Bildt medger agendasättarnas agenda i Agenda, ”Fittfestival” i Malmö, penetrerande ubåtar och alla föredrag från Freedomfest 2013

november 30, 2013
Vektorer i det normerade blogggrummet

Vektorer i det normerade genus-bloggrummet

Jag vet att ni är rädda att detta blir ett jättelångt inlägg – det är jag också, men eftersom jag just nu påbörjar det så har jag ingen aning om hur långt det blir, men jag ska försöka hålla det kort enligt min egen definition av kort dvs – i dessa postmoderna tider där envar är fri att konstruera sin egen verklighet så har ”kort” för mig en annan innebörd än ”kort” för er, men eftersom jag är matematiker är det mer sannolikt att min definition av kort är den korrekta objektiva definitionen (om det funnes någon objektivitet, som ni märker försöker jag lura er :-))  – den som borde utgöra norm för alla bloggare i det normerade bloggrummet.

Bildt-Agenda-24 nov-13-1I senaste Agenda från 24 november i inslaget om Ukraina (minut 7-15) säger Bildt lustigt nog vid två tillfällen (9:30 och 12:20) att det är ”två steg framåt och ett tillbaka” och att det vi nu bevittnar är ett steg tillbaka, men på det stora taget innebär ju detta att det är ett steg framåt, något som alltså till och med vår utrikesminister kunnat räkna ut, dvs att 2-1=1, och det var ju precis detta jag skrev om i mitt inlägg från 12 november – att det är två steg framåt och ett tillbaka för agendasättarna, och därmed ett steg framåt för dem – och det är ju bra att man är öppen med sin strategi. Som exempel i det inlägget tog jag upp hur media och agendasättarna ibland medvetet backar efter att ha tagit två kliv framåt och retat upp folk, för att detta steg bakåt ska ses som att de backar ett steg i sin agenda och propaganda, vilket de ju gör just då, men eftersom +2-1 = +1 så är det ju ändå ett steg framåt för dem på det stora hela, vilket alltså är en helt medveten strategi, och det är bra att Bildt nu erkänner det öppet i TV. År 2009 åkte förresten Bildt i ett imaginärt tåg (tipstack till Ulrich) genom Europa under en intervju. Är det politiska spelet också lika imaginärt?

hjärntvättEtt annat syfte med att tillfälligt backa, eller en för backarnas del positiv bieffekt åtminstone, är att man nu i ren glädjeyra ska hylla och ty sig till de personer som tillfälligt backar, alltmedan deras kollegor och gelikar fortsätter på den inslagna vägen. På så sätt skapas i vissa fall en pseudodebatt vilket kan leda till allmän passivitet, och i värsta fall skapas en kontrollerad opposition. Ursäkta att jag ifrågasätter allt, är det inte det vi ska göra idag? Jag är bara ett barn av min tid och gör som de säger – ifrågasätter allt och alla. 😉 I synnerhet ifrågasätter jag många myndigheters, mediers och politikers avsikter, eftersom de ofta har haft decennier på sig att ta upp viktiga frågor – men kanske är det bara så enkelt som att 2-1=1 utgör den övre gränsen för deras mentala kapacitet, och då kan man ju inte notera att hela samhället rasar samman framför ögonen på en, när man ägnat de senaste åren åt den ännu svårare frågeställningen 3-1.

Manlig genusknipövning

Genusmedveten knipövning på fittfestivalen?

Några som däremot aldrig backar i sitt vansinne är som bekant genusforskarna – ingen missade väl Fittfestivalen som anordnades i Malmö nyligen? Citat:

– Vi vill att folk ska få en öppnare inställning till fittor, säger Emma Rosén, en av initiativtagarna till festivalen…Under festivalen kommer besökarna kunna ta del av ett antal föreläsningar, men festivalen bjuder också på utställare och interaktivitet.

Bland annat kommer vi ha ett instruktörslett träningspass för bäckenbottenmuskulaturen med knipövningar, säger Emma Rosén…

Syftet är att ge besökarna mer kunskap om det kvinnliga könsorganet – både rent anatomiska men även ur en mer politisk synvinkel. Emma Rosén menar att det finns många kunskapsluckor att fylla.

Det är mycket information som vi känner att folk behöver veta. Vi vill att folk ska få en öppnare inställning till fittor, sina egna och kanske andras, prata om dem mer och kunna göra bättre sexuella val, säger Emma Rosén.

Och något krav på fitta för att få komma på festivalen finns inte, menar hon.

– Det finns inga krav på varken könsdelar eller identitet. Det är öppet för alla åldrar även om vi riktar oss till en vuxen publik i första hand i och med att vi pratar mycket om sexualitet.

Vänta lite nu – ett fittbejakande instruktörslett träningspass för bäckenbottenmuskulaturen med knipövningar? Är det inte diskriminerande för den som har sådana könsdelar att dessa övningar inte går att genomföra? Därmed exkluderar man en stor grupp människor. Eller är det meningen att alla som vill delta socialt ska konstruera lämpligt kön för att kunna vara med? I annat fall är detta ett ärende för DO ju. 😉

Genusforskarna ska också analysera 1980-talets ubåtskris. ”Hur kan ubåtskrisen tolkas ur ett genusperspektiv?” Citat:

-Ofta brukar man koppla händelsen till relationen mellan svensk neutralitet och ubåtskränkningar. Jag är nyfiken på andra vinklar, säger hon… Enligt Emma Rosengren kom själva ubåtsfrågan att handla lika mycket om genus som om kaptenen var vilse eller full.


– På ett symboliskt plan kan ubåten som gick på grund ses som den absoluta kränkningen. En annan stat penetrerar den egna nationens, i det här fallet Moder Sveas gränser. Här kan vi se hur genus går igen i symbolik och språkbruk, säger hon. Som svar på kränkningen inkallades den starka armén för att återställa rikets heder, känsla av kontroll och inte minst känslan av beskydd.

Det här är ju helt perverst...

Det här är ju helt PERVERST… Vad sysslar mänskligheten med egentligen?!

Läs gärna det där en gång till. Som vanligt är det en lek med ord som vi skattebetalare finansierar. Givetvis är det uppenbart att ubåtar, som de fallossymboler de är, går Patriarkatets ärenden när de penetrerar vattnet. Det är väldigt illa – ubåtar borde förbjudas, var de än färdas egentligen, eftersom vattnet, liksom Moder Svea, har kvinnligt genus – åtminstone i bulgariskan, där det heter ”edna voda”, så borde det inte får förekomma några ubåtar i Svarta Havet alls, och jag funderar på att skicka in denna min unika iakttagelse till Nationella Sekretariatet för genusvansinne för omedelbar publikation. Och likaså bör rymdraketer förbjudas – dessa vidriga fallosobjekt som Patriarkatet på NASA skickar upp för att penetrera hela universum! Hur maktgalen och sexgalen kan man bli egentligen? Alla dessa så kallade tekniska ”framsteg” borde bannlysas i jämställdhetens namn.

Det blev reaktioner på SvD:s baktips

Det blev reaktioner på SvD:s baktips

Och annat som måste bannlysas är de kakor som nyligen upptäckts under veckans recept i SvD. SVT ringer upp SvD och frågar varför man under rubriken ”Ta en kaka till” uppmuntrar folk att baka hakkors-kakor till kaffet – och man skriver om detta i artikeln “Ett hakkors till kaffet, någon?”

SVT: Hur tänkte ni här?

För mig är det här en kulturyttring från en annan värld, ett stycke bakhistoria. Om man aldrig sett julstjärnor, så kanske man tänker: oj, vilken konstig form. Men vår tanke var bara att visa goda kakor från förr.

SVT: Goda kakor från, säg, 30-talet?

– Nej. Bara ett bakverk. Jag blir full i skratt, det är komiskt. Jag vet inte vad jag ska säga. Vår ambition vara bara att ge våra läsare goda kakor inför julen, säger Stina Cederholm [featurechef på SvD], med skratt i rösten.

Det kan aldrig bli galet nog. 🙂 Eller jo, det kan det, i Sydsvenskans artikel Pedagog vill lära barnen mer om queer kan vi läsa:

Pojkar och flickor. För en del är detta fullkomligt självklara uppdelningar. Men inte för alla. Genom sin pjäs ”Queer i förskolan”, och det vardagliga arbetet på avdelningen Nyponet, ger Emelie Lysholm både barn och pedagoger bredare ramar. ..

Men vad är du? Pojke eller flicka? Femåringen var envis i sina frågor. Ville verkligen veta.

– Jag svarade till slut att jag är varken eller, berättar förskollärare Emelie Lysholm.

Men barnet lät sig inte riktigt nöjas, utan slog fast: ”Jag vet nog att du är en flicka. Du har pojkehår, men du är ändå flicka.”

– Det hela mynnade ut i ett intressant samtal om könsattribut. Om korthåriga tjejer och killkläder.

Emelie Lysholm arbetar på avdelningen Nyponet på Lindeborgs förskola i Malmö. De egna tankarna kring tillhörighet och utanförskap har funnits ända sedan barndomen. Som förskollärare och genuspedagog har insikten om hur barnen påverkas av de rådande könsnormerna vuxit…

Det händer att föräldrar ställer sig frågande till det genuspedagogiska tänket… Men jag upplever ändå att barnen oftast tycker att det är helt naturligt att kunna vara varken pojke eller flicka, eller se sig själv som lite både och.

Kreativitet

Om man bara anstränger hjärnan tillräckligt mycket så kanske man börjar ifrågasätta sitt kön, sig själv, sin existens och till slut genuspedagogens existens? Löser sig allt då?

Så eftersom “De egna tankarna kring tillhörighet och utanförskap har funnits ända sedan barndomen” för denna genupedagog – så ska de 5-åriga barnen agera terapeuter då eller? Om var och en ska implementera sina identitetsfrågor och personliga upplevelser i yrkeslivet så kommer vi verkligen att ha fullt upp, men som det ser ut nu är det mest relevanta könet. För en annan förskolelärare som kanske plågats av huvudvärk som barn kan ju hela dagistiden för barnen på arbetsplatsen genomsyras av olika teorier kring migrän – eller är vissa frågor överordnade andra och i så fall varför? Får barnen förresten inte just huvudvärk av genuspedagogerna? Så perspektivet är ju högst relevant.

princess-slottSverige är verkligen unikt. Får jag komplettera med att citera SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan”: ”Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster handlar till stor del om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.” Just, det: rasera – vad konstruktivt! Och vem avgör vad som är ”normalt beteende” – det som ska raseras dvs. Och redan i början, kapitel 1, första meningen (sid 19): ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt.” Ett könspolitiskt projekt – varför det? Jag har inte fått rösta om detta. Har ni?

freedom-2013-1Och nu till saken. Alla föredrag från Freedomfest 2013 kan ses via denna länk. Jag pratade alldeles för fort, så jag vet inte om ni kan lyssna till mitt föredrag – jag blev själv stressad av att höra det, ska aldrig mer försöka återge 1.500 sidor blogg på en timme. 🙂 Mitt föredrag från 2011 gick nog i lite mer normal takt. Mitt 2013 års favoritföredrag var Himmelstrands, det rev ner mest applåder och var helt suveränt  – men ni måste se allihop! Av någon anledning fungerar inte inbäddningskoderna i wordpress, så ni får alla föredrag som länkar. Kanske lika bra iofs så jag inte kraschar era webbläsare när ni laddar sidan. Här är alla:

* Jonas Himmelstrands föredrag ”Hemundervisning i Sverige?” (måste ses).

* Mitt föredrag ”Senaste nytt från genusforskningen”. 

* Martin Borgs föredrag om slöseri med skattemedel (hans film ”1200 miljarder” kan ses på Youtube).

* Markus Anderssons ”Varför är konsten så konstig?” (underhållande om modern urartad konst).

* Hans Palmstiernas”Romerska imperiet” (paralleller till vår tid).

* Frank Karstens Demokratins baksida (på engelska).

Mises  hemsida kan man för övrigt även lyssna på ett antal radioprogram på RADIO MISES.

 Lästips: När genusideologi går före vetenskap och Ett gisslandrama  och En obegriplig framställning av Norge (Norges svar till Henrik Arnstad) och slutligen Nordic Dervish om Norge: No Way!

Boktips: Pär Ström är aktuell med en ny bok: ”Vadå privatliv? Om det framväxande övervakningssamhället” (76 kr här på Bokus eller här gratis som PDF).

Och glöm inte att följa genusdebattenGenusdebatten.se, bashflak, ekvalist, Juggen, Kimhza Bremers Bodega, Malte on the Roxxx, Snurrigtdotcom, Toklandet, Susannavais, Bittergubben mfl i dessas bloggrullar.

Annonser

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

december 20, 2009

För den som bara vill göra eller se testet  – se längst ner i inlägget!

Flicka könskodar ett leksaksslott

Flicka könskodar sitt leksaksslott

Igår var det exakt ett år sedan min ”Genusvetare förvirrar barnen”-artikel publicerades i SVD (här om läsarreaktionerna) och som var en reaktion på en DN-artikel om hur genusforskare kommit fram till att ”klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar – den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn.” Barnen agerar ”könspoliser” och ”könskodar” leksaker, och förskolepersonalens ”egna föreställningar om kön” påverkar barnen, och den enda räddningen är  ”genuspedagoger” och ”genuskonsulter”. Idag kan man vara professor i ”genus, människa och maskin” och i bokhandeln kan man köpa böcker som ”Skönheter och odjur : en feministisk kritik av djur-människa-relationen” där författaren resonerar kring ”normer, normalitet och makt i förhållandet mellan människor och djur” och med detta ”visar hur en feministisk kritik kan klarlägga samband mellan underordning av olika grupper.”

Genusvansinnet fortsätter att förfölja oss från vaggan till graven, eller åtminstone tills vi gått ut skolan, trots att  det i både skolans och förskolan läroplaner (Lpo94 resp Lpfö98) uttryckligen står:

”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”

Och just nu pågår faktiskt en debatt om just genuspedagogik på Newsmill. Pär Ström var först ut med Låt inte genusproffsen välja leksaker! Observera Moderatmännens inlägg:

örFör För Moderatmännen är självuppoffring och försakelse ett passerat stadium

För Moderatmännen är självuppoffring ett passerat stadium

”Krigsleksaker borde förvisso vara helt okej för små gossar att leka med, men tyvärr så anser vi att den bakomliggande strukturen – som reducerar män till något slags offerlamm som ska uppoffra sig för kung och fosterland och inte minst kvinnor – är lika skadlig som den är oacceptabel i ett jämställt samhälle. Ge därför inte krigsleksaker till era pojkar denna jul utan köp hellre en Barbiedocka eller en rosa prinsessklänning till dem… Gamla idéer om ridderlighet, gentlemannaskap och hur en ”riktig” man ska vara, har blivit mäns största fiender då de uppmuntrar till självuppoffring och försakelse. Här har män mycket att lära av feministers obstinata ovilja att låta sig reduceras till redskap för någon annans agenda.”

Hade det inte varit för att radikalfeministerna provocerat fram denna extrema själviskhet hade jag nästan klandrat Moderatmännen.

Låt mig citera ur statens offentliga utredning ”Jämställdhet i förskolan” (SOU 2006:75):

Sid 58: ”Den som har ”genusglasögonen” på sig behöver nog inte gå längre än till hallen för att upptäcka det……Barnen trivs, peronalen trivs och föräldrarna är nöjda. Men som vi redan konstaterat, behöver inte trivsel automatiskt betyda att en förskola är jämställd. De könsstrukturer som finns i förskolan speglar ofta de mönster som finns i samhället utanför. Som vuxen kan det vara svårt att upptäcka och förhålla sig kritiskt till detta eftersom man lever mitt upp i dem.”

Det viktiga är således inte att barn, föräldrar och personal trivs och är nöjda med förskolan, utan att ”jämställdhet” råder, och det är bra att det blir svart på vitt nu att genusvetarnas ”jämställdhet” står i motsatsförhållande till lycka och trivsel.

På sid 151 förklarar man det problematiska i att lära ut tolerans och acceptans bland barnen eftersom detta innebär att  det finns något ”avvikande” som måste tolereras och accepteras.  Citat:

”Det kan låta konstigt att tolerans och acceptans inte är den bästa vägen att gå, men problemet med detta synsätt är att det ofta saknar maktperspektiv”

På sid 54-55 under ”Män + förskola = jämställdhet” får vi höra den svenska genusmaffian uttala sig kritiskt om jämställdhetsarbetet i förskolor i Norge, Belgien och Skottland eftersom man där vill ha in fler män i förskolan av fel skäl, nämligen att män har något att tillföra i egenskap av män:

”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.”

Följdfråga: varför vill svenska genusvetare absolut ha in 50% män som anställda i förskolan?

Svensk förskolepersonal uppmanas "avkoda" det "könade materialet"

Förskolepersonal uppmanas att "avkoda" det "könade lekmaterialet"

På sid 110 får vi veta att personalen uppmanas ”avkoda” de ”könade” leksakerna på genusexperternas inrådan. På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen ”arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status”. Det ”pojkkodade materialet kan” enligt statens utredare nämligen ”kopplas till hierarkin i genusordningen som ger det pojkar ägnar sig åt ett högre värde.” Hur i all fridens namn könsavkodar man en platsbil? Vad sysslar regering, riksdag och svenska myndigheter med egentligen som sanktionerar och finansierar denna fullständiga idioti!?

På sid 114 får vi från en utvärdering reda på det dilemma förskolepersonalen står inför då man dels ska förmedla ett kulturarv i form av sånger och sagor, och dels motverka traditionella könsroller, med pekpinnar från upplysta och allvetande ”gensupedagoger”:

”Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska förhålla oss till kulturarvet när det strider mot vårt uppdrag att motverka traditionella könsroller. Till slut har vi valt att lyfta bort vissa titlar från barnens hyllor eftersom vi inte känner att vi kan stå för det böckerna förmedlar. Vi kan komma att läsa dessa böcker i framtiden, tex i samband med teman om hur det var förr i tiden, men vi vill inte att barnen ska bläddra i böckerna där både bild och text förmedlar passivitet för flickor och aktivitet för pojkar”.

På sid 120 får vi från en utvärdering veta hur det går med ”föräldraproblemet”:

”Den vanligaste bilden många verkar ha är att jämställdhetsarbetet ofta motarbetas från föräldrahåll när frågan introduceras. Ett sådant exempel kommer från projektet ”Vidgade Vyer” i Östersund. En bit in i arbetet blev motreaktionen från några av pojkarna på den berörda förskolan starka. De motarbetade personalen och det blev mer eller mindre kaos i gruppen. Delar av föräldragruppen ville då att projektet skulle avbrytas och det var nära att personalgruppen gav upp, men med hjälp av handledare jobbade de vidare och till slut löste sig problemen.”

Löste sig problemen? Genom att kuva de föräldrar (troligen flertalet) med en avvikande åsikt i frågan? Och vad gäller det obligatoriska skolväsendet är det samma trend. I DEJA:s (Delegationen för jämställdhet i skolan) delbetänkande som kom i somras (slutbetänkandet kommer 2010) ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” SOU 2009:64 kan vi tex på sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” läsa följande:

Pojke

Pojkar underpresterar för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet?

”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Som en följd av denna insikt vill genusvetarna nu ägna kommande decennium åt att  ”dekonstruera maskuliniteten” för skattebetalarnas pengar.

På sid 46 ser vi att det inte spelar någon roll om lärarna behandlar eleverna lika eftersom:

”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

På sid 240 fortsätter det:

”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Från Maria Hjalmarssons doktorsavhandling (Göteborgs Universitet) om genusordningen inom lärarkåren (källa):

”I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.

–  Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull, säger Maria Hjalmarsson som skrivit avhandlingen inom ramen för forskningsprojektet Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning. Policy, perspektiv och praktik.

Intressant, ”det manliga” är inget unikt för män, men ”det kvinnliga” (perspektivet) måste in i bolagsstyrelserna och detta kan bara biologiska kvinnor bidra med – hyckleriet vet i vanlig ordning inga gränser.

Genusglasögonen måste på i tid!

Genusglasögonen måste på i tid!

Linköpings Universitetsportal ”Lika Villkor” erbjuder oss att göra ett test inom Harvardbaserade ”Project Implicit” om vi bär på omedvetna fördomar angående (välj test själv) sexuell läggning, hudfärg, ålder, etnicitet, kön, vikt, länder. Det senare testet ”erbjuder en ny metod för att studera nationalism.” För tänk om man år 2009 bär på ”fördomen” att den som är äldre faktiskt är äldre, eller att den som är kvinna verkligen är kvinna, eller om man anser att det finns olika länder, och tänk om man hellre vill bo i ett land än ett annat? Dessa ”föreställningar” om ”verkligheten” som man eventuellt bär på innebär att man livet ut lurar sig själv vilket påverkar ens välmående och hälsa i en tid när det är de intersektionella genus- och fördomsforskarna som bestämmer vad som är verkligt och inte.

Den svenska samarbetspartnern i Projekt Implicit utgörs av en forskningsgrupp vid Uppsala Universitet som leds av professor Bo Ekehammar (se här). Här är huvudsidan. Notera dock att ”IP-adresser registreras rutinmässigt men dessa är helt konfidentiella” (se info).

VARSÅGODA: VÄLJ DEMOTEST!

Uppdatering: forskare kritiska mot implicita associationstestet.

Efter utfört test kan det vara på sin plats att se Indoctrinate U (del 1):


Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

oktober 5, 2009
Rothstein

Att redogöra för en kontinerlig variabel som genus är ett dilemma

Det här genusbrevet (tipstack till QED) från Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, till forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap är förvisso ett år gammalt men ändå lika aktuellt som underhållande så därför måste jag bara lägga upp det! 🙂 Rothstein fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Även ålder är en kontinuerli variabel, som kan vara en social konstruktion - att tro något annat är förlegad biologism

Ålder är en kontinuerlig variabel som också är en social konstruktion - att tro något annat är bara förlegad biologism

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent! 🙂

Debatten om biologisk kroppsräkning pågår visst fortarande – här tex i det näst senaste politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 3/09 (sid 4) under Debatt: ”Varför bara kön” försöker Rothstein hjälpa genusvetarna att komma ur sitt dilemma om genus, kön och kroppar vad gäller vetenskapliga referenser:

”I Genusperspektiv nr 2/09 beklagar sig Åsa Kroon Lundell över det tvång hon känner att behöva publicera sin forskning i internationella tidskrifter. Problemet är, menar hon, att forskningen då måste anpassas till den etablerade forskningen inom området vilket i sin tur leder till att alltför många manliga forskare kommer med i referenslistan…. En lösning är ju att publicera sig i någon av det tjugofemtal internationellt vetenskapliga tidskrifter med genusvetenskaplig och/eller feministisk inriktning… En annan och mera radikal lösning är naturligtvis att överge den ”biologiska kroppsräkningen” som Kroon Lundell nu sysslar med och istället se forskarnas kön som en renodlat social konstruktion. I så fall kan man ju inte bara räkna kroppar (eller som i detta fall, förmodligen förnamn) utan måste förhålla sig till författarnas kön som en mera kontinuerlig variabel… En tredje typ av lösning är naturligtvis att tänka i termer av jämställdhet. Här finns det då två möjligheter. Det första är tanken att författare som är viktiga för ens forskning bör citeras alldeles oberoende deras (biologiska eller sociala) kön. Det är i detta tänkande vad man åstadkommit som forskare som skall vara avgörande och inte forskarens kön, etnicitet, religion, klass, nationalitet, ålder, sexuella läggning, utseende eller akademisk (eller annan) klantillhörighet. Det andra alternativet som bygger på kollektiva rättigheter och vilken resulterar i någon slags kvotering vilket tycks vara vad Kroon Lundell förespråkar. Men då uppstår naturligtvis frågan varför bara kön och inte någon av de ovan uppräknade kategorierna.”

Rothsteins debattartikel är alltså ett svar på en artikel här se sid 7 under rubriken ”Resurstilldelningens patriarkala struktur”, där Åsa Kroon Lundell, docent i medie och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet bland annat skriver: ”När jag författar en internationellt gångbar artikel är det viktigt att jag relaterar till etablerade forskningsområden och traditioner som jag ska kunna redogöra för på ett initierat och relevant vis. Jag konstruerar vetenskapliga ”rötter” till min studie för att sedan kunna argumentera för nya pigga (till)skott och förgreningar. Oavsett om jag vill det eller ej så tvingas jag därmed att reproducera en vetenskaplig kanon som bekräftar ett antal framstående män som bidragit med värdefulla resultat på mitt forskningsfält… När jag sedan synar min referenslista konstaterar jag missnöjt att minst 85 procent av författarna är män.Kvinnorna förekommer men ofta som medförfattare eller redaktörer. De enda tillfällena där kvinnor överväger i referenslistan är om studien har ett uttryckligt ”genusperspektiv”.”

Är detta Centrum för Genusforskning?

Satellitbild på Centrum för Genusforskning

Det är alltså på denna nivå vi befinner oss – i sandlådan. Kanske vore det bästa ur ett rättviseperspektiv att lägga ner all mänsklig aktivitet överhuvudtaget tills vidare? Tills vi löst det här problemet. Världen är full av orättvisor, och vi är alla medskyldiga i att upprätthålla strukturerna som möjliggör dessa orättvisor. Varför har tex inte jag fått Nobelpriset än? Mig veterligen har det fortfarande inte tillfallit någon som är matematiker, genusvansinnes-kritiker, kvinna och exakt 1.62 cm lång samtidigt. Inte ens de två första kriterierna finns uppfyllda någonstans i Nobelprisets icke-rättvisemärkta historia. Jag kräver att få Nobelpriset genast, annars vänder jag mig till DO och därefter tänker jag att söka (och kräver att få) 5 miljoner i skattemedel för att undersöka varför varken jag eller någon av mina bloggläsare som ju tillhör egna unika kategorier fortfarande inte fått Nobelpriset eller ens blivit kvotnominerade.

$latex p(x)=6x^n\Rightarrox p(1)=6$

Genusmatte i det sexualiserade polynomrummet

Det är inte konstigt att dagens ungdomar får psykiska problem när sådana här orättvisor kvarstår, och kanske förvärras tillståndet när man medvetenadegör dem om de här strukturerna, när de inser hur förtryckta och orättvist behandlade de egentligen är. Själv kommer jag inte att kunna sova förrän jag fått minst ett Nobelpris och minst ett förstapris i något olympiskt mästerskap, även om jag inte utövar någon sport –  för det är trots allt min mänskliga rättighet, vilket vem som helst som läser  FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och tolkar dem ur ett genusperspektiv vid ett svenskt lärosäte inser. Och det var trots allt jag som redan 2005 insåg att om man betraktar polynomrummet av alla könsneutrala polynom där alla koefficienter är identiskt lika med noll utom högstagradskoefficienten, som man låter vara den multiplikativa inversen av 1/6, så är p(1) alltid ett perfekt tal relaterat till genus – nämligen 6 (perfektionen ligger i att talet är lika med summan av sina delare, bortsett från talet självt då: 1+2+3=6). För denna tvärvetenskapliga banbrytande forskningsinsats borde jag åtminstone beredas en helsida i nästa nummer av det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv, för att inte tala om att få Nobelpriset…


Är genusvetarnas verksamhet laglig?

maj 1, 2009

I en tidningsartikel kan man läsa om en lärare och genuspedagog på Mariaskolan som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”.

Livet är inte svart eller vitt

Livet är inte svart eller vitt

Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet!

Detta intryck förstärks av att det i artikeln också står att på lektionen ”sitter en grupp på tre elever och diskuterar de svarta och vita schackrutorna med beskrivningar som vanligtvis appliceras på kön och kommer fram till att de inte stämmer utan bara handlar om fördomar.” Mission complete – det var genusläraren som medvetet fyllt i rutorna på ett fördomsfullt sätt vilket eleverna alltså genomskådar ganska fort, lektionens genusinslag bör kunna avrundas. Men nejdå!

Fyra desperata hemmamän?

Fyra desperata hemmamän?

Läraren lägger nu en bild på en kvinna från Desperate housewives på en overhead. Hon är sminkad iförd rosa kläder och pärlhalsband (ha ha – jag vet vem det är! :-)). ”Är det här en kvinna eller en man?” frågar läraren. Eleverna är helt överens: det är en kvinna. ”Men det räcker inte som svar, han [läraren] vill veta varför de ser det och vilka markörer det är som skvallrar om könet på personen på bilden.” enligt artikeln.

Därefter lägger läraren upp en bild ”en höggravid person som ser ut som en man.” Och så fortsätter det, tills man hittat något där eleverna inte vet vad de ska svara, eller anser att de vet det (och det är fel svar), så att den ”genuskunnige” ska kunna visa på att eleverna bär på ingrodda fördomar om att något förhåller sig på ett visst sätt och därefter lära dem att vad som helst kan vara och se ut hur som helst uppbackad av sin poststrukturella feministiska analys . Det finns nämligen inga regler, ingen struktur, inget rätt och inget fel. Är det konstigt att dagens unga blir vilsna? Sådant här är nämligen (fråga godtycklig hjärnforkskare) ytterst stressande för de ungas hjärnor,  som försöker finna mening, sammanhang och struktur i tillvaron, särskilt under uppväxtåren.

Det pågår för övrigt en debatt på Newsmill om vilken generation det är mest synd om, och jag ska inte uttala mig om detta mer än att påpeka att det enligt all statistik som finns att tillgå aldrig tidigare funnits så många unga som mår så psykiskt dåligt i det här landet som nu. Det finns ingen enkel förklaring i stil med att 80-talisterna är bortskämda snorungar utan något är fundamentalt fel med dagens samhälle. Och den ”postrukturella feministiska analysen” bidrar till och/eller förstärker den psykiska ohälsan. Inte bara för att den uppväxande generationen intalas att den är ett offer för onda strukturer som är institutionaliserade i form av genusordningar och annat, utan också av det enkla skälet att om den bakomliggande förklaringsmodellen till livets orättvisor inte är korrekt kan inte heller det av gensuvetarna levererade åtgärdspaketet lösa problemen.

Skolan i artikeln jobbar med ”genus och jämställdhet” som utvecklingsarbete, men på senare har arbetet visst delvis ”stannat av”. Innan hade man en personal-genusgrupp, planer på en elev-genusgrupp, men nu återstår tydligen ”bara” en föräldra-genusgrupp som granskar skolans jämställdhetsarbete samt ”lärare som själva brinner för genusfrågor”. Snart ska även andra skolor pressas till aktivt genusarbete (även om det står inskrivet i läroplanen är det upp till skolan hur långt man vill gå). Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete.

Unga kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Ny avhandling: kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Men det är inte bara eleverna som ska utbildas i genusfrågor. Det forskas även på genusordningen i lärarkåren. Enligt en färsk avhandling från Göteborgs universitet, där man har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar, visar att ”den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen med bland annat speciella förväntningar från omgivningen. Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.” Hej och hå – genusmärkningen ja! Allt är könskodat och genusmärkt, ett oerhört viktigt område där man kan utforska hur män och kvinnor ”könsmarkerar” olika saker och därefter förfasa sig över att det finns vissa könsbaserade preferenser (även om avvikelsen skulle vara 1% från 50/50-utopin så är det ett problem) för att därefter försöka koppla detta till ett behov av jämställdhetsarbete!

Från intervjun i tidningen: ”Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.” Det nedvärderande talet om ”det kvinnliga” är vår stora gåva från genusvetarna, som har bidragit starkt till ett sådant synsätt genom att de själva föraktar allt genuint kvinnligt. Men uppenbarligen tror inte de yngre kvinnliga lärarna på genusordningen, vilket måste ses som ett sundhetstecken! 🙂

Men författarinnan till avhandlingen kommenterar inte detta i intervjun, utan ser givetvis ändå problem med lärarkåren: ”Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.” Så, nu är både elever och lärare idiotförklarade av genusvetarna, tur att vi har dem så att de kan informera oss hur vi ska bete oss könsneutralt, icke-stereotypt och sluta könsmarkera saker i vår omgivning!

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Förresten, är det inte lite konstigt att prata om hur det sociala könet genus är överordnat det biologiska könet, och ändå basera all sin forskning på observationer och stimulansåtgärder kring det biologiska könet? Ungefär som när den av Sahlin tillsatte Kamali i MISD-utredningens (Makt, integration och strukturell diskriminering) slutbetänkande Integratonens svarta bok (ännu en i raden:  SOU 2006:79) ville låta registrera etnicitet på alla medborgare i landet för att i alla myndigheter och på alla arbetsplatser kunna kvotera in på ett sätt så att dessa exakt avspeglade det omgivande samhället avseende etnicitet – samtidigt som etnicitet ju inte skulle vara väsentligt. Ungefär så är det med genusvetarna – registera allt vad medborgarna gör baserat på det biologiska könet för att sedan kunna eliminera det som väsentlig faktor? Skillnaden är bara att dåvarande jämställdhets-och demokratiminister Orback ansåg att flera av Kamalis förslag stred mot författningen! Hur kan i så fall genusvetarnas verksamhet vara laglig?


Feministiska teorier sågas av statsvetare

april 23, 2009

Örebro Universitet

Örebro Universitet

Enligt en doktorsavhandling i statsvetenskap avlagd nu i dagarna vid Örebro Universitet råder stora brister inom feministiska samhällsteorier. De är ”ohållbara, alltför outvecklade och bär på olösliga internteoretiska problem.” Forskaren i statsvetenskap Helen Lindberg som står bakom avhandlingen menar att det inte är fruktbart att använda teorierna om man vill bedriva samhällsvetenskaplig forskning om könsrelationer eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. ”Vissa är klart utopiska och andra är oklara och outvecklade”, säger Helen Lindberg. Som ung var hon dock själv fascinerad av den marxistiskt orienterade radikalfeminismen, men fann den otillräcklig när det gällde att hantera olika kvinnors erfarenheter

Helen Lindberg pekar på att det finns en parallell mellan marxism och feminism vad gäller deras utveckling som vetenskapliga och ideologiska projekt där båda hela tiden har haft en nära relation till befrielseorienterad politisk praktik (!) Ja, vi minns ju alla med sentimental glädje hur ”befriade” östeuropéerna blev under kommunistisk flagg. Det var inte ens ett proletariatets diktatur, det var snarare en korrumperad soppa av partifunktionärer med samma kontrollbehov över medborgarna som dagens ”befrielsefeminister”!

Genusvetarna breder ut sig över hela Campus med sitt förgiftade teoribygge

Genusvetarna breder ut sig över hela Campus med sitt förgiftade teoribygge

Det är ju det jag hela tiden sagt – genusvetarna kommer likt främmande verklighetsfrånvända kolonisatörer och breder ut sin feta queerfeministiska picknik-filt över hela Campus så att jag inte ser vad jag själv tänker pga alla feminsitiska dimridåer de lagt ut för att vi ska gå rakt in i den kulturmarxistiska fällan. Jag försöker undervisa, men fysikens lagar bryter ihop i den singulära punkt som utgör centrum i det massiva svarta hål genusvetarna skapat genom den extrema densiteten i form av forskningsartiklar, hjärntvätt, statliga anslag och påträngande personligheter som klyvs i samma takt som Oppenheimer klyvde atomkärnor under andra världskriget. Det tredje världskriget pågår för övrigt redan – det är bara det att ingen kommit på att man kanske borde mobilisera den tröga massan (inte att förväxla med den tunga massan), och här använder jag mig av samma definition av trög massa som fysikerna, dvs i vilken grad ett objekt utövar ett rörelsemotstånd med avseende på en yttre påverkande kraft, och den påverkande kraften är givetvis det politiskt korrekta genusvansinnet, som nu alltså fått sig en törn från Örebro! 🙂

Genusmaskineriet - en kamp mot Moder Jord

Genusmaskineriet - en kamp mot verkligheten

Den tröga massan måste snarast mobiliseras i ett samhälle som självdestruerar snabbare än vad läkarna skriver ut personlighets-förändrande preparat och i samma takt som genusvetarna häver ur sig ”forskningsresultat” som tvångsmässigt massimplementeras i mina ovetande landsmäns huvuden, något som dock inte sker lika snabbt som jag tänker, vilket kommer att bli vår räddning – eller åtminstone min. 😉

Avhandlingen undersöker och prövar den interna hållbarheten i fyra allomfattande tydligt normativa feministiska samhällsteorier som var och en gör anspråk på att kunna besvara frågan hur vi ska kunna förstå och förklara könsojämlikhet och ”skeva maktrelationer mellan kön”.  Teorierna är Anna G. Jónasdóttirs teori om kärlekskraft, Catharine M. MackInnons radikalfeminism, Luce Irigarays gynocentriska särartsfeminism och Judith Butlers queerfeminism. Jag citerar ur sammanfattningen:

”Avhandlingen visar att dessa fyra olika feministiska samhällsteorier var och en på sitt sätt visar sig otillräckliga som hjälpverktyg i samhällsvetenskaplig forskning eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. Även om de kan tyckas som olika så uppvisar de gemensamt två samhällsteoretiska svagheter där den ena följer logiskt av den andra. Först och främst utgår samtliga från strukturalistiska och därmed tämligen deterministiska antaganden om relationen mellan individ och samhälle som lämnar lite utrymme åt individen som tänkande och handlande aktör och det ges därmed också små möjligheter till utveckling och förändring av samhället. Därmed uppvisar de också en teoretisk och empirisk okänslighet inför samhällets komplexa multidimensionalitet och stora varians på individnivå.”

Det feministiska korthuset har rasat!

Det feministiska korthuset har rasat!

Just det, den komplexa multidimensionaliteten måste man beakta, liksom jag själv gjorde i min egen samhällsanalys nyligen.  Just det ja, jag skulle ju förfina den teorin, ska genast börja jobba på det! 🙂 Och under tiden är mitt råd till er andra: spill ingen energi! Minns termodynamikens andra huvudsats – man kan inte samla upp spillenergin och utnyttja den för nyttigt arbete utan att råka ut för ytterligare en minst lika stor värmeförlust i själva uppsamlandet. Alltså: vi har inte tid att skapa ett parallellt genusfritt samhälle i det befintliga samhället, utan vi måste bekämpa vansinnet med en av statsapparaten sanktionerad genussanering av alla statliga förvaltningar, indoktrineringsanstalter (eller, förlåt, jag menar utbildningsväsendet) och hela det offentliga femdimensionella rummet, som alltså inom sig rymmer alla de fem kön som genusvetarna konstruerat – där kan man förresten tala om social konstruktion – HELA GENUSVANSINNET ÄR EN SOCIAL KONSTRUKTION!!!

Och nu kommer vi till dagens kloka ord – ett svenskt ordspråk: ”Mången går annans bud och uträttar eget ärende.” Och nu när vi ändå talar gensuvansinne, här kommer gårdagens kloka ord : ”Varje grov lögn behöver en väl utarbetad detalj för att passera.” (Prosper Merimée). Detta senare borde jag som sagt upplyst er om redan igår, men bättre sent än aldrig! 🙂


Varifrån kommer genusvansinnet?

mars 20, 2009

Idag publicerades min slutreplik Vetenskapsrådets replik i trumpetfrågan på SVD Brännpunkt.

Jag antar att trumpethistorien i och med detta är över. Kvar finns dock andra intressanta projekt i Vetenskapsrådets projektdatabas (ligger med jämna mellanrum nere), som genusperspektiv på svenska landskap, genusperspektiv på distansundervisning (2,5 miljoner för att  undersöka om könets betydelse för hur man uppfattar en distanskurs, här kan inte läraren utöva öppet förtryck då student och lärare aldrig träffas, men kan det hända att förtrycket manifesterar sig ändå i kursupplägget?), genusperspektiv inom  akademin (5 miljoner för att undersöka könsfördelningen inom olika sfärer), 3 miljoner för att undersöka  huruvida fördomar om kön ärvs eller är sociala konstruktioner liksom könet självt, hur man kan anlägga ett genusperspektiv på genusperspektivet osv osv….

Jag värnar givetvis mina landsmäns mentala hälsa, men jag måste ändå väga den mot de fördelar det faktiskt på sikt kan innebära att upplysa folket i frågor man helst vill blunda för, och därför levererar jag följande horribla upplysning nu: Det planeras ett EUROPEISKT CENTRUM FÖR EXCELLENT TRANSNATIONELL GENUSFORSKNING I SVERIGE!!

Den svenska ångesten kommer att manifesteras i form av ett excellent transnationellt genuscentrum

Den svenska ångesten kommer att manifesteras i form av ett excellent transnationellt genuscentrum

Läs om Vetenskapsrådets ”excellenssatsning””starka svenska genusforskningsmiljöer” med det uttalade slutmålet från de involverade att skapa ett ”europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Sverige”. Läs och begrunda vad som pågår i tidningen Genusperspektiv 1/09.


Universiteten i Umeå, Uppsala och Linköping/Örebro, som numera alltså benämns ”excellensmiljöer”, omfattas just nu av Vetenskapsrådets stora femåriga satsning på ”excellent genusforskning”  (som inleddes 2007), och nu är planen alltså att ”göra arbetet bestående” även efter 2011.

Vem ger förresten ut det forskningspolitiska nyhetsbrevet (sic!) Genusperspektiv? Jo, Nationella Sekretariatet för Genusforskning, som invigdes 1998 efter att riksdagen år 1997 beslutat att ett nationellt sekretariat skulle inrättas som ett led i en större satsning på forskning med köns- och genusperspektiv. En politisk satsning på genusforskning skulle ”förändra stelnade kunskapssystem” hette det i förarbetena inför satsningen.

Sekretariatet har två olika regeringsuppdrag, dels det ursprungliga uppdraget att  sprida genusperspektiv i forskning, och dels det nyare uppdraget att ”bygga upp ett stöd för praktisk jämställdhetsintegrering” – Jämi, se regeringsbeslutet undertecknat av nuvarande regering.

Sekretariatets uppdrag är att överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt sprida dess resultat både inom och utanför universitetet, att arbeta för ett ökat medvetande om genusperspektivets betydelse samt att analysera dess status och utvecklingsmöjligheter inom alla vetenskapsområden.

I sekretariatets förordning i Svensk författningssamling (SFS)
står att läsa:

Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja
spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla
vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och
genusperspektivens betydelse.

Halva befolkningen ska jobba med att anlägga ett genusperspektiv på den andra halvan

Halva befolkningen ska jobba med att anlägga ett genusperspektiv på den andra halvans verksamhet

Och här står vi idag, drygt tio år senare efter ett regeringsbeslut om ett nationellt genussekretariat, med en enorm byråkratisk propagandaapparat med det statligt sanktionerade uppdraget att hjärntvätta folket inom alla sektorer. Genusperspektivet ska aktivt anläggas på hela svenska folkets verksamhet, på uppdrag av (den förra såväl som den nuvarande) regeringen. Halva befolkningen kommer att jobba med att anlägga ett  genusperspektiv på den andra halvans verksamhet. Vilken utomordentligt smart arbetsmarknadspolitisk åtgärd!

De tre universiteten i ”excellensmiljöerna” har följande respektive teman:


Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.
Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.
Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

Den stora Sverigebaserade centrat för ”transdisciplinär och transnationell excellent genusforskning” är tänkt att förläggas i Linköping, och man förväntar sig en ordentlig uppbackning från genusforskarsamhället samt från nationella och internationella finansiärer.

Tillsammans har man också påbörjat ett mer aktivt arbete med forskningsansökningar till EU, och under hösten planerar de tre ”excellensmiljöerna” att resa till Bryssel för att visa upp och lobba för svensk genusforskning. Europa går mot sin undergång. Kommer övriga länder verkligen att köpa detta trams? Det kan jag på rak arm säga att de inte kommer att göra. I Östeuropa kommer man att ta sig för pannan men troligen ändå införa alla påbud från EU som innebär  någon form av ekonomiskt stöd. I Västeuropa lyckas man med hjärntvättsmetoden, och i Östeuropa med ekonomiska medel (de senare är nämligen numera immuna mot den typ av marxistisk hjärntvätt som genusvetarna levererar). Låt oss hoppas att östeuropéerna inte säljer sitt förnuft för pengar, och låt oss hoppas att västeuropéerna tar sitt eget tillfånga och kanske samlar mod (för många har förnuftet kvar) att protestera mot oegentligheter som blir katastrofala på sikt.

Genusvetarna eftersträvar ett amöbasamhälle även till priset av att evolutionen stannar av

Genusvetarna eftersträvar ett amöbasamhälle även om priset blir att evolutionen avstannar

Genusvetarna vill gärna avskaffa könet, det biologiska såväl som det sociala (det förra eftersom det  enligt vetenskapen har inflytande på det senare, även om genusvetarna sällan officiellt vill prata om detta), och när vi alla omvandlats till dessa ”könslösa” varelser så kommer vi blott att kunna föröka oss genom delning likt amöbor. En röst på de politiker som upprätthåller genusmaffians verksamhet är därför en röst på ett amöbasamhälle. Detta innebär förvisso att evolutionen avstannar, men vad har väl denna lilla detalj för betydelse när vi faktiskt pratar om att uppnå ”jämställdhet” a la 2009!


%d bloggare gillar detta: