka gärna på länken för att se hur lång listan är – just nu är den på drygt 7 A4-sidor. Så här ser de första två sidorna ut:

Genuslitteratur

Andersson Gudrun (red.) (2000) Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning. Uppsala: Historiska inst., Uppsala universitet

Butler Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York: Routledge

Carlson Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersöking av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Eslöv: Symposion Connell Robert Will (2002) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell Robert William (1999) Maskuliniteter. (övers. Åsa Lindén) Göteborg: Daidalos

Eduars Maud (2002) Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber

Elvin-Nowak Ylva & Thomsson Heléne (2003) Att göra kön. Stockholm: Bonniers förlag

Funberg Jesper (2003) Kom igen, gubbar!: om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlsson

Gemzöe Lena (2003) Feminism. Stockholm: Bilda förlag

Gothlin Eva (1999) Kön eller genus. Göteborg: Nationella Sekretariatet för Genusforskning

Harding Sandra (1996) The science question in feminism. Ithaca: Cornell Univ. Press

Hirdman Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber

Hirdman, Yvonne. (1998) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.

Holmberg Carin (2003) Det kallas manshat – en bok om feminism. Stockholm: Modernista

Lenz Taguchi Hillevi (2004) In på bara benet. En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.

Lundgren Eva (1993) Det får da være grenser for kjønn: voldelig empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget

Rosenberg Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas

Wahl Anna ( 2002) Förbjuden handling. Malmö: Liber

Wendt Höjer Maria & Åse Cecilia (1999) Politikens paradoxer – en introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia adacta

Genuslitteratur inom utbildningsområdet

Ambjörnsson Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag

Arnesson Anne-Lise (2000) Masculinities and identities at play. A discourse analysis of conflict in a Norwegian classroom. Pedagogy, Culture and Society, 2, 157-171

Berg Lena (2002) Äkta kärlek: heterosexuell samvaro speglat mot diskurser om kärlek, heterosexualitet och kropp. (utgör, jämte författarens licentiatuppsats, avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet)

Berg Lena (1999) Lagom är bäst: unga kvinnors berättelser om heterosexuell samvaro och pornografi. Stockholm: Bilda: ROKS

Berge Britt-Marie (1998) Könskoreografi och symboliskt våld i skolan. Kulturella perspektiv, 4, s.46-54

Berggren Inger (2001) Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).

Bjerrum Nielsen, Harriet. (2003) Nye jenter og gamle kjønn. NIKK magasin, 2, 9-12.

Jag och min lillebror med våra avhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Med 5 sidor till så kan man nästan säga att lärarna mer eller mindre också blir genusvetare, vilket ju är målet. Men man kanske inser att detta är ganska nytt och att lärare i 50-60-års åldern ju missat all den här viktiga kunskapen och därför är inkompetenta och inte kan lära ut sitt ämne på ”ett jämställt sätt”. Samma lärare, och till och med sådana som idag är i 80-årsåldern, som undervisade mig, och jag blev ju matematiker (dessutom disputerade jag exakt 19 dagar innan min lillebror gjorde det – och vann därmed ett viktigt könskrig, eller åtminstone hade det varit det, om min familj varit genusupplyst). På tal om förväntningar som det talas om så mycket, mina gamla gymnasieläre, flera av dem avdankade universitetslektorer från Lunds Universitet, hade den helt könsneutrala förväntningen på oss alla att vi skulle få alla rätt på centralproven i kemi och matematik. Det blev också ofta så, eller nästan så, för deras klasser. De kunde sitt ämne som ett rinnande vatten och kunde förklara saker på olika sätt tack vare sina djupa kunskaper, vilket ledde till att de flesta elever förr eller senare förstod det mesta. De var dock helt okunniga om genusstrukturer.

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Rektorn var en klok man som en gång under en samling i aulan inför terminsstart sade till oss: ”En utbildning är inte något man får, det är något man skaffar sig. Det är lite otur i dagens Sverige, med både den nya moderna synen på vad kunskap är, och samtidig kravlöshet och en mentalitet som odlas (med genusvetarna i spetsen) att man alltid är offer för ”strukturer”. Och de ”olika förutsättningarna” olika elever har inför ett matteprov – där en elev pluggade under helgen medan en annan spelade fotboll och gick på disco och inte ens öppnade matteboken. Dessa ”olika förutsättningar” skapas av strukturer, men inte strukturer i hjärnan som man skulle kunna tro, utan av genusstrukturerna som omger oss alla. Det är genusstrukturerna som gör att vissa prioriterar skolarbetet högt och andra lågt. Detta visar inte minst SOU 2009:64, där vi kan ta del av den fullkomligt fenomenala analysen av svensk skola (den rapport som Anna Ekström, delegationens ordförande, i debatten med mig i Riksdagen i våras kommenterade med att hon ”står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerade nedanstående):

Sid 16: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet!).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.

Här växer de svenska genuspengarna

Här växer de svenska genuspengarna

Det är dessa problem som man har att lösa. Bland annat. Sedan dess har det producerats 13 rapporter till , och i dagarna kom alltså slutrapporten med åtgärdspaketet som jag ska läsa givetvis, men det får bli helggöra. I julhelgen läste jag Rapport 11: ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag måste avhandla först, nu när jag ändå orkat plöja den. 🙂 Men slutrapporten är klart viktigast –  där skulle ju ”lämpliga åtgärder” presenteras, baserade på de föregående rapporterna (regeringens pressmeddelande), som vi betalat med våra skattepengar. Hur är det nu – är hemundervisning fortfarande lagligt?

Om slutrapporten SVD Brännpunkt, SVD , DN ledare, Lärarutbildare på  Newsmill , Genusnytt om rapporten. Mer skoldebatt – lärare blir byråkrater: SVD 1, SVD 2.

PS! Bloggen Tysta tankar tar upp frågan om mäns roll och andelen män i skolan i sitt inlägg om DEJA:s slutrapport, och jag noterar att bloggen i ett annat inlägg nämner SOU: 2006:75. Och då jag läst SOU 2006:75 riktigt noga så kan jag svara på frågan som ställs i det senaste inlägget om DEJA:s slutrapport. I SOU 2006:75 som jag bloggat om i fyra inlägg har jag i del 3 svaret, och här är det:

På sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare. Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Här kan man ställa sig två frågor: 1. Varför vill  svenska genusvetare egentligen att det ska vara 50% män i förskolan? 2. Varför spelar kön roll i bolagsstyrelser men inte i förskola och skola?

En sista kommentar: är det någon som tänkt på att förkortningen DEJA är olämplig med tanke på ambitionen? Deja är benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Förkortningen bör granskas ur ett genusperspektiv då den uppenbarligen bär på ett dolt budskap.

Relaterat: Världen idag: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64) , Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64) , DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64) , Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64) , DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64), Mitt anförande i Riksdagen , Grattis skattebetalare!Genusväldet intar Södertörns högskola, von Wright och tekoppen.

Fler genusrelaterade nyheter hos Pelle Billing, Matte Matik, Pär Ström, Aktivarum


Den hotade mannen och den nya definitionen av svensk

juli 9, 2010
Testosteronmolekylen har visat sig vara avgörande för strävan efter status

Testosteronmolekylen har visat sig vara avgörande för strävan efter status

I dagarna visades två dokumentärer om män, dels den mindre intressanta, eftersom det mesta redan var känt: National Geographic-dokumentären ”Mannens vetenskap” (se här på SVT Play) om testosteron och könsroller, och sedan den väldigt intressanta dokumentären ”Den hotade mannen” som gick häromdagen på Kunskapskanalen, men som dessvärre inte tycks finnas tillgänglig någonstans att se i efterhand… Här är dock information om programinnehållet. Växtgifter och bekämpningsmedel leder till infertilitet, undermåliga sexualorgan och beteendestörningar. För en dryg månad sedan kunde vi dessutom läsa om ett samband mellan barn med den neurologiska störningen ADHD och mängden insektsgift i dessa barns urin (SVD) Om dokumentären:

Mänsklig aktivitet förstör djurlivet

Mänsklig aktivitet förstör djurlivet

”Under tidigt 90-tal började danska forskare undra om allt stod rätt till med mannens fortplantningsförmåga. Man såg en ökning av testikelcancer och sterilitet och upptäckte vid en genomgång av olika register att antalet spermatozoer hos män halverats på 50 år. Många var skeptiska, men andra studier visade liknande resultat. Professor Niels SkakkebaekFoto: ur filmen Professor Niels Skakkebaek som forskar inom reproduktionsbiologi, misstänkte att något hindrat utvecklingen i livmodern och att hormonella störningar kunde vara orsaken. Lou Guillette har studerat alligatorer i Florida i över 20 år och har upptäckt att nykläckta alligatorungar led av missbildningar och hannarna hade onormalt låga halter av testosteron. Rester av bekämpningsmedel fanns lagrade i djurens kroppar. Forskaren Tyrone Hayes såg liknande effekter på grodor som exponerades för växtgiftet Atrazine. Grodor blev hermafroditer, deras testiklar innehöll ägg. Giftet har ansetts ofarligt och vild debatt startade. Världen över ser forskare påverkan på vilda djur och sjunkande fertilitet, undermålig sexualorgan och beteendestörningar. Samma gifter som djuren utsätts för finns i den mänskliga miljön i mängder. I olika plastprodukter finns bisphenol A och nonylphenol i svaga doser som anses ofarliga, men forskare anser att hormonstörande ämnen är farligare även i så små doser. Ftalater finns också överallt och är omöjliga att undvika, vissa av dem är skadliga för fortplantningsförmågan, men trots olika studier vägrar kemiindustrin att godta rönen och fortsätter hävda medlens ofarlighet, både genom egna studier och lobbyverksamhet. I Danmark ser man hur målbrottsåldern sjunkit från 17-18 till 13-14 års ålder. Effekterna av hormonstörande ämnen är idag en viktig hälsofråga och debatten ligger nu på den politiska arenan. EU:s REACH-förordning är ett steg på vägen, men industrin fortsätter kämpa emot.”

Misstanken är stark om att flera riksdagsledamöter blivit impregnerade med paraben

Misstanken är stark om att flera riksdagsledamöter blivit impregnerade med paraben

Man tog också upp det faktum att flera kemikaliers som för var sig är helt ofarliga, i kombinationer visat sig bli starkt hormonstörande, något som man uttryckte som att noll plus noll plus noll blir tre”, och på så sätt kommer de ansvariga undan. Sedan tidigare är det känt att parabener är östrogena men finns fortfarande i nästan alla hudkrämer, något man också tog upp i dokumentären, där man kunde se forskarna smörja in nakna mäns kroppar med dessa krämer för att studera effekterna – väldigt intressant! ;-). Skämt åsido, dags att ta dessa studier på allvar. Jag har en egen teori om att värnplikten också avskaffats som en följd av östrogent verkande miljögifter som under lång tid reducerat mängden testosteron hos beslutsfattarna, och detta har troligen skett under alla SPA-vistelser och lyxsemestrar med tillhörande massage med krämer fulla av paraben. Därför måste de styrande snarast skickas på avgiftning, och under tiden kan jag och mina bloggläsare leda interrimsregeringen, om någon sådan skulle behövas. Vad gör man inte för Fosterlandet?

Genusvansinnet sprids i rasande fart i hela samhället och raserar allt i sin väg

Genusvansinnet sprids i rasande fart och utplånar allt annat i sin väg

Fosterlandet är dessutom i full färd med att utbilda alltfler genuskommissarier, något som också tyder på en mental rubbning, och dessa utbildas dessutom vid våra lärosäten. Södertörns högskola (med en numera rikskänd nytillsatt rektor: inlägg 1 , inlägg 2) har tex just utlyst en ”Högskolelektor i genusvetenskap med särskild inriktning mot lärarutbildning och didaktik”, alltså någon som ska se till att alla blivande lärare blir ”genusmedvetna” och sedan kan föra sina hormonstörande kunskaper vidare till den yngre generationen – väldigt effektivt, som ringar på vattnet kommer genuskunskaperna att spridas och utplåna allt potentiellt sunt förnuft som låg under ytan.

Hannar med ägg och honor med penis, mer könsneutralt, eller som det också kallas idag: jämställt, kan det inte bli

Hannar med ägg och honor med penis, mer könsneutralt, eller som det också kallas idag: jämställt, kan det inte bli!

Södertörn har på sin ”Institution för genus, kultur och historia” tre heltidsanställda, ”varav en särskild professor finansierad av Östersjöstiftelsen”, något som givetvis för tankarna till artikeln ”Hannar med ägg, honor med penis” och frågan är om inte Östersjön är mer intressant att studera för genusvetarna än mänskligheten (”Manliga könshormoner utsöndras i lika stor omfattning men bryts ner mycket lättare. Kvinnliga könshormoner är ämnen med kraftig verkan. Det räcker med miljarddelar av ett gram per liter (nanogram) för att effekter ska märkas”) – med en matematikers hjälp kan man räkna ut exakt vilken kompott av tvättmedel, plaster och p-piller som ska blandas ihop för att könsneutralisera (eller annorlunda uttryckt: utplåna) djurlivet. Detta förklarar varför man också forskar i genus och dykning eftersom de flesta genusvetare som dyker ner i haven är biologiska kvinnor, vilket är uppenbart utifrån könsfördelningen på de genusvetenskapliga institutionerna, men kommissarierna ska inte granskas, det viktiga är att alla andra institutioner har en jämn könsfördelning. Vi ska vara glada över den genusvetenskapliga kompetens som utvecklas för våra skattepengar eftersom vi aldrig själva skulle komma på idén att organisera en övervakning av all mänsklig aktivitet utifrån ett queerteoretiskt postkolonialt maktperspektiv.

Förställd vithet och husbygge - ett hett genusämne

Föreställd vithet och husbyggen - ett hett genustema

Tidskrift för genusperspektiv, TGV tar i sitt nya nummer upp vad som händer när alla fiskar i Östersjön tappar sin färg efter att ha förgiftats i könsneutraliseringssyfte, temat är nämligen ”vithet”:TGV lyfter med detta nummer fram vikten av kritisk vithetsanalys inom genusforskningen” med artiklar som

”Genus och vithet i den intersektionella vändningen”

– ”Transnationell vithet – Svenska migrantkvinnor i USA och Singapore”

– ”Vithetens fenomenologi”

– ”Satelliter: Rapport från vithetshavet, Ulrika Dahl, Hvidhed som vanearbejde – eller som mutationsprocess”

– ”Om föreställd vithet, systerligt medlidande och nya husbyggen”

– ””Jag har aldrig sett dig som svart””

– ”Mellan vita rum – Om väntan, vithet & maskulinitet i två berättelser om transsexuella patientskap”

– ”Kvinnor, vithet, och de andras litteratur”

– ”Mjölk förlänger livet”

– ””Framåt gubbar!” – Genus och militär praktik i ett internationellt insatsförbund”

Eftersom flertalet genusvetare än så länge också är har vit hudfärg så utgår jag ifrån att den kritiska maktanalysen också omfattar dem själva och deras verksamhet, allt annat vore ju hyckeri…

Och de genusaktiva är ärligheten och objektiviteten personifierad. Det är därför som det rådgivande organet ”Expertgrupp för genus” inom Vetenskapsrådet (det som förut hette Genuskommittén. Notera: ”Forskning om vetenskapens kunskapsprocesser är även det en central del av genusforskning.”) med gott samvete kan presentera den nya rapporten ”Kollegial bedömning av vetenskaplig kvalitet – en forskningsöversikt” skriven av genusforskaren Lena Gemzöe på uppdrag av Expertgruppen, och där lansera begreppet ”Old boy-ism” (sid 16 i rapporten) som syftar på att systemet för distribuering av forskningsanslag kontrolleras av en grupp äldre, etablerade manliga akademiker som är förbundna med varandra i kollegiala och/eller vänskapsnätverk. Detta till skillnad från Genusmaffian som varken premierar sina egna eller lägger sig i andras forskning.

En genusforskare

En genusforskare prioriterar alltid forskningens kvalitet, en sökandes egenskaper går ju alltid att ändra på med ett hormontillskott

Begreppet myntades ursprungligen i USA på 70-talet. På sidan 16-17 under rubrikerna ”Old boy-ism och normen om opartiskhet” samt ”Opartiskhet och kön” kan vi läsa att ”Det riktades misstankar mot kollegial bedömning som gick ut på att bedömarna istället för att främja vetenskaplig kvalitet gynnade andra ”old boys” eller forskare knutna till dem (Lamont och Mallard 2005). Syftet med de tidiga större empiriska studierna var att undersöka om det fanns fog för old-boyism-kritiken som formulerats i den allmänna debatten. Studierna var därför inriktade på att undersöka i vilken grad kollegiala bedömningsprocesser levde upp till normen om opartiskhet. En sådan norm ligger till grund för antagandet att systemet gynnar endast den forskning som har den högsta kvaliteten, utan att ta hänsyn till icke-vetenskapliga faktorer som den sökandes sociala karakteristika, politiska ståndpunkter, tillhörighet till institutionella- eller vänskapsnätverk etc. Bedömnings-systemet måste stå över sådan ”subjektivism” för att främja en öppen, fri vetenskaplig debatt och garantera att forskning med den högsta kvaliteten får finansiering (Merton 1973).Frågan om i vilken mån kollegial bedömning kan sägas vara partisk har fortsatt varit en huvudfråga i forskningsområdet. En rad studier påvisar olika slag av ”old-boyism” eller partiskhet i systemen… Även om kön inte var en av de sociala kategorier som behandlades i de tidiga studierna av eventuell partiskhet i bedömningssystemen, så är könskategorin implicit närvarande i uttrycket ”old-boyism”, där det är just manliga nätverk som antas utöva makt på ett partiskt sätt… Ett flertal studier av olika bedömningsprocesser påvisar partiskhet med avseende på kön.”

Genusvetarna har långa arbetsdagar, eftersom vi behöver dem så väl

Genusvetarna har långa hårda arbetsdagar, eftersom vi behöver dem så väl.

Idag kan vi se hur den upplysta och fördomsfria svenska Genusmaffian motverkar sådan ”subjektivism” genom att själv stå över sådana icke-vetenskapliga faktorer (såsom kön, etnicitet, funktionshinder, ålder, klass och sexuell läggning) både i teori och praktik. Man förespråkar ingen särbehandling, inga särrättigheter och tillskriver inte vissa kategorier kollektiva egenskaper eller positioner i en makthierarki,  och man bygger inga nätverk för att gynna sina egna, sätta dem på strategiska poster i diverse kommittéer, styrelser och expertgrupper. Inte heller klandrar man någon med avvikande åsikt utan det primära är alltid att främja en fri och öppen debatt baserad på vetenskaplighet (även om normen ”vetenskaplig objektivitet” är en norm och som sådan givetvis starkt ifrågasatt). Att ha särskilda expertgrupper som ska tillgodose Genusmaffians behov är istället det svenska folkets verk. Den vanlige svensken har som bekant genom åren i otaliga insändare, upprorskampanjer och demonstrationståg genom centrala Stockholm med stora plakat tydligt illustrerat att hen vill bli övervakad ur ett genusperspektiv av ett nätverk med genuskompetenta bedömare. Först efter starka och långvariga påtryckningar från den stora massan inrättades Nationella Sekretariatet för genusforskning 1998 (uppdrag formulerat i SFS).

Vad är en liten rymdfärd i jämförelse med Nationella Sekretariatets verksamhet?

Vad är en liten rymdfärd i jämförelse med Nationella Sekretariatets omstörtande verksamhet?

Men svensken är inte nöjd. Här krävs HBT-certifiering av tandvården, genuspiloter, demokratipiloter, jämställdhetscoacher, expertgrupper och könsambassadörer som ska tillgodose det svenska folkets omättliga behov av att vältra sig i genusfrågan dag och natt. Det är också först nu etnologerna lyckats enas om en definition av svenskhet: ”Svensk är per definition den som anser att genusperspektivet är överordnat all annan mänsklig aktivitet och att Nationella Sekretariatet är skapelsens krona. De första stegen på månen eller upptäckten av utomjordiskt liv kommer inte ens i närheten av inrättandet av Sekretariatet. En svensk vet att kunskap om kön spelar roll, men inte en könsroll utan en avgörande roll för var i makthierarkin man hamnar innan man dör, och den som inte är könsmedveten dör i förtid i ett interneringsläger upprättat av Sekretariatet. Svensk är också den som utan invändning gladeligen skänker halva sin månadsinkomst till den maktstruktur som motverkar andra maktstrukturer – ingen genusdetaljplan är för integritetskränkande när det handlar om att uppnå rättvisa, och rättvist är ett land som liksom Sverige brutit sig loss från den patriarkala jordmånen på planeten och inlett sin egen omloppsbana runt solen. Svensk är således även den som ifrågasätter normen om att hela planeten roterar som en sammanhängande enhet runt solen. Så är det inte – Sverige åker flera kilometer före resten av Jordklotet och har vid varje given tidpunkt kommit längre än resten av världen – mycket tack vare Sekretariatet och den fogliga tröga massan”.

En kritisk vithetsanalys till genusvetarna (tipstack till QED!):

Relaterat: gender-bending-kemikalier.

Lästips: Elitvänsterns dubbelmoral, Är Sverige en familjepolitisk Sovjetstat?, Vad ska vi göra åt männen?


Årets musikvideo: ”Genusväldet drar fram”

februari 4, 2010

Matte Matik och jag har gjort en liten sång om Genusväldet. Matte Matik (som sedan en kort tid tillbaka även driver en blogg) har tidigare studerat matematik vid Umeå Universitet och har gjort något så unikt som att spela in flera låtar som handlar om matematik! Han är nu verksam som programmerare men har musiken som en stor hobby.  Liksom flertalet matematiker kände jag till hans musik men vi stötte alltså på varandra via min blogg och insåg att vi genast måste påbörja detta projekt, där genustrumpeten (eller se SVD Brännpunkt) fått en framträdande roll då den, åtminstone för mig, inte är en ”genussymbol som markör för manlighet” utan snarare kommit att symbolisera genusvansinnets intåg i akademin. Låten nedan går även att SE PÅ YOUTUBE (klicka på 2-eller 4-pils-ikonen nere till höger för större ruta och högre kvalitet, texten till låten återfinnes under ”mer info”). Denna video förklarar också varför jag lagt upp en del knasiga bilder på mig själv på sistone, medan jag i övrigt varit mycket restriktiv med bilder under det år jag bloggat (årsdagen för min blogg infaller för övrigt imorgon 5 februari 🙂 ). För den som vill se en annan aktuell video på genustema se min Genus-Hitlervideo.

Text:

Genusväldet tågar in i vårt land
och alla ska vi med,
Politiker fastslår att vi ska utgå från
könsmaktsordningen.

Strukturer som ingen kan se och förstå
förutom genusvetaren
Kvotera och avköna bolag och hem,
och inte minst skolgården.

Genusväldet drar fram i vårt avlånga land
den som inte går mot det går med
Femti-femti minsann? Genusvetarprogram
hyser nio kvinnor per man!

Genuscertifierat är allt du ser
varje kurs och universitet,
och det som är viktigast för de små,
är genusneutral lek.

Ja avkoda varje leksak du ser,
hyr in en genuskonsult
hjärntvätta varje svensk myndighet
med en genustrumpet.

Genusväldet drar fram i vårt avlånga land
våga inte höja din röst
Intersektionalitet, idioti och dumhet
det är ledord för sån verksamhet.

Intersektionalitet, idioti och dumhet
det är ledord för sån verksamhet
Genusväldet drar fram i vårt avlånga land
Våga inte höja din röst
Femti-femti minsann? Genusvetarprogram
hyser nio kvinnor per man!

Vi går under minsann
både kvinna och man
till en ton av en genustrumpet.

Se Göran Perssons motionsrunda i studion (härskarteknik) HÄR!

Paolo Roberto om feminism (5 min)  HÄR!

Vinnova har blivit genusinfiltrerat: HÄR (och även här).

Genus i förskolorna i Sverige (5 inlägg)  – HÄR!

Mer om Genustrumpeten: 1, 2, 3, 4.

Uppdatering: låten går nu att tanka ner som mp3 – HÄR!


Uppsalaprofessor sätter ner foten i SVD

januari 13, 2010
Uppsala Universitet inför genusmärkning

Uppsala Universitet inför genusmärkning

Mååååste genusvansinnet kulminera just under omtentaperioden!? Jag behöver min hjärna i oförstört skick åtminstone fram till fredag då sista omtentan går, och det datumet sammanfaller med att remisstiden går ut för genusmärkningen i Uppsala. Då måste jag ta del av alla offentliga handlingar i ärendet, och hur ska det då gå med tentarättningen om jag hamnar i chocktillstånd? Jag behöver en stab med folk som hjälper mig med kampen. Vi måste bygga upp en minst lika stor apparat som genusmaffian men helst på tio gånger kortare tid, vilket inte borde bli så svårt med tanke på att antalet kritiker är en växande funktion av vansinnet medan gensuvetarnas IQ är en avtagande funktion av tiden. Vi måste ha lobbygrupper, tankesmedjor, hemsidor, föreningsverksamhet, öppna föreläsningar om genusväldets risker för civilisationens fortbestånd och dedikerade människor som står upp för sanning och frihet. Att bekämpa vansinnet borde vara en nedärvd överlevnadsinstinkt. Rebell som jag ju är tänker jag åtminstone göra ett försök. 🙂 Ur ett evolutionärt perspektiv är det givetvis kört för genusmaffian, men varför ska vi invänta det oundvikliga – hur många människoliv, högskolor och universitet ska behöva offras på genusvetenskapens altare medan vi väntar ut eländet? Vi har inte råd med detta. Låt oss förinta denna diktatur och mentala fängelse en gång för alla så att vi kan se den kommande generationen i ögonen innan vi lämnar jordelivet.

Radikalfeminist?

Radikalfeminist?

Skillnaden mellan oss och genus-kommissarierna är dock att vi måste arbeta ideellt och på fritiden medan de är statligt avlönade, för våra skattepengar, för att hjärntvätta nationen. Moderaterna har nu helt sålt sig till eländet – se läkaren Pelle Billings inlägg ”Även Schlingmann är radikalfeminist” (här i AB) Redan på dagis när barnen är ett år är det dags att gripa in med queerlektioner. Vad sägs om att diskutera genuskritik på dagis – det torde väl vara queer om något, nu när genusvansinnet blivit mainstream. Det är hög tid att vi som tillhör den logiskt tänkande minoriteten erhåller offerstatus och att vår verksamhet sponsras med skattepengar liksom andra förtryckta gruppers verksamhet. Nu när de genusfrälsta är i majoritet i beslutande organ (de som sålt sin själ mot bättre vetande är också inräknade här) är det dags för en ny maktanalys – vem bygger upp och institutionaliserar en ny maktordning och vem utövar härskartekniker? Låt oss ta exempelvis härskartekniken Osynliggörande: ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” eller Påförande av skuld och skam: ”Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel.” Det är exempelvis mitt fel att jag tänker logiskt eftersom jag utbildat mig till matematiker och inte gensuvetare. Om genuspropagandan hade varit lika omfattande i skolorna på 80- och 90-talet som idag, hade det kanske inte gått så här snett för mig… Och givetvis vill staten reparera detta misstag genom att utbilda oss okunniga i efterhand, vilket vi borde ta emot med oändlig tacksamhet.

Dags att agera

Dags att agera

För att återgå till Schlingmann, hjärnan bakom det nya arbetarpartiet. Moderaterna lärde jag veta hut i en valstuga vid Sergels torg redan 2006. Det tragiska var att den äldre man jag pratade med, en sympatisk pensionär, såg uppriktigt ledsen ut och verkade hålla med mig när jag förvånat undrade vad (m) sysslar med, och han skulle ”framföra mina synpunkter” till de sina. Något han tydligen inte gjort eftersom de sunda krafterna inom (m) fortfarande är förtryckta. Den könsmaktsordning som både Schlingmann och Borg talar om borde undersökas inom deras eget parti. Vad sägs om att låta en vettig kvinna som Maria Abrahamsson ensam leda partiet istället för trojkan Reinfeldt-Borg-Schlingmann? Kanske finns det hopp för Alliansen, i annat fall ser jag ingen annan utväg än att via bloggen samla in de 1500 namnunderskrifter som behövs för ett nytt parti. Låt mig kolla min statistik, det borde ta cirka ett dygn, även om vi antar att en fjärdedel av mina läsare är gensuvetare eller bara läser för nöjes skull och kanske till och med vill ha kvar genusvansinnet.

Genustrumpeten har blivit en symbol för vansinnet inom akademin

Genustrumpeten har blivit en symbol för vansinnet inom akademin

På tal om vansinne. Finns det någon boende i närheten av Stockholm som kan låna mig en trumpet någon gång de närmsta veckorna under några timmar? Jag ska spela in när jag står utanför Centrum för Genusvetenskap och blåser i en genustrumpet. Detta ingår i mitt kommande propagandaprojekt men jag kan inte gå närmare in på detaljerna just nu, för då kanske Centrum för Genusvetenskap spärrar av området på obestämd tid.  Jag vågar inte vända mig till Musikhögskolan eftersom de nog fortfarande är sura över min SVD-artikel om genustrumpeten och de lär inte bli gladare över att jag än en gång tar upp genustrumpeten, även om mitt projekt faktiskt är musikaliskt och därför borde stöjdas av Musikhögskolan. Men genus står överst i hierarkin och ett musikprojket som utmanar genusöverideologin är antagligen inte välkommet även om det provocerar en norm (nämligen genusnormen) och därför borde lyftas fram av kulturetablissemanget som provokativ konst. Men som sagt, genus står över allt annat och i en diktatur skojar man inte om sina överordnade och självutnämnda ledare som tagit sig fram genom att infiltrera statsapparaten eftersom de ju aldrig skulle kunna ta sig till toppen via demokratiska val. Vem vet, de kanske till och med har legat sig fram till beslutande organ, och det är därför de mår så dåligt och vidareutvecklat sina teorier in absurdum och kryddat dem med glödande manshat.

Frängsmyr

Frängsmyr är orolig över forskningens framtid

Men nu måste jag komma till saken. Som bekant ska Uppsala Universitet införa ”genusmärkning” (svarar mot Lunds Universitets ”genuscertifiering” – se detta blogginlägg ) och denna märkning gäller inte bara undervisningsformerna utan även det konkreta innehållet på kurserna (se blogginlägget om Uppsala-remissen).  I dagens SVD Kultur har professor Tore Frängsmyr (Hans Rausing-professor em i vetenskapshistoria vid Uppsala universitet) skrivit artikeln ”Genusmärkta universitet välkänd diktatortaktik”. Så här skriver han bland annat:

”Före jul utgick ett påbud vid Uppsala universitet om att hela världen skulle genusregistreras. Ja, egentligen gällde det verksamheten i humaniora och samhällsvetenskap, men anslaget hade en universell prägel… Vad innebär då genusmärkning? Enligt beskrivningen skall institutionerna få något slags licens eller körkort, som intygar att de blivit godkända. Om de uppfyller ett visst antal uppställda kriterier accepteras de som politiskt korrekta, och då får de högre status och kan räkna med större ekonomiska resurser: ”Det ska löna sig att ansöka om och bli genusmärkt.”

Med 17 kriterier (huvudsakligen hämtade från Lund) anges vad saken gäller. I första hand talas om undervisning, men eftersom undervisning vid universitetet skall bygga på forskning, så gäller det lika mycket forskningens förutsättningar… alla ”etablerade begrepp, teorier och metoder” skall problematiseras med avseende på genus.

Genus är den överordnade principen. Ordet kompetens förekommer över huvud taget icke i skrivelsen. En tillämpning av genusmärkning enligt nämnda kategorier skulle, säger rapporten, ”kunna bidra till att förbättra Uppsala universitets image, det vill säga att komma ifrån bilden av att präglas av konservatism och förlegade strukturer”. Genusmärkningen skulle locka nya forskare och studenter till universitetet ”med en ökning av kvalitén som följd”.

Man tror inte sina ögon. Den dåliga svenskan kombineras med puerila tankar och populistisk ideologi. Vad har åratals utbildning och intellektuell träning i seminarier åstadkommit, när ledande personer inom universitetet kan släppa ifrån sig dokument av detta slag? Och hur kan man, i ledande positioner, beskriva sitt eget universitet på detta nedlåtande sätt?

En gång var forskning liktydigt med att söka sanningen. Nu, i dessa relativismens tidevarv, finns ingen sanning, bara ”konstruktioner” och ”berättelser”. Genom postmodernismens mönster kan vi hävda vårt eget personliga perspektiv som det enda gällande. Utgångspunkten för forskningen utgörs då av den egna subjektiva åsikten eller den egna gruppens. Nästa steg ligger nära till hands: gruppens program proklameras som den enda giltiga för alla forskare. Detta är naturligtvis budskapet i genusmärkningen.

För tvåhundra år sedan förklarade Wilhelm von Humboldt att grunden till den akademiska friheten bestod i att lärarna själva skulle välja ämne, teori och metod för sin forskning samt – givetvis – själva formulera sina resultat. Med genusmärkning skulle denna grundläggande frihet utplånas. Som en våt filt skulle genusforskningens teorier, metoder och målsättning läggas över all forskning. Med välkänd diktatorisk taktik skulle det politiskt korrekta uppförandet belönas med högre status och mera resurser. Det är förunderligt att forskarna själva, med några få undantag, inte protesterar och demonstrerar. Varför tiger forskarna? Inser de inte att den intellektuella grunden till deras arbete håller på att undermineras?”

Se enkät för genuscertifiering vid Fysikum i Lund (tex punkt 14) – här!

Medan forskarna har varit upptagna med att forska och stärka Sverige som kunskapsnation, har det församlade genusetablissemanget ägnat åratal åt att lobba, placera sig själva på strategiska poster och knyta kontakter med genushjärntvättade eller lättlurade politiker.

Andra som bloggat om artikeln: SVD-ledarblogg, Pär Ström, Weimers, KFJ.

PS! Missa inte att positiv särbehandling baserat på kön avskaffas på högskolan (DN, SVD-ledare)

UPPDATERING. Det var i mars 2006 som det övergripande jämställdhetspolitiska målet ändrades från det välbekanta ”samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter”, till det nuvarande ”samma makt att forma samhället och sitt eget liv”, där ”ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” (prop 2005/06:155) Observera att man skiljer mellan möjlighet och förmåga – kvinnor och män ska ha samma förmåga! Kan man lagstifta om det? Mer om detta i mitt blogginlägg ”När lika möjligheter blev 50/50”.


Genus-Hitler och Genusväldets undergång!

december 26, 2009


%d bloggare gillar detta: