Skolgenus

augusti 10, 2009

Det genuserade klassrummet under luppen

Det genuserade klassrummet under luppen

Jag har just plöjt igenom det 250-sidiga delbetänkandet av DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som kom nu i juli, med titeln ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (SOU 2009:64). I slutbetänkandet, som kommer om ett år, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram i detta delbetänkande. Som bekant gäller att den som kritiserar en genusanalys egentligen är förblindad av sin egen delaktighet i genusordningen och därför utgör ett levande bevis på dess existens. Alltså kanske jag inte borde förstärka genusvetarnas teorier genom att ta upp dessa rapporter. Men eftersom det huvudsakligen inte är genusvetare som läser min blogg så tar jag mig friheten att skriva om ytterligare en i raden av alla genusflumanalyser som ska göra världen till en bättre plats.

Nämnde jag förresten att jag besökte en genuskonferens i torsdags? 🙂 Det var inget mindre än 6th European Conference on Gender Equality in Higher Education som ägde rum vid Stockholms Universitet, ett stenkast från Matematiska Institutionen. Här klev jag helt sonika – modig som jag är – in i ett rum fullt av världsledande genusforskare! Det fanns många seminarier att välja bland, och jag kom i sista stund och valde att besöka ”Here and even longer…” som hölls av socialantropologen Steven Sampson (1, 2) eftersom jag bedömde att detta föredrag inte skulle ge mig den typ av posttraumatiskt stressyndrom som de övriga seminarierna. Tyvärr kom jag in lite sent – när det bara var tio minuter kvar av föredraget, men jag hann under den stunden höra flera kloka ord från docent Sampson.

Mål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Lärandemål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Därefter kom den 45 minuter långa frågestunden, och det var också då det riktigt etablerade genustänket manifesterades. Ingen verkade veta att det satt en kvinnlig matematiker mitt ibland dem och det var därför extra intressant eftersom man diskuterade kvinnor i tekniska ämnen. Bland annat var någon i publiken bekymrad över att de tekniska och naturvetenskapliga ämnena åtnjöt högre status eftersom de var ”manligt könsmarkerade”, och hur viktigt det därför var att få in fler kvinnor i de ämnena. Frågan är om det är genusvetare som pratar maktstrukturer som kan ordna detta? Eller kanske en riktigt bra föreläsning i matematik? Väldigt svårt val… 🙂

Jag höll låg profil
så att genusvetarna inte skulle anpassa sina reflexioner efter mina politiskt inkorrekta tankegångar och eventuella ifrågasättanden eftersom jag ville få en så verklighetstrogen bild av genusmaskineriet som möjligt och inte rubba någons tankegångar – som ni vet så kan ju observatören påverka händelseförloppet och det skulle ju förstöra hela syftet med mitt besök. Dessutom skulle de ju få problem med att jag skulle framstå som en förebild som kvinnlig matematiker och att då förkasta deras teorier och säga att jag är glad att jag hann plugga klart och odla ett genuint intresse för fysik och matematik innan genusmaskineriet gjorde intåg – det skulle bara göra dem ledsna och förvirrade, att jag hade massvis med manliga föreläsare under fem år som student utan att känna av manliga härskartekniker och utan att bli behandlad annorlunda i klassrummet för att jag var kvinna.

Genusmedveten matematik

Framtidens utmaning: Genusmedveten matematik

Mina manliga professorer var så inne i sina formler på tavlan att de nog inte ens lade märke till vem som satt i klassrummet, eller om någon satt där alls, och vi var så inne i hans undervisning att vi inte tänkte på varken hans eller vårt eget kön. Medan genusvetarna numera rekommenderar (genom obligatoriska jämställdhetsplaner och genuscertifiering) att föreläsaren måste ha könet i åtanke ”hela tiden” under undervisningsprocessen. Jag tror att det var just för att föreläsaren tänkte på matematik – och inte på postmodernistiskt genusflum, som vi studenter faktiskt klarade våra tentor. Tentor som för övrigt, om genuscertifieringen går igenom, måste genomsyras av ett ”relevant genusperspektiv”. Och dessutom måste hälften av examinatorerna vara kvinnor – så det skulle betyda att ganska många studenter skulle slippa tentor i dagsläget, eller kanske jag som kvinna skulle kunna bli frilansande examinator som i egenskap av mitt underrepresenterade kön flyger runt i landet och korsförhör manligt könskodade studenter (kodade av den manliga professorn) på könsneutrala differentialekvationer och kvadratiska könsinverterade matriser av olika rang som följer en hierarkisk struktur som representerar den skenande genuspordningens manliga primat.

För att återgå till genuskonferensen. Det roligaste var när en genusvetare utbrast (övers från engelska): ”Även nu är det väldigt få kvinnor på de tekniska utbildningarna, och tänk då om vi [genusvetare] inte varit verksamma de senaste 20 åren – jag kan bara tänka mig hur illa det hade sett ut då!” Det var då jag var påväg (men avstod från) att påpeka att att det är en långt högre andel kvinnliga studenter på de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna i Ryssland & Östeuropa, Kina och Japan än i Sverige – men där har ingen (ännu) sett röken av några genusvetare. Om vi fryser alla andra variabler skulle man kunna tänka sig att det är genusvetarnas fel att andelen i Västeuropa är så mycket lägre, men å andra sidan håller ju inte detta resonemang eftersom det finns så många andra faktorer som inverkar som landets historia (i Östeuropa var det av naturliga skäl mer ofarligt att satsa på matematik och naturvetenskap, och dessutom satsades det på dessa ämnen i elitskolor, delvis för att kamma hem olympiaderna för att bevisa kommunismens överlägsenhet, men ändå…) och den mentalitet som råder med mera.

När en flicka är duktig måste pojken bli dålig för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet

Om en flicka är duktig vill alla pojkar vara dåliga för att kunna upprätthålla den hegemoniska maskuliniteten

Och apropå mentalitet så odlas vidare enligt SOU 2009:64 en ”antipluggkultur” bland pojkar i skolan, och denna kultur, liksom förklaringen till varför pojkar i genomsnitt har 10% lägre betyg än flickor, kan enligt genusvetarna i rapporten vara ett resultat av en motreaktion som uppstått mot de idag kvinnligt könskodade beteendena ”läxläsning”, ”hårt arbete” och ”disciplin” (dygder som alltså i en svunnen tid varit manligt könskodade) där pojkarna alltså måste distansera sig ifrån dessa för att kunna upprätthålla en hegemonisk maskulinitet (!). Men om man nu med dagens genusvetenskap som främsta verktyg kunde dekonstruera maskuliniteten (eller helst avskaffa den), så skulle man kunna förhindra detta förfall, som naturligtvis inte har någonting att göra med genusvetarnas påverkan på samhällsklimatet där osynliga strukturer styr skolresultaten istället för elevens ambitioner eller lärarens kompetens, såvida man inte avser genuskompetens då – för den är givetvis alfa-omega. Det viktiga är att fortsätta följa idétraditionen med en anti-auktoritär skola där alla blir lika dåliga med betoning på ”lika”. För övrigt, är inte maskuliniteten delvis ett resultat av årtusenden av kvinnlig partnerselektion!?

Men man har också lite problem med att ens beskriva verkligheten under forskningens gång, eller låta de intervjuade lärarna göra detta, eftersom en korrekt beskrivning av sakernas tillstånd i sig anses utgöra en risk för att man ”cementerar” uppfattningen om manligt/kvinnligt. Inget bra utgångsläge för en analys i mina ögon… Jag märker nu att jag inte ens hinner börja redogöra för DEJA:s delbetänkande SOU 2009:64 i detta inlägg, så jag får göra det i nästa blogginlägg istället. Mycket roligt fanns emellertid att läsa på dessa 252 sidor, som måste förmedlas till medborgarna! Det är för övrigt också syftet med delbetänkandet enligt egen uppgift – att sprida resultatet av denna genusanalys – och det är just vad jag ska göra i nästa inlägg! 🙂

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Jämställdhetsdebatten går visst vidare. I lördags gick två moderater ut i SVD och hävdade att: ”Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd.” Tur att de gick ut med detta kontroversiella uttalande i Brännpunkt! Jag trodde verkligen att det fanns sådana gener, liksom en blogg-gen, diska-gen, skruva-i-en-lampa-gen och en genus-gen, något som enligt hjärnforskare jag varit i kontakt med på KI ännu inte finns, men att de på regeringens uppdrag är i färd med att konstruera sådana gener, som är helt könsneutrala.

Uppdatering: Välskriven kolumn i dagens SVD av Sofia Nerbrand: ”Jämlikhet blandas ihop med likformighet… Det finns en utbredd, men felaktig, föreställning att vi bara kan behandlas jämlikt om vi är likadana och könlösa. Tankefiguren om behovet att avköna oss är i själva verket totalitär och fasansfull.”

Annonser

%d bloggare gillar detta: