Förändring kräver samarbete

juli 21, 2009

Många är beredda att kritisera det som idag kallas jämställdhetsarbete

Många är beredda att kritisera det som idag kallas jämställdhetsarbete

I en SVD-artikel publicerad idag: ”Upprop skapar fega åsiktskollektiv” kritiserar en litteraturkritiker (Magnus Eriksson) det faktum att det i några aktuella fall varit flera personer med skiftande bakgrund som gemensamt skrivit under ett par artiklar. Han tar dels upp en artikel av Humanisterna i DN debatt och dels en  artikel om jämställdhet som publicerades i Sydsvenskan den 14 juli som jag själv skrivit under (och skrivit i samarbete med andra).  Den som läser artikeln ser att den är så pass allmänt skriven att givetvis flera personer (med olika bakgrund och yrken) kan stå bakom orden. Naturligtvis hade vi alla elva undertecknare kunnat skriva var sin artikel på temat, men sannolikheten är då liten att Sydsvenskan i rask följd upplåtit debattutrymme för elva artiklar på samma tema. Vi vill inte bre ut oss på andra dagsaktuella ämnens bekostnad – det är många frågor som behöver debatteras, inte bara genusmaskineriet.

Utöver det har vi den psykologiska effekt som infinner sig hos läsaren av sådana gemensamma artiklar – nämligen insikten om att hon/han är långtifrån ensam med sina åsikter och att inte hela världen, utan troligtvis bara halva, eller närmare bestämt bara proffstyckareliten och deras indoktrinerade karriärlystna marionetter, är galna. Jag är alldeles övertygad om att vi, om vi gjorde en riktad insats med massmejl till människor med skiftande bakgrund och profil inom både akademi, näringsliv och offentlig sektor hade fått med oss tiotusentals människor (minst) på artikeln, men av utrymmesskäl hade detta givetvis inte varit lämpligt.

Forskare brukar samarbeta

Forskare brukar samarbeta

För övrigt är det ju så att bland ”intellektuella” vad gäller exempelvis akademiker och aktiva forskare så är det ofta snarare regel än undantag att flera personer står bakom vetenskapliga artiklar – det är bara för Eriksson att ta en titt på vilket universitets hemsida som helst, närmare bestämt efter att ha klickat sig förbi hemsidans diverse politiskt korrekta jämställdhetsplaner, och välja godtycklig forskares CV med artiklar för att försäkra sig om detta faktum.

Att människor inom olika yrkeskategorier ställer sig bakom en artikel är tvärtom mycket övertygande – det innebär att kritiken mot genusmaskineriet inte är begränsad till en liten sekt av likatänkande med en och samma bakgrund (vilket till exempel gäller de sk genusexperterna som alla tillhör samma skola). Det Eriksson avsett som kritik (”Flera av de elva undertecknarna har i andra sammanhang visat vitt skilda kulturideologiska agendor men förenas nu i kampen mot dagispedagogik och kritiska genusanalyser.”) stärker snarare artikelns trovärdighet och relevans.

Kritiserar Eriksson regelmässigt även SVD Brännpunkts artiklar som är undertecknade av flera personer? Eller är han för feg för det? För feghet (och ”flockmentalitet”) är ju just vad han anklagar oss andra för, genom att gemensamt ställa oss bakom en artikel. Detta speglar enligt honom istället ”en ovilja att under sitt eget namn föra kritiska resonemang eller, för den delen, att gå till våldsam attack mot missförhållanden, inbillade eller faktiska sådana.”

Vad är Erikssons problem?

Vad är Erikssons problem?

Är det där skon klämmer? Kritiken mot det som idag kallas jämställdhetsarbete? Mig veterligen står alla namn utskrivna och vi är på intet sätt anonyma. Eriksson skriver: ”Nu hukar de sig fegt i en åsiktskollektivets egna lilla skyttegrav. Vem kan kritiken riktas mot?” Eriksson är välkommen att rikta kritiken mot valfri undertecknare, men i själva verket är det enda som hittills inkommit tackmejl från sympatiserande medborgare!

Det senare är för övrigt också en positiv bieffekt, och ibland till och med syftet, med dylika artiklar. Det är genom att förenas i en gemensam strävan man bygger upp en motkultur, eller i detta fall ett alternativt och enligt vår mening ett mer korrekt sätt att närma sig jämställdhetsproblematiken. Naturligtvis stör det Eriksson att detta bygge sker bakom hans rygg, men alla kan inte vara med. I synnerhet inte sådana som ser ett samarbete i viktiga frågor som problematiskt. Egentligen var hans artikel inte värd att kommentera, men jag kunde inte låta bli. Och apropå genusvansinnet hittade jag ett talande citat på nätet: ”Vår kultur är den första av alla kulturer som systematiskt ägnat sig åt att aktivisera den mänskliga dumheten, vårda den, klä den och förse den med uttrycksmöjligheter.”

Uppdatering: Även läkaren Pelle Billing har kommenterat Erikssons artikel – här, liksom Axess chefredaktör (som är docent i litteraturvetenskap)här!

Annonser

%d bloggare gillar detta: