Nästa trend: attitydambassadörer

oktober 1, 2009
Vilken medicinsk utrustning blir tillåten för en "attitydambassadör"?

Vilken medicinsk utrustning blir tillåten för en så kallad "attitydambassadör"?

Idag presenterar regeringen ett riksomfattande program ”för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.” (DN Debatt) Tanken är god givetvis, då mellan 20 och 40 procent av befolkningen uppger att de lider av psykisk ohälsa enligt artikeln (!), men jag är orolig över att man i artikeln (andra halvan) använder uttrycket ”utbilda attitydambassadörer”- ska det ordet bli legitimt även i andra sammanhang? Är attitydambassadör det nya framtidsyrket? Halva befolkningen kan ju jobba som attitydambassadörer åt den andra halvan, tex i genusfrågan – vilken utmärkt arbetsmarkandspolitisk åtgärd – två flugor i en smäll! När kommer de första utbildningarna som leder till titeln ”certifierad attitydambassadör”? Måste man specialisera sig på en fråga eller kan man ha flera specialistområden i ett paket som tex certifierad genus-integrations-mångfalds-krossa kapitalet-ambassadör?

Mer galenskap: Vetenskapsrådet beviljade 10.8 miljoner under åren 2006-2008 för projektet ”Uppsala Centrum för Genusvetenskap: Natur/kultur och gränsöverskridande möten.” Så här låter det i projektbeskrivningen (dnr 2006-7267):

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genusvetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas. Kultur- och samhällsvetare vet i sin tur sällan något om teoribildning och institutionella villkor inom naturvetenskap.”Alltså: ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik” (!!) och ”Kultur- och samhällsvetare vet i sin tur sällan något om teoribildning och institutionella villkor inom naturvetenskap” – men det gör genusvetarna? Jag ska leta upp utvärderingen av detta projekt och återkommer i ärendet!

Närbild på hur skattepengar går upp i rök. På bilden några av genusmaskineriets skorstenar

Närbild på hur skattepengar går upp i rök. På bilden några av genusmaskineriets välanvända skorstenar

Vidare: ”Genusdidaktiken är ett underutvecklat fält, främst i Sverige men även internationellt. Samtidigt är det en grundläggande dimension i all genusvetenskap att förstå hur genus kommuniceras. Undervisning är därför en nyckel till tvärvetenskapliga möten, varför ett nationellt kunskapscentrum i genusdidaktik förväntas bidra till den fördjupade tvärvetenskapliga forskning och teoriutveckling som planeras.” Alltså: nationellt kunskapscentrum i genusdidaktik nästa! För hur ska de extremt viktiga genuskunskaperna förmedlas? Detta måste problematiseras ur ett meta-genusperspektiv. Behövs en ny banbrytande genuspedagogik för att utbilda i genusfrågor? Vad sägs om att börja med att utbilda genuscertifierade attitydambassadörer? Eller en folkvald genusdiktator som står över statschef, regeringschef, Socialstyrelsen och Centrum för utbildning av attitydambassadörer? Apropå didaktik, missa inte skoldebatten på Newsmill (resterande artiklar i ämnet ses i spalten till höger, tipstack till QED)! Och apropå genus, läs gärna min krönika i senaste numret av Axess Magasin (nr 7/09) om transportgenus, ämnet är intressant (som en illustration av den absurda tidsandan) och jag har tagit upp detta tidigare på bloggen: del 1 , del 2 , del 3.

Måste tipsa om en intressant SVD-ledare om DDR:s tankekolonisering av Sverige med information baserad på boken ”Inte bara Stasi: Relationer Sverige-DDR 1949-1990” av Birgitta Almgren. Ur ledaren: ”Det statsbärande partiet SED och säkerhetstjänsten Stasi förmådde nämligen att infiltrera det svenska samhället på flera nivåer, i syfte att ”erövra Sverige för socialismen”. Vi skulle bli DDR:s galjonsland i väst och användas som en murbräcka in i den fria världen, som en förlängning av de planer som Hitlertyskland redan hade ritat upp för Sverige… Men för att Sverige skulle falla ansåg Berlin att en politisk-ideologisk mission var nödvändig. DDR-Kulturcentrum i Stockholm blev den operativa basen för upprättandet av samarbeten med Sveriges radio/tv, flera stora kommuner och formella som informella svenska makthavare.Genom spridandet av den egna kulturen spreds DDR:s budskap om marxism-leninismens överhöghet… Strategin svaldes med hull och hår, inte minst tack vare att tunga socialdemokrater som riksdagsmannen Stellan Arvidson, ordförande i Förbundet Sverige-DDR, agerade som idéförmedlare. Mest chockerande är kampanjen för att infiltrera Sveriges skolor och universitet.”

DNA

Pär Ström informerar om den tekniska utvecklingen

Prenumerera på Pär Ströms elektroniska nyhetsbrev Big Brother Bulletin (BBB). Ur det senaste, nr 5/09: ”Falska DNA-bevis kan nu konstrueras i lab: Tidningen New York Times avslöjar att forskare i Israel har visat att det är möjligt att byta ut DNA-information i blod och saliv så att blodet eller saliven ser ut att komma från en annan människa. Forskarna har gjort det, och på prov skickat det manipulerade vävnadsprovet till ett DNA-laboratorium. Detta märkte inte manipuleringen, utan bekräftade den falska identiteten.” Nu har man kommit fram till att folk inte vill bli övervakade, varken ur ett gensupersekptiv eller något annat perspektiv heller. Gårdagens DN Debatt: ”Med tvångsmedel avses åtgärder för att övervaka och kontrollera medborgarna, som till exempel telefonavlyssning, post- och paketkontroll, åsiktsregistrering eller förbud mot demonstrationer och möten. Av tidigare ej publicerade resultat från den senaste SOM-undersökningen framgår att svenska folket under de senaste åren blivit mer negativt inställt till statens rätt att använda sådana tvångsmedel.” Som om inte terrorister vet att kryptera sina mail, telefonsamtal och sms. I artikeln framkommer att ”I undersökningen uppträder också ett nytt, om än svagt, samband mellan vänsterideologi och restriktiv syn på tvångsmedel.” Hur går detta ihop med genusväldet som är baserat på vänsterideologi, omhuldas av vänsteranhängare, och som ju kräver (eftersom medborgarna uppenbarligen ännu inte låtit sig kuvas) statligt sanktionerade tvångsåtgärder, övervakning och kontrollinstanser? Bara en lögn, eller snarare ett luftslott, som genusvansinnet är, behöver flera decenniers pengaflöde från statligt håll för att upprätthållas. Sanningen kan som bekant stå på egna ben.

Annonser

%d bloggare gillar detta: