Expressen – från röda jättar till väpnade revolutioner

Ingen har väl missat den skäggiga person som nekades inträde till damtoaletten på Sergels torg och nu känner sig kränkt och ska låta DU (Diskriminerinsbyrån i Uppsala) stämma Stockholms stad, eftersom den som jobbade på toaletten nekade personen inträde efter att kvinnorna på damtoan börjat skrika när en skäggig person dykt upp där. Damtoalett och herrtoalett – varför över huvud taget dela upp samhället i några som helst kategorier? Imorgon tänker jag trava in på genusvetenskapliga institutionen och utnämna mig själv till professor – jag känner mig nämligen som en professor i genusvetenskap och det får alla där inne finna sig i – jag tänkte även vikariera som hjärnkirurg på KI (och där lär jag väl möta flera kända politiker som är patienter) och rent allmänt så kräver jag att hela samhället ska omstöpas efter mina unika behov – varje dag är en samhällsrevolution. 🙂 För övrigt känner jag mig kränkt över att det en gång var kö när jag skulle på toa i stan, och för denna kränkning tänkte jag engagera en massa myndigheter att driva mitt ärende – det gäller att använda skattemedlen på rätt sätt.

Ingen har väl missat att Expressen i samarbete med någon researchgrupp (vilket inte bör förväxlas med att det handlar om någon forskningsgrupp givetvis) fått tag i 6.200 mailadresser kopplade till Disquskonton och samkört dessa med myndigheter för att identifiera kommentatorer på Avpixlat, Fria Tider och Exponerat? Här från igår där man lyfte fram SD-företrädare (varav några nu lämnat sina uppdrag) och idag hängs privatpersoner ut och ett TV-team springer runt med kamera runt husfasaderna och det lär väl pågå tills de avverkat alla 6.200 konton.

Hur lämpligt är det att en person dömd för anstiftan till vapenbrott sitter på ett register?

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är som bekant dömd för anstiftan till vapenbrott (dömd både i tingsrätten och  hovrätten för de brottsliga arbetsmetoderna) och vem är därför förvånad att Expressen samarbetar med grupper som inte har ett helt positivt rykte och som enligt uppgift arbetar för ett privat underrättelseföretag som ägs av Aschberg? Och hur lämpligt är det att en sådan person sitter på ett personregister? Det kan inte uteslutas att Expressen förbereder en väpnad revolution med ”journalistiska ändamål” som täckmantel. Chefredaktören (dömd för anstiftan till vapenbrott) och nyhetschefen (dömd för medhjälp till vapenbrott) skulle ju bara ”testa” om det gick att handla vapen, och givetvis kan de för att göra ett intressant reportage ”testa” om det går att genomföra en väpnad revolution och sedan kalla det för ”undersökande journalistik”. Kanske även ”socialt experiment” och sedan publicera rapporten och få ut en examen vid genusfrälsta Södertörns högskola? Något att tänka på för HD som kommer att ta upp Expressen-fallet snart.

När det gäller Internet gäller följande: utgå alltid ifrån att allt du skriver kan och kommer att användas emot dig. Det kan tyckas vara en uppgiven hållning, men dessvärre pågår som bekant en massiv informationsinsamling om alla som kommer att plockas fram vid behov. Makteliten kan inte veta idag vem som kommer att vara betydelsefull om tio år – därför har man ett mycket stort intresse av att samla information. Vi vet från den senaste tidens avslöjanden att företag även säljer sin information, och gör de det inte frivilligt idag kan de tvingas göra det imorgon med nya lagar som hänvisar till demokrati, mänskliga rättigheter, terrorism osv. Vilken inställning man ska ha till detta beror ju lite på vilken roll man själv vill ha, men lika lite som makteliten vet vad du ska göra nästa år vet du det själv kanske. Omständigheterna kanske kräver att du blir offentlig. Hm, jag märker att jag pratar för mig själv här. 🙂 Nåja – det var ju bra att jag redan för fem år sedan insåg det här – och kanske var det för att jag prenumererade på Pär Ströms nyhetsbrev om övervakning innan jag halkade in på genusfrågan och började blogga. Men utan möjlighet till anonymitet på internet skulle mycket information om vad som pågår bakom kulisserna aldrig komma fram, så vi får hoppas att sådana här incidenter är undantag snarare än regel. Kanske kommer internet inte att vara så här fritt länge till – planer på att identifiera sig eller att registrera prenumeration på vissa (tillåtna) internetsidor likt ett kabel-TV-utbud väntar runt hörnet.

För att återgå till ämnet. Jag läste just att ”Aschberg, som själv är kopplad till Researchgruppen, håller på med en hel programserie för TV3, ”Trolljägarna”, som helt och hållet går ut på att åka hem till anonyma kommentatorer och konfrontera dem med ett tv-team ” Han har sagt i Radio Ett att han ”tror på uthängningar som metod”. Metod för vad undrar man. Debatt? Jag minns Aschbergs senaste genustilltag när han försökte få en man att producera bröstmjölk i TV  (programmet här och Expressens artikel om detta här). Det är sedan tidigare känt att vissa tumörer i hypofysen leder till överproduktion av hormonet prolaktin (det hormon som stimulerar bröstkörtlarna till mjölkproduktion i samband med graviditet) vilket kan ge män spontan mjölkproduktion, men detta är troligen något som Aschberg inte känner till – när man är förblindad av teori är det verkligheten det är fel på. Således blev detta TV-program ett inledande försök att genom långvarig mekanisk stimulering av Ragnars bröst, få honom att släppa ifrån sig några droppar mjölk – detta är viktiga saker att ta upp på TV och med all säkerhet en ”jämställdhetsfråga” i många genusfrälstas ögon. Här är reklamen för programmet på 15 sekunder – Aschberg ”driver evolutionen framåt”:

Lakrits – för män som vill amma sina barn.

Prolaktinnivåerna ökar normalt hos män efter orgasm, men det hade Aschberg inte heller koll på, annars hade han ju kunnat låta Ragnar onanera i studion. Även stora intag av lakrits ökar produktionen, men inte heller det tog man upp. Det var viktigare att pumpa Ragnars bröst, trots att det alltså finns flera andra sätt. Jag vill dock varna genusmedvetna män för att stora dagliga intag av lakrits gör att kroppen utsöndrar kalium vilket rubbar elektrolytbalansen och det kan leda till hjärtstillestånd. Att vara genusmedveten in absurdum kan således få dödlig utgång.

Hur vet man vem som gör vad egentligen?

Frågan är hur länge de inblandade personerna suttit på denna information om kontona, och om de även innehar inloggningsuppgifterna, för man ska inte vara främmande inför tanken att de faktiskt kan ha suttit och skrivit flera av kommentarerna själva i andras (anonyma) användarnamn flera månader bakåt i tiden. Sitter man på sådan information går man nämligen inte ut med den förrän man anser den vara användbar, och är den inte det så gör man den användbar om det behövs. Och vem som helst kan enligt denna 1-minutsvideo regga ett Disquskonto med någon annans mailadress – se detta: Reinfeldt postar kommentar på Avpixlat och nu inkommer kritik från övrig journalistkår och statsvetare mot Expressens metoder HÄR  och HÄR – citat av statvetare Henrik Oscarsson: “En mer modererad och respektfull hållning från opinionsbildare står alltså på min önskelista. I grunden tror jag nämligen att påverkansmöjligheterna blir större av att samtala än att använda reflexmässig megafonstrategi” och nu påbörjades visst en insamling för att väcka åtal mot Thomas Mattson.

Orion – sedan barndomen min favoritstjärnbild.

Jag tänkte kommentera det här med PISA och redan nu inser vi faran med bristande kunskaper i exempelvis elementär fysik. När jag gick i grundskolan roade jag mig ofta med att bygga saker, ibland byggde jag en fin stjärnkarta med lysdioder och för detta behövs enkom några lysdioder i olika färger (beroende på stjärnorna i den aktuella stjärnbilden, det finns ju vita, gula, blå och röda stjärnor osv), ett batteri, några sladdar och en strömbrytare. För ett trippelstjärnsystem som tex Rigel i stjärnbilden Orion väljer man företrädesvis den ljusstarkaste blå-vita superjätten och då den är en Alpha Cygni-variabel som pulserar hyfsat periodiskt måste man även ha en reglerbar resistor, värre är det för den röda superjätten Betelgeuse i Orion som är en semireguljär variabel där man för att vara trovärdig alltså måste bygga in en slumpgenerator som varierar motståndet på ett oförutsägbart sätt.

Att bygga in Orionnebulosan var betydligt svårare, men lite pappersprassel ovanför några seriekoplade dioder ihopsatta i en bunt löste även det. 🙂 Även om man borde använda joniserad gas eftersom den inte bara är en reflektions- utan även en emissionsnebulosa…. men allt kan inte bli perfekt, och jag vara bara i mina yngre tonår då och fick inte ha en behållare med joniserad gas i kylskåpet för mamma. För att komma till saken, superjättar är ofta oregelbundna variabler vilket inte minst den röda superjätten Expressen tydligt demonstrerar – när nu 6.200 Disquskonton är röjda och kommentatorer avslöjas löpande så gäller det att vara beredd på trevligt besök. För egen del brukar jag kommentera i eget namn, de få gånger jag får ett infall och spammar ner halva internet, men frågan är om någon där borta kunnat lista ut vem jag är – nämligen mig själv. 😉 För att inse detta krävs ett visst mått av kunskap, exempelvis får man inte vara analfabet, och det finns inga garantier för det där när det gäller journalister med tanke på utbildningsväsendets förfall.

Här är den enklaste elektriska krets ni kan tänka er – prova med ett batteri först.

I vilket fall, de elementära fysikkunskaperna kan vara användbara om TV-teamet kommer på besök. Man kan ju så klart välja att bjuda hem de dörrknackande personerna på kaffe och prata lite med dem, eller så tar man en sladd och drar den från vägguttaget och fäster vid dörrhandtaget, efter att ha byggt in en strömbrytare givetvis, så att man bara sätter på den vid behov. Skulle de inneha elementära kunskaper i fysik tar de kanske en diskhandske på sig, men då är det bara att elektrifiera hela sin gallergrind innanför dörren. 🙂

Det skulle ge dem en välbehövlig elchock som heter duga, och kanske kan det sätta igång den avstannade hjärnverksamheten, nu när psykiatrin är underbemannad och pengarna går till Expressens vapeninköp (det kan förresten vara bra för Expressens annonsörer att få veta att pengarna går till brottslig verksamhet). Skämt åsido, som doktor (i matematik förvisso men jag utökar mina befogenheter idag – det är min rätt att definiera mig själv som vad jag vill) har jag satt en DIAGNOS på samhällsklimatet och hjärntvättens fanbärare. Här är den:

* Påtaglig instabilitet i självbild samt allvarliga dissociativa symptom i form av upphävd identitetsupplevelse – det här är för övrigt också själva slutmålet.

* Uppluckrad associationsförmåga samt affektiv avflackning med apatiska tendenser, utom vid stora genus- och journalistkonferenser då deras självbild exciteras till ett ögonblick av inbillad handlingskraft och storhetsvansinne.

* Substansrelaterad akut störning till följd av intag av narkotiska preparat – huvudsakligen sin egen propaganda.

* Bipolär sjukdom med blandepisoder av samtidig mani och depression, sk mixed state. Inte att förväxlas med det mixed state som utgör en viss typ av odefinierbar gränsöverskridande identitet och som är standard idag.

* Förskjutet expansivt grundtillstånd åt vänster med stämningskongruenta psykotiska symptom.

* Schizoaffektivt syndrom av blandad typ med tydliga inslag av rösthallucinationer från Marx.

* Biologiskt betingad förvirring samt kronisk tomhetskänsla som bottnar i tomma intet – samma mentala tomma inte som de aktivt arbetar för att skapa åt alla andra.

* Saknar i normalfallet (hur normalt det nu är att vara så här sjuk) sjukdomsinsikt, självinsikt och framtidsutsikt.

* Schizoid personlighetsklyvning där varje varje personlighet uppfyller alla ovanstående punkter.

* Cyklisk suicidalitet – med topp under valår.

Det stämmer väl ganska bra med era observationer också, eller vad tycker ni? 🙂

Stöveltrampen ekar på gator och torg

Det är ju inte konstigt att PK-medier blir så här sjuka med tanke på samhällsklimatet och den universella nyfascismen som genomsyrar Sverige idag. Stöveltrampen ekar på gator och torg och ingen journalist i innerstaden vågar gå utanför dörren – det är knappt så att de vågar komma till redaktionen varje morgon och häva ur sig dynga från morgon till kväll. Det måste vara spökskrivare från en annan planet som skriver alla artiklar, för ingen svensk journalist vill ju ha en nazistkänga i baken påväg till jobbet varje dag, de vill åka till jobbet på ett rosa moln av fluff, men samhällsdebatten är så torr att molnbildningen inte fungerar som den ska, något som SMHI glömt att ta upp. Där har vi orsaken till klimatförändringarna – svensk PK-medias limited access till normalt tänkande och perspektiv.

Och på tal om perspektiv – tidningen Feministiskt Perspektiv har kartlagt ”nyfascismen” – den sträcker sig från SD och KD till Timbro och Axess, till DN-kolumnister och SVD-kolumnister och från nyliberala till radikalkonservativa och liberalkonservativa. ”Nyfascismen” omfattar allt och alla som inte befinner sig inom det mentala fängelse som utformats av högintelligenta personer inom det genusfrälsta kollektivet. Alla är fascister och galningar, blott en strimma ljus av upplysthet har nått ett fåtal individer och dessa råkar vara med i samma klubb. Här har ni analaysen med stort A.

Studenten som plötsligt blev medias expert på svensk ”fascism”

Och det blir inte bättre av att journalister och proffstyckare hänvisar till “Arnstads definition” av fascism, och när denne Henrik-jag ljög om min examen-Arnstad var inbjuden hos Aschberg i Radio Ett att prata i några timmar i somras (programmet på drygt 2 timmar här) så sa han att det som karakteriserar fascisterna är att de vill se en förändring av samhället. Med denna definition är ju ALLA partier fascistiska – även FI. 🙂 Sedan har det förvisso visat sig att “historikern” Arnstad fortfarande läser kurser på nybörjarnivå (!) men det hindrar inte SVT och all svensk PK-media att hänvisa till och ta in honom som expert. Citat:

”Studenten läser inte ett Mastersprogram”, skriver förvaltaren Malin Zetterström på SU i ett mejl. I ett registerutdrag framgår det att Arnstad under vårterminen 2013 är inskriven på tre kurser på Historiska institutionen – alla är på nybörjarnivå och antagningskraven är inte annat än grundläggande behörighet för högskolestudier.

När han blev påkommen med att ljuga avfädade han det komiskt nog som ”extremism” (va, var det inte ”fascism”?!). Mer studentmakt i TV-rutan – låt alla nybörjarstudenter få definiera begreppen i den offentliga debatten – mer vansinne åt folket! 🙂 Vi vet ju vad norrmännen över hela det politiska spektrat tycker om Arnstad.

Och trots att alla svenska partier kan sägas vara fascistiska om man tolkar studenten Arnstads uttalande rätt, så drog man sig inte från FI:s håll att häromdagen kalla professorer och journalister för fascister efter en annons i DN för boken “Invandring och mörkläggning” av Arnstberg (professor i etnologi) och Sandelin (journalist). Det här är egentligen ett större problem för dem som använder ordet så lättvindligt än för dem som inte gör det – ty vilket ord ska de anända om riktig fascism? Ultrafascism, extremfascism, radikalfascism? Längre än så brukar deras fantasi inte sträcka sig och vokabulären är i övrigt ofta begränsad.

Snöröjning – av män och för män.

Här kommer vinterns stora genusnyhet – snöröjningen gynnar män. Får jag ställa en enkel fråga till (mp) och alla andra som tjatat om snöröjningen ur ett genusperspektiv sedan flera år tillbaka?  Jo jag tänkte, att om man inte röjer de manligt könskodade bilvägarna först, hur ska då snöplogen kunna nå fram till de kvinnligt könskodade bushållsplatserna och stigarna? Menar man att plogen ska FLYGA dit och därefter ploga för att sedan flyga vidare till nästa hållplats? Och om vi nu ska prata genus – är inte snöröjning ett mansdominerat yrke? Bör inte genussamfundet kämpa för att även kvinnor ska röja snö? Vad sägs om att Gensumaffian själv snyggar till statistiken och sätter sig bakom ratten – på så sätt skaffar de sig både ett riktigt jobb och röjer bort snön.

Kanske om man tar ett långt rep och fäster vid Jordens axel och drar tillräckligt mycket? Nu vet ju inte genusmaffian att axeln inte existerar, men de kan nog konstruera den socialt 🙂

Om snön nu existerar dvs, i dessa postmoderna tider där envar är fri att skapa sin egen verklighet så är det inte självklart att jag ser snö där genusmaffian ser snö. Min verklighet är inte din verklighet och den är verkligen inte Genusmaffians verklighet – jag utövar mental snöskottning framför min port varje år. Är det för övrigt inte dags att anamma ett globalt rättviseperspektiv i frågan – varför ska det snöa just här? Det är mer jämställt vid ekvatorn kan man tycka, så vad sägs om att släppa iväg genusmaffian på en enkelriktad tur upp i rymden så de kan fixa till jordaxelns lutning ? Projektionen av Jordens ekvator på himlen ska sammanfalla med ekliptikan – där har Genusmaffian en arbetsuppgift som heter duga – att upphäva årstiderna.

Och är det inte snart dags att studera dessa alla genusprojekt ur ett civilisations-, evolutionärt-, medicinskt- och folkhälsoperspektiv? Till vilken nivå drar dessa projekt ner den offentliga debatten? Och hur påverkar detta nästa generations IQ? Om vi betänker de epigenetiska mekanismer som kanske leder till att vansinnet ärvs redan av nästa generation. När kommer i jämställdhetens namn (nämligen rätten till jämställd IQ mellan generationerna – bara mellan 2002 och 2006 sjönk medel-IQ:n i Sverige från 101 till 99 så nu är den nog nere på 95) en sådan utredning? PISA är bara toppen av ett isberg – fördumningen ligger mycket djupare och är också institutionaliserad, men inte på ett mentalsjukhus där den hör hemma utan i myndigheter och hos politiker och media. Det kan vara på plats med ett passande citat:

”Vår kultur är den första av alla kulturer som systematiskt ägnat sig åt att aktivera den mänskliga dumheten, vårda den, klä den och förse den med uttrycksmöjligheter.”

Och så hann jag inte skriva om PISA, trots att det var målet med detta inlägg, men det får blir i nästa – annars gnäller ni över att inlägget blir för långt. Jag gör verkligen framsteg med att korta ner inläggen, men det här inlägget tog också en helt annan vändning än tänkt, liksom något av de föregående vill jag minnas, det var inte alls detta jag tänkt skriva om, och det är givetvis Expressens fel, varför jag ska skicka in en stämningsansökan så snart som möjligt. Att rubba min tankegång med sitt kvällstidningstrams är en kränkning av min personliga integritet och det kommer HD givetvis att inse. Nu ska jag spana på Expressens redaktion med mitt teleskop för att se vad de tänker publicera imorgon – det gäller att vara steget före. 🙂

Lästips: Hax blogg om övervakningssamhället,  

Setips: Det öppna landet i norr – Tino Sanandaji (här hans blogg) säger åt politikerna att sluta manipulera och vilseleda sin publik. Och just det – kommentarerna till föregående inlägg, jag har inte glömt dem, ska se alla i dagarna! 🙂

Annons

Bildt medger agendasättarnas agenda i Agenda, ”Fittfestival” i Malmö, penetrerande ubåtar och alla föredrag från Freedomfest 2013

Vektorer i det normerade genus-bloggrummet

Jag vet att ni är rädda att detta blir ett jättelångt inlägg – det är jag också, men eftersom jag just nu påbörjar det så har jag ingen aning om hur långt det blir, men jag ska försöka hålla det kort enligt min egen definition av kort dvs – i dessa postmoderna tider där envar är fri att konstruera sin egen verklighet så har ”kort” för mig en annan innebörd än ”kort” för er, men eftersom jag är matematiker är det mer sannolikt att min definition av kort är den korrekta objektiva definitionen (om det funnes någon objektivitet, som ni märker försöker jag lura er :-))  – den som borde utgöra norm för alla bloggare i det normerade bloggrummet.

I senaste Agenda från 24 november i inslaget om Ukraina (minut 7-15) säger Bildt lustigt nog vid två tillfällen (9:30 och 12:20) att det är ”två steg framåt och ett tillbaka” och att det vi nu bevittnar är ett steg tillbaka, men på det stora taget innebär ju detta att det är ett steg framåt, något som alltså till och med vår utrikesminister kunnat räkna ut, dvs att 2-1=1, och det var ju precis detta jag skrev om i mitt inlägg från 12 november – att det är två steg framåt och ett tillbaka för agendasättarna, och därmed ett steg framåt för dem – och det är ju bra att man är öppen med sin strategi. Som exempel i det inlägget tog jag upp hur media och agendasättarna ibland medvetet backar efter att ha tagit två kliv framåt och retat upp folk, för att detta steg bakåt ska ses som att de backar ett steg i sin agenda och propaganda, vilket de ju gör just då, men eftersom +2-1 = +1 så är det ju ändå ett steg framåt för dem på det stora hela, vilket alltså är en helt medveten strategi, och det är bra att Bildt nu erkänner det öppet i TV. År 2009 åkte förresten Bildt i ett imaginärt tåg (tipstack till Ulrich) genom Europa under en intervju. Är det politiska spelet också lika imaginärt?

Ett annat syfte med att tillfälligt backa, eller en för backarnas del positiv bieffekt åtminstone, är att man nu i ren glädjeyra ska hylla och ty sig till de personer som tillfälligt backar, alltmedan deras kollegor och gelikar fortsätter på den inslagna vägen. På så sätt skapas i vissa fall en pseudodebatt vilket kan leda till allmän passivitet, och i värsta fall skapas en kontrollerad opposition. Ursäkta att jag ifrågasätter allt, är det inte det vi ska göra idag? Jag är bara ett barn av min tid och gör som de säger – ifrågasätter allt och alla. 😉 I synnerhet ifrågasätter jag många myndigheters, mediers och politikers avsikter, eftersom de ofta har haft decennier på sig att ta upp viktiga frågor – men kanske är det bara så enkelt som att 2-1=1 utgör den övre gränsen för deras mentala kapacitet, och då kan man ju inte notera att hela samhället rasar samman framför ögonen på en, när man ägnat de senaste åren åt den ännu svårare frågeställningen 3-1.

Genusmedveten knipövning på fittfestivalen?

Några som däremot aldrig backar i sitt vansinne är som bekant genusforskarna – ingen missade väl Fittfestivalen som anordnades i Malmö nyligen? Citat:

– Vi vill att folk ska få en öppnare inställning till fittor, säger Emma Rosén, en av initiativtagarna till festivalen…Under festivalen kommer besökarna kunna ta del av ett antal föreläsningar, men festivalen bjuder också på utställare och interaktivitet.

– Bland annat kommer vi ha ett instruktörslett träningspass för bäckenbottenmuskulaturen med knipövningar, säger Emma Rosén…

Syftet är att ge besökarna mer kunskap om det kvinnliga könsorganet – både rent anatomiska men även ur en mer politisk synvinkel. Emma Rosén menar att det finns många kunskapsluckor att fylla.

– Det är mycket information som vi känner att folk behöver veta. Vi vill att folk ska få en öppnare inställning till fittor, sina egna och kanske andras, prata om dem mer och kunna göra bättre sexuella val, säger Emma Rosén.

Och något krav på fitta för att få komma på festivalen finns inte, menar hon.

– Det finns inga krav på varken könsdelar eller identitet. Det är öppet för alla åldrar även om vi riktar oss till en vuxen publik i första hand i och med att vi pratar mycket om sexualitet.

Vänta lite nu – ett fittbejakande instruktörslett träningspass för bäckenbottenmuskulaturen med knipövningar? Är det inte diskriminerande för den som har sådana könsdelar att dessa övningar inte går att genomföra? Därmed exkluderar man en stor grupp människor. Eller är det meningen att alla som vill delta socialt ska konstruera lämpligt kön för att kunna vara med? I annat fall är detta ett ärende för DO ju. 😉

Genusforskarna ska också analysera 1980-talets ubåtskris. ”Hur kan ubåtskrisen tolkas ur ett genusperspektiv?” Citat:

-Ofta brukar man koppla händelsen till relationen mellan svensk neutralitet och ubåtskränkningar. Jag är nyfiken på andra vinklar, säger hon… Enligt Emma Rosengren kom själva ubåtsfrågan att handla lika mycket om genus som om kaptenen var vilse eller full.

– På ett symboliskt plan kan ubåten som gick på grund ses som den absoluta kränkningen. En annan stat penetrerar den egna nationens, i det här fallet Moder Sveas gränser. Här kan vi se hur genus går igen i symbolik och språkbruk, säger hon. Som svar på kränkningen inkallades den starka armén för att återställa rikets heder, känsla av kontroll och inte minst känslan av beskydd.

Det här är ju helt PERVERST… Vad sysslar mänskligheten med egentligen?!

Läs gärna det där en gång till. Som vanligt är det en lek med ord som vi skattebetalare finansierar. Givetvis är det uppenbart att ubåtar, som de fallossymboler de är, går Patriarkatets ärenden när de penetrerar vattnet. Det är väldigt illa – ubåtar borde förbjudas, var de än färdas egentligen, eftersom vattnet, liksom Moder Svea, har kvinnligt genus – åtminstone i bulgariskan, där det heter ”edna voda”, så borde det inte får förekomma några ubåtar i Svarta Havet alls, och jag funderar på att skicka in denna min unika iakttagelse till Nationella Sekretariatet för genusvansinne för omedelbar publikation. Och likaså bör rymdraketer förbjudas – dessa vidriga fallosobjekt som Patriarkatet på NASA skickar upp för att penetrera hela universum! Hur maktgalen och sexgalen kan man bli egentligen? Alla dessa så kallade tekniska ”framsteg” borde bannlysas i jämställdhetens namn.

Det blev reaktioner på SvD:s baktips

Och annat som måste bannlysas är de kakor som nyligen upptäckts under veckans recept i SvD. SVT ringer upp SvD och frågar varför man under rubriken ”Ta en kaka till” uppmuntrar folk att baka hakkors-kakor till kaffet – och man skriver om detta i artikeln “Ett hakkors till kaffet, någon?”

SVT: Hur tänkte ni här?

– För mig är det här en kulturyttring från en annan värld, ett stycke bakhistoria. Om man aldrig sett julstjärnor, så kanske man tänker: oj, vilken konstig form. Men vår tanke var bara att visa goda kakor från förr.

SVT: Goda kakor från, säg, 30-talet?

– Nej. Bara ett bakverk. Jag blir full i skratt, det är komiskt. Jag vet inte vad jag ska säga. Vår ambition vara bara att ge våra läsare goda kakor inför julen, säger Stina Cederholm [featurechef på SvD], med skratt i rösten.

Det kan aldrig bli galet nog. 🙂 Eller jo, det kan det, i Sydsvenskans artikel Pedagog vill lära barnen mer om queer kan vi läsa:

Pojkar och flickor. För en del är detta fullkomligt självklara uppdelningar. Men inte för alla. Genom sin pjäs ”Queer i förskolan”, och det vardagliga arbetet på avdelningen Nyponet, ger Emelie Lysholm både barn och pedagoger bredare ramar. ..

Men vad är du? Pojke eller flicka? Femåringen var envis i sina frågor. Ville verkligen veta.

– Jag svarade till slut att jag är varken eller, berättar förskollärare Emelie Lysholm.

Men barnet lät sig inte riktigt nöjas, utan slog fast: ”Jag vet nog att du är en flicka. Du har pojkehår, men du är ändå flicka.”

– Det hela mynnade ut i ett intressant samtal om könsattribut. Om korthåriga tjejer och killkläder.

Emelie Lysholm arbetar på avdelningen Nyponet på Lindeborgs förskola i Malmö. De egna tankarna kring tillhörighet och utanförskap har funnits ända sedan barndomen. Som förskollärare och genuspedagog har insikten om hur barnen påverkas av de rådande könsnormerna vuxit…

Det händer att föräldrar ställer sig frågande till det genuspedagogiska tänket… Men jag upplever ändå att barnen oftast tycker att det är helt naturligt att kunna vara varken pojke eller flicka, eller se sig själv som lite både och.

Om man bara anstränger hjärnan tillräckligt mycket så kanske man börjar ifrågasätta sitt kön, sig själv, sin existens och till slut genuspedagogens existens? Löser sig allt då?

Så eftersom “De egna tankarna kring tillhörighet och utanförskap har funnits ända sedan barndomen” för denna genupedagog – så ska de 5-åriga barnen agera terapeuter då eller? Om var och en ska implementera sina identitetsfrågor och personliga upplevelser i yrkeslivet så kommer vi verkligen att ha fullt upp, men som det ser ut nu är det mest relevanta könet. För en annan förskolelärare som kanske plågats av huvudvärk som barn kan ju hela dagistiden för barnen på arbetsplatsen genomsyras av olika teorier kring migrän – eller är vissa frågor överordnade andra och i så fall varför? Får barnen förresten inte just huvudvärk av genuspedagogerna? Så perspektivet är ju högst relevant.

Sverige är verkligen unikt. Får jag komplettera med att citera SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan”: ”Förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster handlar till stor del om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.” Just, det: rasera – vad konstruktivt! Och vem avgör vad som är ”normalt beteende” – det som ska raseras dvs. Och redan i början, kapitel 1, första meningen (sid 19): ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt.” Ett könspolitiskt projekt – varför det? Jag har inte fått rösta om detta. Har ni?

Och nu till saken. Alla föredrag från Freedomfest 2013 kan ses via denna länk. Jag pratade alldeles för fort, så jag vet inte om ni kan lyssna till mitt föredrag – jag blev själv stressad av att höra det, ska aldrig mer försöka återge 1.500 sidor blogg på en timme. 🙂 Mitt föredrag från 2011 gick nog i lite mer normal takt. Mitt 2013 års favoritföredrag var Himmelstrands, det rev ner mest applåder och var helt suveränt  – men ni måste se allihop! Av någon anledning fungerar inte inbäddningskoderna i wordpress, så ni får alla föredrag som länkar. Kanske lika bra iofs så jag inte kraschar era webbläsare när ni laddar sidan. Här är alla:

* Jonas Himmelstrands föredrag ”Hemundervisning i Sverige?” (måste ses).

* Mitt föredrag ”Senaste nytt från genusforskningen”. 

* Martin Borgs föredrag om slöseri med skattemedel (hans film ”1200 miljarder” kan ses på Youtube).

* Markus Anderssons ”Varför är konsten så konstig?” (underhållande om modern urartad konst).

* Hans Palmstiernas”Romerska imperiet” (paralleller till vår tid).

* Frank Karstens Demokratins baksida (på engelska).

På Mises  hemsida kan man för övrigt även lyssna på ett antal radioprogram på RADIO MISES.

 Lästips: När genusideologi går före vetenskap och Ett gisslandrama  och En obegriplig framställning av Norge (Norges svar till Henrik Arnstad) och slutligen Nordic Dervish om Norge: No Way!

Boktips: Pär Ström är aktuell med en ny bok: ”Vadå privatliv? Om det framväxande övervakningssamhället” (76 kr här på Bokus eller här gratis som PDF).

Och glöm inte att följa genusdebatten på Genusdebatten.se, bashflak, ekvalist, Juggen, Kimhza Bremers Bodega, Malte on the Roxxx, Snurrigtdotcom, Toklandet, Susannavais, Bittergubben mfl i dessas bloggrullar.

Två steg framåt och ett bakåt för agendasättarna och lite om DN, SVD och Axess, och om svensk genusmärkning av film i utländsk press

Jag vet att det är ett långt inlägg – men ni måste faktiskt läsa hela.

Som ni alla minns i något av mina föregående inlägg (kanske var det detta men det kan jag omöjligen veta eftersom jag inte orkar läsa igenom mina långa inlägg i efterhand – hur ni orkar det kan man ju undra, men det är ert problem 😉 ) så nämnde jag ju att min stora dröm var att någon gång hamna i DN Kultur, och det var ju lite ironiskt menat, men nu har det visst hänt fick jag veta av en professor igår – förra veckan publicerades ”Svensk feministmärkning av biofilm världsnyhet” där jag citeras efter att ha uttalat mig för Associated Press (jag trodde inte det skulle hamna i svensk press utan bara utländsk: bla Washington Post (sid 2), The Guardian, Daily Mail  NRP radio USA, UT San Diego,  CBC Canada, Portland Press Herald,  News.com.au,  National Post, USA Today, CBS News mfl) – tyvärr har de visst uppfattat mig som fysiker och inte matematiker men nåja, alla vet ju att jag är allvetande så det får väl passera då, jag kan inte ändra på det nu… (citatet i text är: ”If they want different kind of movies they should produce some themselves and not just point fingers at other people,” said Tanja Bergkvist, a physicist who writes a blog about Sweden’s ”gender madness”) och även ett TV-inslag gjordes av AP men de sa att det kan vara svårt att hitta om engelskspråkig media plockar in det i sina hela nyhetssändningar och inte har det som ett fristående inslag men jag ska leta lite nu… eller invänta att någon kommentator finner videoklippet så kan ni se mig prata i en minut eller två samt gå upp för en trappa vid universitets T-bana. 🙂

Nej jag hittar inte TV-inslaget, bara texter, så jag får återge här i text vad jag sa. Men först lite bakgrund: A-märkning (A står för Approved) ska ges till de filmer som uppfyller det sk Bechdel-testet, vilket innebär att filmen ska uppfylla följande tre kriterier:

1. den ska innehålla minst två namngivna kvinnor
2. dessa två ska prata med varandra
3. om något annat än män

Filmen är ”för mansdominerad” säger Ellen Telje, föreståndare på Bio Rio i Stockholm och en av initiativtagarna, men poängterar att A:et är en sorts ”feministisk konsumentupplysning och inte ett mått på kvalitet” (SR) och vidare att ”På bioduken innan varje film börjar, kommer det vara en vinjett. Om filmen klarar Bechdeltestet så kommer det en stämpel. Den innebär att det finns ett kvinnligt perspektiv någonstans i filmen. Och det är jätteviktigt.” (SVT). Man ska A-märka filmaffischer och programmen med ett stort A för att kunna påverka distributionsbolag, produktionsbolag, filmare och recensenter. Även Svenska Filminstitutet ska börja använda testet. Mina synpunkter är ganska få och enkla:

Vad menas med kvinnor som pratar om män – det finns ju inget kön?!!

1. Hur har denna märkning med jämställdhet att göra? Om vi tar filmer med en kvinnlig huvudrollsinnehavare, tex the Whistleblower, som handlar om en amerikansk poliskvinna som avslöjar människohandel i Bosnien, så skulle denna film inte klara Bechdeltestet – i den mån hon pratar med andra kvinnor om män är det ju för övrigt om sina manliga korrumperade poliskollegor. Så vad menas med ”prata om män”? Det specificeras inte i testet att pratet om män ska handla om relationer. Och filmer med en kvinnlig huvudrollsinnehavare som inte pratar med andra (namngivna) kvinnor misslyckas med testet.

Varför ska vi betala denna genuspilot för att titta på film hela dagarna?

2. Det är så klart inte fel att lyfta frågan om män och kvinnor på filmduken (även om en granskning i mars visade att en tredjedel av svenska granskade filmer klarade testet) , men genom att införa en märkning, som dessutom kopplas till jämställdhet och ”kvinnligt perspektiv”(är det inte just ett kvinnligt perspektiv när kvinnor pratar om män och skvallrar om dessas beteenden och egenskaper, inte sällan med humor och ironi på bekostnad av männen? Serien Sex and the City skulle tex få A-märkningen – de pratar om familj och jobb ibland nämligen, inte bara om män) så kommer märkningen att bli något som eftersträvas, vilket betyder att man öppnar upp för en hel industri med genuspiloter, förändringsagenter, processledare och jämställdhetsgranskare som alltså ska granska andras filmer utifrån Bechdeltestet – och jag tror inte att svenska skattebetalare vill att deras pengar ska gå till genusvetare som tittar på film hela dagarna.

3. Om de nu har synpunkter, varför kan de inte producera egna filmer istället för att i vanlig ordning granska andra och komma med pekpinnar. Eller saknar de egen kreativ förmåga? Varför kan de inte för en gångs skull göra något eget som kommer mänskligheten till gagn?

Hallå, är det någon hemma i Genusland? Dags att komma tillbaka ner till verkligheten.

4. Har de gjort en marknadsundersökning? Är detta något som konsumenterna efterfrågar (det är ju vi som kommer att betala kalaset)? Nej jag tänkte väl det – lika lite som vi efterfrågar diverse annat genusvansinne men ändå tvingas sponsra det. Jag säger inte att deras iakttagelse inte är korrekt, men återigen – producera då era egna genusmärkta filmer, istället för att granska andras. Och utveckla er egen genusfysik och feministiska matematik som ni vill ha det. Och just det – lycka till med det utan några ämneskunskaper. 😉

Det var vad jag sa i TV-intervjun och i textintervjun, men bara en mening kom ju med i utländsk press, så nu har jag iaf informerat er utifall ingen lyckas leta upp klippet. 🙂 Även Susannavaris och Aktivarum  har tagit upp genusmärkningen av film.

Nu ser jag att Galne Gunnar skrivit ett inlägg om DN och mig – Journalisternas och feministernas agendor  – där han påpekar att medan all utländsk media hänvisar till mig med profession + bloggare om ”gender madness” så kallar DN mig enkom bloggare och genusdebattör och utelämnar min doktorsexamen och yrke och dessutom skriver de att jag kritiserar ”jämställdhetshysterin” och inte ”genusgalenskapen” eller ”genushysterin”, ty genus har sällan längre med jämställdhet att göra, ofta är det faktiskt tvärtom, och det är alltid genusvansinnet jag kritiserat, inte jämställdhet – även om jag förstår att DN inte kan särskilja begreppen då de själva är hjärntvättade samt utgör ett led i utövandet av hjärntvätten Jag noterade inte detta förrän jag läste Galne Gunnars inlägg faktiskt, van som man är, så jag får tacka för denna lilla påminnelse om svensk medias snedvridning och inkompetens.

Ha ha – jag som tonåring 🙂 Avfotat av en svart-vit bild jag hade. Detta var tiden när jag odlade mitt fysik- och matematikintresse och när jag satt på vår balkong i Lund varje dag och studerade solfläckar och Jupiters månar.

Dock är det liksom inget som förvånar. Jag har bloggat i några år, men varit verksam inom matematiken i 20 år exakt, men det bekommer inte DN eftersom de varken kan förstå mitt exjobb eller min doktorsavhandling  och jag tänkte faktiskt ägna inlägget åt att prata om genusmärkningen av film, och inte DN:s inkompetens, även om det inte skadar att bli påmind om den. Men som ordspråket lyder: de kan ta allt ifrån dig, men inte dina kunskaper. Och därför är det lugnt för mig, medan DN:s förlorade prenumerationsintäkter obönhörligen kommer att leda till tidningens slutliga kollaps, alternativt kvarstår den genom konstgjord andning världsfrånvänd och ensam med allt färre som tar innehållet på allvar (och som jag gav flera konkreta exempel på (skärmdumparna) i förra inlägget är det allt fler journalister som inte kan elementär svensk grammatik – så vissa texter går inte ens att läsa). Framtidens klyftor blir inte huvudsakligen ”klassklyftor” – de blir ekonomiska klyftor och kunskapsklyftor – där skiljelinjen går mellan dem som går på DN-propagandan och dem som inte gör det. Mellan dem som tror på att krig är fred (DN:s senaste krigspropaganda), att åsiktsförtryck är demokrati, att inskränkningar i rätten att folkomrösta är demokrati och att ondska är godhet. I dagarna raderade förresten SVD följande kommentar jag skrev till en artikel på ledarsidan där (”Svar till Johan Norberg om GMO-grödor”) – helt otroligt, jag upptäckte det just, det är mycket sällan jag kommenterar men det syns ju både i artikeln och på mitt Disqus-konto när de raderat (och jag ser att minst en till kommentar är borta). Jag hade skrivit följande som svar till en annan kommentator:

”LÄSARNA OM VISSTIDSLIVET” – EXKLUSIVT FÖR DEN SOM HAR POLITISKT KORREKTA ÅSIKTER

“Ja det är väldigt tråkigt med det som händer faktiskt, minns ett reportage i Studio Ett för ngt år sedan ang ett EU-förslag om övervakning (om jag minns rätt) där EU-politikern sa att de fått det 300-sidiga förslaget som skulle röstas igenom kvällen innan (och det hade nog tagit månader att utarbeta) och ingen hade hunnit läsa det, men alla röstade för det. Och samtidigt försvarades andra saker som var kända i förslaget med att man ”inte tänkte på konsekvenserna”. Verkligen häpnadsväckande! Så allt prat om ett EU för frihet, fred och demokrati blev ett projekt för övervakning och inskränkningar, krig och reformerad grundlag där man uttryckligen säger sig vara ointresserad av att utöka demokratin (!): Prop 2009/10:80 (röstades igenom 2010 men media ”glömde” rapportera om denna innan det även där var för sent). På sidan 97 under ”Folkomröstningar” ser vi att ”Det finns inte skäl att utvidga möjligheterna att hålla rådgivande nationella omröstningar” och att ”Någon rätt för en minoritet i riksdagen eller för ett visst antal medborgare att påkalla folkomröstning bör följaktligen inte införas.” Allt detta framstår som ganska ironiskt med tanke på att det på sid 246 står att ”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.” Innefattar ”demokratins idéer” inte själva demokratin?”

(Jag bloggade om detta när det var akuellt här).

Allt fler läsare känner sig lurade av gammelmedia

Så SVD raderar alltså kommentarer där man påpekar brister i nyhetsrapporteringen – om en viktig grundlagsreform dessutom (!) (om något missuppfattats och SVD vill förklara sig är de välkomna att kontakta mig alternativt lägga tillbaka kommentaren). SvD har dock, till skillnad från DN, då och då en del bra ledare (och bra artiklar på Brännpunkt, tex mina om genusvetare som förvirrar och om genustrumpeten med VR:s replik  och min slutreplik  och mycket annat läsvärt – dock skrivet av “vanligt folk” nota bene) – men glöm aldrig följande i ert naiva hyllande av eventella bra poänger där på ledarsidan: agendan står fast. För att ta ett konkret exempel som många kan relatera till så kan man då och då läsa intressanta ledare om mångkulturen och hur integrationen ska lyckas, man har visserligen haft 30 år på sig att ta upp detta misslyckande men bättre sent än aldrig…

Men frågan som aldrig ställs, eller får ställas, är om mångkulturen som idé. Bara att allt ska fortsätta – detta oundvikliga faktum som folket en gång tillfrågades om (70% sa nej i Sjöbo 1988 – SR) med oönskat utfall, varefter media började framställa allt som en oundviklig konsekvens av “globaliseringen” (notera cirkelresonemanget) och, inte lite paradoxalt i sammanhanget: en följd av demokratin!!!

Nu är det möjligt att alla där borta på redaktionerna vill ha mångkultur (så länge de själva + diverse makthavare och kändisar slipper bo i den eller sätta sina barn i skola där) men då inträder ju nästa tabu: varför har vi dessa flyktingströmmar? Kan det vara så att vissa lägger sig i andra länders interna angelägenheter, som alltid kallas för “kamp för demokrati och mänskliga rättigheter” oavsett bakomliggande egentligt syfte? För allt fler européer framstår allt detta som bröd och skådespel, men på tidningsredaktionerna fortsätter flosklerna med oförminskad styrka att torgföras som sanningar, och frågan som inställer sig är om de själva verkligen tror på den här teatern? Antingen gör de det, och då för vi förlåta dem deras dumhet, eller så gör de inte det – och då är de hycklare.

Europa och världen har väldigt allvarliga problem – och vad skriver tidningarna om? SVT:s utrikesnyhet: “Känguru checkade in på flygplats”  Inte konstigt att den hoppade in i apoteket – den ville väl droga ner sig när den upptäckte allt elände mänskligheten har för sig. Ok jag ser att jag tappade tråden lite 🙂 jag ville bara säga att SvD raderade min kommentar och det var varken snällt eller demokratiskt gjort, trots att man dagligen förespråkar både demokrati och godhet, moral och yttrandefrihet. Väldigt tråkigt att man censurerar på SvD med tanke på att det var den sista tidning jag hade lite hopp för – nu förstår jag vad alla pratar om ang raderade kommentarer, det var bara första gången jag satt och kommenterade där för att själv råka ut för det. Läs gärna om kommentaren ovan – vad i denna får SvD att radera den (och minst en till)?

I debatten är det alltså så här på det stora taget: två steg framåt och ett bakåt – agendan står fast, jag kommer till detta lite längre ner.

Internationell forskning visar att svenskar är det mest toleranta folket i världen (se denna karta över främlings-fientlighet och tolerans) och jag tror på det – vilket annat folk skulle tolerera denna dagliga översvämning av floskler i riksmedia utan att reagera? Den agenda som vräks ut i riksmedia dagligen är nämligen inte svensk – den är en internationalistagenda, som vänstern lurats på i den marxistiska tron att alla arbetare ska förena sig och att när halva Afrika invandrat så kommer alla arbetare ändå att kunna plocka ut 30.000 kr i lön och skinna sina generösa godhjärtade arbetsgivare, medan Alliansen vill ha den av rakt motsatt anledning – att lönedumpa så att alla arbetare ska ha 3.000 kr i månaden – och detta kommer vänstern ju att gå med på i all sin solidaritet – politikervänstern dock, inte de som arbetar givetvis, det är alltid lätt att vara generös med andras pengar och när man själv har mat på bordet.

Och den som betalar ut löner sparar en massa pengar som sedan kan sättas in som guld i någon centralbank som det arbetande folket sedan ska rädda när den kollapsar, utöver att förlora sina egna sparpengar då eftersom insättningsgarantin ju knutits till euron så när euron förlorar i värde förlorar alla sina sparpengar, varför vi ju alla kommer att acceptera att rädda euron (maila regeringen och fråga varför den 2010 fattade beslutet att koppla insättningsgarantin till euron trots att vi inte har den som valuta –  Borg och Reinfeldt är ju så ”kloka och försiktiga”).

Såg ni också den ”hetsiga och febriga” partiledardebatten? Snälla nån…

Och den så kallade partiledardebatten för några veckor sedan, som kallades för “febrig” och “hetsig” av både SVT:s egen kommentator Margit Silberstein och tex DN mfl. Snäääällla – det var ju inte ens en debatt!! Den var totalt sövande – den debatten borde markandsföras som det ultimata sömnpillret för alla som inte kan sova av oro för utvecklingen i landet, om det inte vore så att den ju illustrerar det som orsakar sömnlösheten. Men vi kan ju marknadsföra den i utlandet, men där har folk inga sömnproblem eftersom deras länder inte är lika galna!!! Ok vi ger upp den tanken då, annars hade man ju kunnat söka innovationsbidrag för detta – det gäller att tömma statskassan på pengar för att skynda på kollapsen så att de goda kan ta över. Man lyfter alltså medvetet upp en tråkdebatt som “hetsig” för att ytterligare sänka ribban för frispråkighet. Vi ska alltså förledas att tycka att detta var en debatt med tydliga skiljelinjer?

Det viktigaste är att bli genusmedveten, periodiska systemet och annat trams kommer i andra hand.

Skolfrågan är den mest irriterande. (S) säger att skolan har varit dålig i 7 år medan alliansen säger att skolan fungerat dåligt i 15 år. Men ingen kan lösa grundproblemet – att skolan fungerar dåligt. Jag ska inte gå in på detaljer här eftersom inlägget då aldrig kommer att ta slut, men återkommer till utbildningsväsendets förfall i annat inlägg. Oj oj, det kallar jag debatt det – vem har rätt och vem har fel? 7 års idioti eller 15 års idioti? Var det kanske 10 år, ska vi inte vara lite nyanserade här? Debatten blir ju så hetsig och polariserad, vi splittrar ju samhället i ett 7/15-samhälle. Vi kompromissar: (7+15)/2=11 (fast det kan ju inte svenska politiker räkna ut) blir bra – vi säger att skolan fungerat dåligt i 11 år, som dessutom är ett primtal vilket då kan sägas syfta på det primitiva i svensk skolpolitik.

Så här blev det till slut – en Latajet-operation, lite avsågat och iskruvat men nu sitter allt på plats. 🙂

Som doktor anser jag mig ha rätten att ställa diagnos (och på tal om det – så här gick min operation till se bilder på operationen steg för steg).Och för att ta ytterligare ett exempel på hur debatten går – nu ska det inte längre vara ok att kalla svenskar för rasister, eftersom forskning ju visat att vi är det mest toleranta folket (1.4% av svenskarna har något emot att bo granne med någon av annan etnicitet – den lägsta siffran i världen) så härmed marknadsförs faktumet i den offentliga debatten att Sverige har världens mest toleranta folk. Axess hade förresten denna titel i sitt juninummer: “Det toleranta folket – Sverige är Europas mest invandrarvänliga land” och tanken var just att komma bort från de rasistanklagelser som dagligen haglat över världens mest toleranta folk de senaste decennierna. Jag fick förfrågan att skriva om Bulgarien vilket jag gjorde – och här är krönikan i detta inlägg från i juni. Tanken är god. Svenskarna har fått nog av anklagelser trots tusentals dysfunktionella integrationsprojekt mm som vi både finansierat och accepterat i välviljans namn. Och när inget fungerar har svenska folket fått skulden. Vart leder då detta? Jo, till missnöje och till att folk börjar läsa annan media där inte anklgelserna och hyckleriet haglar dagligen.

Stoppade media dig precis i sista stund?

Men betänk vad detta innebär. Precis som vi plötsligt för två år sedan “fick” börja prata om en integration som inte fungerar (men inte ifrågasätta något annat givetvis, nämligen invandringen) så ska vi nu glädja oss åt att inte behöva bli kallade rasister. Är detta då ett steg framåt? För agendasättarna är detta två steg framåt och ett bakåt, och således ett steg framåt för dem. De driver oss mot avgrunden (för dem är det avgrunden att vi överger pk-media) för att sedan backa ett steg – och syftet är att vi ska känna oss tacksamma. “Nu får man säga att integrationen inte fungerar” eller “Nu har de minsann slutat kalla oss för rasister” – och så ska alla vara nöjda, men har ni tänkt på att hela projektet fortgår med oförminskad styrka, och inte bara det – det eskalerar? Visst är det bra att vi “får” prata om vårt samhälle (till en viss knivskarp gräns som man inte får överträda – tack kära medier, hur skulle vi överleva utan er?) men vi ska inte låta oss luras eftersom detta bara är retoriska trick som ska få oss att tro att något i realiteten förändrats – men det har det inte. Verkligheten förändras inte heller av att det myntas nya akademiska begrepp eller av att den döps om – tänkte bra påminna om det. Låt er inte nöjas eller passiviseras av att de tar ett steg bakåt ibland – det är helt medvetet.

Inte för att ha storhetsvansinne men det är väl ganska genialt att få allt vatten i sin ägo genom att släppa ut en patenterad molekyl i vattendragen?

Just detta exempel gällde mångkulturen men det gäller även andra frågor där det mörkas och/eller hycklas. Ett exempel är den kommande EU-lag som kriminaliserar försäljning av fröer och plantor tänkt att träda i kraft 2016 eller 2018 – tills dess kan ni dock odla vad ni vill på er kolonilott. 🙂 Och svensk media lär ”glömma ” att ta upp debatten inför antagandet av EU-lagen, ingen har ju tagit upp det ännu, men låt oss se, jag tror att informationen kommer när allt redan är klubbat och klart… I USA är det redan ett faktum (se dokumentär). Vad är nästa steg? Att släppa ut en patenterad molekyl i alla hav och vattendrag och på så sätt få dessa i sin ägo eftersom de då omfattas av patentet och inte kan man väl hjälpa att molekylen sprids okontrollerat? Den som äger allt vatten kan med rätta kalla sig mäktig, så kanske är det dags att låna en lokal i kemicentrum och sätta igång innan någon annan gör det – var ju dumt av mig att exponera idén offentligt på bloggen. 🙂

Och nu när jag ändå är på krigsstigen (Galne Gunnar – jag visste du var en underrättelseagent – men jag hoppas att du är en dubbelagent i så fall  – måste du alltid uppmärksamma mig på saker som får mig att gå i taket!? Hade du inte skrivit det där om DN och mig så hade det här inlägget tagit en helt annan vändning – nåja, måste vara en genusgrej att gå på känsla sådär – sluta trigga mig!! 🙂 ) så kan jag lika bra berätta om Axess, eftersom så många av er undrat och fortsätter undra. Precis som många andra akademiker blev min inställning till Axess kluven 2012. Skillnaden är ju den att jag varit regelbunden krönikör där i fyra år.

Det som hände med Axess var följande. Man kom ut med programförklaringen Axess och tidsandan i början av 2012 (nu borttagen från hemsidan, men här är programförklaringen Axess och tidsandan) och denna kommenterades som bäst av fil dr Jan Olof Bengtsson i Farväl till Axess (mycket träffsäker – läs!!! ) och det är ungefär exakt (dvs exakt) de synpunkter jag också hade på denna text (fast jag av lojalitet lät bli att framföra dem offentligt). Troligen skrevs programförklaringen som en reaktion på Aftonbladets med fleras kritik – alltså: istället för att rakryggat stå upp för det man tror på så kom man med en ologisk programförklaring som exempelvis innehöll “Axess anser varken att det finns någon ursvensk kultur eller att en sådan ska eftersträvas”. Detta är ju konstigt med tanke på att man kallar sig för kulturtidskrift och med tanke på att man lyfter fram andra länders kulturella arv. Det var bara en svensk kultur som inte fanns då… ? Det står nämligen att “Under lång tid var Sverige isolerat från det övriga Europas kultur som en följd av Gustav Vasas införande av protestantismen”. Vidare att de som anser att det finns en ursvensk kultur tillhör ”ytterkanterna av det politiska landskapet”. Om vi nu var isolerade från övriga Europa, som hade en kultur – hur levde vi då, om vi inte hade någon egen kultur + att vi inte kunde ta del av “övriga Europas kultur” i vår isolation!? Får jag ställa den enkla frågan från min logiska ytterkant här?

Hur kan allt svenskt alltid ha kommit utifrån?

Och hur kan folk från “vitt skilda kulturer” (hur kan det finnas vitt skilda kulturer, men ingen svensk?) komma hit medan en svensk som åker till Afrika inte bär inte med sig någon kultur dit då, eftersom svensken ju inte har någon? Går kulturbärandet alltid denna enkelriktade väg? Vad säger kulturantropologerna om denna tidsandan-intressanta iakttagelse? Och hur kan Reinfeldt hävda att det ursvenska var “blott barbari” om det inte finns något ursvenskt? Jag menar, här hamnar man ju i konflikt med självaste statsministern. Och jag ser nu att Dick Erixon bloggat om att (s) tydligen ser Ramadan som en svensk tradition  – då finns det ju i alla fall något svenskt ju. 🙂 (även Liv och Rätt har skrivit om detta). Intressant att det svenska bara kan komma utifrån – vad jag vet kom min doktorsavhandling till inom Sveriges gränser och är därmed en del av vårt kulturella arv, även om den bara är några år gammal så utgör den SVENSK forskning inom matematik. Och i sista Axess-blogginlägget (hela bloggen nu borta från nätet) läser vi om hur liberalerna äntligen ställt sig på Axess sida (eh, var det inte tvärtom…?) och hur man nu får stöd för sin kamp för fri invandring som man från Axess sida “länge propagerat för”:

Klart att folk rör sig över gränserna och det finns inget principiellt fel med det, liksom det är sant att kulturer visst kan berika varandra och att vi kan utbyta erfarenheter och kunskap med andra folk, men det som sker nu är inget naturligt och framför allt är det definitivt inget oundvikligt öde för Europa, vilket media vill få folk att tro. Tvärtom jobbar Europas elit hårt för att lyckas flytta runt stora folkmassor över Jorden efter eget behag och med helt andra syften än en vilja att hjälpa – man kan nämligen hjälpa tusentals fler på plats – så godhetstanken kan man stryka diekt, det faller på sin egen orimlighet efter en enkel ekonomisk kalkyl. För att återgå till Axess. Det finns lite annat också, som att dåvarande redaktionen 2012 kontaktade mig för att jag länkat till Milld i detta inlägg där han gjort fyra videos om genusvansinnet jag ville lyfte fram. Redaktionen hade blivit kontaktad av en “hög jurist” angående denna min länkning eftersom Milld tydligen ansåg att 9/11 är en konspration i något annat inlägg på sin blogg.

Jag har inte ens hunnit plöja 1% av Milld blogg “Tänd ett ljus”  men som jag förstått det så är han är skeptisk till den officiella versionen av 9/11 och denna inställning delar han med 1/3 av USA:s egen befolkning, alltså 100 miljoner andra, där det kan räcka med att säkerhetstjänsten kände till planerna men medvetet inte ingrep (eftersom de av någon anledning behövde händelsen) för att bli kallad konspirationsteoretiker. Jag sa att jag ju inte alls berört den frågan, inte kan något om den, och inte kan ta ansvar för Millds 40-åriga politiska verksamhet och varje inlägg av alla tusentals han skrivit eftersom jag inte ens är insatt i alla hans frågor, utan att jag ju länkade till genusvideo-inlägget + bokrecensionerna av Tokfeminismen och Elitfeministerna.

Det kan vara bra att läsa något Sverigevänligt ibland – eller är det olagligt?

Och för övrigt: sedan när blev det olagligt att länka till Milld? Vadå “hög jurist”? Jag blev tillfrågad om jag inte kunde ta bort hela inlägget, men jag sa nej. Jag sa att jag kan förtydliga med att jag inte tar ställning i hans övriga frågor, bla 9/11, vilket jag gjorde i en kommentar (som jag även åter lyfte fram i mitt påföljande inlägg Akademikerna och det sunda förnuftet  – läs gärna om hela det inlägget förresten, blev en krönika i Axess för övrigt  – så förstår man varför genusvansinnet kunnat slå igenom så stort i akademin!!). Men då blev jag kontaktad igen – att inte ta ställning var visst också att ta ställning! Således fick jag ta bort meningen i kommentaren där jag inte tar ställning till 9/11 eller något annat i Millds blogg! Helt galet. Skulle jag ta ställning på så sätt att jag istället skulle förespråka motsatta ståndpunkter när jag inte ens är insatt i frågorna, undrade jag? Tex att förespråka den motsatta ståndpunkten för helt fri invandring och annat som Axess börjat göra? Man beklagade sig över att Aftonbladet mfl utsatte dem för guilt by association men man drog sig inte för att utöva detta själv – jag förstår inte logiken.

Moderskeppet har kommit för att hämta hem DN:s redaktion – såg ni också det? 😉

Tack men nej tack, jag sa att jag tänker behålla mitt inlägg och att jag inte tror att någon av mina läsare som går in på Millds blogg automatiskt tillskriver mig alla hans ståndpunkter – i så fall skulle jag inte heller kunna länka till DN, SvD eller andra bloggare eftersom de säkerligen har andra artiklar i andra ämnen än genus av alla sina tusentals, som jag inte kan något om eller instämmer i. DN uppmanar tex sina läsare att göra ett UFO-test  – vad ska jag tycka om detta? Är det ändå ok att länka till DN Kultur? Jag vill dock poängtera att av den 1% (max) jag läst på Millds blogg finns en hel del intressant och bra, och jag önskar att jag innehade alla hans kunskaper för att kunna ta ställning i alla andra frågor, men det har jag inte.

Axess tog in en ny krönikör efter att jag länkat till Milld och inte ville ta bort mitt inlägg – det kan ju ha varit en slump iofs…

Därefter skrev jag ett par krönikor till 2012 men det var uppenbart att någon höll på att fasa ut mig (det var då ni undrade varför jag inte längre var med i alla nummer), vilket inte bekymrade mig så mycket,eftersom jag stod upp rakryggad för det jag tror på medan dåvarande chefredaktören, innan han lämande tidningen, i sin sista ledare “Mörker över medielandskapet” i Axess 9/2012 med tema “Döden” (slump?) konstaterar att man misslyckats med att förändra medielandskapet. Det är klart att man misslyckas när man ger vika för påtryckningar eller anpassar sig till sina antagonister (vilket som var fallet vet jag fortfarande inte, eller så hade man helt enkelt inte tidsandan med sig, troligtvis förväxlade man tidsandan med maktelitens ambitioner – och det är ju inte tidsandan). Skillnaden var att jag inte gjorde det. Och jag är stolt över det.

Nej jag har inte en sådan här gammaldags telefon, som ni alla minns så monterade jag ju sönder den när jag gick på lågstadiet. 🙂

Sedan ringde den nya tillfällige redaktören för 2013 upp mig och ville ha en krönika, gärna om Bulgarien, från mig. Nu är det en ny redaktör och jag har inte kontaktat honom själv eller blivit kontaktad. Så mitt svar på er återkommande fråga om jag är kvar på Axess är: jag vet inte. De hör säkert av sig om de är intresserade. Intressant är att programförklaringen är borttagen från hemsidan i alla fall, jag vet att många reagerade på den. Axess har och har länge haft en viktig folkbildande funktion men det är klart att jag liksom ni reagerade på en del saker 2012. Men 2012 var ju undergångsåret så sådant får man räkna med då (hm, vad många krönikor det blivit i Axess för min del. Jag tänker iaf fortsätta prenumerera och läsa den, sedan att det blev fel med den där programförklaringen fråntar ju inte tidskriften den betydelse den ändå har jämfört med mycket annat på marknaden). Och där gamla medier dör tar andra vid, om de gamla inte förändrar sig – det är ren och skär tidnings-evolution och ett tecken på att livet går vidare. I ledaren från 9/2012 står i sista stycket att:

“I den mån som Axess Magasin haft någon betydelse under mina år som chefredaktör, så har det tror jag, varit just som motvikt till den här utvecklingen [ang att DN och SvD brutit med skribenter med akademiska kopplingar]. Delvis har vi naturligtvis kunnat parasitera på den, i den bemärkelsen att behovet av en plattform där man inte faller till föga för nuets trender och dess tidsbundna värderingar har ökat för vare steg som de stora dagstidningarna har tagit i motsatt riktning. Samtidigt är det uppenbart att vi har misslyckats i den meningen att den svenska utvecklingen inte på något sätt har kunnat hejdas eller ens stött på något mer organiserat motstånd. Men den kampen är kanske å andra sidan inte över än.”

Va? Det finns ju jättemycket organiserat motstånd mot utvecklingen! Men man ser kanske inte det om hela ens världsbild formas av “de stora dagstidningarna” – det är väl bara att ignorera dem om de skriver trams + raderar ens kommentarer. Framtiden tillhör oss kära vänner! 🙂 Det är nog med trams och idioti, lögner och hyckleri – för att citera Margaret Mead (ja jag vet att hon var antropolog-feminist men citatet är så sant): “Betvivla aldrig att en eftertänksam grupp ansvarstagande medborgare kan förändra världen. Tvärtom, det är det enda som har hänt.”

Läs: Galne Gunnars blogg, Genusdebatten mfl – ni hittar nog en massa intressant där ute om ni bara surfar runt. Och tips som inkommer på mitt kommentarsfält givetvis – det är min nyhetssida. 🙂 Och just det, jag glömde ju att gnälla på Aftonbladet, tyckte väl att något saknades i mitt blygsamma inlägg, men det har jag ju redan gjort i Tillåt mig att säga några sanningens ord – så allt är i sin ordning. 🙂

Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

Som ni vet är jag ganska skadad efter en operation. Jag var ju skadad redan före operationen med en instabil axel men som jag skrev i förra inlägget har den gått ur led flera gånger på några veckor nu än på flera år, och jag har också efter många försök gett upp min vana att gå långa raska promenader, och istället inhandlat en begagnad motionscykel, som inte genererar några stötar som kan få axeln ur led – vilket alltså sker vid vanlig gång sedan operationen. Jag vet inte hur länge det kommer att vara så här. Så jag har ju utlyst bloggpaus men av en slump kom tre publikationer under samma vecka för två veckor sedan (och jag har försökt klistra in dem i tio dagar nu men det har inte gått, men nu gör jag ett försök ståendes vid daton med regelbundna pauser så det blir gjort). Tur detta hann göras före operationen, men nu måste jag ju få upp dem. Det första är en krönika i juninumret av Axess Magasin (temat är ”Det toleranta folket – Sverige är Europas mest invandrarvänliga land”). Jag har redan skrivit om detta tidigare  i inlägget ”Väst driver på fördumningen av Östeuropa” så ni som  följt bloggen i några år känner igen det här.  Texten i Axess är något förkortad av utrymmesskäl – jag fick låta den nya chefredaktören ”osthyvla” den som han kallade det (nytt uttryck för mig, men i vilket fall har bara det med kakbakandet hyvlats bort + min personliga berättelse om hur jag skruvade sönder vår telefon på 80-talet). Ni får skrolla förbi det ni känner igen bara och läsa vidare (kursiverar inte, så blir det enklare att läsa):

Från väst till öst (Axess)

Jag är född och uppvuxen i Sverige. Mina föräldrar möttes som radioamatörer och fysikstudenter på 60-talet, min far i Sverige och min mor i Bulgarien. Varje sommarlov fram till de sena tonåren har jag spenderat där. Paradoxalt nog (sett med svenska ögon) var det mina kommunistiska bulgariska morföräldrar som gjorde mig till nationalist, eller fosterlandsvän. Det var kärlek till det egna som genomsyrade vardagen, inte antipati mot någon annan. Förvisso fick man ibland höra om den 500-åriga ockupationen av turkarna och om det illasinnade Väst, men i övrigt var det alltså det egna landet, de egna nationalskalderna, folksångerna, danserna, maträtterna, berättelserna, sångerna, dikterna och sättet att vara på och umgås med varandra som utgjorde livet. ”Vi bulgarer” fick man alltid höra om allt. Om grannfrun hade bakat goda kakor så var det inte kommunistpartiets recept utan det var ”vi bulgarer” som sedan urminnes tider bakat dem, och i synnerhet var den egna familjematriarkens kakor godast. Enligt mannen. Jag är väl medveten om att detta vid ett svenskt genusuniversitet skulle ses som uttryck för kvinnoförakt, liksom nationalskaldernas hyllande av kvinnan som moder, då moderskap i Sverige ju är en kvinnofälla.

Jag tror inte någon hemma märkte något…

Jag fick mig den bulgariska historian muntligt traderad av äldre släktingar, radion spelade alltid bulgarisk folkmusik, discona gör det än idag, och kulturen levdes dagligen, man pratade inte om den som ett fenomen eller granskade den utifrån något perspektiv – den bara fanns där. Jag är medveten om att en del av självhyllandet odlades av kommunistpartiet som ett försvar mot väst. Men när något inte fungerade var det inte staten man vände sig till utan grannarna – därmed odlades en lokal gemenskap där alla kunde bidra med just sina kunskaper. Det gjorde för övrigt också att man lärde sig hur saker fungerade på en grundläggande nivå. Kunskaper som till stor del gått förlorade i vårt moderna samhälle. Jag fascinerades av det. Kanske var det därför jag till mammas förfäran skruvade sönder vår telefon som 7-åring för att ”se hur den fungerade” utifall den skulle gå sönder.

Och alla dessa av kommunistpartiet anordnade stora påkostade spektakel vid alla högtidsdagar. Sedan kom man hem till det självföraktande Sverige och fattade ingenting. Här kunde lärarna inte ens organisera en matkö på 20 personer i skolan, än mindre en nationalistisk parad med tusentals elever på det kyrilliska alfabetets dag som direktsändes i TV. Recitera dikter skulle jag också kunna, äldre bulgariska liksom nyare Sovjethyllande. Jag tackar mina morföräldrar för denna fenomenala träning av min minnesfunktion som säkerligen bidragit till delar av mina studieframgångar. Regeln var att jobba hårt med både händer och huvud – högsta betyg i allt var normen. Eget ansvar, disciplin och hårt arbete. Ingenting kommer till dig gratis. Viss kontrast mot den svenska vänster som hade östblocket som föredöme. Ledsen att väcka er ur dvalan – men där fanns ingen kulturmarxism. Partiet invaderade aldrig den privata sfären och det rådde konsensus om att det fanns ett parti man skulle ta hänsyn till, men vänner och grannar emellan fick allt sägas. Man pratade politik då och man pratar politik nu, det finns inget outtalat åsiktsförtryck där man är rädd för vad ens granne ska tycka. För man är fotfarande, nu i än högre grad, kritisk mot etablissemanget.

Jag är glad att jag fick uppleva den tiden och att muren inte föll förrän jag var femton. Sedan började förfallet. Droger, maffia, korruption, fattigdom, hemlöshet, hunger (!), hyperinflation, rotlöshet och utbildningsreformer dikterade från väst. Bilden av vad väst stod för raserades på nolltid. Tillresta akademiker och experter från väst blev utskrattade och ansågs ”totalt okunniga och obildade”. Men den nya eliten öppnade dörren ändå. Man behövde EU-pengarna och pengarna från George Soros Open Society Institute. Nu kom allt postmodernistiskt svammel som alla skrattar åt och ingen tror på, men som politikerna accepterar av ekonomiska skäl. Ännu en elit som sålt sig. Det före detta fungerande utbildningsväsendet är raserat (betänk alla matematik- och fysikolympiader man deltog i, förvisso delvis för att bevisa kommunismens överlägsenhet) och politikerföraktet är mer utbrett än någonsin. Förut skulle en politiker åtminstone ha klassisk bildning inom naturvetenskaperna, kunna sin historia och ha läst en massa kommunistisk litteratur för att bli politiker – nu behöver man inte ens kunna läsa, bara följa EU-direktiv och trycka på en knapp. Likheterna med väst blir alltmer uppenbara – den sk harmoniseringen inom EU har kommit långt.  Väst driver på fördumningen av Östeuropa ovanifrån och jag bara hoppas att den inte slår igenom bland de breda folklagren. Ingenting tyder på det än så länge.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

OBS! Se denna väldigt intressanta 15 minuter långa video ”Är PK värre än kommunism?”

Nästa är en publikation om genusvansinnet i tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) – detta är utklippt rakt av från bloggen, och ni som följt den en längre tid har läst om detta i inläggen Genusväldet intar Södertörns högskola , von Wright och tekoppen ,Genusfysik och konsensuskultur  samt Mitt anförande i Riksdagen”. Detta nummer av DSM har temat ”Sveriges viktigaste opinionsbildare” (beställ lösnummer nr 3/2013  eller teckna prenumeration). Bland annat Pär Ström och Julia Caesar har skrivit artiklar i detta nr av DSM. Här är mitt bidrag:

Genusvansinnet har intagit utbildningsväsendet (DSM)

Vem är generaldirektör för Skolverket idag? Och vem anses lämplig och utses av regeringen som rektor för en svensk högskola? Det är två inte helt obetydliga frågor i ett samhälle där larmrapporterna haglar om kontinuerligt försämrade skolresultat – i synnerhet inom naturvetenskaper och matematik, men även vad gäller läsförståelse och stavning går det utför. Man borde ju undersöka vad detta beror på. Och det har man gjort. Ur ett genusperspektiv! Ty det jag kallar den svenska Genusmaffian har lyckats lura i både politiker och en stor (men avtagande) del av svenska folket att en genusanalys är lösningen på det mesta. I synnerhet är ”dekonstruktionen av den hegemoniska maskuliniteten” och av ”den manliga identiteten” en viktig del av lösningen på flera samhällsproblem, inte minst de sjunkande skolresultaten. För mig inställer sig genast två frågor:

1. Hur kommer det sig att svenska elever för en sådär trettio år sedan, när det var mer tillåtet att konstruera en maskulin identitet och när det inte fanns en genusvetare i sikte, presterade bättre?

2. Hur kommer det sig att det i östasiatiska länder och även i östeuropeiska finns många fler kvinnor som väljer att läsa tekniska ämnen och naturvetenskap och matematik vid universitetet – när det där idag inte finns en genusvetare i sikte?

Detta var två av de frågor jag ställde för några år sedan i en paneldebatt i Riksdagen dit jag var inbjuden att debattera mot bland annat Anna Ekström – idag generaldirektör för Skolverket (sedan 2011), och då (2010) ordförande för Delegationen för Jämställdhet i Skolan (DEJA) samt ansvarig för statens offentliga utredning SOU 2009:64 (”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”) som jag hade läst och skrivit om på min blogg. Jag hoppas verkligen att politikerna själva läser de rapporter de beställer? Ty innehållet omsätts inte sällan i praktisk handling. Så jag hoppas verkligen att de följer upp sin egen verksamhet. I år utsåg regeringen även Ekström till ordförande för Linköpings universitets styrelse.

Pojkar blir till män och män blir till galningar som pratar och pratar, det vet alla – inte minst jag som själv är så tystlåten 🙂

Det talas i utredningen om att pojkar tar plats ”genom att prata utan att räcka upp handen”. Jag anser inte att lösningen på detta är en ”dekonstruktion av den manliga identiteten” (hur gör man det? En daglig hormonspruta till alla pojkar i skolan?) utan detta är ett disciplinärt problem som man löser genom att helt enkelt inte ge den elev ordet, som pratar utan att räcka upp handen. Man kan även utvisa personen ur klassrummet (om det inte är olagligt idag – det kan ju vara ett kränkningsbrott – jag har inte hängt med i lagstiftningen där) eller helt enkelt ge någon annan, som räckt upp handen, ordet. Jag vet inte riktigt hur, men när jag gick i skolan på 80- och 90-talet så fungerade det här med handuppräckning. Våra lärare behövde inte gå kurser i genus, queerteori, HBT och leka värdegrundsrollspel med en genuspilot (ja det yrket finns – googla själva!) för att hålla ordning i klassrummet. Ändå bestod halva klassen av elever med en maskulin könsidentitet.

Låt mig citera några talande stycken ur den statliga utredning SOU 2009:64 som debatterades, och där Anna Ekström sade sig ”stå bakom varje ord i rapporten” efter (!) att jag citerat dessa stycken. Diskussionen handlade om att pojkar presterar 10% sämre än flickorna.

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Man kan verkligen fråga sig hur kinesiska skolbarn lyckas utan att dekonstruera den maskulina identiteten – en stor gåta….

Sid 237: under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att få sin heterosexualitet ifrågasatt .”

Björklund och Anna Ekström. Hur trovärdig är han? Något att betänka noga inför nästa val – där skolfrågan blir allt viktigare för allt fler. I synnerhet alla föräldrar.

Väldigt konstiga förklaringar till pojkars underprestationer. Jag påpekade att problemet inte är att pojkar underpresterar med 10 procent jämfört med flickorna utan att alla (nästan) svenska elever underpresterar – både i ett internationellt (åtminstone europeiskt) perspektiv och i ett tidsmässigt perspektiv. Det är det vi ska analysera. Och som sagt, de två frågor som infann sig och som jag radade upp ovan verkade inte kunna besvaras, eller åtminstone fick jag inget svar från Anna Ekström, idag generaldirektör för Skolverket och vars analys av pojkars underprestationer alltså kan utläsas ovan. Lycka till med att ordna upp i skolan och lycka till med att höja resultaten – Skolverket har vårt fulla förtroende och vi hoppas se alltfler genuspiloter, genuscoacher, genusstrateger, förändringspiloter, genuskonsulter, värdegrundskonsulter och andra experter höja resultaten inom exempelvis matematik  – det här är definitivt rätt metod!

Moira von Wright. Det finns en del galna professorer – men de är galna i bemärkelsen kreativa. Här har vi däremot ett exempel på samhällsdestruktiv galenskap…

Låt oss vandra vidare i det svenska utbildningsväsendet. Moira von Wright är idag rektor för Södertörns högskola (utsedd av regeringen).  Innan dess har hon undervisat och forskat vid Lärarhögskolan och disputerat i pedagogik. Fram tills hon tillträdde som rektor för Södertörns högskola 2010 var hon anställd som professor i pedagogik vid Örebro universitet. Von Wright har skrivit en rapport till Skolverket – en rapport som idag rekommenderas som ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare” vid flera svenska universitet. Rapporten har titeln ”Genus och text –  När kan man tala om jämställdhet i läromedel?” (utgiven 1999). Där har von Wright gått igenom fysikläromedlen för gymnasieskolan och kommit fram till att anledningen till att flickor tycks mindre intresserade av fysik ligger i själva ämnets karaktär och den manliga rationalitet ämnet anses präglat av. En stor del av  det traditionella kunskapsstoffet måste plockas bort och ersättas med en ”vardagsförståelse” vilket von Wright menar att flickor skulle tjäna på – vilket säger en del om vad von Wright själv har för kvinnosyn.

…en galenskap som de här personerna uppmuntrar och verkställer.

Hur regeringen kan tillsätta en person med denna rapport på meritlistan är en gåta för många matematiker och fysiker, som uppmärksammade rapporten i media, så att regeringen skulle ha tid på sig att hitta en mer lämplig kandidat. Regeringen valde dock (2010) att gå på Södertörns högskolas styrelses linje. Det är därför lite av hyckleri att nu inför kommande val prata om skolans problem och hur man nu ska göra Sverige till en kunskapsnation (för femtioelfte gången?). Allt det där pratet känns inte längre trovärdigt. Man säger en sak och gör något helt annat. Tomt prat kombinerat med fortsatt absurda handlingar – det är vad jag ser. Några slutsatser från rapporten – citaten talar för sig själva, kommentarer är helt överflödiga. Varning för högt blodtryck hos känsliga läsare, och bär i minnet att denna rapport på intet sätt hamnat i skymundan utan används i lärarutbildningen (!):

Sid 7: ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.”

Sid 59: ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.”

Sid 64: ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.”

Sid 65: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

Sid 16: ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna.”

Sid 24: ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.”

Sid 24: ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”

Sid 65: ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.”

Man kommer osökt att tänka på Poes law´: ”The core of Poe’s law is that a parody of something extreme by nature becomes impossible to differentiate from sincere extremism. A corollary of Poe’s law is the reverse phenomenon: sincere fundamentalist beliefs being mistaken for a parody of that belief”.

Kan en inspirationskälla för von Wright vara filosofen, lingvistikern och psykolanalytikern Luce Irigaray (född 1930 i Belgien) som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa? I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc^2 är sexistisk! Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.

Rena galenskapen. Men fortsätt ni gärna att prata om Sverige som en kunskapsnation kära politiker, och förvånas varje gång ni ser att resultaten sjunker, och fortsätt att tillsätta de här personerna på viktiga poster, och förvånas sedan över varför resultaten fortsätter att sjunka. Det går bra för Sverige. Sverige är världsledande. I galenskap.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

Påminner om att von Wright även ingår i Forskningsberedningen, som är ett rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor (!). Som man bäddar får man ligga osv.

Minns ni dikten jag la in nederst i förra inlägget och som  fick återpubliceras om källa angavs? Tidningen Nya Tider har publicerat den:

Han är för tung för mig just nu – tror ni jag gett honom för mycket tonfisk och leverpastej?

Avslutar med att glädja er med min senaste genusartikel, som jag också skrivit för länge sedan men som ännu inte publicerats i den ansedda Tidskriften för Genusvetenskap – vilken fräckhet, den är ju banbrytande, normbrytande och psykbrytande på samma gång och uppfyller därmed alla kriterier för publikation! 😉 Under denna tuffa och handikappade period av mitt liv när jag måste sova sittande, ha armen bunden, klämda nerver, larmknapp på benet och inte ens kan öppna en burk med kaffe själv för att förbli hyperaktiv, och ha ett rullande schema med axelvakter som måste dra i min hand en gång i timmen när den är på väg ur led, knappt kan gå, och fått ställa in alla mina sommarplaner, försöker jag ändå hålla humöret uppe, och tro inte för ett ögonblick att min hjärna lagt ner bara för att jag knappt vågar eller kan röra mig (jag kan ju röra mig, men det är inte värt det när axeln går ur led – kan inte ens lyfta min 5 kg tunga perserkatt, det slutade i en olycka en gång, så han är lite sur nu att jag inte jämt och ständigt bär runt på honom som jag brukade), tvärtom kan det vara nyttigt att hinna nätverka och kommunicera istället, så jag lånar ut min hjärna till andra så länge, till dess jag kan skriva igen själv. Just det – genusartikeln, här är den, och den föranleddes av att ”Tidskriften efterlyser nu abstracts eller artiklar på följande tema:

Oldies Goldies” – Redaktionen noterar att en rad om- och nyläsningar av feministiska och genusvetenskapliga klassiker publiceras mer eller mindre kontinuerligt… Temat är öppet för kritisk nyläsning, hyllning, samtids- och dåtidsreflektion. Redaktionen ser gärna nyläsning genom radikala metodologiska och teoretiska grepp, där äldre text betraktas genom en lins med vetenskaplig hemhörighet någon helt annanstans än där den äldre texten producerades.

Abstract: Skicka ditt abstract på minst 300 ord till tgv@liu.se”

Jag kan också producera galenskap – hur svårt kan det vara?

Det tog nästan fyra långa minuter att forska fram ett genusresultat, med hjälp av The Postmodernism Generator där man kan slumpa fram nya intressanta forskningsartiklar som kombinerar gamla klassiker som redan är inmatade, och sedan lägga till lite eget svammel. Det var lite ansträngande faktiskt, jag fick trycka på refresh-knappen F5 flera gånger tills det kom upp något intressant! Och sedan fick jag klippa ut den intressanta artikeln och klistra in den i Google translate – manuellt! Vilket slitgöra, jag förstår nu att det måste vara tufft att vara genusforskare, hur vet man vilken artikel man ska välja av alla och kan man lita på att Google Translate inte förvränger någon djup insikt? 😉 Eller kanske skapar någon ny insikt ska jag säga – vad intressant, man behöver ju inte alls använda sin egen hjärna – ett helt nytt genusforskningsfält har öppnats upp. Det här introducerande svamlet är alltså en del av artikeln, så ni inte tror något annat. Men här är titeln – det gäller att skriva lika organiserat som genusvetarna:

Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox (refuserad av genusmaffians kontrollorgan)

Av: Tanja Bergkvist, Fil dr matematik

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

”Sexuell identitet är oupplösligt meningslös”, säger Debord. Är han mentalt störd? Utgångspunkten för en postsexuell rationalism innebär att sammanhanget är en produkt av Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan. Ämnet är kontextberoende i en prekulturell rationalism som innehåller språket som en paradox. Men Lyotard främjar användningen av subdialektisk feminism för att attackera bakverk. Det gör inte jag. Mina föremål interpoleras till en patriarkalisk berättelse som innehåller verkligheten som en maskulin paradox. Man kan säga att Marx antyder användandet av ett patriarkaliskt paradigm med en inneboende irrationalitet för att dekonstruera klasskillnader. Men jag menar att den efterföljande meningslösheten av ett patriarkalt medvetande existerar och befäster hjärnaktiviteten. Utgångspunkten för expressionism innebär att berättande kan användas för att befästa kapitalismen, men bara om sanningen är skild från språk, och om detta inte är fallet, är sexualiteten en social kommentar.

”Klass är omöjligt”, säger Marx. Vad i helvete menas? Å ena sidan, om diskursen gäller, måste vi välja mellan subdialektisk feminism och postsexuell socialism. Samtidigt kan antagandet av realism innebära att verkligheten är en burk, särskilt om Marxs kritik av subdialektisk feminism är ogiltigt. Burroughs analyserar ett subdekonstruktivt paradigm för verkligheten, i biljetten som exploderade, men bekräftar subdialektisk feminism. Därför är föremålet extrapolerat till en konstruktivistisk liberalism som inkluderar narrativitet som helhet. ”Kultur är i grunden död”, säger Lyotard. Det karaktäristiska temat i min kritik av realism är en subkulturell verklighet, där ett dominerande begrepp är skillnaden mellan mark och figur, manligt och kvinnligt, sexuellt och onormalt. ”Sexualiteten är en juridisk fiktion”, säger Derrida. Debord föreslår att man utnyttjar realism för att analysera och ändra sexuell identitet. Således innebär detta att subdialektisk feminism som konst syftar till att ta makten av proletariatet där realismen utnyttjas för att attackera verkligheten.

Patriarkalt berättande

I verk av Tarantino  är ett dominerande begrepp skillnaden mellan öppning och stängning. Men Gaiman upprepar det postkulturella paradigmets diskurs, där han även dekonstruerar den strukturella kapitalismen som varken går att öppna eller stänga eftersom locket fastnat. Därför håller Foucaults essä med om att neostrukturell objektivism har betydelse. Ämnet är interpolerat till en strukturell kapitalism som inkluderar sexualiteten som en irreversibel paradox. Flera dekonstruktioner av löpsedlar, ekonomi och senare meningslösheten, när man undersöker paradigm av berättande, ställer oss inför ett val: antingen prepatriarkalt berättande eller dra slutsatsen att målet med konstnären har en betydande form. Därför är det karakteristiska temat bryggan mellan klass och kön, paradox och mening. Men om expressionism har en brygga så är den postsexuella realismens berättelse utrustad med ett figurativt verktyg.

Ser ni ut så här efter att ha läst min artikel? Jag såg ut så här efter att ha skrivit den i alla fall…

”Språket är elitistiskt”, säger Lacan. Men vad fan är inte det? Om man undersöker subkulturell dialektisk teori, måste man snart välja: antingen subkulturell dekonstruktiv teori eller dra slutsatsen att klass, något paradoxalt, har en inneboende mening. Med tanke på att verkligheten är lika med språket främjar Debord användningen av konstruktiva paradigm för att läsa sexuell identitet. Foucaults modell av subkulturell dekonstruktiv teori hävdar att det kollektiva klarar av sanningen. Det tror inte jag, sanningen om könet måste mörkas för folket, eftersom sexualiteten är en paradox som vill ta makten av proletariatet, som jag visat ovan. Ty om man undersöker det strukturalistiska paradigmet av diskursen, står vi inför ett val: antingen neokonstruktiv sublimering eller dra slutsatsen att verkligheten måste komma från skillnaden mellan skapande och dekonstruktion av rådande ordning. Klass har betydelse, men bara om sanningen är utbytbar med språket, om så inte är fallet, kan vi anta att berättelsen är en produkt av textmässig rationalism utan sexuella begär.

Referenslista: Pomo + min egen galenskap.

Är det ok om ni måste bo i det där gråa dammolnet tills min axel är lagad?

Det faktum att artikeln nobbades av genussamfundet befäster dess karaktär som normbrytande och före sin tid i en tid vid det svarta hålets händelsehorisont  där tiden står lika stilla som hjärnverksamheten hos en aktiv PK-politiker i Almedalen, vilket betyder att mina tankar lyckats fly och därmed är starkare än det svarta genushålets gravitationsfält. Denna fysikaliska insikt strider inte mot någon lag eftersom tankarna ju inte består av partiklar, åtminstone inte mina, däremot kan en partikulär tanke hos genusmaffian manifestera sig som en våg – därav första, andra och tredje vågens feminism osv. Genusvågorna är inte bakgrundsoberoende och därför kan vi bli av med dem genom att dekonstruera hela rumtiden medan de dekonstruerar könet – först klar vinner, och för övrigt kan man genom att sända ut ett polariserat vågburet budskap släcka ut alla genusvågor på nolltid – något som nästan redan skett. Nästa genusartikel ska handla om hur detta gick till – när det är överstökat – vi kan ju inte gå händelserna i förväg så länge vi befinner oss vid det svarta hålets rand där tiden ju står stilla och där vi alla sitter fast tills mitt nästa inlägg kommer upp, vilket beror på hur mina luxationer utvecklas och hur snabbt jag kan få tag i en kirurg som åtgärdar det multidirektionella problemet. Men vi kan ju ses på kommentartsfältet under tiden, som vanligt. 🙂

Relaterat: Filosofiska rummet om genusvansinnet i akademin – jag och Svante Nordin sätter genusmaffians hantlangare på plats. Och glöm inte se videon efter Axessartikeln överst i inlägget– mycket viktig intervju! Här kommer en annan video – en hyllningsvideo till Bulgarien:

Vad i h-ete pågår? Åka snowboard med en genusvetare gör dig till matematiker!

Det kan man ju fråga sig, efter att ha hört detta mycket intressanta radioreportage – lyssna här (15 min): Lektorer larmar: ”Studenter kan inte svenska”. (eller direktlänk här). Relaterad debattartikel i UNT: ”Våra studenter kan inte svenska” Verklighetens folk gör sig ibland hört i media – och det är oftast det enda läsvärda. Verkligheten ses nämligen nuförtiden som sensationsjournalistik – för journalister och politiker har ju svårt att tro på att verkligheten finns, den sticker ut, verkligheten ger läsare eftersom den så sällan beskrivs. Ju mer verklighet desto fler läsare – kanske dags för tidningarna som håller på att gå under att vakna upp ur sin dvala?

Min katt Tommy brukar göra slarvsylta av PK-tidningarna jag tar hem – de rivs sönder på nolltid i en prasslande glädjeyra och se hur nöjd han är efteråt!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, KTH-kursen jag undervisar på har tentamen den 8 mars, och först efter det kommer jag att kunna frigöra den tid vi alla väntat på, eller åtminstone jag. Vad ni väntar på vet jag inte, ni sitter säkert bara och latar er och väntar på bättre tider 😉 (nejdå, jag vet att ni är väldigt aktiva, och att det är jag som latat till mig på bloggfronten, men jag kan ju inte erkänna det öppet så ni får ta det här) och delvis sköter ju utvecklingen sig själv, med tanke på att galenskaperna eskalerar och PK-media är hemmablind och inte ser hur det är den själv som bidrar till att förstärka kritikernas världsbild, och inte, som vissa hävdar, alternativa medier, där i dagsläget även professorer läser sina nyheter – alltså inte de högintelligenta professorerna på Expo, utan vanliga professorer som studerat, doktorerat, forskat i decennier och bidragit till att civilisationen ännu inte gått under på ett flertal områden, och inte heller den andra typen av professorer (tex genusprofessorer) som gjort karriär på floskler och genererat sina artiklar med POMO  (The postmodernism generator) – klicka på F5 för att generera ny vetenskaplig artikel.

Läkare undersöker patient som konsumerat PK-media i flera år. Som synes verkar hjärnan ha försvunnit. Forskning pågår.

Myten om det motsatta är just en myt – prova själva att lyssna på P1, se nyheter på TV och läsa Metro varje dag i en månad och notera hur er bild av en galen värld förstärks. Till och med läkarkåren vet att hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck idag inte beror så mycket på salt som på TV, tidningar och radio. Mina morföräldrar fick faktiskt rådet att sluta se nyheter efter kommunismens fall i Östeuropa – som en blodtryckssänkande åtgärd (inget skämt). ”Sluta se på TV och läsa PK-tidningar på recept” är den nya flugan efter ”motion på recept” – det har nämligen visat sig att vissa sitter framför TV:n på sin motionscykel, vilket bara förvärrar skadan. Detta börjar alltfler svenska professorer inse såhär på ålderns höst. Det ska till en doktor som jag för att våga träda fram och berätta vari det egentliga problemet ligger, som vanligt. 😉 PK-maffian har blivit totalt fartblind och hemmablind, vilket betyder att de sociala ingenjörerna antingen gjort en allvarlig strategisk missbedömning av det kollektiva psyket, eller att de verkligen är så korkade som vi alltid trott. Eller så består den av en union av dessa två mängder som i samverkan banat vägen för sin egen undergång.

Några citat ur UNT-artikeln:

”Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå. Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

Det gäller att börja i tid

Språkproblemen yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig. Detta brukar vi emellertid överse med, eftersom man i de flesta situationer i arbetslivet har tillgång till datorer. Mer beklämmande är att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd, och verkligt oroväckande är att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Dessa studenter är emellertid en minoritet, om än högljudd. Majoriteten av våra studenter kämpar på – men uppnår inte de resultat de borde utifrån sin begåvning och det arbete de lagt ner. Vi som undervisar kan inte se annat än att dessa studenter svikits av de beslutsfattare som skapat dagens skolsystem. Varför har dessa studenter inte fått grundläggande kunskaper i vårt officiella språk?

Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Och missa som sagt inte det relaterade radioinslaget.

Politiker pratar om att lärare ska ”kompetensutvecklas” (hur kommer det sig att det inte räckte med åren på Lärarhögskolan?) och att Sverige ska vara en ”kunskapsnation” (numera så överanvänt begrepp att det hamnar i floskelhögen pga oklar innebörd). Så här är det, tyvärr: äldre lärare (och nästan alla som redan pensionerats) innehade ordentliga kunskaper men det var en trend många omfamnade att inte fokusera på faktakunskaper utan ”eget lärande” (googla eller rita en teckning, låt det du har i huvudet ploppa upp så blir du garanterat en Nobelpristagare), ”kreativitet” (tro mig som forskat i ett antal år – det blir inga kreativa forskningsgenombrott utan faktakunskaper. Detta kan alla forskare i åtminstone alla naturvetenskapliga ämnen intyga). Nu har vi en lärargeneration som, även om det fattades ett politiskt beslut om fokus på kunskaper, faktiskt inte innehar de kunskaper som ska läras ut (gäller långt ifrån alla ska tilläggas, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem uppenbarligen – se även citat längre ner från forskare på området). Det är inte jag som säger detta – det är det evigt återkommande ”kompetensutveckling” som inte kan betyda något annat.

En förstklassig produkt från svensk skola.

Om nu inte ”kompetenshöjning” betyder kurser i demokrati, värdegrund, genus, mänskliga rättigheter och sex och samlevnad – som väl redan genomsyrar alla ämnen genom sk ämnesintegration (glöm inte att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer i anatomiundervisningen där NO-lärarna samarbetar med kommunens genusstrateg!) men det kan ju aldrig bli nog med sådan ”kompetensutveckling” i ett modernt svenskt ”kunskapssamhälle”, ty genus är ju också kunskap, och inte vilken som helst, utan Kunskapen som kommer att fördumma den uppväxande generationen, något som är makthavarnas egentliga önskedröm, eftersom det är just detta som kommer att garantera deras eviga maktinnehav och det enda som faktiskt KAN garantera det. Det är dock nog fler än jag som noterat det språkliga förfallet i skolan. Och jag syftar inte på ordet hen, som man ju kan ha åsikter om, personligen är jag inte så oroad över det ordet, som flerspråkig är jag bekant med det mesta, och det används redan i skolorna idag, utan det finns betydligt värre saker att oroa sig för.

Syftningsfel kan få ganska fatala följder.

En sådan sak är allvarliga syftningsproblem som både journalister i dagstidningar liksom lärare som undervisar (gärna även i svenska) har. Vad sägs om en matteläxa där man kan läsa ”Peter har fem hästar i hans stall” (istället för sitt stall), eller rapporter om att barnen lär sig viktenheter och att de plockat stenar och därefter ”vägde de deras stenar” (istället för sina stenar). Detta är inga tillfälligheter utan det är satt i system. Man kan argumentera med all god vilja i världen att ”språk förändras” men frågan kvarstår – hade Peter fem hästar i någon annans stall? Vägde barnen någon annans stenar? Fullständigt vansinne. Och ändå vill lärarna ha flera tusen kronor mer på deras lönekonto i månaden? Inte på sitt konto då får man förmoda. 😉 Det går bra att lägga de högre lönerna på mitt paypal-konto så jag kan blogga bort genusmaffian – tack på förhand!

I samband med det av några svenska centerpartister bevittnade och troligen iscensatta mordförsöket  på en partiledare i Bulgarien roade jag mig med att läsa och lyssna på bulgariska nyheter på riks-TV-kanalen bnt.bg (där analytiker ansåg att det uppenbara skälet till att en helt okänd partisympatisör utan någon ställning eller maktanspråk i partiet lyckades, till skillnad från alla andra, passera kontrollen med ett vapen på sig samt springa upp på podiet trots säkerhetsvakter, och genomföra det mest amatörmässiga man sett (se videon), berodde på att det stundade en inrikespolitisk kongress där man skulle ta ställning till vilka bulgariska politiker som kan anses vara i extra behov av beskydd. Behov av mer EU-pengar anses också ha spelat in och det var då extra lämpligt att man bjudit in en massa utländska, bland annat svenska, politiker. Det hade heller aldrig förekommit någon hotbild mot politikern som varit partiledare i 23 år, enligt uppgift. Intressant att man bara kan säga sådant rakt ut i riksmedia, i Sverige hade man aldrig torgfört en sådan ”konspirationsteori” i riksmedia genom att lägga ihop några enkla pusselbitar, utan snarare hade man talat om en rasistisk attack, vilket antagligen också var så de utländska åskådarna uppfattade saken, alternativt att det skulle råda brist på yttrandefrihet och att det skulle vara farligt att vara öppet politiskt engagerad i Bulgarien, något som ju absolut inte förekommer i det perfekta landet Sverige, där var och en är fri att ställa sig på Mynttorget och torgföra sina åsikter utan den minsta risk) och, för att komma till saken, då började jag läsa bulgariska läsarkommentarer och upptäckte i all min genusmedvetenhet att bulgariskan ju innehåller genusstrukturer!

Och då menar jag inte saker som att månen är feminin (även en bil är feminin – är inte det ett tecken på genusmedvetenhet?) och att en sten är maskulin och att solen är neutrum (dvs som alla ord i detta neutralitetens lyckorike) utan att man genom att skriva helt enkelt MÅSTE avslöja sitt kön för att ens kunna prata/skriva bulgariska. En kommentar som lyder ”Nikoga ne sam vizdal” (= jag har aldrig sett, ska egentligen vara på kyrilliska men jag gör det enkelt för er i min oändliga omsorg och godhet) avslöjar att kommentatorn är (eller uppger sig vara) man, medan en kvinna måste skriva ”Nikoga ne sam vizdala” – alltså VIZDAL eller VIZDALA – man alltså måste identifiera sig med ett av könen för att ens kunna prata bulgariska. Denna genusorättvisa borde rapporteras till framstående svenska genusforskare, som borde kunna pumpa EU på miljarder och åter miljarder av skattpengar från hårt arbetande européer som ju i dagsläget inte har några andra reella problem i sina liv än att bekymra sig om det här och därför mer än gärna, hellre än att rädda banker till och med, skänker sina matpengar och tilltänkta räntekostnader på bostäder och gärna även blir hemlösa (fysisk såväl som mental hemlöshet är ju även det ett mål i dagens genusmoderna samhälle) för det allmännas bästa – vilket alltså är att införa en queer verbböjelse (i dubbel bemärkelse) i bulgariskan.

Johnny Skalin är en frisk fläkt under riksdagsdebatterna i EU-frågan.

Jag är säker på att jag hade fått ett jättestipendium om jag hade varit lika korkad som genusmaffian, och det var verkligen dumt att uppmärksamma dem på det här, men gjort är gjort, nu ligger detta faktum på bloggen för allmän beskådan och vi får leva med den risken. Om pengaflödet till det här påskyndar EU-vansinnets kollaps är det bara bra. Att vara motståndare till en bankunion, och därefter en politisk union för att rädda en valuta ingen vill ha, är inte att vara ”antieuropeisk” – så låt inte politikerna lura er likt genusvetarna med sin begreppsförvirring där genusprojekt av alla de slag jämställs med jämställdhet, för det behövs inget parlament och 40.000 byråkrater och lobbyister för att bedriva handel med andra länder. I dagarna (13 feb) såg jag en riksdagsdebatt (Utrikespolitisk debatt, se på riksdagens hemsida HÄR där man kan lyssna till debatten eller läsa alla anföranden, väldigt bra ordnad sida, notera hur ni kan klicka på just de ledamöter ni vill höra och ignorera eventuella galningar – fast det är lika nyttigt att lyssna till dem) och i anförande 34 av Johnny Skalin (SD) (mycket duktig EU-debattör att döma av de debatter jag sett = nästan alla) kan vi läsa:

”Om Sverige ska kvarstå som medlem i den europeiska unionen menar jag därför att medlemskapet rimligen också måste bygga på en respekt för riksdagens rätt att hävda sin nationella suveränitet. Därför måste riksdagen utlysa en folkomröstning där väljarna direkt får ta ställning till om vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapet eller i stället bygga vidare på den ekonomiska och politiska unionen genom att låta EU-kommissionen, vilket har delgetts i deras arbetsprogram för 2013, föreslå ytterligare överstatlig lagstiftning, fortsätta vägen mot en gemensam arbetsmarknadspolitik, fortsätta att försvaga de nationella parlamentens utrikespolitik och inte minst låta de svenska skattebetalarna i än högre grad än tidigare betala avdemokratiseringen av Europa.”

Avdemokratisering är just vad det handlar om, och ändå kan vi höra Birgitta Ohlsson mfl  prata på om demokrati hela dagarna trots att de sysslar med raka motsatsen. Krig är fred, diktatur är demokrati osv (en del intressanta nyheter och fakta om EU-utvecklingen, eller EU-invecklingen, finns att läsa på denna sida – ordföranden är för övrigt docent på KTH). Men avdemokratisering är säkert en demokratisk rättighet, det finns säkert en demokratisk förklaring på allt det här som vi är garanterade enligt konventionen om de mänskliga rättigheterna osv. Lita på allt ni läser och hör. Och tro på genusvetarna. ”Hur blir man matematisk?” är tex en fråga de nyligen ställde sig och som vi måste ta på stort allvar. Särskilt jag ju, som själv doktorerat och även utbildar blivande matematiker och civilingenjörer. Jag vill gärna veta hur jag kan kompetenshöja mig och bli genusmedveten  – man är aldrig fullärd så låt oss läsa detta om hur man blir matematisk med ett öppet sinne.  Citat:

”Vi är redan matematiska och det vi gör är redan matematiskt. Det gäller bara att få syn på det. Det sade forskaren Anna Palmer i den workshop om matematik, genus och dans som Genusskolan.se anordnade på Skolforum.

Anna Palmer forskar och utbildar i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har skrivit boken ”Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn” utifrån sin avhandling. Enligt henne gäller det att komma bort från synen på matematik som något man först tänker ut och sedan tecknar ned på ett papper och istället utgå från kroppen och synliggöra vad barn gör som redan är matematiskt. Genom aktiviteter där barnen är fokuserade, engagerade och deltar med hela kroppen blir det lättare att förstå vad matematik är och vad det kan användas till.

Träning inför nationella provet i matte.

Som exempel tog hon en förskoleklass där några killar använde pulkorna för att åka snowboard. Pedagogen såg att det de försökte åstadkomma var rotationer och utifrån det spann samtal om matematik och om vad killar, respektive tjejer förväntades kunna göra. För att överbrygga könsstereotypa gränser prövade pedagogen bland annat att tillsammans med barnen göra en ”snowboarddans”. Barnen kom fram till att det var en dans som inte kunde betraktas som vare sig ”killig” eller ”tjejig” och att snowboarddans nu var ”det nya coola”. Samtidigt hade de använt sig av matematiska beräkningar som form, vinklar, hastighet och rotationer. – Lärande och identitet skapas i samspel med snowboards, snön, backen, dansen, musiken och med matematiken, det går inte att dra gränser utan det skapas samtidigt, sade Anna Palmer.”

(Klicka på bilden för tydligare text). Använt sig av matematiska beräkningar?! Med kroppen? Ja, varför teckna ner på ett papper när man kan åka snowboard? Och Allianspartierna låtsas undra (de sponsrar ju ytterst den här idiotin) hur resultaten kan sjunka. Ja huuuuuur kan det komma sig att svenska elever blir allt sämre i matematik?  Nåja, om en dryg vecka är det nationellt prov för alla tredjeklassare i landet – det blir intressant att se om provet består i att åka snowboard och dra genusgränser, fundera över sitt kön, och över vad man förväntas göra. Kanske förväntas man kunna de fyra räknesätten, kanske förväntas man dansa runt och åka snowboard med en genusvetare – vem vet?  Här ligger vi stormsteg före i idioti, det är en sak som är säker. Det hade inte gjort mig något om de höll på med det här som ett skämt, men det är dessa personer som alltså utbildar på lärarutbildningen.

Snart rasar hela bygget menar alltfler insatta.

Läs artikeln ”Lärarutbildning – bygge i förfall?” i Lärarnas Nyheter (tipstack till någon kommentator  – minns inte vem det var, som lade länk i något kommentarsfält i något äldre inlägg som skulle ta mig en hel dag att leta upp, jag printade artikeln och läste och nu passar det att uppmärksamma den). Citat:

” Mindre känt är att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska. Dessutom lägger lärarstudenterna ned minst tid på självstudier av alla. Det är, kort sagt, inte längre lärarnas, läkarnas eller kulturarbetarnas barn som blir lärare.”

” Forskargruppen Sociology of Education and Culture (SEC) vid Uppsala universitet har under ledning av professor Donald Broady tagit fram ett omfattande statistiskt underlag som visar på en tydlig förskjutning av lärarstudenternas förutsättningar. De så kallat lågpresterande har ökat markant. Andelen lärarstudenter med gymnasiebetyg under meritvärdet 12 har tredubblats sedan början av 1990-talet, och utgör numera mer än en femtedel.”

— Lärarutbildningen blir sämre. Lärosätena anpassar utbildningen till studenterna och sänker ribban. Eftersom i stort sett alla som söker tas in vill man få dem igenom utbildningen på något sätt, säger han.

Politikerna jobbar hårt för att alltfler ska kunna skriva och läsa efter 9 år (nio år!) i svensk skola.

— Ett växande antal skolor kommer att framstå som oacceptabla för överklassen och en stor del av medelklassen när de fylls med lärare som framstår som alltför okunniga. Så snart föräldrarna får hem det första felstavade veckobrevet kommer de att gå till rektorn och säga: »Denna lärare får inte komma i närheten av mitt barn.« Konsekvensen blir att den svenska skolan klyvs socialt.

— Min förutsägelse är att de bemedlade finner egna utbildningsvägar, särskilda skolor för eliterna, som egentligen är det normala i de flesta andra länder.

Jan Sjunnesson är skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet. Han anser att huvudproblemet inte är studenterna utan den utbildning de möter. Han framhåller det orimliga i att studenter med allt sämre förkunskaper och utan en stabil teoretisk grund möter en »progressivistisk” lärarutbildning, som väjer för en kunskapssyn där betoningen av grundfärdigheterna sätts i förgrunden.

— Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning, säger Jan Sjunnesson, inte utan sarkasm i rösten.

— Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.

— Över hälften av eleverna i Skolverkets undersökning uppger att de aldrig har arbetsro i skolan. Det är hårresande siffror. Och i stället för handfasta råd om hur man får ordning i klassrummet får lärarstudenterna lära sig om identitetskonstruktioner och att det är fel att säga till stökiga elever.”

Okej, så här ligger det till: jag har inte ens kommit till saken!!! 🙂 Saken var den att jag skulle lägga upp två Axesskrönikor från 2012, som jag ännu inte lagt upp och där den ena handlar om utbildningsväsendet och den andra om matematik – men jag noterar att mitt inledande förord till detta redan blivit för långt! Jag inser att det inte blir så bra om jag nu lägger upp dem nu, eftersom ni kommer att gnälla i kommentarsfältet över ett för långt inlägg – så jag lägger upp de två krönikorna i nästa inlägg om några dagar och bara klistrar in dem utan förord – så får det här inlägget förbli så här kort. 😉 Och utan att jag fick komma till saken och tala till punkt – alltid ska ni stoppa mig från att blomma ut i min fulla potential genom att påstå att mina inlägg är långa. Ja ja, vad gör man inte för att hålla sig på god fot med sina kära läsare. Kom dock ihåg att en relation alltid består av kompromisser  – det här avkortade och skoningslöst avklippta inlägget ger mig rätten att skriva ett 10 A4-sidigt inlägg någon annan gång – utan att ni gnäller!

Läs även Därför floppar satsningarna på skolmatematiken (Newsmill) och Satsningar på matematiken långt ifrån tillräckliga (SVD) och Därför är matematiken så¨viktig (SVD) . Lästips för mer genus på aktivarum-bloggen och GENUSDEBATTEN. Läs även Matte Matiks inlägg om näthatsdebatten.