Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt 😉 men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  – man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


Grattis skattebetalare!

september 28, 2009

Segelbåtarna i Vänern 23-24 mars 1978

Segelbåtarna i Vänern i mars 1978

Nu var det ett tag sedan jag tog en titt i Vetenskapsrådets projektdatabas. Som ni vet är det hård konkurrens om pengarna och endast de bästa och i särklass viktigaste projekten, som tex det treåriga projeketet genustrumpeten, beviljas bidrag efter hård granskning. Själv har jag aldrig haft tid att söka något från VR eftersom det ryktas att det tar två veckor bara att sätta ihop en komplett ansökan, men den dagen kanske kommer, om jag inte istället startar ett genuskritiskt parti som med en anti-intersektionell postkolonial feministisk analys ska krossa genusväldet och ur spillrorna av denna könade poststrukturalistiska skräphög återinrätta ett sunt mentalt klimat vid våra lärosäten som förhoppningsvis kan spridas till resten av samhället likt ringarna på en vattenyta efter att man från en brygga kastat i den senaste könsmaktsanalysen av röda båtar med ett exakt 3.4 meter högt segel som seglade runt i Vänern mellan den  23 och 24 mars år 1978. Hur interfererar förresten manligt respektive kvinnligt könskodade vågtoppar och vågdalar efter att man slängt i denna 4 kilo tunga analys i havet?

Jag fruktar dock att efter den kartläggning Skolverket nyligen gjort (12 minuter på Studio ett här) kommer man att ge just genus-experterna i uppdrag att ur ett könsmaktsperspektiv analysera, analysera och analysera vaaaaad det kan bero på att allt i det här landet går åt helvete trots att vi är världsbäst på genusvetenskap och har alla de feministiska verktyg som krävs för att lösa alla problem. Kan man analysera denna paradox med hjälp av samma verktyg som skapat den eller kommer genusverktygen att rosta efter att man kastat båtgenusavhandlingen i havet, och vad säger detta i så fall om vattnets patriarkala ytspänning och hur kommer det sig att ett könsmarkerat rosa gem som låg i luntan ligger kvar på vattenytan medan genusavhandlingen sjunker likt en sten till botten? Kan Centrum för Genusvetenskap i ett tvärvetenskapligt projekt tillsammans med Kemicentrum forska fram de ytaktiva ämnen som modifierar ytspänningen på ett sådant sätt att allt manligt könkodat åker ner till botten för evigt där det hör hemma bland amöbor och bläckfiskar medan det kvinnliga flyter runt på vattenytan i minst 150 år även om det maktfullkomliga Patriarkatet iscensätter en tsunami genom att utöva makt i luftrummet ovanför Genuscentrum?

Vi har ett problem...

Vi har ett problem...

Hur ska då skolfrågan lösas? Här har vi tex det VR-finansierade projektet från 2005: ”Manlighet som lärarproblem. En studie av läraridentiteter” där man bland annat undersökte ”Om män som arbetar i skolan möjligen trotsar, är gränsöverskridare gentemot rådande manliga hegemonier och skolans feminina könskodning och möjligen därmed skapar andra och nya manliga identiteter som både kan vara i linje med förändringar men också på tvärs mot rådande hegemoniska ideal” och ”Hur olika lärarkategorier, dvs inom vissa stadier och vissa ämnen skapar olika könade läraridentiteter och hur detta kan relateras till olika former av makt och hegemoniska maskuliniteter…. Det handlar inte om att utröna en generell manlig läraridentitet eller att ur subjektsfilosofiska utgångspunkter förstå detta. Istället ses identiteter och subjekt, i enlighet med feministisk poststrukturalism, som något subjekt plockar upp ur olika diskurser, diskurser som produceras och materialiseras i praktik. Lärares professionella identiteter kan därför bara studeras lokalt och empiriskt – bundet till olika situationer där subjekten genomkorsas av diskurser. På så vis blir läraridentiteter också inte helt stabila utan tvärtom föränderliga och motsägelsefulla men också i ett forskningsprojekt beroende av forskarens medverkan i att skapa diskurser.”

Det är sådana här analyser vi kan se fram emot – tro inget annat! Det nya framtidsyrket är uppenbarligen gensusvetare! Låt oss se vilka intressanta projekt som beviljats medel från VR, och glöm inte då att skulden ligger hos politikerna som öronmärkt 10 miljoner om året för just genusforskning och att det finns en särskild Genuskommitté inom VR, men minns också att genustrumpeten inte granskades av denna särskilda kommitté utan föll under Musikvetenskap, vilket visar att genuseriets tentakler sträcker sig långt utanför den öronmärkta delen, och att VR dessutom försvarade genustrumpeten med att Genuskommittén inte var inblandad vilket faktiskt bara gör saken mycket värre.

490 genusprojekt ger en huvudvärk

490 genusprojekt ger en riktig huvudvärk

Om man går in i VR:s projektdatabas (som tycks ligga nere med jämna mellanrum) så hittar man en massa intressant. Sökordet ”genus” ger inte mindre än 490 träffar – och detta är alltså de projekt som beviljats bidrag i hård konkurrens med andra projekt, som jag verkligen velat läsa om VR bara lagt ut dem på sin hemsida, vilket de tyvärr inte har. 🙂 Projekten i databasen (orkade inte öppna alla 490, men hälften) tycks sträcka sig från 2001 och framåt. Bara för att ta några beviljade bidrag kopplade till just skola och utbildning:

”Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning? Policy, perspektiv, praktik” fick 6 miljoner för att under 2003-2006 studera vad ”sociala mönster som kopplas till kön (köns-/genusordningen) betyder för lärare och elever i skolan…   Fem delstudier skall ligga till grund för en nationell kartläggning där elever och lärare i förskola och skola tillfrågas om hur de upplever och uppfattar sig själva och sin situation i skolan ur köns-/genusperspektiv.”

”Maskulinitet på schemat: En studie av pojkar, maskulinitets-formeringar och pojkars distansering från skolarbete i olika skolformer” har fått 3.2 miljoner för att under 2007-2011 studera följande: ”I detta projekt riktas intresset mot pojkar i olika åldrar och skolformer med fokus på vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda miljöer. Uppmärksamhet riktas även mot hur olika sätt att organisera undervisningen underbygger respektive underminerar de manlighetsföreställningar och praktiker som distanserar pojkar från ”läsämnen” och högre utbildning… Speciell uppmärksamhet riktas mot hur lärare och elever reproducerar, förhandlar och utmanar könssterotyper och vilka identifikationer och motidentifikationer som skapas och formas i olika situationer… Målgrupper är lärarutbildningen, politiker, tjänstmän, forskarsamhället och de lärare och elever som är verksamma på utbildningarna.”

Kan man inte bygga det transnationella excellenscentret för genusforskning på månen istället?

Bygg genus-excellenscentret på månen istället!

”Att Genusifiera EXcellens – GEXcel: Mot ett europeiskt excellenscentrum i transnationella och transdisciplinära studier av föränderliga köns-/genusrelationer, intersektionalitet och kroppsliggörande” får 19 miljoner för att under  2008-2011 studera något som inte står med i databasens dokument (beställ projektet från VR med diarienr 2008-7457) men det är ett ”bidrag till starka forskningsmiljöer”.

”Genusperspektiv på barn- och ungdomslitteratur i skolan” fick 2.1 miljoner för att 2002-2004 studera ”I vilken utsträckning har gränserna för vad som kan anses tillåtet och lämpligt för respektive kön förändrats? Projektet kan vidare öka vår kunskap om hur barn och ungdomar uppfattar litteratur. Det kan få stor betydelse för att utveckla och stimulera forskningen inom lärarutbildningen. Det kan dessutom bidra till att utveckla metoder för hur litteraturens roll i skolundervisningen skall kunna förbättras.”

”Kön och etnicitet i högre utbildning” fick 3.1 miljoner för att 2002-2003 undersöka följande: ”I fokus för studien står frågor som handlar om hur de olika utbildningarna präglas av inneboende mönster och strukturer som kan sägas vara laddade med föreställningar om kvinnlighet, manlighet och olika uttryck för etnicitet. Inför detta projekt har en förstudie gjorts där fyra utbildningar jämfördes. På alla dessa visade det sig att köns- och etnicitetsmönster både upprätthålls och bryts på mer eller mindre medvetna sätt och att dessa mönster även präglar kunskaps- och lärandeprocesser… Genom en längre tids deltagande observation kommer vi att få en djupare förståelse för processer där kunskap och förhållningssätt till kunskap skapas.”

Forskarnas kunskap är förlegad - de har inte förstått genusdiskursens betydelse

Forskarnas kunskap är förlegad - de har inte förstått genusdiskursens enorma betydelse

”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning” fick  4.5 miljoner för att under 2003-2005 ”öka kunskapen och förståelsen kring hur olika erfarenheter kan tas tillvara och utvecklas inom högskolan. Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter i de skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas.”

Feministisk pedagogik i olika lärandemiljöer. Ett aktionsforskningsprojekt i förskola, folkhögskola och högskola” fick 840.000 under 2007-2008 för följande: ”Feministisk pedagogik är jämte kritisk pedagogik en given referenspunkt för senare tids pedagogiska diskussioner om genus, mångfald, kritik och förändring av olika former av normativitet i det svenska utbildningslandskapet. Men kunskaper om feministisk pedagogik i Sverige saknar alltjämt en tydlig teoretisk förankring… Samtidigt finns forskning som tydligt visar på genus som ett strukturerande fenomen i lärandesituationer, särskilt ifråga om talutrymme, bekräftelsestruktur, perspektiv på lärande, etc. En rad frågor dyker upp när det feministiska pedagogiska fältets aktörer, begrepp, historia, kontext och praktik hamnar i blickfånget: Hur ser möjligheterna ut för att utveckla en feministisk pedagogisk praktik i olika lärandemiljöer, vilka likheter och skillnader finns dem emellan, och vad kan de lära av varandra? Hur skapas och/eller återskapas lärarens praktik och lärandemiljön som sådan under ett aktionsforskningsprojekt med feministiska inslag som detta? Vilka specifika problem och motståndsformer möter en feministisk pedagogik teoretiskt, praktiskt, kollegialt, i elev-/studentgrupper, från läraren själv, och hur är dessa kopplade till frågor om genus, makt och förändring?”

idrottsgenus

Under skolgympan "görs kön"

”Konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning” fick 2.9 miljoner för att under 2002-2004 ”belysa konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning... Tre vanligt förekommande praktiker, nämligen tävling och rangordning, lek och rekreation samt friluftsliv belyses. I dessa praktiker finns dominerande kollektiva föreställningar om hur verksamheten ska utföras och hur den ska regleras, vad som är möjligt att göra och vad som förväntas respektive vad som inte är ett möjligt eller förväntat beteende. Praktikerna är speciellt intressanta ur ett genusperspektiv då manligt och kvinnligt konstrueras genom de handlingar som praktiken bjuder. Centrala frågeställningar är hur, men också varför, elever och lärare laddar dessa praktiker med kön. Andra viktiga frågor att belysa i sammanhanget är: Vad är styrande för utvecklingen av det som anses vara normalt kvinnligt och manligt i praktiken? Hur verkar praktiken som förvaltare av kvinnligt och manligt? Hur talar vi om kön? Vilken symbolproduktion om kön pågår inom praktiken och vad förkroppsligas i praktisk handling?”

Kön på scen: Genusperspektiv i skådespelarundervisning” beviljades 2.5 miljoner för att under 2002-2004 göra en ”kartläggning av könsrollsmönstren så som de manifesterar sig i undervisningen. Målsättningen är dubbel: dels ska undervisningen analyseras ur ett genusperspektiv, dels ska de vunna insikterna omsättas och prövas i nya undervisningsmoment… Syftet med etydarbetet är att låta studenterna byta kön i relation till rollens kön och på så sätt utveckla den egna personligheten och medvetenheten… Projektet har också stor internationell betydelse, eftersom inget liknande någonsin redovisats, trots att problematiken är global.”

”Att utmana genus. Ett forskningsprogram inom Umeå Advanced Gender Studies” som fått 10.8 miljoner för att under 2006-2008 ”utmana och vidareutveckla tvärvetenskaplig genusforskning i internationellt samarbete…. Deltemat normalisering undersöker hur olika genusregimer samverkar och påverkar varandra inom socialtjänst, skola och akademi. Målet är att utmana de normaliserande diskurser och praktiker som skapas genom samverkande maktrelationer som genus, etnicitet, klass och ålder.”

Och lägg till detta alla statliga utredningar på jämställdhetsområdet inom alla samhällssektorersektorer som också bekostas av skattebetalarna.

För övrigt är det så här det kan se ut när man låter vissa falanger ta över inom högskolan: Hägglund får skäll efter Debatt 2008. Så här blir det när man utbildar människor vid lärosäten belägrade av poststrukturalist-genusvetare utan verklighetsförankring. Som ni ser så finns inga ”vanliga svenskar” och därmed förblir det ett öppet problem vem som egentligen förtrycker ”de andra” – som ju otvivelaktigt existerar och är förtryckta och dessutom står i kontrast mot de svenskar som inte finns.  Det är så här framtidens valdebatter kommer att se ut, vilket gör att man inte kommer att kunna använda sig av något begrepp över huvud taget, eftersom det i TV-sändnings-ögonblicket genast måste dekonstrueras in absurdum med postkolonial feminism av den andra sidan.

Kommentarer om Skolverkets kritik här SVD, DN.


DEJA:s matteproblem

september 9, 2009
Med postkoloniala feministiska verktyg ska genusvetarna dekonstruera manligheten för skolprestationerna skull

Med klassiska postkoloniala feministiska verktyg ska genusvetarna dekonstruera manligheten

Det här blir det sista inlägget (fortsättning på 0, 1, 2, 3, 4) om DEJA:s delbetänkande SOU 2009:64, men var inte ledsna – vi har ju själva SLUTRAPPORTEN att se fram emot, den kommer den 30 augusti 2010! Det är då (ve och fasa) ”åtgärderna” ska presenteras! Som vi redan vet gäller (sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan”) att ”En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.” och det är i all välvilja som genusvetarna därför ägnar sig åt att dekonstruera manligheten vid våra lärosäten på skattebetalarnas bekostnad. Kan inte den som vill få sin manlighet dekonstruerad vända sig till en genusspecialist och betala ur egen ficka!? Var tog valfriheten vägen, hörni – Alliansen!? Apropå Alliansen, så har en ung kvinnlig moderat (Sophia Ljungberg) lagt ner sin röst angående ett beslut om jämställdhetsplan, och i intervjun i länken ovan kan man läsa följande kloka ord: ”Jag är stolt över feminismen och det är tack vare den framfart feminismen har haft under 1800- och 1900-talet som min generation inte behöver kalla sig feminister. Jag är ganska säker på att målet med feminismen från början var, att kvinnor någon gång i framtiden inte skulle behöva använda begreppet feminism mer än på historielektionerna.”

Jag funderar faktiskt själv på att sätta ihop en bok om allt vansinne redan nu när jag ändå har det aktuellt i huvudet, och som kan utgöra denna framtida historiebok som Sophia talar om. Medan genusvetarna är i full färd med att dekonstruera alla manligt könskodade objekt i universum så ska jag skriva den och samtidigt försöka tänka ut hur vi kan dekonstruera genusvetarna så att boken verkligen blir en historiebok och inte nutidsbok. En nutidsbok är däremot s-kvinnornas Makthandboken där följande står att läsa: ”Kvinnor måste därför ta ansvar för minst halva makten i alla beslutande församlingar. Ett beslut som fattas av enbart män är dessutom ett icke-beslut. Sådana beslut borde ogiltigförklaras i lag.”

I DEJA:s rapport sidan 237 läser vi vidare: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism… Exakt vad som blir manligt respektive kvinnligt är delvis godtyckligt, men en övergripande och etablerad maktordning ger maskulinitet högre värde och tillskriver pojkar/män sådant som värderas högt.” Jaha, det var ju intressant – hur finner då genusvetarna det godtycke som ska dekonstrueras och vem gör värderingen? Och vad menar de med maskulint? Det finns ju inget sådant – maskulint och feminint är ju flytande abstraktioner som Patriarkatet uppfunnit för att kunna förtrycka! Har genusvetarna också fallit i Patriarkatets fälla? De skapar ju det maskulina genom att påtala det – har de inte läst sin egen forskning? Bedrövligt!

mental rotation

Genuseriet påminner om en vrickad mental rotation

Vad har rapportförfattarna att säga om skolprestationer inom matematiken då? Sid 212-213: ”Den stora mängden resultat [Könsskillnader i kognitiva förmågor] har dock kunnat föras samman i omfattande metastudier… Endast tre kognitiva förmågor uppvisade könsskillnader: verbal förmåga, visuell-spatial förmåga och matematisk förmåga. Därtill fann man stabila skillnader endast avseende aggressivitet… Avseende kognitiva förmågor rapporterar Hyde negligerbara skillnader avseende verbal och matematisk förmåga. För spatial förmåga förefaller en viss skillnad finnas, men den varierar mellan olika aspekter inom detta kognitiva område – störst skillnader till mäns fördel finns för mental rotation.” Mental rotation! Det är precis vad min kommande historiebok om genusvetarnas verksamhet ska heta! 🙂

Sid 214-215: ”Rosén fann en betydande skillnad mellan könsskillnader/ -likheter i de observerade prestationerna… Flickorna förefaller, i Roséns studie, använda mer generella intellektuella förmågor för alla uppgifter, medan pojkarna framstår som mer specialiserade då de använder smalare förmågedimensioner. Rosén skriver, med exempel från matematikområdet: ”Females seem to nurture their general intellectual abilities, while males seem to nurture their numerical achievement skills. (1998, s. 44)”. ”

Pojkars smalare förmågedimension syns på en brainscanning

Pojkars "smalare förmågedimension" syns på en brainscanning

Vad menas med ”generell intellektuell förmåga” i matematiska sammanhang, och hur kommer pojkarnas smalare förmågedimension till uttryck rent konkret? Kan någon genusvetare förklara för mig som matematiker hur det ligger till här? Har jag använt min kvinnliga generella intellektuella förmåga i min doktorsavhandling eller har en mörkare manlig sida hos mig i form av en smalare förmågedimension satt sitt spår i resultaten? Eller i bevisen? Vidare: ”Eftersom studien inte visar på några könsskillnader i begåvnings-strukturen som sådan skulle resultaten peka på att flickor och pojkar använder sina förmågor olika snarare än har olika förmågor. Och, som sagt, resultaten i form av lösningsfrekvens på test blir mycket likartade. Liknande resultat, som alltså pekar på att flickor i högre grad använder generell förmåga och pojkar avgränsad förmåga, har även framkommit i senare studier… Samtidigt skulle det kunna vara så att pojkar och flickor använder olika aspekter av sin förmåga för att lösa samma uppgifter… Rosén (1998) sätter emellertid resultaten i sin studie i relation till skillnaderna i könsmönster i klassrummet där pojkar tenderar att ta större plats och får mer uppmärksamhet. Hon skriver: ”However, male dominance may have a cognitive price, if males due to the fact that they receive more educational resources, are able to develop specialised skills, whereas girls in their subordinate position does (sic!) not get that opportunity. Their different cognitive profile may also interact with the fact that boys are more visible in the classroom. It could be that females’ broad and even cognitive profile makes them perceived as (too) “all-round” and broad in their interests; they either lack exotic specialised knowledge or it becomes inseparable from their high general level, and thus becomes harder to recognise. If broad and narrow ability dimensions can develop more or less independently from each other, then, perhaps the male price for their higher degree of visibility and unique competence is an uneven cognitive profile and weak spots. (s. 66)” Samma genomsnittliga prestationsnivå och övergripande kognitiva strukturer kan alltså dölja skillnader i hur uppgifter angrips och löses.”

Den som tänker utanför de påbjudna ramarna bidrar till att upprätthålla könsmaktsordningen

I ett jämställt samhälle tänker ingen utanför genusvetarnas påbjudna ramar

Ve och fasa, vilken katastrof – eleverna tänker på olika sätt för att komma fram till samma resultat! I dessa tider av tankelikriktning måste detta ses som ett grovt övertramp mot värdegrunden och likhetsideologin, detta är en strukturell orättvisa och de tankebrott som den tar sig uttryck i kan bara åtgärdas med en postkolonial feministisk massvaccination! För hjärnforskarna, som redan kände till att det finns genomsnittliga skillnader i strukturen mellan mäns och kvinnors hjärnor – dem vill genusvetarna inte kommunicera med. Nej nej – skillnader i spatial förmåga beror givetvis på könsmaktsordningen! Bryter vi bara könsmaktsordningen så kommer de geometriska figurerna att falla på plats på rätt sätt. Som en första övning för att förstå vilka olika metoder som finns för att vrida geometriska figurer i huvudet föreslår jag att genusvetarna/rapportförfattarna gör mensatestet HÄR – det ska bli intressant att se hur de ska standardisera lösandet av dessa problem och sedan utfärda påbud om tankelikriktning i jämställdhetens namn, och vi får se om Mensas styrelse kan klura ut hur man kan verifiera exakt hur varje testpersonen tänkte när han/hon utförde testet. Kanske finns någon feministisk telepatisk metod? Men ännu mer intressant blir det givetvis att se vilket resultat genusvetarna själva får på detta test! 😉


Skolgenus

augusti 10, 2009

Det genuserade klassrummet under luppen

Det genuserade klassrummet under luppen

Jag har just plöjt igenom det 250-sidiga delbetänkandet av DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som kom nu i juli, med titeln ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (SOU 2009:64). I slutbetänkandet, som kommer om ett år, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram i detta delbetänkande. Som bekant gäller att den som kritiserar en genusanalys egentligen är förblindad av sin egen delaktighet i genusordningen och därför utgör ett levande bevis på dess existens. Alltså kanske jag inte borde förstärka genusvetarnas teorier genom att ta upp dessa rapporter. Men eftersom det huvudsakligen inte är genusvetare som läser min blogg så tar jag mig friheten att skriva om ytterligare en i raden av alla genusflumanalyser som ska göra världen till en bättre plats.

Nämnde jag förresten att jag besökte en genuskonferens i torsdags? 🙂 Det var inget mindre än 6th European Conference on Gender Equality in Higher Education som ägde rum vid Stockholms Universitet, ett stenkast från Matematiska Institutionen. Här klev jag helt sonika – modig som jag är – in i ett rum fullt av världsledande genusforskare! Det fanns många seminarier att välja bland, och jag kom i sista stund och valde att besöka ”Here and even longer…” som hölls av socialantropologen Steven Sampson (1, 2) eftersom jag bedömde att detta föredrag inte skulle ge mig den typ av posttraumatiskt stressyndrom som de övriga seminarierna. Tyvärr kom jag in lite sent – när det bara var tio minuter kvar av föredraget, men jag hann under den stunden höra flera kloka ord från docent Sampson.

Mål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Lärandemål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Därefter kom den 45 minuter långa frågestunden, och det var också då det riktigt etablerade genustänket manifesterades. Ingen verkade veta att det satt en kvinnlig matematiker mitt ibland dem och det var därför extra intressant eftersom man diskuterade kvinnor i tekniska ämnen. Bland annat var någon i publiken bekymrad över att de tekniska och naturvetenskapliga ämnena åtnjöt högre status eftersom de var ”manligt könsmarkerade”, och hur viktigt det därför var att få in fler kvinnor i de ämnena. Frågan är om det är genusvetare som pratar maktstrukturer som kan ordna detta? Eller kanske en riktigt bra föreläsning i matematik? Väldigt svårt val… 🙂

Jag höll låg profil
så att genusvetarna inte skulle anpassa sina reflexioner efter mina politiskt inkorrekta tankegångar och eventuella ifrågasättanden eftersom jag ville få en så verklighetstrogen bild av genusmaskineriet som möjligt och inte rubba någons tankegångar – som ni vet så kan ju observatören påverka händelseförloppet och det skulle ju förstöra hela syftet med mitt besök. Dessutom skulle de ju få problem med att jag skulle framstå som en förebild som kvinnlig matematiker och att då förkasta deras teorier och säga att jag är glad att jag hann plugga klart och odla ett genuint intresse för fysik och matematik innan genusmaskineriet gjorde intåg – det skulle bara göra dem ledsna och förvirrade, att jag hade massvis med manliga föreläsare under fem år som student utan att känna av manliga härskartekniker och utan att bli behandlad annorlunda i klassrummet för att jag var kvinna.

Genusmedveten matematik

Framtidens utmaning: Genusmedveten matematik

Mina manliga professorer var så inne i sina formler på tavlan att de nog inte ens lade märke till vem som satt i klassrummet, eller om någon satt där alls, och vi var så inne i hans undervisning att vi inte tänkte på varken hans eller vårt eget kön. Medan genusvetarna numera rekommenderar (genom obligatoriska jämställdhetsplaner och genuscertifiering) att föreläsaren måste ha könet i åtanke ”hela tiden” under undervisningsprocessen. Jag tror att det var just för att föreläsaren tänkte på matematik – och inte på postmodernistiskt genusflum, som vi studenter faktiskt klarade våra tentor. Tentor som för övrigt, om genuscertifieringen går igenom, måste genomsyras av ett ”relevant genusperspektiv”. Och dessutom måste hälften av examinatorerna vara kvinnor – så det skulle betyda att ganska många studenter skulle slippa tentor i dagsläget, eller kanske jag som kvinna skulle kunna bli frilansande examinator som i egenskap av mitt underrepresenterade kön flyger runt i landet och korsförhör manligt könskodade studenter (kodade av den manliga professorn) på könsneutrala differentialekvationer och kvadratiska könsinverterade matriser av olika rang som följer en hierarkisk struktur som representerar den skenande genuspordningens manliga primat.

För att återgå till genuskonferensen. Det roligaste var när en genusvetare utbrast (övers från engelska): ”Även nu är det väldigt få kvinnor på de tekniska utbildningarna, och tänk då om vi [genusvetare] inte varit verksamma de senaste 20 åren – jag kan bara tänka mig hur illa det hade sett ut då!” Det var då jag var påväg (men avstod från) att påpeka att att det är en långt högre andel kvinnliga studenter på de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna i Ryssland & Östeuropa, Kina och Japan än i Sverige – men där har ingen (ännu) sett röken av några genusvetare. Om vi fryser alla andra variabler skulle man kunna tänka sig att det är genusvetarnas fel att andelen i Västeuropa är så mycket lägre, men å andra sidan håller ju inte detta resonemang eftersom det finns så många andra faktorer som inverkar som landets historia (i Östeuropa var det av naturliga skäl mer ofarligt att satsa på matematik och naturvetenskap, och dessutom satsades det på dessa ämnen i elitskolor, delvis för att kamma hem olympiaderna för att bevisa kommunismens överlägsenhet, men ändå…) och den mentalitet som råder med mera.

När en flicka är duktig måste pojken bli dålig för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet

Om en flicka är duktig vill alla pojkar vara dåliga för att kunna upprätthålla den hegemoniska maskuliniteten

Och apropå mentalitet så odlas vidare enligt SOU 2009:64 en ”antipluggkultur” bland pojkar i skolan, och denna kultur, liksom förklaringen till varför pojkar i genomsnitt har 10% lägre betyg än flickor, kan enligt genusvetarna i rapporten vara ett resultat av en motreaktion som uppstått mot de idag kvinnligt könskodade beteendena ”läxläsning”, ”hårt arbete” och ”disciplin” (dygder som alltså i en svunnen tid varit manligt könskodade) där pojkarna alltså måste distansera sig ifrån dessa för att kunna upprätthålla en hegemonisk maskulinitet (!). Men om man nu med dagens genusvetenskap som främsta verktyg kunde dekonstruera maskuliniteten (eller helst avskaffa den), så skulle man kunna förhindra detta förfall, som naturligtvis inte har någonting att göra med genusvetarnas påverkan på samhällsklimatet där osynliga strukturer styr skolresultaten istället för elevens ambitioner eller lärarens kompetens, såvida man inte avser genuskompetens då – för den är givetvis alfa-omega. Det viktiga är att fortsätta följa idétraditionen med en anti-auktoritär skola där alla blir lika dåliga med betoning på ”lika”. För övrigt, är inte maskuliniteten delvis ett resultat av årtusenden av kvinnlig partnerselektion!?

Men man har också lite problem med att ens beskriva verkligheten under forskningens gång, eller låta de intervjuade lärarna göra detta, eftersom en korrekt beskrivning av sakernas tillstånd i sig anses utgöra en risk för att man ”cementerar” uppfattningen om manligt/kvinnligt. Inget bra utgångsläge för en analys i mina ögon… Jag märker nu att jag inte ens hinner börja redogöra för DEJA:s delbetänkande SOU 2009:64 i detta inlägg, så jag får göra det i nästa blogginlägg istället. Mycket roligt fanns emellertid att läsa på dessa 252 sidor, som måste förmedlas till medborgarna! Det är för övrigt också syftet med delbetänkandet enligt egen uppgift – att sprida resultatet av denna genusanalys – och det är just vad jag ska göra i nästa inlägg! 🙂

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Jämställdhetsdebatten går visst vidare. I lördags gick två moderater ut i SVD och hävdade att: ”Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd.” Tur att de gick ut med detta kontroversiella uttalande i Brännpunkt! Jag trodde verkligen att det fanns sådana gener, liksom en blogg-gen, diska-gen, skruva-i-en-lampa-gen och en genus-gen, något som enligt hjärnforskare jag varit i kontakt med på KI ännu inte finns, men att de på regeringens uppdrag är i färd med att konstruera sådana gener, som är helt könsneutrala.

Uppdatering: Välskriven kolumn i dagens SVD av Sofia Nerbrand: ”Jämlikhet blandas ihop med likformighet… Det finns en utbredd, men felaktig, föreställning att vi bara kan behandlas jämlikt om vi är likadana och könlösa. Tankefiguren om behovet att avköna oss är i själva verket totalitär och fasansfull.”


Jag önskar det vore så enkelt…

april 1, 2009

Förr gick det utmärkt att lära barnen läsa och skriva utan 900 miljoner extra

Förr gick det utmärkt att lära barnen läsa och skriva utan 900 miljoner extra

Alla minns vi läsa-skriva-räkna garantin som infördes läsåret 2008/09 med ett statsbidrag på hisnande 900 miljoner (!) att fördelas under tre år för att eleverna garanterat ska lära sig att just läsa, räkna och skriva under de tre åren i lågstadiet. Man kan ju undra om, och i så fall varför, detta krav inte fanns redan innan? Och vad behövs alla 900 miljoner till? Det vore faktiskt ett framsteg om alla kunde läsa, skriva och räkna efter nio år i svensk grundskola, men det måste då till en reviderad läroplan.

Tex skulle man kunna köra en bokstav i kvartalet och då ha avverkat hela alfabetet efter drygt sju år, och sedan kan man avsluta skolan med en nästan två år lång fördjupningskurs specialinriktad på interpunktioner. Med samma lästakt på en interpunktion i kvartalet hinner man med punkt, kommatecken, semikolon, kolon, semikolon, citationstecken, utropstecken och frågetecken. Sedan kan man tillsätta en statlig utredning för att undersöka på hur många olika sätt man kan variera denna läroplan.

För vad är det som säger att man ska börja med bokstaven A? Förr pratade man om typ A- och B-människor, och redan det visade att A värderas högre än B (om man inte pratar om A-laget givetvis), men vad får denna i alfabetet inbyggda maktstruktur egentligen för långsiktiga konsekvenser? Hur hierarkiseras sedan olika ord på ett omedvetet plan efter de ingående bokstävernas värde? Detta ”ord-värde” kan enkelt beräknas matematikst genom en viktningsmodellmodell där olika bokstäver tilldelas olika vikter, bara man först utreder de inbördes relationerna. Ni kanske tycker att detta är nonsens, men det är just sådan här typ av forskning man kan bedriva i Sverige idag. Just detta hittade jag på nu i stundens upprörda hetta, men jag hoppas ni inser att det är på denna nivå vi befinner oss i det här landet ibland.

Givetvis måste man alltså skapa många olika läroplaner där man väger och jämför dem tills den slutliga femårsplanen blir färdigställd, och sedan ska detta utvärderas, analyseras, barnen ska intervjuas och föräldrarna ska gå på workshops och seminarier för att utbyta erfarenheter samt naturligtvis djupintervjuas av pedagogiska bokstavsfascister för att utröna om barnen fått en hierarkisk syn på olika bokstäver utifrån den aktuella kursplan de provat på. Antalet sådana läroplaner blir för övrigt 29x28x27x26x ……x3x2x1 stycken, dvs 29! (”29-fakultet” för den oinvigde kring detta förkortade skrivsätt), eftersom den första bokstaven kan väljas på 29 sätt, den andra på 28 sätt (då man ju redan tagit en bokstav från alfabetet), den tredje på 27 osv. Så arbetslösheten kan minska rejält med tanke på alla inblandade. Det är också ungefär så här man hållit arbetslösheten nere i Sverige de senaste decennierna.

Svarta tavlan duger inte längre - nya pedagogiska metoder för 300 miljoner om året under behövs för att garantera läs-och skrivkunnighet

Svarta tavlan duger inte längre - nya pedagogiska metoder för 300 miljoner om året under tre år (2008-2009) behövs för att garantera läs-och skrivkunnighet

Men eleverna kan också lära sig matematik genom att kommentera på bloggar på nätet. Själv upptäckte jag till min glädje att jag skulle verifieras såsom varande mänsklig genom att beräkna ett tal, nämligen 2+3, när jag skulle kommentera på en blogg, istället för den betydligt svårare ordinarie uppgiften jag annars stött på där man ska avkoda ett ord med förvrängda, spegelvända och lokalt inverterade bokstäver och som inte har något pedagogiskt syfte annat än att testa ens tålamod. Således måste det ingå i skolans demokratiska uppdrag att lära ut matematik eftersom eleverna annars riskerar att stängas ute från samhällsdebatten och därmed sitt inflytande. Jag föreslår att bloggprogrammerarna dessutom höjer nivån på dessa mattetal efter stigande ålder på användaren (åldern kan verifieras via ett enkelt DNA-test eller varför inte biometriskt via ansiktsuttrycket som efter decennier av inhemsk samhällsdebatt blivit ordentligt fårat och med ett chockartat alternativt apatiskt uttryck) – detta skulle bli ett utmärkt komplement till skolan och ett projekt för IT-pedagogerna att tänka på. Hmm….någon dag borde jag realisera alla mina bra idéer 🙂 Som jag redan påpekat så förstärker kravlösheten den sociala snedrekryteringen till högre studier, och detta är egentligen inte något att skoja om utan är endast tragiskt.

Och räknegarantin då? Till hur mycket ska man kunna räkna? Förslagsvis till 360, eftersom man då genom att räkna graderna i enhetscirkeln (ett varv är som bekant 360 grader) kommer att kunna rotera ett godtyckligt antal varv runt exempelvis riksdagshuset medan man försöker utröna vad de sysslar med där inne, med ljus och lykta (och en miniräknare) kan man kanske finna den politiska riktningskoefficienten – vart är svensk skola egentligen påväg? Är det kört eller har vi något val? Ja det har vi ju – redan 2010, och det är därför flera som redan nu frågar sig hur den svenska skolan kommer att se ut efter detta val.

Mer morötter år folket! Men inte av hälsoskäl, utan för att få dem dit man vill.

Mer morötter år folket! Men inte av hälsoskäl, utan för att få dem dit man vill.

Vad händer alltså om oppositionen kommer till makten 2010 med partiernas olika syn på skolpolitiken? Lars Ohly vill avskaffa läxorna. Varför vet jag inte, men antagligen kan krav vara farligt för individen (eller kollektivet menar jag). Kommer vi att få se de olika oppositionspartierna gå i opposition mot varandra i skolfrågan? Kommer vi att få se miljöpatiets ekologiska kikärtor koka över och rulla ut längs korridorerna tillsammans med medborgarlönen? Eller måste Ohly läsa in sig på olika politiska områden och därmed själv få läxor med sig hem? Hur ska han klara detta med sex timmars arbetsdag samtidigt som han måste odla förgiftade morötter åt folket i miljöpartiets trädgård för att kunna dra till sig väljare? Vad händer om morötterna avviker från EU-standard likt en böjd gurka med för stort krökningsindex? Ska han då dra upp de omogna morötterna och lägga dem i den ekologiska kompost där vänsterns alla partiprogram förmultnat genom åren.

Ohlys kommunistiska kompost med förmultnade partiprogram

Ohlys kommunistiska kompost med förmultnade partiprogram

Denna politiska kompost, om något, torde för övrigt ställas ut som ett historiskt  konstverk av Konstafacks kreativa studenter. Detta kommer inte att ge några 100.000 kronor i skadestånd. Vänstervridna partiprogram har i själva verket bara kostat några miljoner antal människoliv, och vad är väl denna lilla uppoffring när i bästa fall någon procent av Jordens befolkning kan överleva för att skåda det kommunistiska himmelriket från kompostens översta senast kasserade partiprogram? Jag känner att jag tappade tråden lite här (om jag nu hade någon), fast skolfrågan går ju som en röd kommunistisk tråd genom 1900-talets historia.

I tider av lågkonjunktur och arbetslöshet lär det bli fler som väljer att utbilda sig, ett klokt val, och varför inte gå hela vägen till skapelsens krona – matematiken! 🙂 Matematiker – som är specialister på både genus, mångfald och integration – skulle ju med lätthet kunna få konsultuppdrag åt regeringen! Men matematiker rekryteras även till försvaret för att ingå i tvärvetenskapliga grupper för omvärldsanalys. Och banker – betänk bara att det är flera matematiker som tilldelats Nobelpriset i Ekonomi (tex John Nash). Många möjligheter alltså!

Och jag vill passa på att fråga våra makthavare varför det bara blev tio elitklasser i hela landet – varav enbart tre i matematik? Staten skjuter inte till en enda krona här, så vad är problemet? Kanske all byråkratisk uppföljning i form av analys av resultatet? Kan det vara riskabelt och  rentav farligt att låta några elever i några skolor få läsa lite mer av ett ämne som intresserar dem? Jo, visst är det farligt – kunskap är ju makt (som Francis Bacon sa, han var både filosof, vetenskapsman och statsman) – och detta vet makthavarna, som vill behålla den för sig själva. Vill man ha en enhetlig uniform fördummad lättmanipulerad trögflytande massa med hög viskositet och intellektuell noll-elasticitet? Har makthavarna möjligtvis studerat hållfasthetslära – den disiciplin som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter (de statliga direktiven) och deformerbara kroppar (medborgarna)? Eller vill man bara vara ”snäll”?

Gyllene snittet - ett viktigt tal

Gyllene snittet - ett viktigt tal, här som lösningen på det antika problemet att dela upp en sträcka enligt vissa kriterier

Men låt mig då som matematiker gå till den irrationella politikens försvar. Det finns ett tal, kallat gyllene snittet, som uppträder som den (positiva) lösningen till den andragradsekvation som uppstår ur ett problem som formulerades redan under antiken – nämligen att dela upp en sträcka så att den längre delen förhåller sig till den kortare delen som hela sträckan till den längre delen. Förhållandet kallas gyllene snittet och är (\sqrt{5}+1)/2\approx 1.618... och detta fysikernas och många andras favorittal är i själva verket det mest irrationella talet som finns. Nu kanske inte många känner till att det i matematiken, liksom i politiken, finns grader av irrationalitet, men faktum är att det gyllene snittet kan skrivas som ett oändligt sk kedjebråk bestående av enbart 1:or, och i den bemärkelsen konvergerar det saktare än varje annat oändligt kedjebråk (irrationellt tal). Och det finns något som heter Fibonnacital som är en additiv följd där varje tal i följden är summan av de två föregående (med starttalen 0 och 1), så Fibonaccitalen är 0,1,1,2,3,5,8,13,21,34, 55…..

Den logaritmiska spiralen (Fibonaccispiralen) hos en snäcka är kopplad till gyllene snittet

Den logaritmiska spiralen (Fibonaccispiralen) hos en snäcka är kopplad till det gyllene snittet

Relationen till gyllene snittet här är att kvoten av två på varandra följande Fibonnacital konvergererar mot just gyllene snittet. Redan 89/55=1.618…. så vi har en överensstämmelse på de första tre decimalerna så pass tidigt i följden. Fibonaccitalen, gyllene snittet och de därtill kopplade spiralgeometrierna föredras, av olika skäl jag inte har plats att gå in på här (får bli ett senare inlägg på enbart det temat), av naturen och förekommer frekvent överallt i växt-och djurriket. På samma sätt är det med Statens Offentliga Utredningar, som om de adderas till varandra utgör en additiv SOU-följd där kvoten mellan två på varandra följande utredningar (när antalet går mot oändligheten, dvs vid konvergens) kommer att konvergera mot det mest irrationella man kan tänka sig. Det är därför vi ska vara ödmjuka inför alla dumma utspel och försöka förstå drivkraften. De icke-irrationella talen, alltså de rationella talen (bråktalen) som kan uttryckas som en kvot av två heltal  – ett bråk, är något svenskar inte tycker om.

Kan en genustrupmeten användas till något vettigt?

Kan genus-trupmeten användas till något vettigt, som att spela upp olika organismers DNA?

Om ni ser på era körkort, bankomatkort osv så är dessa sk gyllene rektanglar – dvs förhållandet mellan sidorna är just gyllene snittet (1.618…) Och flera undersökningar visar att om man ritar upp en mängd olika rektanglar och ber folk välja ut den vackraste så kommer över 90% att välja just den gyllene rektangeln – vår uppfattning av vad som är vackert är givetvis en direkt avspegling av vår egen uppbyggnad och där är det gyllene snittet en inte helt oväsentlig faktor. Ett annat exempel på detta senare är att forskarna kartlagt olika växters DNA och sedan tilldelat nukleotiderna A,C,T och G olika toner och därefter spelat upp plantans musik, och denna är förvånansvärt lik klassisk musik – människan komponerar alltså musik som avspeglar naturen! Jag vet inte hur genmodifierade plantors DNA låter, men troligtvis inte lika bra… Undrar förresten hur mitt eget DNA låter. Eller en genusvetares? Detta är kanske något för Musikhögskolan att satsa på,  istället för genustrumpeter.

För att komma till kärnan – det mest irrationella talet är alltså inbyggt i naturen. Och för ett naturälskande folk är det därför helt naturligt att förespråka en irrationell politik och irrationella lösningar på naturliga problem. Dagens situation har alltså en vetenskaplig förklaring. Detta är mitt forskningsresultat för dagen! Jag önskar verkligen det vore så enkelt…


%d bloggare gillar detta: