Alla inlägg, Pär Ström i genusbråk och en PK-floskelgenerator!

november 25, 2010
Jag missade genuskonferensen "Vart är vi på väg"?

Jag missade genus-konferensen "Vart är vi på väg"? Det hade säkert varit jättetrevligt.

F-n, jag missade att åka till Karlstads Universitet i förrgår för att delta på den två dagar långa jämställdhetskonferensen ”Vart är vi på väg?” som jag läste om på Genusnytt. Vart är vi på väg? Det kan man ju fråga sig, och det är intressant att genusforskarna också börja fråga sig det. Så av titeln att döma verkade detta vara vettigt, men när vi kikar närmare på föredragen inser vi att man inte alls får något svar på den frågan – vi vandrar fortfarande på samma slitna upptrampade genusväg som leder rakt ner i helvetesgapet. Föredrag:

”Vetenskap, makt och kön – kampen om universiteten i kunskapssamhället”

” JämVäxt – jämställd hållbar tillväxt – från ord till handling”

” Ingenjörer, maskulinitet och teknologi; igår och idag. Gamla strukturer med nya öppningar.”

” Att inventera genusperspektiv i styrprocesser”

” Från ord till handling eller handling till ord? – Erfarenheter från samproduktionsprojektet Genus och verkstad.”

” Konstruktioner av jämställdhet i akademi – från kritik till nytta”

” Killar, klass och kulturell reproduktion – tjejer, toppstudenter och traditionalistiska strukturer”

” Jämställdhetens paradoxer ur ett intersektionellt perspektiv”

” Mycket snack och lite verkstad? Jämställdhetspolitikens genomslag i statsbudgeten 1980-2012″

” Vart är vi på väg? Summerande samtal.”

Är det inte dags att genusforskarna klipper sig och skaffar ett jobb? ”Jämställd hållbar tillväxt” – kan det bli mer PK. Kan man någon gång ta och fylla sina floskler med någon form av substans vore det ju bra.

Först tänkte jag bara kort nämna att jag nu ordnat en sida med Alla inlägg, i kronologisk ordning, för den som vill botanisera. Jag noterar att folk ibland tycks läsa sig igenom hela bloggen, eller åtminstone letar de efter något, och jag tänkte underlätta genom att rada upp alla inlägg, även för min egen skull, jag hittar knappt själv längre på bloggen utan måste oftast googla fram mina egna inlägg, söker man tex på uttrycket ”Det var ju på tiden” så dyker den här upp som första träff osv. Men nu är det ordning och reda! Däremot är det kaos i genussamfundet, vilket jag kommer till nu.

Föreläser ikväll

Föreläser ikväll

Ikväll föreläser Pär Ström hos föreningen Heimdal i Uppsala. Som några kanske minns höll jag själv föredrag där förra hösten (om genusväldets intåg i förskola, skola och akademi) och kan därför garantera kvalitén på dessa föredrag. Sedan blev jag (tidigare i år) tilldelad Gunnar Heckschers stipendium som utdelas årligen av just föreningen Heimdal till personer som på ett föredömligt sätt verkat för reformvänlig konservatism. Motiveringen löd: ”För att med humor, kraft och brinnande engagemang verkat i opinionsbildande syfte mot den allt mer långtgående genusfixeringen i forskning och samhällsdebatt.” Året innan blev Maria Abrahamsson på SVD ( numera riksdagsledamot)  tilldelad priset. Låt oss hoppas att Pär Ström blir nästa och får cred för sitt hårda arbete med att dagligen uppdatera oss med ny genusgalenskap.

Igår noterade jag att han hamnat i genusgräl med Sveriges församlade genusforskarmaffia – på en maillista (Genuslistan som sköts av Nationella Sekretariatet) där man kan delge genusmaffian misstanke om brott, eller… äsch, nu blev det fel: där man kan läsa och själv släppa information om intressanta genusaktiviteter. Där tänkte Pär göra reklam för sitt Heimdal-föredrag i hopp om att genusforskarna skulle komma och lyssna, eftersom det i vanliga fall alltid är vi andra som måste lyssna på dem. Men se det var visst inte välkommet, genusforskarna blev hysteriska, bland annat för att Pär hade mage att kalla sig ”genusforskare på deltid” ( ha ha – det var klockrent gjort – vilken provokation! :-)) Läs det fantastiskt roliga inlägget ”Nu är genusforskarna jättearga på mig”. Notera hur genusforskarna titulerar sig själva, med tanke på den kritik de riktar mot Pär. Här är ett av flera exempel:

*surt mail till Pär*

Hälsningar
Eva-Christin
DIN ANDREPILOT | Eva-Christin Arkenlund|
Pedagogisk utvecklingskonsult/kognitiv handledare
genusvetare, sociolog, pedagog, kulturvetare

Genuspiloter, jämställdhetsutvecklare, mångfaldskonsulter, genuscoacher, attitydambassadörer och processledare. Listan kan göras lång. Pär blev ifrågasatt och man undrade var hans avhandling var. I mina ögon håller ”Mansförtryck och kvinnovälde” för en disputation i genusvetenskap. Om man kastar om bokstäverna lite, rör till allt och slumpar in saker från ”The Postmodernism generator” (skapa nya artiklar med knappen F5) och på andra sätt sänker kvalitén till hälften så kan den passera och ge Pär doktorsgrad i genus och jämställdhet. Jag förstår inte vad man är så upprörd över.

Man kan ju undra om Eva-Christin ovan diputerat i alla de ämnen hon inkluderar i sin titel. ”Utvecklingskonsult” – vad är det? Det kan ju betyda precis allt. I någon mening är vi alla utvecklingskonsulter i våra egna liv. Men genusvetarna vill vara utvecklingskonsulter även i andras liv och det är väl det som renderar titeln. Själv skrev jag en kommentar och ville ju inte vara sämre, så trots min i övrigt blygsamma natur, skrev jag under med några av mina titlar: matematiker, mamma, forskare, pedagog, matte-pilot, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, läsare av Genusnytt, genus-autodidakt, förändringskonsult, whistleblower (DEJA-rapporterna) allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister.

Just det - glömde kattägare

Just det - glömde kattägare (4 st)

Då utelämnade jag ändå hälften av mina titlar, som tex evolutionsforskare – jag skrev ju en krönika i Axess om epigenetik en gång, och om Jordens snällaste apa och om DNA-musik (texten om nya grundlagen längst ner i det inlägget gör mig dessutom till jurist då jag tog upp något som all annan media missat) – detta kvalificerar mig inte bara till evolutionsforskare utan egentligen till ”ledande” evolutionsforskare eftersom jag dels tar upp frontlinjeforskning OCH  dessutom ifrågasätter den, tex Lasse Bergs nya tes bortom Darwin, folkvett och all annan forskning i Jordens snällaste apa. Men jag är även historiker. Dels har jag följt genusdebatten i två långa år, och dels har jag haft ett framgångsrikt arbete med bloggen och bidragit till debattens utveckling och kommunicerat genusvansinne till den stora massan. Detta gör mig således utöver historiker även till PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Eller provokatör kanske inte har så positiv klang? Genuskritisk provokatör ska det vara. Eller reformatör? Och utvecklingskonsult är jag ju också givetvis. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning. En annan titel, som är lite inofficiell, men som en vänstervriden lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV och radio vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag dels hållt låda i riksdagen och dels ofta beskrivit aktuella politiska fenomen på bloggen, som tex (här) fenomenet vänsterextremister:

Den röda tubsvampen trivs i isolerade vänstermiljöer.

Den röda tubsvampen trivs i isolerade vänstermiljöer.

”Vänsterextremister känns lätt igen på de hårbollar de regelbundet spyr upp, och på sina ovårdade frisyrer i form av ogenomträngliga dreads som rymmer helt unika och hittills icke dokumenterade ekosystem med en enorm artrikedom av maskar, svampar och mögel som stormtrivs i denna röda vänstermiljö där evolutionen tagit en helt ny vändning i isolation från omgivningen. Varenda vänsterextremist skulle fungera som ett helt avhandlingsämne i både biologi, psykologi och socialantropologi, och det är väl därför man så ofta ser dem flanera runt här vid universitetet där de fungerar som forskningsobjekt för framstående forskare som fått stora anslag från politikerna för att dokumentera dreadsens unika fauna och lägga in både den och extremisterna i databasen Artdatabanken Sveriges Rödlista i vilken arter vars långsiktiga överlevnad i Sverige är hotad finns listade.”

Mitt inlägg bidrog till att flera nya fynd och underkategorier upptäcktes och lades in i listan under ”Rödlistekategori” där man som ni ser kan välja på Kunskapsbrist (alla hamnade där), Försvunnen, Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar och Missgynnad. Offrens motdrag var att ändra typ från Kunskapsbrist till Missgynnad eftersom de trodde att det gällde deras eget intellekt, men det går ju inte eftersom de inte har något. Kunskapsbristen gällde vår kunskap om den utrotningshotade arten, inte den utrotningshotade artens kunskap om sin omvärld. Detta skulle någon med intellekt inse.

För att återgår till Pär Ströms genusbråk.  Notera vad Péter Szil skriver (mot slutet av inlägget):

Bråk om patriarkat och manlig rationalitet

Bråk om patriarkat och manlig rationalitet

”Per Ström och Pelle Billing är representanter för den senaste backlash-trenden, de är inte bara antifeminister, utan också misogyner, vars avsikt är att sabotera Genuslistan, på vilken, i Per Ströms formulering, ”finns i princip hela Sveriges kår av så kallade genusforskare (i praktiken kvinnoforskare, om man ska tala klarspråk)”. Patriarkatet fortlever och frodas genom patriakaliska härskartekniker, som t.ex. att systematiskt reta upp (kvinn)folk och sedan trycka ner dem med (manliga) krav på rationalitet, eller de olika språk Per Ström använder: ett nära så hat-tal på sina egna blog och en paternalistisk ton…” Manliga krav på rationalitet!? Varför påminner detta mig om något? (manlig rationalitet del 1 , manlig rationalitet del 2 ). Nej ni drömmer inte, det är på riktigt, fast förhoppningsvis i den där datorsimuleringen jag tog upp för ett tag sedan.

Nu till en ny upptäckt: en PK-floskelgenerator! Den är alldeles fantastisk! Tre knappar: ”Börja så här”, ”Ös på med” och ”Avsluta med”. Således kan man göra PR för sig själv och sitt företag, eller skriva en ansökan, en årsrapport eller annat, genom att slumpa fram färdiga meningar. Inte hela artiklar således som The postmodernism generator, utan meningar man själv sätter ihop till en sammanhängande (om det går) text.  Så här kan det tex bli:

”Vi baserar verksamheten på helhetssyn och mångsidighet och har som mål att seriöst satsa på ständig utveckling av våra arbetsmetoder. Vi står för aktualitet, integritet samt branschledarskap och sitter på bred och djup kompetens. Vi har en ledarroll genom att vi identifierar strategier och vi effektiviserar kundens processer för ökad koncentration på huvudaffären med en stabil grundplattform för flexibla lösningar. Vi satsar på målstyrda arbetslag som får stöd av specialister, och breddar och fördjupar ständigt våra kunskaper för att utveckla strategiskt hållbara lösningar. Vi arbetar ständigt med kontinuerlig egen kunskapsförbättring för att lyfta fram nya och annorlunda synsätt och har byggt upp gedigen in-house-kompetens med vilken vi utvecklar och förädlar arbetsprocesserna. Vi arbetar för målgruppsanpassade lösningar för att ge kunden ökad produktivitet och konkurrenskraft och för att optimera resursanvändningen och effektiviteten och fokuserar på mänsklig interaktion, pedagogik och kreativitet”.

Prova själva! Man kan visst också slumpa fram hela blogginlägg när man inte har tid att blogga.  Välj ”Lite vänsterinriktat, opoplitiskt eller lite högerinriktat” längst ner i rutan klicka på ”Skapa en ny bloggdag” överst! Alldeles för korta för min blogg dock… Glöm inte att jag numera bringat ordning ur kaos genom Alla inlägg. Och missa inte Pär Ströms föredrag! Och följ genusfrågan även hos Pelle Billing, Aktivarum och Matte Matik!

Lästips: Dags att ta strid för den svenska yttrandefriheten!

Annonser

Gunnar Heckschers stipendium

februari 24, 2010
Jag fann en jättesnödriva på institutionens tak när jag skulle studera snökristallernas struktur

Jag fann en jättesnödriva på institutionens tak när jag skulle studera snökristallernas struktur

Ursäkta min frånvaro, jag hade oturen att drabbas av vinterkräksjukan men är nu åter på benen, fast några dagar efter i schemat. Vilket ju är katastrof med tanke på landets tillstånd. Det finns ingen större förlust för mänskligheten än medborgare som planlöst driver omkring i jakt på livets mening under det att genusvetarna får härja fritt på gator och torg. Detta sökande ska naturligtvis ske för all del men under ordnade former och helst under någon matematikers allsmäktiga överinseende. Hjärnan måste nämligen tränas på daglig basis, annars kommer man aldrig på livets mening utan nöjer sig med att förklara allt med Patriarkat, strukturer, könsmaktsordning och Marx. För den enfaldige finns det alltid en enkel lösning i sikte och för en genusvetare finns det alltid en struktur i sikte som skapats av ett myller av sinnen som klippts ut ur en slemsvamp. Eller hur var det nu? Jag har redan glömt den senaste teorin. Vi är alla ingredienser i det gemensamma klister som håller ihop den vetenskapliga verksamheten vid lärosätena och där ingår inte genusvansinnet, som snarare måste undanröjas för att befolkningen ska kunna ta ytterligare ett steg på det mänskliga intellektets trappfunktion. Fienden ska gå under i den jättesnödriva som jag snart ska skyffla bort från institutionens tak. Denna snödriva kommer för all framtid att symbolisera glädjen över mitt senaste bevis som utgör en viktig generalisering av ett tidigare resultat. Medan det i andra sammanhang ses som negativt att generalisera är detta något som är både tillåtet och tillrådligt inom matematiken, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Generaliserar man sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man dessutom behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig.

I helgen var jag i Uppsala för att ta emot Stipendiet  till professor Gunnar Heckschers minne som utdelas årligen av Föreningen Heimdal till personer som på ett föredömligt sätt verkat för reformvänlig konservatism. Motiveringen lyder: ”För att med humor, kraft och brinnande engagemang verkat i opinionsbildande syfte mot den allt mer långtgående genusfixeringen i forskning och samhällsdebatt.” Professor Gunnar Heckscher (1909-1987) var Föreningen Heimdals ordförande 1931-32 och sedermera ordförande för Högerpartiet. Vid sin död testamenterade professor Heckscher medel till föreningen, avsedda att i hans namn utdelas som stipendium till personer som på ett föredömligt sätt verkat för reformvänlig konservatism. Tidigare stipendiater är bla Peter J Olsson, Per Ericson och  Maria Abrahamsson (2009). Jag känner mig naturligtvis djupt hedrad och har hängt upp diplomet på väggen bland mina examina! 🙂 Det betyder mycket för mig att andra uppskattar det jag gör och dessutom anser att det gör skillnad. Därför kommer jag att fortsätta, till genusmaffians stora förtret. Det var för övrigt just för föreningen Heimdal som jag höll mitt första föredrag i höstas om genusvansinnets intåg i förskola, skola och akademi. Det var också i höstas jag blev utsedd till Årets rebell och att det är rebelliskt att tala klarspråk och kritisera genusvansinnet säger en del om den tid i vilken vi, och alla genusvetare inkapslade i sin giftiga rökfyllda slemsvamp, lever.

wikipedia står om Gunnar Heckscher  att ”Enligt Nils Elvander var Gunnar Heckscher den siste stora statsvetenskapliga professorn som var politiskt aktiv i högerpartiet.” När jag läste Nils Elvander så ringde en genusklocka i mina öron, och jag kom att tänka på den här DN-artikeln från 2005 skriven av just Nils Elvander som jag blev tipsad om för några veckor sedan: ”Radikalfeminismens manshat demokratiskt tvivelaktigt” som är mycket läsvärd. Några citat: 

”Vidare har radikalfeminismen i likhet med marxismen ett konfliktperspektiv inbyggt som en självklar förutsättning för alla resonemang om samhällsstrukturer, sociala relationer och härskande ideologier. Marxisternas hat mot kapitalismen förenades emellertid med en motvillig beundran för dess effektivitet och kreativitet. På ungefär samma sätt eggas radikalfeministernas manshat av avund mot det härskande könets skicklighet att skapa och befästa sina maktpositioner. I båda fallen blir huvudmotståndaren föremål för såväl hat som försök till efterliknande.”

”Radikalfeminismen har inte satts på samma förödande praktiska prov som marxismen, varför dess förhållande till demokratin är mera svårbedömbart. Men det finns i dess förkunnelse en tendens till ringaktning av demokratin i bemärkelsen av ett för alla demokratiska partier och intressegrupper gemensamt regelsystem. Den ”sanna” demokratin är inte möjlig så länge männen har makten – det är radikalfeministens demokratisyn i ett nötskal.”

”Likheten med marxismens förakt för” den borgerliga demokratin” och med dess vision av den verkliga, alltså socialistiska, demokratin är ganska tydlig. Därmed inte sagt att radikalfeministerna skulle vara diktaturanhängare.Slutligen finns det en påtaglig likhet mellan marxismen och radikalfeminismen i den meningen att båda dessa ideologier med totalförklarande anspråk har utgjort en bördig jordmån för sekterism. En sekterism av en intensitet som för tanken till de otaliga exempel som kyrkohistorien erbjuder. Den som har mottagit det marxist-feministiska andedopet enligt en viss uttolkning av läran anser sig därmed vara delaktig i den enda sanna läran. Intolerans mot andra åsikter blir den ofrånkomliga följden av sekterismen.”

Olle Häggström är professor i matematisk statistik

Olle Häggström är professor i matematisk statistik

Slutligen vill jag publicera det svar jag fick från professor Olle Häggström angående regeringens beslut den 11 februari att utse Moira von Wright (se tidigare inlägg om detta här och här) till rektor för Södertörns högskola. Man kan ju gå under för mindre. Här ser jag att man kan ringa till von Wright och kanske få pedagogiska råd. ”Södertörns högskolas tre ledord mångfald, mångvetenskap och medborgerlig bildning som genomsyrar verksamheten känner hon starkt för.” Medborgerlig bildning var ordet.  Den som lägger ihop de nollskilda siffrorna i von Wrights mobilnummer med omväxlande – och + inser genast att resultatet (7-3+5-3+4-5+8) blir 13 – ett olyckstal! Hur ska man tolka detta? Och hur tolkar von Wright detta?

Intervju med Olle Häggström:

Tanja: Hur ser du på regeringens beslut att utse Moira von Wright till rektor för Södertörns högskola?

Olle Häggström: Inte alls förvånande, och heller inte särskilt upprörande. Det kan i praktiken inte vara regeringens sak att granska en rektorskandidats vetenskapliga meritering (eller som i det här fallet hennes antimeritering). Skulden för det inträffade ligger enligt min mening hos Södertörns högskolestyrelse, som av allt att döma inte såg något behov av att ompröva beslutet att nominera von Wright även sedan de fått kännedom om hennes vetenskapsfientliga förflutna.

Tanja: Vad anser du om von Wrights svar till dig och Sören Holst på Newsmill den 9 februari?

Olle Häggström: Ytterst otillfredsställande. Om man vill anstränga sig att läsa hennes svar extremt välvilligt så kan man förstås glädjas åt att hon deklarerar att hon varken är vetenskapsfientlig eller relativist. Problemet är bara att detta blott är tomma ord, att döma av vad hon skriver i övrigt. Tag t.ex. detta med relativismen. I de stycken som Sören Holst och jag refererar (och fler därtill) gör hon sig skyldig till tydligt relativistiska resonemang, men hon gör i sitt svar ingen ansats att vare sig ta avstånd från eller förklara dem. Istället pekar hon på att hon i ett annat stycke var rapporten varnar för ”att hemfalla till kunskapsrelativism”. Detta gör dock inte saken bättre. Snarare sämre, då detta tillsammans med hennes faktiska hemfallande till kunskapsrelativism visar både på hennes bristande självinsikt och på hennes oförmåga att författa en någorlunda koherent rapport.

När det gäller vetenskapsfientligheten väljer von Wright det billiga tricket att avsiktligt missförstå oss. Hon låtsas som om det är hennes inställning till forkningsämnet fysik vi diskuterar. Men rapporten vi kritiserar handlar om skolämnet fysik, och det framgår klart och tydligt i vår artikel att det är detta – skolämnet – saken handlar om. När hon i rapporten skriver att ”en genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort”, så ger hon visserligen ingen omedelbar konkretisering av vad detta innebär, men tillsammans med vad hon skriver i övrigt framgår att hon tycker att sådant som energiprincipen och gravitationslagen behöver maka på sig i skolfysiken för att ge plats åt sådant jamsetrams som att astronomi och astrologi tillhör olika kunskapsparadigm och att man därför inte kan säga att det ena är vare sig sannare eller falskare än det andra. Det är detta vi betraktar som vetenskapsfientligt. Anklagelsen om vetenskapsfientlighet bemöter hon med att hon överhuvudtaget inte uttalar sig ”om forskingsämnet som sådant”. Goddag yxskaft!

Uppdatering: jag har visst missat en intressant genusartikel i DN medan jag var sjuk: ”Skolämnet historia är en strikt manlig angelägenhet” Pär Ström har bloggat om detta med mer info HÄR. Pelle Billing har funnit en artikel av en kvinna som gjort upp med radikalfeminismen HÄR.


Välkomna till genusföredrag på Heimdal!

oktober 26, 2009

Nu på torsdag ska jag hålla ett litet krossa-genusväldet-föredrag på Heimdal (Sveriges största och äldsta borgerliga studentförening)  i Uppsala kl 19.30 (se länken för info). Föredragets titel är ”Genusvetenskap – vetenskap eller galenskap?” Alla är hjärtligt välkomna! 🙂

Jag har just upptäckt en ny genustidskrift! I Tidskrift för Genusvetenskap nr 1 2009 med tema pedagogik, kan vi läsa:

Vem kokar kaffet?

Vem kokar egentligen genuskaffet?

”Hur ska man med feministiska perspektiv utmana dagens utbildningssystem?… I detta nummer av tgv får du läsa om hur antidiskriminerande undervisning arbetar mot vedertagna föreställningar om vad det innebär att undervisa och lära. Motstånd och kris är nödvändiga ingredienser. Frågan ställs också om kvinnliga och manliga naturvetenskapslärare disciplineras till ett visst sätt att tänka… Och vem kokar egentligen kaffet när kvinnor och män har lika hög position i en organisation? Medverkande i detta nummer: Postperspektiv på antidiskriminerande undervisning i engelska,matematik och samhälls- och naturorienterande ämnen.  Kevin K Kumashiro, osv.

Acta Matematica är säkert ingenting jämfört med denna banbytande, normbrytande och troligtvis obegripliga lunta som jag geeeenast måste inhandla! Det ligger i min natur som matematiker att fascineras av det obegripliga – i själva verket är just detta en stark drivkraft både i min matematiska verksamhet och i min antigenus-bloggverksamhet, som egentligen ytterst handlar om att förstå det mänskliga psyket. Genusvetenskapen är en social konstruktion som dekonstruerar andra sociala konstruktioner- inbillade eller verkliga. Hur kan man komma på så mycket vansinne på så kort tid och dessutom lyckas med konststycket att dekonstruera andras psyken, tex politikernas, för att få igenom sin agenda?

Jag ser att feministprofessor Eva Lungren samt jur. dr. Jenny Westerstrand just varit ute på Newsmill med en artikel med rubriken ”Risk att Mellanösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet”:

Ritning av det svenska åsiktsfiltret

Åsiktsfilter

”Vi menar att såväl Åkessons artikel som reaktionerna som följde mot Aftonbladet för att de gav Åkesson utrymme för att göra sitt utspel, uttrycker något vi vill kalla typiskt svenskt. Vi delar sålunda Jimmie Åkessons analys av Sverige som ett land i ett blockerat debattläge. Här finns mycket starka sorteringsmekanismer för vad som är ”rätt” och ”fel”, där det som anses felaktigt också anses inte böra få komma till tals.” Det ena intressanta här är att vi fått ett svar på den evigt ältade frågan om vad som är typiskt svenskt (utöver könsmaktsordningen då) och det andra intressanta här är att jag instämmer i vad en radikalfeminist säger (utöver, som framgår av förrförra blogginlägget, att genusvetenskapen är en krigsmaskin i form av en rullande boll) – nämligen det låsta debattläget. Vad Lundgren och Wetterstrand talar om här är dock kritiken mot  ”Slagen Dam” , enligt vilken 46% av kvinnorna i studien ”rapporterade om någon våldserfarenhet från en man” – där dock även en lätt knuff i busskön räknades som en ”våldserfarenhet”.  Själv blir jag i så fall misshandlad dagligen!

Patriarkatet

Patriarkatet flyger runt över hela jordklotet och förpestar allt i sin väg

Och så det stora orosmolnet då: att invandrade män från patriarkala kulturer kommer att väcka ett svenskt slumrande patriarkat till liv genom ”flirtationen mansmakter emellan”: ”Därför ser vi ett behov av att kritiskt problematisera också närvaron i Sverige av konservativa män, exempelvis från Mellanöstern: Deras syn på kön, präglad av förtryck och segregation, hur förhåller sig den till kvinnors rätt att vara och leva i enlighet med sina egna personligheter? Vilka värderingar bär dessa män rörande kvinnors (och barns) rättigheter? Och hur krokar de i och blåser upp sådant av samma sort som redan finns i många svenska mäns (och kvinnors) hjärtan?”

Här har vi den troligtvis enda genetiskt nedärvda egenskap som genusvetarna erkänner och som förs över från generation till generation av svenska män: behovet av att förtrycka kvinnor. Därför är ”en förändring i synen på kön och sexualitet nödvändig också för ”svenskt” vidkommande. Den svenska könskulturens nuvarande innehåll tror vi inte klarar av att tacka nej till de patriarkala tolkningar och tolkningsförträden som erbjuds männen i det enligt Åkesson ”oikofoba” Sverige.” Jaså – har Sverige officiellt fått en kultur nu också? En förtryckande patriarkal könskultur förvisso, men ändock.

Vägra dammsuga ett enda dammkorn mer än din partner!

Vägra dammsuga ett enda dammkorn mer än din partner!

Att det finns familjer i Sverige som inte delar lika på diskningen eller dammsugningen rimmar illa med det av riksdagen under försommaren 2006 antagna jämställdhetspolitiska målet (prop 2005/06:155) att kvinnor och män ska dela exakt lika på allt hushållsarbete: ”En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män skall ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.” Vad gäller det senare, alltså inte disk- och städdirektiven som avses i början, så avses tex omsorgen om sina äldre släktingar – denna omsorg ska delas lika. Så här står det på sid 50 i prop 2005/06:155: ”…medför ökningen av antalet äldre också en ökning av anhörigas obetalda omsorgsarbete. Detta arbete är i dag mycket ojämnt fördelat mellan kvinnor och män. Kvinnliga anhöriga, främst äldre makar och medelålders döttrar, har ökat sitt obetalda omsorgsarbete om gamla. Insatserna från manliga anhöriga har inte ökat i motsvarande grad. Samhället har ett ansvar för att inte upprätthålla föreställningen om kvinnor som de självklara omsorgsgivarna.”

Om mannen inte handlar mat till kvinnans gamla mamma så ska inte kvinnan heller göra det. Allt ska delas lika! Allt! Om kvinnan slänger soppåsen en gång mer än mannen ska kvinnan  kunna kompenseras i domstol – allt annat vore att blunda för könsmaktsordningens inslag i den könade vardagen och att befästa patriarkatets överordning! Den kvinna som frivilligt kastar soppåsen en gång extra har internaliserat den manliga maktordningen och måste tvångsupplysas på närmsta psykklinik! Någon j-a ordning får det vara i världens mest jämställda land!

Det gäller att få på sig genusglasögonen i tid!

Det gäller att få på genusglasögonen i riktigt god tid!

Patriarkatet skall fösas över randen av händelsehorisonten till det svarta hål som det redan i tidernas begynnelse lagt grunden till, och som under sin hänsynslösa ångvältsfärd genom Svea Rike dammsugit landet på jämställdhet och dessutom skapat de strukturer och maskhål med manliga genvägar till makt vi kan beskåda idag, om vi bara i god tid, helst redan på BB, tar på oss tillräckligt välslipade och igenimmade genusglasögon med en tjock konvex lins som förflyttar fokus från allt ovidkommande till det som är kärnan av den genusoperator som avbildar precis hela Patriarkatet på nollelementet, och det är exakt samma kärna som till den heteroxexuella matris som Judith Butler pratade om. Utanför denna kärna, även kallad nollrummet, ligger det sk värderummet som fortfarande är ett unket tillhåll för patriarkala värderingar och som därför måste krossas med Tors hammare efter att den har tankats full med postkolonial feminism. Detta kan låta aningen våldsamt, men minns vad några tongivande företrädare för (s) sa för inte så länge sedan: ojämställdheten angriper via en trojansk häst i vardagsrummet och vi kan inte invänta opionionen utan måste påtvinga medborgarna vår senaste poststrukturalistiska genusteori för deras eget bästa (jo, de sa faktiskt så, även om de undvek att nämna ”poststrukturalistisk genusteori” men det var vad de menade) – se här!

Gravitoner fångade på bild precis innan de försvinner i en annan dimansion

Gravitoner fångade på bild precis innan de försvinner in i en annan dimension

För att återgå till ämnet: operation Hat mot Patriarkat (vad som menas med patriarkat har jag tidigare utrett här) kommer obönhörligen att krossa det manliga förtryck som ligger imlicit i varje civilisation genom att smula sönder varje könskodat föremål i lika många bitar som den svenska lagboken har genusparagrafer, och varje smula ska därefter dras ut till en vibrerande sträng av darrande hat vilket kommer att leda till att hela Patriarkatet, fast i söndersmulat skick, kommer att försvinna ut i strängteorins 11:e dimension tillsammans med alla de förrädiska gravitoner som skapar attraktionen mellan könen. Denna symbios mellan svensk statsfeminism och strängteori är i nuläget under en expansiv fas i mitt hårt ansatta medvetande och jag hoppas på att få moralisk såväl som ekonomiskt stöd för detta tvärvetenskapliga och än så länge hemligstämplade projket, som jag alltså inte kommer att berätta om på torsdag. Men kanske får ni höra något annat av intresse istället! 🙂


%d bloggare gillar detta: