DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion

augusti 22, 2009
Den magiska siffran

Den magiska siffran

I DEJAS rapport SOU 2009:64 tar man upp det faktum att ”Att den psykiska ohälsan och stressen har ökat över tid kan tyckas vara paradoxalt. I Sverige är välfärdssystemen väl utbyggda…..Det bör noteras att skillnader över tid i psykisk ohälsa och upplevd stress kan uttrycka förskjutningar i värderingar eller förväntningar, och därmed inte nödvändigtvis behöver spegla faktiska förändringar i livsvillkor.” Pojkar prestererar sämre och flickor känner sig mest stressade – detta har varit känt ett bra tag nu och tas också upp i rapporten. Kan den ökade upplevda stressen hos flickor delvis bero på förskjutningen i förväntningar  där flickor inte längre bara tillåts utvecklas efter sin egna förutsättningar utan också ska fås att göra ”icke-könsbundna val” och också ägna sig åt aktiviteter som är ”manligt könskodade” för att snygga till statistiken? Utöver att ägna sig åt sina ursprungliga aktiviteter så tillkommer nu alltså även de manligt könskodade domänerna som måste erövras. Dubbelt så mycket att göra alltså, och förväntningarna kommer från fanatikerna i genusmaskineriet och inga andra. Bidrar det statliga ”jämställdhetsarbetet” till flickornas stress? Denna fråga ställer man sig givetvis inte i rapporten. Istället beklagar man att bara 3 av 17 gymnasieprogram uppvisar jämn könsfördelning (inom spannet 40-60%) och att avhoppen är väldigt frekventa i de fall som pojkar och flickor valt icke-könsstereotypt: ”Förklaringen till den ojämna könsfördelningen på många gymnasieprogram kan antas vara att samhällets förväntningar på vilka yrken som är lämpliga för unga flickor respektive unga män reellt sett begränsar individens utbildnings- och yrkesval. En ytterligare dimension på problemet är att så kallade könsbrytare oftare än andra hoppar av utbildningen.”

”Kan antas vara” – detta fastställs som ett faktum och rapporten bygger på detta ”kan antas”-konstaterande. Men så är ju detta inte en forskningsrapport som ska peer-reviewas utan bara en Statens Offentliga Utredning varpå hela den svenska jämställdhetspolitiken med tiillhörande propagandamaskineri ska byggas. Jag förstår inte vad problemet är om ungdomarna väljer att göra det det själva vill? Borde inte det vara målet  med jämställdhetspolitiken? (”Jämställdhet i skolan handlar om att varje elev ska kunna utvecklas efter sina förutsättningar och intressen, utan att begränsas av stereotypa eller traditionella föreställningar om kön och genus.”, sid 15). Lika möjligheter behöver inte innebära lika utfall (50/50) men det önskade utfallet är som  bekant redan fastställt och nu gäller det istället att manipulera den fria viljan så att visionen blir verklighet. Man skiljer nämligen på ”formell jämställdhet” och ”reell jämställdhet” (sid 27). Det förra innebär det vi redan har: kvinnor och män har på pappret samma möjligheter och rättigheter att välja utbildning och ingen är förvägrad pga sitt kön, medan vi enligt genusvetarna inte har reell jämställdhet – nämligen en fullständigt jämn könsfördelning inom alla utbildningar.

Pojkarnas utbildningsval kostar 6% mer än flickornas

Pojkarnas utbildningsval kostar 6% mer än flickornas

Dessutom tar man givetvis upp den ekonomiska aspekten, för makt är pengar och genusordningen är en maktordning: ”För övrigt kan nämnas att en genomsnittlig pojke i gymnasieskolan kostar 6 % mer än en genomsnittlig flicka, givet elevernas programval och kostnaderna per utbildningsplats och program.” (sid 14) Ja, här har vi ett riktigt tungt argument till att förändra ”könsobalansen”. Det kostar mer att köpa in bilar som ska repareras än en docka man ska träna första hjälpen på. Glömde man inte att pojkarna också antagligen äter mer mat i skolmatsalen? Hur ska vi förhålla oss till denna strukturella orättvisa som vi kan kalla matgenusordningen? Ska pojkarna svältas lite eller ska vi tvinga i flickorna en extra portion? Kanske kan kommunerna sponsra ett aptitretande tillskott som delas ut i matkön?

”Jämställdhet har i Sverige varit ett viktigt politiskt mål under lång tid; i samhället i stort såväl som i skolan. Vårt allmänna intryck är dock att utvecklingen av jämställdheten i skolan snarare kännetecknas av på stället marsch än av påtagliga framsteg, även om det finns positiva exempel och goda intentioner på många håll. Frågan är varför det händer så lite?” frågar man sig. Genusexperterna kan börja med att rannsaka sig själva – varför har de (ca 90% kvinnor, se personallistan på godtycklig genusvetenskaplig institution) själva valt ett ”kvinnligt könskodat” ämne? Vad hade de själva kunnat göra annorlunda? En omstruktureringsprocess som berör hela samhället måste alltid föregås av någon sorts självinsikt hos initiativtagaren. Kan inte alla genusvetare bli lastbilschaufförer och alla lastbilschaufförer bli genusvetare för en dag? Man kan ju börja med att experimentera lite med sig själv för att förstå hur andra tänker.

Genusvetarnas dom över lärarkåren är hård

Genusvetarnas dom över lärarkåren är hård

Men det är så mycket lättare att lägga över ansvaret för ens egna storslagna drömmar på andra medan man själv väljer just ”könsbundet”: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (sid 16) Det är inte jag som står för meningsbyggnaden här utan rapportförfattarna. Jaså, ”tillåter” man denna dominans och detta mindre flit hos pojkarna? Hur vore det att öppet ställa krav? Knappast en lösning som går i genusvetarnas anda, istället vore det väl bra om flickorna ”tog plats” genom att anamma pojkarnas beteende – då har vi sann jämställdhet. Alla är lika stökiga och alla skiter i läxan lika mycket – orättvisorna är som bortblåsta! Lärarna anklagas för att vara könsblinda och därigenom begränsa elevernas livsval (sid 46): ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Jag kunde se Jupiters fyra galileiska månar med mitt lilla teleskop

Jag kunde se Jupiters galileiska månar med mitt eget teleskop

Vaaad är detta för vansinniga dumheter!? Kombinera detta med följande idioti jag själv råkade ut för i åttonde klass, när jag frågade om jag fick låna hem en bok om elementarpartiklar från fysiksalens hylla, och min lärarinna sa: ”Nä, för då kan du ju mer än de andra sen!” Que!? Vi skulle ju inte ens läsa om det där i högstadiet! Jag hade iofs redan en oplockad gås med den där lärarinnan eftersom mamma lärt mig och brorsan att derivera alla elementära funktioner i sjunde klass för att det var ”allmänbildning”, vilket nu gjorde den här lärarinnan orolig över att jag skulle få tag i nya böcker. Så mycket värre för henne då när jag istället började läsa mammas universitetslitteratur i fysik från 70-talet. Jag hade ändå redan (hemska tanke) flera populärvetenskapliga böcker i kosmologi hemma vilket hade sitt ursprung i att jag satt hela kvällarna med mitt teleskop som jag köpte när jag var 12 (efter att ha, ve och fasa, sommarjobbat för att lära mig att pengar inte växer på träd! Fast nu vet jag att de gör det, åtminstone om man bor i Genusland) och drömde mig bort till andra planeter där det var helt normalt att börja programmera BASIC på en ABC80 när man var sju år – för det var ju också ”allmänbildning.” 🙂

Hålkort - mitt ritpapper som liten

Hålkort - mitt ritpapper som liten

Och annat tragiskt i min uppväxt är att det enda ritpapper jag och min brorsa hade hemma var hålkort. Hålkort! Det var alltså föregångaren till disketter. Det var iaf efter detta med boklånet som min mamma kuppade Hem & skola-föreningen (nä, inte riktigt så kanske, hon blev vald till ordförande :-)) och jag själv startade upp en Unga Forskare förening på skolan för att få bedriva min suspekta fysikverksamhet ifred tillsammans med andra ”besvärliga” elever. Det är ju så man infiltrerar en organisation inifrån för att få till stånd en varaktig förändring. Se på genusvetarna som infiltrerat hela samhället genom att placera sig på strategiskt viktiga poster. Tänk nu om mina föräldrar inte varit högutbildade och vi inte haft sådana böcker hemma? Något att tänka på för vänsterblocket som säger sig vilja stoppa den sociala snedrekryteringen till högskolan samtidigt som de odlar den här urbota korkade mentaliteten om att alla måste vara lika (dåliga) kombinerat med en massa stök i klassrummet som inte går att stävja för att man inte ska råka ”kränka” någon elev som genom att spraya väggarna fulla av könsord och atomer med felaktiga atomnummer får utlopp för sitt okränkbara kreativa flöde och gör upp med genusordningen och lärarmakten på ett för en utomstående obegripligt sätt men som för en genusvetare utgör material för en hel avhandling.

Jag ser att jag tappade tråden lite här… Fortsättning på SOU:n då, sid 16: ”Vi tror inte att det i första hand är fler regler som behövs: den lagstiftning som finns på området är ambitiös som den är. Snarare behöver skolans personal få hjälp med att synliggöra hur de egna konkreta handlingarna i skolans vardagsarbete har betydelse för jämställdheten i skolan: i skolans vardag måste olika former av könsstereotyper bemötas och inte bekräftas. Vi menar även att det är viktigt att det motstånd som uppenbarligen finns på en del skolor mot genuspedagogerna och jämställdhetsarbetet synliggörs och diskuteras.” (sid 16) Nästa statliga utredning på temat jämställdhet i skolan lär alltså bli en djupanalys av det motstånd som finns mot  genusvetarna på skolorna. Givetvis ur ett genusperspektiv, skrivet av genusvetarna själva med könsmaktsordningen som axiom. Är genusvetarna strukturellt underordnade? Trots sina maktbefogenheter och de stora belopp de har till förfogande? Hur kan man sitta på makten men ändå vara så underordnad? Är det osynliga strukturer i form av kloka medborgare som ligger bakom? Hur kan man i så fall fördumma medborgarna för att få igenom sin vilja?

Ett riktigt skumt manifest

Ett riktigt skumt manifest

Har både skolledningar, lärare och folk i allmänhet  börjat tröttna på genushysterin? Man kan ju tro det när vissa universitet börjar lägga ner sina genuspedagogiska utbildningar. Kanske är en ljusning i sikte då? Trodde ni ja. Istället (se länken ovan) har regeringen (just därför – pga ointresset och motståndet!) beslutat att Skolverket ska starta en landsomfattande vidareutbildning i ämnet genus och jämställdhet för lärare och rektorer under våren 2010! Det som behövs, eftersom det trots allt måste finnas jämställdhetsplaner, är att någon annan tar sig an att utforma dessa, istället för genusvetarna. Men eftersom alla andra människor har ett riktigt jobb att gå till så är det ingen som hunnit med det, men det är vad som skulle kunna få in allt på rätt spår – att alla ledningsgrupper inom akademi och skolväsende som är ålagda att ha dessa planer (liksom alla arbetsplatser) utformar dem helt själva, istället för att låta en genuskonsult med SCUM-manifestet som bibel utforma dem eller kopiera någon annans jämställdhetsplan som också en genusvetare utformat. Bara de genusvetenskapliga institutionerna kommer då att ha jämställdhetsplaner skrivna av genusvetare, och de har en lång väg att gå för att gå i mål med sina planer, då 70-100% av alla anställda på de otaliga genusvetenskapliga institutionerna idag är kvinnor.

Man citerar Lpf94: ”Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt…I Lpf 94 regleras att läraren skall se till att undervisningen till innehåll och uppläggning speglar både manliga och kvinnliga perspektiv.” (sid 36), och därefter inleds ett nytt avsnitt, utan att kommentera det man citerat och utan att förklara vad som menas med manliga och kvinnliga perspektiv. Eftersom det ju inte får finnas fördomar om manliga respektive kvinnliga perspektiv så har detta i praktiken kommit att innebära att man kräver att hälften av kursmaterialet är skrivet av män och hälften av kvinnor. Hur den kvinnliga lösningen av en differentialekvation skiljer sig från den manliga lösningen övergår mitt förstånd, men genusvetarna – som själva troligen aldrig löst en differentialekvation – vet givetvis detta. För man betonar speciellt att genusperspektivet saknas i kursplanen för matematik (sid 37): ”Jämställdhet och genus berörs således i flera av grundskolans kursplaner, men det finns kursplaner som helt saknar detta perspektiv; så är exempelvis fallet för ämnet matematik.”

Genusvterna borde byta yrke för att själva bidra till statistiken

Genusvetarna borde byta yrke för att själva bidra till statistiken

Men genusvetarna vet faktiskt inte heller vad de egentligen ska syssla med (sid 43):  ”År 2002 gav regeringen Skolverket i uppdrag att utbilda pedagogiskt kvalificerade resurspersoner i jämställdhet och genuskunskap (prop.2001/02:1) … I avhandlingen Den långa vägen till en jämställd gymnasieskola (Carlsson-Wahlgren 2009) redovisas intervjuer med verksamma genuspedagoger. Genuspedagogerna framhåller att man mött motstånd bland annat från skolledare och andra lärare. Avhandlingen visar även på problem med satsningen som följer av dels komplexiteten kring genuspedagogik, dels oklarheten om vad genuspedagogen skulle arbeta med efter utbildningen.” Men det är helt normalt, även genusfolket får ju ha identitetsproblem – så vi kan se fram emot  nya myndigheter, avhandlingar och utredningar som ska utreda och problematisera vad genuspedagogerna egentligen ska göra. Jag har redan föreslagit att de ska bli lastbilschaufförer men de kanske kommer fram till något annat…

Till och med Göran Persson tröttnade på genushysterin redan innan valet 2006. Se honom utöva härskarteknik mot Maud Olofsson här:

Annonser

%d bloggare gillar detta: