Genuseriets tveksamma framtid

september 13, 2009

Matematikkunskaper i kris

Skolmatematik i kris?

Först ett viktigt lästips – min gode vän och kollega Paul Vaderlind vid Matematiska Institutionen SU har skrivit klokt om skolmatematik på SVD Brännpunkt. Citat från artikeln: ”Matematiken håller på att bli en ny klasskiljare i det svenska samhället… Dagens niondeklassare har studerat kanske en tredjedel av den matematik som presenterades i den gamla realskolan. Nedskärningarna har gjort att matematiken för eleverna förlorat sin grundläggande karaktär av systembyggande vetenskap. Bevisens ställning som det centrala byggelementet i matematiken har försvunnit. Förmågan att räkna är nu så svag att man t.o.m. måste börja med allmänna bråk på tekniska utbildningslinjer.”

”Svaga matematikkunskaper hotar även det politiska livet i vårt land. Hela det moderna kunskapssamhället, med dess starka beroende av IT, använder matematik. Utan förståelse för matematikens arbetssätt kommer svenska politiker och administratörer inte att kunna hävda folkets intressen mot snävt avgränsade professionella grupper. Till exempel kommer frågan om avlyssning av internet att avgöras av den matematiska forskningen – inte av politiska beslut. Ty alla dagens krypteringssystem bygger på modern algebra och kombinatorik. ”

Vad skådar mitt genuskritiska öga? Aftonbladet har visst haft en sommarskola i feminism med tio korta lektioner – här är alla tio lektionerna. Låt oss titta på några:

Det blev ingen socialistisk revolution av att koka kaffe

Den socialistiska revolutionen uteblev pga allt kaffekokande

Lektion 1:Idag ska vi prata om den andra vågens feminism. Den som, liksom flera andra radikala idéströmningar, väcktes till liv under 60- och 70-talen. Många kvinnoaktivister hade varit engagerade i socialistiska grupper, men tröttnat på att koka kaffe medan killarna gjorde revolution. I Sverige kom Grupp 8 igång runt 1970 och skrev i sin programförklaring: ”Samtidigt som den socialistiska revolutionen är en förutsättning för kvinnornas frigörelse är kvinnornas revolution en förutsättning för att den socialistiska revolutionen ska bli en frigörelse för alla människor.”

Alltså:
kvinnlig frigörelse förutsätter en socialistisk revolution medan en socialistisk revolution blir en frigörelse för alla människor (kvinnor + män) bara om den föregås av en kvinnornas revolution. Det innebär att männen bara kan frigöras genom kvinnornas revolution och inte enbart genom en socialistisk sådan. Intressant. Kvinnornas revolution måste väl dessutom rimligen föregå kvinnlig frigörelse, kan någon då förklara för mig i vilken ordning allt detta ska genomföras för att den där meningen från G8:s programförklaring ska bli logisk? Så här måste det gå till: först en halvdan socialistisk revolution som åtföljs av (enbart) kvinnlig frigörelse, sedan en kvinnornas revolution och därefter  en ny socialistisk revolution som frigör även männen. Varför behövs förresten en kvinnornas revolution efter den kvinnliga frigörelsen? Det kan man ju fråga sig, om man inte redan insett från programförklaringen att kvinnornas revolution är till för att via socialismen befria mannen.

Marieria är stadd i röresle

Marieria är föränderlig och stadd i rörelse

Lektion 10: ”Idag ska vi prata om feministiska visioner och pussytiva affirmationer…  Vi konstaterar att all materia är föränderlig och stadd i rörelse. Att det är skillnaden som gör skillnad, och att vi kan visa den för varandra. Tillsammans med den postkoloniala och feministiska tänkaren Chandra Mohanty vill vi föreställa oss ”en värld där våra val styrs av glädje och inte bara av plikttroget slit; där fria och fantasifulla intellektuella utforskningar är en fundamental rättighet. ” Alltså: all materia är föränderlig och stadd i förändring och skillnaden är det som gör skillnad. Detta har mänskligheten förvisso känt till sedan Aristoteles dagar. Men pussytiva affirmationer var något nytt. Och en värld där våra val styrs av glädje vore bra, men det jag ser i annalkande är en värld där våra val styrs av genusvetarna. Frågan är: Är dagens feminism i själva verket värdekonservativ?

Och så framtidens utmaningar då, enligt genusvetarna? Först ut i denna nya serie är Ewa Gunnarsson, professor i genus, människa och maskin (say what?) vid  Luleå universitet. Hon är också ledamot i Vetenskapsrådets genuskommitte. Så här säger hon:

Bro mellan samhället och Genusland

Bron mellan samhället och Genusland

”Att bygga broar mellan akademin och samhälleliga aktörer utan att förlora sig själv. Så vill jag sammanfatta den största utmaningen vi har framför oss… En lika stor utmaning är, lite paradoxalt, samtidigt frågan om hur den genus- och jämställdhetsvetenskapliga forskningen kommer att lyckas med att hantera elitismen inom så kallade excellensmiljöer där inte minst den kvalitativa forskningen är i farozonen genom omfattande nedvärderande rankingsystem. Hur hanterar vi dessa krafter som styr mot skapandet av ett ”excellent skråväsen” utan att förlora genus- och jämställdhets-vetenskapens radikala potentialer?”

Aha, genusvetarna som gör karriär på att analysera maktrelationer och platta till hierarkier håller på att bilda ett hierarkiskt system inom sitt eget gebit, där alltså vissa genusforskare – ve och fasa – kommer att åtnjuta högre status än andra i forskningssammanhang! Detta går givetvis inte ihop med genusvetenskapens inneboende likhetssträvan som innebär att all genusforskning måste vara lika bra, eller snarare lika dålig och vansinnig. Man ska dock betänka att den hierarki som gensuvetarna bygger upp med sina excellensmiljöer kommer att vara den omvända i allmänhetens ögon – den högst rankade av genusvetarna kommer att vara den lägst rankade i allmänhetens ögon i kraft av sin galenskap.

Behövs ännu ett transnationellt genuscentrum?

Behövs ännu ett transnationellt genuscentrum?

Hur samverkar då dessa diametralt olika subjektivt upplevda maktordningar med varandra i mötet mellan människa och maskin, där maskinen är genusvetaren?  För en professor i genus, människa och maskin borde intersektionalitetsperspektivet vara användbart här. I själva verket borde ytterligare ett gensucentrum inrättas, ett nytt och oberoende genuscentrum inriktat på att analysera de maktordningar som uppstår pga genusforskarnas nya (VR-finansierade) excellensmiljöer. Detta nya centrum får varken ingå i excellensmiljöerna eller vara underordnat dem, eftersom det förtryck som då skulle utövas av elitmiljöerna skulle förhindra en objektiv forskningsprocess och dessutom skulle centret vara sammanvävt med och inom sin egen analys – vilket är genuserat jäv. Således måste vi redan nu avdela minst halva statsbudgeten för att ur ett makt- och genuskritiskt postkolonialt perspektiv studera excellensmiljöerna. Gunnarsson frågar sig ”Hur hanterar vi dessa krafter som styr mot skapandet av ett ”excellent skråväsen” utan att förlora genus- och jämställdhetsvetenskapens radikala potentialer?” Mitt radikalfeminsitiska förslag är: avskaffa excellensmiljöerna! Även det nya centret (bilden ovan till vänster) inrättat för att granska detta fenomen ur ett genusperspektiv kommer att komma fram till denna slutsats – dock efter århundraden av skattefinansierad forskning.

Låt mig återge min egen framtidsvision rörande genuseriet med en liten dikt:

Om detta är vår sista dag
och kampen mot idiotin dör med oss till slut
men utan att ha utkämpat ett sista slag
i tron att det någonsin blir som förut

Så ska våra politiker höra undersåtar som gråter
deras förtvivlan drunknar i genuseriets hav
men fegheten skänker oss ingenting åter –
generationen som tog men som ingenting gav

Efter natt följer dag och efter genus följer normalitet
vi återupprättar snart vår heder
bort med genus och intersektionalitet
och återinför sunda intellektuella seder

Den genusfördummade nationens alster tynar bort,
den intersektionella analysen misslyckas än en gång
att utplåna strukturer av olika sort,
och vår glädje uttrycks i denna sång! 😉

Annonser

%d bloggare gillar detta: