Mitt bidrag till den moderna konsten

december 30, 2010

(Konstverket återfinnes längst ner i inlägget!) I SVD-ledaren ”Vem är insnöad” av Per Gudmundson  kan vi läsa om en artikel som även fångade min uppmärksamhet i senaste numret av Axess : ”Forskning utan forskare” (finns inte på nätet) skriven av Johan Lundberg (min krönika finns inte heller på nätet men innehållsmässigt svarar den mot detta och detta inlägg). Så här skriver Gudmundson: ”Kanske går det heller inte att tänka nytt utan att utgå från traditionen. Om man utplånar traditionen tar man bort de grundläggande byggstenar som allt annat vilar på. Tidskriften Axess har länge drivit en debatt just om traditionens roll inom främst måleriet. Man menar att delar av den samtida konsten är intellektuellt tom, därför att den aktivt motarbetat och försökt frigöra sig från varje form av tradition. I nya numret återtrycks en katalogtext från Moderna museets pågående utställning av samtida svensk konst, som exempel.

Chokladrutor som konst

Chokladrutor som konst

”Viktor Kopp målar choklad. Som en del i hans undersökning av det måleriska bildrummet har han sedan 2007 i flera sviter återkommit till chokladkakan som motiv. I kraftig uppförstoring och genom en nyfiket utforskande blick visas chokladens rutmönster. Varje målning är samtidigt flera mindre bilder. Kakans högplatåer närmar sig monokromens serena stillhet, medan de illusoriskt målade mellanrummen dramatiskt avtecknar sig som belysta eller skuggade sänkor. Målningen buktar in och ut i ett spel mellan realism och abstraktion. Som om den vill vara både choklad och färg. I början brukade Viktor Kopp låta sina initialer avteckna sig i chokladen. Versalerna V och K framträdde nedsänkta i färgen som ett skämtsamt firmanamn. Målningarna från 2010 präglas mindre av den sortens humor och mer av allvar. Kanske till och med av sorg. De byggs upp av en tyngre och mörkare kulör än tidigare och med tydligare rester av den måleriska akten. Viktor Kopps chokladytor fixerar seendet. Att de kommer ur ett undersökande av dörrar är därför inte förvånande. Inte heller den medvetna blinkningen åt såväl geometrisk modernism som popkonst. Målningarnas vertikala plan pekar tillbaka på sig själva. ’Se mig i min framställning som chokladdörr.’ Så talar målningarna till betraktaren. Om färgen och om händelser i färgen. Om motivets realism. Och penseldragets.  Tidigare föreställde oljefärgen choklad. Nu är chokladen verkligen målad färg.”

Frågan är väl vem som är mest insnöad. Den som upprätthåller sin tradition eller den som klippt av banden? Traditionen kan kännas som meningslös upprepning. Men traditionen är ackumulerad kultur, själva utgångspunkten för varje ansträngning att tänka nytt. Utan traditionen blir skapandet tomt.”

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring

Gubbslem är en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring - googla själva

Gudmundsson har bra koll på vansinnet – tidigare i år fann han som bekant en rolig artikel i Arena där en genusforskare konstaterade att hon delar 70% av sina gener med en brödlimpa och drar därför slutsatsen att ”vi har aldrig varit människor”, och vi fick också veta att många menar att ”det finns ingen skillnad mellan det som händer innanför och utanför människans kranium”. Istället lanseras bilden av ”slemsvamp”” osv. Moderna galenskaper med svenskt ursprung – varför blir man inte förvånad? Inget förvånar mig faktiskt längre, vilket ju visar att man uppnått sitt mål: att normalisera vansinnet. Så här fortsätter Axessartikeln:

”Det bör kanske påpekas att Viktor Kopp lika lite som andra konstnärer bör hållas ansvarig för receptionen av sitt eget oeuvre. Han är inte heller den  konstnär som är mest representativ för den estetik som dominerar utställningen, vilken med en term hämtad från från konstfack och Konstfack-läraren Gunnar Larsson kan sägas präglas av ”hitte-på-konst”. Som exempel kan anföras Kajsa Dahlberg, som bidrar med en installation med sidor ur Wirginia Woolfs ”A Room of One’s Own”. Dahlberg har samlat marginalanteckningar från de exemplar av boken som hon beställt fram på olika bibliotek. Idén är möjligen intressant för den som aldrig lånat en bok på något universitets kursbibliotek. Men är den ens det?”

”Hitte-på-konstens företrädare är säkerligen till sin merpart hyggliga och trevliga människor med ett demokratsikt patos och en humanistisk människo- och samhällsssyn. Men det de sysslar med kan lätt uppfattas som vittnande om något annat. Nämligen att de underförstår att den gängse galleri- och museibesökaren är någon sorts heltigenom vegeterande varelse, som inte kan fås att reflektera med mindre än att man ställer vederbörande framför en museimonter, som i sin tur helst ska vara försedd med en beledsagande text av en kurator som så att säga ska leda in museibesökarens tankar på rätt spår. I just Kajsa Dahlbergs fall påpekas till exempel att hon

gör… oss medvetna om läsningens betydelse, att reception och tolkning är en del av upphovsmannaskapet. Ett eget rum/Tusen bibliotek skriver in sig i den tradition som tematiserar möjligheten för det egna förnuftet att skapa sig någon form av frihet, både i förhållande till andras berättelser och till ekonomiska system.”

Lundberg kämpar mot vaninnet i konstvärlden

Lundberg kämpar mot vansinnet i konstvärlden

Att hitte-på-konsten har svårt att göra sig gällande beror, tror jag, på just detta: att man inte beaktar att människor faktiskt tänker konstant och att de hellre tänker och reflekterar fritt än på order av konstnärer och kuratorer som i sin tur har förläst sig på de senaste årens feministiska eller postkoloniala trend-filosofer. Jag misstänker kort sagt att de flesta människor upplever att den värld som vi lever i är tillräckligt gåtfull och spännande i sig själv, och att de inte behöver assistans i att upptäcka detta.”

Det här med marginalanteckningarna är intressant, det betyder att jag numera utöver alla mina andra titlar även kan titulera mig konstnär. Här är mitt bidrag till den moderna svenska konsten: mina egna marginalanteckningar från tre slumpmässigt utvalda kursböcker i matematik (alla mina ca femtio kursböcker ser ut så här – dvs som modern konst): Priestly: ”Introduction to Complex Analysis” (läst 1997 vid Lunds Univ), Do Carmo: ”Differential Geometry of Curves and Surfaces” (läst 1999 vid Lunds Univ) och Strichartz:  ”A guide to Distribution Theory and Fourier Transforms” (läst 2005 vid KTH). Konstverket döper jag till En egen bokhylla/Tusen kursböcker. Längst ner bifogar jag även två tavlor jag pyrograferade medan jag var mammaledig. De manifesterar något så djupt som det egna förnuftets möjlighet att skapa något under mammaledigheten.


Annonser

Genusforskare delar gener med brödlimpa och svenskar har bara funnits i 100 år

februari 16, 2010
Denna brödlimpa utgör 70% av genusforskarnas gener

Denna brödlimpa utgör 70% av genusforskarnas gener

Ha ha 🙂 Jag blev tipsad av en IQ-forskare på KI om följande roliga ledare skriven av Per Gudmundson den 7 februari: ”Naturvetenskapens landvinningar har fått den socialistiska tidskriften Arena att i nya numret (1/2010) proklamera ”Individens upplösning”, i flera artiklar på temat. ”Det finns inga individer”, konstaterar sociologen Karl Palmås, ty en sådan vore ”inget mer än en godtyckligt vald figur som klippts ut ur ett sammanhang”. Utsagan baseras på en rad tänkare som menar att ”det enda som finns är ett myller av sinnen”, och ”det finns ingen skillnad mellan det som händer innanför och utanför människans kranium”. Istället lanseras bilden av ”slemsvamp”, ”som exempel på hur en ny, mer eller mindre autonom organism kan uppstå ur ett myller av mindre organismer”. Vilket ”leder oss mot en ny, mer hoppfull syn på hur en annan ekonomisk ordning kan uppstå”. Det är dock inte bara individen som behöver upplösas för att uppnå ”en annan ekonomisk ordning”. Genusforskaren Cecilia Åsberg konstaterar att hon ”delar upp till sjuttio procent gener med en limpa bröd”, och att en gränsdragning vore ”vetenskapsretoriskt och religiöst sanktionerad suprematism”, varför hon drar slutsatsen att ”vi har aldrig varit människor”.”

Nu ska ett nytt projekt (Den genuskodade räddningstjänsten – Jämställdhetens förutsättningar) på Karlstads universitet för den nätta summan 10 miljoner kronor undersöka ”hur kön konstrueras inom räddningstjänsten”. Man hoppas därigenom kunna bidra med ”en mer jämställd organisation som präglas av mångfald”. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) satsar åtta miljoner kronor och ytterligare två miljoner kommer från universitetet:

”Projektet är tvärvetenskapligt och engagerar sju forskare från områden som arbetsvetenskap, genusvetenskap och sociologi. – Vi ska studera hur könsroller konstrueras i en verksamhet. Det handlar om allt från språk i styrdokument till teknikanvändning. Det ska sedan visa hur könsroller skapas inom räddningstjänsten och vilka konsekvenser det får.”

Det krävs en IQ på 26 för att skala denna

Det krävs en IQ på 26 för att kunna skala denna banan

Jag går snart i exil! Men innan jag gör det vill jag passa på att tipsa om att jag tidigare har bloggat om det viktiga genusarbetet inom räddningstjänsten (brandförsvaret) här. Alla dessa allianser mellan myndigheter och nykläckta genusexperter kommer att driva detta land till dess undergång, och med tanke på hur illa det redan är är ju frågan om det kommer att gå att vända utvecklingen, om det bör göras eller om vi bör låta evolutionen ha sin gång, eller om det trots allt finns en skara individer som bör räddas redan nu, och om detta då ska ske genom att organisera sig inom landet eller om vi kan bygga upp en ny koloni på någon ö som någon kan införskaffa. Egentligen borde vi rusta trupper och köra ut fienden ur maktens korridorer illa kvickt, men å andra sidan gäller det att inte förhasta sig, se på exempelvis Amishfolket som från början bestod av 180 individer och nu efter några hundra år är uppe i ca 230.000, så om 179 ärkekonservativa reaktionärer vill följa med mig till en obebodd ö kan vi bygga upp ett nytt samhälle där, och tar vi med oss IQ-forskaren från KI och andra intressanta kontakter jag fått genom bloggen så kommer detta säkert att bli riktigt lyckat! 🙂

Sedan kan vi återvända och genom vårt numerära överläge på ett civiliserat sätt rösta bort genusvetarna från det offentliga rummet en gång för alla. För det är ju uppenbart att vår reaktionära koloni kommer att föröka sig exponentiellt medan evolutionen helt kommer att avstanna i Genussverige inom några decennier om dagens utveckling får fortgå. De infiltratörer som vi lämnar kvar i landet kommer att informera oss om när det är dags att agera. Jag menar, hur hög IQ kan en brödlimpa ha, även om den är gjord på ekologiskt fullkorn? Jag har beräknat att när genusvetartätheten inom svenska myndigheter når den kritiska gränsen på minst en genuspilot /jämställdhetscoach/förändringspilot per 100 kvadratmeter så kommer den genomsnittliga IQ:n att sjunka till 25, och ha då i åtanke att det krävs en IQ på 26 för att skala en banan enligt Illustrerad Vetenskap, så allt är bara en tidsfråga. Tid, tålamod, planering, långsiktighet och fanatism – det är vad som kommer att rädda oss undan idiotin i sinom tid.

Ön dit jag ska ta verklighetens folk

Ön dit jag ska ta verklighetens folk

Jag tänkte förresten att vår ö kunde heta Verklighetens folk, så därför har jag köpt domänen Verklighetensfolk.org för de offer som stannar i landet och vill följa vår utveckling på ön. Dessvärre ville den person som äger verklighetensfolk.se inte sälja den till mig, men kanske .se- domänen kan användas för de delar av verklighetens folk som stannar inom rikets gränser. Om någon frågar Hägglund eller någon annan politiker under valdebatten i vår vad f-n de menar med verklighetens folk, så kan politikern bara peka på vår ö och säga ”Där borta är verklighetens folk – de har gått i tillfällig landsflykt till den genusfria ön där borta!”

Idag finns en artikel i Expressen där historieprofessor Dick Harrisson kritiserar förslaget till ny läroplan för att vara ett frontalangrepp på det svenska kunskapssamhället. Hans kritik är berättigad och visst kan man undra vad som egentligen pågår. Därför har jag undersökt det. Just nu pågår ett projekt att ge ut ett nytt omfattande (standard)verk om Sveriges historia med Dick Harrison som huvudredaktör. Med detta verk, som ska börja ges ut 2011, vill man (se artikel) ”flytta fokus från politisk historia med allt vad det innebär av kungar och krig, för att istället spegla de senaste 50 årens forskning om tidigare marginaliserade grupper, kvinnor, barn, socialt utsatta och så vidare.” Så frågan är om inte detta verk blir perfekt att lansera i dagens skola. Dick Harrison ska dessutom med dessa åtta nya böcker ”slå hål på myten om Sverige”:”Vilken historisk myt ser du mest fram emot att se söndersågad? – Den allra största myten är Sverige, att Sverige alltid har funnits som den här nationalstaten. Många tror det fortfarande. Sverige och svenskarna, så som vi definierar dem i dag, har bara funnits i 100 år.”

test

År 1910 (eller 1911, beroende på när Dicks verk ges ut) såg den första svensken "så som vi definierar dem idag" dagens ljus.

Men i artikeln utelämnas vilken definition som avses. Om man avser ”den som idag verkar och bor i Sverige” som politiker brukar säga så är det ju inte konstigt – vem blir mer än 100 år gammal? Detta innebär för övrigt att mina farföräldrars föräldrar som brukade jorden i Skåne för över 100 år sedan inte var svenskar, vilket är ganska nytt för mig och innebär att jag nu måste omtolka min släktforskning och därmed omdefiniera mig själv. Detta måste jag göra regelbundet efter diverse politiska utspel så det är ingen fara – jag är van, liksom ni andra. Det jobbiga blir ju att ringa upp vänner och bekanta och be om ursäkt för att jag felinformerat dem om vem jag egentligen är. Dessutom finns ”ett enormt tomrum som behöver fyllas” eftersom Sten Carlssons och Jerker Roséns ”Den svenska historien” gavs ut på 60-talet och bygger på 50 år gammal forskning, och det är ju halva den tid som Sverige och svenskar existerat!! Då är det givetvis motiverat att skriva ett nytt historieverk. Halva vår historia finns inte nedskriven och det har hänt mycket sedan 60-talet så det var ju på tiden. Och ambitionerna är höga: ”de åtta banden ska vara en självklar del av medborgarnas bokhyllor och lägga grunden för såväl ny forskning som ett allmänt historieintresse.”

Vilka ska medverka i författandet av dessa böcker? Längst ner i Sydsvenskan-artikeln ser vi att tomrummet ska fyllas med genus –  Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska skriva bandet 1920-1970, så det blir säkert späckat med genusanalyser. Ska våra barn läsa detta? Tur att vi har vår ö snart! Hur ska Hirdman förresten kunna samarbeta med en manlig professor som varnats av Statens Ansvarsnämnd för att ha trakasserat en kvinnlig doktorand? Den som ska skriva historien från 1970-talet och framåt är Kjell ”Tidsignal” Östberg. Vad är Tidsignal? På hemsidan (”om”) kan man läsa att ”Tidsignal är en ny vänstersocialistisk tidskrift för politik, kultur och historia som i olika temanummer tar upp kontroversiella perspektiv” och Östberg är redaktör (se  ”Radaktion”) . Ok, alla har rätt att göra sin stämma hörd. Och är man som Östberg medlem i Socialistiska partiet (googla själva) så måste man ju skriva ur sitt eget perspektiv. Jag vill skriva bandet för åren 2008-2010 om hur Genusväldet intog landet och ska ta upp detta med Harrison. Jag vill också skriva om den moderna svenska fegheten. Generationer före oss (för den som vill tro att sådana finns) har offrat sina liv – liv! – för att få till stånd förändringar, vem vågar idag riskera något? Vi vill inte ens hamna i en liten ordtvist, vi vill ju bara vara ”som alla andra” – ja, då får vi ta och bli genusvetare hela bunten snart – som man sår får man skörda, och den som inte vågar så något alls kommer heller inte att ha något ätbart att äta och får istället drunkna i genusvansinne.

Jag tvivlar inte en sekund på att verket kommer att spegla den tidsepok under vilken det skrivs, därför är det redan av historiskt intresse, åtminstone för mig eftersom jag behöver infon till min framtidskalkyl. 🙂 Den som vill lyssna till eller samtala med Dick Harrison, eller Tore Frängsmyr eller Anders Edwardsson som skrivit boken ”En annorlunda historia” kan anmäla sig till detta Timbro-evenemang.

test

Att stärka sin identitet är visst dåligt, eller?

Historiska museet inviger i år en utställning med kopplingar till det nya verket ”Sveriges historia”. Historiska museet varnar redan nu (se bild till vänster)  för att ”det finns grupper som idag använder historien för att stärka sin identitet” och att ”olika forskare har skilda uppfattningar om det är möjligt, eller ens om det är viktigt, att försöka hitta olika kulturers ursprung ända tillbaka i forntiden”. Ja, varför bry oss om det förflutna när målet är den rotlöshet och rastlöshet som karaktäriserar Det postmoderna samhället: ”Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu- upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”

Därför är det tur att vi har vår ärkereaktionära ö inom kort! 😉  I nästa inlägg ska jag skriva mer om hur det går med genusmärkningen vid Uppsala Universitet, det var tänkt att göra det nu egentligen, men jag har ju lovat att börja halvera inläggen.

PS! Jag ber om ursäkt att jag är sen med att svara på mail, just nu ligger över 200 olästa mail i min inbox – ska fixa detta nu i dagarna!

Uppdatering! Missa inte gårdagens Vetenskapens Värld om jakten på Higgspartikeln (se i SVT Play!)- det var just partikelfysik och kosmologi som fick in mig på matematik. Det var förresten i Vetenskapens Värld jag gjorde min TV-debut våren 2003 i ett program om Archimedes!

Uppdatering! Här det radioprogram i P1 Vetenskapsradion som Harrison hänvisar till i sin artikel i Expressen.

Uppdatering! Regeringen stoppar Skolverkets förslag på slopad historia.


%d bloggare gillar detta: