Det nya yrket: förändringsagent!

januari 5, 2011
Detta flödesdiagram beskriver genusverksamheten

Detta flödesdiagram beskriver den svenska genusverksamheten

Det räcker inte med alla genuscoacher, genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetsutvecklare (och låt oss inte glömma all mångfalds- och demokratiutvecklare, men det är ett kapitel för sig, som till sin natur dock inte är särskilt väsensskilt från genusyrkena), genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter, genusambassadörer, genuspedagoger, jämställdhets-inspektörer och jämställdhetsambassadörer (googla själva för att övertyga er om att dessa titlar finns i Sverige, hitta gärna på egna valfria kombinationer och testa – ”könsinspektör” finns dock inte än) utan det behövs nu även ”förändringsagenter”. Notera alltså att ”förändringspilot”  inte är detsamma som det nyare yrket ”förändringsagent” – vari skillnaden består är ännu inte helt klarlagt, men jag jobbar på att undersöka saken. Med nya insikter om nya genusbehov behövs nya yrken som staten också måste avdela nya pengar till, som vi alla förstår. Vad en genuscoach gör kan man exempelvis läsa om här i genusverktygslådan, och man inser genast att en genuscoach givetvis måste handledas av en genusstrateg som som i sin tur är underordnad en jämställdhetsdirektör, medan jämställdhetsinspektören undersöker resultatet och vidarebefordrar de nya behoven till jämställdhetsutvecklaren som utvecklar nya metoder tillsammans med genusforskarna, genusexperterna, och genuskonsulterna och i sin tur får hjälp med att nå ut med fortsatt verksamhet via en genuspedagog. Förändringsagenten ser till att alla som passerar genusfiltret verkligen blir förändrade, medan förändringspiloten styr arbetets inriktning och ser till att propagandan kraschlandar rakt i huvudet på våra kuvade landsmän, landskvinnor och landspersoner.

Patriarkatet måste sättas på plats!

Patriarkatet måste sättas på plats!

”Genuscoaching innebär att genuscoachen, som kan vara en konsult eller forskare, deltar i och observerar en verksamhet, till exempel ett möte. Efteråt går genuscoachen tillsammans med den aktör som skall bli medveten om hur genus görs i den aktuella situationen/ organisationen igenom händelser, analyserar och tolkar vad som skett och hur olika aktörer agerat.  Metoden kan användas för att skapa en fördjupad förståelse av hur kön konstrueras i organisationer.Genom observationer av möten kan exempelvis en förståelse skapas om hur makt och kön konstrueras i förhållande till vilka som inkluderas, respektive exkluderas i samtalen. Metoden ger projektledaren/förändringsledaren möjlighet att reflektera över sin vardag för att sedan processa denna kunskap tillsammans med genuscoachen för en genusteoretisk tolkning. Metoden gynnar praktikernas lärande samtidigt som den bidrar med genusvetenskaplig kunskap.”

Men nu behövs det som sagt även förändringsagenter. Detta framgår av DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) senaste rapport ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt”  (SOU 2010:83) . Även om genusambassadörer och jämställdhetsinspektörer hjälper (kuvar?) alla anställda i all offentlig förvaltning att uppföra sig på ett genusmedvetet sätt så finns det ju fortfarande allvarliga problem med hjärntvätten – den går inte som förväntat. Exempelvis så ägnar sig vissa läkare och företag åt att konstruera Viagramän:

Här bor den den vita medelålders heterosexuella Viagramannen

Här bor den den vita (svenska) heterosexuella Viagramannen i sitt övre medelklasshus

”Forskarna Cecilia Åsberg, Tema Genus, Linköpings universitet och Ericka Johnson, avdelningen för teknik- och vetenskapsstudier, Göteborgs universitet har studerat texter och bilder på webbplatsen potenslinjen.se utifrån teorier om bland annat konstruktionen av genus och identitet. Studien har stötts av Vetenskapsrådet. Forskarna menar att företaget genom associationer till naturlighet och normalitet ideologiskt sett konstruerar  en svensk ’Viagraman’. Det är en tänkt idealanvändare av läkemedlet. Idealmannen är vit (svensk), företrädesvis heterosexuell och övre medelklass, praktiserar penetrativ sexualitet och har ”hegemonisk” makt att dominera över andra män och över kvinnor.” Det här är forskning i Nobelprisklass som Vetenskapsrådet givetvis har all anledning att stödja för att utveckla Sverige till en ledande kunskapsnation. Penetrativ sexualitet innebär ett förtryck och förstärker både könsmaktsordningen och könsrollerna genom att låta i synnerhet vita heterosexuella män ägna sig åt sådant, istället för att gå på genuskurser där de kan omkonstruera både sin könsidentitet, sin sexuella läggning och sin hudfärg. Vi har all anledning att lyfta fram genusforskningen för demokratins, rättvisans, mångfaldens och den globala undergångens skull, och vägen dit heter genusvansinne.

Att vi ska fortsätta vandra på genusvansinnets väg visar inte minst det kontinuerliga och aldrig sinande flöde av rapporter som vi alla regelbundet kan ta del av. DEJA:s senaste rapport är det kanske viktigaste dokumentet i genusväg som publicerades under vecka 46 år 2010. Ledsen att jag legat och hållt på den så länge utan att gå ut med denna viktiga genuskunskap. Vi väntar fortfarande med spänning på DEJA:s slutrapport som är lite försenad, men som ska innehålla ”lämpliga åtgärder” baserade på 2010 års elva stycken rapporter på temat jämställdhet i skolan detta viktiga ämne som en gång för alla ska lösa problemet med de allt sämre resultaten i svensk skola. En, eller snarare elva, genusanalyser är precis vad alla skattemiljoner måste gå till för att vi ska komma tillrätta med detta problem.

Jag vågar knappt lära studenterna något längre

Jag vågar knappt lära studenterna något längre, med genusvetarna flåsandes i nacken

Lösningen av en andragradsekvation, som för två decennier sedan var trivial för en 7:e-klassare, innehåller i sig så mycket förgiftande patriarkala strukturer och rester av könsmaktsordningen att genusperspektivet måste genomsyra undervisningen för att eleverna inte ska ta skada av det traditionella matematikundervisningen. Därför är nu andragrads-ekvationer flyttade några årskurser upp, för säkerhets skull. Bara en sådan sak som att härleda lösningsformlen genom att kvadratkomplettera ett uttryck rymmer dolda skadliga budskap – ”kvadrat” och ”komplettera” kan helt klart kopplas till heteronormativiteten genom att ”två” personer ska ”komplettera” varandra i äktenskap eller ett förhållande. För att inte tala om att det också finns just två lösningar, som förvisso kan sammanfalla om vi har en dubbelrot, något som med viss välvilja kan kopplas till homosexualitet, men man bör allmänt förhålla sig skeptisk till rötter av alla de slag, inte bara matematiska utan även kulturella och geografiska, som är lika socialt konstruerade som könet. Därför borde lösandet av ekvationer egentligen vara förbjudet i lag. Om man ockuperar en svensk skola eller matematisk institution och letar med ljus och lykta och ett mikroskop från Genusvetenskapliga institutionen så upptäcker man det här, och jag tror det var några framstående svenska genusforskare som gjorde denna viktiga upptäckt. Könsförräderiet finns inbyggt i matteboken. Svävade jag iväg nu, ja det gjorde jag visst, men genusforskningen är så full med intressanta resultat. Jag skulle ju skriva om DEJA-rapporten. Det får bli en följetong på 3-4 inlägg, eftersom ni annars kommer att klaga. Jag har själv provat att läsa långa blogginlägg, dock inte mina egna, det skulle jag verkligen aldrig orka, men andra inlägg som var någon kilometer långa, och det var ju lite svårt, särskilt när genusmaffian hela tiden försöker skicka in trojanska hästar med genusglasögon på in i min dator så att jag hela tiden måste avbryta för att kriga.

Vilka problem möter förändringsagenterna i svensk skola?

Vilka problem möter förändringsagenterna i skolans verksamhet?

Ok men då kör vi: folkupplysning om SOU 2010:83. 🙂 Rapporten är författad av Gun-Marie Frånberg, som är verksam vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet (för information om vad en forskare i ”utbildningsvetenskap” sysslar med kan jag rekommendera professor Inger Enkvists bok ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt”). Under ”Om innehållet” (sid 7): ”I ett avslutande kapitel diskuteras effekterna av de i studien ingående projekten. Även reflektioner om skolans uppdrag vad gäller jämställdhet ur ett demokratiskt perspektiv presenteras. Därutöver diskuteras och problematiseras pedagogiska frågor om skolans möjligheter att förändra strukturer generellt och vad gäller skolans jämställdhetsarbete mer specifikt. Vilka problem och förväntningar möter förändringsagenter i skolans verksamhet? Hur ska teorier, politiska ambitioner och beslut omsättas i praktiken? Vilka hinder för förändringsarbete kan vi urskilja? Vilka möjligheter till förändring finns?”

Det som gör denna rapport extra intressant och hederlig är att man faktiskt väljer, likt en normal människa, dvs en matematiker, att inledningsvis definiera de begrepp man använder sig av. Detta är imponerande ur ett matteperspektiv, ett perspektiv som borde genomsyra all forskning, all statlig verksamhet och på sikt hela Universum, om civilisationen, så som vi kände den före 1998 då Nationella Sekretariatet inrättades (förordning i Svensk Författningssamling), ska kunna återuppstå. På sidan 3 under ”Förord” kan vi läsa vad rapporten innehåller: ”I denna rapport presenteras och analyseras aktuella projekt, metoder och insatser för att främja jämställdhet i skolan från drygt 50 kommuner.” Underskrivet ordförande Anna ”Jag står bakom varje ord i rapporten [SOU 2009:64]” Ekström. På sid 12 under ”Teoretisk referensram”och ”Utvärderingsansats” kan vi läsa att: “Arbetet har inletts med att försöka skissera konturerna till en referensram för det som ska utvärderas… En inledande fråga är: Vilka är de grundläggande problem som ska lösas genom att arbeta i enlighet med de aktuella metoderna för att främja jämställdhet? Genom att anlägga ett makroperspektiv och utifrån detta betrakta åtgärderna är det möjligt att ringa in det som är föremål för utvärderingen.”

Min forskning visar att kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Min forskning visar att de kommunanställdas hjärnor krymper efter en dos genuspropaganda

Fråga: hur såg de projektbeskrivningar ut som fick flera miljoner i skattebidrag för ”jämställdhets- och genusarbete” i skolorna? Borde inte ”de grundläggande problemen som ska lösas” varit formulerade redan där? Eller är det som med SKL och JÄMI? Kör på med genuspropaganda till de kommun-anställda och ställ därefter (eller inte alls) frågan om vad syftet egentligen var, eller om det ens fanns något, och vilka resultat som skulle nås, utöver själva hjernevasken då? På tal om hjernevask, och nu ser jag att jag kommer att sväva iväg igen eftersom jag måste lägga upp det norska programmet Hjernevask, och eftersom detta inlägg redan börjar bli för långt ändå, så får jag fortsätta avhandla innehållet i DEJA-rapporten i nästa inlägg, och då inleder jag med rapportens definition av begreppen ”Genus”, ”Jämställdhet” och ”Förändring”(!) som ägnas några sidor. Förändringsbegreppet måste givetvis definieras eftersom det nya yrket ”förändringsagent” måste motiveras. Politikerna måste förstå att utan förändringsagenter med genuskompetens så stannar Sverige. Men nu måste ni först titta på Hjernevask 🙂 – nedan  del 1 av 7. Och kom ihåg att bara en lögn, eller ett luftslott, som genusvansinnet är, behöver flera decenniers pengaflöde och propaganda från statligt håll för att upprätthållas. Sanningen kan som bekant stå på egna ben.


%d bloggare gillar detta: