Viktig samhällsinformation

maj 27, 2011
Johan Lundberg talar klarspråk

Johan Lundberg talar klarspråk

Johan Lundberg ger på Axessbloggen i ”Lögner och dumheter” en känga åt både genusindustrin och de politiker som ”begår ett stort misstag om man inte fångar upp de många människor som har börjat reagera över de rena lögner och dumheter som konsekvent sprids under godhetens täckmantel… Att populistiska partier i det läget tenderar att vinna mark beror inte på att väljarna är lättduperade utan tvärtom: på att de söker en idealism och sanningslidelse som de inte upplever finns inom det politiska och mediala etablissemangen.” Johan Lundberg ställer sig vidare frågan ”Hur många är beredda att rösta på politiker som är med om att skapa en skola som anställer genuspedagoger som predikar att vardagsfunderingar och vetenskapliga sanningar är utbytbara storheter?” och det kan man ju fråga sig med von Wright-citaten i färskt minne, och sedan kan man fråga sig varför folk får högt blodtryck i det här landet, eller varför det går utför med svensk skola:

”Pisa 2009 är dyster läsning för Sveriges del. Det går nedåt på alla områden. I första Pisa, som presenterades för nio år sedan, låg Sverige över genomsnittet i OECD i både läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Läsförmågan har varit den starka grenen, tillsammans med svenska skolors förmåga att kompensera för effekterna av social bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå har inte haft lika stor betydelse för elevernas resultat som i  andra länder. Allt detta är ändrat nu. Det finns ingenting som utmärker Sverige, mer än att tappet är större här än på de flesta andra håll. Svenska 15-åringars läsförmåga ligger numera på genomsnittet för OECD-länderna. Detsamma gäller matematiken medan resultaten i naturvetenskap för första gången hamnar under snittet… Betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund är numera större i Sverige än OECD-snittet. ”Vi är inget föregångsland längre utan ganska genomsnittligt även ur ett likvärdighetsperspektiv. Och det beror inte på att andra länder har kommit ikapp utan på att de svenska resultaten har försämrats”, säger Anders Auer, undervisningsråd på Skolverket.”

Matteföreläsning på SU

Matteföreläsning på SU

Va – är Sverige inget föregångsland längre? Jag som trodde vi hade ”världens bästa skola” och var en ”ledande kunskapsnation, det är ju det politikerna säger dagligen i TV-rutan – har de ljugit för oss!? Hur länge har det här pågått? När jag undervisat studenter under tio år (2000-2010) och vi fått sänka nivån kontinuerligt, skriva nytt kursmaterial, utveckla överbryggningskurser mellan gymnasium och universitet, inrätta nätbaserade kurser med dygnet runt-service, rätta snällare och årligen tänka ut nya pedagogiska metoder för att få med alla på tåget, då trodde jag bara att det var min ”vardagsförståelse” som kanske krockade med politikernas ”vardagsförståelse” och det är ju helt i sin ordning enligt de nya genusrönen att det finns olikheter i förståelse, liksom i graden av (genus)medvetande, och det måste ju stämma eftersom genusforskarna förstår ganska lite, medan vi andra förstår mer, och vi är också mer medvetna om att genusforskarna inte förstår så mycket, och överhuvudtaget har vi en högre medvetandegrad än dem – och det här säger jag inte för att jag har fördomar, utan för att de själva skriver att de delar upp till 70% av sina gener med en brödlimpa och hur medvetet är ett bröd? Fast genom att oreflekterat utgå ifrån att man är mer medveten än en brödlimpa antar jag att man kränker brödet, och det är för sådana här fall vi har DO, så jag får väl invänta domen därifrån.

Mikael Jalving gav Björn Wiman en chock minut 17 och framåt. Missa inte Hakelius och Lindströms kommentarer i slutet.

Mikael Jalving gav Björn Wiman en lätt chock minut 17 och framåt 🙂 Missa inte Hakelius och Fredrik Lindströms kommentarer i slutet av videon

Nu till allt jag tänkte lägga upp, jag måste sprida en massa videos och annat, även om flera av mina bloggläsare redan sett det här, och släppt länkar i kommentarerna (ni får se allt en gång till!). Video från Axess frukostseminarium om konsensus, åsiktspluralism och grindvakter – ”Ju mer vi är tillsammans” med Johan Lundberg, Sakine Madon  (redaktionschef på Newsmill), Björn Wiman (kulturchef på DN) och Mikael Jalving (som skrivit boken Absolut Sverige  – en resa i tysthetens rike, finns fortfarande inte i svensk översättning, och jag är så sur på mig själv att jag har 4000 olästa mail sedan just mars 2010, eftersom jag i veckan upptäckte att Jalving hade mailat mig två gånger för att medverka i hans bok och jag missade det 😦  så det blev inget avsnitt om de mest absurda inslagen från genusindustrin). Se videon (38 minuter) och läs de relaterade artiklarna om konsensus från Axess Magasin nr 4, går att läsa på nätet – HÄR):

SE VIDEON OM KONSENSUS!

Varför hade Wiman med sig sin cykel till seminariet?

Varför hade Wiman med sig sin cykel till seminariet?

Wiman var lite ute och cyklade när han under de sista minuterna lät påskina att den som kritiserar genusindustrin (och dess imperialistiska ambition att invadera andra vetenskapsområden i syfte att i grunden förändra dem) skulle vara emot jämställdhet. Det där vara bara ett sätt av honom att försöka framstå som Godheten själv, produkt som han är av den politiskt korrekta konsensuskulturen. Det var då jag sa att genusindustrin inte har med jämställdhet att göra. I slutet säger han för övrigt att konsensus är ett bra och effektivt sätt att styra ett samhälle, men där bryter han mot den demokratiska värdegrund han som Godhetens apostel själv företräder, och som i klartext innebär (se tex här) att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder och därmed ibland helt olika åsikter i grundläggande frågor, och hur ska det då gå med konsensus? Men visst har han rätt i att det är effektivt med konsensus, det blir också ett mer funktionellt samhälle – dock om konsensus råder utan att vara ett resultat av åsiktsförtryck, tex ett sådant som Wiman själv företräder genom att påstå att den som kritiserar genusvansinnet är emot jämställdhet och sedan hoppas att folk som inte kan skilja på dessa begrepp får dåligt samvete.

Professor Bexell surnade till när jag lyfte fram genusvansinnet

Professor Bexell surnade till när jag lyfte fram genusvansinnet

Sedan har vi heldagsseminariet anordnat av Axess: ”Bortom multikulti” (Axessbloggen har skrivit om det och några av reaktionerna HÄR) där bla statsvetaren Andreas Johansson Heinö medverkar, liksom professor Svante Nordin, som vi alla känner till eftersom han och jag ”sopade mattan” (för att citera Axessbloggen) med Genusmaffians hantlangare nere i Lund i Filosofiska rummet förra året och som jag skrev här om programmet så kan man notera att professorn i etik och fd rektorn för Lunds Universitet, Göran Bexell, först hyllade Rosenbergs rapport (”mycket  välskriven och välstrukturerad rapport”) för att sedan, när jag började citera ur den, ta avstånd ifrån den genom att hävda att ”texten är inte att uppfattas på det sättet” när jag läste genus-certifieringskriterierna rakt av. Inte ska man väl läsa Genusmaffians rapporter och än mindre lyfta fram dem i öppen dager (lyssna på programmet här mp3 ). Här under rubriken Bortom Multikulti återfinns det inspelade materialet från Axess, jag tappade visst tråden:

VIDEO – Invandring nu och då

VIDEO – Politikens utmaningar

VIDEO – Multikulturalism och andra begrepp

VIDEO – Intolerans i toleransens namn

Andreas Johansson Heinö medverkade igår på Timbroseminariet ”Vem ska få bli svensk medborgare?” (se VIDEO)  i samband med att hans rapport med samma namn presenterades  (Per Gudmundson kommenterar). Heinö kom som bekant tidigare i år ut med rapporten ”Integration eller assimilation?”, och Timbro har i dagarna även haft workshop om jämställdhet och kvotering – VIDEO.  Och när vi ändå är inne på Timbros sida – lyssna till Timbro idésherpa om den österrikiska skolan.

Elise Claesson

Elise Claesson, socianom och författare till mamma @home

Elise Claeson skriver på Newsmill om genuspedagogik: ”Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk”  och tar upp det faktum att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” ( se själva sidan 19 här) och skriver bland annat: ”Tanken att könet är en social konstruktion passar in i vårt politiserade, kulturradikala samhälle. Genusanalysen ger politikerna möjligheten att inte bara omkonstruera samhället, utan också människan. Lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män räcker inte längre som mål för jämställdheten. Det kvinnliga och det manliga kan nu angripas och förändras i grunden.”Andra inlägg i den debatten kan man se i högermarginalen.

Relaterat: Genusvetare förvirrar barnen SVD  (mitt första inlägg i svensk samhällsdebatt) Genuspedagogik i förskolan del 1  , del 2del 3del 4, Genusarbete smulades sönder i DN, Project implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om verkligheten? , jag träffar genusvetaren (vars artikel i DN jag reagerade på ) i Nyhetsmorgon.

Kort men viktig info: i förskolans läroplan (Lpfö 98)  står följande:

”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt… Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna… Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Schyman har läst Pär Ströms senaste bok

Schyman har läst Pär Ströms senaste bok

Och missa inte Pär Ströms och Schymans meningsutbyte på SVD angående Pär Ströms nya bok ”Sex feministiska myter” (pdf)  (som jag dessvärre inte hunnit läsa själv). Myter om feministiska framsteg skapar nya myter Var är dina källor Schyman?, Ström skapar total förvirring,  Ström replikerar på bloggen, Ström mot strömmen i Sydsvenskan.

Annat aktuellt: Debatt om konsensus på Newsmill: Maj Grandmo  skriver om Konsensusstaten och världens ensammaste folk. De andra inläggen i den debatten, som Svensk brist på fason fjärmar oss från nordisk gemenskap finns till höger.

UR Samtiden – frihet och identitet (”Mångkultur och mångkulturalism är inte samma sak. Den mångkulturalism som utbrett sig i Europa är i själva verket en form av rasism. Problemen börjar när man i diversitetens namn accepterar och gör undantag, exempelvis vad gäller kvinnors rättigheter. Detta säger Caroline Fourest, fransk författare och debattör som menar att vi inte kan tolerera intolerans. Ett seminarium om religionsfrihet och individuell frihet. Arrangör: Humanisterna.”) – se video.

Efter allt det här måste ni få något avslappnande att se som reparerar eventuella skador på hjärncellerna – för mycket information på en gång kan ju skada hjärnan har jag läst, men jag har även erfarit det själv ibland när jag haft 50-100 fönster öppna på samma gång och försökt läsa alla samtidigt, jag får alltid huvudvärk av det. Jag trodde min hjärna var plastisk och skulle lära sig fixa det men över 50 fönster går inte, konstigt nog…

Annonser

”Genusmoderaterna” och svenska politiker

maj 30, 2010
Nathan Shachar

Nathan Shachar

På Newsmill pågår en debatt om den omtalade och omstridda genuscertifieringen. Jag ser att debatten initierats  av Nathan Shachar (DN:s korrespondent i Jerusalem och medlem av tidskriften Axess redaktionsledning) som jag haft  nöjet att träffa några gånger och diskutera genusvansinnet med. Det är glädjande att fler kritiker vågar göra sig hörda! I högermarginalen kan man se att Schyman gått till motattack, något som tyder på att genushysterins fanbärare inte längre känner sig helt säkra, eftersom kritiken i vanliga fall bemöts med tystnad då man har mer att förlora än att vinna på att ge sig in i en saklig debatt, något som inte minst tydliggjordes av att de ansvariga mer eller mindre tog avstånd från sitt eget dokument, istället för att försvara det (”texten är inte att uppfattas på det sättet”, min 31:50-32:14) när jag citerade de konkreta kriterierna rakt av i Filosofiska Rummet,  i synnerhet som det ju är just denna rapport som ligger till grund för Lunds Universitets hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer ju i denna enkät i ett av pilotprojekten som en av de inbjudna i Filosofiska Rummet ansvarar för). I mitt äldre inlägg om Filosofiska Rummet som Shachar hänvisar till finns (här mp3-filen för den som vill lyssna till det i efterhand) länkar till alla mina inlägg om genuscertifieringen vid våra lärosäten (längst ner) samt länk till den rapport om genuscertifiering som ligger till grund för arbetet, flera av kriterierna är också uppradade i inlägget för den som inte orkar läsa hela dokumentet. Jag har sagt mitt i denna fråga.

Några citat från Shachars Newsmill-artikel ”Borg och Schlingmann spelar under täcket med genus-talibanderna” för den som inte läst den:

”En sak visste man om gamla tiders partiledare: De visste vad de ville. Och det visste deras väljare också… Dagens partiledare är jägare, kamouflagemålade gerillas, som gärna söker sitt byte bakom fiendens linjer. Hellre än att markera sin position, vill de slippa naglas fast vid en hämmande katalog principer. Men det finns något som aktörerna i den principlösa huggsexan glömt bort. De flesta människor bedömer politiker och partier efter samma normer de använder i sitt privatliv. Ordhållighet, klarspråk, konsekvens, ärlighet bygger ett förtroende – och motsatsen spolierar det. Med den skillnaden att vi i privatlivet ibland förlåter charmerande odågor och överser med skavanker som vi inte uthärdar hos en statsministerkandidat.

Kan vi inte bara få ägna oss åt vår forskning? Det finns inget genusperspektiv på den asymptotiska nollställefördelningen till mina egenpolynom!

Kan vi inte bara få ägna oss åt vår forskning? Det finns inget genusperspektiv på den asymptotiska nollställe-fördelningen till mina egenpolynom!

Det finns dock saker som borde ligga vara bortom taktik och spekulation. Gränser som ett parti inte kan överträda utan att kompromettera sitt anseende och sina traditioner, utan att förråda sina anhängare. En sådan sak borde vara genuscertifieringen, det projekt som skall ge politiska extremister fria händer att åsiktskontrollera vetenskap och forskning… Miljoner forskare i Östblocket levde i decennier under sådan tyrannisk renlärighet. Den är fortfarande vardag för nordkoreanska och kubanska vetenskapsmän, som när som helst kan korsförhöras i den marxist-leninistiska katekesen… I ett avsnitt av P1:s serie Filosofiska rummet försvarar matematikern Tanja Bergkvist och filosofen Svante Nordin med bravur forskningens frihet i en debatt mot två av de professorer som krökt rygg. Många skattemiljoner har bränts på genus-certifieringens förstörelseverk. De som kämpar emot mörkmännen gör det på sin egen fritid utan andra motiv än hoppet att avstyra självstympningen innan det är för sent. Tanja Bergkvists blogg är ett ovärderligt verktyg för den som har nerver att höra hur illa det är fatt och hur fort det går utför.

Inget av detta har med jämställdhet eller feminism att göra… Genus-certifiering är en fråga om makt; en trojansk häst målad i jämlikhetens färger, men avsedd att etablera en totalitär kontrollapparat; först på universitet och efterhand överallt. Tidningsredaktioner, statsverk och arbetsplatser står också på tur att certifieras. Vad man än anser om Moderaternas finansminister Anders Borg och om deras partisekreterare Per Schlingmann så inte är de dumma. Ingen av dem betraktar världen utifrån genus-talibanernas grodperspektiv. Om mindre än 1% av svenska folket står bakom Feministiskt initiativ, hur många av moderaternas väljare gör det? 0,1%? 0, 001? Siffran är så låg att den knappt torde vara åtkomlig för statistisk mätning. Inga moderater vill höra talas om åsiktsreglering på universiteten, men flera av partiets ledande talesmän kurtiserar med de destruktiva tendenserna. Av taktiska skäl? Illa övertänkt taktik i så fall, med tanke på de egna väljarnas böjelser.

På tal om politiker, låt mig som avslutning citera några delar ur kapitlet ”Våra politiker” från Rickard Fuchs bok ”Visst är det härligt att vara svensk” (för fler kapitel ur denna bok se föregående inlägg 1, 2 , 3), sedan är det slut med Fuchsboken :-):

Vissa politiker fattar vansinniga beslut helt på egen hand

Vissa politiker fattar vansinniga beslut helt självmant

”Det finns ett annat citat om politiker: ”Om man ingenting kan, ingenting vet och ingenting förstår, så har man utmärkta förutsättningar att bli politiker.” Även detta citat stämmer förvånansvärt bra med många av våra politiker. Citatet är dock inte helt sant och till viss del lite orättvist. Många svenska politiker förstår nämligen mycket väl tidens frågor. Tyvärr har de ingen aning om svaren. Politiker är ett släkte för sig och våra svenska politiker är inte något undantag. De anser sig alltid veta bäst och vill gärna hindra folk från att lägga sig i sådant som angår dem. Politiker vill ogärna att man tittar närmare på vadde håller på med och det kan man ju förstå. Om man frågar dem vofför de gör på dette viset, blir de osäkra och arga. Vi ska dock vara glada för att våra politiker i stort sett är hederliga och okurrumperade. Det är inte som i vissa andra länder där folk stolt säger: ”Vi har de bästa politiker som kan köpas för pengar”. Svenska politiker är minsann inte till salu. När de gör konstiga saker och fattar vansinniga beslut så beror det inte på att de är mutade, utan de gör det alldeles självmant.”

Att svara på frågan eller inte, det är frågan...

Att svara på frågan eller inte, det är frågan...

”En svensk politiker vet alltid vad  han gör. Inte alltid, men oftast. Inte oftast kanske, men ibland. Enstaka gånger åtminstone. Eller som de själva så målande skulle uttrycka det: ”Även en blind höna kan gå med käpp.” Våra svenska politikerhar alltid ett syfte med sitt handlande. Det verkar inte alltid så, men de har faktiskt det. Om våra folkvalda till exempel bestämmer sig för att höja skatten på vin och sprit så finns det ett syfte med det. Strax därefter höjer de nämligen momsen och då blir folk så förtvivlade att de tar till flaskan. Och då var det ju bra att man redan hade höjt spritskatten. Våra duktiga svenska politiker lär sig också att svara på något annat än vad frågan gäller. Kanske förstår de inte frågan, kanske vill de inte svara på den eller så kanske de bara tycker att det finns roligare saker att tala om än vad frågeställaren hade tänkt sig. Vilket fallet än är, så börjar de prata om något annat.

”Tänker ni bygga ut barnomsorgen?”

”Jag skulle vilja säga att vi ständigt i våra tankar måste vara hos de förtryckta folken i länder långt bort från vårt eget land.Jag kan just nu inte erinra mig vad dessa länder heter, men vi måste alla tänka på dessa länder, jämt och ständigt.”

Det går också som politiker att associera fritt till vad frågeställaren har sagt och på så sätt koppla in på något intressant stickspår.

”Kommer barnbidragen att höjas?”

”Höjas? Måste vi inte alla höja våra förväntningar och höja ribban i livets eviga höjdhoppstävling? Måste vi inta alla, i livets häcklöpning,se till att våra häckar är fasta och vackra? Det gäller att inte snubbla på livets hinderlöpningsbana och vi i vårt parti har alltid tyckt att vattenhindret ska vara momspliktigt.”

Ibland trasslar politikerna in sig i sina dimomhöljda ordridåer så att de inte själva har en aning om vad de menar eller varför. Det blir då för åhöraren inte bara oförståeligt utan också tragikomiskt.

”Kan ni lova det här? Är det ett löfte?”

”Vi kan lova att det är ett löfte om en målsättning att lova att ha som mål att lova den målsättning som vi ger som löfte att ha som mål att lova måla om.”

”Våra politiker skulle aldrig drömma om att ljuga, däremot kan de tänka sig att göra det när de är vakna… Våra politiker är mycket duktiga på att prata utan att säga något. De kan hålla ett anförande på en timme, utan att få någonting sagt. Det är bra gjort. Man kunde tycka att det under ett så långt tal av misstag skulle slinka med någon mening med innehåll, men det gör det inte. Det väller ut ord som är alldeles tomma. Det är en konst att kunna tala på det sättet. Meningslösa associationer far som vindögda blixtar genom rummet och kolliderar med oförståeliga liknelser, allt medan politikern understryker det han säger med entusiastiska gester: ”Vi har, som jag tidigare antydde, en skyldighet att , om jag får använda en träffande liknelse igen, precis som en astronaut i rymden som äter upp en banan och sedan slänger bort skalet, så står tiden ändå inte stilla. Det är likadant med en vanlig blyertspenna, som vi kanske inte tänker på. Kanske jag här ändå skulle göra en liten utvikning för att klargöra, om det ändå inte, som en ropandes röst i öknen har hällts vatten på en gås. Vi vet ju alla att krukan går tills droppen rinner över, men jag hävdar, och jag är inte ensam, att en svart rock värmer lika bra som en vit. Vad, undrar ni kanske, har dessa rockar med det hela att göra. Det ska jag förklara om jag bara får göra
en liten parentes först. Vi har alla ett ansvar…”
I en hel timme. Utan avbrott. Bra gjort.”

Vi har alla våra yrkesskador. Min är att tänka logiskt, på gott och ont.

Vi har alla våra yrkesskador. Min är att tänka logiskt, på gott och ont.

”Politiker kan också bli irriterade över vad de kallar för irrelevanta faktorer. ”Trassla inte till saker genom att komma dragande med fakta”, kan de fräsa om någon är på väg att förstöra stämningen i en diskussion genom att verka veta vad han talar om. Fakta är ofta förvirrande och kan dessutom menligt inverka på den förutfattade mening som politikern, av ideologiska skäl, redan har. En god politiker låter inte ovidkommande detaljer som fakta störa hans utläggningar eller handlande… Politiker har en tendens att tala politikerspråk även privat. Det är en utbredd yrkesskada och svår att göra något åt.

”Vill du ha en kopp kaffe?”

”Kaffe? En kopp kaffe? Det kan jag svara både ja och nej på, men är inte frågan fel ställd egentligen? Har vi inte alla ett ansvar, och apropå ansvar så har ju tidigare undersökningar visat, och med visat menar jag inte bara i rent bokstavliga termer utan än mer i bildlig bemärkelse, att det ändå i slutändan blir en grundläggande attitydkompromiss utan försöksballonger. I livets traktorspår är vi alla sädesfält som vajar för vinden och väntar på att skördas. Nästa måndag klockan tre.”

”Jag undrade om du ville ha lite kaffe?”

”Inga kommentarer.”

Det var kloka ord från Fuchs det, och han är ju läkare och har säkert ställt en helt korrekt diagnos på politikerna. Inspirerad av detta har jag skrivit ett eget politikertal, som jag kanske kommer att hålla inför valet för att smälta in och göra mig själv förstådd, istället för att komma dragandes med en massa fakta på bloggen. Här är det, kanske något att hålla i Almedalen, om jag åker dit:

Varifrån hämtar genuslobbyn egentligen sina teorier och argument?

Varifrån hämtar genuslobbyn egentligen sina teorier och argument?

”För det första måste alla förstå den demokratiska värdegrundens principer, framför allt då genusteoriernas principer, som inte är tagna ur luften, utan snarare ur den vakuumfyllda rymden som är helt tömd på innehåll, och dessa principer är en ofrånkomlig del av de orubbliga kosmiska lagarna som styr allas våra liv, och i synnerhet då era liv – vi politiker är naturligtvis undantagna dessa naturlagar i egenskap av observatörer som står utanför experimentboxen där ni befinner er. Jag vill inte på något sätt verka bildad, men vi har ända sedan Antiken vetat att det finns irrationella tal och vi måste därför förvalta detta vetenskapliga arv genom att föra just en irrationell politik. Varenda skolelev som försökt beräkna hypotenusan i en rätvinklig triangel med katetlängd 1 förstår detta. En irrationell politik kan bara förstås och accepteras om man har kunskap om irrationella tal och planetsystemets uppbyggnad som ni förstår av den sakliga argumentation som följer nedan. Man måste, exempelvis genom att läsa en kurs i hållfasthetslära på KTH, inse att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk, och det är därför vi måste försvaga kronan för att stärka demokratin. Demokrati innebär som bekant att ni röstar på mig på valdagen och sedan återgår till era egna liv fram till nästa val. Jag är väl medveten om att oppositionens politik sticker i ögonen när plånboken gapar tom och att tomheten tycks oändlig i det allomfattande världsallt vi alla är en del av och måste vårda och genuscertifiera med alla till buds stående medel, men kom då ihåg, kära vänner, att Sverige håller världsklass på alla områden, och att de flesta svenskar faktiskt kan både läsa och skriva efter tolv år i svensk skola! Läsa-, skriva-, räknagarantin kommer därför att ge oss det framtidståg vi alla måste hoppa på innan det kraschar i utgiftstaket, och det är väl tur att vi vid reparationen av detta tåg då har rotavdraget, som innebär att vi kan dra alla rötter vi vill ur ett godtyckligt polynom av grad n, nämligen precis n stycken komplexa rötter räknade med multiplicitet, helt i enlighet med algebrans fundamentalsats.

Svensk politik på vetenskaplig grund

Svensk politik på vetenskaplig grund

Allt hänger alltså ihop på ett begripligt sätt, åtminstone för den insatte. Jag vill också påpeka att Jorden är den tredje planeten från solen räknat, och att vi därför måste höja kommunalskatten med exakt 3% under nästa mandatperiod, så att vi inte går under när solen och det borgerliga blocket blåser upp till en röd jätte några miljarder år tidigare än vad astronomerna räknat med. Vidare har Saturnus bevisligen minst 17 ringar och det är därför vi politiker vanligen ger 17 i folket så fort valet är över. Utan detta vetenskapliga stöd hade vi naturligtvis agerat annorlunda. Men jag finns här med min vetenskapliga kompetens för att förebygga eventuella hinder vi stöter på under vår väg till makten, även om detta innebär att jag måste omstrukturera hela Universum och rubba de kosmiska lagarna samt finjustera värdet på den kosmologiska konstanten så att inte dumheten i riket expanderar fortare än ljusets hastighet – vilket är den nuvarande hastigheten. Om vi överskrider ljushastigheten, dvs kör landet i botten med ännu några styrdokumnet producerade på ett anrikt Genuscentrum som existerat och trakasserat övrig akademi liksom det politiska livet under de senaste åren, kan vi ju som bekant färdas bakåt i tiden och därmed hamna i en situation där folkvett råder, eller rådde, fast med nyvunnen insikt. En situation där man kan skriva efter bara tre år i skolan och där algebrans fundamentalsats är känd för var och en som avslutat gymnasiet. Frågan är om vi verkligen lyckades färdas bakåt i tiden under nästa mandatperiod eftersom vi ju har dagens situation, men jag kan lova som den hederliga politiker jag är att vi under nästa mandatperiod i vilket fall kommer att bygga den tidsmaskin som behövs för att färdas framåt i tiden och se vad som hade hänt om ni inte lagt er röst på mig.”

Jag fattade knappt det där själv, bäst jag håller mig till fakta och bloggen. Jag vet inte om min känsliga matematikerhjärna klarar av politikens oförutsägbarhet och godtycke. Måste ju dessutom snart granska SOU 2010:33 som jag lovat! 🙂


Genusarbete smulades sönder

februari 9, 2010
Alla måste komma ut exakt samtidigt!

Alla måste komma ut exakt samtidigt! Några sekunders skillnad kan påverka förskolans jämställdhetssträvanden och resultera i ett mini-Patriarkat som avspeglar och reproducerar det omgivande samhället

Igår den 8 februari var det en artikel i DN Insidan om genusdagis (sid 26-27) där jag medverkade som kritiker. I artikeln förklarar man (Ängsbackens genusmedvetna förskola) att ”En vanlig missuppfattning om genusmedvetna förskolor är att det är barnen man försöker ändra på. I själva verket är tanken att de vuxna ska ändra sitt beteende – eftersom de vuxna genom sitt bemötande tvingar (sic!) barnen att leva upp till de vuxnas, ofta omedvetna, föreställningar om pojkar och flickor och hur de ska bete sig… För tre år sedan började de diskutera genus, det vill säga sociala könsroller, som begrepp på förskolan… Sedan kom genuskonsulter till skolan och filmade pedagogerna på Ängsbacken.” Dessa filmer visade att ”vissa barn fick vänta på andra – och vem som väntade på vem var en könsfråga. Killarna fick mer plats helt enkelt.” Utöver att själv ha observerat det så har jag har läst i SOU 2006:75 om hur upprörda genuspedagoger vittnar att killarna rusar ut  först på gården när det är dags att gå ut. Detta är givetvis ytterst allvarligt och riskerar att traumatisera mänskligheten flera generationer framåt, så det är dags att sätta in genusinspektörer, genuspiloter, förändringspiloter och jämställdhetsutvecklare redan nu! Genom att stoppa pojkarna redan i dörröppningen kan dagispersonalen dekonstruera deras av det omgivande samhället socialt konstruerade hegemoniska maskulinitet och därigenom förstärka pojkarnas känsla av att vara köns- och identitetslösa, så att de helt enkelt, som man säger, kan ”få vara sig själva” utan negativa yttre influenser från vuxenvärlden (utöver genusvetarnas absolut nödvändiga påverkan då) och därigenom ges makten att i framtiden själva konstruera sin könsidentitet när de känner sig mogna för det – hur mycket man nu kan mogna i en omgivning genomsyrad av genusvetare. Genusvetarna står utanför de strukturer vi andra är insyltade i och inte kan komma ur. Det finns en medicinsk term som beskriver just det tillståndet när man står utanför den verklighet alla andra befinner sig i – det tillståndet kallas psykos! I detta fall genuspsykos. Och det är genusvetarnas ödesbestämda uppgift att i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne visa oss andra var skåpet ska stå, nämligen till vänster om extremvänstern där genusvansinnet vanligen håller till, om vi undantar feminist-marxismens senaste offer då – moderaten Per Schlinggenus, som genusvetarna drogat ner med postkolonial feminsim i ett försök att kuppa Alliansen. Låt oss inte underskatta hjärntvättens fanbärare.

Utvecklandet av strategiskt tänkande hotar genusidustrin - bättre att låta bli

Utvecklandet av strategiskt tänkande kan på sikt hota hela genusidustrin - bättre att låta bli

Jag kommenterar bara kort i DN att genusvansinnet i förskolan är vuxenterapi och slöseri med skattepengar och jag uppmanar förskolorna att istället satsa på att exempelvis lära barnen spela schack eller tennis – alltså aktivera dem istället för att sitta och diskutera genus, normer, könsroller, kön, queerteorier, sociala konstruktioner och ”hur man tänkte förr i tiden” (vilket man måste tillägga så fort man syndat genom att läsa en saga om en prins som räddar en prinsessa, DN sid 27. Enligt förskolans läroplan Lpfö 98 har man nämligen en skyldighet att föra över kulturarvet, och då får man inte byta kön på rollkaraktärer och ändra på handlingen i alla sagor, även om man uppmanas göra det i flertalet, liksom att inhandla sk ”krammärkt litteratur” vilket innebär att böckerna är granskade ur ett ”demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv”). Som sagt, det är bara att rasera några årtusenden av civilisationsbygge och börja på ny genuskula, nu när vi alla insett att allt vi trodde oss veta om verkligheten visat sig vara falskt. Det inkluderar såväl det vardagliga livet som (det vi trodde var) kunskaper om universums uppbyggnad, galaxhoparnas struktur, kemiska reaktioner som i själva verket är sociala konstruktioner där observatören skapar den kemiska föreningen i ett tillstånd av inbillat förstånd, för att inte tala om livets ursprung – våra förfäder damp för några miljoner år sedan plötsligt ner på Jorden, könslösa och fina, varefter en märklig process tog vid som varade i tusentals år där den struktur som idag kallas för Patriarkatet fick ett avgörande inflytande på all mänsklig utveckling  (liksom på djurvärldens då ju även dessa visar tendenser till könsroller och könsspecifika beteenden) där en könsmaktsordning baserad på postkolonial teori  dominerade under hundratusentals år långt innan själva kolonialismen, eftersom kolonialism och förtryckarstrukturer legat inbäddade i universums struktur och innersta väsen ända från början, närmare bestämt genom de Calabi-Yau-rum som strängteorin använder sig av och som varken matematiker eller fysiker ännu förstår sig på, men som genusvetarna med sin enorma hjärnkapacitet nu lyckats avkoda och de har därigenom rullat upp de extra patriarkala dimensioner som legat gömda för blotta ögat och som blåstes upp under den inflationistiska fasen av universums expansion direkt efter Big Bang. Det är dessa välkända strukturer vi kan beskåda idag – inte konstigt att Fysikum i Lund samarbetar med Tiina Rosenberg i genuscertifieringsprojektet – tänk vad lite tvärvetenskaplig forskning kan åstadkomma! Se sid 28 här:

”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser:

1. Infiltration, Information och Utbildning.”

Infiltration! Tack för ärligheten åtminstone!

Genussmulor

Genussmulor var det enda som blev kvar efter flera års "genusmedvetenhet"

Dagisgenuspionjären Kajsa Wahlström säger i DN-artikeln: ”Den första kullen som gick ut från Björntomten och Tittmyran (två kända genusdagis, min anm) efter omgörningen blev en chock för skolpersonalen i Gävle. Flickorna upplevdes som stökiga, fast de i praktiken bara gavs lika stor plats som pojkarna. Det tog bara ett par dagar så smulades det ner. Flickorna stod stilla och pojkarna tog fram knytnävarna, samma pojkar som tidigare hade kunnat prata om känslor, hur de ville ha saker och ting utan att slåss, och samma flickor som var vara vid att tillåtas ta plats”. Oj, skolpersonalen måste verkligen ha tvingat fram könsrollerna med sitt ogenomtänkta och destruktiva bemötande – på bara några dagar lyckades skolpersonalen rekonstruera allas kön och rasera genusvetarnas mångåriga arbete med att ”bara låta barnen få vara sig själva”.  Och uppföljningen och resultatet då? ”Ja, trots att de skolats i förskola med jämställdhetsprofil så har de inte valt utbildningar som är annorlunda mot hur tonåringar väljer traditionellt.” Genusvetarna borde givetvis ha förföljt ungarna från vaggan och ända ut i arbetslivet. Med mer fokuserat, koncentrerat och konstant genusarbete hade allt kunnat bli annorlunda….

Axess 2 2010

Axess 2 2010

Nu har det nya numret av Axess Magasin kommit ut: ”Eliternas reträtt”. Här kan man läsa hur vänstern band kvinnorna vid spisen (Anita du Rietz) , om antielitismens höga pris (Nathan Shachar) om demokrati på nätet (Lotta Gröning) , om eliternas abdikering (Johan Lundberg) och mycket mer. Anita du Rietz har skrivit boken ”Svenskornas företagsamma historia” Ur hennes artikel i senaste Axess: ”Ett radikalfeministiskt genusperspektiv och teorier om könsmaktsordningen påbjuder omtolkningar så att entreprenörskap förknippas med en manlig förtryckarroll. Den starkt maskuliniserade bilden av företagandet gör att kvinnoföretagandet blir en avvikelse. Med utgångspunkt från en tänkt ojämlikhet mellan könen blir slutsatsen att kvinnor är så förtryckta att lagstiftning och kvotering blir det enda sättet för kvinnor att få makt och framgång. Det har de senaste decennierna varit legitimt att undervisa om radikalfeminism när vi istället skulle ha studerat vår egen historia. Genom att lyfta fram starka och nydanande entreprenörskvinnor skulle fler ha fått lära sig vilka goda förebilder kvinnor historiskt har varit i Sverige, vilket kunnat inspirera kvinnor till djärva satsningar med ett livligare företagande som resultat än vad vi har idag.”

Standardmodellen för elementarpartiklar var farlig kunskap som kunde spä på "orättvisor"

Standardmodellen för elementarpartiklar var farlig kunskap som kunde skapa "orättvisor"

På sid 56 i Axess har jag skrivit en krönika om skolan. Bland annat tar jag upp ett minne från min högstadietid då jag frågade min fysikfröken i högstadiet om jag fick låna hem en populärvetenskaplig bok om elementarpartiklar. Hennes korta svar löd: ”Nä, det tycker jag inte, för då kommer du ju att kunna mer än de andra”. Att inhämta kunskaper utom lärarens kontroll kunde tydligen skapa ”orättvisor”. Så istället för den populärvetenskapliga boken som tydligen hotade skolans rättvisesträvanden fick det bli mammas gamla kursbok i fysik från 70-talet om halvledarkomponenter, som jag sparat som ett barndomsminne. Frågan är vad som händer med de barn som inte får tillgång till litteratur som intresserar dem varken i skolan eller i hemmet. Det är nämligen samma sorts personer som den här lärarinnan som samtidigt gapar över den sociala snedrekryteringen.

Så här ska etnologen Jonas Frykman ha sagt redan på 90-talet: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.

Bildningsresan

Bildningsresan

Apropå svenskt skolväsende så vill jag passa på att rekommendera boken ”Bildningsresan” skriven av författaren, ledarskapskonsulten (och fd lektor i rättsvetenskap) Leif Alsheimer som jag hade äran att träffa och samtala med igår. Andra intressanta böcker som rör utbildningsväsendet är professor Inger Enkvists ”Feltänk” och ”Skolan – ett svenskt högriskprojket”. Läs gärna hennes Axessartikel från i somras: ”Därför lyckas asiatiska elever.” Jag vill också tipsa om ett läsvärt blogginlägg  jag fann och låt mig citera från blogginnehavarens (Stig Moberg) artikel på Newsmill:

”Vänsterns skolpolitik präglas av okunskap, kunskapsförakt och är djupt orättvis. Rättvisa är inte att hålla alla på samma låga nivå, utan att acceptera olikheter och ge alla möjligheten att utveckla sin fulla potential. Om jag skulle sänka mig till vissa vänsterdebattörers debattnivå så skulle jag påstå att man vill sänka folkets förmåga till logiskt och matematiskt tänkande, eftersom ett sådant folk är lättare att manipulera.”

En flitig skoldebattör är matematikprofessorn Olle Häggström – läs alla hans välskrivna inlägg i skoldebatten!

Men för att återgå till genusdebatten, fil dr Roland Poirier Martinsson skrev igår i SVD om sin syn på dagens statsfeminsim (”Kapitulera inte för statsfeminismen”): ”Vad mera är, jag anser att den ekonomistiska strukturfeminismen är en antiintellektuell och frihetsfientlig humbugdoktrin, som morgondagens vetenskapshistoria kommer att sortera bland frenologi och animal magnetism.” och reaktionerna lät inte vänta på sig, här en av en kränkt ekonom (fann detta på Maria Abrahamssons blogg ) som inte vill att hans ämne ska förknippas med statsfeminismen (ironi) :-). Och så pågår kvoteringsdebatt i DN ser jag (1 , 2, 3, 4), uppdaterar den med kloka ord från Sanna Rayman HÄR.

OBS! Den som söker jobb på Sensus studieförbund kan numera välja mellan tre kön: han, hon eller hen. Varför måste man välja förresten – varför inte alla tre? Det  finns uppenbarligen för mycket att välja på i dagens samhälle, något som tas upp på ett underhållande sätt i denna video, som jag även lagt upp vid ett tidigare tillfälle – men den är väl värd att ses om:

Värd att se om är även Pentagon om Selma Lagerlöf. Svensk skola inom en snar framtid?

Relaterat: Skolgenus (9 inlägg), Dagisgenus (5 inlägg)

Uppdatering: Moira von Wright går idag i försvar på Newsmill. Hon hävdar att Häggström och Holst ”misstolkat” hennes Genus och text och att ”Detta missförstånd beror troligtvis på att jag uttryckte mig otydligt när jag skrev att skolan behöver ändra på kunskapsinnehållet. Vad jag avsåg var att läromedlen behöver ändra på hur de framställer fysikämnet.” Men detta är ju en lögn då det är svart på vitt det som står i Genus och text (som hon inte tar avstånd ifrån):”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort”

Jag har tidigare bloggat om denna debatt: Genusväldet intar Södertörns högskola och mer om vad som står i Genus och text i von Wright och tekoppen. Vad kan misstolkas?


Genusväldet intar Södertörns högskola

januari 11, 2010

Olle Häggström, professor i matematisk statistik, och Sören Holst som är doktor i teoretisk fysik, skrev för några dagar sedan en uppmärksammad artikel på Newsmill: ”Varför vill Södertörns högskola ha en vetenskapsfientlig rektor?” Högskolestyrelsen för Södertörns högskola har enhälligt beslutat att inlämna förslag till regeringen att utse Moira von Wright till ny rektor för Södertörns högskola från 1 juli 2010.

Moira von Wright innehar för närvarande en professur i pedagogik vid Örebro Universitet, högskolan som erhöll universitetsstatus 1999 efter ett personligt ingripande från den fd studenten Göran Persson som kort därefter, 2004, blev utsedd till hedersdoktor i medicin (!) vid lärosätet. Det enda vettiga Göran Persson gjort är som bekant att i riks-TV komma med kommentaren ”Nu tycker jag det kan vara nog!” om genusvansinnet efter att ha blivit anklagad för att ha utövat härskarteknik mot Maud Olofsson (observera även: ”Jag har inte en aning om vad jag gjort under debatten”):

För att återgå till ämnet, den påtänkta rektorn von Wright skrev år 1998 en rapport till Skolverket med titeln ”Genus och text. När kan man tala om jämställdhet i fysikläromedel?” Denna rapport rekommenderas exempelvis för blivande lärarutbildare (se här). Några talande citat från Newsmillartikeln:

”Von Wrights rapport ”Genus och text” från 1998 (tillgänglig på Skolverkets webbsidor) behandlar den angelägna frågan om varför flickor är så starkt underrepresenterade i fysikstudier. Hon studerar några läroböcker i fysik för gymnasiet och kommer fram till att problemet till stor del ligger i själva fysikämnets karaktär. Flera av böckerna strävar nämligen efter att slå fast vad som är sant och vad som inte är det. De förmedlar budskapet att ”fysik handlar om det objektiva, det som höjer sig bortom känsla och mänskligt liv”. Detta menar von Wright strider mot kraven på en jämställd text: ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenligt med skolans jämställdhetssträvanden.” Hon rekommenderar därför förändringar av läroplanen: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.””

text

Logik, argumentation och analys - bara för pojkar i von Wrights värld

”Rapporten utgår från en uppfattning om flickors och pojkars olika lärandestilar. Pojkars lärande sägs vara ”särskiljande” medan flickors benämns ”förenande”. Det särskiljande lärandet karaktäriseras av logik, argumentation och analys – aktiviteter som brukar uppfattas som manliga. Det förenande lärandet, däremot, söker förankring i den egna erfarenheten och vardagen, samt sägs spegla ett intresse för kommunikation och relationer – traditionellt kvinnliga egenskaper. (För oss framstår denna karaktäristik som både oseriös och sexistisk. Von Wright anser sig dock ha stöd för den i litteraturen.) Von Wright finner i sin studie att läroböcker i fysik framhäver logik och argumentation som överlägsna metoder när det gäller att nå fram till kunskap, alltså just de aspekter som hon anser karaktäriserar pojkars lärande. Mer allmänt menar hon att naturvetenskapens sanningsanspråk och reduktionistiska förhållningssätt stämmer mer med den manliga kunskapsstilen än med den kvinnliga. På så vis missgynnas flickor inom fysikämnet.”

För

von Wright fick en obehaglig överraskning när det visade sig att regnbågen inte har en bestämd position

”I rapporten ges flera konkreta exempel på hur detta tänks gå till. En av de studerade läroböckerna nämner, i samband med att regnbågen förklaras, föreställningen inom folktron att det finns en skatt vid regnbågens slut. Denna föreställning förutsätter förstås att regnbågen finns på en bestämd plats. Till von Wrights förfäran påpekar läroboken ifråga att så inte är fallet: regnbågen syns i en viss riktning, men den har ingen bestämd position. Hon förklarar harmset: ”När författarna uttalar sig förringande om regnbågen, och endast godkänner ett ‘objektivt vetande’ om den, förringar man […] sagan och tusenårig levnadsvisdom.” Von Wright anklagar fysiken och fysikläromedlen för att återskapa samhällets könsnormer. Men i själva verket underblåser hon dem själv: i stället för att motverka fördomarna kring kön, önskar hon anpassa fysiken efter dem.”

Observera att von Wright är professor i pedagogik! Därmed har hon möjlighet till reellt inflytande över undervisningen i svensk skola. I synnerhet då Skolverket beställer rapporter från henne. Ambitiös som jag är, och i kroniskt chocktillstånd över vad som pågår i landet ända sedan jag för första gången öppnade en svensk dagstidning (vilket var den 19 december 2008 efter att själv ha skrivit i en, och kort därefter igen) har jag naturligtvis läst igenom den 69-sidiga luntan ”Genus och text” över helgen. Men eftersom detta lär bli ett alldeles för långt inlägg om jag börjar skriva om det nu, så sparar jag det till ett inlägg i veckan. Bara några korta citat från ”Genus och text”  här, så att vi vet vad som väntar Södertörns högskola:

Sid 24: Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen. Här framkommer även den asymmetriska relationen mellan manligt och kvinnligt: Vissa sätt att tänka och resonera premieras mera än andra i naturvetenskapliga sammanhang… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”

atom

Med lite vardaglig inuition inser man genast hur hela Universum är uppbyggt och strukturerat

Observera att det är det vetenskapliga tänkandets ”överhöghet” inom fysik som von Wright kritiserar. Om von Wright vill förändra detta måste hon naturligtvis sätta sig in i fysikämnet och det ska bli spännande att se resultatet och ta del av den oförutsägbarhet som kommer att prägla Universums utveckling inom kosmologin när ”vardagstänkandet” får styra istället för naturlagarna. Kanske kan man få fysiker med sig på tåget här? Fast till skillnad från genusvetarna kan man som fysiker dessvärre inte producera sin högkvalitativa forskning med The Postmodernist Generator (ladda om sidan för att få upp en ny artikel).

Sid 7: ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärd och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.”

Inte påtvinga eleven en given mening!? Det är alltså fysiklagarna som är den påtvingade givna meningen som utövar våld på eleverna, medan det naturligtvis är helt i sin ordning att påtvinga eleverna suspekta genusteorier som upphöjts till sanning?

Sid 16”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. Kvinnorna är också mer känsliga för den maskulinitet som fysikämnet präglas av… Kvinnlighet och manlighet är inte något fixt och färdigt, utan det pågår en ständig process av skapande och återskapande av individuellt genus. Barn kommer till skolan med en identitet som pojke eller flicka, men den är inte en gång för alla given.”

Vardagen

Vardagen kan inte analyseras med den "manliga rationaliteten"

Vad von Wright menar med det senare är att det inte är så att alla flickor tänker irrationellt och ologiskt (ett tänkande som hon alltså anser karaktäriserar kvinnor och flickor, vilket är minst sagt sexistiskt och kränkande precis som Newsmillartikelförfattarna mycket riktigt påpekar) och vad detta betyder är att flickor som tänker logiskt och analytiskt, dvs enligt den manliga normen, då kan sägas ha ett annat genus (socialt konstruerat kön) än kvinnligt. Vad det är fråga om här är alltså biologiska flickor som internaliserat den manliga maktordningen och antagit manligt genus, för att uttrycka mig på genusspråk. Som bekant ser genusvetarna det som sitt uppdrag att analysera könsmaktsordningen och ”utmana genus” i svensk skola (se några projekt i Grattis skattebetalare!) och det är den hegemoniska maskuliniteten som återskapas under lektionerna kombinerat med den ”manliga rationaliteten” som utgör boven i dramat. Jag har en annan teori. Att svenska elever, både flickor och pojkar, får problem med logiskt och analytiskt tänkande i skolan beror på att pedagogikprofessorer som von Wright tillåts sätta agendan, snarare än att flickorna i denna grupp låtit sitt ”vardagstänkande” vinna över det tvingande symboliska våld som logiken utgör, eller att pojkarna i gruppen antagit ett kvinnligt genus vilket von Wright gärna vill övertyga oss om. Men mer om detta och resten av ”Genus och text” i nästa inlägg. Uppdatering: HÄR!

Jag kontaktade Olle Häggström för en kommentar och ställde frågan ”Vad tror du att detta kommer att få för konsekvenser, långsiktigt såväl som kortsiktigt?”

Olle svarar: ”De kortsiktiga konsekvenserna för Södertörns högskola om de får en rektor med det slags vetenskapsfientliga uppfattningar som Moira von Wright givit uttryck har jag svårt att bedöma, men gissningsvis kommer deras verksamhet att fortsätta ungefär som förut. Däremot bedömer jag det som långsiktigt mycket allvarligt om sådana uppfattningar vinner terräng i universitets- och högskolesverige. Vetenskap går ut på att söka sanningen om den verklighet vi lever i. Någon absolut och slutgiltigt oomkullrunkelig sanning når vi måhända aldrig fram till, men vi kan och bör försöka närma oss den. Det är genom den ambitionen som vi – vetenskapen – får vår särskilda legitimitet jämfört med andra kulturyttringar som t.ex. romankonst, jazz eller skidskytte. Men med det postmodernt relativistiska synsätt som von Wright uttrycker så upplöses begrepp som sanning och verklighet, och därmed förlorar också vetenskapen sin legitimitet och sin mening. Vi hamnar i ett hopplöst gungfly där det som är ”sant för mig” inte behöver vara ”sant för dig”, och där vi inte längre kan använda vetenskaplig argumentation till att övertrumfa homeopater, kreationister och klimatförnekare, eftersom ”deras sanning” ändå är lika riktig och lika mycket värd som ”vår sanning”.”

På tal om sanning och rationalitet:

Min orubbliga uppfattning är att varje människa inom sig rymmer ett frö till galenskap, och att genusvetarna utgör ett levande bevis på detta. Genusvetarna utgör kulmen på en idioti som odlats fram under en lång tid nu vid våra lärosäten, och det finns ingen större förlust för mänskligheten än om dessa tillåts ta över akademin även inom andra vetenskaper. För att göra en egen analys, lika hållbar som von Wrights kring kvinnligt tänkande, så anser jag att det faktum att genusvetarna inte kan producera en enda logiskt hållbar tankegång och inte hålla sig till en entydig definition av sina begrepp, visar på en djup splittring av jaget som bara kan medicineras bort med en kurs i flerdimensionell analys. Nationens IQ kan som bekant bara växa sig stark i ett enkelt sammanhängande område och därför måste de hål på Sveriges yta som precis utgörs av alla centra för genusvetenskap plus Nationella Sekretariatet translateras bort till oändligheten. Jag kan bevisa hur detta ska lösas rent matematiskt men eftersom mitt genus idag råkar vara kvinnligt så vill jag inte återge ett logiskt konsistent bevis här på bloggen och därmed sälja min själ till det maktfullkomliga patriarkat som medvetet eller omedvetet genom sitt bruk av tvingande normer dagligen utövar symboliskt våld mot mig i min yrkesutövning. Jag återkommer med beviset när mitt genus antagit en annan identitet.

OSS! Leksaksdebatten fortsätter: Ny forskning antyder att din sons val av leksaker avgörs av hormoner – redan i livmodern. (tipstack till Stefan)

FORTSÄTTNING PÅ DETTA INLÄGG: JAG HAR LÄST ”GENUS OCH TEXT”!


Nästa trend: attitydambassadörer

oktober 1, 2009
Vilken medicinsk utrustning blir tillåten för en "attitydambassadör"?

Vilken medicinsk utrustning blir tillåten för en så kallad "attitydambassadör"?

Idag presenterar regeringen ett riksomfattande program ”för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.” (DN Debatt) Tanken är god givetvis, då mellan 20 och 40 procent av befolkningen uppger att de lider av psykisk ohälsa enligt artikeln (!), men jag är orolig över att man i artikeln (andra halvan) använder uttrycket ”utbilda attitydambassadörer”- ska det ordet bli legitimt även i andra sammanhang? Är attitydambassadör det nya framtidsyrket? Halva befolkningen kan ju jobba som attitydambassadörer åt den andra halvan, tex i genusfrågan – vilken utmärkt arbetsmarkandspolitisk åtgärd – två flugor i en smäll! När kommer de första utbildningarna som leder till titeln ”certifierad attitydambassadör”? Måste man specialisera sig på en fråga eller kan man ha flera specialistområden i ett paket som tex certifierad genus-integrations-mångfalds-krossa kapitalet-ambassadör?

Mer galenskap: Vetenskapsrådet beviljade 10.8 miljoner under åren 2006-2008 för projektet ”Uppsala Centrum för Genusvetenskap: Natur/kultur och gränsöverskridande möten.” Så här låter det i projektbeskrivningen (dnr 2006-7267):

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genusvetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas. Kultur- och samhällsvetare vet i sin tur sällan något om teoribildning och institutionella villkor inom naturvetenskap.”Alltså: ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik” (!!) och ”Kultur- och samhällsvetare vet i sin tur sällan något om teoribildning och institutionella villkor inom naturvetenskap” – men det gör genusvetarna? Jag ska leta upp utvärderingen av detta projekt och återkommer i ärendet!

Närbild på hur skattepengar går upp i rök. På bilden några av genusmaskineriets skorstenar

Närbild på hur skattepengar går upp i rök. På bilden några av genusmaskineriets välanvända skorstenar

Vidare: ”Genusdidaktiken är ett underutvecklat fält, främst i Sverige men även internationellt. Samtidigt är det en grundläggande dimension i all genusvetenskap att förstå hur genus kommuniceras. Undervisning är därför en nyckel till tvärvetenskapliga möten, varför ett nationellt kunskapscentrum i genusdidaktik förväntas bidra till den fördjupade tvärvetenskapliga forskning och teoriutveckling som planeras.” Alltså: nationellt kunskapscentrum i genusdidaktik nästa! För hur ska de extremt viktiga genuskunskaperna förmedlas? Detta måste problematiseras ur ett meta-genusperspektiv. Behövs en ny banbrytande genuspedagogik för att utbilda i genusfrågor? Vad sägs om att börja med att utbilda genuscertifierade attitydambassadörer? Eller en folkvald genusdiktator som står över statschef, regeringschef, Socialstyrelsen och Centrum för utbildning av attitydambassadörer? Apropå didaktik, missa inte skoldebatten på Newsmill (resterande artiklar i ämnet ses i spalten till höger, tipstack till QED)! Och apropå genus, läs gärna min krönika i senaste numret av Axess Magasin (nr 7/09) om transportgenus, ämnet är intressant (som en illustration av den absurda tidsandan) och jag har tagit upp detta tidigare på bloggen: del 1 , del 2 , del 3.

Måste tipsa om en intressant SVD-ledare om DDR:s tankekolonisering av Sverige med information baserad på boken ”Inte bara Stasi: Relationer Sverige-DDR 1949-1990” av Birgitta Almgren. Ur ledaren: ”Det statsbärande partiet SED och säkerhetstjänsten Stasi förmådde nämligen att infiltrera det svenska samhället på flera nivåer, i syfte att ”erövra Sverige för socialismen”. Vi skulle bli DDR:s galjonsland i väst och användas som en murbräcka in i den fria världen, som en förlängning av de planer som Hitlertyskland redan hade ritat upp för Sverige… Men för att Sverige skulle falla ansåg Berlin att en politisk-ideologisk mission var nödvändig. DDR-Kulturcentrum i Stockholm blev den operativa basen för upprättandet av samarbeten med Sveriges radio/tv, flera stora kommuner och formella som informella svenska makthavare.Genom spridandet av den egna kulturen spreds DDR:s budskap om marxism-leninismens överhöghet… Strategin svaldes med hull och hår, inte minst tack vare att tunga socialdemokrater som riksdagsmannen Stellan Arvidson, ordförande i Förbundet Sverige-DDR, agerade som idéförmedlare. Mest chockerande är kampanjen för att infiltrera Sveriges skolor och universitet.”

DNA

Pär Ström informerar om den tekniska utvecklingen

Prenumerera på Pär Ströms elektroniska nyhetsbrev Big Brother Bulletin (BBB). Ur det senaste, nr 5/09: ”Falska DNA-bevis kan nu konstrueras i lab: Tidningen New York Times avslöjar att forskare i Israel har visat att det är möjligt att byta ut DNA-information i blod och saliv så att blodet eller saliven ser ut att komma från en annan människa. Forskarna har gjort det, och på prov skickat det manipulerade vävnadsprovet till ett DNA-laboratorium. Detta märkte inte manipuleringen, utan bekräftade den falska identiteten.” Nu har man kommit fram till att folk inte vill bli övervakade, varken ur ett gensupersekptiv eller något annat perspektiv heller. Gårdagens DN Debatt: ”Med tvångsmedel avses åtgärder för att övervaka och kontrollera medborgarna, som till exempel telefonavlyssning, post- och paketkontroll, åsiktsregistrering eller förbud mot demonstrationer och möten. Av tidigare ej publicerade resultat från den senaste SOM-undersökningen framgår att svenska folket under de senaste åren blivit mer negativt inställt till statens rätt att använda sådana tvångsmedel.” Som om inte terrorister vet att kryptera sina mail, telefonsamtal och sms. I artikeln framkommer att ”I undersökningen uppträder också ett nytt, om än svagt, samband mellan vänsterideologi och restriktiv syn på tvångsmedel.” Hur går detta ihop med genusväldet som är baserat på vänsterideologi, omhuldas av vänsteranhängare, och som ju kräver (eftersom medborgarna uppenbarligen ännu inte låtit sig kuvas) statligt sanktionerade tvångsåtgärder, övervakning och kontrollinstanser? Bara en lögn, eller snarare ett luftslott, som genusvansinnet är, behöver flera decenniers pengaflöde från statligt håll för att upprätthållas. Sanningen kan som bekant stå på egna ben.


Bokbål Förlag får pris för intersektionellt manshat

september 18, 2009

Det anrika Göteborgs Queerinstitut,  bildat år 2007 och anordnare av den traditionella högtiden Heterohatets Dag (alla övriga traditioner förkastas givetvis som förtryckande, se medias rapportering om årets firande här) har blivit GRUNDLURADE när de har delat ut pris för intersektionellt manshat! 🙂 Detta ska ha skett år 2008 i samband med att Bokbål Förlag kammade hem priset för ”intersektionellt manshat av hantverksmässig fulländning” för boken Fångad:

PRISER/UTMÄRKELSER

”Vi har den megastora glädjen att meddela att Bokbål förlag nominerats till den emacipatoriska textgalan Rabiat i kvadrat i kategorin intersektionellt manshat av hantverksmässig fulländning. Då allt redan är uppgjort på förhand kan ni räkna med att kamma hem priset.

Ni anmodas infinna er på Göteborgs stadsbibliotek 2008-03-06 för att motta ert pris i form av en exklusiv statyett, formgiven av de av oss upptäckta talangerna i konstkukskollektivet, samt en s.k. blomsterkvast, av mer oanständigt snitt.

Utöver ett kort hållet tacktal ser vi gärna att ni medverkar med läsning ur er produktion. Om ni så önskar finns även tillfälle att kränga böcker”.

Göteborgs Queerinstitut

Den prisbelönta boken

Den prisbelönta boken

Men det hela var ett konstverk – boken var ett romanmontage! Så här står det i en av recensionerna: (se här under Recensioner) ”Konstnären Magdalena Nordin har med en glödande sax och namnet Barbara Mc Gould gått bärsärkagång i orientlitteraturen, klippt ihop åtta böcker och monterat dem till en enda. Det som till en början, genom boktitel, omslag, författarnamn, fotografier och baksidestext, framstått som ett prototypexempel visar sig vara en parodi. Eftersom processen lämnats opolerad och synlig; genom att boken inte döljer sin egen konstruktion visar den också på vilket sätt genren är konstruerad.” Athena Farrokzhad, OEI. I flera andra recensioner inses inte att det är ett hopklipp och en parodi:

* ”Fångad utgör ett skakande vittnesbörd om de sorgespel som kan uppstå i sammandrabbningen mellan vitt skilda kulturers människosyn och värderingar.” Öviks Allehanda

* ”Barbara Mc Goulds detaljrika reminiscenser av kvinno- och fångenskapets förbannelse är omöjlig att värja sig mot.” Söderort

* ”En läsning som fångar alla sinnen.” Stockholms fria tidning

Författarinnan kom dock och emottog sitt intersektionella manshatspris – och höll till på köpet ett litet tal till konstkukskollektivet och övriga deltagare, som man kan se längst ner till höger på samma sida.

Hemmafrun ger genusvetarna högt blodtryck

Hemmafrun ger genusvetarna högt blodtryck

Eftersom Queerinstitutet möjligtvis kommer att uppmärksamma detta inlägg så vill jag passa på att ge dem ett lästips, skrivet av Roland Poirier Martinsson: ”Inget går upp mot en riktig hemmafru.” Och när jag ändå är igång så kan  jag passa på att tipsa om några intressanta hemsidor, nämligen tillhörande HAROHemmaföräldrar och Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid. Det är inte meningen att chocka någon, utan liksom queermissionärerna vill att vi andra ska tänka utanför de konventionella ramarna så har även vi andra rätt att kräva att genusextremisterna också lär sig tänka utanför dagens konventionella ramar – som utgörs av genusvetarnas idéer som idag är mainstream och uppbackade av det etablerade politiska etablissemanget (eller?). ”Verklighetens folk” har nog redan tappat förtroendet för politikerna  så möjligtvis kommer detta utspel lite väl sent, det borde ha kommit för ett decennium sedan, men bättre sent än aldrig. Vissa politiker fattar snabbt, andra borde gå med i Trögfattarföreningen – här är deras årsmöte:



Är genusvetarnas verksamhet laglig?

maj 1, 2009

I en tidningsartikel kan man läsa om en lärare och genuspedagog på Mariaskolan som håller i en genusinriktad lektion i sjunde klass. Enligt honom är det viktigt att prata om genus i grundskolan och han anser att ett alternativ är att föra in det i den vanliga undervisningen. Han uppger sig jobba utifrån ”poststrukturell feministisk analys”.

Livet är inte svart eller vitt

Livet är inte svart eller vitt

Dagens uppgift i samhällsorientering: eleverna ska studera ett papper uppdelat som ett schackbräde. I rutorna av den ena färgen står ord som ”stark”, ”bra lokalsinne”, ”krigare” osv och i övriga rutorna ord som ”plocka ögonbryn”, ”trösta”, ”blyg” och ”laga mat”. Eleverna ska försöka komma på vad färgerna står för (önskat svar: killar resp tjejer), men uppenbarligen är eleverna inte så ”fördomsfulla” som genusvetaren antog, för enligt artikeln säger eleverna följande: ”Nej, laga mat gör inte bara tjejer, killar kan göra det också.”, ”Alla personer kan trösta om de vill.”, ”Jag tycker alla är fel för jag kan vara alla om jag vill”, och detta är innan genusmissionen påbörjats – vilket är intressant eftersom man i artikeln försöker ge sken av att denna genuslektion är en nödvändighet!

Detta intryck förstärks av att det i artikeln också står att på lektionen ”sitter en grupp på tre elever och diskuterar de svarta och vita schackrutorna med beskrivningar som vanligtvis appliceras på kön och kommer fram till att de inte stämmer utan bara handlar om fördomar.” Mission complete – det var genusläraren som medvetet fyllt i rutorna på ett fördomsfullt sätt vilket eleverna alltså genomskådar ganska fort, lektionens genusinslag bör kunna avrundas. Men nejdå!

Fyra desperata hemmamän?

Fyra desperata hemmamän?

Läraren lägger nu en bild på en kvinna från Desperate housewives på en overhead. Hon är sminkad iförd rosa kläder och pärlhalsband (ha ha – jag vet vem det är! :-)). ”Är det här en kvinna eller en man?” frågar läraren. Eleverna är helt överens: det är en kvinna. ”Men det räcker inte som svar, han [läraren] vill veta varför de ser det och vilka markörer det är som skvallrar om könet på personen på bilden.” enligt artikeln.

Därefter lägger läraren upp en bild ”en höggravid person som ser ut som en man.” Och så fortsätter det, tills man hittat något där eleverna inte vet vad de ska svara, eller anser att de vet det (och det är fel svar), så att den ”genuskunnige” ska kunna visa på att eleverna bär på ingrodda fördomar om att något förhåller sig på ett visst sätt och därefter lära dem att vad som helst kan vara och se ut hur som helst uppbackad av sin poststrukturella feministiska analys . Det finns nämligen inga regler, ingen struktur, inget rätt och inget fel. Är det konstigt att dagens unga blir vilsna? Sådant här är nämligen (fråga godtycklig hjärnforkskare) ytterst stressande för de ungas hjärnor,  som försöker finna mening, sammanhang och struktur i tillvaron, särskilt under uppväxtåren.

Det pågår för övrigt en debatt på Newsmill om vilken generation det är mest synd om, och jag ska inte uttala mig om detta mer än att påpeka att det enligt all statistik som finns att tillgå aldrig tidigare funnits så många unga som mår så psykiskt dåligt i det här landet som nu. Det finns ingen enkel förklaring i stil med att 80-talisterna är bortskämda snorungar utan något är fundamentalt fel med dagens samhälle. Och den ”postrukturella feministiska analysen” bidrar till och/eller förstärker den psykiska ohälsan. Inte bara för att den uppväxande generationen intalas att den är ett offer för onda strukturer som är institutionaliserade i form av genusordningar och annat, utan också av det enkla skälet att om den bakomliggande förklaringsmodellen till livets orättvisor inte är korrekt kan inte heller det av gensuvetarna levererade åtgärdspaketet lösa problemen.

Skolan i artikeln jobbar med ”genus och jämställdhet” som utvecklingsarbete, men på senare har arbetet visst delvis ”stannat av”. Innan hade man en personal-genusgrupp, planer på en elev-genusgrupp, men nu återstår tydligen ”bara” en föräldra-genusgrupp som granskar skolans jämställdhetsarbete samt ”lärare som själva brinner för genusfrågor”. Snart ska även andra skolor pressas till aktivt genusarbete (även om det står inskrivet i läroplanen är det upp till skolan hur långt man vill gå). Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad tror att det kan ge konkurrensfördelar och har sökt pengar från Skolverket för att försöka ta fram en siffra eller ett index på skolornas genusarbete.

Unga kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Ny avhandling: kvinnliga lärare tror inte på "genusordningen"

Men det är inte bara eleverna som ska utbildas i genusfrågor. Det forskas även på genusordningen i lärarkåren. Enligt en färsk avhandling från Göteborgs universitet, där man har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar, visar att ”den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen med bland annat speciella förväntningar från omgivningen. Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.” Hej och hå – genusmärkningen ja! Allt är könskodat och genusmärkt, ett oerhört viktigt område där man kan utforska hur män och kvinnor ”könsmarkerar” olika saker och därefter förfasa sig över att det finns vissa könsbaserade preferenser (även om avvikelsen skulle vara 1% från 50/50-utopin så är det ett problem) för att därefter försöka koppla detta till ett behov av jämställdhetsarbete!

Från intervjun i tidningen: ”Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.” Det nedvärderande talet om ”det kvinnliga” är vår stora gåva från genusvetarna, som har bidragit starkt till ett sådant synsätt genom att de själva föraktar allt genuint kvinnligt. Men uppenbarligen tror inte de yngre kvinnliga lärarna på genusordningen, vilket måste ses som ett sundhetstecken! 🙂

Men författarinnan till avhandlingen kommenterar inte detta i intervjun, utan ser givetvis ändå problem med lärarkåren: ”Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.” Så, nu är både elever och lärare idiotförklarade av genusvetarna, tur att vi har dem så att de kan informera oss hur vi ska bete oss könsneutralt, icke-stereotypt och sluta könsmarkera saker i vår omgivning!

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Papegojfisken kan byta kön vid behov

Förresten, är det inte lite konstigt att prata om hur det sociala könet genus är överordnat det biologiska könet, och ändå basera all sin forskning på observationer och stimulansåtgärder kring det biologiska könet? Ungefär som när den av Sahlin tillsatte Kamali i MISD-utredningens (Makt, integration och strukturell diskriminering) slutbetänkande Integratonens svarta bok (ännu en i raden:  SOU 2006:79) ville låta registrera etnicitet på alla medborgare i landet för att i alla myndigheter och på alla arbetsplatser kunna kvotera in på ett sätt så att dessa exakt avspeglade det omgivande samhället avseende etnicitet – samtidigt som etnicitet ju inte skulle vara väsentligt. Ungefär så är det med genusvetarna – registera allt vad medborgarna gör baserat på det biologiska könet för att sedan kunna eliminera det som väsentlig faktor? Skillnaden är bara att dåvarande jämställdhets-och demokratiminister Orback ansåg att flera av Kamalis förslag stred mot författningen! Hur kan i så fall genusvetarnas verksamhet vara laglig?


%d bloggare gillar detta: