Här är en gammal favorit i repris. Jag kom att tänka på den och Paolo Roberto då jag just läste Morgonsurs funderingar kring Berlusconi. Enjoy! 🙂
En annan favorit i repris:
Och en till:
Ok…varning för långt inlägg. Trevlig helgläsning till er som orkar ta er igenom vansinnet! :-). Nu är det senaste numret av Axess Magasin ute. Temat är ”Den ömtåliga civilisationen” och flera av artiklarna ligger ute på nätet (se länkar nedan), dock inte min krönika, som återfinnes på sådan 64 (för första gången, den brukar ju alltid hamna på sid 58 eller 60). Jag tar upp det här med JÄMI, som ni ju redan känner till sedan blogginlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! och uppföljaren ”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”. Här är artiklarna tillgängliga på nätet: Antikt ideal (JohnArmstrong), Vikten av andligt välstånd (Rob Riemen), Den obäddade sängens diktat (Johan Lundberg), Mot sängkammaren!” (Niklas Ekdal), Civilisation kräver uppoffringar (Svante Nordin). Svante Nordin var som ni minns min meddebattör i Filosofiska Rummet i mars om genuscertifieringen.
Häromdagen medan jag och dottern lekte med våra fyra katter med några gamla skosnören lyssnade jag på programmet ”En bok, en författare” i Kunskapskanalen (bara en kvinna kan göra två saker samtidigt så här) där man hade ett samtal om boken ”Afrika” med dess författarinna Ellen Hillbom, som också är doktor i ekonomisk historia verksam vid Lunds Universitet. Allt flöt på i vanlig ordning medan
katterna sprang runt och nästan välte TV:n, tills man 20 minuter in i programmet (här i UR Play) kunde höra följande (min 19:56 och framåt):
Intervjuare: ”Men i Afrika då, spåren av kolonialismen, såren av kolonialismen, vad ser vi av det idag då?”
Dr Ellen Hillbom: ”Ja en sån sak som vi ser det är ju uppdelningen, gränsuppdelningen, det är ju väldigt få gränser som egentligen har förändrats efter självständigheten. Och det har ju inneburit att man har skapat länder som Nigeria, med 250 olika folkslag som ska samlas inom en nationsgräns. I andra fall i Somalia har man delat upp den somaliska folkgruppen i fem olika stater, och det här har ju orsakat problem, att statsstaterna, det som förväntas att bli nationalstater, inte bygger på en homogen befolkning som vi kan känna här i Europa, det har inte fått växa fram på ett mer långsamt naturligt sätt utan tvingats på, och det är väl mycket utav det vi kanske ser som, man tycker om att kalla för etniska konflikter idag, många av de grupperna, folkgrupperna, skapades ju också utav kolonialmakten.”
Det intressanta här är inte analysen av Afrika, som säkerligen är helt korrekt, utan det faktum att Hillbom säger något som man egentligen inte får hävda, något som dessutom anses helt felaktigt av experterna i det politiska etablissemanget och journalistkåren (även om dessa inte innehar doktorsgrad så är de ju ändå som bekant ämnesexperter inom alla tänkbara områden): att det varit en fördel för de europeiska staternas framväxt med en homogen befolkning, och inte bara det – dessutom har nationalstaterna, till skillnad från här i Europa, inte fått växa fram på ett naturligt sätt, vilket varit en nackdel. Får man verkligen säga att nationalstaterna i Europa vuxit fram ”på ett långsamt naturligt sätt” och att det varit en fördel med homogena befolkningar!? Naturligt och långsamt? Jag trodde att de alla var en onaturlig social konstruktion som implementerades från en dag till nästa någon gång på 1800-talet. Har dagstidningarna lurat mig?
Detta är inte det enda exemplet på när svensk media omedvetet klantar sig. Jag har sparat ett utklipp här från Metro Stockholm (i Plus) från den 29 november på sidan 28. I artikeln ”Därför dras vi till folk som liknar oss själva” kan vi läsa: ”Hur vi mår, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på – allt beror på dina vänner. Men varför? ”Genetic similarity theory” kan ge oss svaret. Den kanadensiske psykologiprofessorn Philippe Rushton menar att våra gener är programmerade för att bli attraherade av att skaffa barn med någon som liknar oss själva. – Gener för blåa ögon har större möjligheter att föra sig själva till kommande generationer om de samtidigt får sina bärare att attraheras av andra med blåa ögon snarare än av dem med bruna ögon, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet… – Vi nätverkar och umgås med dem som liknar oss själva eftersom detta är ett sätt för våra gener att överleva, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.”
Detta är innehållsmässigt inte mer kontroversiellt än vad som brukar stå i Illustrerad Vetenskap. Intressant är att Metro refererar till professor Philippe Rushton som skrivit flera politiskt inkorrekta böcker, bland annat boken”Race, evolution and behaviour”, som jag själv läste för några år sedan, och jag kan lugnt säga att den var väldigt politiskt inkorrekt. Om svenska journalister hade haft någon form av koll, dvs utbildning eller bildning, hade man i sann PK-anda inte vågat hänvisa till Rushton. Detta är den andra missen på kort tid som media gjort sig skyldig till och som jag av en slump snubblat över. Jag ska hålla ögonen öppna för fortsatta missar och hoppas på så sätt kunna göra karriär inom den statliga censurapparaten. En effektiv censur förutsätter pålästa och kunniga medarbetare i statens, eller medias, tjänst. De här misstagen måste hänga samman med den senaste PISA-studien som jag bloggade om här nyligen.
Dessa två exempel utgör dock olyckliga undantag som snabbt måste falla i glömska. 99.999999% av alla artiklar i media är naturligtvis PK så som sig bör. Expressen varnar oss tex för farorna med julmust: ”Anna Burstedt förklarar att mat är en viktig del av varje folks nationella identitet. Men hon ser en fara i att vissa grupper gör sig till tolk för vad som är tradition och identitet – i dessa tider när främlingsfientligheten ökar. – Mat kan användas i politiskt syfte för att utestänga människor. Men den kan också vara gränsöverskridande. Man kan bjuda in andra till att dela sin julmust, säger hon.” Men låt mig komma till saken, till det jag egentligen skulle blogga om: Kemigenus. Bloggen Tradition & Fason har redan tagit upp detta, som man kunde läsa om i Skånskan den 9 december (återger hela artikeln):
”Genus och etnicitet är kanske inte det första man tänker på när man öppnar en kemibok för mellanstadiet. Men skolinspektionen har granskat kemiböckerna på Ludvigsborgs friskola och kommit fram till att det brister i jämställdhetstänkandet. Ur kemisynpunkt är det inget fel på böckerna, men eftersom de är från sent 1990-tal anser de inte belysa etnicitet och genus på ett modernt sätt. Bland annat är namnen på personer som förekommer i böckerna nästan uteslutande västerländska, andra kulturer nämns över huvud taget inte. Böckerna speglar med andra ord inte det mångkulturella samhället.”
”Skolan får beröm för det pedagogiska arbetet men kurslitteraturen i kemi måste man göra någonting åt, menar Skolverket. Dessutom vill Skolverket att att Ludvigsborgs friskola i högre utsträckning börjar tala om genus och etnicitetsfrågor, både lärare emellan och med eleverna. Någon vidare reflektion över läromedlens normerande funktion vad det gäller genus och etnicitet finns inte som det ser ut i dag.”
”Kerstin Lindberg tog nyligen över som rektor på Ludvigsborgs
friskola och tar åt sig av kritiken. – Det stämmer, det har varit eftersatt. Det har varit olika ledningar på skolan och jag har inte hunnit med den biten. Men vi ska åtgärda det här. Litteraturen ska utvärderas och nya böcker ska köpas in. Man kommer även att inleda en tydlig jämställdhetsplan för personalen och bjuda in föreläsare i genus och etnicitetsfrågor. – Jag har börjat göra analyser. Det handlar både om att lärare ska bli mer medvetna och om hur vi ska prata med eleverna. Det ska satsas på det här. Senast den 3 mars kommer Skolverket att följa upp vilka förbättringsåtgärder som har vidtagits.”
Även Johan Ingerö har bloggat om detta. Det här är så absurt att det inte ens behöver kommenteras. Och så undrar man varför svenska skolelever blir allt sämre i de naturvetenskapliga ämnena, liksom i matematik (men mitt ämne har de inte gett sig på än. Eller vad säger jag!? Visst finns en genusanalys av matematiken!). Trots att man satsar miljoner och åter miljoner i svensk skola på genuskunniga specialpedagoger och ägnar dyrbar lektionstid åt diverse rollspel, genusteori, värderingsövningar, allas lika värde-projekt, bygger världsfredsutställningar, har normbrytande samtal, anordnar värdegrunds-dialoger, gör könsrollsteater och bjuder in genuspiloter som föreläser om maktstrukturer – hur kan Sverige då inte vara världsbäst och kamma hem alla kemiolympiader? Väldigt konstigt ju… Men Vetenskapsrådet både vet och har råd och satsar 5.5 miljoner på ytterligare ett genusprojekt till lärarutbildningen för perioden 2011-2013:
”I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius. I projektet utforskas lärarstudenternas relation till lärande och undervisning i naturvetenskap från ett genusperspektiv… Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.”
Vem är förvånad? Med 700.000 kronor till att undersöka trumpeter ur ett genusperspektiv är detta ytterligare ett steg framåt. För fler VR-finansierade projekt se Grattis skattebetalare del 1 och Grattis skattebetalare del 2. För den som är intresserad av det här så har Skolverket som bekant beställt en rapport från professorn i pedagogik och nuvarande rektorn vid Södertörns Högskola, Moira von Wright, där hon studerat fysikböckerna ur ett genusperspektiv. Rapporten heter ”Genus och text” och jag har sammanfattat den i två blogginlägg. Det här är riktigt sjukt – läs det den som inte gjort det: Genusväldet intar Södertörns högskola och Von Wright och tekoppen.
Pedagogikprofessorn konstaterar bland annat följande:
* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)
* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)
* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)
Grattis Sverige! Påminner om att Snillen spekulerar bara ligger uppe till och med imorgon lördag för den som missat programmet eller vill se om det. Igår kväll kunde man se programmet ”Nobel 2010: Hard talk” om Nobels fredspris, med repriser den 21 december och 27 december – sevärt! Nedan ett framtidsscenario för svensk skola:
LÄSTIPS: ”Interaktivitet – ännu ett framsteg bakåt” av Johan Hakelius, Johan Norberg i Metro, Björklund i DN om svensk forskning, genusdebatt om excellenssatsning och mer , se även Genusnytts granskning, DN om barn och karriär, Skoldebatt i SVD, Kvinnor sorterar bort kvinnor, Världen Idag om en tabubelagd verklighet. Ännu ett fall av politiskt inkorrekthet, nu i Expressen. Pär Ström (som driver bloggen Genusnytt) skriver i SVD.
BLOGGAR om genusvansinne: Morgonsur om värdegrund del 1, del 2 och del 3. Aktivarum, Matte Matik, Pelle Billing, Genusnytt, Anders B Westin.
Kan en kort heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell lång man utan kryckor men med synnedsättning?
Pär Ström har på sin blogg tagit upp fenomenet Kvotering 2.0: på listan till kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Härnösand har man nu kvoterat så att varannan kandidat har utländsk bakgrund (inslag på SVT Play) [definition på utländsk bakgrund enligt SCB är att båda föräldrar är födda utomlands]. Målet är som ni ser i inslaget, ”självklart” att på detta sätt få fler röster, utan att man specificerar hur det ena ska leda till det andra. Ska man genom denna lista förändra något konkret i sin förda politik, eller förväntas det att medborgarna i landet automatiskt röstar på den som har samma etniska tillhörighet? Detta innebär i så fall en helt ny människosyn från Miljöpartiets håll som vi inte känt till tidigare. Eller menar man att en politiker med en viss etnisk tillhörighet bättre representerar medborgarna med den etniska bakgrunden än vad andra politiker med en annan etnisk bakgrund gör? Även detta visar i så fall på en ny och hittills okänd människosyn inom Miljöpartiet, men det är visst det man menar: ”Vi kallar det för randiga listor och det handlar i grunden om att alla medborgare ska känna sig representerade” (källa). Frågan är om denna randiga lista exakt avspeglar sammansättningen på invånarna i Härnösand? Som framgår av inslaget ser man detta som ett nästa steg efter kvoteringen 50/50 av kvinnor/män.
Nu frågar sig antagligen många när det är dags att kvotera in på andra grunder som sexuell läggning, ålder, religion och funktions-nedsättning mm. Jag fick faktiskt själv en viss funktionsnedsättning senaste gången jag stoppade fingrarna i vägguttaget i tron att jag skulle vakna från den psykos jag trodde jag befann mig i med tanke på sakernas genustillstånd. Funktionsnedsättningar finns det i många varierande former och det kommer att krävas en matematiker för att räkna ut exakt hur denna viktning måste göras tillsammans med övriga parametrar givetvis. Man kan ju vara kvinna, medellång, lida av migrän och vara kristen och hur ska detta ställas mot en homosexuell kort man som är buddist och har magsår? För inte vill väl någon med hörselnedsättning bli representerad av någon som istället har ont i ryggen? Oavsett vad man kan tycka om skolpolitik, miljöfrågor, försvar och annat, så måste man representeras av någon som är så lik en som möjligt vad gäller alla andra egenskaper utöver de politiska åsikterna. Eftersom vi alla är unika (som vi ju fått lära oss under skolgången för att inte jämföra oss med någon annan, men också i syfte att ursäkta godtyckligt uppträdande mot läraren) så innebär det att det egentligen inte kan finnas någon annan som på ett önskvärt sätt kan representera oss – utan vi bör därför alla sitta i riksdagen och kommunfullmäktige och representera oss själva. Detta påminner ju starkt om demokrati – så kanske kvoteringshysterin kan leda till det om inte annat? Jag vill minnas att en kommentator (Josef) en gång bland alla sin länkar länkade till ordet Partikrati på wiki:
”En partikrati eller partistyre/partivälde är en form av representativ demokrati där den lagstiftande makten i praktiken ligger hos en politisk elit som är organiserad i politiska partier och inte hos enskilda politiker eller medborgare. Folket väljer sina representanter via ett proportionellt parti-valsystem. I praktiken kan de flesta demokratier betraktas som partikratier. Den pricipiella skillnaden mellan en demokrati och en partikrati är graden av folkets suveränitet. Båda styrelseskicken har oftast partier och parlament men inom demokratin har folket, genom bindande folkomröstningar, en större möjlighet att direkt påverka lagstiftningen. Det vill säga att inom en partikrati saknar folket direkt politisk makt. I en partikrati kan folket endast genom allmänna val, som hålls med årsvisa mellanrum, ändra förhållandet mellan partierna i parlamentet och har endast i ”efterhand” en möjlighet att påverka maktutövningen.”
Detta blir extra intressant mot bakgrund av gårdagens Agenda där man tog upp detta med partipiskan (6:40 min): ”Bakom kulisserna i riksdagens plenisal” (SVT Play). Mer om detta i dagens SVD Brännpunkt.
Missa inte Polisfackets brev till medlemmarna i Skåne där man ifrågasätter polisenmyndighetens agerande i värdegrundsfrågor (bloggen Aktivarum har redan tagit upp detta här). Citat från brevet:
Be mina kollegor följa efter efter en man med jeans och svart jacka - det är en människa, mer får jag inte säga.
”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare.. Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner.Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna referensramar. Dansken kanske symboliserar en full fotbollssupporter på Parkens gröna gräs för någon och den erkänt gemytliga ”rooliganen” för någon annan. Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”
Detta att inte få använda ord som tex avslöjar härkomst för att beskriva någon, hur påverkar det möjligheten att kvotera in på kommunfullmäktigelistor? Borde inte Miljöpartiet polisanmälas? Eller är det bara poliser som inte får påtala etnisk bakgrund?
Morgonsur har tidigare skrivit bra om värdegrunden i försvaret (och uppföljningen). Jag har tidigare skrivit om värdegrunden här.
Jag bläddrade i helgen i Timbro-rapporten ”Viljan att flyta medströms – en granskning av svenska genusavhandlingar 2005” av Susanna Hakelius Popova. I rapporten, som är från 2005, har hon läst igenom och kommenterat tio doktorsavhandlingar i kvinno-, mans- och genusforskning från det året, nämligen de senaste tio som fanns presenterade på Nationella Sekretariatet för genusforsknings hemsida i juni 2005. För varje avhandling har Hakelius Popova skrivit en sammanfattning på 1-2 sidor och därefter en kommentar till avhandlingen.
Jag rekommenderar en läsning av denna rapport. På sidan 11 i rapporen (12 i pdf:en) behandlas tex avhandlingen ”Prat, politik och praktik: om individers möten med strukturer i en kommunal satsning på kvinnors företagande” av Jeanette Dareblom. Institution/ämne är nationalekonomi och lärosäte är Handelshögskolan i Stockholm. Så här skriver Hakelius Popova bland annat under ”Sammanfattning”:
”Hur påverkar strukturella förutsättningar kvinnors företagande? Vad händer med kvinnor som potentiella företagare? För att besvara frågorna samtalade Jeanette Dareblom med 12 offentliganställda kvinnor i två år. Kvinnorna ingick i en grupp som fått erbjudande om hjälp att starta eget, och de perspektiv Dareblom anlägger i studien anger hon som genusteori, teorier om kvinnor och arbetsmarknad, den politiska omgivningen, prat som legitimerande handling samt makt. I studien gör hon antagandet att könssegregering följer kvinnorna ut på arbetsmarknaden och att mannen är norm för liv, arbete och företagande. Företagande problematiseras därför att ”denna norm placerar kvinnan i motsatsställning”.” ”Kanske finns en förklaring till bristen på definition i följande beskrivning [citat]: ”Det subtila är svårt att bemöta och förändringar i kvinnornas individuella val är synliga i betydligt större utsträckning än bakomliggande, strukturella normer och värderingar som påverkar och styr dessa val.””
”Dareblom framhåller strukturernas vikt och påverkan på individers val för att förstå förutsättningarna för kvinnors företagande. Att argumentera för att kvinnor har vad som kallas ”fria” val innebär att lägga ansvar för förändring på kvinnor som individer, anser Dareblom. Det är inte önskvärt tycker författaren som i stället vill placera företagande i en vidare kontext och påvisa att kvinnornas val är strukturellt villkorade. Vad är då en struktur? ”Strukturer är skapande, de sätter ramarna för det handlingsutrymme som ska betraktas som legitimt och accepterat. I och med detta skapar strukturer även förutsättningar att verka inom dessa ramar. Även satsningar inom ramen för dessa strukturer påverkas, individerna som går in i satsningarna påverkas samt satsningarnas konkreta utfall. Påverkan är dock ömsesidig. Samspelet mellan individ och struktur kan studeras och konkretiseras genom att tillämpa olika teoretiska verktyg. Ett uttryck för vad som skapas och händer i ett sådant möte är det prat som produceras.”” Begreppet prat utreds vidare och definieras som en social aktivitet som länkar samman föreställningar om verkligheten med symboler. [Citat:] ”Jag definierar prat som verbal kommunikation i talad eller skriftlig form.”
Ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna på arbetsmarknaden. Männen är det vita och kvinnorna svävar runt i de begränsade hålrummen.
I avhandlingen karaktäriseras företagande på följande sätt: ”Den könsneutrala termen företagare utgår från en manlig norm, att vara man och företagare står inte i motsatsförhållande till varandra.” ”Företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig.” ”Det finns någonting strukturellt i omgivningen som segregerar och detta kan kopplas till den privata sfären och till arbetsmarknaden.” Formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”… genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Att dessa förhållanden skulle behöva leda till mätbara konsekvenser förnekas med formuleringen: ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.”
Att ständigt kategorisera kvinnor efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Dareblom konstaterar att kanske upplever inte alla kvinnliga företagare försvårande omständigheter kopplade till strukturella hinder. ”Men säkert har många av dessa kvinnor heller inga erfarenheter av genusrelaterade svårigheter i gärningen som företagare.” Det kan vara på sin plats att påpeka att som en svårighet för kvinnliga företagare anges det ekonomiska och att fler kvinnor skulle lockas om de fick hjälp med den biten. Är inte ekonomi ett problem även för de män som startar företag? Är ekonomin en genusfråga och kopplad till genusstrukturer?
Under ”Kommentar” till denna avhandling skriver Hakelius Popova bland annat:
”Författaren påstår att företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig. Att hon samtidigt i avhandlingen rapporterar siffror från AMS som visar att ungefär en tredjedel av alla företagare är kvinnor, sätts dock inte i relation till könsmaktsstrukturen. Hur har denna tredjedel med författarens teorimodell lyckats bryta könsmönstret? Har det skett trots starkt motstånd eller för att kvinnorna tagits som gisslan för att könsförtrycket inte ska bli för uppenbart? Eller är en tredjedel av företagarna kvinnor därför att de patriarkala strukturerna tappat kraft?”
”Dareblom medger att formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men hon menar att ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”. Vad detta osynliga något är utreds inte och bristen på idéer om vad hindret består av blir problematisk för läsaren. Vad kan man egentligen veta om en osynlig struktur? Vad vet Dareblom? Hör förklaringsluckan ihop med att författaren inte förstår verkligheten som något objektivt som vi alla kan uppfatta på samma sätt? Visserligen
måste några av oss kunna förstå verkligheten på ett någorlunda likartat sätt, annars blir också läsningen av Darebloms avhandling meningslös, men författarens utgångspunkt förklarar kanske det relativa ointresset för begreppsdefinitioner?”
”Genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet. Men vad får det för konsekvens för resonemangen som förs? Förutom att kvinnor ses som en missgynnad grupp är det svårt att säga, särskilt mot bakgrund av utsagor som: ”Relationen mellan kvinnor och män har både varit konstant och förändrats över tiden” och ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.” Sådana tankegångar måste göra det svårt för forskaren, och gör det helt säkert svårt för oss andra att skapa klarhet. Det blir inte tydligare när Dareblom för fram att ett ständigt kategoriserande efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Det är ju just ett kategoriserande efter kön hon själv gjort med sitt avhandlingstema.”
Lästips: Elever i friskolor presterar bättre, Yrkeslegitimation för lärare 2012 (kommentar).
God fortsättning till alla mina läsare! 🙂 Även 2010 kommer att gå i vansinnets tecken ser jag. Jag tog någon dryg veckas bloggpaus för att städa undan alla genuspapper som flyger runt i min lägenhet och tär på min känsliga matematikerhjärna, fulla av motsägelser som de är. Nu ligger allt i några kartonger och som en KBT-övning för att kunna hantera vansinnet även denna termin tänkte jag börja visualisera hur jag varje kväll lägger allt genusvansinne i en av kartongerna och tillsluter den för alltid. Låt oss hoppas att det funkar nu då. Det nya numret av det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09 är ute. Det är bra att man är öppen med sin verksamhet, så att allt kan dokumenteras inför den kommande och utdragna rättegång som kommer att följa på genusvansinnet. Drabbade medborgare ska få vittna (snart även här på bloggen) och de som hållit i trådarna ska ställas till svars för sin destruktiva verksamhet som fört civilisationen flera århundraden tillbaka i tiden och dragit ner IQ-nivån hos ungdomen. Men tills dess kommer allt att rulla på i Genusland med den ena idiotin efter den andra. Vad var det Frans G Bengtsson sa: ”Mänsklighetens dumhet har inte blivit större under tidens lopp, men dess möjlighet att ge uttryck åt sin dumhet har allt blivit större.”
I Sverige kan man gå en specialutbildning och bli ”förändringspilot”. Som förändringspilot lär man sig att sega strukturer går att förändra, men att det tar tid. Där har man givetvis rätt i att det finns mycket att lära från genusvetarnas hårda arbete – att rasera flera årtusenden av civilisationsbygge och kulturskapande tar tid, det kan ta flera decennier, men det går. Bara man viger sitt liv åt lobbyarbete, infiltration och mental utpressning så kan man få en hel samhälls-struktur att kollapsa på nolltid. VINNOVA är som bekant en statlig myndighet under näringsdepartementet som ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet. Man anser också att man måste ha med genus om man vill ligga i framkant. Här är några exempel på Vinnovafinansierade projekt:
* Genusperspektiv på inbyggda intelligenta system (Sektionen för informationsvetenskap, data- och elektroteknik, 4 miljoner kr)
* Makten över maten – Skånsk livsmedelsinnovation med ett genusperspektiv (Skånes Livsmedelsakademi, 4.5 miljoner kr)
* Utvärdering av Vinnovas program ur ett genusperspektiv (Handelsbolaget Furst-Hörte, 960.000 kr)
* Förändring pågår – förändringsprocesser med genusperspektiv i Fiber Optic Valley (Fiber Optic Valley Ideella Förening, 250.000 kr)
Här finns fler projekt med projektbeskrivningar. Det sista projektet ovan går exempelvis ut på att ”undersöka hur könsmärkning utgör hinder för innovationers framväxt och organisationers möjligheter till utveckling. Syftet är även att identifiera vad som utgör nödvändiga villkor för att uppnå en varaktig integrering av genusperspektivet.” För den som trodde det handlade om något verkligt…
Vinnova har (sid 6 i nyhetsbrevet) just fått nya ansvariga för ”arbetet med genusperspektivet” och vidare ”genomfört en process för att höja personalens kunskap om genusperspektiv och jämställdhet”. Jennie Granath Thorslund är analytiker på avdelningen för strategiutveckling och ny genusansvarig tillsammans med genusforskaren Robert Hamrén. Hon gick redan 2006 tillsammans med 15 andra en ”specialutbildning för att bli förändringspilot” och nu tre år senare konstaterar hon att ”Tidigare fanns inte samma förståelse hos handläggare eller sökande vad det innebar att anlägga ett genusperspektiv. Nu har handläggarna fått insikt i vad ett genusperspektiv betyder”. Fantastiskt! Nu kan genusperspektivet få sin del av de årliga 2 miljarder Vinnova har till sitt förfogande. För att garantera detta har man till och med tagit in genusforskare bland sina verksamhetsansvariga. Tala om att bygga in irreversibla problem i sin egen organisation.
Skattebetalarna bekostar dessutom eländet och bidrar ovilligt till den fördumningsindustri som breder ut sig. Det genusindustriella komplexet skämmer ut Sverige som nation. Inte konstigt att många invandrargrupper inte vill integreras in i detta vansinne, till och med svenskar känner sig alienerade. Som en integrationsfrämjande åtgärd borde genushysterin därför avskaffas illa kvickt. Klyftorna kommer att öka i framtiden genom att välutbildade och kunniga genusvetare sitter i samhällets topp och styr över en obildad och könsblind underklass. Borde inte en maktanalys vara på sin plats här? Eller denna maktstruktur stör kanske inte genusvetarna?
Vinnovas ansvarsområde är ”innovationer kopplade till forskning och utveckling, det vill säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med vetenskaplig bas.” Fram till 1 januari 2010 var Ulla Göransson ansvarig för genusperspektivet på Vinnova. Hon sammanfattar: ”Grunden för vårt arbete är att det finns en tillväxtpotential i att ifrågasätta normer om kön.” Genusforskaren Robert Hamrén som numera är ansvarig anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.” Helt absurt, för innovativt nytänkande utanför rådande paradigm, om detta ska bidra till tillväxten, behövs inte en könsmaktsanalys utan oftast en ordentlig utbildning utan inbakat åsiktsförtryck och dessutom skattesänkningar, och båda dessa kan uppnås om vi förpassar det genusinsustriella komplexet till soptippen. Så här kan det annars se ut, när kunskaper saknas men det ”kritiska tänkandet” är välutvecklat á la Sverige 2010:
Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”. Insiktsfullt.
På Vinnova talar man enligt artikel numera om ”genusintegrering” istället för ”jämställdhetsintegrering” eftersom ”Vinnovas angreppssätt skiljer sig från annat arbete med jämställdhetsintegrering”:
”Många börjar med att integrera jämställdhet i ledningssystemen utan att riktigt veta vad det innebär i verksamheten. – Vi talar om genusintegrering, säger Ulla Göransson. Vår tanke är att det först måste finnas en förståelse för vad ett genusperspektiv är i verksamheten.”
Goddag yxskaft. Bra åtminstone att man bekräftar det jag länge sagt – ”jämställdhetsintegreringen” i statlig förvaltning (som regeringen hittills finansierat med 145 miljoner kronor sedan 2008) där myndighetschefer och statsanställda matas med abstrakt genusteori, pågår utan att någon förstår hur, vad och varför. ”Den förståelsen [att man måste veta vad genusperspektivet ”är i verksamheten” innan man börjar ”integrera” det] har ”byggts upp genom förändringspilotprocessen och stöd till forskningsprogrammet Genusperspektiv på jämställdhet och innovationer 2004 till 2008.” Observera: ”Genusperspektiv på jämställdhet.” Nu får det vara nog med idioti. Kan någon väcka Alliansen!?
Inom Vinnovas Tigerprogram ”knyts genusforskare till innovationsforskningsmiljöer som har långsiktig finansiering” närmare bestämt är finansieringen tioårig. Vad dessa genusforskare som saknar teknisk utbildning får betalt för under tio år är att regelbundet fråga de andra forskarna hur och om de tagit könet i beaktande under innovationsprocessen, och om de regelbundet undersöker de könsmaktsstrukturer som byggs upp inom forskningsgruppen. För detta räcker det med en minneslapp, man behöver inte anställa en genusvetare. Svenska innovatörer är smarta nog att anpassa tjänster och produkter efter både kvinnor och män utan att ha en genusvetare flåsandes i nacken.
Inom Vinnovaprogrammet Beginn har man utvecklat det nya kompetensområdet ”Behovsmotiverad genusforskning för innovation och tillväxt” som ”syftar till att utveckla och stärka genusforskning för jämställdhet för en långsiktigt hållbar tillväxt.”
Vad tillväxt egentligen är måste också problematiseras, men inte av vilka forskare som helst, utan givetvis genusforskare: ”Tillväxt som begrepp är omdiskuterat bland forskare såväl som inom andra grupper. – Med ett genusperspektiv kan vi fundera över vad tillväxt står för, säger Ulla Göransson.”
Man vill även undersöka innovationspolitiken ur ett genusperspektiv, varför vissa områden räknas som innovativa och andra inte. Även om man på Vinnova alltså inte är helt säker på vad vare sig tillväxt eller innovation är då dessa inte undersökts ur ett genusperspektiv, är man på Vinnova enligt nyhetsbrevet ”pionjärer när det gäller att koppla samman genus med innovation och tillväxtpotential” och på senare tid har man arbetat mycket med spridning av kunskapen genom nya böcker och den nya webportalen jamstall.nu. På portalen jamstall.nu får vi från Vinnovas nya generaldirektör Charlotte Brogren veta att ”genus är centralt” för att kunna ta tillvara den mångfald av kompetenser och erfarenheter som krävs för att uppnå ett välmående samhälle (!) Varför inte dessa kompetenser i form av kött och blod skulle kunna ta vara på sig själva framgår inte, och inte heller varför de kreativa innovativa miljöerna som nämns inte kan uppstå utan genusvetare.
Just det, glömde jag nämna (se längst ner i jämställ.nu-länken ovan) att Vinnova samarbetar med JÄMI, Nationella Sekretariatet för Genusforskning , SKL och Temagruppen Likabehandling/EFS?
Låt mig ändå avsluta med ett hoppingivande citat från antropologen Margaret Mead, även om hon själv med detta uttalande troligen avsåg genusvansinnets intåg, så går det givetvis att applicera även på det omvända förloppet: ”Betvivla aldrig att en eftertänksam grupp ansvarstagande medborgare kan förändra världen. Tvärtom, det är det enda som har hänt.”
Lästips! En blogg som heter Morgonsur tar tag i värdegrundsfrågan genom lagstiftning (tipstack Dr Jonsson). Tidigare delar här (I) och här (II). Mycket läsvärt!
Missa inte heller nya Timbro-rapporten Byråkratexplosionen (DN) om hur kommuner och landsting tycks kompensera minskade behov av lärare och vårdpersonal genom att anställa fler administratörer för att på så sätt bibehålla sin samlade sysselsättningsnivå. Hela rapporten här.