23 MILJONER till ”GENUSFOKUS” och nya statliga utredningar!

juni 9, 2010
Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Det finns alltid pengar till nya genusanalyser

Under rubriken ”Mer fokus på genus” kan man (och kvinna) läsa att Högskolan i Halmstad får 2.4 miljoner till ett nytt jämställdhetsprojekt som syftar till att genusperspektivet ska bli tydligare i kursvärderingar och på så sätt få större genomslag i nya kursplaner (lyssna till en minuts radioinslag i länken ovan: problemet är alltså att studenterna inte lärt sig vad ”genusperspektiv” är och därför inte kan svara på frågorna som gäller genusperspektivet i kursvärderingarna. Därför måste man lägga in kunskap om genusperspektiv i de nya kursplanerna, så att studenterna efteråt kan svara på om kursen var tillräckligt genusmedveten). Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) har just fördelat 23 miljoner till ett antal jämställdhetsprojekt (eller se meddelande här) vilket offentliggjordes i ett pressmeddelande den 27 maj. Delegationen har sammanlagt 60 miljoner kronor till sitt förfogande under 2009-2010, och ni minns kanske att jag bloggade om den förra utlysningen och de beviljade projekten  hösten 2009. Här är förteckningen på de senast beviljade projekten:

Hur relaskoperar man en utbildning?

Hur relaskoperar man en utbildning ur ett genusperspektiv!?

Högskolan i Halmstad får som vi redan vet 2.355.000 kronor för projektet ”Genusmedveten kursvärdering”. Stockholms universitet får 2.424.318 kronor för projektet ”Genusmedvetna chefer ett villkor för ett genusmedvetet universitet. Ett FoU-projekt med fokus på att synliggöra och förändra mellanchefers position”, Linköpings universitet får 1.510.000 kronor för ”Genuslabbet: över gränser för kön, universitet, disciplin & förväntan”, Sveriges lantbruksuniversitet får 1.862.000 kronor för ”Ett jämställt SLU” och utöver detta  789.000 kronor för  ”Att ”relaskopera” jägmästarutbildningen ur ett jämställdhetsperspektiv”. Vad betyder relaskopera? En googling ger mig informationen ”att relaskopera är ett sätt att mäta grundytan av olika trädslag i fält”, men man kan notera att den första googleträffen ger ”DJ Beviljat stöd 2010” och resterande träffar handlar om relaskopering av skog och träd. Nya ord, eller gamla ord som används i ett nytt sammanhang (ett genussammanhang) betyder nya chanser till genuspengar. Nya ord som komplicerar och gör ansökan mer eller mindre obegriplig, eller intetsägande, tolkas som ett nytänkande, en tvärvetenskaplig approach till genusfrågan där man integrerar genus med godtyckligt ämne. Att de som delar ut projektmedel inte förstår ett jota av ansökan är en fördel, en kreativ rubrik måste ju betyda att personerna bakom ansökan kan tänka i nya nervbanor istället för att hålla sig inom de patriarkala mallarna. Man behöver ju inte veta vad projektet ska gå ut på innan man påbörjat det – är det inte det som är hela vitsen med forskning? Att man letar efter en ny galenskap som ingen i hela Sverige tänkt på att undersöka förut? Hur mycket det egentligen finns kvar att undersöka på detta sätt är också en relevant forskningsfråga, framförallt ur ett folkhälsoperspektiv.

Genusgalenskapen  - ett väldigt svenskt fenomen

Genusgalenskapen - ett svenskt fenomen som gått överstyr och hotar både välfärd, mental hälsa och målet om en kunskapsnation

Jag ska prova nästa år med ansökan ”Integration med avseende på könskodade variabler – ett nytt sätt att beräkna volymen av jämställdheten i en torus.” eller Trekropparsproblemet ur ett genusperspektiv – kärnfamiljen som ett oförutsägbart mekaniskt system.” Alla vet att man med elliptiska integraler kan lösa detta klassiska dilemma när två kroppar (föräldrarna) är fixerade (helst vid genus) medan den tredje kroppen (barnet) har oändlig frihet att röra sig utanför normerna och till och med sticka iväg till oändligheten – då är konstigt nog allt förutsägbart, vilket förvisso skulle kunna tolkas som att det finns något i den mänskliga naturen som gör att barnets beteende går att förutsäga även när föräldrarna är helt passiva, vilket skulle utgöra ett bevis för att det inte är föräldrarna som stänger in barnet i genusstrukturer. Utan matematikerna och fysikerna i maskopi med de elliptiska integralerna. För att återgå till det tvärvetenskapliga projektet jag ska söka medel för. Ni kanske tror att jag skojar men det går säkert vägen – inget är för galet för det här landet (egentligen borde jag ju skickat den här till Vetenskapsrådet istället för SVD – då hade jag varit rik nu). Galenskapen börjar i själva verket utkristalliseras som en del av svenskheten, ett karaktärsdrag som utvecklats på senare år och som hade varit ganska underhållande i sig, om det inte vore för att det sker till priset av att allt annat går åt helvete och trängs undan där galenskapen gör entré. Om jag hade satt på TV:n och någon i ledande position för en gångs skull sagt något vettigt hade jag inte riktigt känt mig hemma, och dessutom hade jag fått lägga ner bloggen.

Lunds Universitet får 2.300.000 kronor för ”Lunds universitets program för ”morgondagens” forskningsledare” och resterande kan ni själva se i länken medan jag grubblar över varför man satt ”morgondagens” i citationstecken, om detta i relativismens tidevarv ska tolkas som att morgondagen är en konstruktion som bygger på en linjär patriarkal tidsuppfattning och att det egentligen inte finns någon skillnad på nutid och dåtid, igår kan lika gärna ha varit i övermorgon och en två år gammal genusavhandling kan lika gärna inte ha skrivits än, vilket man ju kan hoppas. Det enda som verkar vettigt, men som talande nog får minst resurser, är ”Sommarkurs: teknik för flickor, fortsättningskurs”, 161.700 kronor till Högskolan Väst. En sådan sommarkurs per lärosäte och sommar istället för 2.3 genuskonsulter per kvadratmeter lärosäte hade sannerligen gett bättre resultat än de nu beviljade projekten.

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

SOU:s med tema genus produceras i en rasande fart

Samtidigt har Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) i dagarna kommit med två nya verk i den aldrig sinande strömmen av SOU:s (statens offentliga utredningar). Här finns  ingen tid för sommarlov, genuskvarnen mal på, med eller utan medborgare utreds förhållandena vad avser genus i skolan, på landsbygden, på oljeplattformar långt ute i havet, i läroböckerna, på förskolor, i det intergalaktiska stoftet i Krabbnebulosan och i brandkårens fikarum. Och så en metautredning av alla äldre utredningar. Tillåt mig presentera de två senaste tillskotten: SOU 2010:35: ”Kunskap som befrielse? En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969-2009” och SOU 2010:36 ”Svensk forskning om jämställdhet och skola – En bibliografi” som utgör rapport 3 resp 4 och är en fortsättning på serien som inleddes med SOU 2010:10 och SOU 2010:33  om genusperspektiv på läromedel i historia respektive samhällskunskap. DEJA:s rapporter är alltid intressanta, ni minns kanske den som jag senast bloggade om och som är DEJA:s första: SOU 2009:64 ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (i fem delar: 1, 2, 3, 4, 5 eller se Skolgenus) och sedan fick jag tillfälle att diskutera de intressanta slutsatserna med den som var ansvarig för rapporten (SACO:s ordförande) i Riksdagen.

Bakverk med genus 1

Bakverk med genus 1

Det är lite lustigt att använda sig av förkortningen DEJA, då detta ord utgör benämning på en kvinnlig träl under järnåldern. Så här står det på wiki: ”Deja, benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Den manliga motsvarigheten var bryte. Senare, i början av nya tiden överfördes betydelsen till betrodd kvinnlig arbetare på lantgård. I gamla texter skrivs det deghia och anses komma från ordet deg. Därav har man dragit slutsatsen att det ursprungligen avsett bakerska.” Detta lustiga, eller kanske olustiga, sammanträffande anser jag måste utredas nu genast under sommaren för några miljoner kronor. Är delegationen medveten om det här? Har man smugit in genusstrukturer medvetet eller är det Patriarkatet som håller i trådarna bakom kulisserna? Hur kommer den här att påverka vårt förtroende för en delegation som säger sig förespråka jämställdhet. Träl och deg? Är det så man ser på kvinnor i högskolan? Eller kanske på alla i högskolan? När jag tänker på det så är vi ju alla trälar av formbar deg genusmaffians tjänst. En degklump i form av en klump utan hål har genus 0, en degklump i form av en munk (”ett friterat torusformat bakverk med socker ”) har genus 1, och en lussebulle med två hål istället för russin har genus 2 osv som ni ju alla redan känner till eller så gör ni inte det eftersom matematikundervisningen invaderades av konsulter som intalade er att bara ni är medvetna om maktförhållandena i klassrummet, om könets inverkan på undervisningens kvalitet, om er egen förmåga att tänka fritt utan att begränsas av gammal skåpmat och påtvingade kunskaper, om ert människovärde och era rättigheter så som de formulerats i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, om de strukturer som förpestar tillvaron och om er egen inneboende potential som bara kan blomma ut om ni får lägga upp och planera hela skolarbetet själva, så kommer ni att lämna skolan fullärda och redo att erövra världen, och för detta ändamål behövs sannerligen varken någon multiplikationstabell eller annat trams, det är bara att kliva in på närmsta högre lärosäte och vandra runt tillräckligt länge där så kommer man förr eller senare ut som fullfjädrad kulturmarxist eller politiker, eller både och. Det gäller förvisso inte de naturvetenskapliga institutionerna. Eller vad säger ni om Hillevi Wahls kolumn i Metro ”Min tvååring försöker dubbelklicka i böcker”:

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Wahl

Användaren - smartare än tillverkaren enligt Hillevi Wahl

”Vi har en ipad här hemma. Egentligen tillhör den oss vuxna, men det är ungarna som lägger beslag på den. Inte minst tvååringen. Hon dubbelklickar på skärmen, tar fram program, bläddrar bland bilder och kulspel och vinklar skärmen så kulan ska åka ner i hålet… De [ungdomarna] lever med sina mobiler och datorer, totalt orädda, i en slags symbios. Där har de mycket att lära oss… Vi lever i en tid när vi tror att det är vi vuxna som ska lära barnen allt. Vi tror att vi ska trycka in en sexåring i ena änden av ett skolsystem och få ut en välutbildad yngling i andra änden. Som en kunskapsfabrik.”Men det är som klockan”, säger Ken Robinson. Förlegat. Mossigt.  Barnen är mycket smartare än vi i dag. De vet mycket mer än vi tror. De törs tänka nytt. De törs testa sig fram. Om de bara får känna sig behövda, viktiga, så uppstår en korsbefruktning mellan vuxenvärlden och framtiden. Då uppstår verklig kunskapsmagi. Barn behöver också tagas i bruk. Annars tröttnar de. Tråkigt! Vad vi behöver – och det snabbt – är en skolrevolution. Ett helt nytt tänk. Det talas så mycket om att det behövs mer resurser i skolan. Men en stor del av de resurserna finns där redan. I barnen.”

Karnaughdiagram och Boolesk algebra  - en vettig sysselsättning för femtonåringar

Karnaughdiagram och Boolesk algebra - en vettig sysselsättning för femtonåringar

En skolrevolution á la Wahl: ”kunskapsmagi” (vad är det?) uppstår om barnen bara får känna sig ”behövda, viktiga”. Som om detta skulle stå i något slags motsatsförhållande till en ”kunskapsfabrik”, något som Wahl försöker använda nedsättande, men som låter som musik i mina öron, särskilt idag är det precis vad som behövs. Vem, tror Wahl, är det som utvecklar mjukvaran till alla prylar? Vem tänker ut hur alla elektriska komponenter ska kopplas ihop för att sakerna ska fungera? Att använda prylarna kan vem som helst lära sig,med lite tålamod. Men att tillverka och vidareutveckla dem kräver minst en civilingenjörsutbildning och gärna en doktorsexamen och i vissa fall en aktivt forskande professor som basar över ett helt forskarlag – där alla passerat genom något som skulle kunna liknas vid just en kunskapsfabrik. Jag minns med sentimental glädje min första kurs i digitalteknik som jag och mina plugghästkompisar gick på under några helger i nionde klass under ledning av en student i elektroteknik vid LTH (Lunds tekniska högskola) för 20 år sedan, precis innan vi bildade Lunds Gymnasieskolors Unga Forskareförening. Där satt vi och gjorde Karnaughdiagram på vår fritid medan våra klasskamrater var ute och rände eller satt hemma och spelade dataspel. Och det var bara början. Behöver jag säga att halva lokalavdelningen numera är disputerade forskare? Vi kände oss faktiskt både ”behövda” och ”viktiga”, och nu är vi det verkligen, för att Hillevi Wahl och hennes barn ska kunna nyttja de senaste tekniska prylarna utan att behöva sätta sig in i grunderna för deras funktion. Något för Hillevi Wahl att fundera över. Som ni ser i kolumnen har hon satt ett minus med kommentaren ”Roslagen är ett sorgligt u-land när det gäller mobilt bredband och telefonuppkoppling. Skärpning, 3!” Men herregud, prova dig fram, var fantasifull och ordna det själv, eller sätt din tvååring på det. Är det inte just det som är kärnan av det nya ”tänk” (vem introducerade detta som ett substantiv!?) som kolumnen propagerar för?

Här är fyra äldre inlägg där jag listat några intressanta genuskostnader. Dessa miljontals kronor är dock en droppe i havet, som ni nog alla förstår. Att skaffa sig en fullständig överblick är nästintill omöjligt… Kan slutligen bara påpeka att jag själv aldrig har haft en genuscoach, genuskonsult eller genusambassadör i närheten i något undervisningssammanhang, och för att se hur detta horribla faktum påverkat mig genom årens lopp genomförde jag Illustrerad Vetenskaps IQ-test, och som ni ser har det gått j-igt snett eftersom min IQ blev alldeles för hög (138 och ”bättre än 99% av populationen”). Detta hade kunnat åtgärdas om jag fått ta del av genusvansinnet tidigt istället för att slösa tid på att läsa själva skolämnena.

Annonser

%d bloggare gillar detta: