Hur Borgström sköt sig själv i foten

september 19, 2009
Det är hög tid att krossa Patriarkatet!

Det är hög tid att krossa Patriarkatet!

I dagens DN Debatt skriver den jämställdhetspolitiske talespersonen för Socialdemokraterna, Claes Borgström en replik (”En gåta hur regeringen kan undgå att se förtrycket”) till Hägglunds artikel från den 17/9 (”Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten”). Borgström anser att Hägglund skjuter sig själv i foten, och skriver ”Man undrar om regeringen känner till att riksdagen 2006 antog ett jämställdhets-politiskt mål om att bryta ned den patriarkala strukturen.” Den patriarkala strukturen är alltså ett faktum som inte får ifrågasättas och dessutom ska den ”brytas ned” – hur det nu ska tolkas. Kanske som att sådana vita heterosexuella medelålders män som Borgström lämnar sin post och ger plats åt en kvinna? Han borde föregå med gott exempel för att vara trovärdig.

Än mindre trovärdig blir han när han anklagar Hägglund för att i sin artikel ge uttryck för elitism, Borgström anser nämligen att ”Det är just elitister som brukar göra anspråk på att känna ”vanligt folk””, för att i nästa mening själv göra anspråk just på att känna ”vanligt folk” och dessas livsvillkor! (”Efter nästan 30 år i advokatyrket och sju år som Jämställdhetsombudsman så har jag mer erfarenheter och större personlig kännedom om människors livsvillkor i Sverige än många andra. En del av mina upplevelser av människors utsatta förhållanden har jag under skinnet.”)

Har inte Borgström diskdag idag?

Har inte Borgström diskdag idag? Jag ska ringa upp hans fru!

Och apropå de jämställdhetspolitiska målen, låt mig citera ett av de uttalade delmålen så som det formulerats i prop. 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhets-politiken”, nämligen: ”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.” Detta ska alltså staten bestämma.  Det tycker Borgström. Har han verkligen tid att skriva artiklar till DN, är det inte hans tur att diska? Låt mig komma med en egen proposition här: offentliggör de folkvaldas hushållsscheman så att vi kan se att de lever som de lär!!!!

Vidare skriver Borgström att ”Hägglund påstår att de som ”under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk” skapar förtryckarstrukturer. Eftersom han på flera ställen talar om ”genuscertifiering” så syftar han väl bland annat på att kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män är ett litet påfunnet rättviseanspråk. Det är ett lika fantastiskt som okunnigt påstående.” Den enda som är okunnig här är Borgström själv, som uppenbarligen inte insett vad genuscertifieringen går ut på (läs vad den innebär i klartext HÄR eller kolla direkt på projektgruppens slutrapport).

Genusperspektiv på partikelkollisioner?

Genusperspektiv på partikelkollisioner?

Den är nämligen just ett uttryck för ett förtryck – en påtvingad genusagenda som inte har det minsta med jämställdhet att göra (så som ”verklighetens folk” tolkar jämställdhet) där en ”oberoende kontrollenhet” ska granska att reglementet följs. Denna ”oberoende” kontrollinstans utgörs för övrigt av dem som tillkämpat sig genuscertifieringskravet och utformat detaljerna – nämligen genusvetarna själva med sina postmodernistiska flumteorier. Kämpar förresten inte genusvetarna mot just förtryck, tvång, kontroll, maktstrukturer och hierarkier? Varför bygger de då upp egna sådana inom akademin? Ologiskt i mina ögon. Vad sägs om att påtvinga genusvetarna en dos analytiskt tänkande vid någon matematisk institution? Mycket mer rimligt. Jag kan på en kvart samla in hundratals namnunderskrifter från verksamma akademiker som motsätter sig detta genuscertifieringsprojekt – något som kanske blir verklighet efter att de tre ”pilotprojekten” vid Institutionen för Fysik, Institutionen för Energivetenskaper samt Trafikflyghögskolan vid Lunds Universitet utvärderats.

Antipsykotiska jämställdhetspiller

Antidepressiva jämställdhetspiller

Och så fortsätter Borgströms uppläxning: ”Några fakta, Göran Hägglund, om förtryckarstrukturer. Först ett internationellt perspektiv. Kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen. För det får de tio procent av världens inkomster…  Männens dominans vad gäller makt och inflytande består. Kvinnor tar alltjämt huvudparten av ansvaret för barnen och står för merparten av det obetalda hemarbetet.” Ja men ta och AVLÖNA kvinnorna för detta obetalda arbete då, Borgström! Eller är vårdnadsbidraget för kontroversiellt? Är hemmafrun tabu? Det är ju givetvis bättre att droga ner invånarna i världens mest jämställda land med psykofarmaka så att alla kan fortsätta att både förvärvsarbeta och ta hand om hemmet och ta hand om barnen och vara politiskt aktiva på sin fritid. Om 90% dör så får i alla fall 10% uppleva det jämställda lyckoriket. Det ringer en klocka i mitt huvud – detta påminner mig om något…

Borgström avslutar med att storslaget konstatera: ”Hägglund formulerar avslutningsvis sin uppfattning om vad riktig frihet är, nämligen ”rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer.” Men riktig frihet är att kunna förverkliga sitt eget liv och kunna bidra till att utveckla det omgivande samhället utifrån sin egen individuella kapacitet som människa. Då krävs en politik som river de hinder som består av kön eller könsidentitet, etniskt ursprung och religion, sexuell läggning, funktionshinder, ålder eller andra personliga egenskaper.”

En inverterad genusordning och genusvetarnas  dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten ska slå ut den manliga primaten för alltid

En inverterad genusordning och statligt sanktionerad dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten ska slå ut den manliga primaten för alltid

Noterade ni det sista: PERSONLIGA EGENSKAPER! Dessa står alltså i vägen för att uppnå det som just Borgström och hans gelikar definierat som förverkligandet av var människas liv: nämligen att leva enligt jämställdhetsutopin att alla ska förvärvsarbeta i samma utsträckning, alla ska välja yrke så att  det blir en 50/50-fördelning efter kön, alla ska dela exakt lika på föräldraledigheten, alla ska omfamna den senaste genusideologiska trenden  (är det fjärde vågens feminism det är som gäller nu eller?), alla ska äta åtta skivor bröd om dagen och framför allt ska alla rösta på (s) och  dela deras ”grundläggande värderingar” om hur var och en ska utforma sitt liv – inga personliga egenskaper, såsom den egna fria viljan, personliga preferenser eller annat inbillat snömos, ska minsann få stå i vägen här! Det är hög tid att inse faktum: i dagens Sverige är toleransens fanbärare fullständigt intoleranta. De skapar förtryckarstrukturer för att utplåna förtryckarstrukturer, de är beredda att ta till tvång för att avskaffa tvång (inbillat tvång, nämligen det som vi kallar den fria viljan men som alltså är uttryck för ett förtryck vi inte är medvetna om eftersom vi är så förtryckta). Är de också beredda att ta till vapen för att förhindra krig? Eller för att få röster? Man vet ju aldrig med sådana fanatiker…

Andra inlägg om Borgströms artikel: Axess, SVD (PJ), Artikel19, Genusnytt, Pelle Billing.


Frågan som vi snart inte får ställa

april 11, 2009

Varför - en sällan ställd fråga

"Varför?" en sällan ställd fråga

Precis som man år ut och år in nu diskuterat och debatterat hur vi ska få integrationen att fungera (eftersom alla tycks vara överens om att den uppenbarligen inte gör det), medan den ursprungliga frågeställningen ”Ska vi ha en mångkultur?” eller ”Varför ska vi ha en mångkultur?” inte längre finns på kartan, på samma sätt kommer det inom en snar framtid att bli med genusfrågan. Vi kan och får i dagsläget än så länge (med viss risk för repressalier beroende på vem som opponerar sig eller ställer frågan) ifrågasätta införandet av ”genusperspektivet” (så som genusforskarna teoretiserar kring detta) inom alla områden. Men det lär inte dröja länge förrän situationen blir sådan att den enda tillåtna frågeställningen blir:

Hur ska vi få integreringen av genusperspektivet att fungera inom alla samhällssfärer?” Inte varför. Varför detta måste ske till varje pris, eller om det gagnar något eller någon, utom möjligtvis genusvetarnas karriär.

Som man nyligen uppmärksammat i media så avtar ju integrationen med antalet politiskt styrda insatser och myndigheter som jobbar med detsamma. Och professorn i etnologi Karl-Olov Arnstberg har redan tidigare konstaterat: ”Sverige är det land i Europa som satsat hårdast på integration och samtidigt visar upp en långt gången segregation”. Och på samma sätt lär den växande genusindustrin möta en del motstånd i form av ”dåliga resultat”, som man otvivelaktigt kommer att tolka som en bekräftelse på den bärande tesen om könsmaktsordningen, patriarkatet och de diskriminerande maktstrukturerna, vilket kommer att rendera än mer forskningsanslag och panikåtgärder i form av nya genusinstitut och fler och fler påtvingade åtgärder från experter inom området.

Men medan man i mångkulturfrågan vädjar till människans inneboende godhet och vilja att hjälpa andra människor, så vänder sig genusvetarna till….ja, vad? Den inneboende dumheten? Konflikträdslan? Fegheten och naiviteten? Avsaknaden av mod att ifrågasätta det man inte tror på? Tron på att allt som är nytt med nödvändighet alltid är bra? Eller kanske tron på jämställdhet, eller snarare – tron på att genusforskningen leder till eller verkar för jämställdhet?

Möjligtvis allt utom det sistnämnda: genusforskarna vill nämligen inte att deras verksamhet kopplas till praktiskt jämställdhetsarbete för mycket – det skulle undergräva forskningsfältets legitimitet!

Är trippeltorusen med genus 3 ett jämställt matematisk objekt?

Är trippeltorusen (med genus 3) ett jämställt matematisk objekt?

Ja, tro det eller ej, med det är vad genusforskare (under rubriken ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”) för fram i det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv som ges ut av Nationella sekretariatet för genusforskning: Jämställdhetsarbetet bygger ofta på heteronormativitet, etnocentrism och bristande förståelse för intersektionella perspektiv…. En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.” (sid 9, svarar mot sid 5 i pdf:en)

”Olika sorters maskuliniteter och femininiteter” – pratar genusforskarna möjligtvis om individer? Menar de att de insett att vi alla är olika individer? Men givetvis ändå klassificerade efter olika, fast fler än två, kön – vad ska de annars ”problematisera” kring i sin forskning? Men klart är att politiseringen i form av praktiskt jämställdhetsarbete har inneburit ett problem för genusvetenskapens legitimitet: ”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforsknings-frågor varit centralt.” (sid 8). Och det är denna grundforskning som ska spridas ut i samhället och komma alla till gagn, i enlighet med Nationella genussekretariatets uppdrag. Ett uppdrag separat från det om jämställdhetsintegrering, som är praktiskt politiskt arbete.

Och bilden bekräftas av hur Genusforskarförbundet beklagar sig över Alliansens forskningsproposition för 2009-2012 (sid 11, svarar mot sid 6 i pdf:en): ”Genusforskningen är inte bortglömd i årets forskningsproposition, men bilden av genusforskningen och vad den är bra för är både snäv och föråldrad. I årets proposition blir genusforskningen åter liktydig med jämställdhetssträvanden och åtgärder mot diskriminering. En beklaglig tillbakagång som kastar det genusvetenskapliga fältet 15 år tillbaka i tiden.”

Måste allt offentligt vansinne utgå ifrån Sverige?

Måste allt offentligt vansinne utgå ifrån Sverige?

Ifrågasättandet av genusindustrin som företeelse måste därför ske nu, innan den förankrats fullständigt och vuxit sig så pass stor att dess existens inte längre kan ifrågasättas, utan endast metoderna på modet inom denna jätteindustri får diskuteras öppet. Varför vi skulle ha denna genusindustri till varje pris egentligen, ja det vet ingen längre, det kan ingen förklara för framtidens undrande barn – det bara blev så. Sverige ville som vanligt vara världsledande och leda vansinnesligan. Allt vi gör är ju bäst, det vet alla och det får inte heller ifrågasättas eftersom våra intentioner alltid är goda och därmed är alla handlingar motiverade, vi vet bäst hur ett samhälle ska byggas, Sverige är ju som alla vet redan idag UA (utan anmärkning) på alla områden.


<span>%d</span> bloggare gillar detta: