Matte + genus=?

oktober 7, 2009

Solsystemet ur ett genusperspektiv sett från Universums utkant

Solsystemet ur ett genusperspektiv sett från Universums yttersta utkant

Vägen till framgång är som bekant kantad av hårt arbete men alla forskare lever på den inre energi som det fanatiska tillståndet av oändlig nyfikenhet och fanatism producerar, och liksom man måste anstränga sig lite för att projicera ner en fyrdimensionell sfär på en plan yta utan att tappa förståndet (försök gärna själv och ställ ut det på Konstfack sedan, eller ännu hellre – ställ ut dig själv i tillståndet med tappat förstånd) så måste man ibland lägga ner hela sin själ i det man gör för att försätta sig i det flow-tillstånd som innebär att man (i viss motsägelse till det jag skrev inledningsvis då) kan nå framgång i det man gör utan att uppleva att man anstränger sig, eftersom tid, rum och genusvetare tappar sin objektiva mening i dessa ögonblick av outsinlig glädje då alla formler faller på plats och hela Universum tycks hänga ihop i ett holistiskt helt – exklusive genusvetarna då som står utanför och betraktar oss andra ur ett genusperspektiv.

Det här svarta hålet tillverkade jag själv för några dagar sedan på balkongen

Det här svarta hålet tillverkade jag själv för några dagar sedan på balkongen

Eftersom skolans framtid är oviss så vill jag passa på att slå ett slag för Vetenskapen Hus så länge – dit man kan ta sig (och sin gymnasie- eller högstadieklass) för att göra intressanta matteexperiment, och till skillnad från labbarna i astronomi då om man tex väljer att tillverka ett svart hål, så kan man ta en paus från mattelabbandet och gå ut och tänka igenom saker och ting tryggt förvissad om att experimentet kommer att befinna sig i samma tillstånd som när man lämnade det – till skillnad från det svarta hålet på astrolabben då, som under pausen kommer att ha vuxit sig gigantiskt under tiden och antagligen ha slukat hela Vetenskapens Hus inklusive omgivande universitetsbyggnader innan man hunnit tillbaks. Fysikens lagar är minsann inget att leka med så det är ju verkligen tur att man är matematiker – tänk om man skulle ta en bloggpaus mitt under tillverkningsprocessen av det svarta hålet och hamna i ett annat universum efter att ha tryckt sig igenom singulariteten där inne, och så känner man ingen utan måste umgås med en massa otrevliga rymdvarelser resten av livet…

Objekt med genus 3

Objekt med mattegenus 3

Och apropå fysikens lagar så måste jag reda ut det här med att två kommentatorer i ett äldre inlägg inte tycks komma överens vad gäller skapelsen, Big bang, mörk materia och Gud trots att båda är gudstroende, alltså måste jag tyvärr lägga ut ett matematiskt bevis här nedan från Youtube som bevisar att Gud inte existerar – men detta gäller ju, som man också nämner, bara om Guds allsmäktighet inte står i vägen för den matematiska logiken för det kan ju hända att han själv inte är underkastad matematiken. Kanske har han skapat den åt oss för att vi ska ha roligt?  Och det roliga matematiska beviset börjar 40 sekunder in på videon – det kan gå lite snabbt för det ovana ögat och därför vill jag också uppmana alla att konvertera till matematiken genom att skriva in sig på en mattekurs här på matematiska institutionen SU. Man kan också läsa matte vid något annat lärosäte givetvis, tex vid KTH eller i Uppsala – se tex här vilket fantastiskt utbud av kurser om man klickar på ”utbildning” så ser man att det går kurser i allt ifrån integrationsteori och analys på mångfalder till representationsteori för ändliga grupper liksom överlevnadsanalys. Detta måste ju vara betydlligt mer intressant än motsvarande genuskurser vid samma universitet, nämligen ”Representationer av mångfald” eller ”Mångfaldens dimensioner” i synnerhet som ni redan alla vet att genus är ett matematiskt begrepp (liksom dimension, integration, mångfald och representationsteori för cykliska, ändliga, kompakta eller förtryckta grupper). Att de snor våra begrepp för att legitimera sin forskning är inget nytt, men låt er inte luras! Dessutom finns det flera sorters genus i matematiken än i genusvetenskapen: geometriskt genus, aritmetiskt genus, Toddgenus, L-genus, Å-genus, Wittengenus och elliptiskt genus – se själva! Mig veterligen finns det ingen människa som har elliptiskt genus, men det kan alltså en potensserie ha, om den uppfyller vissa villkor. Beviset nedan ska tas med en nypa salt, fast det är korrekt matematiskt, givet förutsättningarna! 🙂

Jag menar att matematiken rymmer oändliga möjligheter även för genusvetare. Den är ju full med sociala konstruktioner och även irrationella tal som borde tilltala. Vad betyder egentligen det irrationella talet \sqrt{5}? Det är inget annat än en social konstruktion, tex hypotenusan i en konstruerad rätvinklig triangel med sidorna 1 och 2, eftersom vi med Pythagoras sats ser att 1^2+2^2=5. Man kan också se \sqrt{5} som en av lösningarna till andragradsekvationen x^2=5 men då måste man ju först konstruera denna ekvation och sedan lösa den med rotutdragning. Och apropå det så är ju roten till allt ont Patriarkatet – kanske genusvetarna kan försöka bevisa detta? Ett bevis måste dock vara logiskt sammanhängande, varför det kan bli problem, men kanske kan man försöka med någon metod liknande denna – där någon ond medlem ur Patriarkatet bevisat att ”girls=evil”:

Och här har vi något som verkligen borde tilltala Centrum för Genusforskning – Kleins flaska med matematiskt genus 2 där in- och utsidan är en och samma varför dessa begrepp inte betyder något – man kan då lika gärna säga att det inte finns någon in- eller utsida – detta är ett utmärkt konkret exempel på att ingenting egentligen finns annat än i vår genuserade föreställningsvärld – förutom Kleins flaska då, som finns för att illustrera detta faktum. Se nedan hur man konstruerar Kleins flaska och hur in- och utsidan förlorar sin objektiva mening och vilka möjligheter detta genererar för att genom liknande matematiska konstruktioner bevisa att allt som någonsin påtalats är inbillning om man bara stänger in sig i ett tillräckligt intressant och svårbegripligt objekt.

Nu orkar jag inte tänka på genusvansinnet mer – låt oss ge oss ut på en liten rymdpromenad istället för att få sinnesro:

Annonser

Brand i Genusland

augusti 5, 2009

Hur behåller man sin genusmedvetenhet under en brand?

Hur behåller man genusmedvetandet under en brand?

Brandförsvaret anser att det är viktigt att räddningstjänsten speglar den mångfald som samhället består av ”både för att vi ska kunna lösa vårt uppdrag och för att skapa en arbetsplats som är fri från diskriminering och trakasserier”. Hur rekryteringen av HBT-personer underlättar släckningsarbetet framgår  inte, men det är väl rimligen det som avses med ”vårt uppdrag”. Eller har även brandförsvaret liksom skolan  ändrat synen på sitt huvuduppdrag? Lärarnas Riksförbund ger i dagarna tex uttryck för åsikten att: ”Man kan tycka att alla lärare har en skyldighet att vara öppna med sin sexuella läggning. Man kan fråga sig om det är möjligt att vara en bra lärare om man inte är sann mot sig själv och öppen med sin sexuella läggning.”

Det sexualiserade koordinatsystemet

Det sexualiserade koordinat-systemet

Ja, just det – en lärare måste givetvis vara öppen med sin sexuella läggning inför eleverna, annars blir uppdraget lidande! ”Idag ska vi gå igenom räta linjens ekvation. Och här kan det vara på sin plats att poängtera att jag själv är heterosexuell och därmed kan placera mig själv i koordinaten (3,4) i xy-planet och låt oss nu genom räta linjens ekvation finna några linjer med en viss normgivande lutning k som går igenom denna punkt. Dessa beskrivs av ekvationen (y-4)=k(x-3) för något värde på riktningskoefficienten k. Är det någon som vet vilken lutning som är normgivande här? Jo det kan jag som heterosexuell tala om för er, det är givetvis k-värdet 0 som svarar mot missionären eftersom det innebär att linjen ligger ner och är parallell med x-axeln, så den enda heterosexuella linjen i det komplexa fyrdimensionella HBTQ-planet som går genom punkten (3,4,0,0) är alltså y=4. Är det någon som kan identifiera en annan sexuell läggning med hjälp av räta linjens ekvation? Er läxa till imorgon blir att illustrera er själva i form av en rät linje som uttrycker era sexuella preferenser. Ni kan givetvis uttrycka er som flera icke-parallella linjer – ju fler desto bättre, och den som är mest avvikande från min tråkiga heterolinje får högst betyg!”

Men nu var jag orättvis – skolans uppdrag kanske inte huvudsakligen är kunskapsförmedling utan detta diffusa och gammalmodiga uppdrag överskuggas av det långt mer intressanta uppdraget om ingjutandet av en ”demokratisk värdegrund”, som alltså inte handlar om det demokratiska styrelseskickets natur som man skulle kunna tro, utan snarare om att omfamna ett knippe idéer som är på modet och som tydligen måste genomsyra en modern demokrati. Vad själva styrelseskicket har med dessa orubbliga uppfattningar att göra är fortfarande inte klarlagt, men det som är givet är att den som har en avvikande syn som går utanför detta åsiktspaket är ”odemokratisk”, trots att man genom sin avvikande åsikt bör klassas som just avvikande och därmed i allra högsta grad bör omfattas av det särskilda skydd som garanteras avvikelser från normen genom den nuvarande ”demokratiska värdegrunden” – som ju är norm idag.

Ett enkelt bevis kring

Genusmedveten formelhantering

Konstigt? Ja, men så är jag bara en ovetande mattedoktor som förvisso efter flera år som forskare och yrkesutövande matematiker (där jag för övrigt undervisat just blivande lärare) kanske inte har uppnått den höga grad av logiskt tänkande som präglar vår oerhört kloka och välutbildade politikerkår vars församlade visdom vida överskrider omkretsen på min doktorsavhandling som jag nu inser måste kasseras och uppdateras med ett genusperspektiv i sann demokratisk anda eftersom den står på en traditionell matematisk värdegrund som bygger på logiskt tänkande, vilket inte kan ses som särskilt modernt eller genusmedvetet. Frågan är om inte hela avhandlingen är olaglig eftersom den inte alls behandlar genus utan istället är inriktad på komplex analys, som inte tas upp i värdegrunden.

Men nu var det inte det jag tänkte ta upp utan brandkårens förehavanden. Här har vi det aktuella handlingsprogrammet för jämställdhet för det kommunala säkerhetsarbetet. Dessa handlingsprogram skrivs i tron att ingen vanlig medborgare utanför en invigd genusfrälst sluten krets kommer att läsa dem, men då har man missat att jag faktiskt läser dem, och jag måste säga att dokumentet inte skiljer sig märkbart ifrån övriga liknande skrifter. Projektet med att ta fram denna handlingsplan har pågått från augusti 2008 och tills nu sommaren 2009. Denna utredning har givetvis kostat skattebetalarna en del pengar, som kanske hade kunnat användas för att istället byta ut icke fungerande rökluckor som de i Rinkeby, men här gäller det att prioritera, och prioriteringen stavas jämställdhet. Jämställdhet räddar nämligen liv, fler liv än fungerande rökluckor. För hur ska en familj i ett brinnande hur egentligen bemötas av en brandman i tjänst?

– Var inte rädda, jag har läst HBT-fördjupning med kurskod BR 3345 och ni kan komma ut inför mig, jag har inga fördomar.

– Vi vill gärna komma ut snarast möjligt, det börjar bli svårt att andas här!

– Jag förstår, så kan det kännas i början men det är bara att öppna sig, annars är man inte sann mot sig själv!

– Kan du hjälpa oss att komma ut då?

– Nej, det kan man bara göra själv, men jag kommer att bemöta er med den respekt ni förtjänar, det lärde jag mig på HBT-kursen. Ska jag ringa till stationen och be dem skicka en person som själv är HBT så kanske ni kan komma ut lättare?

Hänger räddningstjänstens trovärdighet på allas medfödda rätt till att kunna hantera utrustningen, och att utrustningen måste anpassas till detta?

Hänger räddningstjänstens trovärdighet på allas medfödda rätt till att kunna hantera utrustningen, och att utrustningen måste anpassas till detta?

Arbetet med handlingsprogrammet har indelats i två faser, en kartläggnings- och en åtgärdsfas. I planerna ingår bla att (sid 12) ”arbeta fram argument för att öka jämställdheten om mångfalden inom yrket”. Observera alltså att handlingsplanen för jämställdhet och mångfald är framtagen innan man ens arbetat fram argument till varför man ska ha en sådan handlingsplan! Man ska också förändra  föreställningen om vem som kan vara brandman,  ta fram ett nytt namn på yrket brandman, producera en film kring brandmannayrket, medverka i MSB:s engagemang under Pride-festivalen,  skapa ett nätverk med 8 regionala jämställdhets- och mångfaldsutvecklare, se över innehållet i utbildningen (för att omfatta ett genus- och mångfaldsperspektiv), ta fram relevanta nivåer på de fysiska krav som ställs vid nyrekrytering. Vad som menas med ”relevanta” framgår inte. Relevant för räddningsarbetet eller jämställdhetsmålen? Man kan ju undra. Men man motiverar i vilket fall detta med att ”Problemet är att få kvinnor klarar storstadstesterna”. På sid 18 får vi veta mer: Kvinnor har i viss mån andra fysiska förutsättningar än män. Generellt sett är kvinnor exempelvis kortare, har mindre händer och vanligtvis inte samma styrka i fingrar, armar och överkropp. Det är därför av yttersta vikt i fråga om trovärdighet att MSB är en förebild när det gäller att anpassa den fysiska utbildningsmiljön och undervisningen vid verksamhetsställena utifrån denna vetskap.

Utrustningen garanterar tystnad

Utrustningen skyddar ledningen mot öppet ifrågasättande

Slutligen har vi naturligtvis en kontroll- och censurfunktion, en sk ”granskningsrutin” (sid 20): ”MSB ska skapa en granskningsrutin för all extern kommunikation i syfte att säkerställa att inga budskap sprids som motverkar myndighetens strävan att öka jämställdheten och mångfalden i räddningstjänsten.” Observera att detta direktiv kommer innan man utarbetat försvarbara argument till varför man måste ha ökad ”jämställdhet” och ”mångfald”! Ändå talas om dialog (sid 21): ”Denna dialog kommer att ske genom årliga jämställdhets- och mångfaldsseminarier samt genom besök i kommunerna.” Dialogen förutsätter givetvis att man redan är med på tåget. Så förvånande.

Kvinnor utgjorde år 2007 ca 3.15% av det totala antalet brandmän i Sverige, och målet är att 40% av dem som anställs som brandmän ska vara kvinnor redan år 2014. Vidare står att läsa att antalet öppna homosexuella inom räddningstjänsten är ”i princip noll” (sid 7 i handlingsplanen). Man konstaterar  i den forskningsöversikt som ligger till grund för handlingsprogrammet att det utifrån studier i andra länder visat sig att lesbiska kvinnor har en fördel om de är öppna med sin sexuella läggning, till skillnad från heterosexuella kvinnor och homosexuella män (sid 8). Men i Sverige har man inte kunnat fråga om sexuell läggning då detta i sig kunnat bli en fråga om diskriminering – är det då konstigt att man inte hittat någon öppet homosexuell om man inte har laglig rätt att fråga om detta!? Alltså kan man med gott samvete skriva att 0% är öppet homosexuella. Svenska utredningar… Finns det något som når över den vetenskapliga stringens på vilken dessa vilar?

Brandmännen tutar med sin brandbil och befäster sin hjälteroll

Brandmännen tutar med sin brandbil och befäster sin maskulina hjälteroll

Man fastslår upprepade gånger i form av citat från diverse genusforskare att brandmannayrket ”är kopplat till föreställningar om heterosexualiserad maskulinitet”, och man jämför med andra yrken de processer brandmän är involverade i som återskapar och reproducerar den sega föreställningen om vad det innebär att vara brandman (sid 12): ”Tracy och Scott presenterar en studie där de jämför brandmän med kriminalvården… Medan kriminalvården har låg status framhålls brandmän ha hög status genom sin koppling till hjälteroll och till heterosexualitet och maskulinitet. Författarna beskriver hur brandpersonalen kunde kompensera för tråkiga larm, som falsklarm, med att ta en extra sväng med brandbilen där de kunde tuta och flörta med förbipasserande kvinnor. Att personal hade möjlighet till detta och att det möttes med uppskattning menar författarna säger mycket om vilken betydelse dessa föreställningar om yrket har. Män i andra yrken skulle troligen inte kunna upprepa detta och få samma positiva respons menar de.” Världen är riktigt orättvis. Även om jag personligen aldrig blivit uppvaktad av en brandbil kan jag tänka mig vilken enorm fördel detta innebär för verksamma inom brandmannayrket och hur det gestaltar och återskapar föreställningen om en maskulin brandman som tutar och kör med sin brandbil i det heterosexuella rummet.

Brandmän bär iväg skadade och döda vid Ground Zero

Brandmän bär iväg skadade och döda vid Ground Zero

Vidare tar man upp bilden av brandmannen som en ”stereotyp maskulin hjälte” och här finner man också att brandmannen är en marionett som används för att skapa kulturkrockar och spä på internationella konflikter (sid 12): ”Brandmännen som kämpade på Ground Zero användes som patriotiska symboler och kom på så sätt att underbygga föreställningar om kontraster mellan västvärlden och den muslimska världen”. Jag trodde att brandmännen var utskickade dit för att släcka en brand, men istället visar det sig alltså att de varit där för att visa upp sig i sina uniformer och hetsa olika länder mot varandra. Intressant. Men brandmannayrkets inbyggda problematik maskerad som en maskuliniserad räddare i nöden är tydligen historisk, enligt forskningsöversikten (sid 13): ”I ett historiskt perspektiv har brandmän även använts som symbol för rasistiska uppdelningar mellan önskvärda och oönskade manligheter.”

Men man är givetvis lite självkritisk (sid 10): ”I ett svenskt sammanhang förs det fram kritik av att politiska diskussionen entydigt fokuserat på kön, medan rasism och diskriminering på grund av etnicitet underordnats och osynliggjorts”. Här ser vi alltså att genuseriet i sig utgör en förtryckarstruktur som bidrar till att andra diskriminerings-grunder underordnas och osynliggörs. Innebär inte detta att genusmaskineriet måste undersökas ur ett normkritiskt perspektiv? Vilka maktstrukturer upprätthålls av genusvetarna  själva och hur bidrar denna växande industri till att osynliggöra andra diskrimineringsindustrier som också behöver forskare och skattepengar, uppmärksamhet och draghjälp ifrån media?

Uppdatering: artikeltips från kommentatorn QED, och artikeltips från Andreas.


Genuspedagogik i förskolan – del 3

april 27, 2009

SOU 2006:75 – den roliga fortsättningen (av del 1 och del 2 ): ”Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster handlar till stor del om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.” Just, det:  rasera – vad konstruktivt! Och när man raserat en föreställning måste man givetvis ersätta den med en annan föreställning – nämligen genusvetarnas. Eller kanske vi inte ska ha någon föreställning om någonting alls?

Hjärnan behöver många olika yttre stimuli för att kunna växa

Hjärnan behöver olika yttre stimuli för att kunna växa

Ledsen genusvetare, men så fungerar inte den mänskliga hjärnan. Den mänskliga hjärnan (om nu genusvetarna anser sig ha en sådan) samlar in information som den strukturerar och bearbetar på optimalt sätt för att kunna hantera omgivningen. Troligtvis vet genusvetarna just detta – det är därför de vet att de måste arbeta med den omgivande miljön: cencurera bland barnböckerna, låta leksakerna passera ”genusfiltret”, erbjuda alternativa upplevelser och så vidare.

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Avancerat genusfilter - för vårt eget bästa

Men barnens hjärna kommer trots det att försöka skapa någon sorts struktur för att förstå sin omvärld, och nya intryck kommer med tidens gång att utmana genusvetarnas ambitiösa pedagogik. Genusvetarna måste därför jaga dessa barn livet igenom för att med genusfiltret i högsta hugg springa före den uppväxande ungen innan dess genusbearbetade psyke blir besudlat av alla vuxna människors förlegade syn på varat. Omgivningen är nämligen livsfarlig (och genusvetarna borde fråga sig varför) för genusperspektivets beständighet. Demokrati och tankefrihet i all ära men hur i h-e ska det gå om barnet börjar ifrågasätta genusperspektivet?

Genusvetarna av idag har ingen liten uppgift framför sig – de måste nämligen säkra genuspedagogernas landvinningar för framtida generationer (om sådana nu kommer att existera när genusfolket är färdiga med sitt projekt), men detta låter sig endast göras genom en massiv omstruktureringsprocess av universum. Jag avundas dem inte.

En genusfrälst, som själv valt dagis med genusinriktning för sina barn, berättar hur ”pojkarnas GÖRA och flickornas VARA [är] en underliggande svåråtkomlig klangbotten” och att ”backlashen lurar runt hörnet. I världens mest jämställda land är risken stor att vi dunkar varandras ryggar och är nöjda med det vi redan åstadkommit.”

”Det som åstadkommits”, att döma av förskolepersonal, föräldrar och statens egna offentliga utredning i frågan, är enligt vad jag sett hittills total förvirring. Eftersträvansvärt kanske för en fanatisk rörelse som gör karriär på att förvirra och därefter studera förvirringen och dokumentera resultaten, som får ligga till grund för ytterligare forskning.

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Klänningproblemet måste lösas under 2000-talet!

Vad sägs mer i denna läsvärda artikel? En inbjuden genuspedagog föreläser tydligen för föräldrarna: ””Ofta är det föräldrarna som känner ett starkt och nästan instinktivt motstånd mot ord som genus, jämställdhet och könsroller. De tror väl att man ska stassa ut pojkarna i klänning”, säger Anna Ubysz. Och varför inte, tänker jag. Faktum är att förskolorna har ett lagligt ansvar för de här frågorna.” skriver artikelförfattarinnan, för att lite längre ner i artikeln göra avbön (?): ”De flesta är överens om att genusarbete ska vara något lustfyllt, något som bejakar och berikar barnen snarare än låser eller tvingar.” Vad hände med det lagliga ansvaret för att ”stassa ut pojkarna i klänning” då? Jag försöker bara följa en röd tråd här, som inte är full av självmotsägelser, men det är lika svårt som alltid.

Det finns ett förlag, Vilda, som enligt artikeln jobbat med genusgranskning av böcker sedan 2007 och jobbar med en metod som de kallar ”krammärkning”. ”Krammärkningen betyder att text och bild granskas ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfalds-perspektiv” enligt förläggaren Karin Salmson. Demokrati. Jämställdhet. Mångfald. Hur går detta ihop ur ett genusperspektiv?

Jämställdhet innebär i praktiken (läs valfri genusartikel) att genom aktiv likriktning och tankekontroll få in barnen i samma tankemall (genusvetarnas), genom att ”utmana” och helst ersätta gamla ”förlegade värderingar” och syn på könen, och helst radera ut gränserna och skillnaderna mellan könen, eller åtminstone synen på vad kön är, men helst båda. Mångfaldsperspektivet borde, som jag tolkar ordet om inte någon redan hunnit ändra innebörden vilket ibland sker med kort varsel, handla om att bejaka och acceptera mångfald och därmed olikheter. Demokrati borde slutligen innebära tanke-och yttrandefrihet för barnen, och rätten att själva tolka sin omvärld utan en genusvetare som med pekpinnen i högsta hugg ”förklarar” hur barnet ska tolka att moster Anna har odlat skägg eller varför lille Anton inte vill leka med den nyinköpta könsneutrala genusdockan det tagit åratal av seriös genusforskning att forska fram.

Men även om vi tolkar det som att demokratiperspektivet innebär att integrera mångfalds-och jämställdhetsperspektivet som en del i barnens demokratiska värderingar (vilket vanligen är det som avses) så får jag ändå inte ihop det….svensk genusvetenskap krockar liksom med mångfaldsperspektivet. Flera har för övrigt undrat om böcker verkligen ska genusgranskas, särskilt när barnen inte får välja vilka böcker som förskolorna köper in.

Norge delar inte "den nordiska synen" på könet

Norge delar horribelt nog inte "den nordiska synen" på könet

Åter till statens offentliga utredning. Om det nu nödvändigtvis måste finnas män (genusvetarna är inte helt överens här)  så måste de jobba i förskolorna – och det mååååste vara 50% kvinnor och 50% män där.Tills jag läste SOU 2006:75 så visste jag inte riktigt varför genusvetarna vill ha det så, och efter att ha läst den förstår jag det ännu mindre. Hör och häpna: på sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare.

Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” (!)

Fy skam på dessa länders genusvetare – att tala om olikheter! Men då kan man fråga sig, och det gör jag, vilket är de svenska genusvetarnas syfte bakom strävan efter fler män inom förskolan? Det finns tydligen ingen ”manlig kompetens” som tillför något som inte kvinnor kan tillföra. Däremot finns ”kvinnlig kompetens” – och den måste in i bolagsstyrelserna genast, annars brakar världen samman – se bara finanskrisen!

Uppdatering: tydligen är det vi matematiker som ligger bakom finanskrisen: DN.


De farliga olikheterna

april 19, 2009

Likformighet - inte bara ett matematiskt begrepp

Likformighet - inte enbart ett matematiskt begrepp

Aldrig har man väl skådat en tid där det talats så mycket om mångfald samtidigt som hatet mot olikheterna manifesterats så tydligt genom att alla avvikelser ses som något av ondo som måste bekämpas, och fanbärarna i kampen mot olikheter och avvikelser är framförallt (men inte bara) genusvetarna. Konstigt nog är dessa motpoler – hyllandet av mångfalden och bekämpandet av olikheter, båda sanktionerade av staten, som dessutom stödjer dessa motstridiga trender ekonomiskt – samtidigt. Varför är det så? Kanske något att grubbla på för den som aldrig ställt sig frågan.

Efter att ha läst Pär Ströms och Camilla Lindbergs artiklar (här och här) på Newsmill så upptäckte jag en tredje (ganska kort) artikel, skriven av Josefine Arlesten, en ”23-årig genusvetare, blivande pedagog och gymnasielärare i samhällskunskap och historia”. Om det finns någon mer som verkligen är av liknande uppfattning kring sakernas tillstånd som framförs i denna artikel så kan det vara på sin plats att nyansera bilden lite – för allas vårt bästa – men framför allt för genusvetarnas – om de någonsin vill komma framåt i sin verksamhet och verkligen är genuint intresserade av att åstadkomma något konkret och verklighetsförankrat. Då måste några av dem vara beredda att ompröva sin världsbild på åtminstone någon punkt, annars får de ägna även de kommande decennierna åt att ”problematisera” allt mellan himmel och jord ur ett genusperspektiv – men å andra sidan verkar ju detta senare mer och mer framstå som ett självändamål.

Godtycklig matematik - eftersom alla är lika värda

Godtycklig matematik - eftersom vi alla är lika mycket värda

”Pedagog” säger mig för övrigt inte mycket mer än att det är någon som det är tänkt ska lära ut och undervisa andra i ett ämne. Det finns en grupp pedagoger i USA som i matematikundervisningen tycker att man inte ska lära barnen att 1+1=2 (och så vidare för alla tal och alla räkneoperationer) eftersom alla svar är att betrakta som lika mycket värda då alla barnen är lika mycket värda, och att påstå att ett barn svarat fel utgör en kränkning av elevens okränkbara värde. Någon som känner igen denna typ av associationskedja? Jag väntar med spänning på att denna banbrytande pedagogik ska ta hela Sverige med storm – klimatet är minst sagt bäddat för detta.

Så här skriver genusvetare Josefine Arlesten i Newsmillartikeln: ” Så vitt jag vet är inte Lindberg, varken pedagog eller forskare. Vore hon det, borde hon veta att forskning om mäns och kvinnors olikheter hör hemma på 1800-talet och i socialdarwinismens tidevarv. Det finns ingen forskning som idag kan belägga att mäns och kvinnors olikheter är biologiskt betingade. Däremot existerar det motsatta. Forskning som bedrivs i dag pekar mot att mäns och kvinnors beteende beror på miljö, och inte könsorganets utformning”.

DNA-spiralen - hatad av genusvetarna. Självhat?

Vissa hatar DNA-spiralen Självhat?

För det första är arv och miljö inte frikopplade ifrån varandra, utan via det forskningsområde som kallas epigenetik länkas dessa samman på ett fascinerande sätt som innebär att generna stängs och och på via epigenetiska mekanismer som dels är ärftliga och dels känsliga för miljöpåverkan. Kort sagt innebär detta att hur vi lever idag påverkar redan nästa generation på ett genetiskt plan, dock inte genom att arvsmassan förändras (som i fallet med mutationer) utan genom en ärftlig reglering av vilka gener som kommer till uttryck.

För det andra så är det ett medicinskt faktum att könshormonerna inte bara påverkar sexualiteten, utan i hög grad hela hjärnan och därmed vårt beteende. Hur ska man ska tolka ”Det finns ingen forskning som idag kan belägga att mäns och kvinnors olikheter är biologiskt betingade.” Vilka olikheter avses – alla? Vissa olikheter är naturligtvis beroende av arv, andra miljö, och åter andra en kombination av dessa. Artikelförfattaren borde fråga sig varför genusvetarna driver på för en finansiering av medicinsk forskning speciellt inriktad på kvinnor. Kvinnor uppvisar exempelvis som numera är allmänt känt andra typer av symptom vid hjärtbesvär än män. Hon borde också fråga sig varför transsexuella vill behandlas med könshormoner, och fråga en sådan person, eller en läkare, vilka biologiska och beteendemässiga förändringar som äger rum när man exempelvis injicerar testosteron i en kvinnokropp. Vidare har jag redan i ett tidigare inlägg tagit upp det faktum att de enda barn som man observerat leker helt ”könsneutralt” (föredrar spel och pussel framför dockor och bilar) är flickor med Turners syndrom, som saknar en X-kromosom (X0-genotyper).

Sedan skulle jag gärna vilja ta del av den forskning som artikelförfattaren nämner: ”Däremot existerar det motsatta. Forskning som bedrivs i dag pekar mot att mäns och kvinnors beteende beror på miljö, och inte könsorganets utformning.” Återigen – avses allt beteende? För i så fall är detta banbrytande! Eller kan det vara så att man inte kan kategorisera mänskligt beteende i allt eller inget? En sådan förenklad världsbild existerar nog inte i någon forskning – inte ens i genusforskningen.

Låt oss titta på ”typiskt manliga” och ”typiskt kvinnliga” egenskaper, där ”typisk” innebär att en egenskap är statistiskt sett mest förekommande hos det ena könet, inte att det därmed utgör normen i bemärkelsen ”önskvärt” eller ”rätt”, så att vi inte får genusvetarna att sätta kaffet i halsen redan här.

Jag tar mig friheten att använda två figurer från en mycket välskriven artikel av Germund Hesslow, professor i neurofysiologi. Vi vet ju att skillnaderna mellan könen när det kommer till olika egenskaper oftast är genomsnittliga och att det råder stor överlappning (dock inte alla egenskaper, som exempelvis barnafödande).

Figur 1

Figur 1

I figur 1 ovan har vi fördelningen av en viss egenskap hos grupperna A och B (tex grupperna kvinnor och män). Egenskapen kan vara mer eller mindre uttalad/stark, man kan till exempel tänka sig att ju längre till höger desto mer riskbenägen – för att ta ett exempel på en egenskap. Trots att den genomsnittliga skillnaden mellan grupperna är liten så ser man att andelen individer som kommer över en viss nivå X av riskbenägenhet är många gånger större i B än i A.

Figur 2

Figur 2

I figur 2 ovan ser man hur variationen av en egenskap skiljer sig åt mellan grupperna A och B trots att genomsnittet är detsamma för grupperna, återigen med resultatet att andelen individer över nivån X är mångdubbelt fler i B än i A.

Jag skulle vilja fråga genusvetarna följande: vad är problemet med att det finns skillnader, att ovanstående fördelningar inte alltid sammanfaller för varje beteende eller egenskap? Och är det inte bättre att detta i så fall är biologiskt betingat, än socialt? Att anse att allt beteende är en konsekvens av sociala konstruktioner, när det inte är så, omöjliggör faktiskt ert uppdrag att utplåna alla skillnader – såvida ni inte vill tillgripa rent medicinska metoder.

Genusvetarartikeln avslutas med: ”Jag avslutar med en fråga riktad till Lindberg (och alla fundamentala liberaler): Camilla, du säger att en sann liberal anser att det är självklart att människor skall ha lika värde, men hur kommer det sig då att så många liberaler blundar för de strukturer som missgynnar både män och kvinnor?”

Jag antar att hon menar ”fundamentalistiska” och inte ”fundamentala” men som genusvetare är man ju som alla vet fri att omformulera ordens innebörd och eventuell kritik avfärdas regelmässigt som en bekräftelse på de postulerade förtryckarstrukturerna.

Vart är vi påväg?

Vart är vi påväg?

Men till saken angående uttalandet ovan: vad har dagens genusforskning med människors lika värde att göra? Snarare genomsyras ju hela disciplinen av en klart bristande respekt för människor som individer, deras olikheter, fria vilja och egna val. Den som i genusvetarnas ögon väljer ”fel” har inte valt, utan är offer för yttre omständigheter i form av manliga förtryckarstrukturer och allsköns härskartekniker. Gnäll (och ”problematisering”) likt genusvetarnas för knappast civilisationen framåt utan utgör snarare en tragisk bromskloss där alla resurser läggs på ett nytt Sovjetprojekt, och effekten av dess existens kommer att bli en civilisationsmässig, och möjligtvis även evolutionär, tillbakagång  – att vi aldrig lär oss av historien….


Jag önskar det vore så enkelt…

april 1, 2009

Förr gick det utmärkt att lära barnen läsa och skriva utan 900 miljoner extra

Förr gick det utmärkt att lära barnen läsa och skriva utan 900 miljoner extra

Alla minns vi läsa-skriva-räkna garantin som infördes läsåret 2008/09 med ett statsbidrag på hisnande 900 miljoner (!) att fördelas under tre år för att eleverna garanterat ska lära sig att just läsa, räkna och skriva under de tre åren i lågstadiet. Man kan ju undra om, och i så fall varför, detta krav inte fanns redan innan? Och vad behövs alla 900 miljoner till? Det vore faktiskt ett framsteg om alla kunde läsa, skriva och räkna efter nio år i svensk grundskola, men det måste då till en reviderad läroplan.

Tex skulle man kunna köra en bokstav i kvartalet och då ha avverkat hela alfabetet efter drygt sju år, och sedan kan man avsluta skolan med en nästan två år lång fördjupningskurs specialinriktad på interpunktioner. Med samma lästakt på en interpunktion i kvartalet hinner man med punkt, kommatecken, semikolon, kolon, semikolon, citationstecken, utropstecken och frågetecken. Sedan kan man tillsätta en statlig utredning för att undersöka på hur många olika sätt man kan variera denna läroplan.

För vad är det som säger att man ska börja med bokstaven A? Förr pratade man om typ A- och B-människor, och redan det visade att A värderas högre än B (om man inte pratar om A-laget givetvis), men vad får denna i alfabetet inbyggda maktstruktur egentligen för långsiktiga konsekvenser? Hur hierarkiseras sedan olika ord på ett omedvetet plan efter de ingående bokstävernas värde? Detta ”ord-värde” kan enkelt beräknas matematikst genom en viktningsmodellmodell där olika bokstäver tilldelas olika vikter, bara man först utreder de inbördes relationerna. Ni kanske tycker att detta är nonsens, men det är just sådan här typ av forskning man kan bedriva i Sverige idag. Just detta hittade jag på nu i stundens upprörda hetta, men jag hoppas ni inser att det är på denna nivå vi befinner oss i det här landet ibland.

Givetvis måste man alltså skapa många olika läroplaner där man väger och jämför dem tills den slutliga femårsplanen blir färdigställd, och sedan ska detta utvärderas, analyseras, barnen ska intervjuas och föräldrarna ska gå på workshops och seminarier för att utbyta erfarenheter samt naturligtvis djupintervjuas av pedagogiska bokstavsfascister för att utröna om barnen fått en hierarkisk syn på olika bokstäver utifrån den aktuella kursplan de provat på. Antalet sådana läroplaner blir för övrigt 29x28x27x26x ……x3x2x1 stycken, dvs 29! (”29-fakultet” för den oinvigde kring detta förkortade skrivsätt), eftersom den första bokstaven kan väljas på 29 sätt, den andra på 28 sätt (då man ju redan tagit en bokstav från alfabetet), den tredje på 27 osv. Så arbetslösheten kan minska rejält med tanke på alla inblandade. Det är också ungefär så här man hållit arbetslösheten nere i Sverige de senaste decennierna.

Svarta tavlan duger inte längre - nya pedagogiska metoder för 300 miljoner om året under behövs för att garantera läs-och skrivkunnighet

Svarta tavlan duger inte längre - nya pedagogiska metoder för 300 miljoner om året under tre år (2008-2009) behövs för att garantera läs-och skrivkunnighet

Men eleverna kan också lära sig matematik genom att kommentera på bloggar på nätet. Själv upptäckte jag till min glädje att jag skulle verifieras såsom varande mänsklig genom att beräkna ett tal, nämligen 2+3, när jag skulle kommentera på en blogg, istället för den betydligt svårare ordinarie uppgiften jag annars stött på där man ska avkoda ett ord med förvrängda, spegelvända och lokalt inverterade bokstäver och som inte har något pedagogiskt syfte annat än att testa ens tålamod. Således måste det ingå i skolans demokratiska uppdrag att lära ut matematik eftersom eleverna annars riskerar att stängas ute från samhällsdebatten och därmed sitt inflytande. Jag föreslår att bloggprogrammerarna dessutom höjer nivån på dessa mattetal efter stigande ålder på användaren (åldern kan verifieras via ett enkelt DNA-test eller varför inte biometriskt via ansiktsuttrycket som efter decennier av inhemsk samhällsdebatt blivit ordentligt fårat och med ett chockartat alternativt apatiskt uttryck) – detta skulle bli ett utmärkt komplement till skolan och ett projekt för IT-pedagogerna att tänka på. Hmm….någon dag borde jag realisera alla mina bra idéer 🙂 Som jag redan påpekat så förstärker kravlösheten den sociala snedrekryteringen till högre studier, och detta är egentligen inte något att skoja om utan är endast tragiskt.

Och räknegarantin då? Till hur mycket ska man kunna räkna? Förslagsvis till 360, eftersom man då genom att räkna graderna i enhetscirkeln (ett varv är som bekant 360 grader) kommer att kunna rotera ett godtyckligt antal varv runt exempelvis riksdagshuset medan man försöker utröna vad de sysslar med där inne, med ljus och lykta (och en miniräknare) kan man kanske finna den politiska riktningskoefficienten – vart är svensk skola egentligen påväg? Är det kört eller har vi något val? Ja det har vi ju – redan 2010, och det är därför flera som redan nu frågar sig hur den svenska skolan kommer att se ut efter detta val.

Mer morötter år folket! Men inte av hälsoskäl, utan för att få dem dit man vill.

Mer morötter år folket! Men inte av hälsoskäl, utan för att få dem dit man vill.

Vad händer alltså om oppositionen kommer till makten 2010 med partiernas olika syn på skolpolitiken? Lars Ohly vill avskaffa läxorna. Varför vet jag inte, men antagligen kan krav vara farligt för individen (eller kollektivet menar jag). Kommer vi att få se de olika oppositionspartierna gå i opposition mot varandra i skolfrågan? Kommer vi att få se miljöpatiets ekologiska kikärtor koka över och rulla ut längs korridorerna tillsammans med medborgarlönen? Eller måste Ohly läsa in sig på olika politiska områden och därmed själv få läxor med sig hem? Hur ska han klara detta med sex timmars arbetsdag samtidigt som han måste odla förgiftade morötter åt folket i miljöpartiets trädgård för att kunna dra till sig väljare? Vad händer om morötterna avviker från EU-standard likt en böjd gurka med för stort krökningsindex? Ska han då dra upp de omogna morötterna och lägga dem i den ekologiska kompost där vänsterns alla partiprogram förmultnat genom åren.

Ohlys kommunistiska kompost med förmultnade partiprogram

Ohlys kommunistiska kompost med förmultnade partiprogram

Denna politiska kompost, om något, torde för övrigt ställas ut som ett historiskt  konstverk av Konstafacks kreativa studenter. Detta kommer inte att ge några 100.000 kronor i skadestånd. Vänstervridna partiprogram har i själva verket bara kostat några miljoner antal människoliv, och vad är väl denna lilla uppoffring när i bästa fall någon procent av Jordens befolkning kan överleva för att skåda det kommunistiska himmelriket från kompostens översta senast kasserade partiprogram? Jag känner att jag tappade tråden lite här (om jag nu hade någon), fast skolfrågan går ju som en röd kommunistisk tråd genom 1900-talets historia.

I tider av lågkonjunktur och arbetslöshet lär det bli fler som väljer att utbilda sig, ett klokt val, och varför inte gå hela vägen till skapelsens krona – matematiken! 🙂 Matematiker – som är specialister på både genus, mångfald och integration – skulle ju med lätthet kunna få konsultuppdrag åt regeringen! Men matematiker rekryteras även till försvaret för att ingå i tvärvetenskapliga grupper för omvärldsanalys. Och banker – betänk bara att det är flera matematiker som tilldelats Nobelpriset i Ekonomi (tex John Nash). Många möjligheter alltså!

Och jag vill passa på att fråga våra makthavare varför det bara blev tio elitklasser i hela landet – varav enbart tre i matematik? Staten skjuter inte till en enda krona här, så vad är problemet? Kanske all byråkratisk uppföljning i form av analys av resultatet? Kan det vara riskabelt och  rentav farligt att låta några elever i några skolor få läsa lite mer av ett ämne som intresserar dem? Jo, visst är det farligt – kunskap är ju makt (som Francis Bacon sa, han var både filosof, vetenskapsman och statsman) – och detta vet makthavarna, som vill behålla den för sig själva. Vill man ha en enhetlig uniform fördummad lättmanipulerad trögflytande massa med hög viskositet och intellektuell noll-elasticitet? Har makthavarna möjligtvis studerat hållfasthetslära – den disiciplin som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter (de statliga direktiven) och deformerbara kroppar (medborgarna)? Eller vill man bara vara ”snäll”?

Gyllene snittet - ett viktigt tal

Gyllene snittet - ett viktigt tal, här som lösningen på det antika problemet att dela upp en sträcka enligt vissa kriterier

Men låt mig då som matematiker gå till den irrationella politikens försvar. Det finns ett tal, kallat gyllene snittet, som uppträder som den (positiva) lösningen till den andragradsekvation som uppstår ur ett problem som formulerades redan under antiken – nämligen att dela upp en sträcka så att den längre delen förhåller sig till den kortare delen som hela sträckan till den längre delen. Förhållandet kallas gyllene snittet och är (\sqrt{5}+1)/2\approx 1.618... och detta fysikernas och många andras favorittal är i själva verket det mest irrationella talet som finns. Nu kanske inte många känner till att det i matematiken, liksom i politiken, finns grader av irrationalitet, men faktum är att det gyllene snittet kan skrivas som ett oändligt sk kedjebråk bestående av enbart 1:or, och i den bemärkelsen konvergerar det saktare än varje annat oändligt kedjebråk (irrationellt tal). Och det finns något som heter Fibonnacital som är en additiv följd där varje tal i följden är summan av de två föregående (med starttalen 0 och 1), så Fibonaccitalen är 0,1,1,2,3,5,8,13,21,34, 55…..

Den logaritmiska spiralen (Fibonaccispiralen) hos en snäcka är kopplad till gyllene snittet

Den logaritmiska spiralen (Fibonaccispiralen) hos en snäcka är kopplad till det gyllene snittet

Relationen till gyllene snittet här är att kvoten av två på varandra följande Fibonnacital konvergererar mot just gyllene snittet. Redan 89/55=1.618…. så vi har en överensstämmelse på de första tre decimalerna så pass tidigt i följden. Fibonaccitalen, gyllene snittet och de därtill kopplade spiralgeometrierna föredras, av olika skäl jag inte har plats att gå in på här (får bli ett senare inlägg på enbart det temat), av naturen och förekommer frekvent överallt i växt-och djurriket. På samma sätt är det med Statens Offentliga Utredningar, som om de adderas till varandra utgör en additiv SOU-följd där kvoten mellan två på varandra följande utredningar (när antalet går mot oändligheten, dvs vid konvergens) kommer att konvergera mot det mest irrationella man kan tänka sig. Det är därför vi ska vara ödmjuka inför alla dumma utspel och försöka förstå drivkraften. De icke-irrationella talen, alltså de rationella talen (bråktalen) som kan uttryckas som en kvot av två heltal  – ett bråk, är något svenskar inte tycker om.

Kan en genustrupmeten användas till något vettigt?

Kan genus-trupmeten användas till något vettigt, som att spela upp olika organismers DNA?

Om ni ser på era körkort, bankomatkort osv så är dessa sk gyllene rektanglar – dvs förhållandet mellan sidorna är just gyllene snittet (1.618…) Och flera undersökningar visar att om man ritar upp en mängd olika rektanglar och ber folk välja ut den vackraste så kommer över 90% att välja just den gyllene rektangeln – vår uppfattning av vad som är vackert är givetvis en direkt avspegling av vår egen uppbyggnad och där är det gyllene snittet en inte helt oväsentlig faktor. Ett annat exempel på detta senare är att forskarna kartlagt olika växters DNA och sedan tilldelat nukleotiderna A,C,T och G olika toner och därefter spelat upp plantans musik, och denna är förvånansvärt lik klassisk musik – människan komponerar alltså musik som avspeglar naturen! Jag vet inte hur genmodifierade plantors DNA låter, men troligtvis inte lika bra… Undrar förresten hur mitt eget DNA låter. Eller en genusvetares? Detta är kanske något för Musikhögskolan att satsa på,  istället för genustrumpeter.

För att komma till kärnan – det mest irrationella talet är alltså inbyggt i naturen. Och för ett naturälskande folk är det därför helt naturligt att förespråka en irrationell politik och irrationella lösningar på naturliga problem. Dagens situation har alltså en vetenskaplig förklaring. Detta är mitt forskningsresultat för dagen! Jag önskar verkligen det vore så enkelt…


%d bloggare gillar detta: