Vad i h-ete pågår? Åka snowboard med en genusvetare gör dig till matematiker!

februari 23, 2013

Det kan man ju fråga sig, efter att ha hört detta mycket intressanta radioreportage – lyssna här (15 min): Lektorer larmar: ”Studenter kan inte svenska”. (eller direktlänk här). Relaterad debattartikel i UNT: ”Våra studenter kan inte svenska” Verklighetens folk gör sig ibland hört i media – och det är oftast det enda läsvärda. Verkligheten ses nämligen nuförtiden som sensationsjournalistik för journalister och politiker har ju svårt att tro på att verkligheten finns, den sticker ut, verkligheten ger läsare eftersom den så sällan beskrivs. Ju mer verklighet desto fler läsare – kanske dags för tidningarna som håller på att gå under att vakna upp ur sin dvala?

Min katt Tommy har ett

Min katt Tommy brukar göra slarvsylta av PK-tidningarna jag tar hem – de rivs sönder på nolltid i en prasslande glädjeyra och se hur nöjd han är efteråt!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, KTH-kursen jag undervisar på har tentamen den 8 mars, och först efter det kommer jag att kunna frigöra den tid vi alla väntat på, eller åtminstone jag. Vad ni väntar på vet jag inte, ni sitter säkert bara och latar er och väntar på bättre tider 😉 (nejdå, jag vet att ni är väldigt aktiva, och att det är jag som latat till mig på bloggfronten, men jag kan ju inte erkänna det öppet så ni får ta det här) och delvis sköter ju utvecklingen sig själv, med tanke på att galenskaperna eskalerar och PK-media är hemmablind och inte ser hur det är den själv som bidrar till att förstärka kritikernas världsbild, och inte, som vissa hävdar, alternativa medier, där i dagsläget även professorer läser sina nyheter – alltså inte de högintelligenta professorerna på Expo, utan vanliga professorer som studerat, doktorerat, forskat i decennier och bidragit till att civilisationen ännu inte gått under på ett flertal områden, och inte heller den andra typen av professorer (tex genusprofessorer) som gjort karriär på floskler och genererat sina artiklar med POMO  (The postmodernism generator) – klicka på F5 för att generera ny vetenskaplig artikel.

Så här

Läkare undersöker patient som konsumerat PK-media i flera år. Som synes verkar hjärnan ha försvunnit. Forskning pågår.

Myten om det motsatta är just en myt – prova själva att lyssna på P1, se nyheter på TV och läsa Metro varje dag i en månad och notera hur er bild av en galen värld förstärks. Till och med läkarkåren vet att hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck idag inte beror så mycket på salt som på TV, tidningar och radio. Mina morföräldrar fick faktiskt rådet att sluta se nyheter efter kommunismens fall i Östeuropa – som en blodtryckssänkande åtgärd (inget skämt). ”Sluta se på TV och läsa PK-tidningar på recept” är den nya flugan efter ”motion på recept” – det har nämligen visat sig att vissa sitter framför TV:n på sin motionscykel, vilket bara förvärrar skadan. Detta börjar alltfler svenska professorer inse såhär på ålderns höst. Det ska till en doktor som jag för att våga träda fram och berätta vari det egentliga problemet ligger, som vanligt. 😉 PK-maffian har blivit totalt fartblind och hemmablind, vilket betyder att de sociala ingenjörerna antingen gjort en allvarlig strategisk missbedömning av det kollektiva psyket, eller att de verkligen är så korkade som vi alltid trott. Eller så består den av en union av dessa två mängder som i samverkan banat vägen för sin egen undergång.

Några citat ur UNT-artikeln:

”Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå. Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

Det gäller att börja i tid

Det gäller att börja i tid

Språkproblemen yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig. Detta brukar vi emellertid överse med, eftersom man i de flesta situationer i arbetslivet har tillgång till datorer. Mer beklämmande är att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd, och verkligt oroväckande är att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Dessa studenter är emellertid en minoritet, om än högljudd. Majoriteten av våra studenter kämpar på – men uppnår inte de resultat de borde utifrån sin begåvning och det arbete de lagt ner. Vi som undervisar kan inte se annat än att dessa studenter svikits av de beslutsfattare som skapat dagens skolsystem. Varför har dessa studenter inte fått grundläggande kunskaper i vårt officiella språk?

Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Och missa som sagt inte det relaterade radioinslaget.

provrörPolitiker pratar om att lärare ska ”kompetensutvecklas” (hur kommer det sig att det inte räckte med åren på Lärarhögskolan?) och att Sverige ska vara en ”kunskapsnation” (numera så överanvänt begrepp att det hamnar i floskelhögen pga oklar innebörd). Så här är det, tyvärr: äldre lärare (och nästan alla som redan pensionerats) innehade ordentliga kunskaper men det var en trend många omfamnade att inte fokusera på faktakunskaper utan ”eget lärande” (googla eller rita en teckning, låt det du har i huvudet ploppa upp så blir du garanterat en Nobelpristagare), ”kreativitet” (tro mig som forskat i ett antal år – det blir inga kreativa forskningsgenombrott utan faktakunskaper. Detta kan alla forskare i åtminstone alla naturvetenskapliga ämnen intyga). Nu har vi en lärargeneration som, även om det fattades ett politiskt beslut om fokus på kunskaper, faktiskt inte innehar de kunskaper som ska läras ut (gäller långt ifrån alla ska tilläggas, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem uppenbarligen – se även citat längre ner från forskare på området). Det är inte jag som säger detta – det är det evigt återkommande ”kompetensutveckling” som inte kan betyda något annat.

En förstklassig produkt från svensk skola

En förstklassig produkt från svensk skola.

Om nu inte ”kompetenshöjning” betyder kurser i demokrati, värdegrund, genus, mänskliga rättigheter och sex och samlevnad – som väl redan genomsyrar alla ämnen genom sk ämnesintegration (glöm inte att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer i anatomiundervisningen där NO-lärarna samarbetar med kommunens genusstrateg!) men det kan ju aldrig bli nog med sådan ”kompetensutveckling” i ett modernt svenskt ”kunskapssamhälle”, ty genus är ju också kunskap, och inte vilken som helst, utan Kunskapen som kommer att fördumma den uppväxande generationen, något som är makthavarnas egentliga önskedröm, eftersom det är just detta som kommer att garantera deras eviga maktinnehav och det enda som faktiskt KAN garantera det. Det är dock nog fler än jag som noterat det språkliga förfallet i skolan. Och jag syftar inte på ordet hen, som man ju kan ha åsikter om, personligen är jag inte så oroad över det ordet, som flerspråkig är jag bekant med det mesta, och det används redan i skolorna idag, utan det finns betydligt värre saker att oroa sig för.

Syftningsfel kan få ganska fatala följder.

Syftningsfel kan få ganska fatala följder.

En sådan sak är allvarliga syftningsproblem som både journalister i dagstidningar liksom lärare som undervisar (gärna även i svenska) har. Vad sägs om en matteläxa där man kan läsa ”Peter har fem hästar i hans stall” (istället för sitt stall), eller rapporter om att barnen lär sig viktenheter och att de plockat stenar och därefter ”vägde de deras stenar” (istället för sina stenar). Detta är inga tillfälligheter utan det är satt i system. Man kan argumentera med all god vilja i världen att ”språk förändras” men frågan kvarstår – hade Peter fem hästar i någon annans stall? Vägde barnen någon annans stenar? Fullständigt vansinne. Och ändå vill lärarna ha flera tusen kronor mer på deras lönekonto i månaden? Inte på sitt konto då får man förmoda. 😉 Det går bra att lägga de högre lönerna på mitt paypal-konto så jag kan blogga bort genusmaffian – tack på förhand!

I samband med det av några svenska centerpartister bevittnade och troligen iscensatta mordförsöket  på en partiledare i Bulgarien roade jag mig med att läsa och lyssna på bulgariska nyheter på riks-TV-kanalen bnt.bg (där analytiker ansåg att det uppenbara skälet till att en helt okänd partisympatisör utan någon ställning eller maktanspråk i partiet lyckades, till skillnad från alla andra, passera kontrollen med ett vapen på sig samt springa upp på podiet trots säkerhetsvakter, och genomföra det mest amatörmässiga man sett (se videon), berodde på att det stundade en inrikespolitisk kongress där man skulle ta ställning till vilka bulgariska politiker som kan anses vara i extra behov av beskydd. Behov av mer EU-pengar anses också ha spelat in och det var då extra lämpligt att man bjudit in en massa utländska, bland annat svenska, politiker. Det hade heller aldrig förekommit någon hotbild mot politikern som varit partiledare i 23 år, enligt uppgift. Intressant att man bara kan säga sådant rakt ut i riksmedia, i Sverige hade man aldrig torgfört en sådan ”konspirationsteori” i riksmedia genom att lägga ihop några enkla pusselbitar, utan snarare hade man talat om en rasistisk attack, vilket antagligen också var så de utländska åskådarna uppfattade saken, alternativt att det skulle råda brist på yttrandefrihet och att det skulle vara farligt att vara öppet politiskt engagerad i Bulgarien, något som ju absolut inte förekommer i det perfekta landet Sverige, där var och en är fri att ställa sig på Mynttorget och torgföra sina åsikter utan den minsta risk) och, för att komma till saken, då började jag läsa bulgariska läsarkommentarer och upptäckte i all min genusmedvetenhet att bulgariskan ju innehåller genusstrukturer!

bulgarian-folkloreOch då menar jag inte saker som att månen är feminin (även en bil är feminin – är inte det ett tecken på genusmedvetenhet?) och att en sten är maskulin och att solen är neutrum (dvs som alla ord i detta neutralitetens lyckorike) utan att man genom att skriva helt enkelt MÅSTE avslöja sitt kön för att ens kunna prata/skriva bulgariska. En kommentar som lyder ”Nikoga ne sam vizdal” (= jag har aldrig sett, ska egentligen vara på kyrilliska men jag gör det enkelt för er i min oändliga omsorg och godhet) avslöjar att kommentatorn är (eller uppger sig vara) man, medan en kvinna måste skriva ”Nikoga ne sam vizdala” – alltså VIZDAL eller VIZDALA – man alltså måste identifiera sig med ett av könen för att ens kunna prata bulgariska. Denna genusorättvisa borde rapporteras till framstående svenska genusforskare, som borde kunna pumpa EU på miljarder och åter miljarder av skattpengar från hårt arbetande européer som ju i dagsläget inte har några andra reella problem i sina liv än att bekymra sig om det här och därför mer än gärna, hellre än att rädda banker till och med, skänker sina matpengar och tilltänkta räntekostnader på bostäder och gärna även blir hemlösa (fysisk såväl som mental hemlöshet är ju även det ett mål i dagens genusmoderna samhälle) för det allmännas bästa – vilket alltså är att införa en queer verbböjelse (i dubbel bemärkelse) i bulgariskan.

En frisk fläkt under riksdagsdebatterna i EU-frågan

Johnny Skalin är en frisk fläkt under riksdagsdebatterna i EU-frågan.

Jag är säker på att jag hade fått ett jättestipendium om jag hade varit lika korkad som genusmaffian, och det var verkligen dumt att uppmärksamma dem på det här, men gjort är gjort, nu ligger detta faktum på bloggen för allmän beskådan och vi får leva med den risken. Om pengaflödet till det här påskyndar EU-vansinnets kollaps är det bara bra. Att vara motståndare till en bankunion, och därefter en politisk union för att rädda en valuta ingen vill ha, är inte att vara ”antieuropeisk” – så låt inte politikerna lura er likt genusvetarna med sin begreppsförvirring där genusprojekt av alla de slag jämställs med jämställdhet, för det behövs inget parlament och 40.000 byråkrater och lobbyister för att bedriva handel med andra länder. I dagarna (13 feb) såg jag en riksdagsdebatt (Utrikespolitisk debatt, se på riksdagens hemsida HÄR där man kan lyssna till debatten eller läsa alla anföranden, väldigt bra ordnad sida, notera hur ni kan klicka på just de ledamöter ni vill höra och ignorera eventuella galningar – fast det är lika nyttigt att lyssna till dem) och i anförande 34 av Johnny Skalin (SD) (mycket duktig EU-debattör att döma av de debatter jag sett = nästan alla) kan vi läsa:

”Om Sverige ska kvarstå som medlem i den europeiska unionen menar jag därför att medlemskapet rimligen också måste bygga på en respekt för riksdagens rätt att hävda sin nationella suveränitet. Därför måste riksdagen utlysa en folkomröstning där väljarna direkt får ta ställning till om vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapet eller i stället bygga vidare på den ekonomiska och politiska unionen genom att låta EU-kommissionen, vilket har delgetts i deras arbetsprogram för 2013, föreslå ytterligare överstatlig lagstiftning, fortsätta vägen mot en gemensam arbetsmarknadspolitik, fortsätta att försvaga de nationella parlamentens utrikespolitik och inte minst låta de svenska skattebetalarna i än högre grad än tidigare betala avdemokratiseringen av Europa.”

EU-flagga-modifieradAvdemokratisering är just vad det handlar om, och ändå kan vi höra Birgitta Ohlsson mfl  prata på om demokrati hela dagarna trots att de sysslar med raka motsatsen. Krig är fred, diktatur är demokrati osv (en del intressanta nyheter och fakta om EU-utvecklingen, eller EU-invecklingen, finns att läsa på denna sida – ordföranden är för övrigt docent på KTH). Men avdemokratisering är säkert en demokratisk rättighet, det finns säkert en demokratisk förklaring på allt det här som vi är garanterade enligt konventionen om de mänskliga rättigheterna osv. Lita på allt ni läser och hör. Och tro på genusvetarna. ”Hur blir man matematisk?” är tex en fråga de nyligen ställde sig och som vi måste ta på stort allvar. Särskilt jag ju, som själv doktorerat och även utbildar blivande matematiker och civilingenjörer. Jag vill gärna veta hur jag kan kompetenshöja mig och bli genusmedveten  – man är aldrig fullärd så låt oss läsa detta om hur man blir matematisk med ett öppet sinne.  Citat:

”Vi är redan matematiska och det vi gör är redan matematiskt. Det gäller bara att få syn på det. Det sade forskaren Anna Palmer i den workshop om matematik, genus och dans som Genusskolan.se anordnade på Skolforum.

Anna Palmer forskar och utbildar i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har skrivit boken ”Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn” utifrån sin avhandling. Enligt henne gäller det att komma bort från synen på matematik som något man först tänker ut och sedan tecknar ned på ett papper och istället utgå från kroppen och synliggöra vad barn gör som redan är matematiskt. Genom aktiviteter där barnen är fokuserade, engagerade och deltar med hela kroppen blir det lättare att förstå vad matematik är och vad det kan användas till.

Det är så här man bli matematiker.

Träning inför nationella provet i matte.

Som exempel tog hon en förskoleklass där några killar använde pulkorna för att åka snowboard. Pedagogen såg att det de försökte åstadkomma var rotationer och utifrån det spann samtal om matematik och om vad killar, respektive tjejer förväntades kunna göra. För att överbrygga könsstereotypa gränser prövade pedagogen bland annat att tillsammans med barnen göra en ”snowboarddans”. Barnen kom fram till att det var en dans som inte kunde betraktas som vare sig ”killig” eller ”tjejig” och att snowboarddans nu var ”det nya coola”. Samtidigt hade de använt sig av matematiska beräkningar som form, vinklar, hastighet och rotationer. – Lärande och identitet skapas i samspel med snowboards, snön, backen, dansen, musiken och med matematiken, det går inte att dra gränser utan det skapas samtidigt, sade Anna Palmer.”

Palmer i DIVA(Klicka på bilden för tydligare text). Använt sig av matematiska beräkningar?! Med kroppen? Ja, varför teckna ner på ett papper när man kan åka snowboard? Och Allianspartierna låtsas undra (de sponsrar ju ytterst den här idiotin) hur resultaten kan sjunka. Ja huuuuuur kan det komma sig att svenska elever blir allt sämre i matematik?  Nåja, om en dryg vecka är det nationellt prov för alla tredjeklassare i landet – det blir intressant att se om provet består i att åka snowboard och dra genusgränser, fundera över sitt kön, och över vad man förväntas göra. Kanske förväntas man kunna de fyra räknesätten, kanske förväntas man dansa runt och åka snowboard med en genusvetare – vem vet?  Här ligger vi stormsteg före i idioti, det är en sak som är säker. Det hade inte gjort mig något om de höll på med det här som ett skämt, men det är dessa personer som alltså utbildar på lärarutbildningen.

Snart rasar bygget menar flera forskare

Snart rasar hela bygget menar alltfler insatta.

Läs artikeln ”Lärarutbildning – bygge i förfall?” i Lärarnas Nyheter (tipstack till någon kommentator  – minns inte vem det var, som lade länk i något kommentarsfält i något äldre inlägg som skulle ta mig en hel dag att leta upp, jag printade artikeln och läste och nu passar det att uppmärksamma den). Citat:

” Mindre känt är att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska. Dessutom lägger lärarstudenterna ned minst tid på självstudier av alla. Det är, kort sagt, inte längre lärarnas, läkarnas eller kulturarbetarnas barn som blir lärare.”

Forskargruppen Sociology of Education and Culture (SEC) vid Uppsala universitet har under ledning av professor Donald Broady tagit fram ett omfattande statistiskt underlag som visar på en tydlig förskjutning av lärarstudenternas förutsättningar. De så kallat lågpresterande har ökat markant. Andelen lärarstudenter med gymnasiebetyg under meritvärdet 12 har tredubblats sedan början av 1990-talet, och utgör numera mer än en femtedel.”

— Lärarutbildningen blir sämre. Lärosätena anpassar utbildningen till studenterna och sänker ribban. Eftersom i stort sett alla som söker tas in vill man få dem igenom utbildningen på något sätt, säger han.

Politikerna jobbar hårt för att majoriteten ska kunna skriva och läsa efter 9 år i skolan

Politikerna jobbar hårt för att alltfler ska kunna skriva och läsa efter 9 år (nio år!) i svensk skola.

— Ett växande antal skolor kommer att framstå som oacceptabla för överklassen och en stor del av medelklassen när de fylls med lärare som framstår som alltför okunniga. Så snart föräldrarna får hem det första felstavade veckobrevet kommer de att gå till rektorn och säga: »Denna lärare får inte komma i närheten av mitt barn.« Konsekvensen blir att den svenska skolan klyvs socialt.

— Min förutsägelse är att de bemedlade finner egna utbildningsvägar, särskilda skolor för eliterna, som egentligen är det normala i de flesta andra länder.

Jan Sjunnesson är skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet. Han anser att huvudproblemet inte är studenterna utan den utbildning de möter. Han framhåller det orimliga i att studenter med allt sämre förkunskaper och utan en stabil teoretisk grund möter en »progressivistisk” lärarutbildning, som väjer för en kunskapssyn där betoningen av grundfärdigheterna sätts i förgrunden.

— Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning, säger Jan Sjunnesson, inte utan sarkasm i rösten.

— Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.

Över hälften av eleverna i Skolverkets undersökning uppger att de aldrig har arbetsro i skolan. Det är hårresande siffror. Och i stället för handfasta råd om hur man får ordning i klassrummet får lärarstudenterna lära sig om identitetskonstruktioner och att det är fel att säga till stökiga elever.”

Tanja-bild-2012Okej, så här ligger det till: jag har inte ens kommit till saken!!! 🙂 Saken var den att jag skulle lägga upp två Axesskrönikor från 2012, som jag ännu inte lagt upp och där den ena handlar om utbildningsväsendet och den andra om matematik – men jag noterar att mitt inledande förord till detta redan blivit för långt! Jag inser att det inte blir så bra om jag nu lägger upp dem nu, eftersom ni kommer att gnälla i kommentarsfältet över ett för långt inlägg – så jag lägger upp de två krönikorna i nästa inlägg om några dagar och bara klistrar in dem utan förord – så får det här inlägget förbli så här kort. 😉 Och utan att jag fick komma till saken och tala till punkt – alltid ska ni stoppa mig från att blomma ut i min fulla potential genom att påstå att mina inlägg är långa. Ja ja, vad gör man inte för att hålla sig på god fot med sina kära läsare. Kom dock ihåg att en relation alltid består av kompromisser  – det här avkortade och skoningslöst avklippta inlägget ger mig rätten att skriva ett 10 A4-sidigt inlägg någon annan gång – utan att ni gnäller!

Läs även Därför floppar satsningarna på skolmatematiken (Newsmill) och Satsningar på matematiken långt ifrån tillräckliga (SVD) och Därför är matematiken så¨viktig (SVD) . Lästips för mer genus på aktivarum-bloggen och GENUSDEBATTEN. Läs även Matte Matiks inlägg om näthatsdebatten.

Annonser

Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik!

maj 4, 2011

Ni har väl inte missat diskussionen om dagens jämställdhetsdebatt mellan civilingenjör Pär Ström (blogg) och läkaren Pelle Billing (blogg) (teknisk support Matte Matik (blogg) ) – glömde ju nästan av att tipsa om den! Se de fyra delarna nedan (totalt drygt 30 min):

Jag vill minnas (se artikeln ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv nr 5-6/08 sid 5 i denna pdf ) att jämställdhet och genus var två separata områden. Detta enligt genusforskarna själva:

Vad har genusfroskningen med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även genusforskarna

Vad har teoretisk genusforskning med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även kritiska genusforskare

”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhets-praktik och tillämpad jämställdhets-forskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.”

Under rubriken ”Heteronormativ ordning” kan vi läsa mer om detta:

”Ulrika Dahl fokuserade på att jämställdhetsforskning till skillnad från genusforskning riskerar att upprätthålla bland annat en heteronormativ ordning. – En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.”

Alltså: inte bara kvinnor och män utan ”olika sorteras maskuliniteter och femininiteter”. Vad betyder det? Att genusforskarna upptäckt att det finns individer? Vilken banbrytande upptäckt. Då är det ju hög tid att lägga ner genusforskningen. Eller ska alla de nya ”könen” i form av det gränsöverskridande kontinuum av personligheter mellan traditionellt manligt och kvinnligt beteende ses som en genusvetenskaplig angelägenhet? Och varför ska, med självinsikterna ovan i åtanke,  genusforskarna sköta den så kallade jämställdhetsintegreringen, som ju är praktiskt jämställdhetsarbete? (I inlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! får vi veta hur det gick  och vad de kommunanställda tyckte ). Ur regeringsbeslutet om jämställdhetsintegrering:

Varför antog man uppdraget?

Varför antog man uppdraget?

”Regeringen uppdrar åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Uppdraget omfattar följande uppgifter:

– vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering,

– skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering,

– informera om jämställdhetsintegrering, och

– skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering.

I uppdraget ingår att samråda med berörda parter, såsom statliga myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), länsstyrelserna, universitet och högskolor samt andra berörda aktörer. Universitet ska även följa arbetet med jämställdhetsintegrering i EU och andra internationella organ liksom det arbete som bedrivs inom kommuner och landsting till följd av regeringens beslut om ekonomiskt stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och samverkansorgan.”

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

En sann genusforskare och idealist hade tackat nej för att inte avlegitimera forskningsfältet genom att blanda ihop genusforskning med jämställdhetsarbete, som man ju oroas över. Det hade gynnat oss alla och inte minst de intervjuade kommunanställda i Iiinte 80 miljoner till.  Dessutom hade det besparat oss inte bara 80 miljoner utan hela 225 miljoner kronor,  vilket hade räckt för att inhandla ett teleskop till varje elev i landet och därmed minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor, för att inte tala om könsfördelningen inom tekniska ämnen, se bara på genusforskarnas egen fina statistik, med 70-100% kvinnor och 0-30% män på de egna arbetsplatserna. Det gäller ju att leva som man lär. Men först måste man ju se till att alla andra inte lever som man själv gör, utan istället som man hade tänkt sig, för det gäller ju att tänka först och handla sedan, och genusforskarna, som redan är så förtryckta och helt saknar inflytande, ska man inte ge pekpinnar åt. I synnerhet inte deras egna pekpinnar.

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio beklagade alltså de deltagande genusforskarna (sid 5 i pdf:en) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (se artiklarna ”Leijonborg: ”Forskarna skall inte underordna sig en politisk agenda”” och ”Genusforskningens roll tonas ner i nya propositionen” sid 2 i pdf:en) dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.” Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är genusforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. På tal om genusforskning, läs gärna Timbro-rapporten (från 2005) ”Viljan att flyta medströms”  (en granskning av svenska genusavhandlingar 2005) av Susanna Hakelius Popova. På tal om Timbro, Eva Cooper har kommit ut med boken ”Myten om det andra könet” (44 kr, Bokus), se hennes artikel i SVD Brännpunkt från 8 mars: ”De röda kvinnorna är en myt” vilket jag hade missat men upptäckte i och med QED:s tips om Brännpunktsartikeln Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet” från 30 april skriven av två borgerliga feminister, en fd riksdagsledamot för (m) och fil dr i genusvetenskap, och en medlem i fp samt ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission. Jag har inte läst boken än, så kan inte uttala mig, men har just beställt den.

Varför

Flickorna gjorde inte alls som läraren ville, och läraren missade att se detta som ett stort engagemang i skolarbetet

Sedan har vi fortsatt uppmärksamhet kring Kristina Anderssons nya avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” som jag bloggat om tidigare HÄR. I artikeln ”Genusmedvetna NO-lärare nyckeln till förändring” har Nationella Sekretariatet för genusforskning (se Sekretariatets uppdrag i Svensk Författningssamling) skrivit om den.  Under underrubriken ”Dubbel bestraffning av flickor” kan vi läsa: ”Lärarna uppfattade det till exempel som att flickorna egentligen inte var så intresserade av den tekniska verksamheten utan främst försökte vara dem till lags. Det fanns tillfällen då barnen motbevisade detta, men då såg inte läraren det. Som exempel berättar Kristina Andersson om ett tillfälle då en förskollärare gjorde en övning tillsammans med en grupp flickor där de skulle lägga olika föremål i vatten för att undersöka vilka som flöt.

– Läraren ville att de skulle lägga i en sak i taget, men barnen hittade små plastpärlor och började kasta i hela nävar av dem. I den här situationen visade flickorna ett stort engagemang och de gjorde inte alls som läraren ville, men läraren blev bara irriterad.

Kristina Andersson beskriver det som att flickor utsätts för en form av dubbel bestraffning – när de gör det som läraren förväntar sig av dem beskrivs de som oengagerade men när de tar egna initiativ är även det fel.

– Jag tror att man måste jobba mycket tuffare med de här frågorna på lärarutbildningen. Det finns en retorik i dag om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, men på ett omedvetet plan kan vi styras av någonting helt annat, säger hon.”

Men här kommer den riktiga blodtryckshöjaren, under underrubriken ”En naturvetenskap som lockar fler” kan vi läsa:

Vetenskap

En vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar lockar inte elever till naturvetenskap enligt genusmaffian

”Kristina Andersson tycker att det är särskilt intressant att studera undervisningen i naturvetenskap eftersom de naturvetenskapliga ämnena har sin grund i en vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar. Det beskrivs ofta som ett problem att ungdomar inte är tillräckligt intresserade av de naturvetenskapliga ämnena, men Kristina Andersson tycker att man borde fråga sig vad ointresset beror på i stället för att lägga problemet hos ungdomarna. Hon tror till exempel att ämnena skulle kunna locka fler elever om det gavs större utrymme till diskussion.Elever uttrycker ofta att de tycker att undervisningen i naturvetenskap är okreativ. De tycker att det handlar för mycket om att bara producera ett korrekt svar och att det finns för lite utrymme för egna idéer.”  (läs mer i detta pressmeddelande om avhandlingen – det är viktigare med genuskunskap än ämneskunskap för att undervisa i naturvetenskap, eller se mitt aprilskämtsinlägg om detta).

Om lärarna hade fått spendera mer tid med själva fysiken, och mindre på genusvansinne under sin studietid, hade undervisningen faktiskt kunnat bli kreativ, som den var förr i tiden, jag tänker på mina gamla gymnasielärare i fysik, kemi och matematik, som alla var avdankade lektorer (inte i genus utan i sina ännen) från Lunds universitet, och inte kunde något om genus – hur kunde de se förbi könsstrukturerna och få nästan hela klassen att gå vidare till universitetsstudier i naturvetenskap?

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

”Resultaten ses som sanningar” – vad sjukt, som om det skulle kunna gå att fastställa något på experimentell väg och se det som ett entydigt förtryckande faktum. Som om en fysiker ska smälla upp ett atomnummer i ansiktet på en elev och förstöra elevens kreativa hjärnflöde för all framtid. Ska vi verkligen ha en sådan skola? I en modern svensk genusmedveten skola ska man istället i sann demokratisk genusanda ”diskutera” sig fram till vilket atomnummer ett ämne har, och varje elev har lika rätt att uttrycka sin åsikt i frågan och räkna efter eget godtycke på det nationella provet. Alla inser ju för övrigt att det periodiska systemet bara är en social konstruktion, och inte ens det – det är baserat på en dröm som en galning vid namn Mendelejev hade på 1800-talet, och varför ska en modern svensk genusmedveten fysiker behöva slava under det? Jag har själv löst flera av mina forskningsproblem i sömnen, och även om bevisen stämmer så utgör de ändå en privat social konstruktion som en genusforskare kan dekonstruera i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne när andan faller på, vilket den gör dagligen. Varför ska en matematiker rätta sig efter några skruttiga axiom som är flera tusen år gamla? I sann radikal andra borde hela matematikens grundvalar raseras, för det är inte bara logiken som spökar utan axiomen är också en patriarkal kvarleva som tillhör mänsklighetens kulturarv, och ett kulturarv hör verkligen inte ihop med en modern genusmedveten demokrati, där varje åsikt i form av axiom, atomnummer eller annat elände har lika rätt att existera, och inte bara existera utan i själva verket utgöra grunden för varje individs unika vetenskapliga föreställning om verkligheten. Om nu verkligheten finns, man har ju i ett genusmedvetet land också rätt att ifrågasätta det, och bör kanske göra det, liksom hela sin existens, vilket man får anledning att göra rätt ofta i ett genusinfiltrerat land, kanske dagligen. Åtminstone de dagar man sätter på datorn…

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Lästips! ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper”   av matematik-professor Olle Häggström (i Skolvärlden 15/2003). Kreativitet förutsätter en hel del faktakunskaper, kanske inte i genusforskning, men i alla normala ämnen. Inget illa menat, genusforskningen vill ju inte se sig som ingåendes i någon förtryckande normalitetsnorm. Man vill även hjälpa andra ämnen ut ur den förtryckande rationalitetsnorm som hittills rått. I september kan man besöka Symposium on Interferometric Investigations of Physical Knowledges and Gender in the Making (tipstack till QED), med följande syfte: ”The aim of this symposium is to explore and to construe existing gaps and possible articulations between gender and science studies with regard to physics and the material sciences. The meeting will function as a starting point to open up novel research perspectives for examining the gender dimensions in the history, epistemology and social studies of physical sciences.” och vi kommer att få svar på följande intressanta frågeställning: ”What is the role of machines and instruments in doing gender at scientific workplaces and their division of labour? Can the acquisition of experimental skills be explained on the grounds of genderings in the machine-human interactions?” Jag har själv en verktygslåda hemma från Clas Ohlson som säkert tidvis gett mig en maskulin identitet, tex när jag hängde ut från fönstret på 8:e våningen för att spika fast ett hönsnät på utsidan av fönstret så att katterna skulle kunna sitta och titta på utsikten utan att falla ner. Eller vad det mitt kvinnliga beskyddargenus? Är inte det här ett tema för en hel genusavhandling? Hur könskodas man när syftet bär kvinnligt genus men själva utförandet kräver ett manligt genus och en manlig verktygslåda?


%d bloggare gillar detta: