Birro, matematikerna och genusflanöser i P1

oktober 21, 2011
Axess nr 7/2011

Axess nr 7/2011

För några veckor sedan utkom det senaste numret av Axess Magasin med tema ”Det kulturella kapitalet”. Flera av artilklarna går att läsa på nätet: Konsten att göra goda affärer, Den goda smakens pris, Litteratur på utförsäljning, Att paketera kulturhistoria, Konsten och kapitalet sitter i samma båt, Attraktionsmakten, Ryska ikoner på väg till Sverige, Klarspråk om Churchill. Och glöm inte att följa Axessbloggen!  Min egen krönika återfinns på sidan 66, här är den:

Birro och matematikerna. Den 10 augusti lanserade Marcus Birro (vars alster jag annars väldigt ofta uppskattar), under rubriken ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv”  en ny konspirationsteori i Expressen – världen styrs av matematiker. Dessa män och kvinnor ska enligt Birro med sina ”staplar, siffror och diagram” regelbundet ägna sig åt att ”förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning”. Det skulle jag vilja se – det är i så fall ett resultat i Nobelprisklass. Dessutom befolkas tydligen svenska tidningars kultursidor av matematiker (om det ändå vore så väl…) som sönderdelar, krånglar till och silar allt genom genusfilter (!) vilket leder till ”exkludering”, som är ”en vanlig syn bland matematiker” (?). Birro skriver att han kom på kant med matematikerna dagen då hans högstadielärare introducerade ”matematik med bokstäver” och att han då inte fattade någonting, vilket kanske säger mer om svensk matematikundervisning än om Birro.

Hur står det till med matematikkunskaperna egentligen?

Hur står det till med matematikkunskaperna?

Låt mig säga ett par saker om matematik och oss matematiker. Medan andra (genusvetare och kanske de kulturskribenter Birro talar om?) ägnar sig åt att göra det enkla och uppenbara komplicerat och totalt obegripligt, arbetar man som matematiker istället hårt och målmedvetet för att göra det komplicerade och invecklade så enkelt och begripligt om möjligt. Och medan det i andra sammanhang (exempelvis på kultursidorna) ses som negativt att generalisera, är detta något som istället är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Vidare, om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man behandla varje specialfall, särfall och psykfall var för sig – det är där bokstäverna kommer in – och detta sparar en hel del tid, och skiljer sig alltså från hur man måste arbeta som opinionsbildare, vilket jag lärt mig den hårda vägen. Slutligen vill vi inget hellre än att inkludera så många som möjligt till att ta del av och förstå våra forskningsresultat, men dessvärre tillåts vi oftast inte publicera dem på kultursidorna.

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vad är det för matematiker som sitter på kultursidorna?

Vidare, enligt Birro, låter sig matematiker inte svepas med av känslor, Christer Sturmark är en av matematikerna, och matematikerna försöker beskriva Birros förälskelser med formler! Men Sturmark är ingen matematiker, det är i hög grad känslor som driver matematiker att ägna åratal av sitt liv åt matematiska problem de fascineras av, och även om Birros val av partner skulle kunna förklaras med någon matematisk modell, så försöker (och kan) inte denna modell ersätta Birros känslor eller hans förälskelse – bara beskriva, förklara och förutspå processen.Att syssla med matematik är ren meditation, att befinna sig i ett konstant flow-tillstånd och definitivt en andlig verksamhet. Jag har ett passande lästips till Birro: den teoretiske fysikern Paul Davies böcker, tex ”Gud och den nya fysiken” eller ”I huvudet på Gud”. Annars finns det ett formellt gudsbevis att läsa av matematikern Kurt Gödel – men det innehåller bokstäver. Nä, Birro, det är inte ”matematikernas” fel att du inte orkar läsa kultursidorna, och Humanisternas ”Gud finns nog inte” är inte en ”matematisk slutsats”, som du skriver, (följt av ”tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel”!). Dels finns mig veterligen inget matematiskt bevis, och funnes det skulle ”nog” inte förekomma i påståendet. Du måste helt enkelt prata om något annat än oss matematiker.

Läs Birros artikel i Expressen. Flera matematiker har reagerat på den, konstigt nog, jag trodde inte vi läste kvällstidningar. Men det är ju tur att Expressen finns, hur skulle vi annars få reda på saker som att MC Hammer håller på att utveckla en sökmotor som ska konkurrera ut Google?

” Det handlar om ett förhållande som går djupare än nyckelorden, sa han enligt CNN.com och hävdade också att den nya sökmotorn kommer att vara bättre än exempelvis Google. Tanken är WireDoo inte bara ska ge direkta resultat av det man eftersöker, utan även information om relaterade ämnen. Sökmotorn säljs in med de effektfulla orden: ”Search once and see what’s related”, rapporterar CNN.com.”

När jag är klar ska jag tömma dammsugaren

Det ska bli intressant att tömma dammsugaren

För den som har gmail låter inte det där som något nytt. Om jag tex skriver ett mail till en professor för att fråga om multipla rötter ingår i kursen så dyker det genast (och då menar jag verkligen genast – medan jag skriver mailet) upp en gardin i högermarginalen i min gmail med information om hur man får multipla orgasmer, hur man multiplicerar med Jalusimetoden, att de multinationella företagen drar ner lönerna och att multipel skleros oftare drabbar kvinnor – allt relaterat till de polynom med multipelrötter jag skrev om i mailet. Det ska bli intressant att se hur MC Hammers internetverktyg kommer att se ut. Expressen kunde istället skriva om något mer relevant ämne, som den sökmotor jag själv utvecklar just nu för att dammsuga nätet på likasinnade, och som jag kallar Den Virtuella Dammsugaren DVD. Men det kan ju inte Expressen känna till, eftersom projektet är hemligt och jag inte har släppt ut sökmotorn än, och det beror bland annat på att den är för bra. Den skulle till exempel kunna upptäcka att det är jag som ligger bakom den här bloggen, och den informationen kan kapas av grävande journalister och nå media, något som vore förödande för mig. Jag kan redan se rubrikerna framför mig: ”Expressen avslöjar: Tanja B ligger bakom Tanja B:s blogg!” Och vi vet ju redan hur ett drev kan se ut, och det har jag verkligen inte tid med nu.

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

Så här kan det se ut på Aftonbladets kultursidor när matematikerna varit framme

För att återgå till Birros artikel, det finns mycket mer att säga om den, men jag orkar faktiskt inte, och jag förstår inte att så många matematiker reagerade på den, men här kommer ett till lästips till Birro: ” The Fifth Miracle: The Search for the Origin and Meaning of Life” och så glömde jag ju att rekommendera matematikern Ian Stewarts böcker.  Fast mest av allt skulle jag vilja rekommendera lite grundläggande Calculus och det vore bra om Birro kunde få med sig alla ”matematiker” på de svenska tidningarnas kultursidor, så skulle vi kunna bilda en liten studiecirkel. Det skulle iofs betyda att jag måste umgås med kulturnissar IRL – men vad gör man inte för kampen? 🙂

Andra matematiker som bloggat om Birros artikel: Elin Ottergren här och Olle Häggström här. Bloggen Susanna’s Crowbar om artikeln här. Jag hoppas ni hörde matematikern Gunnar Berg i Filosofiska rummet 25 september: ”Finns matematiken?” och för den som istället vill lyssna på ett genusprogram så kan jag rekommendera ett äldre filosofiskt rum: ”Genusperspektivet och forskningens frihet” där jag själv medverkade förra året och missa inte Filosofiska Rummet nu på söndag, som har titeln ”Makt och förtryck”  – gäster är kulturvetaren Petra Ragnerstam, kulturjournalisten Per Svensson, filosofen Jeanette Emt. Alltså en massa matematiker som tänker sönderdela världen i dess minsta beståndsdelar och lägga in de söndersmulade resterna i ett stapeldiagram.

Kan man som kvinna bara gå ut och gå utan stegräknare?

Kan man (eller jag menar kvinna) som kvinna helt enkelt bara gå ut och gå? Vem äger utomhuset, irrandet, flanerandet och vem äger egentligen P1:s Kulturradion?

Och på tal om radio så kom jag just på att jag ju glömt lyfta fram ett jätteintressant genusprogram jag råkade höra i somras (30 juni): 45 minuter värdefull programtid till ”Kulturradion på spaning – Vart ska jag gå? Ut?” Här kan vi höra framstående genusforskare granska flanösbegreppet. Kan man som kvinna verkligen bara gå ut och gå? Ja, det var faktiskt vad jag själv gjorde denna sommardag med radion på i mobilen i hopp om att få höra ett vettigt program. Istället blev det det här:

”Ordet flanör hör det förra sekelskiftet till, men det här programmet handlar nu inte om männen på gatan. Kan det paradoxalt nog ligga ett stråk av revolt i ordet flanös idag? En kvinna som flanerar avsiktslöst utan stegräknare. Är det över huvud taget möjligt att röra sig på det sättet längre? Vad är det som driver gåendet? Vems är utomhuset? När övergår strosandet till irrandet? Vad betyder gå av sig? Katarina Wikars promenerar en stund med författaren Maja Lundgren, diskuterar flanösstrategier med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap medan radioproducenten Jenny Teleman vandrar i de fotspår hon som nioåring trampade upp på kyrkogården. Lars Hermansson går meditativt och Kristina Törnqvist läser Söndag mellan Odengatan, Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan av Anne-Marie Berglund.”

Och jag funderade faktiskt på att förlänga min promenad till radiohuset för att delta i debatten, men innan jag hann ändra färdriktning hade de redan pratat klart om flanerandet, på 45 minuter, konstigt nog.  Man kan lyssna på det här (mp3).

Med dessa visdomsord inleds programmet:

Vilket håll ska jag gå?

Åt vilket håll ska man egentligen gå? Vad händer när stan tar slut? Var hamnar man om man tar fel buss? Detta dilemma undersöks av ledande genusforskare på spaning efter ett genusperspektiv på gåendet och irrandet.

”Man måste komma till en punkt liksom när stroset rinner ner från huvudet och tanken ner i axlarna genom magen och sätter sig i benen – då sätter det sig mellan knäet och foten. Det är där, som det sitter, och litegranna i blicken. Och efter någon stund så kommer du in i en rytm, som gör att… inte bara benen går av sig självt, det gör de litegrann liksom, de drar dig. Men att du också får de här korta impulserna: jag ska gå hitåt. Nej förresten! Jag gör inte det, jag går hit. Nej, jag vill gå dit mot det där ljuset, den där gatan har bättre ljus, det vill jag gå upp i! Näääe, här tog ljuset slut! Jag svänger här, och går vidare, det här blir mycket längre, men det gör ju ingenting för där borta ser jag en brandbil som jag vill se. Och så snurrar jag och så plötsligt kommer man till en busshållplats –det här var ju inte min buss! Ah, men det gör ingenting, jag tar den här bussen och åker till Södra Station, det blir ju helt bakvänt, men sen fortsätter jag, jag skulle egentligen in till Gamla Stan och fika, fast nu hamnade jag ju faktiskt nästan hemma, nä jag går hem istället.” * musiktrudilutt * och så tar nästa genus-gå-expert vid:”Ibland så går jag, tills stan tar slut, jag tror inte det är nyfikenheten, jag ser inte så mycket, lärde mig tidigt att inte se män rakt in i ögonen, så jag går inte runt på gatorna och flörtar, jag bara går, det är ganska likgiltigt åt vilket håll! Ibland kan jag bestämma en rutt och sedan, helt plötsligt, ta av åt ett annat håll. Det spelar ingen roll…. Jag går helt enkelt av mig – tills stan tar slut.” osv med mera ändlöst babbel. Lyssna själva. Flanösstrategier!?

Text

Jag har redan nött ner golvet framför tavlan flera millimeter

Låt mig informera dessa genus-gå-experter om hur vanligt folk flanerar och går – vanligt folk går till jobbet, jobbar, och går sedan hem. Möjligtvis går de till affären och handlar, eller går en promenad i skogen till helgen. De har inte tid att genus-gå utan mål och mening för att sedan tömma statskassan på pengar i sin analys av gåendet. Min egen flanösstretegi är att varje dag på väg hem gå runt på genusvetenskapliga institutionens tak medan jag grubblar på ett olösligt matteproblem. På så sätt hoppas jag kunna nöta ner eländet inom ett decennium. Måste ju jobba på alla fronter. 😉 OBS! Pär Ström (som bloggar på Genusnytt) är aktuell med en artikel på SVD Brännpunkt, en reaktion på denna artikel, och idag kom ytterligare en replik på samma artikel (Pär Ström är förresten även aktuell med rapporten ”Storebror på facebook” (gratis pdf ). Pelle Billing har bloggat om debatten i ”Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga. där vi också får veta att strävan efter 50/50-könsfördelning på arbetsplatser finns inskrivet i Diskrimineringslagen. Pär Ström avslutar sin artikel i SVD med ”Problemets kärna är en missuppfattning av vad jämställdhet är. Många tror numera att jämställdhet är att det finns lika många personer av vardera könet i samhällets alla vinklar och vrår. Medan jämställdhet egentligen är samma rättigheter och skyldigheter för könen. Sedan får utfallet bli vad det blir.”

Det kan man ju tycka, men faktum är att prop 2005/06:155  (Nya mål i jämställdhetspolitiken) som klubbades igenom våren 2006 fastställde följande:

”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen [obs! Regeringen våren 2006] finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle” (jag har tidigare tagit upp detta i ”När lika möjligheter blev 50/50”)  så politikernas jämställdhetsbegrepp har uppenbarligen ett annat innehåll. Likaså är det lagstadgat att kvinnor och män ska fördela det obetalda hushållsarbete jämnt (ett av de fyra delmålen i samma prop 2005/06: 155 – även om flera remissinstanser ställde sig frågande till hur kontrollen ska ske): ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Det är här värt att notera att man i all sin genusmedvetenhet glömt att lagstadga hur samkönade par ska fördela hushållsarbetet!

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Att diska är en kvinnofälla. En man som diskar utvecklar däremot sin potential.

Igår valde tydligen moderatstämman att ta bort formuleringen ”jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” i förslaget till partiets nya idéprogram. Filippa Reinfedts uttalande ”Ärligt talat, människors värde definieras inte av hushållsarbete. Vi ska inte berätta för människor hur de ska fördela sitt hushållsarbete” har citerats flitigt i alla medier och är idag en riksnyhet. Ärligt talat, ska vi vara imponerade? Får jag steka pannkakorna helt själv i fortsättningen? Tack, tack snälla politiker – äntligen har ni gjort er förtjänta av skattepengarna! För en moderat röst får du frihet att diska i ditt eget kök – otroligt generöst! Förresten, så länge vi har de gällande jämställdhets-politiska målen, och så länge jag är ensamstående och måste göra allt hushållsarbete själv, så kräver och förväntar jag mig givetvis att få hit en skattefinansierad man som gör den andra hälften av mitt hushållsarbete. Minst en gång i veckan måste han komma och diska, dammsuga, byta kattsand, tvätta och röja bland mina postits-lappar! 🙂  Var finns formuläret för en ansökan? Ska man skicka den till Försäkringskassan eller direkt till Regeringskansliet?

Annonser

Folk och försvar, matematik, härskarteknik och trumpetens genusladdning i Skandinavien

januari 17, 2011
Gunnar Berg är en av de bästa pedagogerna vid matematiska institutionen vid UU

Gunnar Berg är matematiker och verksam vid Uppsala Universitet

Ja ja, jag vet att jag borde hålla mig till ett ämne men ni kommer att inse efter ett tag att allt det här hänger ihop. Ingen får missa Filosofiska Rummets senaste program om matematik: ”Var finns matematiken?” (här  mp3-fil) där matematikern Gunnar Berg och den teoretiske fysikern Ulf Danielson diskuterar matematikens natur. Minut 24:47 talar Gunnar Berg om hur Einstein ”fångades i matematiken och kom inte ut”. Så var det ju för mig också – jag började läsa till teoretisk fysiker efter att ha varit besatt av kosmologi sedan tonåren, men när jag skulle till Matematicum i Lund för att hämta verktygen så att säga, så fastnade jag också och kom inte ut. 🙂 Jag kom förvisso ut ur byggnaden efter några år, eftersom jag ju skulle ta tåget till Stockholm för att doktorera år 2000, men ut ur matematiken kom jag ju som bekant inte förrän någon drämde genustrumpeten i mitt huvud, jag återkommer till den snart. Minut 26:16 och framåt säger Ulf Danielsson att ”Jag tror inte man kan använda matematik för att bedriva litteraturvetenskap i någon större utsträckning på något intressant sätt i alla fall”. Där har han helt fel! Sverige är världsledande på området: flera dammiga professorer i litteraturvetenskap vittnar (anonymt via mail till mig) om hur man kan ta ut en examen i litteraturvetenskap genom att ta en klassisk bok och ”studera den ur ett genusperspektiv”, vilket bland annat innebär att man räknar antalet ”hon” och ”han”, och sedan räknar ut kvoten mellan dessa och får ett könsinverterat jämställdhetsindex att trycka upp i författarens ansikte på Aftonbladets kultursidor. De svenska genusforskarna har således med sin briljans lyckats öppna upp för ett helt nytt tvärvetenskapligt område, som professorn i teoretisk fysik olyckligtvis tycks ha missat, eller låtsas missa och därmed gör sig skyldig till utövandet av härskartekniken ”osynliggörande”.

Innehavaren av det här kan bli anklagad för utövandet av härskartekniken "Undanhållande av information"

Innehavaren av det här kan bli anklagad för utövandet av härskartekniken "Undanhållande av information"

Alla som känner till de fem klassiska härskarteknikerna (numera är de dock 33 stycken,  minst – och glöm aldrig vad som kan hända om man utövar en sådan!) vet att fenomenet är vitt utbrett. Inte minst SÄPO och andra myndigheter gör sig regelbundet skyldiga till utövandet av den tredje härskartekniken, nämligen ”Undanhållande av information”. Som ni ser är ”bläddrande i papper” också en härskarteknik (”Osynliggörande”) och under samma härskarteknik faller ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” – något som Genusmaffian själv faktiskt  gör sig skyldig till genom att inte uppmärksamma mina blogginlägg stort på sina hemsidor och i sina tidningar. Hallå? Jag vill ha in en artikel i den excellenta forskningstidskriften Genus! Eller kanske en reklamplats då, för bloggen? Eller reklam för min egenutformade  kurs i härskarteknik som genusmaffian inspirerat mig till. Hade ni glömt den? Jag tyckte väl att det var lite för få deltagare i år. Den är indelad i tio obligatoriska moment, varje moment tar ungefär ett år. Efter tio år, vid kursslut, erhåller alla deltagare en doktorsexamen i genusvetenskap med valfri inriktning (välj mellan inriktningar som kritisk mansforskare , queerteoretisk konsult, genuspilot, genuskapten, könskonverterare och många andra fina titlar)

Till moment 8, dvs under år 8, använder vi detta som kurslitteratur

Till moment 8, dvs under år 8, använder vi dessa som kurslitteratur

1. Hat mot Patriarkat – en kurs i fanatism med inbjuden talare från Förvirrat Initiativ.

2. Kulturmarxistisk infiltration av akademi, kulturliv och statlig förvaltning – hur man förgör ett statsbygge inifrån.

3. Att upptäcka härskartekniker i den könade vardagen och hur man använder detta för att krossa makten och slå fiendens liv i spillror.

4. Könsförräderi – var går gränsen i ett anständigt samhälle? Den ideella föreningen ”Feminister för fångläger” gästföreläser.

5. Upptäcka härskartekniker fördjupning – att genom likriktning och kontroll av det kollektiva psyket påföra skuld och skam för avvikande åsikter.

6. De små stegens tyranni och träning i offermentalitet – att införa världsmarxism förklätt i små steg av ”praktiskt jämställdhetsarbete”.

7. Reproduktionens dilemma – hur för vi vidare det genusvetenskapliga arvet när reproduktionen avstannat och framfödandet av förtryckare upphört?

8. Det biologiska könets flyktighet – med hallucinogena svampar visar vi varandra att könet verkligen är en illusion – föränderligt i tiden, rummet och det påverkade psyket.

9. Sociala konstruktioner – medan patriarkatets argument är tagna ur luften hämtar vi istället våra argument ur den vakuumfyllda rymden och visar att ingenting egentligen existerar, förutom genussystemet.

10. Moderna bibelstudier: SCUM-manifestets ständiga aktualitet och vår kamps andliga kärna – att smida järnet medan hatet är varmt.

Anmäl er till min privata genusinstitution via mail: jag-vill-medverka-till-att-Sverige-går-under-av-idioti@genusvansinne-för-alla.com

Genusväldet har intagit Lund

Genusväldet har intagit Lunds Universitet

Själv medverkade jag i Filosofiska Rummet i våras angående genuscertifieringen där jag visst råkade höja blodtrycket på både Lunds Universitets förre rektor Bexell och hans trogne vapendragare Brage – båda varma förespråkare för genuscertifiering (se detaljer om vad denna certifiering innebär rent konkret  i länken ovan), genom att lyfta fram deras egen rappoort i ljuset.  Minns att Bexell först (här mp3:n eller se mitt inlägg om saken)  kallar slutrapporten för genuscertifiering för  ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” min. (2:53-2:56) men när jag längre fram i programmet börjar citera dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så säger Bexell plötsligt att ”texten är inte att uppfattas på det sättet” (min 31:50-32:14) vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det ju är just denna 9-sidiga rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) och jag bara läste kriterierna innantill.

Jag spelar också genustrumpet

Genustrumpetens klang blir avvikande när jag blåser i den

Men låt mig komma till saken: GENUSTRUMPETEN är åter på tapeten! Egentligen tänkte jag ta upp DEJA-rapporten ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag läste över julen men nu får jag skjuta på det ytterligare en gång. Vi minns alla det VR-finansierade projektet ”Trumpeten som gensusymbol” Då tyckte jag det var helt galet och skrev an artikel som hamnade i SVD (här replik och slutreplik) och glöm inte att Birger Schlaug varnade proffstyckareliten för att inte ta min kritik på allvar. Något den fortfarande inte gjort och därför kommer konsekvenserna att bli kännbara när jag är klar med mitt samhällsengagemang ;-).

Jag tänkte ägna min fortsatta karriär åt att studera den här triangeln ur ett genusperspektiv

Jag tänkte ägna min fortsatta karriär åt att studera den här triangeln ur ett genusperspektiv

På samma sätt är jag säker på att Sverige kommer att ta ledningen vid studiet av cello, trummor, fiol, dragspel, saxofon, bastuba, blockflöjt, piano och resterande musikinstrument i denna lista ur ett genusperspektiv. Varje projekt kommer likt genustrumpeten att kosta 700.000 kronor och vi har drygt 300 instrument att undersöka ur ett genusperspektiv, vilket blir totalt 700.000×300= 210 miljoner kronor! Men kan genuskunskap verkligen mätas i pengar? Nej, det kan den inte – däremot kan den räknas i den avtagande genomsnitts-IQ som kommer att visa sig inom några år vid en koll av de svenska studenterna, och som kommer att förvåna många och generera nya genusprojekt. Ty skälet är alltid, och låt oss minnas denna sanning, skälet till allt och därmed lösningen på alla världsproblem är och har alltid varit att anlägga ett genusperspektiv. Och helst inte bara ett utan flera, ett för varje genusforskare och varje skattemiljon. När pengarna i landet sedan är helt slut och BNP har sjunkit till noll, så inser man att även detta är ett genusproblem – och den gången har man för en gångs skull rätt i sin analys!

Nu kan man läsa om hur det går med trumpetforskningen i tidningen Genus, sidan 19 under ”Symbol för kraft och manlighet” (tipstack Anna F och Agneta m fl!). ”Trumpeten inom genussystemet” föredrar den kvinnliga doktorn i musikvetenskap dock att kalla sitt 2-åriga post doc- projekt som kommer att avslutas i slutet av 2011. Det tar faktiskt tid att undersöka en trumpet ur genusperspektiv, eftersom ingen tidigare gjort just det. Det är intressant att få veta hur arbetet fortskrider:

Hur ska man tolka den här gitarren?

Hur ska man tolka den här gitarren?

”Hur används trumpeten för att skapa, återskapa och befästa maktrelationer och värderingar kopplade till kön?” frågar sig doktorn som själv spelar trumpet. ”Musik som symbol för genus kan undersökas med hjälp av andra instrument, men föreställningar om genus är speciellt tydligt kopplade till trumpeten… Forskning har bland annat kopplat specifika instrument och genrer till genus och sexualitet och visat hur olika sätt att framföra musik både kan konstruera och bekräfta en speciell genusdiskurs. Gitarren är ett exempel. Kvinnors marginella position förklaras utifrån instrumentets sexuella laddning – bland annat har gitarren beskrivits som fallossymbol. Liknande beskrivningar finns även i nyare forskning om trumpeten, men… forskningen har rört sig på en kvantitativ nivå. Problemet är att detta ofta skett utan en ifrågasättande diskussion av själva genuskonstruktionen i samband med instrumentet trumpet.”

Men detta projekt handlar enligt uppgift om det motsatta:

Trumpetens genusladdning är svag i Skandinavien

Trumpetens genusladdning är svag i Skandinavien

”En stor del av hennes arbete går ut på kvalitativa undersökningar i form av intervjuer av trumpetare, såväl kvinnliga som manliga. –Det intressanta är att samtliga informanter, även om de hade olika åsikter om det, visste om trumpetens manliga kodning. Den kulturella konsensusen kring trumpetens genuskodning är alltså fortfarande väldigt tydlig. Däremot visar intervjuerna att trumpetens genusladdning är olika stark beroende på geografiskt läge. Ju längre österut man kommer i Europa ju starkare är genusladdningen och i Skandinavien är den ganska svag. Möjligheten att spela starkt på instrumentet har gynnat genuskodningen då trumpetens starka ljud har kopplats till kraft och manlighet. Att spela starkt har blivit till ett slags norm som länge överskuggat andra klangmöjligheter som uppfattats som avvikande och kvinnliga”.

Man undrar ibland vem det egentligen är som har det manliga som norm. Jag hoppas att det genusindustriella komplexet inte tar illa upp om jag tar min genustrumpet och får utlopp för mitt undertryckta manliga genus genom att blåsa så starkt att ljudvågen välter hela Nationella Sekretariatet och förintar hela propagandamaskineriet så att både genusforskarna och alla flygblad lämnar galaxen för alltid? Min egen forskning visar för övrigt att genustrumpeten inte är en markör för manlighet utan en symbol för ett samhälle i utförsbacke:

Ingen har väl förresten missat årets konferens Folk och Försvar? Den inleddes igår och pågår i hela tre dagar. Man kunde se sändningar på TV i förmiddags från igår, och gårdagens och dagens sändningar ligger nu uppe i  arkivet. Jag satte på TV:n i morse och hamnade mitt i föredraget ”Cyberattacker i praktiken – demonstation” där en forskare från FOI höll ett väldigt intressant föredrag. Söndagens tema var som ni kan se ”De inre hoten” och ämnena är extremism och cyber-attacker.

Jag och min dotter besöker Armémuseum

Jag och min dotter utanför Armémuseum

Sändningarna läggs upp fortlöpande i denna länk. Misstar jag mig eller har man missat det stora smygande inre hot mot Rikets säkerhet som kallas Genusväldet? Jag ska genast kontakta FOI, SÄPO, Kungen och det församlade patriarkatet i ärendet och återkommer när jag vet mer. Möjligtvis kan det vara strategiskt klokt att inte lyfta fram vissa hot eftersom man då riskerar folkliga uppror och kaos, men allt finns ju ändå dokumenterat här och anledningen till att jag lägger upp det genusindustriella komplexets växande vansinne och utbredning på bloggen är ren självbevarelsedrift, man vill ju inte bli anklagad för den tredje härskartekniken ”undanhållande av information”. Glöm nu inte att lyssna på Filosofiska Rummets program om matematik! 🙂


%d bloggare gillar detta: