När lika möjligheter blev 50/50

november 13, 2009

50/50-fördelning överallt till varje pris - den fria viljan ska offras på jämställdhetens altare

50/50-fördelning överallt till varje pris - den fria ska viljan offras på jämställdhetens altare

Häromdagen kom nyheten att Linköpings Universitet inte är jämställt vilket innebär att fördelningen av poster på alla nivåer från student till professor inte är exakt 50-50. Detta visar statistik som tagits fram av Strategigruppen för lika villkor och Resursgruppen för jämställdhet och genus (!) En lika villkorstrategigrupp och genus-resursgrupp? Vilka andra grupper finns? Kan de inte kalla sig för StaGePo – statliga genuspolisen, som en kommentator på bloggen tidigare föreslagit? Bland studenterna är 53% kvinnor och 47% män. Som disputerad matematiker inser jag efter att ha tänkt länge och väl att 53% + 47% =100% och att man uppenbarligen inte har några anställda eller studenter vid Linköpings Universitet som antagit någon annan könsidentitet än ”man” eller ”kvinna” och att det därför bara är en tidsfråga innan en tredje grupp, kanske ”gränsöverskridande gruppen” anmäler både Strategigruppen och Resursgruppen för hets mot könsidentitet. Jag skulle i alla fall gjort det om jag vore genuskommissarie, eftersom det skulle dra igång en karusell som gynnat min könspolitiska karriär, slösat på skattemedel och dessutom lett till massmedial uppmärksamhet som gett mig ett ypperligt tillfälle att visa resten av folket var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern, där genusvansinnet vanligen håller till. Efter att ha splittrat denna genusgrupp-trojka i syfte att gynna min egen karriär hade jag stämt SVT:s nyhetsportal för att ha förmedlat en nyhet som kan ge sken av att det bara finns två kön, och sedan hade jag kuppat Riksdagen för att införa min genusagenda, eller kanske inte förresten, eftersom någon annan uppenbarligen redan tycks ha ordnat detta.

Och ser vi på Uppsala Universitet med sina 1162 doktorander så är 51% kvinnor och 49% män. Detta ligger hyfsat nära 50/50-utopin och faller definitivt inom det man kallar ”jämställdhetsintervallet 40-60” vilket jag fann genom att studera artiklarna i UNT:s 50-50-vecka som att döma av den aldrig sinande strömmen av genusartiklar blivit till månader och snart till ett halvt års jämställdhetskamp där man även granskat innehållet i sin egen tidning ur ett genusperspektiv genom att ägna sig åt biologisk kroppsräkning – och så här ser det  ut, och detta har alltså som ni kan se pågått inte i en vecka som man försöker gen sken av utan ända sedan 2004, vilket innebär att UNT just avslutat sin första femårsplan på temat jämställdhet. Men man är inte nöjd med 51/49-könsfördelningen av doktorander eftersom denna siffra ju spänner över alla ämnen, och inom varje ämne ser fördelningen inte ut så varför man verkligen inte kan vara nöjd!

Räkna

50/50-veckan var en tuff utmaning där alla anställda var tvungna att lära sig de fyra räknesätten - eller åtminstone addition...

Genom att länka mig från UNT:s 50-50-vecka och över halva internet som ju snart uteslutande består av bara genusartiklar fann jag att man faktiskt bildade UNT:s genusgrupp redan 2003 och att ”grunden är att regelbundet räkna kvinnor och män i text och bild”. För detta avancerade yrke krävs det naturligtvis äkta genuskompetens och det är inte bara att sätta sig och skriva ett manligt könskodat datorprogram som räknar antalet ”hon” och ”han” utan det måste ske manuellt med tjocka genusglasögon på som finslipas av chefredaktören varje morgon, helst med redaktionens egen jämställdhetsplan indränkt i någon brandfarlig vätska som fräter bort alla strukturer och ibland till och med hela genusglasögonen som då måste tillverkas på nytt och det behövs i vilket fall flera par – ett par för varje feministisk inriktning – liberalfeminsim, postkolonial likhetsfeminism, marxism-feminism, leninist-feminism, queerfeminism, krossa-makten-feminism, SCUM-feminism och så vidare. Jag tänkte lösa några tankenötter och fann UNT-artikeln ”Problem och lösningar” men denna handlade också om genus! Och hör och häpna, den uppmanar journalister (som ett led i att ”förändra genus-perspektivet i tidningen”) till att inte skriva ut ord som ”kvinnlig” samtidigt som man ju sitter och genuscertifierar sitt innehåll genom att just räkna antalet sådana ord. Så här motiveras det:

”Fortfarande dyker det upp texter med ”kvinnliga läkare”, trots att hälften av alla läkare är kvinnor. Vi ser vidare ”kvinnliga” poliser, chaufförer, chefer i spalterna. Pojkar spelar i band, flickor i ”tjejband”. Och så vidare. Vår kommentar: Stryk. Annars blir intrycket att männen är normen och kvinnor undantagen.”

Konstverket på Backa-skolan i Lund där jag gick i lågstadiet

Konstverket på Backaskolan i Lund där jag gick i lågstadiet

I en annan artikel skriver man att ”Så fort man slutar tänka, trillar man dit och stereotyperna får fritt spelrum. Rutin och gammal vana är jämställdhetens fiende nummer ett.” vilket är intressant för det första eftersom ordet ”tänka” här missbrukas å det grövsta, och dessutom eftersom innehållet i genusmaskineriet numera sedan flera år tillbaka ju blivit rutin och gammal vana att döma av alla utredningar, rapporter och artiklar jag själv läst och därför borde den vara sin egen fiende nummer ett. Det är ungefär som med konsten där ett konstverk går ut på att provocera den rådande normen, och ju större provokation desto bättre konst, men nu när provokationen blivit mainstream så är det mest provocerande man kan göra att måla en vacker tavla som ska föreställa något som också går att beskriva med ord. Detta är minst lika absurt och provocerande som att i dagsläget  förneka könsmaktsordningen, vilket för övrigt konstigt nog ännu inte är kriminellt – kanske för att det är så provocerande att det är att betrakta som konst?

Tidernas begynnelse

Jag har studerat tidernas begynnelse med mitt teleskop, och där fanns ingen nyhetsvärdering från varken UNT eller någon annan tidning heller

Och man talar också om hur man ska välja ämnen att skriva om i tidningen: ”Det finns en traditionell nyhetsvärdering som hängt med sedan tidernas begynnelse, förmodligen. Infrastruktur och ekonomi har hög status.” Tidernas begynnelse! Varför finns ”tidernas begynnelse” när det gäller den postulerade könsmaktsordningen och genusstrukturerna men inte annars? Om man pratar könsroller så brukar man få höra att dessa är sentida sociala konstruktioner och om man ens nämner ”tidernas begynnelse” får man bara hånskratt till svar. Hur kan UNT:s nyhetsvärdering kring infrastruktur och ekonomi ha funnits sedan tidernas begynnelse när tidningen bara existerat sedan 1890? Är UNT:s genusgrupp kreationister eller hur ska man tolka detta? Om jag får lov att använda uttrycket så skulle jag vilja säga att i tidernas begynnelse rådde folkvett, och genusvansinnet är en sentida social konstruktion som dessutom är lika instabil som jag själv blir efter att ha läst en av statens offentliga utredningar som handlar om jämställdhet och är tillkommen efter 1974.

Och apropå det så har jag just hämtat mig efter att ha läst i  SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sin egen död”, eller kanske den hette ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” förresten. Skillnaden är i vilket fall irrelevant och en illusion eftersom liv och död ju båda är sociala konstruktioner som kan överföras till varandra via en enkel homeomorfism precis som en kaffekopp med ett handtag är homeomorf med en torus, eller en genusvetenskaplig artikel ihopknycklad till en torr och obrukbar boll i en övergiven papperskorg förpassad till evigt utanförskap är homeomorf med en genusvetares hjärna som alltså har genus noll (0),  så länge man inte skär i ytan och delar på hjärnhalvorna (som då var för sig är homeomorfa med bollen) för att se om det finns någon kommunikation att tala om eller om aktiviteten är lika låg som i Riksdagen under en votering som inte handlar om genusvansinne.

Genusvetare påväg till Genusland med hushållets gemensamma kvast

Genusvetare på väg till Genusland med hushållets gemensamma kvast

Jag kom nu på att det var ju denna utredning jag tänkt skriva om, men nu blir inlägget i vanlig ordning för långt så jag nöjer mig med att nämna några korta saker och fortsätter sedan i kommande blogginlägg. Från 1994-2006 rådde de jämställdhetspolitiska mål som fastsälldes 1994 i prop 1993/94:147: ”Delad makt delat ansvar ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att  kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.” Vilket innebär att detta var det övergripande målet även före 1994, men jag har ännu inte hunnit kolla upp exakt vilket år detta fastställdes men återkommer med den informationen. I mars 2006 (innan valet dvs) lämnar dåvarande regering över prop 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken” som utfomats av dåvarande regering i samarbete med (mp) och (v) med det uttalade delmålet: En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor”. De övriga tre delmålen rör jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, samt mäns våld mot kvinnor.

Jämställdhetspolitiskt mål: Alla SKA ha samma förmåga, annars kan inte 50/50-målet nås inom alla samhällssfärer!

Jämställdhetspolitiskt mål: Alla SKA ha samma förmåga, annars kan inte 50/50-målet nås inom alla samhällssfärer!

Förslagen i prop 2005/06:155 utgår delvis ifrån den jämställdhetspoltiska utredningens delbetänkande SOU 2005:66  som jag nämnde ovan och som färdigställdes i augusti 2005. Arbetsmarknadsutskottet behandlade prop 2005/06:155  i betänkandet 2005/06:AU11: ”Nya mål i jämställdhetspolitiken”, där vi kan läsa att utskottet ställer sig bakom de föreslagna målen och att samtliga motioner avstyrks, samt att kammaren bifaller utskottets förslag. Notera att det övergripande jämställdhetspolitiska målet omformuleras (vilket flera remissinstanser beklagar, bland annat Uppsala Universitet och Länsstyrelsen i Stockholms län) enligt följande: ”Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Vad menas då med ”samma makt”? Under ”Skälen för regeringens förslag” (sid 43-44) i prop 2005/06:155 står att läsa: ”Maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken och bör därför uttryckas explicit i det övergripande målet. Ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” Observera – ska ha ”samma förmåga”, och inte längre bara ”samma möjlighet” – man skiljer också i klartext på dessa två som framgår ovan. Kan man verkligen lagstifta om samma förmåga?

Med denna nål ska jag punktera genusbubblan

Med denna nål ska jag punktera genusbubblan

Och vidare: Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle”. Där har vi det alltså – vilket resultat som ska nås är det centrala – nämligen en 50/50-fördelning inom varje yrke, på varje arbetsplats, i det privata hushållsarbetet osv. Alltså:  män och kvinnor ska inte längre bara ha lika rättigheter, skyldighter och möjligheter utan också samma (lagstadgade) förmåga – och detta ska vidare leda till ett jämnt utfall på 50/50. Jag ska ta upp dessa utredningars och propositioners detaljerade innehåll i nästa inlägg, det är som vanligt fullt med intressant vansinne att citera. Men eftersom mitt eget mål är att ett blogginlägg inte längre får vara längre än 5 A4-sidor vid utskrift så måste jag avsluta här för denna gång. Här är förresten en personlig historia om en genussoldat som lämnat slagfältet och valt att lägga ner vapnen. Det tog visst 10 år att inse att genusvansinnet är en återvändsgränd, men bättre sent än aldrig, för egen del tog det mig 10 sekunder att inse att genusvansinnet är en rad med  luftslott staplade ovanpå varandra och att det är min ödesbestämda uppgift att utgöra den nål som ska smälla sönder alla dessa när tiden är mogen.


%d bloggare gillar detta: