Folkpartister vill ha genus i förskolan

juli 19, 2009
Skydd mot patriarkal strålning

Skydd mot patriarkal strålning

Landet förfaller medan den statliga byråkratin går genusvetarnas ärenden där de sitter inkvoterade iförda foliehatt och genusbrillor och smider kommunistiska femårsplaner i jämställdhetens namn. Där sitter de och analyserar patriarkala förtryckarstrukturer i en dammstuss medan det verkliga förtrycket pågår mitt framför ögonen på dem, nämligen det förtryck de själva står för genom sitt sk yrkesutövande. Sedan kan de sitta där i skuggan av hjärntvätten och undra varför strukturerna består trots alla kampanjer. Och den som inte är tillräckligt undergiven blir givetvis uthängd medan den som följer strömmen istället får finna sig i att känna sig idiotförklarad (citat: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”) Trots att de långsiktiga konsekvenserna av exempelvis genus i förskolan inte är kända (så motiverar genusvetarna nämligen själva ansökningarna om mer skattemedel – ”följderna på lång sikt är inte kända så det behövs mer forskning på området”) så massimplementeras ändå teorierna både i praktisk handling och i form av massiva (nästintill lagstadgade!) hjärntvättsliknande propagandainsatser. Så borde inte ett civiliserat samhälle fungera, eller en demokrati – så  föredömligt (ur ett genusperspektiv) fungerar bara en diktatur.

Blir det FP som inför Nobelpris i genusvetenskap?

Dags att införa Nobelpris i genus-vetenskap?

Varför detta uppsving av genuspropaganda i svensk förskola (och allmänt överallt) på senare år då? Är det inte sossarnas och vänsterns verk? Man skulle kunna tro (och hoppas) det men i själva verket var flera politiker i det andra lägret pådrivande när de var i opposition tiden före 2006. Ett exempel (det kommer fler i kommande inlägg) är folkpartisten Cecilia Wigström som år 2003 i interpellationen 2003/04:83 (kammarens protokoll här) ställde frågan om jämställdhet i förskolan till dåvarande statsråd i Utbildningsdepartementet Lena Hallengren (s) (som för övrigt varit misstänkt för bedrägeri under sin tid som ordförande och firmatecknare för Kalmar läns SSU-distrikt). Närmare bestämt ville Wigström bland annat ha svar på frågan om när ”tiden är mogen för att jämställdhetsarbetet integreras på ett effektivt sätt i den ordinarie förskoleverksamhet istället för att bedrivas som ett projekt?” ”Projekt” syftar på den tillsatta Delegationen för jämställdhet i förskolan, vars slutrapport SOU 2006:75 jag bloggat om tidigare (se längst ner). Wigström är kritisk och anser att s-regeringen tillsatt en särskild delegation endast som en uppvisning av handlingskraft i PR-syfte, medan Wigström själv gärna sett att jämställdhetsarbetet omedelbart integrerats (eller ”jämtegreras” som de säger i interpellationsdebatten) i förskoleverksamheten under Myndigheten för skolutveckling eftersom det finns en risk att denna myndigheten inte tar sitt jämställdhetsuppdrag på allvar i tron att den särskilda delegationen ska göra allt. (S) anser dock att både denna myndighet och den särskilda delegation (med sina öronmärkta 12,5 miljoner) bör jobba med att genusanalysera och leta efter könsmönster bland både treåringar och personal inom förskoleverksamheten, och statsrådet försäkrar Wigström om att båda aktörer är ålagda att jobba med frågan.

Avlyssning och genus - vad kommer härnäst?

Avlyssning och genustvång - vad kommer härnäst?

Som framstående exempel lyfter Wigström (fp) fram förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. Wigström ser nämligen många problem (överst i I 2003/04:83 ) ”Trots ökad uppmärksamhet på könsroller, så lär sig pojkar fortfarande att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum, medan flickorna skolas i att vara lydiga, lyhörda och att prata. Förskolan, och i förlängningen även skolan, måste därför aktivt söka motarbeta de strukturer av könsförtryck som finns i samhället, genom att integrera jämställdheten i förskolans verksamhet och göra barnen till fria individer.” Och därmed kan hon sälla sig till skaran ”Politiker för tvång för ökad frihet” som återfinns både bland genusfrälsta och FRA-lagsfrälsta. Det anmärkningsvärda är dock att denna politiker är folkpartist och liberal.

Delegationen för jämställdhet i förskolan (2003-2006) hade som uppgift att fördela medel till jämställdhetsprojekt,välja ut, följa och dokumentera ett antal förskolors jämställdhetsarbete samt sprida dessa förskolors erfarenheter och kunskaper, och ”utveckla verktyg för att personal i förskolan ska kunna granska och analysera bland annat pedagogiska hjälpmedel, lekmaterial och barnlitteratur ur ett könsperspektiv.” En mycket angelägen uppgift som slagit igenom och som vi har att tacka delegationen för är att personal numera har verktyg för att ”könsavkoda” lekmaterial. Från SOU 2006:75 vet vi att på exempelvis Svartöstadens förskola i Luleå har man tagit bort alla bilar för att pojkarna genom att leka mest med dem “könskodar” dem, och detta ger dessa leksaker “högre status” och de måste därför avlägsnas (sid 107) med motiveringen: “Det är vi vuxna som kodar materialet och aktiviteterna, och barnen kommer ändå att möta de mest könskodade leksakerna utanför förskolan.” (!) På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen “arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status” (sid 110). Här finns också förskolelärarna som känner sig stressade och otillräckliga för att de ”missar genusperspektivet vid påklädning” av förskolebarnen, något som kan vara brottsligt eftersom att jämställdheten ska genomsyra all verksamhet ju är lagstadgad genom Lpfö 98.

Tvååring könskodar leksakstraktor

Tvååring könskodar en leksakstraktor

Cecilia Wigström i sista stycket i I.2003/04:83: Ansvaret för att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolorna borde i stället lagts på Myndigheten för skolutveckling. Jämställdhet får inte hanteras som en separat fråga utan måste integreras inom den ordinarie verksamheten. Det är också dags att gå från ord till handling i den ordinarie förskoleverksamheten, i stället för att fördela medel till olika projekt och lyfta fram goda exempel. Goda exempel och erfarenheter finns redan. Det är dags att förskolans läroplan ses över, utifrån erfarenheterna från förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle.” Inga fler ”projekt” alltså utan påtvinga alla förskolor rakt av denna av folket ifrågasatta ”pedagogik”. Att tillsätta delegationer och utredningar kan ju för övrigt skapa onödig nyfikenhet och vetskap hos medborgarna, som helst inte ska förstå vad som pågår innan diverse beslut redan klubbats igenom och genomförts.

Och statsrådet Hallengren håller med men försvarar ändå Delegationen (anf 33 i Kammarens protokoll) : ”Det är viktigt att jämställdhet och jämställdhetsarbetet i förskolan uppmärksammas. Regeringen antog därför redan den 14 augusti 2003 direktiv till en jämställdhetsdelegation för förskolan för att påskynda, intensifiera och effektivisera arbetet för jämställdhet. Delegationen fråntar inte myndigheterna deras särskilda ansvar och ska inte ses som ett kortsiktigt och tidsbegränsat projekt. Jämställdhetsdelegationen ska hjälpa till att lyfta fram och förstärka ansträngningarna för jämställdhet i förskolan och har därför i uppgift att ge förslag till åtgärder för ökad kvalitet i förskolan… Jag har full förståelse för att Cecilia Wigström är otålig och vill påskynda arbetet. Det är jag också. Det är dags att gå från ord till handling. Avsikten med Jämställdhetsdelegationen är att lyfta fram betydelsen av jämställdhet och ge jämställdhetsarbetet i förskolan en extra skjuts.”

Det tragiska här är att ”jämställdhetsarbetet” ska tolkas mot bakgrund av den genusvetenskapliga analys om könsmaktsordningar och medfödda förtryckarmekanismer och 50/50-visionen (där den fria viljan får ge vika alternativt ”rättas till”) som görs i Delegationens slutrapport SOU 2006:75. Jämställdhetsarbetets innebörd är alltså inte någon tvistefråga, utan snarare handlar det om vem som snabbast och effektivast kan ”intensifiera”, ”effektivisera” och ”sprida” jämställdhetsarbetet. Därefter (anf 35) lägger statsrådet ett exemplar av ”Hur är det ställt? Tack ojämt” (ett ”stödmaterial” om könsmönster i skolan som Myndigheten för skolutveckling utformat) på bordet till Wigström att ta efter debatten, för att verkligen betona att både Myndigheten för skolutveckling och den särskilt tillsatta delegationen (med 12,5 miljoner till sitt förfogande) jobbar med jämställdhet/genusanalys av skol- och förskolebarn i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

Genusvision: färgerna anger gensuvetartätheten i kommunerna

Genusplaner - färgen anger gensuvetartäthet i resp kommun år 2003 och 2006

Wigström fortsätter (anf 36) att envisas, som om det förelåg någon osämja: ”Jag tror inte att delegationen svarar på behoven att nå ut till alla förskolor. Brister finns i dag hos alla, men det är få av dem alla som kommer att komma i kontakt med delegationens arbete. Det finns ett antal möjligheter för att få en förändring till stånd i förskolorna inom den ordinarie verksamheten. Folkpartiets landsmöte beslutade för några veckor sedan att förskollärarutbildningen ska förstärkas med jämställdhetsaspekterna. Birgitta Ohlsson och jag själv har väckt motioner i riksdagen om att göra om obligatoriska jämställdhetsplaner. Det är en del av det som krävs enligt läroplanen. Fortbildning för befintlig personal är en tredje väg att gå för att nå verksamheten. En fjärde möjlighet är att sprida handböcker med de goda exemplen till alla skolor i landet. Har statsrådet övervägt några av dessa vägar för att nå ut? Om hon inte har gjort, kan hon tänka sig att göra det i framtiden? En tredje fråga gäller genuspedagogerna, som jag har förstått skulle vara införda i varje kommun till år 2004. Hur går det med det arbetet? Hur många kommuner har hittills infört genuspedagoger? ”

Plågad av osynliga könsmaktsordningar

Könskodar leksaker och upprätthåller seg könsmaktsordning?

Statsrådet Hallengren svarar (anf 37 och 39): ”När det gäller delegationen, som interpellationen huvudsakligen handlar om, har den ett utredningsuppdrag men också en opinionsbildande uppgift. Jag vill att delegationen använder sina 12,5 miljoner kronor till att lyfta upp jämställdhetsfrågan, att göra den synlig… Nu är det dags att sätta förskolan och de allra minsta barnen i fokus. En delegation synliggör detta arbete på ett tydligare sätt. Att synliggöra den brist på jämställdhet som råder i förskolan bland de yngsta barnen är inte på något sätt oviktigt – tvärtom.”

Brist på jämställdhet bland ett- till femåringar? En ”ojämställd struktur” bland tvååringarna? Snälla, skona oss…Vissa svenska vuxna politiker av idag tycks för övrigt faktiskt höra hemma just i förskolan, eftersom de tycks befinna sig på det intellektuella utvecklingsstadiet. Frågan är om inte ungarna är smartare?

För den som missat: genuspedagogik i svensk förskola del 1, del 2, del 3 del 4.

Annonser

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

maj 1, 2009

I en tidningsartikel kan man läsa om en lärare och genuspedagog på Mariaskolan som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”.

Livet är inte svart eller vitt

Livet är inte svart eller vitt

Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet!

Detta intryck förstärks av att det i artikeln också står att på lektionen ”sitter en grupp på tre elever och diskuterar de svarta och vita schackrutorna med beskrivningar som vanligtvis appliceras på kön och kommer fram till att de inte stämmer utan bara handlar om fördomar.” Mission complete – det var genusläraren som medvetet fyllt i rutorna på ett fördomsfullt sätt vilket eleverna alltså genomskådar ganska fort, lektionens genusinslag bör kunna avrundas. Men nejdå!

Fyra desperata hemmamän?

Fyra desperata hemmamän?

Läraren lägger nu en bild på en kvinna från Desperate housewives på en overhead. Hon är sminkad iförd rosa kläder och pärlhalsband (ha ha – jag vet vem det är! :-)). ”Är det här en kvinna eller en man?” frågar läraren. Eleverna är helt överens: det är en kvinna. ”Men det räcker inte som svar, han [läraren] vill veta varför de ser det och vilka markörer det är som skvallrar om könet på personen på bilden.” enligt artikeln.

Därefter lägger läraren upp en bild ”en höggravid person som ser ut som en man.” Och så fortsätter det, tills man hittat något där eleverna inte vet vad de ska svara, eller anser att de vet det (och det är fel svar), så att den ”genuskunnige” ska kunna visa på att eleverna bär på ingrodda fördomar om att något förhåller sig på ett visst sätt och därefter lära dem att vad som helst kan vara och se ut hur som helst uppbackad av sin poststrukturella feministiska analys . Det finns nämligen inga regler, ingen struktur, inget rätt och inget fel. Är det konstigt att dagens unga blir vilsna? Sådant här är nämligen (fråga godtycklig hjärnforkskare) ytterst stressande för de ungas hjärnor,  som försöker finna mening, sammanhang och struktur i tillvaron, särskilt under uppväxtåren.

Det pågår för övrigt en debatt på Newsmill om vilken generation det är mest synd om, och jag ska inte uttala mig om detta mer än att påpeka att det enligt all statistik som finns att tillgå aldrig tidigare funnits så många unga som mår så psykiskt dåligt i det här landet som nu. Det finns ingen enkel förklaring i stil med att 80-talisterna är bortskämda snorungar utan något är fundamentalt fel med dagens samhälle. Och den ”postrukturella feministiska analysen” bidrar till och/eller förstärker den psykiska ohälsan. Inte bara för att den uppväxande generationen intalas att den är ett offer för onda strukturer som är institutionaliserade i form av genusordningar och annat, utan också av det enkla skälet att om den bakomliggande förklaringsmodellen till livets orättvisor inte är korrekt kan inte heller det av gensuvetarna levererade åtgärdspaketet lösa problemen.

Skolan i artikeln jobbar med ”genus och jämställdhet” som utvecklingsarbete, men på senare har arbetet visst delvis ”stannat av”. Innan hade man en personal-genusgrupp, planer på en elev-genusgrupp, men nu återstår tydligen ”bara” en föräldra-genusgrupp som granskar skolans jämställdhetsarbete samt ”lärare som själva brinner för genusfrågor”. Snart ska även andra skolor pressas till aktivt genusarbete (även om det står inskrivet i läroplanen är det upp till skolan hur långt man vill gå). Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete.

Unga kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Ny avhandling: kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Men det är inte bara eleverna som ska utbildas i genusfrågor. Det forskas även på genusordningen i lärarkåren. Enligt en färsk avhandling från Göteborgs universitet, där man har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar, visar att ”den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen med bland annat speciella förväntningar från omgivningen. Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.” Hej och hå – genusmärkningen ja! Allt är könskodat och genusmärkt, ett oerhört viktigt område där man kan utforska hur män och kvinnor ”könsmarkerar” olika saker och därefter förfasa sig över att det finns vissa könsbaserade preferenser (även om avvikelsen skulle vara 1% från 50/50-utopin så är det ett problem) för att därefter försöka koppla detta till ett behov av jämställdhetsarbete!

Från intervjun i tidningen: ”Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.” Det nedvärderande talet om ”det kvinnliga” är vår stora gåva från genusvetarna, som har bidragit starkt till ett sådant synsätt genom att de själva föraktar allt genuint kvinnligt. Men uppenbarligen tror inte de yngre kvinnliga lärarna på genusordningen, vilket måste ses som ett sundhetstecken! 🙂

Men författarinnan till avhandlingen kommenterar inte detta i intervjun, utan ser givetvis ändå problem med lärarkåren: ”Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.” Så, nu är både elever och lärare idiotförklarade av genusvetarna, tur att vi har dem så att de kan informera oss hur vi ska bete oss könsneutralt, icke-stereotypt och sluta könsmarkera saker i vår omgivning!

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Förresten, är det inte lite konstigt att prata om hur det sociala könet genus är överordnat det biologiska könet, och ändå basera all sin forskning på observationer och stimulansåtgärder kring det biologiska könet? Ungefär som när den av Sahlin tillsatte Kamali i MISD-utredningens (Makt, integration och strukturell diskriminering) slutbetänkande Integratonens svarta bok (ännu en i raden:  SOU 2006:79) ville låta registrera etnicitet på alla medborgare i landet för att i alla myndigheter och på alla arbetsplatser kunna kvotera in på ett sätt så att dessa exakt avspeglade det omgivande samhället avseende etnicitet – samtidigt som etnicitet ju inte skulle vara väsentligt. Ungefär så är det med genusvetarna – registera allt vad medborgarna gör baserat på det biologiska könet för att sedan kunna eliminera det som väsentlig faktor? Skillnaden är bara att dåvarande jämställdhets-och demokratiminister Orback ansåg att flera av Kamalis förslag stred mot författningen! Hur kan i så fall genusvetarnas verksamhet vara laglig?


%d bloggare gillar detta: