Iiiinte 80 miljoner till!!!!

november 14, 2010
Så här, fast i ljusgrönt, såg det ut onsdag 3 november

Så här, fast i ljusgrönt, såg det ut onsdag 3 november kl 19.15

Ok nu är det dags att dra igång bloggandet, vansinnet härskar fortfarande i landet med idiotin som ledstjärna och ideal. Som Anna Anka sa: ibland undrar man om man lever i ett land eller ett skämt. Om jag sätter ihop mina 140 blogginlägg till en bok inser man lätt att det senare överväger. Ändå har jag som ni minns ju sökt det utlysta jobbet som ”Informatör åt genusmaffian” för att försöka reformera vansinnet inifrån men det gick inget vidare, trots att jag vet att Genusväldets högsta representanter läser min blogg! ;-). Det finns ingen rättvisa i den här världen, inte ens en arbetsintervju blev jag kallad till, trots mina ur genussynvinkel queera meriter – hur många logiskt tänkande matematiker har de egentligen och vad säger detta om förverkligandet av deras mångfaldsplan och fördomar mot oliktänkande? Liksom det mest provocerande, med dagens konstideal att just provocera rådande normer, är att måla en vanlig tavla på tex en blombukett, är det mest normbrytande att faktiskt sätta en tänkande människa på en genusposition – något queerare får man leta efter i stjärnorna. Och på tal om stjärnor, eller snarare meteorer, så hade jag den extrema turen att förrförra onsdagen (3 november, ca klockan 19.15 – någon som också såg detta?) under 5 minuter under en kvällspromenad med dottern beskåda meteorskuren Tauriderna, trots molnighet så pågick detta fullt synligt och de vackra ljusgröna strecken fick min dotter så fascinerad att chansen att hon skulle välja en genusvetarutbildning numera är reducerad till noll, oavsett framtida statliga propaganda. Men för säkerhets skull kanske vi satsar på att denna onsdag (17 nov) försöka observera även de årliga Leoniderna då jorden passerar kometen Tempel-Tuttles bana. Missa inte det!

Jag fick en chock

Jag fick en liten chock 2008 när jag såg DN-artikeln om könskodade lekplatser

Just det, de 80 miljonerna jag skulle ta upp. Det är ju en droppe i havet av genuspengar som flödar i Sverige, men jag såg detta på text-TV i förrgår och det var då jag kom på att jag fortfarande inte avslutat mitt projekt med genusvansinnet. Matematiken har upptagit den mesta tiden denna termin, men det var väl något som min hjärna behövde för att återhämta sig från det kroniska chocktillstånd den befunnit sig i ända sedan jag för första gången öppnade en svensk dagstidning, vilket var ungefär efter att själv ha skrivit i en (här replik och slutreplikskogslek-gör-barn-jämlika-frågan) och sedan var jag ju tvungen att läsa de tidningar där man skrev om mina aktiviteter (som tex härhär, här, här, här osv), kanske dags för mig att gå ut med viktig samhällsinformation igen i någon tidning. Jag ska nu under veckan sammanställa allt kring min väg från ett normalt liv till ett liv rakt in i genusvansinnet, vilket orsakat irreversibla hjärnskador inte bara hos mig utan även hos dem som läser mina inlägg. Och på tal om inläggen så ska jag också sammanställa en lista på alla eftersom jag ofta noterar att folk verkar sträckläsa hela min blogg. Snäll som jag är ska jag underlätta för både vänner och eventuella fiender att ta del av vansinnet. Jag har under hela mitt bloggande varit fullt medveten om att varje rad jag skriver kan och kommer att användas emot mig i en eventuell framtid (eventuell eftersom Sverige ju kan gå under när som helst med tanke på all idioti), och eftersom jag ärligt står för varje rad så kan fienden lika gärna genast lägga ner. Det enda olämpliga på min blogg är, inte helt oväntat ju, de citat jag lyfter fram från de utredningar och artiklar jag läst.

Mina kollegor i Lund är kuvade av genusmaffian och dess hantlangare

Mina kollegor i Lund är kuvade av genusmaffian och dess hantlangare

Till och med så illa är det, att Lunds Universitets förre rektor Bexell i riksradio tog avstånd ifrån den rapport han först kallade ”välskriven och välstrukturerad” efter att jag började läsa innantill från den! Däremot i riksdagen så sade Anna Ekström att hon ”står bakom varje ord i rapporten” SOU 2009:64 efter att jag citerat delar av den, som exempelvis att ”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan” (sid 237). På tal om den: snart (inom några veckor) kommer ju DEJA:s slutrapport med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola, och den SOU:n är prioritet ett för mig att läsa och blogga om – jag längtar redan! 🙂

Pengarna flyger ut ur regeringskansliet och rakt ner i genusmaffians fickor

Pengarna flyger ut ur regeringskansliet och rakt ner i genusmaffians fickor - vad sysslar Reinfeldt med?

För att komma till saken, ursäkta sidospåret, VÅR KÄRA ALLIANSREGERING HAR JUST BEVILJAT YTTERLIGARE 80 MILJONER KRONOR (även HÄR) till projektet ”Jämställdhets-integrering i staten” (JÄMI) – ni vet det där projektet som redan beviljats 145 miljoner under åren 2008-2010, trots att det i 7-sidiga regeringsbeslutet uttryckligen stod (se sid 3): ”I december 2007 fattade regeringen beslut om att bevilja Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) högst 100 miljoner kronor för att under tiden den 1 januari 2008 till den 31 december 2010 stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan.” så steg summan som bekant tidigare i år till 145 miljoner. Den nya summan på 80 miljoner till SKL (Sveriges kommuner och landsting) ska, som ni kan läsa i inledningen av pressmeddelandet, avse perioden 2011-201, hur man nu ska tolka denna tideräkning. Så vi är nu uppe i 225 miljoner kronor. Ok, låt se vad som pågår nu då, och notera den ammande mannen på bilden (ammande män har vi som bekant stött på tidigare hos Aschberg och det var då SVT Debatt kontaktade mig för att medverka i debatten om detta, men jag vägrar skämma ut mig offentligt – den som har för lite att göra kan försöka pumpa mansbröst i ett halvår, jag tycker bara det är slöseri med tid, och även TV-tid och licenspengar). Citat från pressmeddelandet från i fredags:

”– Vi måste utveckla arbetssätt i skolan, sjukhuset eller äldreboendet som inte missgynnar medborgare på grund av deras kön, sade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni idag på Sveriges Kommuner och Landsting konferens Hållbar jämställdhet.  För att säkra hållbarheten i den satsning som idag redovisas på konferensen, har regeringen beviljat ytterligare 80 miljoner under åren 2011-201.” [sic]

På resultatkonferensen om jämställdhetsintegrering fick man ta del av banbrytande insikter för 145 miljoner kronor

På resultatkonferensen om Hållbar Jämställdhet fick man ta del av banbrytande 145-miljonerkronorsresultat

”Resultatkonferensen sammanfattar de verksamhetsförbättringar som genomförts inom Program för Hållbar Jämställdhet, den landsomfattande satsning på jämställdhetsintegrering i SKL:s regi som pågått sedan 2007 och som finansierats med 145 miljoner från regeringen… På konferensen presenterade representanter från de ingående utvecklingsarbetena sitt arbete med att integrera jämställdhet i allt ifrån skola till handläggnings-processer. Resultaten från programmet redovisades även i form av en omfattande posterutställning och ett antal filmer, och i ett spännande bildspel bjöd fotografen Elisabeth Ohlson Wallin på sin tolkning av begreppen jämställdhet och ojämställdhet… Ladda ner två av Elisabeth Ohlson Wallins bilder För mer information: Henning Brüllhoff, avdelningen för vård och omsorg, tfn 08-452 74 23, e-post henning.brullhoff@skl.se Pressjour: 08-452 71 01”

Ska vi spamma dem? 😉 Eller lämna synpunkter? Fyll i synpunkter här! (Uppdatering: Jag lämnade just in synpunkten ”Vad sysslar ni egentligen med?” + länk till detta inlägg). Men för att ni ska kunna ge synpunkter, låt mig delge er lite material kring Hållbar jämställdhet (se kort info om Program för Hållbar Jämställdhet) och jämställdhets-integreringen. Här har vi en delrapport från Ljungby kommun: varsågoda – en 29-sidig dos ordsvammel. Bland annat har man (sid 11) utsett 100 ”jämställdhetsombud”, som först (se fotnot) kallades ”jämställdhetsstrateger” men man valde att byta namn på dem, och alla arbetsplatser har fått i uppdrag att utse ett ombud. ”Processledarna” har ansvar för att utbilda ombuden. Ombuden får information och verktyg av ”processledarna” och ”strategerna” (detta ord var alltså redan upptaget) ”som de ska sprida vidare”, och så har man en ”styrgrupp”.

Resultaten

Projektet tycks skapat uppifrån enligt de kommunanställda

På sidan 12 kan vi läsa, under ”Resultat av genomförda intervjuer” ur materialet som lämnats in av ”processledarna”. Intervjupersonerna fick besvara frågan ”Hur prioriteras arbetet med jämställdhets-integrering i Ljungby kommun?” och vi kan läsa att ”Majoriteten, sammanlagt 71,4 %, av intervjupersonerna, anser att arbetet med jämställdhetsintegrering är medelprioriterat eller lågt prioriterat. En utav anledningarna till detta har enligt några intervjuade varit att detta är något nytt som ska in bland alla andra arbetsuppgifter. Det finns en diskussion från intervjuerna kring att projektet skapats uppifrån och att det inte har funnits en efterfrågan ute i verksamheterna på dessa insatser, vilket gör att arbetet prioriterats lågt.”

Sid 13: ”Eftersom det inte har tillkommit av en behovsefterfrågan underifrån prioriteras det lågt. (…) Generellt är det fel timing och ett projekt som initierats uppifrån som tyvärr inte är så accepterat ute i verksamheten. Det är viktigt i och för sig, men kanske något fel i tid. Det är inte ett så synligt eller upplevt behov som har tillfredsställts.” (ur intervjun med förvaltningschefen på Miljö och Byggkontoret som också är medlem av styrgruppen).

Efter nästan ett solvarv och flera miljoner är genusvetarna fortfarande inne i en "planeringsfas"

Efter nästan ett varv runt solen och flera miljoner kronor är genusvetarna fortfarande inne i en "planeringsfas"

Sid 14: På frågan ”Anser du att projektets sätt att arbeta leder fram till jämställdhetsintegrering?”, svarade över 70% intervjupersonerna antingen ”Nej”, ”Till viss del” eller ”Vet inte”. Bara 28.6% svarade ”Ja” Kommentar: ”Störst andel intervjupersoner menade att de inte vet om sättet att arbeta inom projektet kommer att leda till en jämställdhetsintegrerad kommun. Främsta anledningen till detta uppges vara att projektet fortfarande är inne i en planeringsfas, och att det ännu inte synts några konkreta verktyg för att genomföra integreringen av jämställdhet.” Detta alltså efter att ”jämställdhetsintegreringen” i Ljungby kommun pågått i 10 månader!

Sid 16: Intervjupersonerna ombads att svara på frågan ”Finns det skillnad på inställning till jämställdhetsintegrering hos tjänstemän respektive förtroendevalda på kommunen?” 37.5 % svararde ”Ja, tjänstemän har en mer positiv inställning” och 0% svarade ”Ja, politiker har en mer positiv inställning”, 12.5% svarade ”Nej” och 4.5% ”Det är individuellt.” Kommentar: ”Intervjupersonerna tillfrågades även kring vilka resultat de tror att projektet kommer att nå gällande förändring av attityder kring jämställdhet hos förtroendevalda och tjänstemän på kommunen… Det finns dock en viss tveksamhet kring huruvida projektet verkligen kommer att kunna förändra arbetssätten så att ett jämställdhetsperspektiv slutligen genomsyrar all verksamhet.”

Sid 17: ”Någon intervjuperson menade att det har getts mycket information inledningsvis, som visserligen behövts, men att det har varit en del ”korvstoppning”. Det har även påpekats att startsträckan för projektet har varit lång och att det nu är tid att sätta igång det praktiska integreringsarbetet.” Notera alltså att detta dokument är daterat juni 2010 (av Instititet för lokal och regional demokrati) och projektet i Ljungby påbörjades i augusti 2009. En ”startsträcka” på ca 10 månader alltså.

Talar genusvetarna med kluven tunga?

Talar genusvetarna med kluven tunga?

Sid 19: ”Tar du hänsyn till jämställdhet i varje ärende i ditt arbete?” 0% svarade ”Ja”, 62.5% ”Nej” och 25% ”I mycket men inte allt”. Kommentar: ”En utav intervjupersonerna, som svarade nej på frågan, menade att det inte alltid är så att man tänker i banorna kring jämställdhet rent praktiskt, men att detta inte alltid behövs. Majoriteten var dock överens om att jämställdhetsperspektivet borde vara en del av arbetet och att detta kan förbättras.” Denna ”majoritet” finns dock inte redovisad i en enda av alla de tabeller man fyllt ut sitt 29-sidiga dokument med. Jag skulle gärna vilja se redovisningen av just denna majoritet – varför har man utelämnat denna viktiga och för det fortsatta arbetet avgörande fråga!? Trots allt är det ju rapporten utgiven av ”Institutet för lokal och regional demokrati”, så borde inte de involverades önskemål redovisas tydligt? Kanske kommunen kan hålla en folkomröstning i frågan – åtminstone bland sina anställda som berörs, om inte annat?

Sid 22: ”Det som av några har tagits upp som ett problem är att flera jämställdhetsstrateger är chefer och att de inte har tid, eller tar sig tid, att prioritera arbetet. Inom gruppen med strateger har det därför varit olika ambitionsnivå, vilket en del tycker är synd. En del strateger tilldelades också uppgiften trots att de egentligen inte ville, vilket också är en bidragande orsak till att arbetet inte prioriteras av alla. Det har enligt någon intervjuperson också framkommit negativa attityder från vissa chefer som inte velat ha ”ännu ett ombud””. Frågan man börjar ställa sig är egentligen om inte hela den kommunala verksamheten istället för att förbättras istället blivit lidande av jämställdhetsintegreringen! En liknande byråkrati med strateger, styrgrupper, ombud och processledare får man se sig om efter i det fd östblocket.

Motstånd

Trots ett "komplett motstånd" mot genusmaffian tycks ingen klara av att sätta stopp för vansinnet

Detta är talande, sid 23: ”Intervjupersonerna fick möjlighet att kommentera processledarnas insatser i projektet… ”De [processledarna] har haft ett komplett motstånd men har ändå skött det bra. Det är ett lågt intresse hos både tjänstemän och politiker.”” [ur intervju med förtroendevald] Vidare på sid 23-24: ”Rekommendationer för fortsatt arbete. Utmaningar:”

* Fler konkreta verktyg till jämställdhetsstrateger och jämställdhetsombud i syfte att förtydliga deras uppdrag och underlätta i deras implementering av jämställdhetsintegreringen i organisationen.

* Komplettera utbildningstillfällen och träffar med mer praktiska övningar, såsom exempelvis värderingsövningar och gruppövningar där deltagarna själva får tänka till och problematisera.

* Arbeta för att skapa förutsättningar för att jämställdhetsarbetet ska få resurser även efter projektets slut. Om arbetet lämnas utan någon som kan vara drivande och fortsätta leda processerna är risken stor att frågan återigen prioriteras bort. Alla områden som är viktiga och där man vill se en utveckling kräver resurser, så även jämställdhet. Strateger och ombud ska fortsätta sitt arbete efter projekttidens slut, men det krävs någon samordnare som ser till att möten sker och att dessa grupper förses med uppdaterad information och utveckling av metoder, arbetssätt och verktyg. Det behövs en strategi och arbetas fram resurser för detta.

*Att under hösten lägga grunden för att arbetet med jämställdhetsintegrering blir långsiktigt och hållbart.

Den som ifrågasätter könsmaktsordningen kan få sparken

Den som ifrågasätter könsmakts-ordningen kan få sparken

Vad ska bli långsiktigt och hållbart? Det man inte vet vad det går ut på? Det man inte förstått? En långsiktig och hållbar (och resursslukande) fördumningsindustri – det är vad Genusväldet är. Det enda som kommer att bli långsiktigt och hållbart, om vi inte gör något snart, är sådana här svammeldokument som överträffar sig själva för varje ny miljon som utdelas. Processledare, genusstrateger, styrgrupper, förändringspiloter, genuscoacher, mångfaldsstrateger – det tar aldrig slut. På tal om mångfald – är inte allt det här egentligen en plågsam och utdragen likriktningsprocess? Får man ha en annan åsikt – eller blir man av med jobbet då?

Under ”Slutdiskussion” sid 25: ”En ytterligare del i att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete efter projektets slut är även att få in jämställdhetsfrågan i det större mångfaldsperspektivet. Kvinnor och män är två nästan lika stora grupper i samhället och därför är det självfallet viktigt att arbeta med att de behandlas jämställt och har lika rättigheter och skyldigheter på alla plan. Men grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning. Även dessa grupper är en del av diskrimineringslagstiftningen. För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald. Att arbeta med mångfald kan fungera under samma upplägg som finns inom detta projekt, dvs. genom kompetenshöjande insatser, synliggörande och diskussion. Detta kan vara något att ha med sig i kommande funderingar kring hur arbetet med jämställdhet ska fortgå i framtiden, och hur det kan inkluderas i ett större sammanhang.”

Att låta en genuspedagog sitta bredbent på en stol - det är vad våra skatter går till

Att låta en genuspedagog sitta bredbent på en stol - det är vad våra skatter går till år 2010

Herregud!!! När kvinnor/män är uttömt kan man börja katergorisera folk efter andra egenskaper och ”problematisera” i oändlighet. Och vad har man gjort under tre år med 145 miljoner när det gäller kvinnor/män? För ingen, inte ens alla de involverade, tycks ha förstått hur, vad och varför. Vad pågår och vad går allt detta ut på? Ja, det är väl det man behöver ytterligare 80 miljoner kronor till. Men det finns ju några konkreta resultat som media tagit upp. Som ni minns från ett av mina senare inlägg om dessa 145 miljoner så har pengarna gått till högst rationella saker, som könsbyten på bestick och på att väcka uppmärksamhet genom att ”vräka sig på en stol” och sitta bredbent – detta normbrytande arbete kräver ju några miljoner skattekronor, långt viktigare än att alla skolelever ska ha läroböcker (vilket många barn i Sverige år 2010 alltså inte har – men genuspengar finns det alltid).

Är det verkligen normbrytande att sitta bredbent på en stol?

Är det verkligen så normbrytande att sitta bredbent på en stol?

Man ska nu snart släppa slutrapporten från regeringsuppdraget, som ska bli intressant att läsa. Det blir en stor fest – här inbjudan – där vanliga dödliga får mingla med genusvetare den 6:e december. Notera i inbjudan: ”Regeringsuppdraget Jämi, placerat vid Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, har 2008-2010 arbetat med att skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhets-integrering i staten. Många av Jämi:s slutsatser berör därför förslag för fortsatt stöd tillmyndigheter i deras arbete med jämställdhetsintegrering”. För den som inte noterat det så är alltid slutsatsen i alla genusprojekt att det behövs mer resurser, mer utvärdering och mer forskning på området, och trots det senare så ska man likväl ändå implementera allt. Liksom man ju i ett civiliserat samhälle låter en hjänkirurg som inte forskat färdigt på sin nya metod använda den utan att detta ifrågasätts av någon.

Man blir ingen bra tandläkare förrän man gått RFSL:s kurs

Man blir ingen bra tandläkare förrän man genomgått RFSL:s kurs

Exempel på andra projekt som tyvärr inte rymts inom den ynka summan 145 miljoner under 2008-2010 utan som krävt separata satsningar är exempelvis HBT-certifieringen av tandvården som jag blev varse mitt under mitt bulgariska nationaldagsfirande. Ty hur ska en tandläkare kunna bedöma och behandla en patients tänder och bemöta denna medmänniska som just en patient och medmänniska, om tandläkaren inte har genomgått RFSL:s specialkurs för vårdsektorn i hur man bemöter andra människor? Det ursvenska är blott barbari som Reinfeldt sagt, vilket ju stämmer med tanke på att min icke-upplysta tandläkare helt brutalt drog ut mina fyra visdomständer när jag var 19 utan att ens fråga om mitt genus är manligt, kvinnligt, obestämt eller utomjordiskt, eller vilken sexuell läggning jag har. Jag kanske var tänd på tandläkaren själv. Är det då rimligt att han drar ut mina visdomständer!? Tur att utvecklingen går framåt och att de genuskunniga bedriver ett aktivt upplysnings- och utbildningsarbete, som vi alla bekostar. Människan har blivit människa inte som Lasse Berg nyss påstod genom samarbete och solidaritet, utan genom att genusmaffian enväldigt påtvingat medborgarna sina upplysningskampanjer och sitt skattefinansierade utbildnings-material. Några som gått igenom HBT-utbildning är folket på polismyndigheten, och så här blev omdömet:

Nationella insatsstyrkan måste HBT-certifieras

Även nationella insatsstyrkan måste HBT-certifieras

”Jocke Beland, gruppchef för polisens Plattangrupp: ”Jag tyckte den var mer eller mindre ett påhopp. Väldigt generaliserande och väldigt låg nivå för att den utgick ifrån att alla poliser var mer eller mindre homofober. Det kändes inte bra alls”. Poliserna fick se bilder på människor och gissa om de är svenska eller inte, om de är heterosexuella eller inte, och om olika konstellationer av människor utgör familjer. Belands kommentar: ”Här visar man en bild på en asiatiska och sen står frågan: ”Är det här en svensk?”. Det är för mig en mycket konstig fråga. Det är helt ointressant om hon är svenska eller inte. Har hon blivit utsatt för ett brott eller inte, det är mer intressant. Det känns som ganska mycket bortkastad tid.”En polisman som vill vara anonym säger: ”Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den.”

Genusperspektiv på bussåkande - svensk spjutspetsforskning

Genusperspektiv på bussåkande - svensk spjutspetsforskning

Där ser man – men för att ta den Nya klassens utbildningsverksamhet i försvar: vi dödliga är fortfarande för dumma för att inse hur långt genusforskningen kommit. Vi har fortfarande inte förstått detta, liksom övriga forskarvärlden är helt efterbliven jämfört med genusforskningen. Friska gärna upp minnet och höj blodtrycket med Statens Offentliga utredning SOU 2001:43 ”Jämställdhet, transporter och IT” för den som trodde att det bara är att hoppa på bussen när ni ska till jobbet. Så enkelt är det inte, för som rubriken på delrapporten ”Kön i kön” antyder, så görs ju kön i kön, alltså i busskön, så inte ens där är man fredad från strukturerna och man bidrar dessutom till att upprätthålla dem. Men genom en decimetertjock svensk statlig utredning om genus i transportsektorn ska man kunna överleva sin vardag och gå vidare i livet, eller till jobbet, om man nu inte vill åka buss och göra kön längre eller könad. Om man nu har ett jobb, och inte ett konstgjort DDR-övervakningsuppdrag som genusvetare:  Genusanalys av transportsektorn – del 1 Transportgenus och politiker i KBT-behandling Genusanalys av transportsektorn – del 3.

Ursäkta det långa inlägget, jag höll mig i vilket fall till ett enda, men oändligt stort, ämne: jämställdhetsintegreringen. Det här var bara en introduktion. Det finns 84 rapporter till. Sov gott kära vänner! 🙂

Lästips: Elise Claeson: ”Kvinnor tar död på feminismen”.

Annat intressant: DN skolgenus, Flickskolor nästa?, AB skolgenus, Demokratikurs , EurokraternaÖvervakning, DatalagringenInternetansvarKlokt om skolan (Björklund), mer klokt om skolan , mer skoldebattKonstdebatt (Axess)ElitsatsningsfobiIdeologin och rötterna, Nytt EU-grönsaksdirektiv, Att äga sin egen information,   Har SKL verkligen tid att ”jämställdhetsintegrera”,   Finns det en ”utvidgningsansvarig” EU-kommissionär? Lägg ner hela partiet iställetGated communities – nu i Sverige Sandelin i GP , Könskvoteringskritik på Newsmill Sahlin och kvinnornaInga pengar till genusforskning (Assarmo) , Om att inte får företräda sig själv.

Annonser

Genusanalys av transportsektorn – del 3

juni 24, 2009

Fortsättning på del 1 och del 2. Det här blev ett alldeles för långt inlägg, ska inte upprepas, men det är för att jag återger några intervjuer. 🙂

Som ni minns är det i  SOU 2001: 43 (del 1: ”Kön i kön”) tanken inom sexual differencefältet – att könsskillnad är en skillnad som gör skillnad, samt det faktum att ”tanke och språk i vetenskapshistorien i själva verket utgått från ett universellt manligt subjekt – det fallocentriska subjektet, som ligger till grund för analysen om hur det talas om jämställdhet inom transportsektorn.

”Mot bakgrund av teorin får frågeställningarna fördjupad karaktär. Hur ser den rådande diskursen ut inom kollektivtrafikområdet artikulerad av tjänstemän och politiker i Östergötand?”

Var är närmsta sandhög?

Var är närmsta sandhög?

Rapportförfattarinnan konstaterar: ”Begreppet jämställdhet som för några år sedan verkade ha möjlighet att komma in i och bli en del av den hegemoniska diskursen inom kollektivtrafiken, tycks ha mist sin konkretion.” Men detta, som vi snart ska se, har hon genom sitt banbrytande missionerande bland politiker och tjänstemän som hon ställt mot väggen med bandspelare med frågor om hur de jobbar med jämställdhet, ändrat på, och, med hennes egna ord öppnat upp för en motdiskurs genom att via sina frågor få de anställda att ansträngt börja grubbla över hur viktigt det är med postkolonial feminism för en fungerande kollektivtrafik, och där hon uttryckligen skriver i början att hon här inte själv gör skillnad på kön och kön, dvs hon har valt att låta dessa politiker och tjänstemän vara lika anonyma och könslösa som de gubbar i Östergötlands kollektivtrafik-broschyr hon själv kritiserade (se föregående inlägg)! När det inte passar så finns det således inga språkliga eller andra könsskillnader att ta hänsyn till i intervjumaterialet, även om det teoretiska ramverk på vilket analysen bygger inbegriper just detta. När det passar är det alltså bara att sticka huvudet i sanden likt en könskodad struts som genom sin genusmärkning utgör det tydligaste exemplet på det utblommade vansinne som ligger till grund för genusvetarnas inkonsekventa och flytande forskningmetodik.

Här återges ett stycke av en intervju med en politiker (sid 12): ”I talet kommer frågan in på vem som ska föra in en jämställdhetsaspekt – som att kvinnor ska kunna känna sig trygga att vistas i det offentliga miljöer även sena kvällar och nätter – om inte politikerna gör det. Först blir svaret att det är Östgötatrafikens sak:

– Men det är ju mer deras business så att säja!

I nästa andetag vänder emellertid talet tvärt och plötsligt artikuleras en motdiskurs:

– Men sen när man sitter och diskuterar så här så kan det faktiskt vara ett politiskt mål också. Det kan det, helt klart! Det är bra att diskutera!

Genuskodade bussturer - intressant fråga!

Genuskodade bussresor - intressant och viktig fråga!

Anteckningsboken kommer fram och frågan skrivs oväntat ner av politikern, för att kanske aktualiseras vid kommande trafikpolitiska diskussioner. Plötsligt har en motdiskurs letat sig in, som en effekt utav det samtal som vi för. En förhandling om betydelse har inletts, som ingen skådat utfallet av ännu. Kanske tar den artikulerade motdiskursen så småningom plats i den hegemoniska diskursen inom kollektivtrafiken.”

Men anteckningsblocket och den artikulerade ”motdiskursen” som rapportförfarttarinnan tror sig ha frammanat handlar nog snarare om att politikern inte vill bli uthängd som förstasidesrubrik i lokaltidningen nästa dag och därefter få sparken för bristande intresse för det genusvetarna kallar för jämställdhetsfrågor.  Det är nog sådana saker som far genom huvudet när man blir konfronterad av en statligt utsänd gensuvetare med bandspelare, eftersom hon eller han (könet på politikern framgår medvetet inte som sagt) inser att fel svar eller några förflugna ord som andas allmänt ointresse kan leda till både förlorad inkomst, karriär och evig social stigmatisering.

En annan politiker lyckas inte lika bra (sid 13-14): ”Att jämställdhet inte artikuleras specifikt i arbetet i förhållande till kollektivtrafik bekräftas av flera politiker. Frågor som hypotetiskt sett skulle kunna ha den prägeln, omformuleras till att handla om något annat än kön. Trafikpolitik och kön diskuteras inte explicit ihop:

– Nää, det gör vi inte. /…/ Men det är klart visst kommer det upp saker som man ser ur ett kvinnligt perspektiv i förhållande till manligt, men jag tror inte man sätter genusstämpeln på det. Jag tycker mer att man diskuterar ur olika personers behov i olika roller i den fas i ens liv man är.”

Rapportens kommentar till detta: ”Kön ges alltså ingen särskild betydelse här och blir förpassat ut ur språket och därmed ur diskursen. Under täckmantel av andra begrepp, som ”…olika personers behov…”, undviks besvärande frågor om kön.”

Och åter en annan politiker vägrar låta sig frälsas (sid 21):

– Jag tycker mer att man diskuterar ur olika personers behov i olika roller i den fas i ens liv man är, va. Och då det gäller att barnvagn med sej, då nämner man ju inte det som en kvinnosak längre, utan det är att du ska vettigt att ta sej av och på en barnvagn, det ska vettigt att ta sej av och på med en shoppingvagn, det ska va vettigt att ta sej av på med en rullstol. Så jag tycker inte det är samma knytning till genus längre.

Rapportens kommentar: Istället för att tala om män och kvinnor, kretsar talet kring olika personers individuella behov… Att i detta sammanhang frånta kön betydelse döljer könmaktsstrukturer samhället och minskar därmed möjligheten till förändring.”

Vänta nu – ska man nu plötsligt ”stereotypisera” och tala om typiska mans- och kvinnobeteenden? De kan visst aldrig bestämma sig.

Den plötsliga vändningen - vad kan den bero på?

Den plötsliga vändningen eller "motdiskursen" - vad kan den bero på?

Därefter följer ett till exempel liknande det första om hur rapportförfattarinnan lyckas vända den tragiska utvecklingen inom den rådande transportgenusdiskursen: ”Talet formas, förhandlas och omformuleras i samspel med andra. En motdiskurs verkar inte ha funnits med tydligt innan intervjuerna, utan förs in först med mina frågor och kommentarer, precis som i fallet ovan med politikerns plötsliga vändning när det gällde trygghetsaspekten.” En kvalificerad gissning: den ”plötsliga vändningen” handlar om att rädda sitt eget skinn. Hur kan en genusvetare och tillika expert på härskartekniker, inte se detta falskspel? När genusvetarens karriär är i fara, då kör andra med härskartekniker, men när intervjusvaren ligger i linje med ett lyft i karriären för genusvetaren, ja då  är de intervjuade personerna givetvis helt ärliga och härskarteknikerna lyser med sin frånvaro inför genusvetaren, som är övertygad: ”I den hegemoniska diskursen verkar alltså inte begreppet ingå dagligdags, men det finns en öppenhet bland politiker och funderingar kan skönjas på hur jämställdhet skulle kunna appliceras i arbetet. Ett frö till motdiskurs förefaller påfallande ofta ha såtts i själva intervjuerna, med hjälp av mina frågor och funderingar. En början till förhandling om betydelse kan ha inletts.”

Det är nog en bra strategi att ta upp anteckningsblocket och skriva ner vad genusvetaren säger för att sedan läsa upp det innantill på nästa trafikrådsmöte, så har man det gjort och så kan genusvetarna föra det till protokollet och den heliga genusstatistiken och livet kan gå vidare utan rättsliga efterspel i form av dryga böter eller i värsta fall landsförvisning till Genusland.

Och motdiskurserna låter tydligen inte vänta på sig i tjänstemannaintervjuerna heller (sid 16-17):

”Låt oss titta närmare på hur talet om dessa möten [tillfälligt anordnade möten av skilda slag] kan se ut, när det gäller vem som deltar och vem som kommer till tals. Vem är den talande medborgaren vars synpunkter noteras? På frågan om det är lika många kvinnor som män som kommer är i regel de intervjuades första svar att de inte tänkt på detta”

– Jag tänker aldrig, jag tänker aldrig på ”det där”. Jag räknar dom inte. (Mitt citationstecken).”

Rapportens kommentar: ”Återigen omnämns jämställdhetsaspekten och förhållanden mellan män och kvinnor, som just ”det där”, likt ett besvärande faktum de intervjuade inte vill ta i sin mun.”

”En annan tjänsteman svarar:

– Det kan ju vara båda delarna. Men det är oftast folk som är intresserade av samhällsfrågor så att säja, va. Om sen det rör samhällsbetalda resor eller om det rör byggande så att säga, det har inte så stor betydelse, dom är ändå intresserade, va. Samhällsintresserade människor kommer.

Om det är någon skillnad i deltagandet mellan männen och kvinnorna framgår inte. Jag frågar vidare om det är lika många män som kvinnor som delar i mötena:

– Ja, det är mest män då! Det är det ju!

– Som yttrar sej? frågar jag.

– Jaa, det är det ju!

Männens närvaro förfaller vara en självklarhet, något som kanske därför förblev okommenterat tidigare. Tjänstemannen fortsätter och förklarar varför det är så:

– Av gammal hävd så är det ju mest män som yttrar sej.

– Fast det kan vara lika många kvinnor och män på själva mötet? frågar jag.

– Ja, det kan det i för sej vara då. Nu är det väl oftast inte så, utan det är mest män på mötena med. På samma sätt som att det är mest män som yttrar sig då, va. Och det är ungefär samma som yttrar sig i alla frågor. Oberoende av vad det handlar om så är det ungefär samma som man kan vänta sig yttra sig.”

Då får väl genusvetaren se till att forsla kvinnor till de allmänna mötena, inte klandra de män som valt sitt samhällsengagemang! Vart vill genusvetaren egentligen komma med dessa tjatiga frågor? Få sina fördomar bekräftade?

Den till en början könlöse medborgaren får så småningom kontur - en man!

Den könlöse medborgaren får så småningom kontur - en man!

Rapportens kommentar: ”Den till en början könlöse medborgaren får så småningom kontur. Vid en närmare reflektion verkar det alltså inte vara en varelse utan kön som mestadels kommer till tals, utan en man… Men det finns även sprickor här och var i tjänstemännens tal och vissa backar efter en stund på frågan om kollektivtrafik och jämställdhet hör ihop. En öppenhet inför att jämställdhetsaspekten kan vara väsentlig kan skönjas här och där. En tjänsteman som till en början slog fast att könsaspekten inte hade så stor betydelse när det gäller kollektivtrafiken, kommer under intervjuns gång själv på att den kanske har det:

– Vad vi gör egentligen det är ju det att vi….känner ju av ett behov, va. Vi tänker ju inte manligt och kvinnligt på det här behovet egentligen, va, utan vi tillfredsställer det behovet om vi inser att finns ett någorlunda stort underlag, va……Det är en väldig intressant fråga, för jag kan ju tänka mej att om vi börja skära upp såna här saker i tårtbitar och sånt där, så ser vi helt olika mönster, va. Och vad drar man för slutsats av de då? Ja, det vet man ju inte för man ser dom naturligtvis, va. Men vi har för lite kunskap. Det är bara så! Vi kan för lite om det här, va.

Successivt förändras talet i takt med att samtalet pågår. En motdiskurs verkar återigen ha aktualiserats med mina frågor. Den letar sig in och tillåts ta plats i tjänstemannens tal.”

Jaha, jag fick med min kvinnliga intuition snarare intrycket av att den intervjuade (troligtvis en man) inte orkade mer, insåg vad han måste säga och sa det för att få lugn och ro och kunna återgå till sitt arbete. Tänk så olika man kan tolka saker. Jag skönjer en skillnad här mellan hur jag uppfattar intervjusvaren jämfört med hur genusvetaren uppfattar dem. Vilket forskningsområde faller detta inom? Hjärnforskning? Jag välkomnar en jämförande studie med scanning för att se vilka områden som aktiveras, när och hur mycket, sådana bilder som man kan se i Illustrerad Vetenskap i artiklar som handlar om hjärnaktivitet vid psykisk sjukdom. Var ligger genuscentrum – eller utgör detta istället en helhetskommunikation där hela hjärnan är involverad på ett irreversibelt sätt i ett sent stadium efter mångårigt uppehälle vid någon genusinstitution, med betoning på institution? Hur kan man i så fall problematisera denna mångåriga verksamhet ur ett genusperspektiv?

Rapporten avslutads med följande poetiska stycke (sid 31): ”Här finns fröet till en motdiskurs och en början förhandling om betydelse kan ta vid.Som en svag motström verkar alltså en jämställdhetsdiskurs vibrera under ytan. Ibland stiger den hastigt upp till ytläge, för att försvinna ner i djupet lika fort igen. Likt en virvel som rört upp vattnet, lämnar den oftast ytskiktet lika orört spegelblankt, som om den aldrig hade funnits.”

Den framtida generationens neuroner är i fara!

Den framtida generationens neuroner är i fara!

Statens Offentliga Utredningar om jämställdhet på 2000-talet – ett exklusivt svenskt fenomen! Är det inte dags att studera dessa utredningar ur ett genus-, intersektionalitets-, civilisations-, evolutionärt-, medicinskt- och folkhälsoperspektiv? Till vilken nivå drar dessa utredningar ner den offentliga debatten? Och hur påverkar detta nästkommande generations IQ, om vi betänker de epigenetiska mekaniskmer som ärvs redan av nästa generation? När kommer i jämställdhetens namn (rätten till jämställd IQ mellan generationerna) en sådan utredning?


Genusanalys av transportsektorn – del 1

juni 17, 2009
Genusperspektiv på kollektivtrafiken

Genusperspektiv på kollektivtrafiken

I Kommunikationskommitténs slutbetänkande från 1997 står skrivet att ”jämställdhetsaspekter ska genomsyra all verksamhet inom transportområdet” och att ”jämställdhet ingår som ett del av de transportpolitiska målen” och är ”en av de övergripande frågor som ska sätta prägel på hela transportpolitiken.” I det här blogginlägget ska vi reda ut vad jämställdhet i kollektivtrafiken egentligen innebär (rapportförfattaren använder enligt egen uppgift köns-, könsmakts-, genus- och jämställdhetsperspektiv synonymt, se fotnot sid 6). Det får bli ett blogginlägg i minst två eller tre delar, med tanke på det omfattande bakgrundsmaterial som finns, där jag hade tänkt behandla blott 32 sidor av hundratals. Nämligen första delen av en statlig offentlig utredning på temat från år 2001.

År 1999 beslutade regeringen om Jämit, Jämställdhetsrådet för transporter och IT. Detta råd har som uppgift att bland annat ”följa och analysera olika jämställdhetsfrågor inom IT- och transportområdet, sammanställa jämställdhetsinriktad kunskap om dessa områden, initiera studier på angelägna områden samt skapa opinion och sprida kunskap i form av bl.a. seminarier och informationsaktiviteter.” Minns att man inrättade Nationella Sekretariatet för genusforskning år 1998 efter ett beslut året innan, och det var då allt det här med genomsyrandet av genusperspektiv överallt kom igång på allvar. Till sekretariatets uppgifter hör som jag tidigare skrivit om att ”överblicka genusforskningen i Sverige, aktivt sprida dess resultat både inom och utanför universitetet, arbeta för ett ökat medvetande om genusperspektivets betydelse samt analysera dess status och utvecklingsmöjligheter inom alla vetenskapsområden.”

Efter tips med länk från kommentator på bloggen har jag tittat närmare på SOU 2001:43: ”Underlagsrapporter till Jämits slutbetänkande Jämställdhet – transporter och IT”: (alltså underlaget till den nästföljande Statens Offentliga Utredning SOU 2001:44: ”Jämställdhet – transporter och IT”). SOU 2001:43 består av tre delar, och jag har tittat på den första delen: ”Kön i kön – En studie av politikers och tjänstemäns tal om jämställdhet och kollektivtrafik i Östergötland.”, som tagits fram på uppdrag av Jämit, Trafikrådet i Östergötland samt Rikstrafiken. Är jag helt dum i huvudet som sitter och läser sådant här undrar ni nu. Ja kanske, men inte dummare än dem som beställer dylika rapporter. 😉 Jag ska inte kommentera dem som skriver dem, eftersom de ju bara gör sitt jobb.

Inledningsvis: ”Tillsammans med andra byggs gemensamma sanningar upp, som bildar den rådande eller hegemoniska diskursen inom området. Kunskapen om kollektivtrafiken ligger inte öppen för en ren och orörd läsning. Den har skapats och omskapas ständigt i ett myller av gamla, nya och delvis modifierade idéer. Det är i den sociala interaktionen politiker, tjänstemän och andra aktörer emellan, som kunskap och sanningar om kollektivtrafik alstras. Intervjuerna reflekterar med andra ord bilder av en socialt konstruerad kollektivtrafikvärld. Fältet är inte oföränderligt. Andra tolkningar och synsätt, så kallade motdiskurser, än den dominerande diskursens kan då och då göra sig gällande.”

Och så kommer vi in på det teoretiska ramverk som ligger till grund för analysen: ”Den metateoretiska fond och feministiska förståelseram jag valt att utgå ifrån i denna studie är sexual difference…Denna teorietiska riktning innebär att kön ses som beroende av våra sociala konstruktioner av manligt och kvinnligt, men att den kroppsliga könsskillnaden mellan män och kvinnor också spelar en roll. Det är en skillnad som gör skillnad. En kroppslig könsskillnad ligger alltid i botten, en kroppens fakticitet, som gör att vissa sociala konstruktioner företrädesvis förknippas med individer men en kvinnokropp och andra med en mans. Det är inte en slump som avgör vilken kropp som ska träffas av vissa sociala konstruktioner, utan detta är beroende av kön. Men det är viktigt att betona diversiteten, vilket bland annat filosofen och en av företrädarna för sexual differenceinriktningen, Rosi Braidotti, gör. Det finns, menar hon, skillnader mellan kvinnor och män, mellan kvinnor och kvinnor och inom varje kvinna. Det är med andra ord inte så att könsskillnaden är en enda, utan denna varierar och får skilda betydelser i olika historiska och kulturella kontexter.”

Man blir upplyft i en annan dimension av genussvammel

Man blir upplyft i en annan dimension av allt genussvammel

Vilken unik insikt, vilket skarpsinne! Det finns ”skillnader mellan kvinnor och män, mellan kvinnor och kvinnor och inom varje kvinna.” Det ska till en feministisk filosof för att fastställa detta uppenbara men ändock så djupt obegripliga och abstrakt formulerade faktum. Jag känner mig plötsligt så upplyst och liksom upplyft i en annan högre dimension av det flyktiga varat och utanför den kulturella kontexten där kön skapas, gestaltas och återskapas likt ett frö som växer upp i Patriarkatets förgängliga mylla.

Och efter att denna känsla infunnit sig kan man inte låta bli att läsa vidare i SOU 2001:43: ”Inom detta fält har Luce Irigaray varit en föregångare. Tanken inom sexual differencefältet att könsskillnad är en skillnad som gör skillnad kan härledas till hennes arbeten. Hon har också visat att könsskillnad inte getts någon betydelse i det västerländska tänkandet i stort. Detta kommer jag särskilt att knyta an till i detta arbete. I namn av det mänskliga har tanke och språk i vetenskapshistorien i själva verket utgått från ett universellt manligt subjekt – det fallocentriska subjektet [Begreppet fallocentrism har sitt ursprung i Jacques Lacans lingvistiska tolkning av psykoanalysen, där det manliga – fallos – ses som normen för ett allmänmänskligt begär] . I sitt arbete Speculum, tydliggör Irigaray att det rationella subjektet inom vetenskapen har varit manligt, men omarkerat, fram till Freud och Lacan. Berättelserna har haft en vit, västerländsk man som utgångspunkt, utan att i klartext redogöra för detta.”

”Subjektet var en slags universellt gällande norm för det mänskliga som i själva verket utgick från det manliga, dock utan att tala om det i denna benämning. Med psykoanalysen synliggörs det maskulina i talet om fallos, där tecknet fallos blir målet för ett allmänt mänskligt begär, ett tecken för det allas begär strävar efter. Subjektet blir alltså – i och med Freuds och Lacans psykoanalytiska tänkande – benämnt och markerat med kön. Och det kön som får ett namn är det manliga. Med benämningen blir det tydligt att det är ett maskulint tecken det är fråga om. Det kvinnliga saknas, det är oartikulerat. Irigaray utvidgar vyn från den morfologiska könsskillnaden till en bredare kulturell och språklig skillnad. Endast en enda betydelseekonomi har varit rådande i det västerländska tänkandet: Den manliga, den fallogocentriska. Här har alltså könsskillnad inte getts någon betydelse. Mot bakgrund av teorin får frågeställningarna fördjupad karaktär. Hur ser den rådande diskursen ut inom kollektivtrafikområdet artikulerad av tjänstemän och politiker i Östergötand?”

Fallossymbolen - en felvänd buss?

Fallos-symbolen - en felvänd buss?

Om nu detta varit en akademisk avhandling så är detta begripligt – man är redan van vid det här laget – med detta är alltså underlaget till en Statens Offentliga Utredning om jämställdhet i transportsektorn, detta ska politiker och diverse remissinstanser läsa, fördjupa sig i och komma med utlåtanden kring (om de vågar),  och det är skattebetalarna som betalar för den ”fördjupade frågeställningen” kring kollektivtrafiken. Man skulle kunna tro att detta blott är inledningen, vilket det iofs är, men man skulle kunna tro att fortsättningen blir mer konkret och att åtminstone något vettigt kommer fram på vägen, men icke. I vanlig ordning finner man självmotsägelser och abstrakt teoretiserande kring kön, genus och en kritisk granskning av icke-frälsta meningsmotståndare som inte vet sitt eget bästa, liksom mot halvupplysta som förvisso tänker på kön, men ”inte jämt” (!). Mer om detta i kommande inlägg, vi måste ju först förstå det (dvs texten ovan) som ligger till grund för förståelsen av hur jämställdhet och kollektivtrafik hänger ihop.

Ty hur annars, utan detta fördjupade medvetande, ska man någonsin med rent samvete kunna sätta sig i en buss igen, utan att vara medveten om den fallogocentrism som har sitt ursprung i den lingvistiska tolkningen av psykoanalysen? Bussens fallocentriska utformning i form av en parallellepiped symboliserar männens överordning i det kollektiva trafikmedvetenadet. Jag tycker definitivt att bussens geometriska och psykoanalytiskt förankrade gestaltning i form av en fallossymbol visar på det allmänmänskliga begäret att åka buss – vilket egentligen inte är något annat än ett uttryck för penisbegär, därav det större antalet kvinnor som åker kollektivt.

Via sträckan AB:s förlängning når man även punkt G

Via bussträckan AB:s förlängning når man även punkten G

Att använda bussen som ett transportmedel för att ta sig från punkt A till punkt B är en bieffekt av det omättliga begäret att via denna fallossymbol i själva verket ta sig till punkt G, nämligen G-punkten. Denna min fördjupade analys av den fördjupade analysen och som följer den önskade jämställdhetsdiskursen i transportsektorn måste jag genast skicka in till den transpolitiska expertgruppen, om det nu finns någon sådan. I annat fall till någon genusvetenskaplig tidskrift, efter att ha broderat ut den med en queeraspekt och kryddat den med en intersektionell analys där maktordningarna huserar i olika samverkande skikt runt hela bussen – det jag skulle vilja kalla bussens intersektionella genusaura. När ska man anlägga ett genusperspektiv på bilindustrin? Här behövs massor av anslag till ny banbrytande forskning!


%d bloggare gillar detta: