”Genusmoderaterna” och svenska politiker

maj 30, 2010
Nathan Shachar

Nathan Shachar

På Newsmill pågår en debatt om den omtalade och omstridda genuscertifieringen. Jag ser att debatten initierats  av Nathan Shachar (DN:s korrespondent i Jerusalem och medlem av tidskriften Axess redaktionsledning) som jag haft  nöjet att träffa några gånger och diskutera genusvansinnet med. Det är glädjande att fler kritiker vågar göra sig hörda! I högermarginalen kan man se att Schyman gått till motattack, något som tyder på att genushysterins fanbärare inte längre känner sig helt säkra, eftersom kritiken i vanliga fall bemöts med tystnad då man har mer att förlora än att vinna på att ge sig in i en saklig debatt, något som inte minst tydliggjordes av att de ansvariga mer eller mindre tog avstånd från sitt eget dokument, istället för att försvara det (”texten är inte att uppfattas på det sättet”, min 31:50-32:14) när jag citerade de konkreta kriterierna rakt av i Filosofiska Rummet,  i synnerhet som det ju är just denna rapport som ligger till grund för Lunds Universitets hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer ju i denna enkät i ett av pilotprojekten som en av de inbjudna i Filosofiska Rummet ansvarar för). I mitt äldre inlägg om Filosofiska Rummet som Shachar hänvisar till finns (här mp3-filen för den som vill lyssna till det i efterhand) länkar till alla mina inlägg om genuscertifieringen vid våra lärosäten (längst ner) samt länk till den rapport om genuscertifiering som ligger till grund för arbetet, flera av kriterierna är också uppradade i inlägget för den som inte orkar läsa hela dokumentet. Jag har sagt mitt i denna fråga.

Några citat från Shachars Newsmill-artikel ”Borg och Schlingmann spelar under täcket med genus-talibanderna” för den som inte läst den:

”En sak visste man om gamla tiders partiledare: De visste vad de ville. Och det visste deras väljare också… Dagens partiledare är jägare, kamouflagemålade gerillas, som gärna söker sitt byte bakom fiendens linjer. Hellre än att markera sin position, vill de slippa naglas fast vid en hämmande katalog principer. Men det finns något som aktörerna i den principlösa huggsexan glömt bort. De flesta människor bedömer politiker och partier efter samma normer de använder i sitt privatliv. Ordhållighet, klarspråk, konsekvens, ärlighet bygger ett förtroende – och motsatsen spolierar det. Med den skillnaden att vi i privatlivet ibland förlåter charmerande odågor och överser med skavanker som vi inte uthärdar hos en statsministerkandidat.

Kan vi inte bara få ägna oss åt vår forskning? Det finns inget genusperspektiv på den asymptotiska nollställefördelningen till mina egenpolynom!

Kan vi inte bara få ägna oss åt vår forskning? Det finns inget genusperspektiv på den asymptotiska nollställe-fördelningen till mina egenpolynom!

Det finns dock saker som borde ligga vara bortom taktik och spekulation. Gränser som ett parti inte kan överträda utan att kompromettera sitt anseende och sina traditioner, utan att förråda sina anhängare. En sådan sak borde vara genuscertifieringen, det projekt som skall ge politiska extremister fria händer att åsiktskontrollera vetenskap och forskning… Miljoner forskare i Östblocket levde i decennier under sådan tyrannisk renlärighet. Den är fortfarande vardag för nordkoreanska och kubanska vetenskapsmän, som när som helst kan korsförhöras i den marxist-leninistiska katekesen… I ett avsnitt av P1:s serie Filosofiska rummet försvarar matematikern Tanja Bergkvist och filosofen Svante Nordin med bravur forskningens frihet i en debatt mot två av de professorer som krökt rygg. Många skattemiljoner har bränts på genus-certifieringens förstörelseverk. De som kämpar emot mörkmännen gör det på sin egen fritid utan andra motiv än hoppet att avstyra självstympningen innan det är för sent. Tanja Bergkvists blogg är ett ovärderligt verktyg för den som har nerver att höra hur illa det är fatt och hur fort det går utför.

Inget av detta har med jämställdhet eller feminism att göra… Genus-certifiering är en fråga om makt; en trojansk häst målad i jämlikhetens färger, men avsedd att etablera en totalitär kontrollapparat; först på universitet och efterhand överallt. Tidningsredaktioner, statsverk och arbetsplatser står också på tur att certifieras. Vad man än anser om Moderaternas finansminister Anders Borg och om deras partisekreterare Per Schlingmann så inte är de dumma. Ingen av dem betraktar världen utifrån genus-talibanernas grodperspektiv. Om mindre än 1% av svenska folket står bakom Feministiskt initiativ, hur många av moderaternas väljare gör det? 0,1%? 0, 001? Siffran är så låg att den knappt torde vara åtkomlig för statistisk mätning. Inga moderater vill höra talas om åsiktsreglering på universiteten, men flera av partiets ledande talesmän kurtiserar med de destruktiva tendenserna. Av taktiska skäl? Illa övertänkt taktik i så fall, med tanke på de egna väljarnas böjelser.

På tal om politiker, låt mig som avslutning citera några delar ur kapitlet ”Våra politiker” från Rickard Fuchs bok ”Visst är det härligt att vara svensk” (för fler kapitel ur denna bok se föregående inlägg 1, 2 , 3), sedan är det slut med Fuchsboken :-):

Vissa politiker fattar vansinniga beslut helt på egen hand

Vissa politiker fattar vansinniga beslut helt självmant

”Det finns ett annat citat om politiker: ”Om man ingenting kan, ingenting vet och ingenting förstår, så har man utmärkta förutsättningar att bli politiker.” Även detta citat stämmer förvånansvärt bra med många av våra politiker. Citatet är dock inte helt sant och till viss del lite orättvist. Många svenska politiker förstår nämligen mycket väl tidens frågor. Tyvärr har de ingen aning om svaren. Politiker är ett släkte för sig och våra svenska politiker är inte något undantag. De anser sig alltid veta bäst och vill gärna hindra folk från att lägga sig i sådant som angår dem. Politiker vill ogärna att man tittar närmare på vadde håller på med och det kan man ju förstå. Om man frågar dem vofför de gör på dette viset, blir de osäkra och arga. Vi ska dock vara glada för att våra politiker i stort sett är hederliga och okurrumperade. Det är inte som i vissa andra länder där folk stolt säger: ”Vi har de bästa politiker som kan köpas för pengar”. Svenska politiker är minsann inte till salu. När de gör konstiga saker och fattar vansinniga beslut så beror det inte på att de är mutade, utan de gör det alldeles självmant.”

Att svara på frågan eller inte, det är frågan...

Att svara på frågan eller inte, det är frågan...

”En svensk politiker vet alltid vad  han gör. Inte alltid, men oftast. Inte oftast kanske, men ibland. Enstaka gånger åtminstone. Eller som de själva så målande skulle uttrycka det: ”Även en blind höna kan gå med käpp.” Våra svenska politikerhar alltid ett syfte med sitt handlande. Det verkar inte alltid så, men de har faktiskt det. Om våra folkvalda till exempel bestämmer sig för att höja skatten på vin och sprit så finns det ett syfte med det. Strax därefter höjer de nämligen momsen och då blir folk så förtvivlade att de tar till flaskan. Och då var det ju bra att man redan hade höjt spritskatten. Våra duktiga svenska politiker lär sig också att svara på något annat än vad frågan gäller. Kanske förstår de inte frågan, kanske vill de inte svara på den eller så kanske de bara tycker att det finns roligare saker att tala om än vad frågeställaren hade tänkt sig. Vilket fallet än är, så börjar de prata om något annat.

”Tänker ni bygga ut barnomsorgen?”

”Jag skulle vilja säga att vi ständigt i våra tankar måste vara hos de förtryckta folken i länder långt bort från vårt eget land.Jag kan just nu inte erinra mig vad dessa länder heter, men vi måste alla tänka på dessa länder, jämt och ständigt.”

Det går också som politiker att associera fritt till vad frågeställaren har sagt och på så sätt koppla in på något intressant stickspår.

”Kommer barnbidragen att höjas?”

”Höjas? Måste vi inte alla höja våra förväntningar och höja ribban i livets eviga höjdhoppstävling? Måste vi inta alla, i livets häcklöpning,se till att våra häckar är fasta och vackra? Det gäller att inte snubbla på livets hinderlöpningsbana och vi i vårt parti har alltid tyckt att vattenhindret ska vara momspliktigt.”

Ibland trasslar politikerna in sig i sina dimomhöljda ordridåer så att de inte själva har en aning om vad de menar eller varför. Det blir då för åhöraren inte bara oförståeligt utan också tragikomiskt.

”Kan ni lova det här? Är det ett löfte?”

”Vi kan lova att det är ett löfte om en målsättning att lova att ha som mål att lova den målsättning som vi ger som löfte att ha som mål att lova måla om.”

”Våra politiker skulle aldrig drömma om att ljuga, däremot kan de tänka sig att göra det när de är vakna… Våra politiker är mycket duktiga på att prata utan att säga något. De kan hålla ett anförande på en timme, utan att få någonting sagt. Det är bra gjort. Man kunde tycka att det under ett så långt tal av misstag skulle slinka med någon mening med innehåll, men det gör det inte. Det väller ut ord som är alldeles tomma. Det är en konst att kunna tala på det sättet. Meningslösa associationer far som vindögda blixtar genom rummet och kolliderar med oförståeliga liknelser, allt medan politikern understryker det han säger med entusiastiska gester: ”Vi har, som jag tidigare antydde, en skyldighet att , om jag får använda en träffande liknelse igen, precis som en astronaut i rymden som äter upp en banan och sedan slänger bort skalet, så står tiden ändå inte stilla. Det är likadant med en vanlig blyertspenna, som vi kanske inte tänker på. Kanske jag här ändå skulle göra en liten utvikning för att klargöra, om det ändå inte, som en ropandes röst i öknen har hällts vatten på en gås. Vi vet ju alla att krukan går tills droppen rinner över, men jag hävdar, och jag är inte ensam, att en svart rock värmer lika bra som en vit. Vad, undrar ni kanske, har dessa rockar med det hela att göra. Det ska jag förklara om jag bara får göra
en liten parentes först. Vi har alla ett ansvar…”
I en hel timme. Utan avbrott. Bra gjort.”

Vi har alla våra yrkesskador. Min är att tänka logiskt, på gott och ont.

Vi har alla våra yrkesskador. Min är att tänka logiskt, på gott och ont.

”Politiker kan också bli irriterade över vad de kallar för irrelevanta faktorer. ”Trassla inte till saker genom att komma dragande med fakta”, kan de fräsa om någon är på väg att förstöra stämningen i en diskussion genom att verka veta vad han talar om. Fakta är ofta förvirrande och kan dessutom menligt inverka på den förutfattade mening som politikern, av ideologiska skäl, redan har. En god politiker låter inte ovidkommande detaljer som fakta störa hans utläggningar eller handlande… Politiker har en tendens att tala politikerspråk även privat. Det är en utbredd yrkesskada och svår att göra något åt.

”Vill du ha en kopp kaffe?”

”Kaffe? En kopp kaffe? Det kan jag svara både ja och nej på, men är inte frågan fel ställd egentligen? Har vi inte alla ett ansvar, och apropå ansvar så har ju tidigare undersökningar visat, och med visat menar jag inte bara i rent bokstavliga termer utan än mer i bildlig bemärkelse, att det ändå i slutändan blir en grundläggande attitydkompromiss utan försöksballonger. I livets traktorspår är vi alla sädesfält som vajar för vinden och väntar på att skördas. Nästa måndag klockan tre.”

”Jag undrade om du ville ha lite kaffe?”

”Inga kommentarer.”

Det var kloka ord från Fuchs det, och han är ju läkare och har säkert ställt en helt korrekt diagnos på politikerna. Inspirerad av detta har jag skrivit ett eget politikertal, som jag kanske kommer att hålla inför valet för att smälta in och göra mig själv förstådd, istället för att komma dragandes med en massa fakta på bloggen. Här är det, kanske något att hålla i Almedalen, om jag åker dit:

Varifrån hämtar genuslobbyn egentligen sina teorier och argument?

Varifrån hämtar genuslobbyn egentligen sina teorier och argument?

”För det första måste alla förstå den demokratiska värdegrundens principer, framför allt då genusteoriernas principer, som inte är tagna ur luften, utan snarare ur den vakuumfyllda rymden som är helt tömd på innehåll, och dessa principer är en ofrånkomlig del av de orubbliga kosmiska lagarna som styr allas våra liv, och i synnerhet då era liv – vi politiker är naturligtvis undantagna dessa naturlagar i egenskap av observatörer som står utanför experimentboxen där ni befinner er. Jag vill inte på något sätt verka bildad, men vi har ända sedan Antiken vetat att det finns irrationella tal och vi måste därför förvalta detta vetenskapliga arv genom att föra just en irrationell politik. Varenda skolelev som försökt beräkna hypotenusan i en rätvinklig triangel med katetlängd 1 förstår detta. En irrationell politik kan bara förstås och accepteras om man har kunskap om irrationella tal och planetsystemets uppbyggnad som ni förstår av den sakliga argumentation som följer nedan. Man måste, exempelvis genom att läsa en kurs i hållfasthetslära på KTH, inse att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk, och det är därför vi måste försvaga kronan för att stärka demokratin. Demokrati innebär som bekant att ni röstar på mig på valdagen och sedan återgår till era egna liv fram till nästa val. Jag är väl medveten om att oppositionens politik sticker i ögonen när plånboken gapar tom och att tomheten tycks oändlig i det allomfattande världsallt vi alla är en del av och måste vårda och genuscertifiera med alla till buds stående medel, men kom då ihåg, kära vänner, att Sverige håller världsklass på alla områden, och att de flesta svenskar faktiskt kan både läsa och skriva efter tolv år i svensk skola! Läsa-, skriva-, räknagarantin kommer därför att ge oss det framtidståg vi alla måste hoppa på innan det kraschar i utgiftstaket, och det är väl tur att vi vid reparationen av detta tåg då har rotavdraget, som innebär att vi kan dra alla rötter vi vill ur ett godtyckligt polynom av grad n, nämligen precis n stycken komplexa rötter räknade med multiplicitet, helt i enlighet med algebrans fundamentalsats.

Svensk politik på vetenskaplig grund

Svensk politik på vetenskaplig grund

Allt hänger alltså ihop på ett begripligt sätt, åtminstone för den insatte. Jag vill också påpeka att Jorden är den tredje planeten från solen räknat, och att vi därför måste höja kommunalskatten med exakt 3% under nästa mandatperiod, så att vi inte går under när solen och det borgerliga blocket blåser upp till en röd jätte några miljarder år tidigare än vad astronomerna räknat med. Vidare har Saturnus bevisligen minst 17 ringar och det är därför vi politiker vanligen ger 17 i folket så fort valet är över. Utan detta vetenskapliga stöd hade vi naturligtvis agerat annorlunda. Men jag finns här med min vetenskapliga kompetens för att förebygga eventuella hinder vi stöter på under vår väg till makten, även om detta innebär att jag måste omstrukturera hela Universum och rubba de kosmiska lagarna samt finjustera värdet på den kosmologiska konstanten så att inte dumheten i riket expanderar fortare än ljusets hastighet – vilket är den nuvarande hastigheten. Om vi överskrider ljushastigheten, dvs kör landet i botten med ännu några styrdokumnet producerade på ett anrikt Genuscentrum som existerat och trakasserat övrig akademi liksom det politiska livet under de senaste åren, kan vi ju som bekant färdas bakåt i tiden och därmed hamna i en situation där folkvett råder, eller rådde, fast med nyvunnen insikt. En situation där man kan skriva efter bara tre år i skolan och där algebrans fundamentalsats är känd för var och en som avslutat gymnasiet. Frågan är om vi verkligen lyckades färdas bakåt i tiden under nästa mandatperiod eftersom vi ju har dagens situation, men jag kan lova som den hederliga politiker jag är att vi under nästa mandatperiod i vilket fall kommer att bygga den tidsmaskin som behövs för att färdas framåt i tiden och se vad som hade hänt om ni inte lagt er röst på mig.”

Jag fattade knappt det där själv, bäst jag håller mig till fakta och bloggen. Jag vet inte om min känsliga matematikerhjärna klarar av politikens oförutsägbarhet och godtycke. Måste ju dessutom snart granska SOU 2010:33 som jag lovat! 🙂


%d bloggare gillar detta: