Uppsala-remissen: genusvälde på frammarsch!

december 2, 2009

Genuskommissarier inte Uppsala Universitet

Genus-kommissarier intar Uppsala Universitet

Bertil Holmlund, professor och prefekt vid Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet skriver i en kritisk debattartikel i UNT: ”Genusnormen en Sovjetmodell?” om hur genuscertifieringen nått de humanistiska och samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet: ”Det bör finnas kurslitteratur som ”analyserar aktuellt ämne ur genusperspektiv”. När kurslitteratur som saknar genusperspektiv används bör den ”problematiseras ur genusperspektiv”. Åtgärder bör vidtas för att ”identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet” och ”höja genusmedvetenheten”. Ambitionen verkar vara att genusperspektivet ska genomsyra all verksamhet vid universitetet, inklusive forskningen… Genuscertifiering innebär krav på ”perspektivmonopolisering”: genus är det perspektiv som ska gälla och omfattas av alla. Det går inte att komma ifrån att denna sorts upphöjande av genus till överordnad norm leder tankarna till den roll som marxism-leninismen spelade i Sovjetunionen och dess lydstater.”

Förra hösten var det Lunds Universitet som drabbades av genushysterin och forskarna protesterade högljutt men projektgruppen arbetade vidare med stöd av dåvarande rektor (se tidigare blogginlägg, man kan ur slutrapporten från Lundagruppen se att man skiljer på  ”genusperspektiv i undervisningen” och ”genusmedveten pedagogik”: ”Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen”). Nu har denna tvivelaktiga och extremt resurskrävande verksamhet spridit sig.

Redan förra hösten till Göteborgs Universitet (läs om institutionens dilemma med genusperspektiv på Anselms Gudsbevis och Humes regelbundenhetsteori) och nu  är det alltså dags för Uppsala Universitet. Jag har fått tag i den utredning om ”genusmärkning” av verksamheten som just nu är ute på remiss hos fakultetsnämnderna inom samhällsvetenskap och humaniora. Jag har inte hunnit få upp den på någon server än men kommer att ordna detta under morgondagen (se uppdatering av inlägget då med länk, se längst ner i inlägget) nedan en skärmdump av förstasidan, yttranden ska vara inkomna senast den 15 januari, man är visst försenad med utredningsarbetet:

Områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap beslutade 2009-01-29 att uppdra åt professor Margaretha Fahlgren att utse arbetsgrupp för arbetet med genuscertifiering. Denna utsågs 2009-03-26 och kom att bestå av fem personer från Teologiska fakulteten, Juridiska fakulteten, Historisk-filosofiska fakulteten, Språkvetenskapliga fakulteten och Samhällsvetenskapliga fakulteten. Efter fyra sammanträden presenterade gruppen det 5-sidiga förslag som nu är ute på remiss. De verksamhetsaspekter för vilka genusmärkning anses vara av betydelse är: undervisning, arbetsfördelning, forskning (!) och rekrytering.

Några citat:

”Arbetsgruppen är splittrad vad gäller att uteslutande fokusera på genus. Ett flertal i gruppen anser att vi i de fall det är möjligt bör inbegripa även andra diskrimineringsgrunder än kön.” Jämför med slutrapporten från projektgruppen för genuscertifieringen i Lund ledd av Tiina Rosenberg, där man (sid 3) kan läsa att Projektgruppen har valt att i första hand fokusera på genus, men är öppen för en intersektionell förståelse av genusbegreppet. Intersektionalitet innebär att ta hänsyn till fler faktorer än kön, såsom etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, funktion, religion och andra samverkande, och varandra förstärkande,maktordningar.” Vi kan alltså förvänta oss en stor intersektionell fanatisk aktivistkader bestående av i princip halva befolkningen som måste anställas för att granska att resten sköter sin verksamhet ur ett genusperspektiv. Notera  (sid 2) att man finner värdegrunden för genuscertifieringen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna!

Åter till Uppsala-gruppens förslag: ”För att undvika mindre lämpliga associationer för verksamheten inom humaniora och samhällsvetenskap valde arbetsgruppen att inte använda termen ”genuscertifiering”.Istället använder man ”genusmärkning” som ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenshet.”

Av nedanstående citat (sid 2) framgår dock att de konkreta planerna är desamma som de för genuscertifieringen vid Lunds Universitet:

”Arbetsgruppen anser att kriterierna för genusmärkning behöver tas fram med stor omsorg och eftertanke. Det är en uppgift som kräver mycket mer omfattande insatser än dem som arbetsgruppen kunnat lägga ner… Konkreta kriterier vad gäller undervisning är t. ex. följande. De flesta av dem är hämtade från rapporten om genuscertifiering vid Lunds Universitet.” Nedan en skärmdump av punkterna:

Många morötter behövs för att lura på folk genus

Många morötter behövs för att lura på folk genusidiotin

Sid 3-4: ”Erfarenheten har visat att institutioner blir motiverade om det finns en ekonomisk morot. Det ska löna sig att ansöka om och bli genusmärkt…I märkningsprocessen bör det finnas en typ av kriterier som ska vara uppfyllda. Kriterierna kan t.ex. vara sådant som att kurslitteraturen har blivit granskad ur genusperspektiv och att eventuella brister är åtgärdade. Ett annat exempel är att det ska beskrivas och förklaras på vilket sätt man problematiserar begrepp, teorier och metoder med avseende på genus, samt i vilka föreläsningar, övningar och uppgifter och med hjälp av vilka delar av kurslitteraturen man har gjort det… På så sätt kan bedömarna skaffa sig en klar bild och tillstyrka eller avslå en ansökan om genusmärkning… Det är arbetsgruppens uppfattning att en tillämpning av genusmärkning med hjälp av ovan nämnda kriterier [skärmdumpen ovan avseende undervisningen plus nio punkter till som gäller arbetsfördelning] skulle kunna bidra till att förbättra Uppsala Universitets image, dvs att komma ifrån bilden av att präglas av konservatism och förlegade strukturer”.

Man ser dock en del ”problem” så här i ett inledande skede, bland annat (sid 4):

– bedömarna behöver ha både en kompetens i jämställdhetsfrågor och en ämnesmässig kompetens som är relevant för de verksamheter som ska underkastas en märkningsprocess.

–  på vissa institutioner kan det finnas problem vad gäller kompetensnivån att identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet.

Ekvationer ur genusperspektiv

Ekvationer ur genusperspektiv

Vem ska då kontrollera att ”genusmedvetenheten” är hög och att all undervisning sker med ett genusperspektiv avseende det konkreta innehållet i kurserna? Arbetsgruppen ”föreslår en kombination av självvärdering och extern granskning. Granskningen av vad som åstadkommits bör dock göras av en extern bedömare. Det är önskvärt att det är en grupp av bedömare så att behovet av kompetens i jämställdhetsfrågor samt av olika sorters relevant ämnesspecifik kompetens är täckt”. Hur f-n löser man en partiell differentialekvation på ett genusmedvetet sätt? Så här ser en enkät ut för intresserad personal i Lund för närvarande. Först ska man granska sitt eget genusmedvetande ur ett postkolonialt radikalfeministiskt perspektiv och lämna in till närmsta genuskommissarie, varefter man får gå en propagandakurs i genus (jag har själv utarbetat ett förslag till en genusintroduktionskurs!) och sedan förväntas man undervisa med könet i åtanke ”hela tiden”. Hur långt får vansinnet gå i ett civilicerat land? Man kan visst lägga an ett genusperspektiv på allt – även nationalekonomi (vilket jag skrivit om tidigare: gender budgeting och postautistisk ekonomi).

Se för övrigt den blygsamma genuslitteraturlista som rekommenderas för lärarutbildare vid Uppsala Universitet: ”Först presenteras allmängenuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt  universitetet/ arbetsplatsen.”

Även Pär Ström och Pelle Billing har bloggat om UNT-artikeln (1 ,2). PS! Glöm inte att FRA kopplar in kablarna nu (HAX)!

Uppdatering: Nu har jag fått Uppsalaremissen upplagd med hjälp från Pär Ström (tack Pär!) – HÄR!

Finns nu även på UU:s server HÄR!

Relaterat: En ekologisk genusfråga & Ett skräckexempel på genusväldet & Rothsteins genusbrev.

Annonser

Folkpartister vill ha genus i förskolan

juli 19, 2009
Skydd mot patriarkal strålning

Skydd mot patriarkal strålning

Landet förfaller medan den statliga byråkratin går genusvetarnas ärenden där de sitter inkvoterade iförda foliehatt och genusbrillor och smider kommunistiska femårsplaner i jämställdhetens namn. Där sitter de och analyserar patriarkala förtryckarstrukturer i en dammstuss medan det verkliga förtrycket pågår mitt framför ögonen på dem, nämligen det förtryck de själva står för genom sitt sk yrkesutövande. Sedan kan de sitta där i skuggan av hjärntvätten och undra varför strukturerna består trots alla kampanjer. Och den som inte är tillräckligt undergiven blir givetvis uthängd medan den som följer strömmen istället får finna sig i att känna sig idiotförklarad (citat: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”) Trots att de långsiktiga konsekvenserna av exempelvis genus i förskolan inte är kända (så motiverar genusvetarna nämligen själva ansökningarna om mer skattemedel – ”följderna på lång sikt är inte kända så det behövs mer forskning på området”) så massimplementeras ändå teorierna både i praktisk handling och i form av massiva (nästintill lagstadgade!) hjärntvättsliknande propagandainsatser. Så borde inte ett civiliserat samhälle fungera, eller en demokrati – så  föredömligt (ur ett genusperspektiv) fungerar bara en diktatur.

Blir det FP som inför Nobelpris i genusvetenskap?

Dags att införa Nobelpris i genus-vetenskap?

Varför detta uppsving av genuspropaganda i svensk förskola (och allmänt överallt) på senare år då? Är det inte sossarnas och vänsterns verk? Man skulle kunna tro (och hoppas) det men i själva verket var flera politiker i det andra lägret pådrivande när de var i opposition tiden före 2006. Ett exempel (det kommer fler i kommande inlägg) är folkpartisten Cecilia Wigström som år 2003 i interpellationen 2003/04:83 (kammarens protokoll här) ställde frågan om jämställdhet i förskolan till dåvarande statsråd i Utbildningsdepartementet Lena Hallengren (s) (som för övrigt varit misstänkt för bedrägeri under sin tid som ordförande och firmatecknare för Kalmar läns SSU-distrikt). Närmare bestämt ville Wigström bland annat ha svar på frågan om när ”tiden är mogen för att jämställdhetsarbetet integreras på ett effektivt sätt i den ordinarie förskoleverksamhet istället för att bedrivas som ett projekt?” ”Projekt” syftar på den tillsatta Delegationen för jämställdhet i förskolan, vars slutrapport SOU 2006:75 jag bloggat om tidigare (se längst ner). Wigström är kritisk och anser att s-regeringen tillsatt en särskild delegation endast som en uppvisning av handlingskraft i PR-syfte, medan Wigström själv gärna sett att jämställdhetsarbetet omedelbart integrerats (eller ”jämtegreras” som de säger i interpellationsdebatten) i förskoleverksamheten under Myndigheten för skolutveckling eftersom det finns en risk att denna myndigheten inte tar sitt jämställdhetsuppdrag på allvar i tron att den särskilda delegationen ska göra allt. (S) anser dock att både denna myndighet och den särskilda delegation (med sina öronmärkta 12,5 miljoner) bör jobba med att genusanalysera och leta efter könsmönster bland både treåringar och personal inom förskoleverksamheten, och statsrådet försäkrar Wigström om att båda aktörer är ålagda att jobba med frågan.

Avlyssning och genus - vad kommer härnäst?

Avlyssning och genustvång - vad kommer härnäst?

Som framstående exempel lyfter Wigström (fp) fram förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. Wigström ser nämligen många problem (överst i I 2003/04:83 ) ”Trots ökad uppmärksamhet på könsroller, så lär sig pojkar fortfarande att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum, medan flickorna skolas i att vara lydiga, lyhörda och att prata. Förskolan, och i förlängningen även skolan, måste därför aktivt söka motarbeta de strukturer av könsförtryck som finns i samhället, genom att integrera jämställdheten i förskolans verksamhet och göra barnen till fria individer.” Och därmed kan hon sälla sig till skaran ”Politiker för tvång för ökad frihet” som återfinns både bland genusfrälsta och FRA-lagsfrälsta. Det anmärkningsvärda är dock att denna politiker är folkpartist och liberal.

Delegationen för jämställdhet i förskolan (2003-2006) hade som uppgift att fördela medel till jämställdhetsprojekt,välja ut, följa och dokumentera ett antal förskolors jämställdhetsarbete samt sprida dessa förskolors erfarenheter och kunskaper, och ”utveckla verktyg för att personal i förskolan ska kunna granska och analysera bland annat pedagogiska hjälpmedel, lekmaterial och barnlitteratur ur ett könsperspektiv.” En mycket angelägen uppgift som slagit igenom och som vi har att tacka delegationen för är att personal numera har verktyg för att ”könsavkoda” lekmaterial. Från SOU 2006:75 vet vi att på exempelvis Svartöstadens förskola i Luleå har man tagit bort alla bilar för att pojkarna genom att leka mest med dem “könskodar” dem, och detta ger dessa leksaker “högre status” och de måste därför avlägsnas (sid 107) med motiveringen: “Det är vi vuxna som kodar materialet och aktiviteterna, och barnen kommer ändå att möta de mest könskodade leksakerna utanför förskolan.” (!) På förskolan Kullegården i Partille har man istället för att plocka bort något valt att köpa in fler flickleksaker, samtidigt som personalen “arbetar för att avkoda allt material och ge det samma status” (sid 110). Här finns också förskolelärarna som känner sig stressade och otillräckliga för att de ”missar genusperspektivet vid påklädning” av förskolebarnen, något som kan vara brottsligt eftersom att jämställdheten ska genomsyra all verksamhet ju är lagstadgad genom Lpfö 98.

Tvååring könskodar leksakstraktor

Tvååring könskodar en leksakstraktor

Cecilia Wigström i sista stycket i I.2003/04:83: Ansvaret för att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolorna borde i stället lagts på Myndigheten för skolutveckling. Jämställdhet får inte hanteras som en separat fråga utan måste integreras inom den ordinarie verksamheten. Det är också dags att gå från ord till handling i den ordinarie förskoleverksamheten, i stället för att fördela medel till olika projekt och lyfta fram goda exempel. Goda exempel och erfarenheter finns redan. Det är dags att förskolans läroplan ses över, utifrån erfarenheterna från förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle.” Inga fler ”projekt” alltså utan påtvinga alla förskolor rakt av denna av folket ifrågasatta ”pedagogik”. Att tillsätta delegationer och utredningar kan ju för övrigt skapa onödig nyfikenhet och vetskap hos medborgarna, som helst inte ska förstå vad som pågår innan diverse beslut redan klubbats igenom och genomförts.

Och statsrådet Hallengren håller med men försvarar ändå Delegationen (anf 33 i Kammarens protokoll) : ”Det är viktigt att jämställdhet och jämställdhetsarbetet i förskolan uppmärksammas. Regeringen antog därför redan den 14 augusti 2003 direktiv till en jämställdhetsdelegation för förskolan för att påskynda, intensifiera och effektivisera arbetet för jämställdhet. Delegationen fråntar inte myndigheterna deras särskilda ansvar och ska inte ses som ett kortsiktigt och tidsbegränsat projekt. Jämställdhetsdelegationen ska hjälpa till att lyfta fram och förstärka ansträngningarna för jämställdhet i förskolan och har därför i uppgift att ge förslag till åtgärder för ökad kvalitet i förskolan… Jag har full förståelse för att Cecilia Wigström är otålig och vill påskynda arbetet. Det är jag också. Det är dags att gå från ord till handling. Avsikten med Jämställdhetsdelegationen är att lyfta fram betydelsen av jämställdhet och ge jämställdhetsarbetet i förskolan en extra skjuts.”

Det tragiska här är att ”jämställdhetsarbetet” ska tolkas mot bakgrund av den genusvetenskapliga analys om könsmaktsordningar och medfödda förtryckarmekanismer och 50/50-visionen (där den fria viljan får ge vika alternativt ”rättas till”) som görs i Delegationens slutrapport SOU 2006:75. Jämställdhetsarbetets innebörd är alltså inte någon tvistefråga, utan snarare handlar det om vem som snabbast och effektivast kan ”intensifiera”, ”effektivisera” och ”sprida” jämställdhetsarbetet. Därefter (anf 35) lägger statsrådet ett exemplar av ”Hur är det ställt? Tack ojämt” (ett ”stödmaterial” om könsmönster i skolan som Myndigheten för skolutveckling utformat) på bordet till Wigström att ta efter debatten, för att verkligen betona att både Myndigheten för skolutveckling och den särskilt tillsatta delegationen (med 12,5 miljoner till sitt förfogande) jobbar med jämställdhet/genusanalys av skol- och förskolebarn i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

Genusvision: färgerna anger gensuvetartätheten i kommunerna

Genusplaner - färgen anger gensuvetartäthet i resp kommun år 2003 och 2006

Wigström fortsätter (anf 36) att envisas, som om det förelåg någon osämja: ”Jag tror inte att delegationen svarar på behoven att nå ut till alla förskolor. Brister finns i dag hos alla, men det är få av dem alla som kommer att komma i kontakt med delegationens arbete. Det finns ett antal möjligheter för att få en förändring till stånd i förskolorna inom den ordinarie verksamheten. Folkpartiets landsmöte beslutade för några veckor sedan att förskollärarutbildningen ska förstärkas med jämställdhetsaspekterna. Birgitta Ohlsson och jag själv har väckt motioner i riksdagen om att göra om obligatoriska jämställdhetsplaner. Det är en del av det som krävs enligt läroplanen. Fortbildning för befintlig personal är en tredje väg att gå för att nå verksamheten. En fjärde möjlighet är att sprida handböcker med de goda exemplen till alla skolor i landet. Har statsrådet övervägt några av dessa vägar för att nå ut? Om hon inte har gjort, kan hon tänka sig att göra det i framtiden? En tredje fråga gäller genuspedagogerna, som jag har förstått skulle vara införda i varje kommun till år 2004. Hur går det med det arbetet? Hur många kommuner har hittills infört genuspedagoger? ”

Plågad av osynliga könsmaktsordningar

Könskodar leksaker och upprätthåller seg könsmaktsordning?

Statsrådet Hallengren svarar (anf 37 och 39): ”När det gäller delegationen, som interpellationen huvudsakligen handlar om, har den ett utredningsuppdrag men också en opinionsbildande uppgift. Jag vill att delegationen använder sina 12,5 miljoner kronor till att lyfta upp jämställdhetsfrågan, att göra den synlig… Nu är det dags att sätta förskolan och de allra minsta barnen i fokus. En delegation synliggör detta arbete på ett tydligare sätt. Att synliggöra den brist på jämställdhet som råder i förskolan bland de yngsta barnen är inte på något sätt oviktigt – tvärtom.”

Brist på jämställdhet bland ett- till femåringar? En ”ojämställd struktur” bland tvååringarna? Snälla, skona oss…Vissa svenska vuxna politiker av idag tycks för övrigt faktiskt höra hemma just i förskolan, eftersom de tycks befinna sig på det intellektuella utvecklingsstadiet. Frågan är om inte ungarna är smartare?

För den som missat: genuspedagogik i svensk förskola del 1, del 2, del 3 del 4.


%d bloggare gillar detta: