Favorit i repris, valvaka och TV-tips!

september 26, 2010
Jag har varit konstant upptagen sedan jag började läsa Envariabelanalys vid 4 månaders ålder

Jag har varit konstant upptagen sedan jag började läsa envariabelanalys vid 4 månaders ålder...

Jag har haft lite fullt upp med undervisningen och framförallt pendlingen har gjort att jag fått jobba en del på kvällar och helger, så den genusartikel jag hade tänkt skriva lagom till efter valet har inte blivit av ännu – jag tänkte nämligen sammanfatta och uppmärksamma prop 2005/06:155 om hur de jämställdhetspolitiska målen av idag, som klubbades igenom våren 2006 lagom innan valet, egentligen ser ut i detalj – som att hushållsarbetet skall delas lika mellan kvinna och man (man glömmer dock att nämna hur hushållsarbetet ska fördelas i samkönade relationer. Behöver genusexperterna gå en fördjupningskurs?) och hoppas att något parti kanske föreslår en återgång (för det är just en återgång det handlar om!) till det övergripande jämställdhetspolitiska mål som gällde före mars 2006: kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men jag tar detta i nästa inlägg. Om inget riksdagsparti tar till sig detta kommer jag att sätta frågan på dagordningen när jag tar mitt kommande ärkereaktionära parti till Riksdagen 2014 :-).

Den som vill förstå samhället måste läsa matematik!

Den som vill förstå samhället måste läsa matematik!

Dessutom har det ju varit val och det kan man ju inte missa och när Metro Riks skriver artiklar som i fredags (”En mandatfördelning som bara matematiker förstår”) så var jag ju även tvungen att sätta mig in i detta – här lästips till den intresserade, skrivet av den matematikprofessor på KTH som figurerat en del i Aktuellt i veckan: Valmatematik. För den som inte orkar finns istället här en kort artikel i DN där man utöver Linusson också intervjuat Jesper Carlström som var doktorand vid SU samtidigt som jag – roligt med kollegor i tidningar och på TV :-).  Själv gjorde jag TV-debut 2003 i Vetenskapens Värld i en dokumentär om Archimedes och sedan deltog jag i två UR-program om matematik (i serien ”Jorden är platt”), men dessvärre är de inte tillgängliga på nätet… Men när Big Brother ringde matematiska institutionen vid SU för några år sedan och undrade om vi kunde skicka någon att föreläsa för Big Brother-deltagarna eftersom de skulle ha en tävling där det gällde att hålla sig vaken så länge som möjligt, då tyckte vi att där går gränsen. Inte somnar man av en matteföreläsning! Dessutom vet vi alla numera att det kan vara nästintill olagligt att inte vara uppmärksam vid en föreläsning!!!

För att komma till saken – jag har inte tid att blogga så mycket just nu så därför tänkte jag lägga upp några videos. För det första: ingen missade väl valvakan på Sveavägen 68? Går ej att bädda in men kan ses via följande länk:

HITLER PARODI: VALVAKA SVEAVÄGEN 68!!!

Tur att Sahlin inte blev statsminister för ni minns väl min formel som jag skrev ner för ett och ett halvt år sedan, mitt anspråkslösa förslag på TOE (Theory of Everything) eller GUT (Grand Unified Theory) – hela fysikens slutmål:

F(t)=\frac{C\cdot b(t)\cdot e^{Pk(t)}\cdot\sin(v)\cdot I^2(t)}{(1-P_{Sahlin})\cdot S(t)\cdot B^2(t)\cdot f^3(t)}

Där F(t) betecknar förfallet som funktion av tiden, och vad allt annat betyder i denna formel kan ni läsa om i det relaterade inlägget En vetenskaplig ansats till förståelse. En av mina favoritvideos, som jag tänkte lägga upp idag, är The Paradox of Choice av Barry Schwartz:

Häromdagen såg jag förresten ett intressant program på Kunskapskanalen: ”Välkommen till nanovärlden” och jag ser att det går igen imorgon måndag kl 23.00. Rekommenderas! Jag ser på Kunskapskanalens TV-tablå att programmet  ”CIA:s hemliga experiment” visas ikväll klockan 22.00 (”Under många år efter andra världskriget hände flera märkliga saker med forskare kopplade till CIA. Denna dokumentär försöker undersöka vilka agendor och aktiviteter CIA ägnade sig åt under det kalla kriget”) vilket jag också kan rekommendera då jag såg det för några månader sedan, men man sover inte gott efteråt… Därför måste ni avsluta kvällen med denna underbara Mandelbrot set video (handlar om hur man får fram mängden):

Rothsteins genusbrev är en klassiker!

Rothsteins genusbrev är en klassiker!

Slutligen, för att sova ännu bättre (eller kanske inte…?) måste ni läsa ROTHSTEINS GENUSBREV – en klassiker! Detta utspelade sig för två år sedan. Rothstein (professor i statsvetenskap) fick följande brev (min fetstil): ”Forskningsrådet för arbetsliv och social-vetenskap (FAS) har i regleringsbrevet för budgetåret 2008 fått i uppdrag att bl.a.redovisa köns- och åldersfördelning för medarbetare inom pågående forskningsprojekt och program… Då du har beviljats ett projektbidrag eller programstöd av FAS och då bidrag till detta utbetalas under 2008, är vi angelägna om att du besvarar den enkät som nu finns i eKlara…. Med vänliga hälsningar Erland Hjelmquist Huvudsekreterare.”

Varpå Rothstein svarade (13 oktober 2008): ”Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras. Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”.

Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”. Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå.

Ålder - en social konstruktion

Ålder - en social konstruktion?

Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.

Vänliga hälsningar Bo Rothstein ” Ha ha  – klockrent! 🙂 Genusgalenskapen tar aldrig slut. Jag återkommer med en seriös jämställdhetsartikel snart, gällande prop 2005/06:155!

Annonser

Värdegrundsproblematiken

december 9, 2009
Axess 9/09

Axess nr 9/09

Nu har det nya numret (nr 9) av Axess Magasin kommit ut. Numret heter ”I väntan på framtiden” och handlar om ”modernitetens komplicerade förhållande till den klassiska traditionen och demokratin”. Min krönika ”Grunt om värdegrund” finns på sidan 60. År 2008 initierade regeringen som bekant en tre år lång värdegrundsdialog för att ”skapa en förstärkt gemensam värdegrund” eftersom diskussionen ”inte gått i takt med samhällets utveckling” (här Sabunis anförande på temat 2008).  Dialogen ska handla om vilka de universella värdena och de mänskliga rättigheterna är och lyfta fram hur dessa ibland krockar. Det är tveksamt om det går att sätta sig vid skrivbordet och snickra ihop en gemensam värdegrund som alla förväntas omfamna utan invändning, men syftet är gott – att stärka demokrati och mänskliga rättigheter. Läser man diverse styrdokument som exempelvis det obligatoriska skolväsendets läroplan får man intrycket att den demokratiska värdegrunden innebär att man ska respektera olikheter i människors uppfattningar, synsätt och värderingar  – dvs människors olika värdegrunder. Så en konkretisering av innebörden av såväl den demokratiska som den gemensamma värdegrunden med de grundläggande värderingar som det är skolans demokratiska uppdrag att förmedla är välkommen. Tills vidare tolkar jag den demokratiska värdegrunden som att man ska acceptera att människor har skilda värdegrunder. Kommer förresten inte projektet med en gemensam värdegrund att krocka med den demokratiska värdegrunden?

Arbetet med den gemensamma värdegrunden är inlett

Arbetet med den gemensamma värdegrunden pågår 2008-2010

År 2010 ska man sammanställa alla erfarenheter och möjliggöra för involverade parter (representanter från riksdag, kommuner, landsting, organisationer, fackföreningar och forskare) att arbeta fram rekommendationer för det fortsatta arbetet. I pressmeddelandet från regeringen underskrivet Sabuni ovan uppges att ”Vi kommer också att genomföra en ny studie där svenska folket får ta ställning till ett antal dilemmafrågor om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och politisk jämlikhet”. Ska dessa ställningstaganden utgöra ett aktivt bidrag till konkretiseringen av värdegrunden eller bara hanteras som en opinionsundersökning för att kunna bedöma hur pass långt avståndet är mellan befolkningen och visionen om en (redan inofficiellt antagen?) gemensam värdegrund? På tal om att stärka demokratin, som ju är en uttalad del i arbetet med den gemensamma värdegrunden – kommer vi att få folkomrösta om denna värdegrund och blir det i så fall innan eller efter valet 2010? Hur hade man tänkt förankra värdegrunden en gång för alla, och kommer en eventuell ny regering att börja snickra ihop en ny och annorlunda värdegrund? Jag vill helst redan nu veta hur jag ska tolka demokratibegreppet och vilka värderingar som kommer att vara universella under nästa och helst också nästnästa mandatperiod. Och kommer det att ingå i yttrandefriheten att få kritisera värdegrunden?

Detta kan vara ännu viktigare för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap att få veta. Mina matematiska bevis kan inte krocka med någon värdegrund och gör de det så är det fel på värdegrunden och inte på matematiken. Då den logiska förmåga jag förvärvat genom matematiken råkat smitta av sig även på andra områden i min hjärna så föreslår jag mig själv som konsult åt regeringen för att utarbeta ett logiskt motsägelsefritt värdegrundssystem för att förhindra sådana här problem i framtiden. Frågan varför just jag ska få utarbeta den gemensamma värdegrunden är inte konstigare än frågan om varför någon annan ska göra det. Jag kan initiera en dialog här på bloggen och sammanställa detta som underlag. För någon ursvensk värdegrund finns ju inte och i den mån den finns är den som vår käre statsminister påpekat barbarisk. Därför borde värdegrunden, likt allt annat gott, komma utifrån, och inte inifrån Regeringskansliet. Vad sägs om att hämta in värdegrunden från Saudiarabien? Själv skulle jag iofs föredra Bulgarien om jag måste välja utifrån. Vad menas för övrigt med utifrån?

Bor vi på ett Möbiusband?

Bor vi på ett Möbiusband?

Finns det verkligen någon skarp gräns mellan in- och utsida eller ska jag tolka regeringens allmänna hållning som att jordklotet är ett Möbiusband? Med stöd i ett citat från en annan insiktsfull politiker: ”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.” (Maud Olofsson, 2007 sid 6 här) så föreslår jag att vi fortsätter denna uråldriga tradition och i toleransens namn låter någon annan komma hit och bygga värdegrunden. Och då gälls inte att svenska politiker åker på konferens till Teneriffa och sedan kommer tillbaka över gränsen, tio kilo tyngre och en erfarenhet klokare, där den senare innebär att de insett hur smart det var att bli politiker så att man kan åka på semester för skattebetalarnas pengar. Eller semester och semester, det var antagligen en seriös genuskonferens, och de tio kilona är tyngden av de härskartekniker de fått med sig hem, som boken: ”Den andra och femte härskartekniken – metoder för förlöljligande och påförande av skuld och skam som metod för att gender-mainstreama och legitimera sin extrema hållning och få den cementerad som ett faktum i samhällsdebatten för all överskådlig framtid.” Bara den boken väger tre kilo och resten väger sju – det är tufft att vara svensk politiker.

För att återgå till verkligheten, eller jag var ju i verkligheten, men för att återgå till värdegrundsdialogen då. Jag har personligen fortfarande inte blivit tillfrågad om något, och jag antar att om medborgarna tillåts ta ställning i exempelvis genusfrågan så kommer flertalet inte att instämma i att ”den nordiska synen är dock att könet är en konstruktion” eller att svensk förskola ska representera ”såväl ett barnpedagogiskt som könspolitiskt projekt” (såsom fastslagits i SOU 2006:75 sid 55 resp 19). Genusfrågan visar hur svårt det är att få alla medborgare i ett land att enas kring en enda uppifrån pådyvlad åsikt som snickrats ihop vid våra lärosäten och sedan basunerats ut via statens megafoner i decennier nu utan att man lyckats ena befolkningen i frågan. Där kan man tala om social konstruktion och enkelriktad ”dialog”.

Detta förfarande är för övrigt ett utmärkt exempel på utövandet av den första härskartekniken ”Osynliggörande” vilket som ni ser innebär ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” Det leder mig förresten till frågan om hur de ”involverade parterna” är utvalda. För värdegrunsdialogens webbplattform som är framtagen av regeringen ser mest ut som en enkelriktad kommunikationskanal för redan befintliga organisationer. Pågår själva dialogen ”experterna” och organisationerna emellan medan jag är på jobbet och betalar skatt för att de ska utöva den tredje härskartekniken ”Undanhållande av information” mot mig? Det ska bli intressant att se värdegrunden när den är klar. Här är ett exempel på ett liknande projekt som pågick 2006-2008  där man i projektansökan kan läsa om syftet, som är att kartlägga olika värderingsmönster utifrån kategorierna traditionalism, modernism och postmodernism vad gäller familjens roll och tankar kring jämlikhet och demokrati, och utifrån detta utarbetat en ”värdegrundskarta för professionellt bruk” i Uppsala med syftet att olika grupper ska ”bli mer medvetna om sin värdegrund och kunna förhålla sig till andra värdegrunder på ett medvetet sätt”. Men regeringens projekt är alltså nu att skapa en enda gemensam värdegrund som så många som möjligt ska omfatta. Inte konstigt att det tar tre långa år – nästan lika länge som Sverige existerat ju. Eller har mina lärare lurat mig?

Maskulinitet är föränderlig

Maskulinitet är föränderlig - det är dags att tänka om!

Apropå skolan så har den visst en egen värdegrundsportal. Där kan man beställa Värdegrundshandboken online (flik överst). Materialet vänder sig till personal inom grundskola och gymnasiet. Under ”lektionexempel” kan man läsa gratis. Här är tex ett lektionsexempel för gymnasiet om ”genus, jämställdhet och fördomar”:  ”Genus är vårt sociala kön, och handlar om de föreställningar om och förväntningar vi har på hur kvinnor och män bör vara: gester, kläder, språk, vad vi gör eller inte gör. Till vardags tänker vi inte så mycket på det – inte förrän någonting bryter mot det vi förväntar oss. Exempelvis när killar sminkar sig – och ännu mer om en 50-årig man skulle göra det. Eller om en tioårig kille skulle komma i kjol till skolan, eller en tjej som jämt har skrap- och blåmärken på knäna. Kanske är det särskilt viktigt att diskutera våra föreställningar om män och maskulinitet, eftersom det diskuteras mindre, och en förändring av hur vi ser på maskulinitet – inte minst hur män ser på maskulinitet – främjar jämställdhet. Lektionen syftar till att låta eleverna reflektera över hur vi bekönar egenskaper och uttryck. Eleverna ges även möjlighet att ifrågasätta och vidga de ramar könen tillåts röra sig inom.”

Får man ifrågasätta själva lektionsexemplet? Eller vad det har i svensk skola att göra överhuvudtaget när svenska niondeklassare inte ens kan lösa en andragradsekvation, medan kineser och östeuropéer lär sig avancerad bevisföring i den åldern utan en enda genusvetare i sikte! Och där andelen kvinnor på tekniska utbildningar är långt högre än i Sverige. Är denna andel möjligtvis omvänt proportionell mot genusvetartätheten? Man kan ju nästan misstänka det.

Alla ska vi kasta oss nedför (s)tupet

Alla ska vi kasta oss nerför (s)tupet

Jag trodde att det var var och ens rätt i detta liberala lyckorike att sätta upp sina egna tio gudomliga budord. Eller är det frihet under ansvar som gäller? Ungefär som när dagens skolelever själva ska ta ansvar för sin utbildning och sin fostran, bortsett från den obligatoriska genuspropagandan då? Genuspropagandan ska fostra barnen till demokratiska medborgare som ska kunna ta aktiv del i en demokratisk debatt där utgången redan är given och där det demokratiska samtalet redan från början följer en given mall, och det är skolans demokratiska uppdrag att se till att ingen rör sig utanför denna mall, eller järntriangel, och ve den olycksalige dåre som självständigt rör sig mot hypotenusans utkant och avviker från grundmängden när det är dags för oss alla att tillsammans och i en gemensam kraftansträngning kasta oss utför det propagandakantade stupet och förgås. Det är för övrigt just detta som avsågs i förra valrörelsen med (s)-slogan ”Alla ska med” vilket jag insåg efter att ha tagit del av några interna (s)-mail om det genusindustriella komplexet – alla ska vi följa med sossarna ner i avgrunden och det är då och endast då det gäller att vara solidarisk med sina medmänniskor. Ingen ska nämligen lämnas ensam kvar i ett övergivet tillstånd av förnuft och klarsynthet, ett sådant utanförskap måste motarbetas till varje pris och det är däri den framtida politiska utmaningen ligger: att fördumma alla samtidigt med en och samma funktion.

På tal om funktioner har jag just beräknat att utifrån dagens negativa utgångsläge på -1 så gäller att integrationen med en gemensam värdegrund som de naturliga logaritmernas bas går mot noll efter en oändlig gränsövergång –  se själva:

\lim_{t\to \infty}\int_{0}^{t}e^{-x}dx-1=\lim_{t\to\infty}[-e^{-x}]_{0}^{t}-1=-0+1-1=0

För samhällsutvecklingen som helhet gäller fortfarande min gamla vetenskapliga ansats till förståelse:

F(t)=\frac{C\cdot b(t)\cdot e^{Pk(t)}\cdot\sin(v)\cdot I^2(t)}{(1-P_{Sahlin})\cdot S(t)\cdot B^2(t)\cdot f^3(t)}

som ni kan läsa mer om här i mitt förslag på Theory of Everything men jag har konstigt nog glömt att ta med genusvansinnet explicit, men jag antar att jag då tänkte att det ingick i pk-funktionen, fast nu vet jag bättre. Genusvansinnet står i en kategori för sig – läs mer om kategoriteori här: Ha ha 🙂 ”A term dating from the 1940s, ”general abstract nonsense” refers to its high level of abstraction, compared to more classical branches of mathematics.”

Avslutningsvis en video med Mark Steyn (tipstack till Erik & Dogdylan):

”Our core value is that we have no core values”

Uppdatering: den bloggande journalisten Ingrid Carlqvist har fått sparken som chefredaktör för Villaliv (Journalisten, Resumé)  efter att meningsmotståndare utövat påtryckningar. Flera bloggar har uppmärksammat saken (Pelle Billing, Pär Ström, Dick Erixon, Ann Helena Rudberg, Medborgarperspektiv, Erik med flera).  Yttrande- och åsiktsfriheten har sitt pris. Hur kommer den nya värdegrunden att ställa sig till detta?


Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

november 8, 2009
Det regnar pengar över genusland

Det regnar pengar över Genusland!

Delegationen för jämställdhet i högskolan har just beviljat statsbidrag på 25 miljoner kronor (av totalt 60 miljoner öronmärkta – nästa utlysning kommer inom kort) för ”insatser för en jämställd högskola” (se pressmeddelande på regeringens hemsida) till 14 svenska lärosäten. Regeringen beslutade i januari att inrätta denna delegation, som ska ”fördela medel till insatser för jämställdhet inom högskolan och kartlägga och lyfta fram framgångsrika jämställdhetsinsatser inom högskolan” med 60 miljoner kronor till sitt förfogande under 2009-2010. Här är förteckningen över de beviljade ansökningarna från denna första omgång. 60 miljoner är inte lite, ska man anställa nya lektorer i de ämnen där könsbalansen är ojämn? Nej, vilket önsketänkande i en ihopfantiserad utopivärld – givetvis ska man anställa genuskonsulter som ska utveckla och se över verksamheten ur ett genusperspektiv!

Som vi kan se får exempelvis Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet 2.2 miljoner för projektet ”Att gestalta kön – musik och musikdramatik”, Linköpings Universitet får 1.485.610 kronor för ”Jämställdhets- och genusperspektiv i forskarutbildning”. Varför denna ojämna summa? Har man lagt på 85.610 kronor för att täcka kostnaderna för den sjukskrivningsvåg som kommer att följa bland övrig anställd personal som inte står ut? Luleå Tekniska Universitet får 1.578.198 kronor för projektet ”Genusmedveten och hållbar kompetensförsörjning vid Luleå tekniska universitet.” Man undrar om detta inte är någon sorts konspiration för att utestänga utländska studenter – som kommer att lämna Sverige illa kvickt när de ser vad som pågår! Lunds Universitet får givetvis 1.7 miljoner för ”Genuscertifiering på institutionsnivå”. Låt mig påminna om genuscertifieringen där just nu Institutionen för Energivetenskaper,  Trafikflyghögskolan samt Fysikum (se relaterad enkät om genus och fysik) utgör pilotprojekt. Vad tycker forskarna i Lund om detta? Här har vi en debattartikel från 2008 av Steven Sampson, docent i socialantropologi.  Men Tiina Rosenberg och Göran Bexell (dåvarande rektor vid Lunds Universitet) med flera involverade försvarar sig mot kritiken genom att påpeka att ”det ännu inte finns något beslut om genuscertifiering av Lunds universitet. Sampsons artikel kan lätt ge ett annat intryck. Medverkan i pilotprojektet är frivillig och självvald. Vad som händer därefter är ännu en öppen fråga. Något tvång har inte – lika litet som när det gällt miljöcertifieringen – diskuterats. Förmynderiet är alltså långt borta.” Är det inte bara en tidsfråga innan genuscertifieringen förvandlas till allmänt påbud? Om det inte blir något formellt beslut på tvång att införa modellen vid varje institution, så kommer man troligen istället att införa en genuscertifieringsstämpel på hela universitetet, så att de som inte ställer upp frivilligt blir betraktade som osolidariska och efterblivna ur ett genusperspektiv – psykologisk utpressning således. Och det är Institutionen för Genusvetenskap vid varje lärosäte som kommer att agera ”oberoende kontrollenhet” (se denna rapport).

Det måste till en intersektionell spektralanalys av Hästhuvudnebulosan

Genus, fysik och en intersektionell spektralanalys av Hästhuvudnebulosan

Stockholms Universitet tilldelas 490.000 kronor för en ”Grundutbildningskurs Fysik och genus”. Och givetvis finns forskningsunderlag till detta, som exempelvis doktorsavhandlingen ”Doing Physics – Doing Gender” om hur ”kön görs” av fysikstudenter (Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv: hur universitetsstudenter lär sig att bli fysiker, hur de deltar i och skapar en fysikkultur. Frågeställningar kring hur gränserna dras för vad som är fysik och vem som kan kalla sig fysiker, samt hur studenterna konstruerar identiteter som fysiker i förhållande till vad de ser som ämnets normer och förväntningar. ’ Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik. Jag hoppas att min forskning ska kunna inspirera fysiker och fysiklärare till kritiska reflektioner kring fysik, genus och lärande.’ säger Anna T Danielsson).

Det finns många undersökningar kring fysik och genus där man tex ägnar en hel sida åt att diskutera varför man valt att kalla sin rapport ”Flickor, pojkar och fysik” och inte något annat (sid 37, 40 i pdf:en):

”Frågan blir då vad man ska kalla en studie av det här slaget… Kallar man den t.ex. ”Könsskillnader i fysik” (vilket i och för sig inte heller är särskilt upphetsande) kommer titeln att till många signalera ett ställningstagande för en biologiskt betingad syn på skillnaderna mellan flickor och pojkar. Detta är dock inte min avsikt med rapporten. Det är emellertid otvetydigt att den uppdelning av eleverna som görs baseras på biologiskt kön. Ingen uppmanar eleverna att uppge kön efter hur de är socialt konstruerade. I den meningen torde alltså titeln ”Könsskillnader i fysik” vara korrekt. Men risken är att den också uppfattas som ett ställningstagande för att förklaringarna till de skillnader som finns skulle vara biologiska och mot att de skulle vara socialt konstruerade. Detta är inte den bild jag vill ge. Alternativet skulle då vara att t.ex. kalla studien ”Genusskillnader i fysik”. Därmed skulle rapporten signalera ett ställningstagande för att skillnaden mellan flickor och pojkar är socialt konstruerad. Problemet med denna titel är dock att studien inte handlar om huruvida skillnader mellan flickor och pojkar är biologiskt eller socialt betingade. Den handlar i huvudsak om statistiska undersökningar av skillnader mellan två grupper som valts utifrån sitt biologiska kön, men där förklaringarna till och förståelsen av de skillnader som förekommer mycket väl kan baseras på teorier om socialt kön. Därmed förefaller en titel av typen ”Genusskillnader i fysik” missvisande. Slutsatsen blir att jag väljer en titel utan orden kön eller genus.”

Rapportförfattaren väljer istället att använda ”flickor och pojkar” i titeln, utan att klargöra om dessa ska tolkas som biologiska kroppar eller som socialt konstruerade. Ett exempel på det eviga dilemmat om analysen ska ske och statistiken uppdelas efter biologisk kropp eller efter socialt konstruerat kön – genus (som man då måste uppge – den som kan).

I Sverige har man uppfunnit en evighetmaskin - genusmaskineriet

I Sverige har man uppfunnit en äkta evighetsmaskin - genusmaskineriet!

Umeå Universitet får 3.157.000 kronor för sitt genusprojekt ”Hållbar strukturell förändring – möjlighet eller utopi?” och Malmö Högskola får 1.487.440 kronor för att undersöka ”Jämn könsfördelning på mellanchefsnivå – hur påverkas den kvalitativa jämställdheten?” För de pengarna hade de ju kunnat anställa en chef av underrepresenterat kön istället, men de pengarna kommer väl med nästa utlysning från delegationen för jämställdhet, efter att man först ”problematiserat” och undersökt orsakerna till könsfördelningen ur ett postkolonialt feministiskt queerperspektiv. Sedan har vi Uppsala Universitet, som får ”Full pott för pilotprojekt för jämställdhet” nämligen 1.38 miljoner för två jämställdhetsprojekt, det ena är ”Jämställdhetsperspektiv i handledarutbildningen för universitetslärare” (560.000 kronor) och det andra är ”Implementering och utvärdering av jämställdhetsindikator” (820.000 kronor). Det första projektet ”syftar konkret till att producera och sprida ett undervisningsmaterial om jämställdhetsperspektiv på handledarfrågor, och för det behöver man projektanställa en person på halvtid.” Vad det senare projektet innebär är att utveckla ett verktyg för självvärdering:

Webbaserat jämställdhetsindex

Webbaserat jämställdhetsindex under utveckling i Uppsala

”Universitetet ska utarbeta ett webbaserat jämställdhetsindex, bestående av sju olika nyckeltal – så kallade jämställdhets-indikatorer. ”Sådana indikatorer är ett efterfrågat verktyg i universitetets arbete med att utforma jämställdhetsplaner. Ett jämställdhetsindex gör det också möjligt att följa jämställdhetsarbetet på längre sikt. Det här är ett pionjärarbete som också andra lärosäten kan vara intresserade av”, säger Annika Lindé, som är chef för Enheten för lika villkor (sic!) vid Uppsala Universitet, och fortsätter: ”Arbetet med att utveckla indikatorerna visade sig vara mycket mer komplicerat än vad vi trott. Allt underlag bygger på de siffror som finns framtagna vid Uppsala universitet – ett omfattande material. Allt måste vara kvalitetssäkrat innan det sjösätts någon gång under 2010. Dessa jämställdhetsindikatorer ska vara en värdemätare på hur väl vi lyckas med jämställdhetsinsatserna inom universitetet. Indikatorerna ersätter inte kvalitativa analyser och är i sig inte entydigt korrelerade till jämställdhet. Därför kommer det alltid att behövas uppföljning i form av kvalitativa analyser, i de fall där indikatorerna tyder på brister. Men det ska vara lätt för institutionerna att få en uppfattning om hur de ligger till – med grönt, gult eller rött ljus. Och vid rött ljus är det förstås angeläget med en djupare analys, menar Annika Lindé.”

Genusfrågan ur ett trafikljusperspektiv

Genusfrågan ur ett trafikljusperspektiv

Det här med trafikljus som ett mått på jämställdhet vill jag minnas att jag stött på tidigare, idén kommer från en undersökning gjord av European Women’s Lobby som i sin kampanj 50/50 inför EU-valet i år granskade de fyra största partigruppernas valmanifest utifrån ett genusperspektiv och därefter gav dem genusomdöme i form av ett trafikljus – se sidan 2 här i 50/50-kampanjens rapport. Resterande projekt som just tilldelats statliga medel från Delegationen för jämställdhet i högskolan återfinns på listan. Vad sysslar regeringen med? Låt mig påminna de politiker som läser denna blogg: jag kommer att sammanställa kostnaderna för alla genusprojekt inför valet 2010 och distribuera över hela Internet, och min aktivistkader i form av trogna bloggläsare kommer att sprida flygblad till alla hushåll! Man kan också räkna med att genussumman kommer att stiga betydligt om den röd-gröna oppositionen kommer till makten. Ska man tvingas välja mellan pest och kolera? Kan man inte bara låta The Postmodernism generator (skapa ny artikel genom att ladda om sidan, tipstack för denna länk till Lennart W) skriva artiklarna, eller apan i The Infinite Monkey Theorem så blir det betydligt billigare?

När jag var på rymdpromenad i helgen fann jag en genusfri zon strax ovanför statosfären!

När jag var på min rymdpromenad i helgen fann jag en genusfri zon strax ovanför statosfären!

OBS! Missa inte läkaren och bloggaren Pelle Billings jämställdhetsmanifest: ”Från feminism till jämställdhet.” Och civilingenjören och bloggaren Pär Ström undrade igår varför ingen ännu kommit på idén att studera osthyvlar ur ett genusperspektiv! En eloge till alla de politiker som för upp frågan om genusperspektiv på allt som finns mellan himmel och jord på dagordningen och därmed ser till att föra civilisationen framåt i folkviljans namn, för att inte tala om att förvalta skattepengarna på ett vettigt sätt! I nästa utlysningsomgång ska jag själv söka medel för att utvidga mitt tidigare anspråkslösa förslag på TOE (Theory of Everything) eftersom det har hänt så mycket vansinne på bara några månader att den redan måste uppdateras eftersom jag bland annat missade att politikernas IQ avtar som kvadraten på tiden och att det byråkratiska regelverkets minutiösa kontroll över vårt mentalt förslavade folk är en växande funktion av antalet motioner som läggs i Riksdagen, och i oktober kom ju som bekant 4000 sådana in. Heder åt alla bloggande aktivister och andra eldsjälar som organiserar motstånd mot det församlade etablissemangets dumheter medan resten av befolkningen ligger och dåsar i soffan i tron att problemen ska lösa sig av sig själva likt en härdad fettkula i tvättmaskinen om man bara sätter den på 80 grader och öser i tillräckligt med väteperoxid och frätande tvättmedel.


%d bloggare gillar detta: