”Värre än så är det inte”?

mars 19, 2010
Flicka som befäster normer

Flicka som befäster normer

Jag hoppas att ingen missade P1 Skolministeriet (”Genuspedagogerna”) från i tisdags (UR Play). Deltog gjorde DEJA:s (och SACO:s ) ordförande Anna Ekström, föräldern Håkan Eriksson och  genuspedagoger. Notera vad genuspedagogen säger min 10.55-11:24: ”Det är ju det som är liksom vårt uppdrag till skillnad som förälder, det är ju faktiskt att få barnen att prova på så mycket som möjligt, att, att… jag tycker det är en viktig uppgift man har att barnen ska vara nyfikna, alltså att de inte ska fastna i att ”nej det där är inget för mig”. Jag menar det är ju väldigt tråkigt om man redan som kille när man är då bara 6 år redan har bestämt att vissa saker ska man inte göra om man är kille. Då har man ju begränsat sig redan när man är 6 år.”

Föräldrarna har alltså en hämmande inverkan på barnens nyfikenhet och låter dem inte prova på olika saker, vilket begränsar barnen. Detta till skillnad från genuspedagogerna, som bland annat designar nya leksaker ur ett genusperspektiv som ska stimulera kreativiteten – något varken föräldrar eller förskolepersonal visst kan göra. Låt mig räkna upp några aktiviteter jag gick på under grundskolan åk 1-9: programmering (8 år, BASIC 🙂 ), simhopp, tennis, fotboll, handboll, teckning, ridning, dans, astronomi, en TV-baserad kurs på 2 poäng fysikhistoria (som jag inte kunde få ut då jag inte hade gymnasiebetyg) och digitalteknik (inom föreningen Unga Forskare). Hur kan nu allt detta komma sig? Var min mamma genuspedagog? Nej – fysiker! Var kurserna i programmering och digitalteknik anordnade av genusvetare som fått miljontals kronor för att könsneutralisera Lunds ungdomars beteenden? Nej – det kom informationsbrev på posten skickat av de eldsjälar som ordnade kurserna, och dessa informationsbrev var inte granskade ur ett genus-, jämställdhets-, demokrati-, queer-, HBT- eller mångfaldsperspektiv! Varken texten eller bilderna!

Håkan Eriksson har en bra poäng minut 19:30-19:39 ang Ekstöms kommentar i början om att pojkar går ut med sämre betyg och presterar sämre i skolan:

”Genuspedagogik i det här fallet gör mer skada än nytta, för den utgår ifrån det omvända förhållandet – att det är flickorna som är missgynnade.”

Samt 22:33- 22:45, på frågan ”Håkan, finns det något som skulle kunna få dig att ändra din syn på genuspedagogernas jobb i skolan? Är du fortsatt motståndare till att de ska in på din skola till exempel?”) blir svaret:

”Absolut, jag tycker bara att ju mer jag läser om det här desto mer förstärks ju mitt motstånd.”

Notera vad  Anna Ekström säger 21:35-22:08:

”Det är också ett sätt som samhället har valt att lägga upp det på. Istället för att lägga jämställdhets- och genusarbetet väldigt mycket på lärarna i klassrumssituationen så har man valt att gå en väg via genuspedagoger. Och jag, jag kan tycka att i drömvärlden så vore det bättre förstås om varje lärare vore en genuspedagog och hade en riktig möjlighet att ge pojkar och flickor samma utbildning och samma förutsättningar, men bekymret med den svenska skolan är att på grund av resursbrist har ju statsmakterna och kommunerna valt att lägga de här pengarna som projekt som återkommer då och då.”

Fan, jag glömde genusperspektivet!

F-n, jag glömde ju genusperspektivet!

Bekymret med den svenska skolan alltså – att inte alla lärare är genuspedagoger, och dagens lärare klarar inte av att ge pojkar och flickor samma utbildning – maken till fräckhet att sitta i riksradio och förringa hela svenska lärarkårens insatser i ett samhälle där det är svårt nog att verka som lärare!  Och då ska ni alla veta att det så klart  ingår obligatoriska genuskurser för alla blivande grundskole- och förskolelärare – tro inget annat. Kanske måste man ha doktorerat i genusvetenskap för att få vara i kontakt med den uppväxande generationen? Bara som en försiktighetsåtgärd då – så att inte deras liv går åt helvete? Se gärna mina tidigare inlägg om genuspedagogik i förskolan med information hämtat från Statens Offentliga Utredning SOU 2006:75, där det på sidan 19 fastslås i första meningen att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”.

Genuspedagogik i förskolan – del 1

Genuspedagogik i förskolan – del 2

Genuspedagogik i förskolan – del 3

Genuspedagogik i förskolan – del 4

Jag i DN om genuspedagogik

Jag i SVD om genuspedagogik

På tal om SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” – slutbetänkandet av Delegationen för jämställdhet i förskolan som jag bloggat om i länkarna ovan, så var också här SACO:s ordförande Anna Ekström ordförande (liksom för Delegationen för jämställdhet i skolan som framgick av mitt inlägg om debatten i Riksdagen).

Professor Frängsmyr

Professor Frängsmyr

Nu har repliker inkommit på fil dr Ann Heberleins artikel ”Lika barn leka bäst” i Sydsvenskan, dock bara i den tryckta versionen (15 mars). Både professor Tore Frängsmyr och docent Steven Sampson replikerar. Frängsmyr skriver under rubriken ”Friheten är hotad” bland annat: ”Nu skriver Ann Heberlein att förslaget bara gällde undervisningen, inte forskningen. Detta är fullständigt felaktigt! Det står tydligt att alla teorier och metoder ska relateras till genusteorier. Läroböckerna på universitetsnivå bygger dessutom på forskning. Om inte läroböckerna tar upp genusperspektiv ska läraren genomlysa och diskutera detta som ett problem. Allt detta innebär att genusteorierna ska utgöra en övergripande princip, som ska vara den yttersta intellektuella styrmekanismen. Att det i sin tur skulle hämma den akademiska friheten är så självklart att det nästan inte behöver sägas. Områdesstyrelsen för humaniora och samhällsvetenskap har nu lagt ned den tilltänkta utredningen. I det beslutet deltog både kvinnor och män.”

(Som jag uppfattat det enligt följande protokoll sid 13 angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta dock att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Planen är dock att inte kalla det man har i åtanke för genusmärkning längre).

Docent Sampson

Docent Sampson

Steven Sampson skriver under titeln ”Ett maktspel” bland annat att: ”Genuscertifieringen av våra kurser, litteraturlistor och lärare är ett nytt försök att tvinga in politiska dagordningar på universitetet. Vare sig det är ”genuscertifiering” i Lund, ”genusmärkning” i Uppsala eller ”jämställdhetscertifiering” i Umeå, är strategin densamma: man tar ett intellektuellt perspektiv kallat ”genusvetenskap”, lägger till en feministisk ideologi och promoverar detta som progressiv jämställdhetspolitik… Genusvetare älskar att framföra maktkritik. Men nu har de fått miljontals kronor till nya genuscertifieringsenheter. Deras maktkritik är nu borta, självkritiken frånvarande. Genuscertifieringen är ett maktspel. Det hör inte hemma i universitetslokalerna.”

Det intressanta är nu Ann Heberleins slutreplik på dessa, med titeln ”En demokratifråga” som inte alls bemöter Frängsmyrs och Sampsons kritik. Jag återger hela:

”Jag vill gärna uppmana Tore Fränsmyr att noggrant läsa ”Slutrapport från projektgruppen för genuscertifiering” (vilken ligger till grund för det ratade Uppsalaförslaget), den här gången mindre konspiratoriskt. Jag har ytterst svårt att förstå det förkastliga i att manliga och kvinnliga studenter bereds tillfälle att delta i undervisningen i lika hög utsträckning. Jag har också ytterst svårt att förstå det problematiska i att lägga sig vinn om att använda sig av kurslitteratur skriven av både män och kvinnor. Att beakta både mäns och kvinnors perspektiv och inkludera båda könen är en demokratifråga snarare än ”feminism”. I föreläsningssalarna, seminarierummen och handledningssamtal är makt ständigt närvarande: föreläsaren, seminarieledaren och handledaren är i en maktposition i förhållande till studenten. Det gäller naturligtvis både manliga och kvinnliga studenter. Just därför är det angeläget att vara medveten om hur makten används. Jag är helt enig med Fränsgsmyr om det löjliga i att klocka den tid manliga respektive kvinnliga studenter öppnar munnen och att räkna antalet sidor skrivna av män respektive kvinnor. Rapporten från Lunds universitet med Tiina Rosenberg som ordförande uppmanar till att reflektera över hur talartiden mellan män och kvinnor fördelas samt tillse att både manliga och kvinnliga författare är representerade på litteraturlistan. Värre än så är det inte.”

En självdeklaration för genusmedvetenhet

En anställds självdeklaration som intygar genusmedvetenhet

Kommentar: om det nu inte är ”värre än så” sa kan man ju fråga sig varför genus-certifieringen kräver miljontals kronor för denna ”reflektion” över talartiden och kurslitteraturen, varför den kräver särskilda certifierinsombud, en oberoende kontrollenhet, flersidig självdeklaration som ska fyllas i av de anställda och skräddarsydd utbildning i genusmedvetenhet för de anställda, samt ekonomisk premiering av de institutoner som låter sig genuscertifieras. Och så har vi detta med maktpositionen som Heberlein tar upp. Den som står framme vid katedern står självklart i en maktrelation till studenterna, detta som kunnig doktorand, lektor, docent eller professor som ska förmedla kunskaper till studenterna och betygssätta dem. Hur kan vi göra detta annorlunda? Eller ska vi bara reflektera över hur det känns att stå där framme? Kanske strunta i att göra tentor alls, så att ingen känner sig kränkt utifall att alla inte får exakt samma poäng på tentan? Eller består maktutövandet i att föreläsaren levererar något som denne i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne framställer som en sanning, tex Maxwells ekvationer, och där studenten då förminskas till passiv mottagare av information vilket leder till en strukturell underordning av alla studenter?

En maktrelation man missat att ta i beaktning i slutrapporten är den mellan alla universitetsanställda och de genuscertifieringsansvariga – ska inte de reflektera över vilken makt och hur mycket pengar de har? Vad gäller den  ”jämställdhetscertifiering” i Umeå som Sampson nämner från 2008 gällande intstitutionerna för matematik och matematisk statistik så är bara den ”reviderade ansökan” 58 sidor lång! Tar det inte bara en rad att skriva: ”Reflektera över hur du fördelar talartiden mellan kvinnor och män samt hur litteraturlistan ser ut vad gäller könsfördelning av författare”. En komplett ansökan borde således, om det Heberlein skriver är korrekt, ta max några rader i anspråk, där den andra meningen uppmanar föreläsaren att reflektera över sin makt över studenterna, och på tredje raden skriver institutionens prefekt under.

Vad är väl några miljarder och en liten samhällskollaps när vi pratar genus?

Vad är väl några miljarder och en liten samhällskollaps när vi pratar genus?

Men visst kommer det att kosta, jag har just räknat ut att om en institution med 100 anställda ska reflektera över allt detta under en timme dagligen kommer kostnaden i snitt att uppgå till 6 miljoner kronor kronor årligen per genuscertifierad institution! Lägger vi till arbetsgivaravgiften på 55% blir det 9.3 miljoner. Och då är fortfarande inte genuscertifieringsombuden inräknade, eller genusutbildningspaketen, eller den expertfunktion som kommer från Centrum för Genusvetenskap i form av kontrollarbete och granskning av de anställdas självdeklarationer och andra kostnader i form av kontinuerlig utvärdering mm som tillkommer med detta projekt. Ni kan själva räkna ut totalkostnaden för skattebetalarna om alla Lunds Universitets institutioner genuscertifieras, för att inte tala om alla lärosäten – vi är då uppe i miljardbelopp och måste troligen lägga ner nästan all annan samhällsverksamhet för att det ska gå runt. Du sköna nya värld!

OBS! Missa inte vad som händer i Transgenusdebatten! Tidningar och radio har tagit upp fallet. Från Matte Matiks blogg:

1.Kort

2.En emailintervju

3.Artikel i Uppsala Fria Tidning: ”Nätsatir lades ner efter påtryck från dagspress”

4.Transgenusradio med bara ena parten

Uppdatering: citat ur artikeln i Fria tidningen (länk 3 ovan):

”Håkan Hydénär professor i rättssociologi påLunds universitet, och projektledare för Cybernormer, ett projekt som undersöker de sociala och rättsliga normerna på nätet. Han menar på att det är syftet som är avgörande. Finns det ett syfte som hänger samman med yttrandefriheten och så tydligt handlar om att parodiera eller ironisera över innehållet så är det starkar än upphovsrätten.

– Det som gör det extra parodiskt är ju att det är en tidning, som eljest värnar om yttrandefriheten till varje pris, som nu protesterar mot att den utnyttjas. Men så är det i den värld av förändring som vi lever i, att värden ställs upp och ner. Tycks vara lite av gammalmedier mot sociala medier, säger Håkan Hydén.

Matte Matik menar påatt transgenusmotorn skapades som en kul grej, men även som ett forum för att skapa debatt om jämställdhet, något som borde klassas som politisk satir.

– Jag tycker att genus och jämställdhetsdebatten i media har stora problem i dag och har velat göra ett inlägg i debatten som visar hur lite som krävs för att förvandla artiklar som i dagsläget anses vara politiskt korrekta till texter som är allt annat än trevliga, säger Matte Matik.”

Direktlänk till radioinslaget om transgensumotorn (min 12.15 och framåt)!

Annonser

Filosofiska Rummet imorgon söndag kl 17

mars 6, 2010

 

Filosofiska Rummet om genuscertifieringen

Filosofiska Rummet om genuscertifieringen. Från vänster: Göran Bexell, Tanja Bergkvist, Tomas Brage, Svante Nordin

 

Imorgon söndag 7/3 kommer jag att medverka i Filosofiska Rummet (P1) ”Genus-perspektivet och forskningens frihet” (eller mp3-filen HÄR) där jag, professor Svante Nordin, professor Tomas Brage och professor Göran Bexell diskuterar genuscertifieringen inom akademin. Svante Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria och liksom jag kritisk mot idén att genuscertifiera universitetskurser, universitetsprogram, forskare, institutioner och hela lärosäten. Tomas Brage är professor i fysik och ansvarig för det pilotprojekt för genuscertifiering som dragits igång vid Fysicum i Lund (de andra två pilotprojekten pågår på Institutionen för Energivetenskaper och Trafikflyghögskolan). Göran Bexell är professor i etik och var rektor för Lunds Universitet 2003-2008, dvs under den tid då universitetet tillsatte den projektgrupp för genuscertifiering som leddes av genusprofessor Tiina Rosenberg (det känns som om alla är professorer utom jag :-)) och som sedermera utmynnade i följande tvivelaktiga dokument: Slutrapport från projektgruppen för genuscertifiering:

Några citat från denna slutrapport som utgör grund inte bara för genuscertifieringen vid Lunds Universitet utan som även varit inspiration för den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Som bekant, se länkar nedan, så hade man i Uppsalaförslaget hämtat kriterierna rakt av från denna slutrapport från Lunds Universitet, men man valde dock att kalla det för ”genusmärkning” för att ”undvika mindra lämpliga associationer” (utan att gå in på vilka), och som bekant har man nu även valt att skippa ”det belastade begreppet genusmärkning” som av någon anledning blev belastat under remissprocessen. Det gäller att hitta på nya namn för samma ovälkomna förslag – denna föredömliga uppfinningsrikedom från genusfanatikernas håll ska en gång för alla visa Sveriges akademiker och det allsmäktiga Patriarkatet var skåpet ska stå – nämligen till vänster om extremvänstern där genusvansinnet vanligen håller till. Genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation och konkurrera ut omvärlden en gång för alla – Sverige kommer med hjälp av Centrum för Genusvetenskap att resa sig ur de förlegade strukturernas aska och börja producera forskning i Nobelprisklass så snart landets akademiker bara lär sig att anlägga ett genusperspektiv på sin forskning, sig själva, sina kollegor och sina studenter. Genusmaffian som gjort karriär på att kartlägga maktstrukturer är i full färd med att bygga upp egna.

 

Sexistiska naturlagar?

Sexistiska naturlagar?

 

Genus är lösningen på allt – alltifrån dåliga skolresultat till avancerad forskning inom alltifrån medicin till kvantfysik – genom att anlägga ett genusperspektiv på den patriarkala partikelacceleratorn i CERN kommer den efterlängtade Higgsbosonen att dyka upp när den inte längre behöver gömma sig undan de samverkande maktordningar som kraftfält och partiklar hittills underkastats inom partikelfysiken. Genuskompetensen kommer att släta ut all hieraki och alla förtryckande strukturer som skapades under den inflationistiska fasen kort efter Big Bang då Universum utvidgades exponentiellt som ett resultat av mäns fixering vid höga hastigheter, vilket Luce Irigaray som bekant visade redan 1987:

”I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einstein’s välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

 

Genuspilot på krigsstigen?

Genuspilot på krigsstigen?

 

Med tillräckligt mycket genusmedvetenhet kan man med hjälp av en spektralanalys av allt vansinne som strålar ut från Centrum för Genusvetenskap bygga en rymdfarkost som färdas bakåt i tiden utan att färdas med den patriarkala ljushastigheten och under denna resa strukturera om hela Universum med en feministisk postmodernistisk analys som har sin grund i det kvantmekaniska faktum att observatören skapar verkligheten i observationsögonblicket. Det är av denna anledning svenska staten utbildat alla våra genuspiloter, förändringspiloter, jämställdhetspiloter, jämställdhetsutvecklare, genusutvecklare, genusstrateger, jämställdhetsstrateger, genuscoacher, jämställdhetscaocher, jämställdhetsdirektörer, genuskonsulter,  jämställdhetskonsulter, genusambassadörer, jämställdhetsambassadörer och jämställdhetsinspektörer (googla själva för att övertyga er om att dessa yrkestitlar finns). För att komma till saken – några citat från slutrapporten från projektgruppen för genuscertifiering som tas upp i programmet:

”I Jämställdhetspolicy för Lunds universitet 2006-2010 anges att relevanta genusperspektiv och en könsmedveten pedagogik ska vara ett naturligt inslag i all utbildning. Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen.”

”Genusperspektiv har under 2000-talet varit ett prioriterat insatsområde vid Lunds universitet, men genomslagskraften har inte varit tillräckligt stor. Projektgruppen har i denna rapport försökt, i enlighet med rektors [Göran Bexell] beslut, att på ett explorativt sätt utreda och belysa möjligheterna till en genuscertifiering vid Lunds universitet.”

”Med denna rapport [2008-03-31] avslutar projektgruppen sitt arbete och överlämnar förslaget till Rektor [Göran Bexell] för vidarebefordran till områdena. I projektgruppens namn tackar undertecknad [Tiina Rosenberg] Rektor för initiativet och för förtroendet att vi fått möjligheten att arbeta med ett förslag till genuscertifiering. Det har varit en lärorik process för oss alla.”

 

Genus är ett begrepp inom algebraisk topologi. Trippeltorusen har genus 3.

Genus är ett begrepp inom algebraisk topologi. Trippel-torusen har tex genus 3.

 

”Genus är ett mångfacetterat begrepp. Genusperspektiv och teorier om genus erbjuder sätt att se, analysera och förklara sociala och kulturella fenomen som har med kön att göra (jfr SOU 2006:42). Projektgruppen har valt att i första hand fokusera på genus, men är öppen för en intersektionell förståelse av genusbegreppet. Intersektionalitet innebär att ta hänsyn till fler faktorer än kön, såsom etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, funktion, religion och andra samverkande, och varandra förstärkande, maktordningar.”

”I ljuset av detta föreslår projektgruppen för genuscertifiering det vi kallar en utvidgad självdeklaration som certifieringsmodell. Att institutioner själva redovisar sina framsteg är praktiskt för universitetet och har en pedagogisk poäng…  Samtidigt bör någon form av tredjepart finnas som kontrollenhet för att ge trovärdighet åt och stöd i arbetet med genuscertifiering på institutionsnivå. Projektgruppen har valt att föreslå en certifieringsmodell specifikt gällande undervisningen och har därmed inte utformat kriterier som omfattar hela universitetets verksamhet.” (Fanns det en sådan tanke?!)

”Projektgruppen menar vidare att det är viktigt att på olika sätt motivera institutioner för genomförandet av genuscertifiering. Detta bör ske med hjälp av ekonomiska incitament. En annan metod är någon form av offentligt rankningssystem där institutioners förbättringar och konkreta satsningar på genusperspektiv i undervisningen och genusmedveten undervisning synliggörs.”

”I denna rapport presenteras kriterierna i form av frågor, med karaktär av en checklista… Med tanke på skillnaderna mellan olika områden är det projektgruppens mening att kriterierna i viss mån kan modifieras och anpassas till den egna verksamheten, dock utan att enskilda institutioner uppställer helt egna alternativa kriterier. En enhetlighet i användningen av genuscertifieringskriterier är att rekommendera för att undvika godtycke och möjliggöra jämförelser.”

Några av kriterierna (återfinnes på sid 6-8):

* Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?

* Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och har detta synliggjorts för studenterna?

* Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?

*När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då i undervisningen?

* Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och genusmedveten undervisning?

* Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?

*Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?

* Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus?

* Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)

* Används kompetensen som finns på Centrum för genusvetenskap?

 

Självdeklaration för genusmedvetenshet

Självdeklaration för obligatorisk genusmedvetenhet

 

Se gärna även denna enkät som nu används i pilotprojekten där föreläsarna tydligen kontinuerligt ska granska sitt genusmedvetenade ur ett radikalfeministiskt potskolonialt perspektiv innan de  sätter foten i ett klassrum eller tilltalar en student eller kollega, allt under överinseende av genusmaffian och dess hantlangare, om de vill ha sin genuscertifieringsstämpel. Se även denna debattartikel av socialantropolog Steven Sampson från 2008 kort efter att slutrapporten för genuscertifiering kom: ”Förmynderi i Lund” samt svar på denna debattartikel ”Förmynderiet långt borta” undertecknat Göran Bexell, Tiina Rosenberg, Eva Frisendahl och  Ann Numhauser-Henning.

Relaterat:

Vad sysslar Vetenskapsrådet med? (Genustrumpeten)

Genuscertifieringen vid Lunds Universitet

Ett skräckexempel på genusväldet

En ekologisk genusfråga

Rothsteins genusbrev och genusforskningens dilemma

Grattis skattebetalare!

Grattis skattebetalare – del 2

Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

En akademisk fråga om genus (Axessbloggen)

Uppsala-remissen: genusvälde på frammarsch!

Uppsalaprofessor sätter ner foten i SVD

Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

Genusvetarna – offer och slagträn? (forts Uppsalas genusmärkning, andra halvan av inlägget)

Genusväldet intar Södertörns högskola

Von Wright och tekoppen (forts Södertörn)

Genus-Hitler och Genusväldets undergång

Årets Musikvideo: ”Genusväldet drar fram” (text här). Läs om Genustrumpeten i SVD)

Genus-Hitler och Genusväldets undergång:

Lästips: KD om rut , mer om religionsundervisningen, om datalagringsdirektivet.



Skolgenus

augusti 10, 2009

Det genuserade klassrummet under luppen

Det genuserade klassrummet under luppen

Jag har just plöjt igenom det 250-sidiga delbetänkandet av DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som kom nu i juli, med titeln ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” (SOU 2009:64). I slutbetänkandet, som kommer om ett år, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram i detta delbetänkande. Som bekant gäller att den som kritiserar en genusanalys egentligen är förblindad av sin egen delaktighet i genusordningen och därför utgör ett levande bevis på dess existens. Alltså kanske jag inte borde förstärka genusvetarnas teorier genom att ta upp dessa rapporter. Men eftersom det huvudsakligen inte är genusvetare som läser min blogg så tar jag mig friheten att skriva om ytterligare en i raden av alla genusflumanalyser som ska göra världen till en bättre plats.

Nämnde jag förresten att jag besökte en genuskonferens i torsdags? 🙂 Det var inget mindre än 6th European Conference on Gender Equality in Higher Education som ägde rum vid Stockholms Universitet, ett stenkast från Matematiska Institutionen. Här klev jag helt sonika – modig som jag är – in i ett rum fullt av världsledande genusforskare! Det fanns många seminarier att välja bland, och jag kom i sista stund och valde att besöka ”Here and even longer…” som hölls av socialantropologen Steven Sampson (1, 2) eftersom jag bedömde att detta föredrag inte skulle ge mig den typ av posttraumatiskt stressyndrom som de övriga seminarierna. Tyvärr kom jag in lite sent – när det bara var tio minuter kvar av föredraget, men jag hann under den stunden höra flera kloka ord från docent Sampson.

Mål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Lärandemål: omvänd genusordning som slår ut den manliga primaten

Därefter kom den 45 minuter långa frågestunden, och det var också då det riktigt etablerade genustänket manifesterades. Ingen verkade veta att det satt en kvinnlig matematiker mitt ibland dem och det var därför extra intressant eftersom man diskuterade kvinnor i tekniska ämnen. Bland annat var någon i publiken bekymrad över att de tekniska och naturvetenskapliga ämnena åtnjöt högre status eftersom de var ”manligt könsmarkerade”, och hur viktigt det därför var att få in fler kvinnor i de ämnena. Frågan är om det är genusvetare som pratar maktstrukturer som kan ordna detta? Eller kanske en riktigt bra föreläsning i matematik? Väldigt svårt val… 🙂

Jag höll låg profil
så att genusvetarna inte skulle anpassa sina reflexioner efter mina politiskt inkorrekta tankegångar och eventuella ifrågasättanden eftersom jag ville få en så verklighetstrogen bild av genusmaskineriet som möjligt och inte rubba någons tankegångar – som ni vet så kan ju observatören påverka händelseförloppet och det skulle ju förstöra hela syftet med mitt besök. Dessutom skulle de ju få problem med att jag skulle framstå som en förebild som kvinnlig matematiker och att då förkasta deras teorier och säga att jag är glad att jag hann plugga klart och odla ett genuint intresse för fysik och matematik innan genusmaskineriet gjorde intåg – det skulle bara göra dem ledsna och förvirrade, att jag hade massvis med manliga föreläsare under fem år som student utan att känna av manliga härskartekniker och utan att bli behandlad annorlunda i klassrummet för att jag var kvinna.

Genusmedveten matematik

Framtidens utmaning: Genusmedveten matematik

Mina manliga professorer var så inne i sina formler på tavlan att de nog inte ens lade märke till vem som satt i klassrummet, eller om någon satt där alls, och vi var så inne i hans undervisning att vi inte tänkte på varken hans eller vårt eget kön. Medan genusvetarna numera rekommenderar (genom obligatoriska jämställdhetsplaner och genuscertifiering) att föreläsaren måste ha könet i åtanke ”hela tiden” under undervisningsprocessen. Jag tror att det var just för att föreläsaren tänkte på matematik – och inte på postmodernistiskt genusflum, som vi studenter faktiskt klarade våra tentor. Tentor som för övrigt, om genuscertifieringen går igenom, måste genomsyras av ett ”relevant genusperspektiv”. Och dessutom måste hälften av examinatorerna vara kvinnor – så det skulle betyda att ganska många studenter skulle slippa tentor i dagsläget, eller kanske jag som kvinna skulle kunna bli frilansande examinator som i egenskap av mitt underrepresenterade kön flyger runt i landet och korsförhör manligt könskodade studenter (kodade av den manliga professorn) på könsneutrala differentialekvationer och kvadratiska könsinverterade matriser av olika rang som följer en hierarkisk struktur som representerar den skenande genuspordningens manliga primat.

För att återgå till genuskonferensen. Det roligaste var när en genusvetare utbrast (övers från engelska): ”Även nu är det väldigt få kvinnor på de tekniska utbildningarna, och tänk då om vi [genusvetare] inte varit verksamma de senaste 20 åren – jag kan bara tänka mig hur illa det hade sett ut då!” Det var då jag var påväg (men avstod från) att påpeka att att det är en långt högre andel kvinnliga studenter på de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna i Ryssland & Östeuropa, Kina och Japan än i Sverige – men där har ingen (ännu) sett röken av några genusvetare. Om vi fryser alla andra variabler skulle man kunna tänka sig att det är genusvetarnas fel att andelen i Västeuropa är så mycket lägre, men å andra sidan håller ju inte detta resonemang eftersom det finns så många andra faktorer som inverkar som landets historia (i Östeuropa var det av naturliga skäl mer ofarligt att satsa på matematik och naturvetenskap, och dessutom satsades det på dessa ämnen i elitskolor, delvis för att kamma hem olympiaderna för att bevisa kommunismens överlägsenhet, men ändå…) och den mentalitet som råder med mera.

När en flicka är duktig måste pojken bli dålig för att upprätthålla sin hegemoniska maskulinitet

Om en flicka är duktig vill alla pojkar vara dåliga för att kunna upprätthålla den hegemoniska maskuliniteten

Och apropå mentalitet så odlas vidare enligt SOU 2009:64 en ”antipluggkultur” bland pojkar i skolan, och denna kultur, liksom förklaringen till varför pojkar i genomsnitt har 10% lägre betyg än flickor, kan enligt genusvetarna i rapporten vara ett resultat av en motreaktion som uppstått mot de idag kvinnligt könskodade beteendena ”läxläsning”, ”hårt arbete” och ”disciplin” (dygder som alltså i en svunnen tid varit manligt könskodade) där pojkarna alltså måste distansera sig ifrån dessa för att kunna upprätthålla en hegemonisk maskulinitet (!). Men om man nu med dagens genusvetenskap som främsta verktyg kunde dekonstruera maskuliniteten (eller helst avskaffa den), så skulle man kunna förhindra detta förfall, som naturligtvis inte har någonting att göra med genusvetarnas påverkan på samhällsklimatet där osynliga strukturer styr skolresultaten istället för elevens ambitioner eller lärarens kompetens, såvida man inte avser genuskompetens då – för den är givetvis alfa-omega. Det viktiga är att fortsätta följa idétraditionen med en anti-auktoritär skola där alla blir lika dåliga med betoning på ”lika”. För övrigt, är inte maskuliniteten delvis ett resultat av årtusenden av kvinnlig partnerselektion!?

Men man har också lite problem med att ens beskriva verkligheten under forskningens gång, eller låta de intervjuade lärarna göra detta, eftersom en korrekt beskrivning av sakernas tillstånd i sig anses utgöra en risk för att man ”cementerar” uppfattningen om manligt/kvinnligt. Inget bra utgångsläge för en analys i mina ögon… Jag märker nu att jag inte ens hinner börja redogöra för DEJA:s delbetänkande SOU 2009:64 i detta inlägg, så jag får göra det i nästa blogginlägg istället. Mycket roligt fanns emellertid att läsa på dessa 252 sidor, som måste förmedlas till medborgarna! Det är för övrigt också syftet med delbetänkandet enligt egen uppgift – att sprida resultatet av denna genusanalys – och det är just vad jag ska göra i nästa inlägg! 🙂

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Genus-genen sitter i X-kromosomen

Jämställdhetsdebatten går visst vidare. I lördags gick två moderater ut i SVD och hävdade att: ”Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd.” Tur att de gick ut med detta kontroversiella uttalande i Brännpunkt! Jag trodde verkligen att det fanns sådana gener, liksom en blogg-gen, diska-gen, skruva-i-en-lampa-gen och en genus-gen, något som enligt hjärnforskare jag varit i kontakt med på KI ännu inte finns, men att de på regeringens uppdrag är i färd med att konstruera sådana gener, som är helt könsneutrala.

Uppdatering: Välskriven kolumn i dagens SVD av Sofia Nerbrand: ”Jämlikhet blandas ihop med likformighet… Det finns en utbredd, men felaktig, föreställning att vi bara kan behandlas jämlikt om vi är likadana och könlösa. Tankefiguren om behovet att avköna oss är i själva verket totalitär och fasansfull.”


%d bloggare gillar detta: