SuperJante och lösningen på alla orättvisor

februari 23, 2011
Staden Plovdiv

Den bulgariska staden Plovdiv

Ursäkta att jag inte bloggat, har fortfarande influensa och är inte helt frisk. Detta skulle egentligen bli en kommentar till förra inlägget, men det blev för långt, så det får bli ett inlägg istället. Dessutom måste jag lyfta fram en kommentar från SuperJante från förra inlägget som utgör lösningen på Sveriges alla genusrelaterade problem :-). Igår hörde jag förresten av en slump ett inslag om bulgarisk folkmusik i Epstein i P1: Umefolk (ca 4 min). Plovdiv Academy Folklore Ensemble från Bulgarien kommer till Umeå. En svensk utbytesstudent berättar: ”Sofia Högstadius [utbytesstudent från Göteborgs musikhögskola] menar att folkmusik har en annan status i media i Bulgarien. Den spelas mycket oftare i den nationella radion och mycket av den nya musik, jämför med schlager [det står ”slager” på sr.se, men jag antar man menar schlager] , som görs skulle av oss svenskar jämföras med folkmusik…” Högstadius berättar: Det går inte en dag utan att man hör det liksom på radion eller två TV-kanaler som spelar bulgarisk musik dygnet runt och så där, så det är en helt annan… närvaro av bulgarisk folkmusik.” (LYSSNA)

Just det, en helt annan närvaro av kulturarvet, det levs varje dag. Och ändå har det gått utför sedan 1989, så jag är glad att jag under mina sommarlov där indoktrinerades ordentligt av mina kommunistiska morföräldrar som tog oss barnbarn till alla nationalistiska evenemang som anordnades av kommunistpartiet 😉  utöver då att man levde sitt kulturarv dagligen. Dessutom stärktes folkgemenskapen av att Partiet regelbundet stängde av strömmen och vattnet – då fick man hjälpas åt för att klara det. Ibland satt man i en hiss några timmar eftersom Partiet beslutat att spara el i två timmar. Då blev man ju god vän med grannarna, även om hissen hade en inbyggd mik, men man fick ju anpassa sina samtal lite med den vetskapen, tex inte klaga på Partiet. Det är alltid bra att spara in på el. Det går ju inte nu längre, när utländska företag köpt upp all inhemsk produktion så att man inte har råd att köpa tillbaka sin egen el, så nu blir det ingen hiss alls. Men det är å andra sidan bra för folkhälsan att gå i trappor, om det inte vore för alla nybyggda McDonalds-restauranger som neutraliserar den effekten.

Man blir inte en man förrän man lyckats brodera en bulgarisk duk

Oavsett kön ska alla kunna brodera en bulgarisk duk. Inte för att man vill vara genusmedveten, utan för att det är en del av kulturarvet, och det ska alla kunna förmedla till nästa generation. "Fel skäl" för genusforskarna?

Nåja, det var ju inte bara bulgarisk kultur och historia vi lärde oss om under våra sommarlov. Vi fick även en genusmedveten uppfostran – även min bror skulle kunna brodera traditionella bulgariska dukar och laga mat, och även jag skulle kunna plöja åkern och laga saker som gick sönder, och bygga saker – och det är väl därför Clas Ohlson är min favoritaffär. Så mycket fanns verkligen inte att välja på på den tiden, bara en sorts skruvar, muttrar och spikar ingick i Partiets femårsplaner (möjligtvis  fanns det fler sorter i dollarbutiken Korekom) medan Clas Ohlson har en massa olika saker som jag hamstrar på mig än idag. Man vet ju aldrig om något går sönder, tex om hela regeringsbygget faller ihop eftersom Alliansen inte skottat kanslihusets tak då man inte kunnat förutse en vinter med snö igen, nu när klimatforskarna sagt att det ska bli varmt och inte kallt. Inte för att jag skulle komma till undsättning, men genom att ha köpt upp hela Clas Ohlsons lager så kommer ju kollapsen att bli oundviklig, och förändring är alltid intressant, fråga bara de svenska förändringsagenterna. Och förutom allt det praktiska så fick vi lära oss Sovjethyllande dikter utantill och recitera vid köksbordet om vi hade gäster. Men även matematikintresset fick jag från mina sommarlov i Bulgarien, eftersom det fanns så bra lärare (läs matematikern Olle Häggströms artikel från 2004 i Axess om de olika undervisnings-kulturerna) var alla grannbarnen fascinerade, de höll på med matematisk induktion och annan bevisföring i 7:e klass. Vad gjorde man i Sverige då? Delade en tårta i fem bitar för 7:e året i rad för att illustrera procent. Och efter 9 års svensk procentpropaganda går det ändå så här (upprinnelsen HÄR sek 15-30: ”Jag har sett att ni vill minska invandringen med 90% och då är min fråga, därav kan man ju dra slutsatsen att ni vill öka invandringen med 10%… Ni vill öka invandringen med 10%”):

Ändå lyckades jag tidigare teckna en optimistisk bild av den svenska matematikforskningen  i Neo men det gällde ju forskningen, inte skolundervisningen. Tyvärr har den bulgariska elitundervisningen man hade under kommunisttiden också demonterats, nu när man har fått lära sig av tillresta gästföreläsare (under de kaotiska åren 1989-1992) att den västerländska jämlikhets- och jämställdhetstanken är det som leder ett samhälle till framgång, och då ska alla vara lika duktiga på allt, och om det inte kan uppnås ska i rättvisans, jämlikhetens och jämställdhetens namn alla vara lika dåliga på allt. Privatiseringen av skolorna har också lett till att man kan köpa sig höga betyg. Så bulgarerna är i allmänhet inte så glada över utvecklingen, i en nyhetssändning på bulgarisk television från 10 november 2009 kunde man ta del av en opinionsundersökning som visade följande om vad medborgarna anser om utvecklingen i landet sedan kommunismens fall 1989:

37.5% anser att utvecklingen går i rätt riktning.

34.3% anser att utvecklingen går i fel riktning.

28.3% anser sig inte kunna bedöma detta.

Nästa fråga:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att lika mycket är vunnet som förlorat sedan 1989.

Det här var ju inte roligt, som tröst måste jag lägga in en liten hyllningsvideo – än finns mycket vackert att glädjas åt:

Men att återuppliva folkmusiken är ett steg i rätt riktning, ett tag efter -89 höll man nästan på att förkasta hela sitt kulturarv i tron att det var skapat av partiet, eller att väst erbjöd ett bättre alternativ. I Bulgarien är ordet demokrati dessvärre nuförtiden intimt förknippat med ordet ”hyckleri” bland folk i gemen. Väldigt tråkigt. Nåja, inte i statstelevisionen, där ”demokratisk” givetvis används som epitet till alla av den nya politiska elitens planerade reformer. Iofs får man kritisera vad regimen sysslar med, till skillnad från före -89, men det är faktiskt ändå svårt att öppet kritisera en politik som officiellt förknippas med begrepp som demokrati och mänskliga rättigheter.  Man måste ju som modern människa exempelvis förstå att det är en mänsklig rättighet att vara förtryckt av en politisk adel som är lierad med maffia, statlig television och objektiva journalister. Man kan sammanfatta hela problematiken genom att citera en stor svensk politiker (Mona Sahlin) som år 2003 sade (28/12  i SVT) ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin.”. Det tycker jag väl sammanfattar den europeiska utvecklingen och synen på oss undersåtar. Och låt mig här passa på att citera ur en intressant artikel av Henrik Alexandersson i senaste numret av Neo . I ”Välkommen till kolesterolunionen” skriver han

Satellitbild på hur skattebetalarnas pengar sugs in i det svarta hålet nere i Bryssel

Satellitbild på hur skattebetalarnas pengar sugs in i det svarta hålet i Bryssel

”Förra våren anordnades en champagnemottagning mot hemlöshet i Europaparlamentet… EU gör saker med människor. Konstiga och dåliga saker. Vi noterade klentroget detta jippo, ett i mängden, på vår väg ut ur parlamentet… Så där håller det på. Cocktails mot jordbävningen på Haiti. Trerätters fransk bjudlunch mot den ”fetmaepidemi” som medborgarna påstås vara offer för. Detta för att nu bara ta några exempel. Det kusliga är att ingen tycks reagera. I Europaparlamentet, precis som i resten av EU-apparaten, lever människor i något slags bubbla. Avståndet till medborgarna och verkligheten är stort och växande… Det världsfrånvända von obenperspektivet går igen i den politiska verksamheten. Få ledamöter lyckas behålla sin ideologiska kompass. (Får de sitta mer än en mandatperiod förefaller det som om ingen är immun.) Uppfyllda av sin egen viktighet gör de saker som deras väljare aldrig skulle acceptera och som de skulle vara motståndare till i sitt hemlands parlament… Men ingenstans är kårandan större än i ministerrådet. Där är det snarare regel än undantag att principer offras för det europeiska projektet. Det förklara till exempel varför vi kan se ett i stort sett borgerligt styrt Europa glida allt längre in i snårig kommandoekonomi – trots att historien gjort allt för attvarna oss från att falla i den fällan. Ack ja. Nämnde jag förresten att EU-nomenklaturan har en egen ”dollarbutik” i Luxemburg – där den får handla champagne, vin, sprit och delikatesser skattefritt?”

Relaterat: Timbro och EU-bördanAnne-Marie Pålsson om LissabonfördragetEU – det nya Sovjet (5 min video)?

Johan Lundberg är årets Gunnar Heckscher-stipendiat

Johan Lundberg är årets Gunnar Heckscher-stipendiat

Glöm inte höra inslaget Epstein i P1 (knappt fyra minuter) om den bulgariska folkmusiken. Och missa inte att Johan Lundberg, chefredaktör på Axess Magasin, blev tillldelad årets Gunnar Heckscher-stipendium för reformvänlig konservatism, detsamma som jag blev tilldelad förra året för er som minns (med motiveringen ”För att med humor, kraft och brinnande engagemang verkat i opinionsbildande syfte mot den allt mer långtgående genusfixeringen i forskning och samhällsdebatt.”). Maria Abrahamsson (som tidigare erhållit utmärkelsen) bloggar om evenemanget  (jag var dock inte där pga denna hemska influensa). Missa inte heller denna klockrena text från Emils tankar: ”Vad gör alla dessa akademiker hela dagarna?” om det svenska akademikerproletariatet. Och slutligen måste jag lägga ut en kommentar från kommentatorn SuperJante som i förra inlägget fann den bästa lösningen jag sett på problemet med livets orättvisor:

Mångfaldsspecialister och enheter för lika villkor ska se till att alla får exakt samma förutsättningar, vilket är svårt nu när man inte får  plocka barnen redan från BB och sätta dem i en miljö.

Mångfaldsspecialister på Enheter för lika villkor ska se till att alla får exakt samma förutsättningar, vilket är svårt nu när man inte får plocka barnen redan från BB. Idag kan olika barn välja olika leksaker, vilket kan skapa olikheter i nervbanor och på sikt - ve och fasa - olikheter i tankar. Ändå är "mångfald" målet, hur nu det går ihop...

”På Uppsala universitet tar man orättvisor på stort allvar. Personalavdelningen har en särskild enhet för detta, som heter “Enheten för lika villkor”. Där finns en enhetschef, en mångfaldsspecialist, en utredare,en projektledare, samt två “samordnare för lika villkor”. Tyvärr tycks de redan initialt ha misslyckats med rekryteringen, eftersom alla är kvinnor utom en, vars kön inte säkert framgår av förnamnet. Men det kanske bara beror på att alla andra Enheter för lika villkor sedan tidigare har en manlig dominans som man på detta sätt utjämnar. Hur som helst undrar man vad alla dessa arbetstimmar rent konkret används till. Med sådana eminenta resurser stannar man säkert inte vid att söka eliminera skillnaderna mellan könen (t ex att bara 20% av professorerna är kvinnor). Eftersom “Sveriges officiella hållning i frågan”, som alla vet vid det här laget, är att kön är socialt konstruerat, måste denna brist på proportionalitet bero på orättvisor i denna sociala konstruktion. Alltså är diskriminering av överrepresenterat kön (javisstja, i detta sammanhang heter det positiv särbehandling) befogat. Det finns därför särskilda professurer som bara kvinnor får söka, särskilda pengar för meritering som bara kvinnor får söka, och kvotering till beslutande organ som styrelser, betygsnämnder och anställningsnämnder med mera.

Betydande resurser kan därför säkert sättas in på att på att utjämna även andra orättvisor på samma sätt. Låt oss bara fundera på ett fåtal exempel.

Det naturliga är förstås att hindra eller försvåra för personer vars sociala bakgrund kan tänkas göra det mer sannolikt att de väljer att studera på ett universitet, dvs sådana som har universitetsutbildade föräldrar eller som av andra skäl värderar utbildning högt. Det ger dem orättvist goda förutsättningar att studera i form av självförtroende, intresse och studievana. De bör alltså få ett avdrag från sina antagningspoäng.

Det räcker dock inte med detta, eftersom många av dem som inte har det lika förspänt inte ens kommer på tanken att söka en universitetsutbildning. Därför måste man i rättvisans namn undanta dem från behörighetskraven i t ex matematik, svenska och engelska. De har ju helt enkelt varken haft förutsättningarna eller det sociala stödet att läsa in dessa ämnen. Men för att få dem att söka krävs nog också en rejäl bonus för att de ska vilja ge upp sina löner i kanske bil-, bygg- eller servicesektorn. Det är klart att det är mycket begärt att avstå från en lön som ofta är högre än en doktorandlön och som man haft från kanske 20-årsåldern (vilket ger fina pensionspoäng!). Ett skattefritt bidrag på 15000 i månaden skulle kanske räcka, men bara för dem som kan dokumentera en studieovänlig social bakgrund.

Tur att man blev antagen innan Enheten för Lika Villkor kom till....

Det var ju tur att man blev antagen innan Enheten för Lika Villkor kom till...

Problemet är bara att den kognitiva förmågan också varierar, och det är ju JÄVLIGT orättvist. Det enda rätta är därför att alla studenter får göra ett antal kognitiva tester, och utifrån hur lätt de har för att räkna, tänka logiskt, se samband och förstå text kan man räkna ut ett index som man sedan dividerar kommande tentaresultat med. Om vi säger att befolkningen som helhet har en förmåga på 1.0 så har en person som presterar strax under detta indexet 0.88. Om denna person t ex får 8 rätt på ett prov med 18 möjliga poäng, så dividerar man dennes tentapoäng med 0.88 och får då strax över 9. Eftersom gränsen för godkänt ofta ligger på 50% (9 av 18) så får denna person det rättvisa betyget Godkänt utifrån sina förutsättningar.

Det var bara två exempel på hur en framsynt, upplyst, inkluderande, och rättvis högskola bör fungera, och vi är redan på god väg. I takt med att fler mångfaldsspecialister, utredare, projektledare, och samordnare för lika villkor anställs kommer vi att kunna tillämpa dessa principer på allt fler orättvisor och deras ofattbart komplicerade samband, så kallad intersektionalitet. Då kommer man t ex att förutom kön också kunna lägga in personens egna – liksom hens föräldrars och farföräldrars – utbildning, betyg, etniska härkomst, sexuella läggning, fysiska och mentala handikapp, längd och hudfärg i ekvationen. Då kan vi komma ytterligare några steg mot ett inkluderande och jämlikt universitet som får sin legitimitet från en bred folklig förankring och där ingen kan mer än någon annan.”

Tack för denna kommentar SuperJante! 🙂 Bli dock inte förvånade om någon tar detta på allvar och en projektbeskrivning identisk med texten ovan går att återfinna i Vetenskapsrådets projektdatabas nästa år, finansierad med några miljarder i kategorin genus. Klicka gärna på länken ovan och sök på genus för att få inspiration – låt oss tömma hela statskassan! Det är bara för var och en av mina bloggläsare att formulera ett inkluderande genusprojekt med mycket intersektionalitet och sedan skicka in (som jag gjorde i SVD och Birger Schlaug tog min ansökan det på allvar, medan VR knappt kunde försvara det och det var ju inte så konstigt). Kategorierna kön, genus, sexuell läggning, klass, etnicitet, religion och funktionshinder (dvs de klassiska) kan med fördel utvidgas med IQ, sjukdomshistoria, uppväxt, familjeförhållanden, motivation, inlärningsförmåga, matvanor, sovvanor, fritidsintressen, bostadsyta och en massa annat som ingen tidigare tänkt på. Alltså: tömma statskassan via VR och sedan använda pengarna till att nedmontera Genusväldet. Är ni med mig? Sista ansökningsdagen för ”stora utlysningen 2011” för genus infaller den 19 april så vi har gott om tid. Det tar ju inte många sekunder att formulera ett genusprojekt. Här kan ni finna inspiration från min egen senaste genusansökan ”Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox.”

SuperJante: det var förresten Enheten för Lika Villkor som var inblandat i detta skräckexemplet på genusväldet.

Annonser

Svenskförnekarna och Russells paradox

november 16, 2009
Senaste numret av NEO är ute nu!

Senaste numret av NEO är ute!

Först ska jag bara tipsa om det senaste numret av  magasinet NEO med tema ”Framtiden är ljusare än du tror – 18 framstående tänkare berättar varför”. Jag berättar om matematikens ljusa framtid på sidan 52. Andra forskare som uttalar sig framtidsoptimistiskt om sitt ämne är bland annat professor Annica Dahlström (som skrivit ”Könet sitter i hjärnan”), professor Steven Pinker (som skrivit ”Ett oskrivet blad”), professor Svante Nordin, professor Marian Radetzki (som jag  blev lite irriterad på för ett tag sedan), professor Ingemar Nordin, professor Lynn Åkesson med flera. Det verkar ju som om jag är den enda som inte är professor, men så är det verkligen inte, men jag antar att jag inte borde rada upp alla utan att det är meningen att folk ska köpa tidningen för att se själva. I vilket fall är ju titeln professor liksom könet bara en social och godtycklig konstruktion och innehavaren kan inte hjälpa att han råkat slita häcken av sig i 30 år för att bli professor. I Sverige kan man för övrigt bli professor på väldigt udda meriter, som tex Tiina Rosenberg som blivit professor genom att postulera att könet är en social konstruktion och sedan byggt vidare all sin forskning på detta och vars forskarkollegor jobbar på att ”dekonstruera maskuliniteten” vid våra högre lärosäten. Detta ska tydligen rädda världen från den hegemoniska maskuliniteten och göra alla lyckliga, för det är bara män som förpestar tillvaron, själv är professor Rosenberg ett föredöme för oss alla som vill uppnå världsfred genom att minimera konfliker (1 , 2). Nu kanske ni tycker jag är lite otaktisk som inte är inställsam mot allt och alla, men om jag inte får skriva i befintlig media så startar jag ju bara upp egen – så det är inget att oroa sig för, i alla fall inte för mig.  Men visst borde jag kanske vara lite försiktig med tanke på att jag ju nyligen sökte jobb hos självaste gensumaffian! 🙂

Herman Lindgvist har skrivit en väldigt träffande artikel i Aftonbladet: ”I Sverige är det fint att vara ”osvensk”” Några utvalda stycken:

Svensk

Lindqvist om den svenska omvända nationalismen

”Frankrikes minister för invandring och integration har uppmanat hela nationen att debattera två frågor: Vad är det att vara fransk? Vilka är de franska värderingarna? Ingen svensk minister kan göra så. Det skulle bli en våldsam debatt, men den skulle inte handla om svenska värderingar utan om själva debatten, därför att i Sverige är formen nästan alltid viktigare än innehållet och bara det faktum att man nämner begreppet ”svenska värderingar” skulle misstänkliggöra honom. Han skulle kallas ärkereaktionär och få ett SD stämplat i pannan, och så skulle den diskussionen vara avslutad. Innan någon svensk värdering blev omnämnd.Ändå finns det givetvis svenska värderingar, underligt vore det annars i ett land där det bott människor som i över tusen år gått igenom krig och katastrofer, segrar och nederlag, reformer och utveckling.”

”I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler. Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige.”

”I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer. Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen. Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.”

Antisvensken

Antisvensken äter en svensk frukost

”Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet….Och skulle han råka i svårigheter där borta ropar han genast på Mamma UD – som förväntas komma till omedelbar undsättning. Väl hemma i Sverige, när självförnekaren hunnit bota sin svåra abstinens efter kanelbullar, Kalles kaviar, godis eller vad de kan ha varit han saknade mest av allt, klättrar han upp i sin nisch igen och sjunger förnekelsens lov. På ren svenska. Han står med stämpeln i hand, redo att idiotförklara var och en som vill uttrycka sin kärlek till Sverige och det svenska. ”

Ett praktexempel på detta är Metrokolumnen ”Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin” av Hillevi Wahl från förra veckan. Då en kvinna i hennes egen släkt under en middag ”visade sig vara rasist” så höll Hillevi enligt egen utsago på att ramla av sin stol och här kommer hennes högst balanserade reaktion som antagligen ska ses som ett försvar för invandringen och/eller invandrarna (vilket framgår inte – antagligen båda, det brukar inte skiljas mellan dessa två, det tycks inte heller hennes släkting ha gjort), vilket för vissa tydligen bara kan åstadkommas genom att uttrycka sig i starkt negativa ordalag om sig själv och allt som kan tänkas vara förknippat med svenskhet (undantaget den svenska toleransen och öppenheten då som utmärkt det svenska samhället i årtusenden innan sådana som Hillevis släktingar plötsligt öppnade munnen):

Vågar

Enligt Hillevi Wahl vågar svenskar inte kasta ut soporna om någon ser på

”Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me? Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet i dörren innan de vågar gå ut i trappen med soporna, för att de är så jävla rädda för att träffa folk? Ska de stå under köksfläkten och röka resten av sitt liv? Och pimpla lådvin i sin ensamhet och vara otacksamma och bittra? Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.”

DNA

Bild på svensk DNA-sträng med ingrodda fördomar

Jag känner inte någon som beter sig som ovan beskrivet. Förmodligen är det mest sannolikt sig själv hon beskriver här, för annars ser jag ingen annan förklaring än att hon bär på ingrodda fördomar – något som ju också är ett typiskt svenskt drag och förmodligen också den enda genetiskt överförbara egenskap som svenskar bär på. Man behöver heller inte vända sig till någon genetiker eller hjärnforskare på KI för att övertyga sig om detta, utan nästan vilken svensk journalist som helst kan bekräfta detta faktum med den medicinska expertis som följer med utbildningen från Journalisthögskolan. Man får här också tillfälligt bortse från det faktum att det ju egentligen inte finns några svenskar, och i den mån de finns är de liksom sitt kön uteslutande sociala och inbillade konstruktioner utan existensberättigande, men just den här genetiska predispositionen att bära på ingrodda fördomar är något som ärvts från generation till generation ända sedan den första människan satte sin fot på det landområde som idag kallas Sverige och i samband med detta muterade. Kanske något för forskargruppen i Uppsala att undersöka, som nyligen kom ut med ny forskning som visar att könsskillnader finns i hjärnan redan före födseln.

M

En olöslig paradox

Det intressanta är att de personer som Lindqvist kallar för svenskförnekare och vars förfäder bott här i tusentals år, om några,  enligt sina egna teorier borde bära på ingrodda fördomar och därmed är deras utlåtanden inte faktamässigt tillförlitliga, exempelvis påståendet om att alla svenskar bär på fördomar. Hmm.. jag ser att man här hamnar i något som kan liknas vid Russells paradox. Om svenska proffstyckare kommit fram till att alla svenskar bär på fördomar så måste de givetvis även själva bära på dessa fördomar, och därmed måste fördomen om att alla svenskar (och därmed även de själva) bär på fördomar vara falsk och därmed bär de inte på några fördomar. Motsägelse. Om proffstyckarna å andra sidan inte bär på fördomar så är deras påstående att alla svenskar bär på fördomar sant och därmed måste även de själva bära på dessa fördomar. Återigen motsägelse. Den enda utvägen ur denna paradox är givetvis att denna del av den svenska proffstyckareliten inte är svensk, och inget skulle väl glädja dem mer än att få höra detta så att de kan kasta av sig det svenska oket. Saken är bara den att detta sorts tänkande, precis som Lindqvist poängterar, är typiskt svenskt och unikt för Sverige, och därför måste de vara svenskar. Det går således inte att avgöra om alla svenskar bär på fördomar, åtminstone inte om denna utsaga kommer från svensk proffstyckarmaffia – vilket den gör.

Jag är tyvärr inte färdig med min kalkyl än

Jag är inte färdig med min kalkyl...

Vad göra? Tydligen ingår jag tillsammans med Fredrik Linström och David Eberhard i remaking-Sweden-trojkan, åtminstone om man ska tro Corrupt men faktum är att jag inte ens börjat än, och skälet till detta är att jag inte är färdig med mina beräkningar kring huruvida det alls går att ordna till den mentala röran i detta land och vilken invers funktion som i så fall ska appliceras på det mentala landskapet, och om jag i så fall borde söka postdoc från VR (som jag fortfarande inte hunnit göra) för att utveckla och tillhandahålla denna kontinuerliga funktion som ska rensa upp efter den mentala nedskräpning av det offentliga rummet som flera decennier av logiska felslut lett till. Varför skulle exempelvis kärlek till det egna landet utesluta internationell solidaritet? Maud Olofsson sa nyligen (SVT 20 oktober) att man inte behöver vara orolig för nya utländska influenser om man ”har starka rötter i den egna kulturen och traditionen”. Men då måste politiker och proffstyckare tillåta svenskarna att få vara stolta över sitt land och sig själva utan att skämmas – självhat och självförnekelse kan väl knappast stärka ens kulturella identitet? Eller är det bara invandrare som får vara stolta över att vara svenskar? Och hur ska invandrarna för övrigt kunna bli trygga i en svensk identitet som inte finns och än mindre får påtalas? Och så undrar de varför klyftorna ökar. Som man sår får man skörda…

Här är förresten dagens lästips: Roland PM:s kolumn i SVD om hånet som metod och fördumningen som strategi.


Kött och könsroller mm

maj 26, 2009

Medan jag har varit upptagen med att skola den unga generationen i logiskt tänkande inför vårens tentor, tycks en hel del ha hänt på genusfronten. Här några intressanta lästips: Axess-bloggen rapporterar bland annat om den senaste akademiska genustrenden: kött och könsroller – ett ämne i ”stor och dynamisk utveckling”. I en artikel i UNT kan man tydligen läsa om en tredagarskonferens betitlad ”Meet animal meat” som hållits vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala Universitet: ”-Vi vill titta på hur olika former av underordning hänger samman, så som klass, etnicitet och arter.”

Pga 9/11 fick genusfrågan ny aktualitet

Pga 9/11 fick genusfrågan ny aktualitet

En av områdets pionjärer, feministen Carol J Adams, som studerat västvärldens relation till kött och våra könsroller samt sambandet mellan djurs och kvinnors underordning i samhället, deltog på konferensen. Enligt henne har det hänt något efter den 11 september 2001, nämligen att ”I både annonser och reklamfilmer blev bilden av en stark, köttätande man allt vanligare. Kvinnan har i stället blivit en symbol för kött, ett ting”. Läs mer om detta i Axessbloggens inlägg.

Pär Ström rapporterar på sin blogg Genusnytt om hur Sundsvalls tidning på sin redaktionsblogg uppger hur de jobbar med jämställdheten: ”Så håll koll på oss och hur det går i vår strävan att minska antalet gubbar och öka antalet gummor. Och hjälp oss. När du skickar ett nyhetstips, fundera på om det lika gärna finns en kvinna som vi kan kontakta när du är på väg att ge oss namnet på en man.” Som avslutning visar man stolt upp sitt senaste framsteg: ”Ett litet exempel på jämställdhet i dagens tidning: grafik med en kvinnlig brandman.” samt den tecknade bilden infogad. Fantastiskt! Har vi för få reella problem i det här landet, eller är syftet att avleda vår uppmärksamhet från det som borde intressera oss?

Dessutom har läkaren Pelle Billing startat en ny blogg på svenska, här!

КИРИЛ И МЕТОДИЙ

КИРИЛ И МЕТОДИЙ

För övrigt så firades det kyrilliska alfabetets dag i söndags den 24:e maj! Den som missade festligheterna får nöja sig med denna informativa video! 🙂 För den som är intresserad har jag skrivit om satsningarna på elitklasser i matematik i Magasinet NEO nr 3/09 (”Staten med kapitalet som vapen”) som finns att inhandla från och med idag (här hela innehålls-förteckningen) . Mattias Svensson, magasinets redaktör, ställde sig också frågan varför politikerna vill begränsa eliten – om man nu får använda detta ord i dagens Sverige. Låt mig omformulera det då: varför vill man begränsa kunskapen? Man inför totalt 20 klasser som får läsa olika ämnen (inte bara matematik) på högre nivå under gymnasiet som en ”försiktig försöksverksamhet” fram till år 2014. Mig veterligen var det ingen försiktig försöksverksamhet att nedmontera den skola Sverige hade för några decennier sedan.

Som jag nämnt tidigare på bloggen finns det en (förvisso marginaliserad) grupp pedagoger i USA anser att man inte ska lära barnen att 1+1=2 (och så vidare för alla tal och alla räkneoperationer) eftersom alla svar är att betrakta som lika mycket värda då alla barnen är lika mycket värda, och att hävda att ett barn svarat fel utgör en kränkning av elevens okränkbara värde. Detta är extremen av en mentalitet där skolans demokratiska uppdrag, främst i form av betonandet av allas lika värde, sammanblandas med framgång inom teoretiska studier, en helt absurd associationskedja. Prov och betyg mäter (eller bör åtminstone mäta) kunskapsnivån inom ett ämne, inte individens värde. Skepticismen mot prov och betyg  i det här landet tycks grunda sig på detta obegripliga tankefel. Varje elev bör givetvis ha rätt att fördjupa sig i godtyckligt ämne utan att därigenom betraktas som ett hot mot skolans uppdrag och värdegrund.


%d bloggare gillar detta: