Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik!

maj 4, 2011

Ni har väl inte missat diskussionen om dagens jämställdhetsdebatt mellan civilingenjör Pär Ström (blogg) och läkaren Pelle Billing (blogg) (teknisk support Matte Matik (blogg) ) – glömde ju nästan av att tipsa om den! Se de fyra delarna nedan (totalt drygt 30 min):

Jag vill minnas (se artikeln ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv nr 5-6/08 sid 5 i denna pdf ) att jämställdhet och genus var två separata områden. Detta enligt genusforskarna själva:

Vad har genusfroskningen med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även genusforskarna

Vad har teoretisk genusforskning med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även kritiska genusforskare

”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhets-praktik och tillämpad jämställdhets-forskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.”

Under rubriken ”Heteronormativ ordning” kan vi läsa mer om detta:

”Ulrika Dahl fokuserade på att jämställdhetsforskning till skillnad från genusforskning riskerar att upprätthålla bland annat en heteronormativ ordning. – En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.”

Alltså: inte bara kvinnor och män utan ”olika sorteras maskuliniteter och femininiteter”. Vad betyder det? Att genusforskarna upptäckt att det finns individer? Vilken banbrytande upptäckt. Då är det ju hög tid att lägga ner genusforskningen. Eller ska alla de nya ”könen” i form av det gränsöverskridande kontinuum av personligheter mellan traditionellt manligt och kvinnligt beteende ses som en genusvetenskaplig angelägenhet? Och varför ska, med självinsikterna ovan i åtanke,  genusforskarna sköta den så kallade jämställdhetsintegreringen, som ju är praktiskt jämställdhetsarbete? (I inlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! får vi veta hur det gick  och vad de kommunanställda tyckte ). Ur regeringsbeslutet om jämställdhetsintegrering:

Varför antog man uppdraget?

Varför antog man uppdraget?

”Regeringen uppdrar åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Uppdraget omfattar följande uppgifter:

– vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering,

– skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering,

– informera om jämställdhetsintegrering, och

– skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering.

I uppdraget ingår att samråda med berörda parter, såsom statliga myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), länsstyrelserna, universitet och högskolor samt andra berörda aktörer. Universitet ska även följa arbetet med jämställdhetsintegrering i EU och andra internationella organ liksom det arbete som bedrivs inom kommuner och landsting till följd av regeringens beslut om ekonomiskt stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och samverkansorgan.”

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

En sann genusforskare och idealist hade tackat nej för att inte avlegitimera forskningsfältet genom att blanda ihop genusforskning med jämställdhetsarbete, som man ju oroas över. Det hade gynnat oss alla och inte minst de intervjuade kommunanställda i Iiinte 80 miljoner till.  Dessutom hade det besparat oss inte bara 80 miljoner utan hela 225 miljoner kronor,  vilket hade räckt för att inhandla ett teleskop till varje elev i landet och därmed minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor, för att inte tala om könsfördelningen inom tekniska ämnen, se bara på genusforskarnas egen fina statistik, med 70-100% kvinnor och 0-30% män på de egna arbetsplatserna. Det gäller ju att leva som man lär. Men först måste man ju se till att alla andra inte lever som man själv gör, utan istället som man hade tänkt sig, för det gäller ju att tänka först och handla sedan, och genusforskarna, som redan är så förtryckta och helt saknar inflytande, ska man inte ge pekpinnar åt. I synnerhet inte deras egna pekpinnar.

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio beklagade alltså de deltagande genusforskarna (sid 5 i pdf:en) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (se artiklarna ”Leijonborg: ”Forskarna skall inte underordna sig en politisk agenda”” och ”Genusforskningens roll tonas ner i nya propositionen” sid 2 i pdf:en) dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.” Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är genusforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. På tal om genusforskning, läs gärna Timbro-rapporten (från 2005) ”Viljan att flyta medströms”  (en granskning av svenska genusavhandlingar 2005) av Susanna Hakelius Popova. På tal om Timbro, Eva Cooper har kommit ut med boken ”Myten om det andra könet” (44 kr, Bokus), se hennes artikel i SVD Brännpunkt från 8 mars: ”De röda kvinnorna är en myt” vilket jag hade missat men upptäckte i och med QED:s tips om Brännpunktsartikeln Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet” från 30 april skriven av två borgerliga feminister, en fd riksdagsledamot för (m) och fil dr i genusvetenskap, och en medlem i fp samt ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission. Jag har inte läst boken än, så kan inte uttala mig, men har just beställt den.

Varför

Flickorna gjorde inte alls som läraren ville, och läraren missade att se detta som ett stort engagemang i skolarbetet

Sedan har vi fortsatt uppmärksamhet kring Kristina Anderssons nya avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” som jag bloggat om tidigare HÄR. I artikeln ”Genusmedvetna NO-lärare nyckeln till förändring” har Nationella Sekretariatet för genusforskning (se Sekretariatets uppdrag i Svensk Författningssamling) skrivit om den.  Under underrubriken ”Dubbel bestraffning av flickor” kan vi läsa: ”Lärarna uppfattade det till exempel som att flickorna egentligen inte var så intresserade av den tekniska verksamheten utan främst försökte vara dem till lags. Det fanns tillfällen då barnen motbevisade detta, men då såg inte läraren det. Som exempel berättar Kristina Andersson om ett tillfälle då en förskollärare gjorde en övning tillsammans med en grupp flickor där de skulle lägga olika föremål i vatten för att undersöka vilka som flöt.

– Läraren ville att de skulle lägga i en sak i taget, men barnen hittade små plastpärlor och började kasta i hela nävar av dem. I den här situationen visade flickorna ett stort engagemang och de gjorde inte alls som läraren ville, men läraren blev bara irriterad.

Kristina Andersson beskriver det som att flickor utsätts för en form av dubbel bestraffning – när de gör det som läraren förväntar sig av dem beskrivs de som oengagerade men när de tar egna initiativ är även det fel.

– Jag tror att man måste jobba mycket tuffare med de här frågorna på lärarutbildningen. Det finns en retorik i dag om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, men på ett omedvetet plan kan vi styras av någonting helt annat, säger hon.”

Men här kommer den riktiga blodtryckshöjaren, under underrubriken ”En naturvetenskap som lockar fler” kan vi läsa:

Vetenskap

En vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar lockar inte elever till naturvetenskap enligt genusmaffian

”Kristina Andersson tycker att det är särskilt intressant att studera undervisningen i naturvetenskap eftersom de naturvetenskapliga ämnena har sin grund i en vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar. Det beskrivs ofta som ett problem att ungdomar inte är tillräckligt intresserade av de naturvetenskapliga ämnena, men Kristina Andersson tycker att man borde fråga sig vad ointresset beror på i stället för att lägga problemet hos ungdomarna. Hon tror till exempel att ämnena skulle kunna locka fler elever om det gavs större utrymme till diskussion.Elever uttrycker ofta att de tycker att undervisningen i naturvetenskap är okreativ. De tycker att det handlar för mycket om att bara producera ett korrekt svar och att det finns för lite utrymme för egna idéer.”  (läs mer i detta pressmeddelande om avhandlingen – det är viktigare med genuskunskap än ämneskunskap för att undervisa i naturvetenskap, eller se mitt aprilskämtsinlägg om detta).

Om lärarna hade fått spendera mer tid med själva fysiken, och mindre på genusvansinne under sin studietid, hade undervisningen faktiskt kunnat bli kreativ, som den var förr i tiden, jag tänker på mina gamla gymnasielärare i fysik, kemi och matematik, som alla var avdankade lektorer (inte i genus utan i sina ännen) från Lunds universitet, och inte kunde något om genus – hur kunde de se förbi könsstrukturerna och få nästan hela klassen att gå vidare till universitetsstudier i naturvetenskap?

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

”Resultaten ses som sanningar” – vad sjukt, som om det skulle kunna gå att fastställa något på experimentell väg och se det som ett entydigt förtryckande faktum. Som om en fysiker ska smälla upp ett atomnummer i ansiktet på en elev och förstöra elevens kreativa hjärnflöde för all framtid. Ska vi verkligen ha en sådan skola? I en modern svensk genusmedveten skola ska man istället i sann demokratisk genusanda ”diskutera” sig fram till vilket atomnummer ett ämne har, och varje elev har lika rätt att uttrycka sin åsikt i frågan och räkna efter eget godtycke på det nationella provet. Alla inser ju för övrigt att det periodiska systemet bara är en social konstruktion, och inte ens det – det är baserat på en dröm som en galning vid namn Mendelejev hade på 1800-talet, och varför ska en modern svensk genusmedveten fysiker behöva slava under det? Jag har själv löst flera av mina forskningsproblem i sömnen, och även om bevisen stämmer så utgör de ändå en privat social konstruktion som en genusforskare kan dekonstruera i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne när andan faller på, vilket den gör dagligen. Varför ska en matematiker rätta sig efter några skruttiga axiom som är flera tusen år gamla? I sann radikal andra borde hela matematikens grundvalar raseras, för det är inte bara logiken som spökar utan axiomen är också en patriarkal kvarleva som tillhör mänsklighetens kulturarv, och ett kulturarv hör verkligen inte ihop med en modern genusmedveten demokrati, där varje åsikt i form av axiom, atomnummer eller annat elände har lika rätt att existera, och inte bara existera utan i själva verket utgöra grunden för varje individs unika vetenskapliga föreställning om verkligheten. Om nu verkligheten finns, man har ju i ett genusmedvetet land också rätt att ifrågasätta det, och bör kanske göra det, liksom hela sin existens, vilket man får anledning att göra rätt ofta i ett genusinfiltrerat land, kanske dagligen. Åtminstone de dagar man sätter på datorn…

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Lästips! ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper”   av matematik-professor Olle Häggström (i Skolvärlden 15/2003). Kreativitet förutsätter en hel del faktakunskaper, kanske inte i genusforskning, men i alla normala ämnen. Inget illa menat, genusforskningen vill ju inte se sig som ingåendes i någon förtryckande normalitetsnorm. Man vill även hjälpa andra ämnen ut ur den förtryckande rationalitetsnorm som hittills rått. I september kan man besöka Symposium on Interferometric Investigations of Physical Knowledges and Gender in the Making (tipstack till QED), med följande syfte: ”The aim of this symposium is to explore and to construe existing gaps and possible articulations between gender and science studies with regard to physics and the material sciences. The meeting will function as a starting point to open up novel research perspectives for examining the gender dimensions in the history, epistemology and social studies of physical sciences.” och vi kommer att få svar på följande intressanta frågeställning: ”What is the role of machines and instruments in doing gender at scientific workplaces and their division of labour? Can the acquisition of experimental skills be explained on the grounds of genderings in the machine-human interactions?” Jag har själv en verktygslåda hemma från Clas Ohlson som säkert tidvis gett mig en maskulin identitet, tex när jag hängde ut från fönstret på 8:e våningen för att spika fast ett hönsnät på utsidan av fönstret så att katterna skulle kunna sitta och titta på utsikten utan att falla ner. Eller vad det mitt kvinnliga beskyddargenus? Är inte det här ett tema för en hel genusavhandling? Hur könskodas man när syftet bär kvinnligt genus men själva utförandet kräver ett manligt genus och en manlig verktygslåda?

Annonser

Hur många miljarder? Det går utför…

december 8, 2010
Jag gör mitt bästa men kan tyvärr inte hinna med allt.

Jag gör mitt bästa men kan tyvärr inte hinna med allt...

Jag var just på Timbro-seminariet ”Proffspolitikerna, amatörmedierna och Almedalsandan” under min lunch. Med amatörmedierna avses här alltså ”gammelmedia”, vilket framgick i slutet av seminariet. Jag trodde först det avsåg bloggarna 🙂 Videoupptagning av seminariet brukar komma upp på Timbros hemsida efter ett tag, för den som vill se, annars kan man ladda ner och läsa rapporten. Jag vet att ni tycker att jag också borde skriva en rapport till Timbro om Genusväldet, och det var tanken att göra det i början av året, men jag blev totalt överbelastad av allt och det hanns inte med. Men det kanske blir av framöver, man vet aldrig – det är som allt annat en tidsfråga. Fast å andra sidan så har jag faktiskt redan skrivit en rapport till Timbro, förra vintern granskade jag Välfärdsprogrammet i en intern rapport, men den får ni tyvärr inte ta del av eftersom jag enligt avtalet inte får lämna ut materialet utan tillstånd från Timbro, och de får inte lämna ut det utan tillstånd ifrån mig.  Så ni får leva med det. Tills jag gör en officiell rapport. Men ni har ju bloggen och där lägger jag upp allt vansinne löpande. 🙂

Som nu: EN OCH EN HALV MILJARD, drygt. 400 miljoner kronor per år. Så mycket har Alliansregeringen satsat under den senaste fyraårsperioden på att ”stärka jämställdhet inom offentlig sektor”. Det framgår av en intervju som JÄMI gjort med Nyamko Sabuni.

JÄMI frågar: ”Staten har satsat 400 miljoner kronor per år under den senaste fyraårsperioden på att stärka jämställdhet inom hela den offentliga sektorn. Hur bedömer du att de samlade satsningarna på jämställdhetsintegrering under den gångna perioden har fungerat?”

Alliansen

Alliansen fortsätter i genusspåret

Sabuni svarar: ”Regeringen har avsatt totalt 158 miljoner kronor under senaste mandatperioden för arbetet med jämställdhetsintegrering. Av dessa har 145 miljoner kronor gått till SKL:s satsning Hållbar Jämställdhet. Regeringen har fattat beslutat om ytterligare 80 miljoner kronor till SKL för de kommande tre åren för att säkra hållbarheten i denna satsning. Jag deltog i SKL:s resultatkonferens för Hållbar Jämställdhet den 12 november. Det var mycket glädjande att se så många konkreta verksamhetsförbättringar i kommuner och landsting. Då känner man glädje och stolthet över att satsningen gör skillnad för medborgarnas tillgång till samhällsservice på lika villkor. Men det är också tydligt att mycket återstår för att säkra hållbarheten i den här typen av omställningsarbete”

Verksamhetsförbättringar? Skulle inte tro det (och det tror väl inte ens de insatta).

Pär Ström i farten som vanligt

Pär Ström i farten som vanligt

Pär Ström har uppmärksammat de nya genusyrkena och de kan aldrig uppmärksammas ofta nog. Ström deltog imorse i P1 Morgon för att debattera anklagelserna mot Assange (läs hans blogginlägg om fallet! ) Jag hörde det av en slump imorse 🙂 Mer om wikileaks här och här och här.  Se även SVT Dokument Inifrån ”De hemliga telegrammen” (SVT Play) för den som inte på egen hand orkar plöja wikileaks-dokumenten. Jag borde faktiskt skicka in Nationella Sekretariatets verksamhet till wikileaks – eller vad tycker ni ? Skulle inte världen få en chock och hela planeten sättas i gungning? 🙂 IDAG den 8  december är det för övrigt Genusforskningens dag! Genusforskare vid Malmö högskola presenterar aktuell forskning och som ni kan se på bilden har man fångat in och i marken spikat fast vad som troligen ska föreställa Patriarkatet. Här kan man idag ta del av seminarier på alltifrån ”Doing gender” i fastighetsbranschen” till ”Religionens plats inom vården – ett genusdilemma”, ”Den våldsamma integreringen: muslimska kvinnor i offentliga rum” (av en docent i stadsbyggnad!) till ”Genderiserade rumsliga praktiker – exempel från Costa Rica”, ”Pojkfotboll som manlig fostringsmiljö” (vad är pojkfotboll, till skillnad från ”flickfotboll? Sitter genusforskarna och konstruerar könsskillnader?), ”Den största skillnaden mellan killar och tjejer är ingen. Barns perspektiv på skolans jämställdhetsarbete”, ”Överbetyg eller underprestation? Pojkar, flickor och betyg”, ”De olympiska amasonerna och kalla kriget – om genusradikalismens uppgång och fall.”

När rasade korthuset?

När rasade korthuset?

Genusradikalismens fall!!?? När föll den? Vad har jag missat, medan min dotter under en vecka nyss varit sjuk i vattkoppor (därav min digitala frånvaro) – har Gensuväldet rämnat på sju dar och jag missat hela spektaklet? Angående barns perspektiv på skolans jämställdhetsarbete så är barnen, och deras föräldrar, nog mer intresserade av att få veta varför svenska elever inte når kunskapsmålen och varför svensk skola, trots sina horder av genusforskare som ockuperat skolan på alla plan, börjat sjunka till botten. Enligt den senaste PISA-studien, som presenterades igår, har Sverige sjunkit rejält! Hur löser Sverige då detta? Jo, genom att GRANSKA SKOLANS VERKSAMHET UR ETT GENUSPERSPEKTIV.

Bara ett fåtal klarar sig undan de epigenetiska skador dom genusvansinnet leder till

Bara ett fåtal klarar sig undan de epigenetiska skador som genusvansinnet leder till

Ibland kan man tycka att evolutionen väl får ha sin gång, och att ett folk som ägnar sig åt sådan här idioti är dömt till att gå under. Men inte alla. De som i sinom tid reser sig ur Genusväldets aska (jag, mina bloggläsare och alla våra av Genusmaffian kuvade landsmän) utgör det genetiska stoff som ska bli framtidens Människa. En människotyp som är immun mot sådan här hjärntvätt. Så låt oss se positivt på det hela: den pågående genusinfiltrationen av alla myndigheter kommer att leda till dessas slutliga kollaps och det är då vi kan omstrukturera och omorganisera hela samhällsapparaten. Den måste bara bli lite sjukare först. Sedan kan Genusmaffian och politikerna sitta och undra varför även skolan förfaller. Allt kommer att falla, och det är då vi kan bygga nytt :-).  De kan inte lappa ihop det här, mögelskadorna har trängt för djupt in och allt måste bytas ut från grunden. Se bara på det här: ”Läraranas nyheter: Svenskt mörker i Pisa”

”Pisa 2009 är dyster läsning för Sveriges del. Det går nedåt på alla områden. I första Pisa, som presenterades för nio år sedan, låg Sverige över genomsnittet i OECD i både läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Läsförmågan har varit den starka grenen, tillsammans med svenska skolors förmåga att kompensera för effekterna av social bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå har inte haft lika stor betydelse för elevernas resultat som i  andra länder. Allt detta är ändrat nu. Det finns ingenting som utmärker Sverige, mer än att tappet är större här än på de flesta andra håll. Svenska 15-åringars läsförmåga ligger numera på genomsnittet för OECD-länderna. Detsamma gäller matematiken medan resultaten i naturvetenskap för första gången hamnar under snittet… Betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund är numera större i Sverige än OECD-snittet. ”Vi är inget föregångsland längre utan ganska genomsnittligt även ur ett likvärdighetsperspektiv. Och det beror inte på att andra länder har kommit ikapp utan på att de svenska resultaten har försämrats”, säger Anders Auer, undervisningsråd på Skolverket.”

Har genuspek-pinnarna inte gett önskat resultat, eller var det medvetet man raserat det sunda förnuftet?

Har genuspekpinnarna inte gett önskat resultat, eller var det medvetet man raserade det sunda förnuftet och läsförmågan?

Notera: just den socioekonomiska bakgrund som man kämpar och kämpat så hårt för att kompensera för i Sverige, får allt större betydelse! Oj, kan genusforskarna och pk-eliten ha begått ett tankefel? Eller flera stycken? Trots all kontinuerlig och statsfinansierad nyproduktion av genusanalyser om kön, klass, funktionshinder och etnicitet i skolan och alla andra samhällsområden,så går det utför! Man är ju nästan skadeglad, eller kanske hoppfull – kommer de att fatta nu? Vända blad som Kungen och som journalisterna gör i sina tidningar, trots att varje sida ser likadan ut som den föregående? Jag sa ju att hela samhället måste byggas om och nu är jag verkligen övertygad. Men tyvärr måste de gamla byggherrarna kastas ut. Det är vi, jag och ni, som är de nya arkitekterna – äntligen en vettig utmaning värdig vår intelligens :-). Mina bloggläsares genomsnittliga IQ har jag mätt upp genom en unik formel som jag utvecklat och implementerat i wordpress, här är resultatet:

Jag och mina bloggläsare befinner oss kring pilen har jag räknat ut

Jag och mina bloggläsare befinner oss kring pilen har jag räknat ut

Länkar: Skolverkets pressmeddelande, ladda ner och läs rapporten: ”Rustad att möta framtiden?” , om skolan i SVD 1 , om skolan i SVD 2, Rayman skriver bra som vanligt. OBS! Läs Inger Enkvists artikel: ”Utbildning som urholkar kunskaperna” .

Pelle Billing analyserar radikalfeminsimen, liksom Aktivarum gör ang Kazmierskas AB-artikel, och även Matte Matik bidrar med en analys – läsvärt!

På bloggen moderna myter fann jag inlägget ”Förbjudet säga 2+2=4 på KTH”. Det går av någon anledning inte att direktlänka till bloggens inlägg (uppdatering: direktlänken), men direktlänkar till ämnet finns här på professor Claes Johnsons blogg och därifrån kan man länka sig till en artikel på samma tema på Fria Tider. KTH var min första arbetsplats efter disputationen, jag var anställd som lärare vid matematiska institutionen där under maj-dec 2007. Otroligt att allt bara går utför när jag lämnar…

Uppdatering! Pär Ström har bloggat om en lärobok i genus för åk 9 – är detta på riktigt!!!???


Mammor har större hjärna, 4.2 miljoner till genus-matte, och en film som måste ses – IDAG!

oktober 27, 2010
Mina studenter har just tentat av Flervariabelanalysen. Bra jobbat!

Mina studenter tentade just av Flervariabeln. Bra jobbat! Det finns hopp för det här landet!

Ursäkta att jag inte bloggat så ofta på senare. Just varit i Uppsala och släpat hem 150 tentor jag måste rätta (tenta och facit för den som vill fräscha upp sitt minne). Men eftersom jag för en gångs skull inte hade någon tid att passa imorse hann jag gå på Timbros seminarium ”Integrationens utmaningar” Hela seminariet går nu att se på webben och här är rapporten som jag läste på tåget sedan, men får blogga om det sedan, för idag har jag ett annat ärende. Tro bara inte att jag är inaktiv bara för att jag är ”borta”, mitt uppdrag står ju skrivet i stjärnorna. I fredags efter mina sista lektioner hann jag faktiskt springa in på Axess seminarium “Journalism and Democracy: Media Politics and the Public” (Johan Lundberg har bloggat om det) Det pågick hela dagen men eftersom jag hade lektioner med landets framtid i Uppsala så kunde jag bara medverka på kvällen och höra på tre seminarier om Kina, medan jag missade dem om Ryssland och Italien som jag var mer intresserad av. Jag stötte förresten på Leif Pagrotsky i dörröppningen och började nästan tro att jag själv höll på att bli en del av etablissemanget men så kommer det naturligtvis aldrig att bli 🙂 – som matematiker tänker man ju på ett lite annorlunda sätt, som ännu inte är accepterat i den svenska offentligheten, nämligen logiskt.

Det här måste vara en man som ännu inte varit gravid

Det här måste vara en man som ännu inte varit gravid.

I Metro Stockholm från 25 oktober, sid 28 här kunde man läsa en artikel med rubriken ”Mammor får större hjärnor”. Varför vet man inte riktigt än men faktum är alltså att ”Ny forskning visar att kvinnor blir intelligentare sedan de fått barn… Amerikanska forskare har mätt 19 kvinnors hjärnor före och efter graviditeten. De upptäckte att kvinnornas hjärnor växte efter att de blivit mammor. Den grå hjärnsubstansen var plötsligt större i områden som bland annat hanterar motivation och bearbetningen av känslor.” Detta förklarar hur jag kunde slutföra mitt doktorerande med bara 8 timmars arbetsdag efter att ha fått barn, medan jag innan jag var halvvägs klar ägnade 14-16 timmar per dag med att vara besatt av matteproblem. Min egen tes, om jag får lov att spekulera fram ett forskningsresultat likt en genusvetare, är att hjärnan dessutom fortsätter att växa i takt med att barnet växer, för det skulle också förklara att jag sedan kunde börja blogga ovanpå allt, och nu ett och ett halvt år senare dessutom plötsligt bli pedagog och sköta min 7-åriga dotters utbildning med läxläsning och mattetal (med visst stöd av den utmärkta boken ”Grundläggande aritmetik – matematikdidaktik för lärare”av Löwing). Min dotter såg ju också den mattedokumentär som gick igår och som jag tänkt tipsa om.

En sådan här, fast med en extra dimension, bor vi på. En könskodad rosa torus med strössel på.

En sådan här, fast med en extra dimension, bor vi på. En könskodad rosa torus med strössel på.

Igår hamnade jag nämligen av en slump mitt i en dokumentär om MATEMATIK, som var väldigt bra, och underhållande. Den måste ses – NU eftersom den bara ligger uppe på nätet till kl 23.59 ikväll! Se den brittiska dokumentären ”DEN OMÖJLIGA MATTEN (svt play)” (även lagt länk längst ner i inlägget) där en matematiker och en normal människa (i detta fall en skådespelare) umgås och se vad som händer! Jag hade egentligen tänkt se Debatt på SVT men eftersom vågfunktionen aldrig kollapsar i huvudet på de styrande så zappade jag vidare för att se något mer lärorikt. I dokumentären får man bla ta del av det vackra beviset för att det finns oändligt många primtal – något som bevisades av Euklides för ca 2000 år sedan och därmed borde vara allmänbildning i ett normalt samhälle (enkelt förklarat här) och vi får också veta hur det eventuellt kommer sig att vi bor på ytan av en 4-dimensionell torus, vilket skådespelaren kommenterade med ”Can you bake such a thing?” 🙂 Vidare sades det ”Att bevisa något [matematiskt] är det närmaste man kan komma evigt liv” vilket jag verkligen instämmer i. För en fysiker kan tex upptäckten av ett roterande 5-dimensionellt membran i galaxens utkant rasera flera års forskningsartiklar, och din doktorsavhandling, medan det som väl en gång bevisats matematiskt är för evigt sant, och därför har en matematiker aldrig levt i onödan. I vilket fall avslutades denna underhållande dokumentär med att ”Alan [skådespelaren] har blivit omvänd – han har blivit en mattenörd!” Det borde alla bli. 🙂

Pengarna växer på träd

Den svenska statskassan

Men för att komma till det mer intressanta i dokumentären. Man registrerade hjärnaktiviteten i olika områden i hjärnan hos matematikern och skådespelaren medan de löste matteuppgifter för att undersöka eventuella skillnader. Vilket får mig att tänka på följande vetenskapliga projekt, finansierat av Vetenskapsrådet (tipstack till QED) med 4.2 MILJONER KRONOR: ”Att bli en ”mattemänniska”. Matematiska undervisningspraktiker, skolklimat, identitet och kön, i förskola och skola.” Vi får av projektbeskrivningen (som faktiskt innehåller en del vettigt) veta att  ”Projektet kommer att generera två doktorsavhandlingar och en licentiatuppsats”. Och ja, jag inser att syftet är gott. Men låt oss ta del av en av de doktorsavhandlingar detta projektet resulterade i, och som jag just letade upp.

På denna ABC80-dator inleddde jag min karriär

På denna ABC80-dator inledde jag min karriär

För frågan som inställer sig är om inte den där metoden med att mäta hjärnaktiviteten i dokumentären ovan hade gett oss en bättre fingervisning om hur man blir en mattemänniska. Man kan också studera exempelvis min uppväxt, jag är ju matematiker. Jag hoppas verkligen VR vill ge mig 4.2 miljoner för att ge ut min privata dagbok. Jag började programmera BASIC när jag var åtta år och sedan gick det som ni alla vet bara utför. För att förstå detta kanske man istället skulle studera min mammas uppväxt då, eftersom det var hon som satte mig och brorsan på programmeringskursen. Hon är ju som bekant född och uppvuxen i det fd kommunistiska Bulgarien. Något att tänka på för de svenska kulturmarxister som sneglar mot Östeuropa i tron att folken där delar deras uppfattningar i någon fråga – i synnerhet vad gäller utbildning, eget ansvar, ansträngning, tålamod osv. Till och med i USA (som för övrigt genast borde lägga ner alla sina idiotiska krig och sluta hyckla!), där folk verkligen inte har samma möjligheter, säger man ”I made some bad choices” om det går snett  i livet, medan man i det jämlika Sverige, där VAR OCH EN kan studera vid högskola/universitet utan terminsavgifter på hundratusentals kronor, bara man läser sina läxor, alltid är offer för strukturer och när det gäller val så hade man aldrig något val, utan var alltid bara offer för andras val: ”Min mattefröken valde att inte ge mig godkänt på provet” se där så förtryckt man kan bli när andras val förstör ens liv.

Just det, avhandlingen (här presenterar de medverkande sina resultat): ”Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna” (eller denna länk), doktorsavhandling från Pedagogiska institutionen (nedan från s 9 i pdf:en):

En matematiker försöker göra det komplicerade enkelt och begripligt, medan andra istället försöker göra det uppenbara obegripligt.

En matematiker försöker göra det komplicerade enkelt och begripligt, medan andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt.

”Sammanfattning: Avhandlingens syfte är att förstå processerna då matematisk och könsrelaterad subjektivitet konstitueras, omkonstitueras och upprätthålls i olika situationer under utbildningen till lärare för de yngre åldrarna. I tre olika forskningsartiklar undersöks hur lärarstudenters matematiska subjektivitetskonstitutioner tar sig uttryck, formuleras och omskapas i olika diskursiva och materiella praktiker. Med hjälp av feministiskt poststrukturella teoribildningar undersöks studenters subjektifieringsprocesser i relation till matematikämnet, genus/kön, olika lärandediskurser, alternativa lärandemiljöer, material och miljö. Under arbetet sker en teoretisk förflyttning från Judith Butlers teoretiska begreppsvärld (1990, 1993, 1997) till Karen Barads (2007, 2008) teorier”

d

Med hjälp av feministiskt poststrukturella teoribildningar undersöks studenters subjektifierings-processer i relation till matematikämnet och genus/kön, tid, rum och svenskt vansinne.

”Metodologiskt utgår arbetet från feministiskt inspirerad diskursanalys, dekonstruktiv och performativ metodologi i relation till den första och andra artikeln och diffraktiv och intra-aktiv metodologi i relation till den tredje artikeln. Resultaten visar exempel på hur lärarstudenter konstituerar matematisk subjektivitet genom komplexa nätverk bestående av sociala relationer, lärandeteoretiska och genusrelaterade diskurser, materiella praktiker, tid och rum. Deltagande i estetiska, interdisciplinära lärandepraktiker förändrar studenternas förståelse av sina matematiska subjektiviteter på avgörande, om än inte alltid på förväntade eller okomplicerade, sätt. I förskjutningen från ett diskursivt och performativt sätt att förstå matematisk subjektivitet till ett agentiskt realistiskt vidgas förståelsen av subjektivitetsprocessen till att också omfatta tingen, materialen och miljöerna. Detta får avgörande betydelse för hur vi kan tänka om pedagogiska praktiker och i förlängningen även matematikdidaktik för såväl lärarstudenter som för yngre barn. Nyckelord: subjektivitet, genus, matematik, lärarutbildning, performativitet, materialisering, agentisk realism, intra-aktivitet, estetiska och interdisciplinära lärprocesser.”

Just så gick det till ja – när jag blev mattemänniska. Skönt att någon äntligen förstår mig! 🙂

Men GLÖM NU INTE SE MATTEFILMEN.

Lästips:Felundervisning i skolanKemiföretag tar makten över maten, Bekämpningsmedel största faranIngen folkrättslig grund för kriget, Sönderfallet går inte längre att hejdaArkelsten & FridolinVad är integration?, Verklighetens smolkOm Axess-seminariet i DN, Fler vetenskapsprogram på SVT kanske?, Haro lämnar svensk kvinnolobby, Matematiker i Expressen.


Mp:s människosyn, polisens värdegrundspanik och en typisk genusavhandling

april 12, 2010
Kan en heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell man utan kryckor?

Kan en kort heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell lång man utan kryckor men med synnedsättning?

Pär Ström har på sin blogg tagit upp fenomenet Kvotering 2.0: på listan till kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Härnösand har man nu kvoterat så att varannan kandidat har utländsk bakgrund (inslag på SVT Play) [definition på utländsk bakgrund enligt SCB  är att båda föräldrar är födda utomlands]. Målet är som ni ser i inslaget, ”självklart” att på detta sätt få fler röster, utan att man specificerar hur det ena ska leda till det andra. Ska man genom denna lista förändra något konkret i sin förda politik, eller förväntas det att medborgarna i landet automatiskt röstar på den som har samma etniska tillhörighet? Detta innebär i så fall en helt ny människosyn från Miljöpartiets håll som vi inte känt till tidigare. Eller menar man att en politiker med en viss etnisk tillhörighet bättre representerar medborgarna med den etniska bakgrunden än vad andra politiker med en annan etnisk bakgrund gör? Även detta visar i så fall på en ny och hittills okänd människosyn inom Miljöpartiet, men det är visst det man menar: ”Vi kallar det för randiga listor och det handlar i grunden om att alla medborgare ska känna sig representerade” (källa). Frågan är om denna randiga lista exakt avspeglar sammansättningen på invånarna i Härnösand? Som framgår av inslaget ser man detta som ett nästa steg efter kvoteringen 50/50 av kvinnor/män.

Nu frågar sig antagligen många när det är dags att kvotera in på andra grunder som sexuell läggning, ålder, religion och funktions-nedsättning mm. Jag fick faktiskt själv en viss funktionsnedsättning senaste gången jag stoppade fingrarna i vägguttaget i tron att jag skulle vakna från den psykos jag trodde jag befann mig i med tanke på sakernas genustillstånd. Funktionsnedsättningar finns det i många varierande former och det kommer att krävas en matematiker för att räkna ut exakt hur denna viktning måste göras tillsammans med övriga parametrar givetvis. Man kan ju vara kvinna, medellång, lida av migrän och vara kristen och hur ska detta ställas mot en homosexuell kort man som är buddist och har magsår? För inte vill väl någon med hörselnedsättning bli representerad av någon som istället har ont i ryggen? Oavsett vad man kan tycka om skolpolitik, miljöfrågor, försvar och annat, så måste man representeras av någon som är så lik en som möjligt vad gäller alla andra egenskaper utöver de politiska åsikterna. Eftersom vi alla är unika (som vi ju fått lära oss under skolgången för att inte jämföra oss med någon annan, men också i syfte att ursäkta godtyckligt uppträdande mot läraren) så innebär det att det egentligen inte kan finnas någon annan som på ett önskvärt sätt kan representera oss – utan vi bör därför alla sitta i riksdagen och kommunfullmäktige och representera oss själva. Detta påminner ju starkt om demokrati – så kanske kvoteringshysterin kan leda till det om inte annat? Jag vill minnas att en kommentator (Josef) en gång bland alla sin länkar länkade till ordet Partikrati på wiki:

Är vår demokrati verkligen så bra?

Är vår demokrati verkligen helt färdigutvecklad och klar för export?

”En partikrati eller partistyre/partivälde är en form av representativ demokrati där den lagstiftande makten i praktiken ligger hos en politisk elit som är organiserad i politiska partier och inte hos enskilda politiker eller medborgare. Folket väljer sina representanter via ett proportionellt parti-valsystem. I praktiken kan de flesta demokratier betraktas som partikratier. Den pricipiella skillnaden mellan en demokrati  och en partikrati är graden av folkets suveränitet. Båda styrelseskicken har oftast partier och parlament men inom demokratin har folket, genom bindande folkomröstningar, en större möjlighet att direkt påverka lagstiftningen. Det vill säga att inom en partikrati saknar folket direkt politisk makt. I en partikrati kan folket endast genom allmänna val, som hålls med årsvisa mellanrum, ändra förhållandet mellan partierna i parlamentet och har endast i ”efterhand” en möjlighet att påverka maktutövningen.”

Detta blir extra intressant mot bakgrund av gårdagens Agenda där man tog upp detta med partipiskan (6:40 min): ”Bakom kulisserna i riksdagens plenisal” (SVT Play).  Mer om detta i dagens SVD Brännpunkt.

Missa inte Polisfackets brev till medlemmarna i Skåne där man ifrågasätter polisenmyndighetens agerande i värdegrundsfrågor (bloggen Aktivarum har redan tagit upp detta här). Citat från brevet:

Be mina kollegor hålla ögonen efter en man - det är en människa, mer får jag inte säga.

Be mina kollegor följa efter efter en man med jeans och svart jacka - det är en människa, mer får jag inte säga.

”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare.. Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner.Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna referensramar. Dansken kanske symboliserar en full fotbollssupporter på Parkens gröna gräs för någon och den erkänt gemytliga ”rooliganen” för någon annan. Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”

Detta att inte få använda ord som tex avslöjar härkomst för att beskriva någon, hur påverkar det möjligheten att kvotera in på kommunfullmäktigelistor? Borde inte Miljöpartiet polisanmälas? Eller är det bara poliser som inte får påtala etnisk bakgrund?

Morgonsur har tidigare skrivit bra om värdegrunden i försvaret (och uppföljningen). Jag har tidigare skrivit om värdegrunden här.

Jag bläddrade i helgen i Timbro-rapporten ”Viljan att flyta medströms – en granskning av svenska genusavhandlingar 2005” av Susanna Hakelius Popova. I rapporten, som är från 2005, har hon läst igenom och kommenterat tio doktorsavhandlingar i kvinno-, mans- och genusforskning från det året, nämligen de senaste tio som fanns presenterade på Nationella Sekretariatet för genusforsknings hemsida i juni 2005. För varje avhandling har Hakelius Popova skrivit en sammanfattning på 1-2 sidor och därefter en kommentar till avhandlingen.

Jag rekommenderar en läsning av denna rapport. På sidan 11 i rapporen (12 i pdf:en) behandlas tex avhandlingen ”Prat, politik och praktik: om individers möten med strukturer i en kommunal satsning på kvinnors företagande” av Jeanette Dareblom. Institution/ämne är nationalekonomi och lärosäte är Handelshögskolan i Stockholm. Så här skriver Hakelius Popova bland annat under ”Sammanfattning”:

Offer för de osynliga strukturer som dök upp när formell jämställdhet uppnåddes

Offer för osynliga strukturer som dök upp när formell jämställdhet uppnåddes

”Hur påverkar strukturella förutsättningar kvinnors företagande? Vad händer med kvinnor som potentiella företagare? För att besvara frågorna samtalade Jeanette Dareblom med 12 offentliganställda kvinnor i två år. Kvinnorna ingick i en grupp som fått erbjudande om hjälp att starta eget, och de perspektiv Dareblom anlägger i studien anger hon som genusteori, teorier om kvinnor och arbetsmarknad, den politiska omgivningen, prat som legitimerande handling samt makt. I studien gör hon antagandet att könssegregering följer kvinnorna ut på arbetsmarknaden och att mannen är norm för liv, arbete och företagande. Företagande problematiseras därför att ”denna norm placerar kvinnan i motsatsställning”.” ”Kanske finns en förklaring till bristen på definition i följande beskrivning [citat]: ”Det subtila är svårt att bemöta och förändringar i kvinnornas individuella val är synliga i betydligt större utsträckning än bakomliggande, strukturella normer och värderingar som påverkar och styr dessa val.”

”Dareblom framhåller strukturernas vikt och påverkan på individers val för att förstå förutsättningarna för kvinnors företagande. Att argumentera för att kvinnor har vad som kallas ”fria” val innebär att lägga ansvar för förändring på kvinnor som individer, anser Dareblom. Det är inte önskvärt tycker författaren som i stället vill placera företagande i en vidare kontext och påvisa att kvinnornas val är strukturellt villkorade. Vad är då en struktur? ”Strukturer är skapande, de sätter ramarna för det handlingsutrymme som ska betraktas som legitimt och accepterat. I och med detta skapar strukturer även förutsättningar att verka inom dessa ramar. Även satsningar inom ramen för dessa strukturer påverkas, individerna som går in i satsningarna påverkas samt satsningarnas konkreta utfall. Påverkan är dock ömsesidig. Samspelet mellan individ och struktur kan studeras och konkretiseras genom att tillämpa olika teoretiska verktyg. Ett uttryck för vad som skapas och händer i ett sådant möte är det prat som produceras.”” Begreppet prat utreds vidare och definieras som en social aktivitet som länkar samman föreställningar om verkligheten med symboler. [Citat:] ”Jag definierar prat som verbal kommunikation i talad eller skriftlig form.”

Jag har tillverkat en ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna

Ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna på arbetsmarknaden. Männen är det vita och kvinnorna svävar runt i de begränsade hålrummen.

I avhandlingen karaktäriseras företagande på följande sätt: ”Den könsneutrala termen företagare utgår från en manlig norm, att vara man och företagare står inte i motsatsförhållande till varandra.” ”Företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig.” ”Det finns någonting strukturellt i omgivningen som segregerar och detta kan kopplas till den privata sfären och till arbetsmarknaden.” Formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”… genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Att dessa förhållanden skulle behöva leda till mätbara konsekvenser förnekas med formuleringen: ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.”

Att ständigt kategorisera kvinnor efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Dareblom konstaterar att kanske upplever inte alla kvinnliga företagare försvårande omständigheter kopplade till strukturella hinder. ”Men säkert har många av dessa kvinnor heller inga erfarenheter av genusrelaterade svårigheter i gärningen som företagare.” Det kan vara på sin plats att påpeka att som en svårighet för kvinnliga företagare anges det ekonomiska och att fler kvinnor skulle lockas om de fick hjälp med den biten. Är inte ekonomi ett problem även för de män som startar företag? Är ekonomin en genusfråga och kopplad till genusstrukturer?

Under ”Kommentar” till denna avhandling skriver Hakelius Popova bland annat:

”Författaren påstår att företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig. Att hon samtidigt i avhandlingen rapporterar siffror från AMS som visar att ungefär en tredjedel av alla företagare är kvinnor, sätts dock inte i relation till könsmaktsstrukturen. Hur har denna tredjedel med författarens teorimodell lyckats bryta könsmönstret? Har det skett trots starkt motstånd eller för att kvinnorna tagits som gisslan för att könsförtrycket inte ska bli för uppenbart? Eller är en tredjedel av företagarna kvinnor därför att de patriarkala strukturerna tappat kraft?”

Vi vet alla att den osynliga strukturen är en normerande man

Den osynliga strukturen är skapad av en normsättande man i Patriarkatets hemliga strukturlabb

”Dareblom medger att formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men hon menar att ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”. Vad detta osynliga något är utreds inte och bristen på idéer om vad hindret består av blir problematisk för läsaren. Vad kan man egentligen veta om en osynlig struktur? Vad vet Dareblom? Hör förklaringsluckan ihop med att författaren inte förstår verkligheten som något objektivt som vi alla kan uppfatta på samma sätt? Visserligen
måste några av oss kunna förstå verkligheten på ett någorlunda likartat sätt, annars blir också läsningen av Darebloms avhandling meningslös, men författarens utgångspunkt förklarar kanske det relativa ointresset för begreppsdefinitioner?”

”Genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet. Men vad får det för konsekvens för resonemangen som förs? Förutom att kvinnor ses som en missgynnad grupp är det svårt att säga, särskilt mot bakgrund av utsagor som: ”Relationen mellan kvinnor och män har både varit konstant och förändrats över tiden” och ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.” Sådana tankegångar måste göra det svårt för forskaren, och gör det helt säkert svårt för oss andra att skapa klarhet. Det blir inte tydligare när Dareblom för fram att ett ständigt kategoriserande efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Det är ju just ett kategoriserande efter kön hon själv gjort med sitt avhandlingstema.”

Lästips: Elever i friskolor presterar bättre, Yrkeslegitimation för lärare 2012 (kommentar).


Transgenusmotorn polisanmäld!

mars 15, 2010

Timbro och Skattebetalarnas förening startar SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Dags att lämna in klagomål mot genusmaffian (se SlösO:s hemsida), eller snarare svenska staten, som finansierar den! Äntligen! Jag ser att Sahlin går vidare med planerna på könskvotering till bolagsstyrelser:  ”Sahlin slog också fast att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de rödgröna vinner valet. Hon preciserar nu tidigare löften om ändringar av aktiebolagslagen – Nu fungerar det inte med hot längre.

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

I (s)-singulariteten bryter tid, rum och hjärfunktion samman

Sossarna har länge bedrivit en hotfull, hatisk och destruktiv politik, och det är bra att man äntligen är öppen med detta, även om hotstrategin uppenbarligen inte funkat så att man nu måste lagstifta över folks huvuden. ”En lämplig tidpunkt är 2012, sade Sahlin.” Vilken tur, eftersom det är just vid denna tidpunkt som jag och mina gelikar tänkte skjuta iväg den trestegsraket fulltankad med folkvett som varit under uppbyggnad under ett tag nu, och den kommer att landa rakt i sossarnas partikansli just 2012 och under nedslaget lansera en ny marxistisk teori med en uppdelning inte efter kön, utan efter IQ. Vi har idag en tydlig IQ-maktsordning där de med en IQ på över 100 är strukturellt underordnade dem med en lägre, eller till och med negativ, IQ. Graden av exkludering från den verkställande makten är dessutom proportionell mot IQ-värdet. Man kan illustrera detta grafiskt enligt bilden till vänster, där vi ser att rum, tid och all hjärnverksamhet upphör att fungera i den singularitet som utgörs av sossarnas partikansli. Denna kamp mellan IQ-kollektiven kommer enligt min framtidskalkyl att leda till att i princip hela (s) måste avgå med omedelbar verkan 2012, varför Sahlins dumheter inte förtjänar att tas på allvar. Nu gäller det bara att lära sig av genusmaffian och lobba för den marxistiska IQ-teorins existensberättigande, vilket kan bli lite svårt då de som tillhör den underordnade gruppen ur ett IQ-perspektiv (dvs de med över 100) exakt utgör komplementmängden till dem som driver den nu dominerande marxistiska linjen där könskampen ses som central istället för IQ:n – och alla dessa har ju infiltrerat styrelser och beslutande organ som fördelar forskningsmedel och annat. Ett litet dilemma alltså…

Fil dr i etik Ann Heberlein har skrivit en artikel (8 mars) i Sydsvenskan med titeln ”Lika barn leka bäst” där hon ger uttryck för åsikten att genuscertifiering inte är något att oroa sig för samt att den akademiska friheten på intet sätt är hotad:

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

Det gäller att vända utvecklingen i tid!

”Det finns ord som provocerar. Och så finns det ord som provocerar så till den milda grad att den provocerade förlorar besinningen.”Genus” är ett sådant ord, för att inte tala om ”genuscertifiering”. Det sistnämnda får sansade och intelligenta människor att gå verbal bärsärk, som socialantropologen Steven Sampsons  överord ”förmynderi och härskarteknik”. Tore Frängsmyr, professor emeritus i vetenskapshistoria, går ett steg längre. Han befarar – på allvar! – att den akademiska friheten ska gå förlorad om den förhatliga genuscertifieringen införs: ”diktatorisk taktik!” dundrar han i SvD den 13 januari. Sällsynt naivt hävdar han alltså att den frihet den enskilde forskaren enligt honom åtnjuter riskerar att ersättas av ett tvång att bedriva genusvetenskaplig forskning. Det är naturligtvis trams… För det andra är syftet med genuscertifiering att uppmärksamma den problematik som ibland finns i undervisningssituationen, nämligen att kurslitteraturen domineras av manliga författare, att den blott speglar den vite heterosexuelle mannens perspektiv, att de kvinnliga studenterna får mindre utrymme än de manliga etc. Om forskning sägs inte ett smack. ”

Det är ju en intressant fråga i så fall VEM det är som ska ”problematisera etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus” vilket är ett kriterierna i genuscertifieringen som rör undervisningens innehåll (av många, även den befintliga kurslitteratur som saknar genusperspektiv ska problematiseras med avseende på genus etc), om inte just forskarna? Ska man kunna förmedla denna nya kunskap till studenterna måste den först forskas fram och i vanlig ordning granskas av det övriga forskningssamfundet och så vidare. Så givetvis måste man lägga allt annat åt sidan för att ägna sig åt genusperspektivet. Detta på kort sikt (även om man ju kan fortsätta att ”problematisera” i all oändlighet – så även detta kan bli heltidsgöra). På lång sikt riskerar denna omdaning av undervisningen att premiera forskning kring genusperspektiv eftersom studenterna kommer att matas med just detta perspektiv. De studenter som inte hade väntat sig denna ensidighet i sina universitetsstudier kommer att lämna ämnet och de genusfixerade strukturerna att reproduceras och växa tills de totalt dominerar forskningsområdet. Den som vill läsa vad en genuscertifiering innebär kan läsa HÄR och försöka övertyga sig om hur ”oskyldigt” detta tillltag är.

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Transgenusmotorn omvandlar en politiskt korrekt artikel till en politiskt inkorrekt artikel - detta har vållat några tidningar bekymmer

Matte Matik, den musikaliska begåvning som sjunger låten ”Genusväldet drar fram” har fått några svenska tidningar att gå i taket i dagarna. Matte Matik har nämligen programmerat vad han kallar Transgenusmotorn där man kan mata in en URL (förslagsvis en typisk tidningsartikel) och därefter fås vissa ord att byta plats i artikeln. Genom att systematiskt byta ut ”kvinnor” mot ”svenskar” och ”män” mot ”invandrare” kan man illustrera och tydliggöra hur vissa artiklar egentligen låter, bortom den hjärntvätt som förblinat oss idag vad gäller framställandet av könskollektiven. Med andra kollektiv skulle nämligen tidningarna göra sig skyldiga till alltifrån ärekränkning till hets mot folkgrupp. Transgenusmotorn illustrerar helt enkelt att det är skillnad på kollektiv och kollektiv. Matte Matik har fått mail från UNT:s chefredaktör, som är upprörd över Transgenusmotorn, vilket bland annat beror på att någon kört denna artikel genom motorn med ett resultat som chefredaktören uppenbarligen ansåg osmakligt, till skillnad från hur artikeln är skriven i sin ursprungliga form. Delar av resultatet finns återgivet i följande blogginlägg: Transgenusmotorn skakar Uppsala (Oscar Swartz)

Mailkonversationen mellan Matte Matik och UNT går att läsa här, där Matte liksom Oscar påpekar att med denna logik borde även tex Google Translate bli föremål för polisutredning (vid sådana översättningar kan dessutom resultatet också bli förvanskat, om det nu skulle vara relevant). Så här skriver Oscar i sitt inlägg: ”Har UNT:s chefredaktör mejlat Google och bett dem blockera möjligheten att köra deras sidor genom Google Translate? Nej, det verkar inte så för jag kan översätta UNT-artiklar där. Om det hela bara är en upphovsrättsfråga, varför har han inte krävt blockering?”

1. Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt (Matte Matik)

2. Mer transgenus (Matte Matik)

3. Jag stänger transgenus (Matte Matik)

4. Hur många transgenusmotorer? (Oscar Swartz)

5. Att verkligen tysta en genuskritiker (Medborgarperspektiv)

6. TRANSGENUS HAR ÅTERUPPSTÅTT (Ershag) – testa transgenusmotorn och konvertera en artikel!

Det är visst Sundsvalls Tidning som polisanmält Transgenus: ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld.” Även Journalisten.se skriver om fallet.

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Är det denna apa från The Infinite Monkey Theorem som producerar alla genusartiklar?

Läs förresten här om UNT:s 50/50-vecka. Det är som sagt skillnad på grupp och grupp… Lite underligt i dessa tider av medvetenhet om allas lika värde och där generaliseringar av grupper ses som tecken på fördomar och som ett resultat av en misslyckad demokratisk fostran av medborgarna. Skulle vara intressant att konvertera en av statens offentliga utredningar om jämställdhet med transgensumotorn. Apropå att använda olika källor för att producera något nytt: vad sägs om The Postmodernism Generator där du själv kan generera postmodernistiska artiklar på löpande band genom en knapptryckning. Inte konstigt att genusmaffian har tid att lobba och anordna festivaler och jippon som ”Heterohatets dag” parallellt med sin vetenskapliga (?) verksamhet. Om man nu inte använt sig av The Infinite Monkey Theorem: En enda (odödlig) apa som gör oändligt många tangenttryckningar kommer förr eller senare att skriva varje känd text – en oändlig mängd apor å andra sidan kommer att börja skriva varje känd text omedelbart. Varje odödlig daktylografisk apas producerade sträng innehåller någonstans i sig varje känd text, någonstans. Ska inte UNT och ST polisanmäla denna apa och de ansvariga forskare vid några universitet i USA som håller på med detta experiment?

Världen idag rapporterar om genusdebatten i Riksdagen: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”. Vill minnas att jag konstaterade detta ja! 🙂 Apropå utbildning och bildning. I fredags och lördags höll jag föredrag om fraktaler inför visningarna av dokumentärfilmen ”Jakten på den gömda dimensionen” som visades på Tempo dokumentärfilmfestival i samarbete med Nobelmuseet (Nobelmuseets nystartade filmfestival heter FILM & SCIENCE). Utöver denna matematikdokumentär visades ”Resan till livets kärna – Virus är fienden” samt ”Jordens snällaste apa”, även dessa med inbjudna forskare som introducerade filmen samt svarade på frågor efteråt.

Detta är min favoritlåt (efter ”Genusväldet drar fram givetvis” :-)):

OBS! Lyssna på Skolministeriet imorgon tisdag 16 mars: ”Genuspedagogerna” Jag var inbjuden att medverka men kunde dessvärre inte ställa upp vid inspelningstillfället i fredags eftersom jag då höll mitt fraktalföredrag. ”Skolministeriet tittar närmare på den förra regeringens satsning på genuspedagoger –hur gick det och vad gör de? Förvandlar de pojkar till flickor och tvärtom, eller skapar de möjligheter för barnen att växa utan begränsande könsroller? Och vad händer med jämställdhetsarbetet inom den svenska skolan och de 145 miljoner kronor som staten vikt åt olika jämställdhetsprojekt. Möt genuspedagogen ute på uppdrag, den kritiske föräldern och ordföranden i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan.” (dvs Anna Ekström, som medverkade i paneldebatten i Riksdagen i förra veckan).

OBS! Lyssna även på Johan Lundberg mfl i senaste Nya Vågen om debatten om svensk högerdebatt.



Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt 😉 men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  – man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


Genusvetarna – offer och slagträn?

mars 1, 2010
Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Finns det andra sätt att förbättra situationen för kvinnor i offentlig sektor än via en postmodern genusanalys?

Jag ser till min glädje att tankesmedjan Timbro är aktiv i jämställdhetsdebatten. I seminariet ”Jämställdhet på norska” nu på onsdag 3 mars  diskuteras rapporten ”Kvotering – inte bara en kosmetisk reform” där effekterna av den norska kvoteringslagen granskas. Jag har dessvärre ingen möjlighet att närvara men kommer att se debatten på webben efteråt! Förra veckan kunde man i Världen Idag- artikeln ”Valfrihet ökar jämställdheten” läsa om Eva Westerbergs nyutkomna rapport ”Välfärdens hjältar”: ”Med fler arbetsgivare att välja mellan och möjligheter att starta egen verksamhet ökar såväl välbefinnandet som möjligheterna för de anställda inom vårdsektorn… I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag att de i större utsträckning känner uppskattning, har friheten att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer.” Något att tänka på för vänsterfeministerna… Dessutom fann jag följande rapport från 2005: ”Viljan att flyta medströms” av Susanna Hakelius Popova, med en granskning av svenska genusavhandlingar – denna rapport måste jag ju läsa! 🙂

I senaste numret av det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 1/2010 kan vi på sid 4 i denna pdf läsa att ””Genusvetarna” blir slagträn i debatten” bland annat som en reaktion på KDU-artikeln i SVD för ett tag sedan . Att ordet genusvetarna är skrivet med citationstecken tolkar jag som att något av följande gäller för genusvetare: 1) de finns egentligen inte eller 2) de är en social konstruktion. Jag antar att man syftar på alternativ 2, och framför allt är då genusvetarna en social konstruktion i huvudet på de kritiker som är trötta på att genusperspektivet måste implementeras överallt och att de som driver denna utveckling framåt kommit att kallas genusvetare eftersom de själva kallar sig för genusvetare. Bland annat skriver Malin Rönnblom, ordförande Sveriges genusforskarförbund i denna debattartikel följande:

”Inte minst är föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig grupp genusvetare som alla företräder samma åsikter och som forskar om samma frågor problematisk.”

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk?

Hur görs kön i ICA:s grönsaksdisk och hur påverkar det paprikakonsumtion, könsroller och vilken färg en given paprika antar?

Givetvis utgör inte genusvetarna en enhetlig grupp med exakt samma åsikter som alla forskar i samma frågor, utan de forskar i alla politiska liksom andra vetenskapliga områden – alltifrån medicin (nytt område: ”genusmedicin” – får genusvetarna nu forska om det som varit tabu för läkarkåren?) till frågor rörande brandmännens utrustning och görande av kön (senast för 10 miljoner), och hyser därmed flera tusen olika åsikter, den ena galnare än den andra, som samverkar på ett för befolkningen och samhällsutvecklingen skadligt sätt. Då alla grundläggande antaganden är identiska (könsmaktsordningen, patriarkatet, strukturerna, hegemonisk maskulinitet mm) så manifesterar sig dessa åsikter inom alla områden på ett tämligen förutsägbart sätt, så förutsägbart att jag själv borde söka 10 miljoner för att beskriva hur ”kön görs” i dubbel bemärkelse i matkön eller grönsaksdisken i den lokala ICA:n och därefter ta jobb som jämställdhetskonsult för alla stora matkedjor. Allt för att utvecklingen inte ska stanna av! Ja, kanske hela konsumtionen skulle stanna av för alltid om jag inte gjorde denna forskningsrapport, och det är väl sådana argument som fått även borgerliga partier på fall.

Visa mig gärna den genusforskare vid en genusvetenskaplig institution som fått doktorera och fortsätter att forska samtidigt som hon/han exempelvis vågar kalla sig för särartsfeminist eller inte har teorin om en könsmaktsordning som grundbult i sitt teoribygge utan förutsättningslöst inte antar existensen av det som ska bevisas. Att det förekommer så många olika åsikter beror på att genusvetarna just forskar inom så många olika områden – nämligen alla områden man kan tänka sig eftersom genusperspektivet anses vara nödvändig inom absolut alla sfärer för all framtida forskning och samhällsutveckling. Här har vi ett färskt exempel: ordföranden för genusforskarförbundet, Malin Rönnblom, som skrivit debattartikeln ovan har just tilldelats 3 miljoner kronor för ett forskningsprojekt om svenska universitets och högskolors jämställdhetsarbete:  ”Vår uppgift är att ställa kritiska frågor”:

”Jag vill studera vilka problem som universitetens jämställdhetsarbete avser att lösa, vilka lösningar som presenteras och hurvida problem och lösningar hänger ihop. Genom att studera hur jämställdhet ”görs” i akademin blir det förhoppningsvis möjligt att synliggöra jämställdhetsarbetets möjligheter och begränsningar… Genuforskingen är fortfarande, och bör kanske alltid vara, ett kritiskt fält som ifrågasätter självklarheter både inom och utom akademin.”

För ingen annan forskare skulle väl kunna komma på den vansinniga idén att koppla en lösning till det problem man identifierat? Att lösning och problem kan och bör hänga ihop måste te sig oerhört fascinerande och vara en inkörsport till ett helt nytt och okänt paradigm för vissa genusforskare. Och hur ”görs jämställdhet” inom akademin? Det räcker inte att ge andra instruktioner om hur de ska jobba med jämställdhet utan denna process måste övervakas och observeras kontinuerligt som ett underlag för forskningen om att ”göra jämställdhet”.

En elit av genusforskare kan vara oförenlig med de egna jämställdhetssträvandena

En elit av genusforskare är oförenlig med de egna jämställdhets-strävandena

Låt mig även påminna om att genusvetare som byggt upp excellensmiljöer nu måste låta undersöka denna sin egen verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Se Genusperspektiv 4/2009. På sid 4 i denna pdf under ”Får jämställdhet plats på framtidens universitet?” står att läsa följande: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhets-strävandena inom akademin”. Man har alltså problem med sina egna excellenssatsningar och efterlyser nya feministiska metoder för att ”kritiskt belysa elit och excellens inom akademin”! Detta enligt Solveig Bergman, föreståndare för Nikk –  ett ”tvärnordiskt kunskapscentrum för könsforskning och jämställdhet” finansierat av Nordiska Ministerrådet. Läs HÄR om de tre excellenscentra för genusvetenskap som finns i Sverige. På sikt planeras som synes ett ”Europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning” i Sverige dit alla Europas genusforskare kommer att vallfärda i vansinne och extas. Detta centrum kan komma att förläggas i traken Linköping/Örebro för den som har flyttplaner, eller för den som vill söka genusjobb och tjäna storkovan genom att övervaka hur kön görs i detta excellenscentrum eller ”kritiskt belysa” denna elits verksamhet ur ett antielitistiskt jämställdhetsperspektiv.

För att återgå till Rönnbloms debattartikel om hur genusvetarna görs till slagträn i debatten. Så länge som alla statliga utredningar som handlar om jämställdhet uppdras åt just genusvetare så kommer genusvetarna att vara en utsatt grupp i debatten om jämställdhet. Därför rekommenderar jag regeringen att sluta uppdra dessa utredningar som syftar till politiskt jämställdhetsarbete åt genusvetare, utan att istället tillsätta en intersektionell grupp bestående av ett representativt tvärsnitt av befolkningen till att jobba med jämställdhetsutredningarna. Så var det problemet löst och gensuvetarna kan fortsätta att forska i lugn och ro utan att oroa sig för att hamna i den politiska hetluften. Då slipper Rönnblom beklaga sig över att ”Sammanblandningen mellan forskning och politik är ständigt återkommande” från kritikernas håll. Jag vill heller inget hellre än att genusforskningen håller sig borta från politiken – tänk att jag och ordföranden för Sveriges Genusforskarförbund har samma vision! 🙂

145 miljoner kostade det att under 2008-9 göra statligt anställda genusmedvetna

145 miljoner för att 2008-9 göra statligt anställda riktigt genusmedvetna

Nu kan man gå en distansutbildning i ”Jämställdhetsintegrering med intersektionellt perspektiv” 7.5 hp arrangerat av Forum för genusvetenskap och jämställdhet i Linköping och finansierat av JÄMI. Program JÄMI (”Jämställdhetsintegrering i staten”) har under 2008-2009 kostat skattebetalarna 145 miljoner, pengaflödet fortsätter uppenbarligen, och denna kurs vänder sig till alla statligt anställda som vill bli genusmedvetna. Min kurs i Härskarteknik 7.5 som jag bedriver helt ideellt är också fortfarande öppen för anmälan, för den som missat den. Glöm inte att antagningskravet är genomgånget politiskt korrekt IQ-test.

Slutligen en kommentar om genusmärkningen vid Uppsala Universitet. Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse” eller detta SVT-inslag) skulle man kunna tro att någon har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning” (som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet ”genuscertifiering” för att ”undvika mindre lämpliga associationer”)  som eventuellt ska skrotas. Av det 12-sidiga dokumentet som kom den 11 februari framgår att det man egentligen (?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultets-nämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att  debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Genusvetarna - missförstådda genier och före sin tid

Genusvetarna - missförstådda genier före sin tid

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är missförstådda, denna gång till följd av komplexiteten i sitt förslag. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? I Genusland kan man givetvis även börja i den änden. Angående att tillsätta en arbetsgrupp för fortsatt utredning kring genusmärkningen (möjligtvis under annat namn) kommer detta att tas upp till avgörande vid områdesnämndens sammanträde den 24 mars. Remissinstansernas alla synpunkter och missuppfattningar gör att ett fortsatt arbete måste föregås av ytterligare utredningsarbete och (sid 11) ”Ett fortsatt utredningsarbete kan även tjäna som grund för att skapa en större samsyn inom vetenskapsområdet om vad arbetet med jämställdhets- och genusfrågor syftar till.” Borde man inte klargjort detta tydligt i ett tidigt skede, helst i samband med förslaget, om man nu ville ha gehör för sitt förslag? Eller kan först punkta upp åtgärder och ingripanden och sedan i efterhand och i samförstånd bestämma sig för vad syftet ska vara? Vidare skyller man genomgående på ”statsmakterna”, som exempelvis på sidan 9:

”Å ena sidan motsätter sig några remissinstanser vad de kalla ”hegemoni” för vissa teorier på politisk grund och hänvisar till argumentation från andra tidsperioder. Å andra sidan uppställer statsmakterna politiska mål för universitetens verksamhet, vilka i högskolelagen anges som främjande av: hållbar utveckling, jämställdhet, förståelse av internationella förhållanden, breddad rekrytering.” Men vem är det som tolkar begreppet jämställdhet? Och vem bestämmer vad som utmärker ett jämställt universitet och ett jämställt samhälle? Jag vill inte göra bördan tyngre för en utsatt grupp, men kan det vara genusvetarna…

Uppdatering! Roligt läsning av Bitte Assarmo (länk till hennnes artikel på Secong Opinion): ”Vem ska du rösta på i höst – Fredrik eller Ursula?”


%d bloggare gillar detta: