Lösningen på skolproblemen?

januari 12, 2011
Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas

Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas - det är svensk skolas största utmaning inför framtiden

I Rapport 10 den januari tar man upp DEJA:s slutrapport SOU 2010:99 (den som vi väntat på i över ett år nu, med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola) och vi kan höra undervisningsrådet på Skolverket, Ann Frisell Ellburg, kommentera pojkars högre genomsnittsbetyg i ämnet Idrott och hälsa (min 8.10-): ”Den här studien liksom tidigare studier visar att det är väldigt stark betoning på fysisk aktivitet och då bollsportsaktivitet och det gynnar framför allt bollsportsaktiva pojkar, och det är ju då, det ger ju inte alla elever samma förutsättningar.” Reportern kommenterar: ”Och det här får konsekvenser för elevernas betyg, deras kunskaper i ämnet blir sämre [??] och de når inte heller skolans mål för idrott och hälsa. Förklaringen till varför det blivit så här ligger i lärarnas kompetens, det menar skolverket.” Men huvudproblemet är att pojkar presterar sämre i de andra ämnena, eftersom de odlar en ”antipluggkultur” – dock väljer man i reportaget att bara ta upp det ämne där förhållandet är det motsatta. Undervisningsrådet på Skolverket fortsätter: ”Lärarna har en okunskap kring tex bedömningsbiten och även att man är okunnig, eller att man skulle behöva utveckla snarare en genusmedvetenhet, dvs hur man bemöter flickor och pojkar i en undervisningssituation och så. Det finns många lärare som är väldigt engagerade, som vill förändra könsmönster, men men som kanske famlar efter hur man ska göra”.

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det fanns färre genusvetare i farten?

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det var färre genusvetare i farten?

Detta följs av en elev (flicka) som kommenterar hur hon skulle göra: ”…och inte låta killarna ta över så mycket som de gör.” Vad detta betyder konkret i en klassrumssituation är exempelvis krav på att man ska räcka upp handen för att få komma till tals, inte låta killarna (och inte heller tjejerna för den delen) att springa runt i klassrummet och störa lektionen för att få uppmärksamhet, och så vidare. Är detta då ett genusproblem? Ja, i ett visst avseende, om det är så att det framför allt är killarna som beter sig på ett störande eller icke-acceptabelt sätt, och som gör att flickor som grupp inte får en syl i vädret eller studiero. Men är lösningen på detta problem verkligen genusteori och queerkunskap för lärarkåren? Kan inte lösningen vara så enkel som att utvisa störande element ur klassrummet? Inte låta den som pratar utan att räcka upp handen komma till tals utan ge en handuppräckande elev ordet istället, och så vidare. Så som det var på den gamla goda tiden, när man själv gick i skolan. Eller är lärarkåren så försvagad att det inte förmår upprätthålla ordningen i klassrummet? Och vad beror då detta på? Att pojkarna ”tar för sig” (dvs tar tid och uppmärksamhet från läraren på bekostnad av flickorna) måååste bero på bristande genusmedvetenshet hos lärarkåren (könsstereotypa förväntningar och föreställningar om kön gör att lärarna reproducerar manligt beteende genom sitt bemötande). Den är ju fullständigt okunnig i genusfrågan. Se exempelvis Uppsala Universitets ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare”:

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

”Här presenteras genus- och jämställdhetslitteratur med relevans för lärarutbildare. Delar av litteraturen är dock relevant för all personal. Först presenteras allmän genuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt universitetet/ arbetsplatsen. Sist listas ett antal webplatser. Litteraturlistan är inte att betrakta som fullständig utan snarare som ett pågående projekt som regelbundet fylls på och justeras. Kommentarer och förslag mottages därför tacksamt” Klicka gärna på länken för att se hur lång listan är – just nu är den på drygt 7 A4-sidor. Så här ser de första två sidorna ut:

Genuslitteratur

Andersson Gudrun (red.) (2000) Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning. Uppsala: Historiska inst., Uppsala universitet

Butler Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York: Routledge

Carlson Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersöking av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Eslöv: Symposion Connell Robert Will (2002) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell Robert William (1999) Maskuliniteter. (övers. Åsa Lindén) Göteborg: Daidalos

Eduars Maud (2002) Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber

Elvin-Nowak Ylva & Thomsson Heléne (2003) Att göra kön. Stockholm: Bonniers förlag

Funberg Jesper (2003) Kom igen, gubbar!: om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlsson

Gemzöe Lena (2003) Feminism. Stockholm: Bilda förlag

Gothlin Eva (1999) Kön eller genus. Göteborg: Nationella Sekretariatet för Genusforskning

Harding Sandra (1996) The science question in feminism. Ithaca: Cornell Univ. Press

Hirdman Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber

Hirdman, Yvonne. (1998) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.

Holmberg Carin (2003) Det kallas manshat – en bok om feminism. Stockholm: Modernista

Lenz Taguchi Hillevi (2004) In på bara benet. En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.

Lundgren Eva (1993) Det får da være grenser for kjønn: voldelig empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget

Rosenberg Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas

Wahl Anna ( 2002) Förbjuden handling. Malmö: Liber

Wendt Höjer Maria & Åse Cecilia (1999) Politikens paradoxer – en introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia adacta

Genuslitteratur inom utbildningsområdet

Ambjörnsson Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag

Arnesson Anne-Lise (2000) Masculinities and identities at play. A discourse analysis of conflict in a Norwegian classroom. Pedagogy, Culture and Society, 2, 157-171

Berg Lena (2002) Äkta kärlek: heterosexuell samvaro speglat mot diskurser om kärlek, heterosexualitet och kropp. (utgör, jämte författarens licentiatuppsats, avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet)

Berg Lena (1999) Lagom är bäst: unga kvinnors berättelser om heterosexuell samvaro och pornografi. Stockholm: Bilda: ROKS

Berge Britt-Marie (1998) Könskoreografi och symboliskt våld i skolan. Kulturella perspektiv, 4, s.46-54

Berggren Inger (2001) Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).

Bjerrum Nielsen, Harriet. (2003) Nye jenter og gamle kjønn. NIKK magasin, 2, 9-12.

Jag och min lillebror med våra avhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Med 5 sidor till så kan man nästan säga att lärarna mer eller mindre också blir genusvetare, vilket ju är målet. Men man kanske inser att detta är ganska nytt och att lärare i 50-60-års åldern ju missat all den här viktiga kunskapen och därför är inkompetenta och inte kan lära ut sitt ämne på ”ett jämställt sätt”. Samma lärare, och till och med sådana som idag är i 80-årsåldern, som undervisade mig, och jag blev ju matematiker (dessutom disputerade jag exakt 19 dagar innan min lillebror gjorde det – och vann därmed ett viktigt könskrig, eller åtminstone hade det varit det, om min familj varit genusupplyst). På tal om förväntningar som det talas om så mycket, mina gamla gymnasieläre, flera av dem avdankade universitetslektorer från Lunds Universitet, hade den helt könsneutrala förväntningen på oss alla att vi skulle få alla rätt på centralproven i kemi och matematik. Det blev också ofta så, eller nästan så, för deras klasser. De kunde sitt ämne som ett rinnande vatten och kunde förklara saker på olika sätt tack vare sina djupa kunskaper, vilket ledde till att de flesta elever förr eller senare förstod det mesta. De var dock helt okunniga om genusstrukturer.

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Rektorn var en klok man som en gång under en samling i aulan inför terminsstart sade till oss: ”En utbildning är inte något man får, det är något man skaffar sig. Det är lite otur i dagens Sverige, med både den nya moderna synen på vad kunskap är, och samtidig kravlöshet och en mentalitet som odlas (med genusvetarna i spetsen) att man alltid är offer för ”strukturer”. Och de ”olika förutsättningarna” olika elever har inför ett matteprov – där en elev pluggade under helgen medan en annan spelade fotboll och gick på disco och inte ens öppnade matteboken. Dessa ”olika förutsättningar” skapas av strukturer, men inte strukturer i hjärnan som man skulle kunna tro, utan av genusstrukturerna som omger oss alla. Det är genusstrukturerna som gör att vissa prioriterar skolarbetet högt och andra lågt. Detta visar inte minst SOU 2009:64, där vi kan ta del av den fullkomligt fenomenala analysen av svensk skola (den rapport som Anna Ekström, delegationens ordförande, i debatten med mig i Riksdagen i våras kommenterade med att hon ”står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerade nedanstående):

Sid 16: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet!).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.

Här växer de svenska genuspengarna

Här växer de svenska genuspengarna

Det är dessa problem som man har att lösa. Bland annat. Sedan dess har det producerats 13 rapporter till , och i dagarna kom alltså slutrapporten med åtgärdspaketet som jag ska läsa givetvis, men det får bli helggöra. I julhelgen läste jag Rapport 11: ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag måste avhandla först, nu när jag ändå orkat plöja den. 🙂 Men slutrapporten är klart viktigast –  där skulle ju ”lämpliga åtgärder” presenteras, baserade på de föregående rapporterna (regeringens pressmeddelande), som vi betalat med våra skattepengar. Hur är det nu – är hemundervisning fortfarande lagligt?

Om slutrapporten SVD Brännpunkt, SVD , DN ledare, Lärarutbildare på  Newsmill , Genusnytt om rapporten. Mer skoldebatt – lärare blir byråkrater: SVD 1, SVD 2.

PS! Bloggen Tysta tankar tar upp frågan om mäns roll och andelen män i skolan i sitt inlägg om DEJA:s slutrapport, och jag noterar att bloggen i ett annat inlägg nämner SOU: 2006:75. Och då jag läst SOU 2006:75 riktigt noga så kan jag svara på frågan som ställs i det senaste inlägget om DEJA:s slutrapport. I SOU 2006:75 som jag bloggat om i fyra inlägg har jag i del 3 svaret, och här är det:

På sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare. Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Här kan man ställa sig två frågor: 1. Varför vill  svenska genusvetare egentligen att det ska vara 50% män i förskolan? 2. Varför spelar kön roll i bolagsstyrelser men inte i förskola och skola?

En sista kommentar: är det någon som tänkt på att förkortningen DEJA är olämplig med tanke på ambitionen? Deja är benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Förkortningen bör granskas ur ett genusperspektiv då den uppenbarligen bär på ett dolt budskap.

Relaterat: Världen idag: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64) , Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64) , DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64) , Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64) , DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64), Mitt anförande i Riksdagen , Grattis skattebetalare!Genusväldet intar Södertörns högskola, von Wright och tekoppen.

Fler genusrelaterade nyheter hos Pelle Billing, Matte Matik, Pär Ström, Aktivarum

Annonser

%d bloggare gillar detta: