Nu är det nya numret av Axess Magasin ute, och temat är konsensuskultur. Flera av artiklarna återfinns på nätet: I skuggan av framtiden, Baksidan av konsensus, Pippi och Sveriges särart, Samarbetslandet, Samförstånd som statsreligion, Och glöm inte att följa Axessbloggen! Axess Magasin går att köpa i välsorterade Pressbyråer, annars teckna prenumeration HÄR. Axess höll i veckan även ett intressant frukostseminarium på temat Konsensus, åsiktspluralism och grindvakter, som jag återkommer till när det kommer upp på Axess Play. (Uppdatering! Nu är videon uppe – se detta inlägg!) Min krönika Svåra lösningar på enkla problem (lista på resten här – ni finner dem utspridda på bloggen) i Axess återfinns på sidan 66 – den ligger inte ute på nätet men överensstämmer innehållsmässigt med mitt blogginlägg ”Vad var det jag sa?” (vilket betyder att den faktiskt ligger på nätet, men i en utvidgad version) som ni alla så klart redan läst. Och med alla menar jag även det tillskott av 8.000 nya läsare jag fick under gårdagen, eftersom min statistik då gick från det sedvanliga 1.000-2.000 till 10.035 som ni kan se på skärmdumpen nedan till vänster, vilket slog mitt gamla rekord på 5.209 efter inlägget ”Ett skräckexempel på Genusväldet”.
För den som är ny går det att finna alla inlägg på bloggen under Alla inlägg , jag hittar knappt något själv på bloggen längre så jag var tvungen att organisera det lite, präglad som jag är av den ”manliga rationalitet” som Södertörn Högskolas rektor förkastar i den av Skolverket beställda rapporten Genus och text som granskar hur ”jämställda” skolans fysikböcker är (och som jag skrivit om här och här) och med risk för att verka tjatig, låt mig ändå en sista gång lyfta fram en sammanställning av några av de djupaste insikterna i denna 69-sidiga text som Skolverket rekommenderar till blivande lärarutbildare. Jag var själv en sådan under doktorandtiden, och som ni kan se på tex denna tenta från 2006 så frågar jag efter en normalvektor till ett plan, och försöker därmed undermedvetet normalisera normalbegreppet inom matematiken. Vi vet alla att de förhatliga normerna (metoder att beräkna längden av en vektor i ett normerat rum) inom matematiken upprätthåller föreställningar om hegemonisk maskulinitet. Bara det patriarkala påfundet att mäta något, när alla vet att en vektor är lika elastisk som en genusforskares fantasi, visar att man är ute på hal is, men även det är ett felaktigt påstående, då det här med halhet bygger på manliga föreställningar om friktion och motstånd mot genusvansinne.
Men jag blev som bekant genusmedveten någon gång efter 2006 (nu pratar jag inte om det matematiska begreppet genus), närmare bestämt 2008 (läs om hur det gick till i Om bloggen) och det gav utslag redan 2010 när jag tex i denna tenta i flervariabelanalys bad de blivande civilingenjörerna att undersöka gränsvärden och som ni ser i facit existerar inte gränsvärdet, eftersom man får olika värden beroende på ifrån vilket håll man närmar sig punkten och det är just detta som är kärnan av matte-genus-vetenskapen: mitt gränsvärde är inte lika med ditt gränsvärde eftersom du närmar dig det utifrån en annan diskurs, och därför är alla svar lika rätt, eller snarare fel, och därmed lika sanna, eller falska, eller vilket som – allt kvittar liksom. Om man ska bygga en bro och räkna ut hur den ska hålla så är inte svaret givet, min hållfasthetsdiskurs är inte lika med din hållfasthetsdiskurs så dra dit pepparn växer och bygg din egen bro, eller så bygg den inte, en bro är ändå en social konstruktion, och oftast en manlig sådan, så den behöver inte ens byggas utan det räcker att tänka fram den innan man ska gå över, och ha det så trevligt i vattnet alla genusforskare, så ses vi inte på andra sidan. Men för att komma till saken 🙂 – citaten från Södertörns högskolas rektor och den jämställda framtiden i fysikböckerna och svensk skolas slutliga kollaps, men kollapsen blir åtminstone ”jämställd” (för den som tycker att det här har med jämställdhet att göra):

Efter att ha läst Genus och text stoppade jag fingrarna i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag trodde jag befann mig i, men det gick inte, det här är på riktigt...
* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)
* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)
* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)
* ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)
* ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).
* ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)
* ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)
* ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)
Alla glada svenska barnfamiljer kan tryggt sätta sina barn i skolan förvissade om att genusvansinnet är dess främsta bundsförvant tack vare den välgenomtänkta tjänstetillsättningen på strategiskt viktiga poster i det här landet. Det gäller att värna den kommande generationens IQ, och där kan inte patriarkala påfund som logisk förmåga få störa genusindoktrineringen. Är nästa steg att fasa ut matematiken? Kanske inte, för som ni kan se på Skolverkets hemsida så uppges rapporten ”Genus och text” vara 111 sidor lång, trots att den är på 69 sidor, något som med all tydlighet illustrerar att Skolverket redan tagit till sig av den viktiga informationen om kunskapens relativa karaktär. Ni kanske tror att det bara är att bläddra genom rapporten och räkna sidorna, men att addera två tal är som bekant inte trivialt, och som exempel kan man tänka på den vardagliga situation som flertalet beslutsfattare befinner sig i dagligen, nämligen sandlådan, där man upptäcker att om man gör en sandkaka ovanpå en annan sandkaka så blir det en ny, fast större och möjligtvis fulare, men ändå EN, sandkaka. Detta förstår redan en 2-åring, så varför den svenska skolans matematik- och fysikböcker inte har tagit till sig det här är en av mänsklighetens, och genusforskningens, stora gåtor.
Jag måste nog uppdatera min doktorsavhandling med ett genusperspektiv och göra om allt. Förresten, nu är ju Anna Ekström ny generaldirektör för Skolverket, och som ni minns hade jag en genusdebatt med henne i Riksdagen för ett år sedan om svensk skola ( se inlägget Mitt anförande i Riksdagen) och detta inger ju ännu mer hopp om den svenska skolans framtid och lösningen på skolproblemen. Det gäller ju att sätta in insatserna och finansieringen där den behövs – nämligen hos genusforskarna. Problemet är kanske inte, för den som lyfter blicken ur genusträsket och skådar ut i världen, något jag själv ofta gör med mitt teleskop, att pojkar underpresterar med 10% jämfört med flickorna, utan att alla underpresterar. Under mina sommarlov i Bulgarien visade mig grannbarnen i 7:e klass hur man genomför ett matematiskt induktionsbevis, medan vi i Sverige fortfarande höll på med de fyra räknesätten och att dela upp en tårta i fem delar, år ut och år in, åtminstone fram till gymnasiet, där jag hade turen att ha avdankade universitetslektorer i fysik, kemi och matematik, och det förblir en gåta hur klassen lyckades så bra på de nationella proven trots att lärarna hade ämneskunskaper istället för genuskunskaper. Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – GENUSTRUMPETEN (SVD) (här replik och slutreplik, se även Birger Schlaugs inlägg där han varnar proffs-tyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar):
Texten till låten återfinns här. Nu hade jag ju tänkt blogga om genusexcellens och om inläggen i veckans debatt om fri lek (SVD1, SVD2, Newsmill, Ingerö i Studio Ett osv), men det får bli i nästa inlägg. Jag råkade nämligen härom veckan se ett program i Kunskapskanalen där studier visat att delar av hjärnan inte utvecklas och att inlärning hämmas om barn inte får ägna sig åt fri lek: Barndomens försvunna äventyr – se det här på UR Play (46 min)!
Notera de, ska jag kalla dem könsneutrala, sakerna som kvinnan lägger ut på skolgården i slutet av programmet. Tygstycken, snören, kartonger. Jag antar att dessa räknas som könsneutrala, de blir ju varken ”pojkkodade” eller ”flickkodade”. Jag har redan berättat om det här, att jag till min dotter köpt många leksaker på Clas Ohlson (vilket bör göra mig till ledande genusforskare) och med leksaker menar jag alltså metallplattor med hål, skruvar, muttrar och monterbara små hjul, brädbitar, spikar och sandpapper. Mest för att jag själv också vill leka med det här, något som även gör mina föräldrar till ledande genusforskare, (eller gränsöverskridande fysik-genusforskare) eftersom de lät mig och min bror växa upp i en miljö med hålkort som papper att rita på, kretskort och elektriska komponenter över hela golvet, en rostig ABC 80, ELFA-katalogen i sagobokhyllan och så vidare, och jag lödde mitt första kretskort vid 5 års ålder, började spela schack vid 6, skrev mitt första BASIC-program vid 8, men det var även då jag, liksom min bror, broderade min första bulgariska duk, och gjorde mina första pyrograferade tavlor (som jag bla ställt ut längst ner i inlägget Mitt bidrag till den moderna konsten – fast just de där gjorde jag nyligen :-)). Dessutom skötte vi hela grönsakslandet hos våra morföräldrar varje sommar i Bulgarien. Ja, det här med miljön har nog en viss inverkan, eftersom både jag och min lillebror disputerade, jag i matematik och han i elektroteknik, men det föregicks av ett par decenniers hårt arbete också, och hur ska man få fler att välja den vägen i Sverige om man både ska föra över egenansvaret till någon annan genom att skylla på patriarkala strukturer och dessutom plocka bort en hel del av det traditionella vetenskapliga innehållet i fysiken? Med en genuskurs i härskarteknik 7.5 hp? Anmäl er med ett mail till jag-vill-bidra-till-att-landet-kollapsar-av-genusvansinne@gmail.com. Studsar det så är det för att denna min så populära genuskurs är överbokad! 🙂
Det var ju inte Jupiters månar och solfläckarna jag studerade varje dag efter skolan med mitt teleskop, det var de patriarkala strukturer som skapades redan vid Big Bang och som under den inflationistiska fasen blåstes upp till de förtryckarstrukturer vi kan se idag. Så var det. Kort efter min upptäckt fann COBE-satelliten (Cosmic Background Explorer) samma sak – små anisotropier i den kosmiska bakgrundstrålningen som utgjorde fröerna till de patriarkala strukturerna, vilket ledde till Nobelpriset i fysik för två forskare, trots att jag upptäckte det här flera år tidigare med mitt teleskop från vår balkong i Lund. Gud vad jag babblar, nä nu måste jag sluta. Glöm inte se UR Play om fri lek och Axess-artiklarna längst upp med mera!
Relaterat: Därför lyckas asiatiska elever (professor Inger Enkvist, författare till Skolan – ett svenskt högriskprojekt), läs även artikeln ”Lära sig att lära sig” omöjligt utan ordentliga faktakunskaper av professor Olle Häggström! Vad var det jag sa?-inlägget. Blandade genusnyheter: Genusnytt, Matte Matik, Aktivarum, Pelle Billing. EU-vansinne: HAX, kulturblogg: Axessbloggen.