En ekologisk genusfråga

juli 20, 2009

Många med doktorsgrad ifrågasätter genustramset

Många med doktorsgrad ifrågasätter genustramset

Först vill jag bara uppmärksamma att SVD Brännpunkt igår publicerat en replik av tekn dr Andreas Dahlin med titeln Kvotering är könsdiskriminering på organiserad form” till den ursprungliga artikeln ”Högskolan är inte jämställd” skriven av representanter för Delegationen för jämställdhet i högskolan. En kommentator på bloggen (Gustaf) tipsade mig om ett två år gammalt protokoll från ett möte vid Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet. Under ett möte 2007 presenterades ett förslag till jämställdhetsplan som efter diskussion i styrelsen fastställdes enligt förslaget. Dock begärde en professor, Christer Löfstedt, att få bilaga en anteckning i protokollet, som återfinns i länken ovan. Löfstedt är ansvarig för forskning och forskarutbildning vid avdelningen för kemisk ekologi/ekotoxikologi och har en imponerande akademisk CV.

En eloge till denna professor som haft mod, kunskap och handlingskraft nog att gå emot det politiskt korrekta genusetablissemanget som successivt och målmedvetet infiltrerat all verksamhet i det här landet! Det är minsann inte var dag man ser en professor öppet sätta sig på tvären mot det genusindustriella komplex som kommit att genomsyra allas vår vardag, eller som kommentatorn QED på bloggen så träffande benämnde denna fanatiska pöbel – StaGePo – Statliga Genus Polisen!

Genusperspektiv på ekologiska ärtor

Genusperspektiv på ekologiska ärtor

Här är institutionens checklista som ska användas vid tillsättning av arbetsgrupper och som måste skickas in till jämställdhetsgruppen. Här är nuvarande jämställdhetsplan. Ha i åtanke att detta inte är något unikt för denna institution – uppdraget kommer från högre ort och resulterar i liknande dokument vid alla institutioner! Nuvarande jämställdhetsplan ovan är antagen 2008 och det är med bakgrund av denna (förvisso uppdaterade version) man ska förstå professor Löfstedts anteckning till protokollet angående förslaget till jämställdhetsplanen, som innehåller många kloka ord – jag citerar några utvalda delar:

”Det hade naturligtvis varit bekvämare att hållningslöst tillstyrka förslaget till ”Jämställdhetsplan för Ekologiska institutionen” än att göra en principiell markering genom att avstå från att rösta. Därmed skulle jag inte heller ha öppnat mig för kritiken att jag kanske är emot jämställdhet!? Men jag försäkrar er att man kan vara kallsinnig, ja rent av negativ, till jämställdhetsplaner och ändå vara för jämställdhet.”

”Jämställdhetsplanen för Ekologiska institutionen (och jämställdhets-arbetet vid universitet i stort) ansluter sig idémässigt till en form av strukturell jämställdhet som hyllar lika utfall för olika grupper – oavsett relevanta fakta utöver grupptillhörighet. För mig däremot handlar jämställdhet om jämställdhet mellan individer och att motverka uppenbar diskriminering – jämställdhet i betydelsen att vara mot diskriminering och för lika möjligheter vid likvärdig meritering. När diskriminering inte kan påvisas anser jag det vara en bättre väg att i största möjliga utsträckning bortse från egenskaper som kön och etnisk tillhörighet. Jag kan således inte ge mitt stöd till en jämställdhetsplan vars övergripande mål är att ”uppnå jämn könsfördelning i grundutbildning och forskarutbildning, inom olika yrkesgrupper samt i nämnder och styrelser”. Den sortens sociala ingenjörskonst undervärderar personliga egenskaper, människors förmåga till fria val och möjligheten till förändringsarbete baserat på saklighet och samarbete.”

Liksom vissa grodor bär genusteorierna på ett gift

Liksom vissa grodor bär genusteorierna på ett gift som förvirrar sinnena och motverkar äkta jämställdhet

”Jag vill till och med påstå att ”genusperspektivet” och det ständiga framhävandet av könets betydelse i alla möjliga och omöjliga sammanhang är ett gift som numera försvårar umgänget mellan män och kvinnor på arbetsplatsen och i samhället i övrigt och som främjar osaklighet och godtycke i tillsättning av tjänster och utdelning av forskningsanslag. Förslaget till jämställdhetsplan för Ekologiska institutionen kan synas harmlöst i sammanhanget. Uppsåtet är ju ändå vällovligt; att skapa en ”bättre” arbetsplats för arbetstagarna. Men ändamålet helgar inte medlen. I mina ögon kommer de föreslagna åtgärderna att motverka sina syften och vi skall inte okritiskt låta oss ryckas med av en rörelse bara för att den ligger i tiden.”

Som professor i Lund vet han vad han talar om när det kommer till jämställdhet i undervisningssammanhang – det handlar inte längre om att (vilket ju är självklart) att bemöta människor på ett respektfullt sätt oavsett kön, utan här handlar det om att köns- och genusperspektivet ska integreras i det konkreta kursinnehållet (den så kallade genuscertifieringen) – något som varken universitetslärarna eller genusexperterna vet hur det ska gå till. Därefter konkretiserar professor Löfstedt sin kritik (se resterande synpunkter i protkollet):

* Att upprätthålla en jämn fördelning mellan inbjudna manliga och kvinnliga föredragshållare måste rimligen vara underordnat institutionens vetenskapliga mål.

* Att skapa nätverk med framgångsrika kvinnor är lika förkastligt som att skapa nätverk med framgångsrika män – om rekrytering sker baserat på kön och inte på kompetens.

* Beträffande årliga jämställdhetsföredrag ”med inbjuden expert inom området” tror jag att det kanske kan vara värt att damma av tanken om den ”kognitiva tillgängligheten”. Istället för att inbjuda företrädare för det genusindustriella komplexet som lever på att marknadsföra könsfrågan som ett problem bör kanske antagonisterna och de intellektuella debattörerna inbjudas?

* Obligatorisk ”utbildning som behandlar jämställdhet i undervisning” för alla lärare betackar jag mig för. Frivillig utbildning som problematiserar både jämställdhetsbegreppet och den politiska strävan efter strukturell jämställdhet är jag däremot positiv till – men bara som ett av flera möjliga inslag i personalens vidareutbildning!

* Hemsida om jämställdhetsarbetet är ett projekt som platsar i den allmänna uppryckningen av hemsideskulturen vid institutionen och kräver ingen jämställdhetsplan.

Genuskvarnen (som är en illa dold fallossymbol) mal på

Genuskvarnen (som är en fallossymbol) mal på...

”Under många år handlade Sydsvenskans bevakning av professorsinstallationerna vid Lunds universitet huvudsakligen om antalet kvinnor bland de nyinstallerade. Jag är så oerhört trött på genus-tugget, på sökandet efter motsättningar mellan könen och universitetets följsamhet mot politikernas påbud om jämställdhetsplaner hit och mångfald dit. Det bekymrar mig mycket att många av universitetets bästa krafter ägnar så mycket tid åt dessa frågor istället för att forska och undervisa. Min reaktion i det rådande klimatet är därför att anamma en strategi av ”civil olydnad” och om detta inte förslår återstår väl bara att gå i inre exil. ” Kommentar överflödig. Jag kunde inte sagt (skrivit)  det bättre själv! 🙂

Annonser

%d bloggare gillar detta: