DNV i DN idag, journalister som inte kan skriva, testikelätande pacufiskar och några kommentarer om ett land i kris och för att inte krascha era datorer igen…

oktober 3, 2013
Veckans nya träningsredskap :-)

Detta är veckans nya träningsredskap 🙂

som jag gjorde för inte så länge sedan  så lägger jag här upp ett inlägg innan jag snart ska in på operationsbordet igen för att åtgärda axeln. 🙂 Som bekant blev problemet inte åtgärdat efter förra operationen, som jag ju meddelat tidigare och vilket är orsaken till att jag inte skrivit på ett tag, troligtvis släppte förra lagningen redan dagen efter, men som vanligt har livet gått vidare i kommentarsfältet och jag ska inte klaga, men att axeln går ur led av att man snubblar över en trottoarkant är inget vidare, inte heller att rörelseförmågan i armen är kraftigt nedsatt och man undrar ju om jag någonsin kommer att kunna skruva in en skruv i väggen igen, något jag behöver göra ofta då politiker och journalister tenderar att ha en massa lösa skruvar som de går runt och tappar på stan och som jag samlar upp, men också eftersom jag gillar att bygga saker – senast igår byggde jag tex ett sjukgymnastikredskap som bestod i att jag lät skruva in en krok högst upp i dörrkarmen för att sedan hänga ett elastiskt gummirep från min favoritaffär Clas Ohlsson över för att kunna lyfta den ena armen genom att dra i linan med den andra – och som ni ser på bilden så är min uppfinning fenomenal, en förenklad variant av en apparat på sjukhuset, och jag kommer till det här med innovationer snart längre ner. Allt har sin tid i livet och just nu är det alltså att bygga sjukgymnastikredskap som är mitt nya intresse, ty som ni ser har armen stelnat till ordentligt av fyra månaders inaktivitet och det är väldigt svårt att få upp rörligheten men jag vill optimera situationen eftersom förutsättningarna att kunna använda armen normalt efter nästa operation ju nu är ännu mindre då förfallet redan är ett faktum – men skam den som ger sig, snart kanske jag kan öppna en burk med skruvlock utan att axeln går ur led. 🙂

Black-Scholes-3Innan jag glömmer det så tänkte jag bara säga att 1) Genusdebatten pågår dagligen på GENUSDEBATTEN.SE och 2) De inspelade föredragen från årets Freedomfest i maj är fortfarande inte tillgängliga, men jag lägger upp dem när de gjorts tillgängliga så ni behöver inte oroa er för någonting – Tanja ordnar allt när tiden är mogen, som vanligt. 🙂 Låt mig på tal om detta citera Klaus Bernpaintner (som anordnar Freedomfest i Sverige) i ett mail där han svarade på någon genusgalenskap jag mailat om och där vi diskuterade den kommande ekonomiska kollapsen: ”Vi kan inte vända förstörelsens trend. Den måste få ha sin gång, mogna, falla av och ruttna. Men vi kan håna den och ha roligt åt den. Och förbereda mänskligheten för vad som kommer efter. ” Kloka ord. Den ekonomiska galenskapen (som jag bla tagit upp här ) måste kanske mogna i sin egen (eller snarare bankväsendets) takt – även om vi egentligen borde kunna ignorera bankerna, jag menar – alla makroekonomiska modeller har ju i decennier ignorerat bankerna (!) och enkom inkluderat dem i modellerna såsom varandes passiva mellanhänder, inte centrala aktörer, vilket är rena galenskapen (se inlägget i länken ovan) – och sedan, fullt medvetna om sin egen galenskap (något de ändå ska ha cred för, alla är inte det…) så skyller de på oss matematiker!!! The mathematical equation that caused the banks to crash. Notera dock:

The formula was fine if you used it sensibly and abandoned it when market conditions weren’t appropriate. The trouble was its potential for abuse…The early success of Black-Scholes encouraged the financial sector to develop a host of related equations aimed at different financial instruments… Any mathematical model of reality relies on simplifications and assumptions. The Black-Scholes equation was based on arbitrage pricing theory, in which both drift and volatility are constant. This assumption is common in financial theory, but it is often false for real markets. The equation also assumes that there are no transaction costs, no limits on short-selling and that money can always be lent and borrowed at a known, fixed, risk-free interest rate. Again, reality is often very different… so as time passed and confidence grew, many bankers and traders forgot the model had limitations… They used the equation as a kind of talisman, a bit of mathematical magic to protect them against criticism if anything went wrong .”

Svensk forskning visar att det bästa knepet för att bli matematiker inte är tio års intensiva studier utan att åka snowboard med genusmaffian

Svensk forskning visar att det bästa knepet för att bli matematiker inte är tio års intensiva studier utan att åka snowboard med genusmaffian.

Just så här går det när kunskapsnivån faller – när ekonomer inte kan tolka en matematisk ekvation så är förfallet ett faktum. Jag minns min förvåning när jag en gång för femton år sedan följde med en bulgarisk tjejkompis till en föreläsning vid Sofias universitet på ekonomiprogrammet och de läste matematik motsvarande det en civilingenjör eller blivande matematiker eller fysiker läser under hela sitt första år i Sverige om man väljer att läsa bara matematikkurser – den nivån läste de blivande ekonomerna på, medan de som bodde i min korridor i Lund kom till mig för att reda ut det här med räta linjens ekvation (alltså högstadiestoff i Bulgarien och för inte så länge sedan också i Sverige). Förvirring hade uppstått på ekonomprogrammet då konstanten i räta linjens ekvation hamnat på andra sidan likhetstecknet. Är vi ett land i förfall eller skämtar Herren med mig? 🙂 Ni vet ju att man kan bli matematker i Sverige genom att åka snowboard med en genusvetare. Vilket påminner mig om att det är dags att komma till saken.

DNV:s tidning för 2013 ligger som bilaga i DN idag

DNV:s tidning för 2013 ligger som bilaga i DN idag.

Den Nya Välfärden är en opinionsbildande tankesmedja som arbetar för demokrati, välfärd och företagande. Detta är min krönika i  Den Nya Välfärdens tidning 2013 (som speglar arbetet för ett bättre företagar-klimat och en ny samhällsmodell), som utkommer i 850.000 exemplar som medföljer dagens DN och som ni därför borde åka ut och köpa idag för att få tillgång till i original – annars direktlänk till DNV:s tidning för 2013  SOM E-VIEWER HÄR  – min krönika är på sidan 16 men bläddra igenom och läs alla artiklar! 🙂 Jag ska själv läsa alla artiklar imorgon, övriga krönikörer i år är Johan Hakelius, Lotta Gröning, Thomas Gür, Göran Skytte, Peter Santesson, Henry Bronett, Paulina Neuding och Peter Elmlund. Här är mitt bidrag – och även om ni som följer bloggen känner igen dessa tankar så måste ni plöja den för att sedan komma till resten av inlägget, som är lika blygsamt kort som vanligt 😉 (här som PDF – sid 16):

Fördumningsindustrin hindrar innovation och företagande

Om ett förfall sker kontinuerligt och successivt under en längre tid kanske det är svårt att upptäcka. Dock är kunskapsförfallet uppenbart för oss som i många år undervisat studenter och för alltfler föräldrar som upptäcker att man inte längre lär barnen rättstavning på ett systematiskt sätt. Det kan ju hämma elevernas kreativitet, och stavningen ”kommer av sig själv” (det är oklart exakt när rättstavningsgenen aktiveras) liksom tioåringarnas förväntade spontana rekonstruktion av matematiska problemlösningsmetoder som det tagit mänskligheten årtusenden att uppfinna genom enskilda individers unika insatser, personer som ofta investerat decennier av sitt liv åt hårt arbete i vetenskapens tjänst.

Alla vi som forskat i naturvetenskap och matematik vet att det utöver fantasi och intuition krävs en enorm faktabank för att kunna vara kreativ. Faktum är att man helst ska inneha hela det specifika områdets (och gärna även andra områdens) totala upp till dags dato samlade kunskap för att kunna göra nya genombrott – en idé uppstår inte ur ett vakuum (även om man kan tro det när man går igenom diverse politiska beslut) och intuition inom ett specifikt område är något som utvecklas i takt med att man samlar på sig, och baserat på det själv utvecklar, alltmer kunskap.

Professorer och lektorer i historia har uppmärksammat problem med bristande språkkunskaper i UNT (”Våra studenter kan inte svenska” 2/1 2013) – studenter förstår inte litteraturen, tentafrågorna eller vad föreläsarna säger. Jag ser själv nyhetsartiklar där man inte kan skilja på ”sin” och ”deras”, och här kan man inte hänvisa till att språket förändras genom en nyutexaminerad kreativ journalistkår – eftersom det handlar om grundläggande syftningsfel – hade mannen trakasserat ”sin kollega” eller ”hans kollega”? I det senare fallet är det ju någon annans kollega. Å andra sidan finns det väl ingen objektiv sanning idag, detta vet vi inte minst genom Skolverkets rapport ”Genus och text” (som används i flera lärarutbildningar!) där en pedagogikprofessor (nu rektor för Södertörns högskola) granskat svenska FYSIKLÄROMEDEL ur ett genusperspektiv. Här kan vi läsa att

* Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden (s 64)

* En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan (s 7)

* Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet (s 59).

Och i SOU 2009:64 som nuvarande generaldirektören för Skolverket ansvarat för kan vi läsa under ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” om ”förklaringar till pojkars underprestationer som alla utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat” (s 237).

Med dessa analyser och åtgärdspaket så kan jag bara önska Sverige lycka till med att åtgärda kunskapsförfallet. Det vi bevittnar idag är kulmen på en fördumningsindustri som dessvärre blivit institutionaliserad (och inte på ett mentalsjukhus där den hör hemma utan i myndigheter och hos politiker). Talet om Sverige som en kunskapsnation känns inte trovärdigt. Men företagsamhet och innovation kräver både kunskaper och hårt arbete, inte bortförklaringsmodeller för att slippa anstränga sig eller idéer om att rasera hela den moderna fysikens grundvalar för att skolresultaten sjunkit. Sverige ska vara världsledande – men inte i galenskap.

Är det konstigt att vissa till och med vill bryta sig ut ur svenska staten (OFUSS  – organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten)!? Jag har ännu inte satt mig in i detaljerna men det är på min lista att läsa om detta.

arg kvinnaDet här med syftningsfel börjar verkligen gå mig på nerverna. Det pågår dagligen, och här kan man inte argumentera med att ”språket förändras. Varje dag kan man se detta i såväl tal som skrift på nyheterna och i tidningar – och då läser jag bara lite här och där ibland just nu, vilket betyder att mörkertalet är stort. Här är några exempel bland hundratals (!) jag samlat på mig under ett år innan jag lagt tidningarna under kattlådan: Jenny Madestam, disputerad statsvetare (dvs doktor) och universitetslektor vid Stockholms universitet samt flitigt förekommande kommentator i SVT och sedan ett tag kolumnist i Expressen, skriver i sin artikel ”Vi måste prata om mångkultur”  i Expressen följande: ”Barn är blanka blad som skrivs, av bland annat deras föräldrar. Om jag och min man skrattat bort händelsen och förmedlat att det där är inget att bry sig om…” osv. Nej, bladen skrivs inte av ”deras” föräldrar utan av ”sina” föräldrar. Om det nu ens är så. Eller hon kanske syftade på att bladen skrivs av andras föräldrar – tex propagandister i massmedia osv – i så fall vore det korrekt att skriva ”deras” – även om det av sammanhanget framgår att de påstått tomma bladen skrivs av de egna föräldrarna. Då artikeln legat okorrigerad i över en månad så får man anta att Expressen själv inte noterat felet, eller ännu mer sannolikt inte förstått det. Skärmdump:

Madestam-expressen-syftningsfel-2Samma sak ser man ofta i de andra stora tidningarna, som tex i SvD här på kultursidan, ”Gulligt kan också vara stereotypt” av Elise Karlsson, författare och litteraturkritiker i SvD, och här har vi ett exempel på det omvända. Citat: ”Morrison gör en klarsynt läsning av Huckleberry Finn, utan att för den delen ha som syfte att ta ifrån boken sin klassikerstatus. ” Nej, kära litteraturkritiker, det ska vara ”dess klassikerstatus”, inte ”sin”. Skärmdump:

Svd-litteraturkritiker-syftningsfelOch här tar jag ett exempel från DN Kultur: I artikeln”Anna Odell: Vad är det egentligen alla är så rädda för?” skriven av Nicholas Wennö (nöjesreporter och återkommande skribent på DN Kultur) står: ”Idén till att göra filmen kom när hon fick veta att hon var den enda som inte var bjuden på återträffen för hennes gamla niondeklass från Enskede. ” Det ska vara ”sin” gamla niondeklass…. suck… Skärmdump: 

DN-kultur-syftningsfelI Resumé kan vi i den aktuella artikeln ”Hanne Kjöller i öppen strid mot Janne Josefsson” kan vi läsa redan i första meningen att ”Resumé kunde tidigare idag berätta att UG:s Janne Josefsson anklagar DN:s ledarskribent Hanne Kjöller för att fara med osanningar i hennes bok ”En halv sanning är också en lögn.”” Nej, hon anklagas för att fara med osanningar i ”sin” bok! (Sammanhanget är klart då det är Kjöllers bok det handlar om, och om ni vill kan ni prova med att byta ut ”fara med osanning” till ”trampa på” så blir det än tydligare, om det nu inte redan var det) samt längre ner att ”I hennes bok framför hon att Oskarshamn-paret fick sin baby omhändertagen för att de inte kunde namnet på Australiens huvudstad….”Nej, det heter: I ”sin” bok framför hon att…” osv. Suck…. Skärmdumpar:

resume-syftningsfel-1 resume-syftningsfel-2Som ni förstår skärmdumpar jag eftersom de ju kan komma på tanken att ta en kurs i svenska (SFI?) och sedan redigera sina misstag – dock väller dylika felaktigheter ut dagligen så det kommer inte att finnas brist på exempel, dessvärre, för att inte tala om SVT:s text-TV där jag läser nyheterna varje kväll, vem skriver de där texterna egentligen… ?

Man menar på fullaste allvar att det är idrotten som skapar könen.

Man menar på fullaste allvar att det är idrotten som skapar de könade kropparna.

Och nu till allmän galenskap. Se följande program om ”Jämställd idrott” (UR SAMTIDEN PLAY – där kan vi höra en genuslektor, också vid UU, som ”forskat fram” att det på en inbjudan till en tjejkväll för någon sport varit en *tada* man på bilden. Och för att få reda på detta intressanta förkastliga faktum betalar vi denna genuslektor tiotusentals kronor i månaden – där en mer avancerad aktivitet vore att bygga en sandkaka i sandlådan utanför UU. Den andra genusexperten, eller snarare den förste som talar, säger på fullaste allvar att idrotten skapar kroppar och kön, eftersom man utformar 1 kg diskusar för kvinnor och 2 kg för män, och liknande ang höjden på hindren vid häcklöpning. Det är alltså inte så att idrotten anpassats efter de kroppar naturen givit oss, utan idrotten skapar kroppar och kön genom att utforma ojämställt material. Är det konstigt att västerlänningar lider av högt blodtryck?

Den testikelätande pacufisken har synts till i svenska vattendrag - troligen är den specialimporterad av genusmaffian

Den testikelätande pacufisken har synts till i svenska vattendrag – troligen är den specialimporterad av genusmaffian.

Jag har en liten konspirationsteori här som jag tänkte konsultera er läsare om. Det handlar om en testikelätande fisk – och svenska män varnas för att bada. Tror ni att det kan vara Genusmaffian som släppt ut denna varelse (pacufisk) i våra vattendrag? ”Beware the testicle-biting fish, Swedish men are told after relative of the piranha appears in Nordic waters Pacu fish found in the Oresund Sound off Sweden’s south coast… Swedish men are being warned against any inclination for nude swimming after a new species of fish has been discovered in their waters which enjoys biting testicles. Jag tänkte på det aktuella @Kvinnolobbyn-twittrandet inför Feministiskt Forum, med uppmaningen att rasera könsrollerna samt “Dags att klippa kuken som man kan läsa om på En stilla undran och här skärmdump och även här då man tog bort denna uppmaning till manlig könsstympning efter visst uppmärksammande – om det då kunde vara Sveriges kvinnolobby som släppt ut pacufisken i havet?

pengar plockaVi minns ju Sveriges kvinnolobby från Gender budgeting och postautistisk ekonom där jag skrev om Sveriges Kvinnolobbys analys av regeringens vårbudget 2009 och boken ”Pengar nu! En handbok i gender budgeting” där man på fullaste allvar menade att ”eftersom nationalekonomiska begrepp och modeller är utvecklade av män och för män brister de i vetenskaplig objektivitet”. Jaså – plötsligt var det välkommet med vetenskaplig objektivitet?? Eller menar man att kvinnor och män tänker olika, och hur rimmar det i så fall med antagandet att vi föds lika? Men om nu kvinnor yrkesarbetar och också betalar skatt nu till skillnad från då, vilket man tar upp som ett exempel på varför hela nationalekonomin måste göras om utifrån ett feministiskt perspektiv – hur ska modellerna ändras? Betalar kvinnor lägre skatt? Än finns ju ingen mansskatt och med pacufisken lös och möjligheter till dagligt könsbyte efter humör så förstår jag inte vad man överhuvudtaget menar med “utvecklade av män och för män” när vi alla är könslösa och kan välja kön efter humör från dag till dag. Eller inte välja, om pacufisken anfaller.

Etnisk mångfald?

Etnisk mångfald på Aftonbladets redaktion?

 Costly signalling  – tror ni det är förklaringen till varför ett samhälle väljer att självdestruera? Utåt sett och i propaganda-sammanhang en godhetstanke och idén om omsorg om andra, men bakom fasaden döljer sig den (troligen omedvetna) egentliga drivkraften: vi har så bra och starka gener att vi kan kosta på oss att skada medlemmar ur vår egen grupp. Tror ni att exempelvis Aftonbladets agenda egentligen handlar om högmod och en inre övertygelse om genetisk överlägsenhet? Hur vet vi att raserandet av skolväsendet och annan samhällsskadlig verksamhet (där vi nu ser att både journalister och statsvetare inte längre kan sitt eget språks grammatik) egentligen inte handlar om en gruppevolutionär strategi kopplad till rasbiologi? Ras eftersom om vi exempelvis studerar Aftonbladets redaktion så ser vi på bilden här att den är helvit. Ser ni en enda person här som inte har helt vit hudfärg? Jag ser inte en enda. Om jag inte tar mina socialt konstruerade solglasögon på mig givetvis – då blir ju alla istället mörkhyade. Som vi ser är ju allt verkligen en social konstruktion, en konstruktion av föreställningar om kroppar, solljus och solglasögon som samverkar intersektionellt med pacufiskar och normer som ligger över oss som en våt filt – en filt som kanske kan värma upp hela PK-maffian när den kastats ut i vinterkylan för att göra plats för lite folkvett.

elementMen även vinterkylan är ju liksom hela evolutionen en social konstruktion (det betyder väl att man tror att Gud skapat allt – har vänstern blivit den nya kristna högern?) så den inbillade kylan lär inte skada utan kan snarare ses som det experiment som ska bevisa att alla de här teserna stämmer – om man sitter ute i vinterkylan och mörkret under några veckor inlindad i en våt filt och kommer in igen solbränd och uppvärmd utan att ha tagit med sig solarium eller element (som genusmaffian tror att de kan koppla på där ute eftersom vägguttaget ju är en manlig konstruktion som bygger på antaganden om ström och elektroner och annat patriarkalt snömos) – då lovar jag att jag köper hela genusmaffians teoribygge! 🙂

Aktuell forskning i form av skallmätning som visar på fördomsfullhet

Aktuell forskning i form av skallmätning som visar på tendens till fördomsfullhet.

Förresten, ni kanske tror att rasbiologin är förpassad till historiens skräphög men faktum är att den pågår för fullt – nu vet man tex hur man ska skallmäta folk för att se om de är potentiella rasister. I en artikel från februari 2013 publicerad i Psychological Science kan vi läsa att ”Facial Structure May Predict Endorsement of Racial Prejudice… Looking at the photos from the first study, a new group of participants evaluated men with wider, shorter faces as more prejudiced, and they were able to accurately estimate the target’s self-reported prejudicial beliefs just by looking at an image of his face. The results were confirmed in a third study. The results revealed that men who have higher fWHR [(fWHR = facial width-to-height ratio] (determined from photos of their faces) are more likely to express racist remarks and are less concerned about how others perceive those remarks. ” 

Nya rubrker i kvällstidningarna

Blir det snart nya rubriker i kvällstidningarna?

Med dessa rykande färska forskningsresultat är det bara för myndigheterna att ge sig ut på jakt och med passfotons hjälp kan fWHR enkelt läggas in i folkbokförings-registret. Snart får vi se kvällstidningarnas nya rubriker: ”Hela listan med skallindex i din kommun” istället för ”De tjänar mest i din kommun” och på anställnings-intervjun tas dina skallmått så att företagsledningen kan försäkra sig om att du inte kan utveckla fördomar mot chefen, mot lönesänkningar, obekväma arbetstider, matsalens dagliga nudelsoppa kryddad med kadmium och natriumglutamat, kollegors vredesutbrott eller politikernas fallskärmar på 49.555 kronor i månaden under flera år efter att de lämnat sina uppdrag – alltmedan de förespråkar arbetslinjer åt alla andra. Budgettåget kommer att krascha i utgiftstaket och det är då Klaus profetia kommer att slå in – när pengarna tar slut.

Notera hur medierna rapporterar om detta tex här, eller snarare hur politikerna själva kommenterar det hela  Citat: ”Dagens riksdagsledamöter får behålla den inkomstgaranti som finns i dag efter att de har lämnat riksdagen, om de väljs in i valet nästa år eller om de kommer in senare som ersättare för någon.De som är mellan 40 och 50 år när de lämnar riksdagen får även i framtiden rätt till inkomstgarantin i fem år. Har de fyllt 50 år kan de behålla ersättningen tills de fyller 65 år.

Ett hållbart val - för den som vill göra politisk karriär

Ett hållbart val – för den som gör politisk karriär.

Men de ledamöter som kommer in i riksdagen för första gången i och med valet i september 2014 kommer att omfattas av ett betydligt strängare system, ett så kallat omställningsstöd, den dag då de lämnar riksdagen. Alla ledamöter som slutar får ett ekonomiskt stöd i högst två år. Det kan förlängas ett år i taget, som en lägre ersättning, för dem som suttit i riksdagen i minst åtta år. –Alla som sitter i riksdagen ska omfattas av samma villkor oavsett om man väljs in för första gången eller väljs om. Majoriteten skapar ett A-lag och B-lag av ledamöter. Detta kommer att bli oerhört svårt att förklara för väljarna, sade Anders W Jonsson (C) i debatten inför beslutet. ”

Här pratar man alltså om A- och B-lag av ledamöter, när det egentligen handlar om huruvida politikerna överhuvudtaget ska ha nära 50.000 i månaden i flera år efter att de lämnat sina uppdrag!? De kan väl inställa sig hos Arbetsförmedlingen eller söka arbete på egen hand som alla andra människor? Snacka om att flytta fokus från det det handlar om till något helt annat. Var inte oroliga, vi delar inte in er i A eller B-lag kära politiker, vi placerar er alla i kategorin ”hycklare” tills ni gjort er förtjänta av annat.

pengar på trädJa ja, jag ska erkänna att jag har pms nu men jag har ändå, som vanligt, rätt i sak. 🙂 Man kan inte heller motivera det hela med att de är i händerna på väljarna (det var vad som sades förra gången detta var på tapeten, som om det inte är tvärtom…) eftersom varje arbetstagare i någon mening är i händerna på andra, ty om jag är en outbildad latmask som inte kan något så kommer inte ett företag att välja mig till en viss tjänst, och på samma sätt kommer inte väljarna att välja någon de inte vill se i riksdagen – så med samma logik tänker jag kräva några miljoner i fallskärm nästa gång jag inte blir vald till ett jobb som jag sökt – för jag är ju maktlös eftersom arbetsgivaren bestämmer vem han eller hon vill anställa och denna oförutsägbarhet gör att jag måste ha 49.555 kronor i månaden tills jag känner att jag orkar gå på nästa arbetsintervju några år senare. Eller är det något jag missuppfattat här?

Harrison försökte slå hål på myten om Sverige men det gick visst inte så bra.

Harrison försökte slå hål på myten om Sverige men det gick visst inte så bra.

Ibland kan dock medierna inte helt förutse utfallet av sina reportage. Ett sådant exempel som slog mig nu när frågan om registren över romer varit på tapeten är P1:s Filosofiska Rummet på temat ”Nation, identitet och mänskliga rättigheter”  (direktlänk till ljudfil) från den 8 april 2012 – romernas nationaldag (och för övrigt även min namnsdag – varför även jag firar denna dag 🙂 ) med filosofen Lena Halldenius, historikern Dick Harrison och Monica Caldaras – grundare av det romska kulturcentret i Malmö. Dick Harrisson har jag skrivit om tidigare i inlägget Genusforskare delar gener med brödlimpa och svenskar har bara funnits i 100 år  när han var aktuell med att ”slå hål på myten om Sverige” genom att hävda  att ”Sverige och svenskarna, så som vi definierar dem i dag, har bara funnits i 100 år” Men i artikeln utelämnas vilken definition som avses. Om man avser ”den som idag verkar och bor i Sverige” som politiker brukar säga så är det ju inte konstigt – vem blir mer än 100 år gammal? Dessutom finns enligt Harrison ”ett enormt tomrum som behöver fyllas” eftersom Carlssons och Roséns ”Den svenska historien” gavs ut på 60-talet och bygger på 50 år gammal forskning, och det är ju halva den tid som Sverige och svenskar existerat!! Då är det givetvis motiverat att skriva ett nytt historieverk. Halva vår historia finns inte nedskriven och det har hänt mycket sedan 60-talet så det var ju på tiden. Med denna agenda/motivering sålde Harrison in sitt eget historieverk.

Historikern fick en chock i P1 när en kvinna sa att man föds till rom

Historikern Harrison fick en chock i P1 när en kvinna sa att programledaren inte kan bli rom. Men här ser vi hur man visst kan bli rom om man bara åker iväg med häst och vagn – tur att våra välutbildade historiker har svar på tal.

Men åter till Filosofiska Rummet. Notera vad som sägs efter lite inledande prat (främst från Dick) om hur svårt det här med svenskhet är, om definition och avgränsning, för alla kan ju, och förutsätts även vilja, bli svenskar (åter detta paradoxala självförtroende mitt i självförnekelsen – hur kan man inte tro att alla vill bli just svenskar?) men plötsligt, minut 10:10 när Caldaras tillfrågas av programledaren om han kan bli rom, så svarar hon: ”Du kan inte bli rom, men du kan lära dig vårt levnadssätt och du kan lära dig vårt språk, men att bli rom, det måste man vara född till.” Dick Harrison försöker rädda situationen: ”Det är så IDAG, skulle jag vilja säga, historiskt har man varit livrädd för att många ”vanliga” européer ska bli romer. Man har alltså sett det som en fara att dra iväg med häst och vagn och strunta i bondesamhället och lämna de gamla normerna. ” Men hörde mannen inte vad kvinnan just sa?! Man FÖDS till rom sa hon. Då kan man inte bli rom av att åka iväg med häst och vagn. Och på denna nivå förs samtalet i medierna, som förtvivlat försöker hålla samtal i schack och där man räknar med att läsarna och lyssnarna ska gå på desperat trams med floskler, och det är här fördumningsindustrin kommer in – det funkar, hur komisk och galen situationen än är – ett påstående som upprepas tusen gånger blir en sanning och varje invändning bemöts med samma gamla vanliga floskler. Uppfriskande i alla fall att Caldaras inte vek sig för åsiktsmaffians agenda (hör förresten mig  i Filosofiska Rummet om genusvanperspektivet och forskningen frihet från 2010 HÄR).

dsm-bokOch nu när ämnet ändå är uppe om hur medier rapporterar så kom jag på att jag tänkte tipsa om Gillbergs nya bok ”Den Svenska Mediacensuren” som man kan beställa genom att skicka ett mail till order@dsm.nu (180 kr) – den ska jag själv läsa efter operationen. Under tiden är jag väl  medveten om att Agendajournalisterna  (alla krönikor av Julia Ceasar längst ner HÄR) kommer att fortsätta som vanligt, och likaså krigspropagandan (citat Wolodarski: “Återstår att USA, EU och en koalition av grannländer bortser från låsningarna i FN och gemensamt flygbombar regimens anläggningar”) medan den som på riktigt förespråkar fred mellan folken och varnar för utvecklingen stämplas som antidemokrat, foliehatt, galning, konspirationsteoretiker, högerextremist, vänsterextremist osv. Dessa epitet ska ses för vad de är – ett bevis på att makteliten har slut på argument! Således ett gott tecken. 🙂 När flosklerna blivit substanslösa och till och med pinsamma, där krig är fred, demokrati är diktatur, frihet är övervakning och godhet är ondska – vad har de då kvar, annat än att smutskasta oliktänkande med diverse epitet? Ren desperation ju. Förresten, måste tipsa om denna video (tipstack till Galne Gunnar) The Road to World War 3 av Youtubekanalen StormCloudsGathering (eller denna länk) – ta 13 minuter till detta:

Får jag citera en artikel jag fann på en pizzeria i stan häromdagen? Eller varför frågar jag er det – det är ju min blogg och jag gör vad jag vill. 🙂 Det var ett reportage från bokmässan och bestod av en intervju i DN med en inbjuden rumänsk författare.  Citat:

Idag råder full yttrandefrihet och pressfrihet i landet. Men landets mest kända nu levande författare Mircea Cartarescu, hyllad bland annat för sin ”Orbitor”-trilogi, ger ändå en svart bild av den aktuella, politiska situationen för författare och intellektuella.

Klart att man kan säga vad man vill, men det får konsekvenser.

Man kan säga vad man vill, säger en rumänsk författare till DN, men det får obehagliga konsekvenser i form av drev mot ens person. Detta skulle dock aldrig kunna hända i toleranta Sverige.

– Vi går igenom en bekymmersam period. Konstnärer och intellektuella har övergetts av medierna och blir mer och mer anonyma i den offentliga sfären. Medierna har övertagits av korrupta och partiska journalister. Vi upplever en verklig skymning för de intellektuellas makt i Rumänien, säger han i en mejlintervju med DN.

Menar du att det inte råder obegränsad yttrandefrihet i Rumänien?

– Det finns yttrandefrihet i Rumänien, man kan säga vad man vill på Twitter eller Facebook. Men när ens röst verkligen betyder något drabbas man av de mest ohyggliga konsekvenser. Ens offentliga person blir automatiskt måltavla för de smutsigaste kampanjer man kan föreställa sig. Alla tänkbara lögner, förtal och andra skamligheter riktas mot dig dag efter dag, timme efter timme av tv-kanaler och dagstidningar som specialiserat sig på sådant smutsigt arbete, skriver han.”

Vavra Suk, chefredaktör för papperstidningen Nya Tider som beviljades presstöd igår.

Vavra Suk, chefredaktör för papperstidningen Nya Tider som beviljades presstöd igår.

Vi får väl se hur det utvecklas i Sverige. Igår beviljades tidningen Nya Tider presstöd – det är alltså en papperstidning som utkommer en gång i veckan. Inför beslutet skrev kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth en artikel på SVT Debatt, som bemöttes av Vavra Suk,  chefredaktör för Nya Tider, med artikeln Tidningar som Nya Tider stärker demokrati på Svt Debatt. Citat:

Kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth skriver på SVT Debatt att ”antidemokratiska” tidningar inte bör få presstöd. Kärnan i hennes argumentation lyder: ”Frågan handlar om huruvida du och jag som skattebetalare ska främja spridningen av åsikter som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värden.” Detta handlar naturligtvis inte om demokratiska värderingar, utan om politiskt korrekta värderingar. Vi betraktar det som djupt oroande att den politiska korrektheten tillåts inkräkta på demokratins roll som överideologi. Nya Tider ställer sig bakom fri debatt, yttrandefrihet, öppen diskussion och respekt för politiska motståndares åsikter. Vi tror på yttrandefrihet – även för Proletären, Internationalen och Arbetaren, tre öppet kommunistiska tidningar som uppbär presstöd sedan många år tillbaka.

vavra-bild-2Politisk korrekthet har däremot inget med demokrati att skaffa. Den är i själva verket demokratins dödgrävare med tomma floskler som en metod för politisk likriktning, vilket bland annat dokumenterats av professor Jonathan Friedman i boken PC Worlds och John Järvenpää i Politisk korrekthet – Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering. Vi kan rekommendera båda böckerna till ministern. Vi anar dock att det i stället är vår granskning av makten, som alternativ media står för idag, som är det egentliga skälet till önskan att tysta oss.

Jan Milld, en återkommande debattör i Nya Tider, konstaterade på sin blogg att han under de senaste årtiondena har gått från att beskrivas som ”vänsterradikal” till att beskrivas som ”högerextrem” – utan att politiskt ha rört sig ur fläcken. Han var emot globalism, imperialism, krig och orättvisor då, och han är emot exakt samma saker idag. Denna extrema begreppsförskjutning beror också den på politisk korrekthet i media, och botemedlet är att våga bryta mot densamma. Vad Nya Tider beträffar är vår ambition, utöver att förmedla objektiva och ocensurerade nyheter, också att erbjuda en plattform fri från åsiktsförtryck där debattörer från olika politiska läger kan komma till tals. Att Liljeroth anser detta antidemokratiskt säger betydligt mer om henne än det gör om oss.”

Läs hela repliken och teckna en prenumeration på tidningen HÄR ty i toleransens, mångfaldens och pluralismens namn skadar det inte att ta in information från andra källor än de få vi har som i princip kopierar varandras texter och sällan producerar något som går utanför agendasättarnas mentala fängelse. Jag skrev förresten själv en gång om demokratiska värderingar här i Glad nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg vill jag minnas.

Inför beslutet skrev Mats Dagerlind en läsvärd och underhållande krönika, jag citerar några delar:

Nya TiderPresstödskommittén beslöt tidigare att inte förorda en bedrägligt benämnd så kallad “demokratiparagraf” i presstödsreglerna, med vilken man på godtyckliga grunder skulle kunna diskvalificera tidningar som Presstödsnämnden anser förmedlar “fel” åsikter… Kulturministern, som är den som å regeringens vägnar har tillsatt presstödsutredningen, deklarerar nu att hon anser att kommittén missförstått sitt uppdrag – meningen var inte att man på allvar skulle utvärdera för- och nackdelarna med en demokratiparagraf, bara att man skulle ge sken av detta så att den kunde införas med en illusion av legitimitet.

Diskussionen om att nagelfara tidningsredaktionernas politiska ståndpunkter kom igång på allvar då den Nationaldemokraterna närstående tidningen Nationell Idag för ett antal år sedan beviljades presstöd. Nu aktualiseras frågan återigen efter en ansökan från nystartade tidningen Nya Tider som hävdas vara högerextrem. Att en mer allmän demokratiparagraf inte redan finns på plats beror främst på att starka publicistiska vänsterkrafter motsatt sig en sådan. Man har varit orolig för att själva drabbas av den, att det inte längre skulle vara möjligt att få statliga medel för att propagera för att störta det svenska demokratiska styresskicket med blodig revolution och ersätta det med proletariatets diktatur. Inriktningen på kulturministerns utspel kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen vägleds mer av politisk egennytta och rädsla än av uppriktig omsorg om demokratin.

Lena Adelson Liljeroth

Lena Adelson Liljeroth ville införa en demokratiparagraf  – för att motverka tidningar där skribenterna förespråkar folkomröstningar, decentralisering och utökad demokrati (!)

Adelsohn Liljeroth hävdar i sin artikel att hon hyllar det fria ordet – hon vill bara inte ge det de ekonomiska resurser som erfordras för att det ska nå ut till folket. Det är en beprövad totalitär taktik. Efter det kommunistiska maktövertagandet på Kuba 1959 tillät Fidel Castro formellt oberoende och regimkritiska tidningar att verka i landet. De fick bara inte köpa tidningspapper och trycksvärta.Det är minst sagt illavarslande att en minister i en svensk borgerlig regering går i en kubansk diktators fotspår.”

Jag hoppas inte att ni slutat läsa redan, för jag är verkligen inte klar. 🙂 Yale University med flera ger en kurs som heter “Storma wikipedia” där man uppmanas storma i synnerhet tekniska artiklar på wikipedia och föra in feministiskt stoff i dem – oklart hur detta ska gå till, men von Wright skulle ju säkert kunna vara en inspiratör här. Gruppen som driver detta heter FemTechNet och om projektet lutar det minsta åt den galenskap som produceras i Sverige så kanske man inte kommer att kunna använda wikipedia som en trovärdig källa längre. Dessutom erhåller man alltså universitetspoäng för att delta. Här rapporteras om detta på tre minuter:

Vi es efter min nästa operation!

Vi ses efter min nästa operation! 🙂

Jag måste avsluta inlägget nu, bara en sak till: på tal om företagande och innovationer, som ju är temat i DNV:s tidning (har ni fortfarande inte gått ut och köpt den, latmaskar? 🙂 Ni sitter bara och jäser framför datorn och äter lösgodis och försöker plöja mitt inlägg, så om ni inte hinner ut så läs den online här) så har den statliga myndigheten Vinnova (som jag tidigare skrivit om här när de satsade på att utbilda genusmedvetna “förändringspiloter.” Vinnovas ansvarsområde är ”innovationer kopplade till forskning och utveckling, det vill säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med vetenskaplig bas.” Fram till 1 januari 2010 var Ulla Göransson ansvarig för genusperspektivet på Vinnova. Hon sammanfattar: ”Grunden för vårt arbete är att det finns en tillväxtpotential i att ifrågasätta normer om kön.”) nu utdelat jämställdhetsmiljoner till tio olika projekt  och medan miljonerna rullar på till att granska machoattityder i skogsbruket så förfaller utbildningsväsendet. Här är ett inte helt osannolikt framtidsscenario – komik idag – verklighet imorgon?

[blip.tv http://blip.tv/play/AYH8phQC?p=1 width=”550″ height=”443″]

Relaterat:

Vetenskap eller galenskap – genusperspektiv på trumpeter (SVD)

Vetenskapsrådets replik i trumpetfrågan!

Genusvetare förvirrar barnen (SVD)

Filosofiska Rummet imorgon klockan 17

Mitt anförande i Riksdagen

2-årsdagen sedan Nyhetsmorgon!

Iiiinte 80 miljoner till!!!!

Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

Genusväldet intar Södertörn

von Wright och tekoppen

Akademikerna och det sunda förnuftet – finns verkligheten på riktigt?

Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

Freedomfest – alla föredrag!

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer!

Vad var det jag sa?

Har någon kapat min blogg?

Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner

Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Repris på genusperspektiv, svensk skola och snälla apor

När lika möjligheter blev 50/50

Grattis skattebetalare!

Grattis skattebetalare – del 2

DEJA:s matteproblem

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Gender budgeting och postautistisk ekonomi

Genuspedagogik i förskolan – del 4

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Varifrån kommer genusvansinnet?

Transportgenus

Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle

Ingen panik i kärnbränslegenusfrågan

En vetenskaplig ansats till förståelse

Vad i h-ete pågår? åka snowboard med genusvetare gör dig till matematiker!

Annonser

Freedomfest 2013 och tillåt mig att säga några sanningens ord – som alltid :-)

maj 6, 2013
Hur går det med att ge mig kontroll över solen?

Hur går det med att ge mig kontroll över solen?

Hur har det gått, har någon av er köpt solen till mig såsom jag begärde sist i förra inlägget?  Ni har inte heller försökt att upphäva årstiderna genom att räta upp Jordaxelns lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången så att alla på sikt får samma hudfärg och Genusmaffian därmed kan lägga ner sin ”kritiska vithetsforskning”? Jag har inte känt av något så jag antar att ni bara latat er? Nåväl, ni har ju 100.000 år på er, ty även om solen kommer att finnas kvar i några miljarder år till innan den likt Alliansen sväller upp till en röd jätte så är ju problemet att det nergrävda kärnbränslet faktiskt kommer att läcka ut om 100.000 år – se Dokument Utifrån 100.000-årsproblemet (SVT PLAY) – ska vi verkligen finna oss i detta, ska mänskligheten bara få finnas i 100.000 år till? När bestämdes det och hur förklarar vi det för våra barn? Vi skulle lätt kunna forska fram nya energikällor om pengarna gick till detta istället för genusvansinnet. Bara björndjuret  kommer att klara detta, och vi kommer att få se denna livsform utvecklas till något intressant:

Björndjuret är det coolaste jag sett

Björndjuret är det coolaste jag sett på länge!

Björndjur är med sin storlek på 0,05 till 1,25 millimeter inte bara några av de minsta flercelliga djuren – de tillhör även de mest hårdhudade. Nu har forskarna visat att de till och med tål kosmisk strålning, som normalt är dödlig. De mikroskopiska djuren packades i en behållare och åkte ut i rymden med den ryska rymdkapseln Foton. Efter uppskjutningen öppnades behållaren, så att djuren var oskyddade mot den kosmiska strålningen under den 14 dagar långa resan. Försök på jorden har tidigare visat att de robusta björndjuren tål det mest otroliga. Det beror på att de kan torka ut helt och gå in i ett särskilt dvaltillstånd, kallat kryptobios, då de inte har någon mätbar ämnesomsättning. I detta tillstånd kan de kokas, frysas ned till minus 272 grader Celsius, utsättas för strålning, placeras i vakuum eller sänkas ned i lösningsmedel utan att ta skada. Efter resan tog forskarna ett prov på 18 djur. Redan efter en kvart vaknade den första individen upp. Totalt överlevde 80 procent av djuren den oskyddade turen i rymden, vilket motsvarar mängden överlevande djur i den kontrollgrupp som inte var med på resan. Experimentet har vidsträckta perspektiv, då det visar att det är möjligt för liv i form av små, robusta skapelser att spridas genom rymden, till exempel via meteoriter.

Man skulle kunna tro att genusmaffian är en släkting till detta björndjur, då den ju aldrig försvinner, men betänk att genussamfundet upprätthåller sin existens genom konstgjord andning i form av skattemedel – utan dessa hade den inte funnits kvar särskilt länge, och de knasiga idéerna hade bara omfamnats av ett fåtal, och stannat där – inte propagerats för genom ett regeringsbeslut om genuspropaganda från 1997.

Klaus Bernpaintner

Klaus Bernpaintner

Och nu till saken. NI INBJUDS HÄRMED ALLA TILL FREEDOMFEST 2013 (se programmet mm) nu på lördag den 11 maj kl 9.30-18.30. Arrangör är frihetsaktivisten, ingenjören och ekonomen Klaus Bernpaintner. Föranmäl er eller betala i entrén. Jag kommer att prata om genusforskning eftersom jag ju är expert på det (på att prata alltså ;-)). Andra högaktuella och intressanta ämnen som kommer att avhandlas denna dag är lärdomar från det romerska imperiet, bankväsendet, hemundervisning, den moderna konstens konstighet, dagens demokratur och så kommer Slöseriombudsmannen att prata (jag ska anmäla genusvansinnet på plats).Och på tal om ekonomi, som jag skrev i förra inlägget har ju nuvarande regering kopplat insättningsgarantin till euron, vilket innebär att om den blir värdelös, så kommer alla svenska sparare att förlora sina sparpengar. Är det pga den annalkande monetära kollapsen som svenska staten bränner alla pengar på genusidioti? Det skulle ju i så fall förklara en del… Samtidigt står Borg och Reinfeldt och pratar om hur ansvarsfulla de är när det gäller euro-frågan. Vilket hyckleri. Men det är ni kära läsare som kommer att betala för den kommande krisen.

Bäst ni kollar att ni inte fått volfram

Bäst ni kollar att ni inte fått volfram istället

Reinfeldt köper säkert guld för sina pengar, men även där kan man bli lurad – det har visat sig att folk och länder som plockat ut sin guldreserv fått tillbaka volfram istället (med ett tunt lager guld ovanpå) – dessa två ämnen har nämligen nästan samma densitet (19300 resp 19250 kg per kubikmeter). Såga alltså itu era guldtackor därhemma  – om ni nu har några 🙂 . Nu fick jag just veta att SD (Alfsson) kommer att lyfta frågan om att åter koppla insättningsgarantin till kronan i höst. Sedan kan valforskarna sitta och klia sig i huvudet i sin undran kring varför SD växer. Och enligt en färsk rapport idag från SOM-institutet vill bara nio procent (inslag på sr.se) av svenskarna införa euron som valuta och bara 42 procent skulle idag rösta ja till ett svenskt medlemskap i EU.

Såg ni partiledardebatten på Agenda igår (SVT PLAY)? Jag såg bara sista timmen. Notera här vad Reinfeldt svarar min 35:55-36:17 (dvs ca 7 min innan hela debatten är avslutad) Om klimatpolitik.

Fråga: Men är det viktigare att göra de här insatserna då utomlands än i Sverige och Europa?

Reinfeldt: Nja, det hänger ihop tycker jag därför att det som man ofta får betala fem kronor för i Sverige att åstadkomma i klimatreduktion det kan man göra med fem öre i fattiga delar av världen. Och det är för mig en gåta – att rödgröna partier inte vill använda resurserna på det sättet, därför att vi har inte oändligt med resurser, vi måste rädda klimatet på ett resurseffektivt  sätt.

Se ni den uppenbara humorn här? När SD säger att man kan hjälpa hundratals fler flyktingar på plats i närområdet för en viss summa som bara kan komma en enda flykting till del i Sverige – då börjar Reinfeldt rabbla floskler och tappar helt förmågan att tänka. Men när det gäller klimatet – ja då kan man plötsligt resonera om kostnadseffektivitet. Ha ha ha tillåt mig att gapskratta åt den logiska förmågan hos den som är statsminister i Sverige! 🙂 (se de 27 sekunderna i videon nederst i inlägget om SVT Play-länken ovan inte fungerar).

Vi måste bygga ett öppet tolerant humant ömsesidigt passiviserande men samtidigt totalitärt övervakningssamhälle för att kunna värna de grundläggande rättigheterna som för med sig rätten att rösta på vilket 7-klöverparti man vill utan att för den sakens skull göra avkall på den fria rörligheten över blockgränserna där alla ligger med alla där vi planerar hur vi ska rasera er ekonomi er skola era ambitioner och era hjärnceller tills ni faller till siste man eller kvinna. Oj jag glömde ju sätta ut kommatecken nåja språket förändras men det gör inte vi i vår vision om att detaljstyra och slutligen i ren glädjeyra rasera era liv.

Vi måste bygga ett öppet tolerant humant ömsesidigt passiviserande men samtidigt totalitärt övervakningssamhälle för att kunna värna de grundläggande rättigheterna som för med sig rätten att rösta på vilket 7-klöverparti man vill utan att för den sakens skull göra avkall på den fria rörligheten över blockgränserna där alla ligger med alla och där vi planerar hur vi ska rasera er ekonomi er skola era ambitioner och era hjärnceller tills ni faller till siste man eller kvinna. Oj jag glömde ju sätta ut kommatecken nåja språket förändras men det gör inte vi i vår vision om att detaljstyra och slutligen i ren glädjeyra rasera era liv.

I den kritiska introduktionen skriven av Erwin Leiser (som flydde från Nazityskland till Sverige 1938) till 1970 års utgåva av Mein Kampf kan man läsa: ”De intellektuella tog varken boken eller författaren på allvar. En man som regelbundet sågs äta flera bakelser i rad på konditori i München och som dels hopade adjektiv, dels verkade osäker både när det gällde ordföljd och kommatering, kunde inte vara farlig.” Det här ska verkligen inte ses som att jag liknar Reinfeldt vid Hitler, de är ju väldigt olika på alla sätt, utan vad jag vill ha sagt är följande: man kan aldrig veta vad som döljer sig under ytan på en bakelseätande man! 😉 Som kvinna däremot får man äta hur många bakelser man vill i rad utan att bli ifrågasatt, just nu äter jag tex en mazarin, och det betyder inte alls att jag har några hemliga planer på att störta genusväldet – mina planer är helt i öppen dager och jag vet  att vi har opinionen på vår sida, även polisen har fått nog nu av fördummande genuspropaganda.

I förra inlägget tog jag ju upp Sandelins och Arnstbergs senaste bok och den togs inte upp i PK-media men nu har Aftonbladet recenserat den och precis som väntat präglas recensionen av balans, insikt, objektivitet och den professionalism som utmärker Aftonbladet:

Under rubriken ”Samma gamla rasism fast i ny rapport” kan vi läsa:

Extremnationalisterna

”Extremnationalisterna” sitter runt köksbordet, på arbetsplatserna, i akademin och i riksdagen – när de går till jobbet (uniformerade givetvis) ekar stöveltrampen. Va, har ni missat det!?

Den svenska extremnationalismen har på senare år fått in ett parti i riksdagen. Samtidigt har det formerats en krets av intellektuella – journalister, forskare och andra – som verkar inom samma idésfär och får allt större plats i offentligheten. De framträder inte som partirepresentanter, utan som oberoende debattörer. Ett par av de mer namnkunniga är journalisten Gunnar Sandelin och etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg. De har nu tillsammans satt ihop en bok – Invandring och mörkläggning – som helt och hållet befinner sig inom Sverigedemokraternas ideologiska månlandskap. Författarna tragglar det gamla vanliga köret om att invandringen kostar så och så mycket pengar… det handlar om undantryckta sanningar som ”man inte får prata om”. All kritik mot deras och andra extremnationalisters påståenden och utgångspunkter kan därför förklaras med en massiv konspiration där myndigheter, journalister och forskare hjälps åt… I övrigt spelar Arnstberg ur forskarkortet mest genom diverse svingar mot ”forskarnas svek”, där han pekar ut en handfull namnkunniga personer som ”pseudoforskare”” osv osv.

Ser ni Aftonbladet skulturredaktion där borta?

Ser ni Aftonbladets kulturredaktion där borta någonstans

Månlandskap? Vad innebär det? Det enda månlandskapet jag skådat med mitt teleskop är den torftiga, karga, syrefattiga Aftonbladsredaktionens landskap där ytgravitationen liksom på månen är 1/6 av Jordens, varför bokrecensenterna där svävar runt och till synes flyger på fyllan medan de skriver sina artiklar. Ha ha ”extremnationalism”? 🙂 Vilken pajas. Och ursäkta herr Aftonbladet-recensent, men denna ”krets av intellektuella” som inte är direkt överlycklig över landets förfall (vi är även oroliga över er mentala hälsa på redaktionen där borta, jag fick förresten just veta att det håller på att skrivas en bok om er – hoppas det är en självhjälpsbok…) har funnits länge, bara det att en del av dem ju råkar gå i pension just nu och därför kan träda fram, men det kommer fler. Massor – det är ju därför som regeringen vill höja pensionsåldern nu! 😉 Aftonbladets kulturredaktion kommer att drunkna bland alla dessa ”nya” intellektuella som kommer att ta över offentligheten, media och slutligen hela statsapparaten. Kanske även Aftonbladets kulturredaktion, om den inte konkursar innan det.

provrörJag tycker det är onödigt att bry sig om vad Aftonbladets kulturredaktion sysslar med egentligen, när man tror att SMR skrivit boken (bilden) då är man ju ganska inkompetent som ”recensent”. Är författarna till boken verkligen ”extremnationalister” för att de skrivit om rådande förhållanden? OK, i så fall är ju alla forskare vid universiteten också extremnationalister, särskilt de i naturvetenskap då som beskriver verkligheten. Genusmaffian klarar sig då den befinner sig i en bubbla av antimateria som aktar sig noga för att inte kollidera med verkligheten. Jag trodde även att Aftonbladets kulturredaktion och bokrecensenter bodde där – men de bodde visst på Månen istället. På baksidan hoppas jag, så jag slipper se dem, ni vet ju att Månen har bunden rotation och alltid visar samma sida mot Jorden. Nåja, man har väl känt sig nödgad att skriva om boken just för att man anat att folk köpt och läst den, och sedan velat läxa upp dessa personer som då ska känna sig associerade till SMR genom bilden på Aftonbladet. Jag hoppas inte Aftonbladet stulit bilden från någon ”extremnationalistisk” hemsida? De kanske själva gick med i den där demonstrationen för känna av den totalitära anda de har en sådan förkärlek för men som de inte kan skapa själva eftersom de inte kan organisera sig eftersom man då måste bygga en hierarki?

I vilket fall är det djupt ohederligt att tillskriva folk diverse åsikter och värderingar bara för att de kommit dragandes med några icke-önskvärda siffror. Nåja, jag har inte köpt boken iaf – jag fick den nämligen av Sandelin själv. Plus autograf. Tror faktiskt att Aftonbladets kulturredaktion är sura att de inte får ingå i den krets av intellektuella de vet kommer att ta över hela det offentliga rummet på sikt. Vi måste tänka på att detta är deras sista år att synas och höras så då får en kass recension också duga. Den kommer ju ingå i hans meritlista när han flyttar till Nordkorea. 🙂 Farväl för alltid kära PK-politiker och medlöpare – vi kommer inte att sakna er. Men här får ni ett minne att ta med er påväg till Arbetsförmedlingen (det är inte jag som gjort videon, men den är helt SUVERÄN, för att inte säga genial):

Har ni sett det här? ”S kräver extra debatt i riksdagen om skolan”

Låt oss titta på den person som numera har stort inflytande i skolfrågan:  Anna Ekström, då tiden begav sig ordförande för Delegationen för Jämställdhet i skolan och nu *tada* generaldirektör för Skolverket. Här har vi en person som anser att de sjunkande resultaten i svensk skola beror på ”konstruktionen av maskulin identitet” (!). Citat från SOU 2009:64 (ansvarig: Anna Ekström som även uppgett till mig att hon ”står bakom varje ord i rapporten”):

”I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Dags att ta tag i skolan nu

Det är hög tid att ta tag i skolfrågan nu

Med denna analys över sjunkande resultat blir man alltså befordrad till generaldirektör. Är det konstigt att det går utför? När pojkar ”tar plats” genom att ”prata utan att räcka upp handen” ses detta som ett genusproblem där den hegemoniska maskulinitetens ska dekonstrueras, och inte ett disciplinärt problem. Ordna ni gärna riksdags-konferenser, men ni kan snart inte fixa detta med politiska beslut längre – som jag tog upp i förrförra inlägget så har flera akademiker larmat om problemen på lärarutbildningen (i detta fall i humaniora, för matematikerna finns det fortfarande hopp givetvis) – och de beror på problemen i grundskolan, där alltfler lärare undervisar i ämnen de inte är behöriga i – så vi har ett moment 22 här.  Läs även: Rädda högskolan från devalvering.

Relaterat: Fler spetsutbildningar behövs på gymnasiet, Små justeringar löser inte skolans problem , Björklund har rätt (i skolfrågan åtminstone). God utbildning och dålig – internationella exempel (ny bok av Inger Enkvist).

Och på tal om kärnbränsle – läs om  Genusaspekter på slutförvaringen av använt kärnbränslse i genusbilagan till Svensk Kärnbränslehantering AB:s årsrapport 2008.

Får jag bara påpeka en sak som alla med normalt IQ redan noterat iofs men det tål att betonas: jag har inte citerat författaren till Mein Kampf, utan det kritiska förordet skrivet av Leiser 1970. Däremot står jag för att ha citerat Aftonbladet, och jag förstår att ni är upprörda över detta, men jag hade liksom inget val. Det här blev ju ett kort inlägg – det går framåt. 🙂 Stöd gärna bloggen – varje krona tas tacksamt emot och går till att utöka verksamheten (Donera-knapp uppe till höger på bloggen). Och glöm inte Freedomfest nu!

Uppdatering: Reinfeldts blunder är nu förevigad här på 27 sekunder:

Thoraf Alfssons kommentar.


Väst driver på fördumningen av Östeuropa

april 16, 2011
Svensk fördumningsindustri på export

Fördumningsindustri på export till Östeuropa?

I förra inlägget tipsade två kommentatorer (tipstack till Nordbo och Galne Gunnar) om följande mycket intressanta video: ”Är PK värre än kommunism?” (lite längre ner i inlägget). Här får vi utöver flera intressanta iakttagelser kring och jämförelser mellan PK-fenomenet i väst och det forna kommunistiska systemet i öst höra hur utbildningsreformer dikterade från väst leder till en fördumning i de östeuropeiska länderna. Hittills dock begränsat till vissa akademikerkretsar samt den mediala och politiska eliten. Dvs det har, till skillnad från i väst, ännu inte slagit rot i de breda folklagren. Och det beror dels på att utbildningsväsendet ännu inte är helt tillintetgjort och dels på att folk inte är särskilt naiva. Åren efter 1989 tillkallades allehanda ”experter” från delar av akademin och den politiska sfären från väst för att gästföreläsa vid de bulgariska universiteten, och det här skrattade man gott och länge åt. Bilden av vad väst stod för som odlats bland folket under kommunisttiden raserades på nolltid. Dock kan man uppnå fördumning ändå på sikt med ekonomiska incitament, vi har tex det kontinuerliga pengaflödet från EU (daglig reklam i riks-TV inför och kort efter EU-inträdet 2007) för ”upplysningsprojekt” som envar kunde söka för att göra sig en karriär. Snabbt lärde man sig de mantran och floskler som skulle upprepas för att de utländska ambassadörer och experter som övervakade processen, skulle bli nöjda. Den man inte kan hjärntvätta köper man för pengar. Hur mycket den nya elit som profiterar på det här ekonomiskt och karriärmässigt själv tror på tokigheterna kan man ifrågasätta. Problemet uppstår när det inflytande den får och måste förvalta genom att profitera på det här ska omsättas i praktiken. En opinionsundersökning som presenterades i bulgarisk TV den 10 november 2009 (20-årsjubileet sedan kommunismens fall) talar sitt tydliga språk:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att det väger jämnt.

Klipp och klistra

Vägen in till svensk arbetsmarknad: klipp och klistra för vuxna

På tal om sådant här, ni missade väl inte inslaget i Studio Ett den 13 april om hur invandrare i Sverige skrattade gott (HÄR  eller HÄR) åt den klipp- och klistrakurs som man ordnat åt dem som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (min 1:30- 2:30): ”Taha i Katrineholm har däremot aldrig haft ett riktigt arbete i Sverige. Under flera år har den före detta taxichauffören från Bagdad varvar SFI, praktikplatser med vad som han kallar ”fåniga pratkurser”… Taha och hans fru skrattar åt situationen, och så berättar Taha om en av alla dessa arbetsmarknadskurser som han gått i  Sverige. ”Nyligen fick vi i uppgift att göra något slags klipp och klistra-kollage om hur vi upplevde Sverige. Vi satt som dagisbarn och klippte ut bilder ur damtidningar”, berättar han. ”Och jag klippte ut bilder på små söta bebisar och på prinsessan Viktoria. Nej dagis… ha ha ha! [otydligt tal och höga skratt]….  Klipp- och klistra-kurser kommer väl snart att finnas i universitetens kurskataloger, om momentet inte redan ingår och införts bakvägen, som det obligatoriska genusvansinnet. Gå en kurs i härskarteknik 7.5hp!

Får att återgå till den video jag tänkte lägga upp. Allt han säger stämmer väl överens med de iakttagelser jag själv gjort under de årliga besök jag gjort i Bulgarien sedan jag var 9 månader. Jag besökte förresten några institutioner vid Sofias universitet ett par gånger åren efter 1989 (eftersom min mormor har två systrar som är verksamma som professorer där) och man var ganska oroad över att man accepterat en amerikansk modell där det ingick baseball och gympaövningar under värdefull kurstid – så såg upplägget för blivande akademiker inte ut före 1989. Men det där var bara början, nu är själva kursinnehållet också under attack och fördumningsindustrin är satt i system:

Kort om det postmoderna samhället (wikipedia):

”Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”

Ljushastigheten

Ljushastigheten - ett patriarkalt påfund

Känns detta igen? Vissa forskare, som exempelvis Luce Irigaray (född 1930), som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa, har bidragit med flera kloka insikter. Hon analyserade i sin essä Sujet de la science, sujet sexué? (1987) ”Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E=mc^2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Jag hade massa annat att ta upp men den där videon förändrade min planering, så jag återger bara en sak till här (uppdatering: det blev visst flera saker) som är relevant i sammanhanget: Sindra Peterson Årsköld som är docent i biokemi vid Lunds universitet har skrivit en läsvärd artikel i Kemivärlden Biotech: ”Kemist & feminist? Javisst! Men bespara mig genuscoacherna.”

Docent i Lund ifrågasätter genusinfiltrationen av akademin

Docent i Lund ifrågasätter genus-infiltrationen av akademin

”För två år sedan blev jag utskälld av Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och tidigare frontfigur i FI. Hon skulle presentera genuscertifieringen som hon har utvecklat, som ska göra Lund till ett mer jämlikt lärosäte. Föredraget ingick i en omfattande ledarskapsutbildning, och publiken bestod av trettio intresserade akademiker med ledarskapsuppdrag på olika nivåer. Hon inledde seminariet otydligt, och efter en kort stund räckte min bordsgranne, en man från Lunds tekniska högskola, upp handen. Hon tystnade och vände sig mot honom; han tolkade detta som att han fått ordet och ställde en fråga. Det skulle han inte ha gjort. Med blixtrande ögon vrålade hon: Du är man, jag är kvinna, och därför håller du käften! Hon fortsatte därefter att ömsom skälla ut, ömsom förolämpa hela gruppen, oprovocerat och osammanhängande, i hela 45 minuter. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag har aldrig sett ett sådant hat… Tyvärr lurar betydligt farligare bestar i genusdjungeln än en argsint tant och några kontraintuitiva hypoteser. Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor för Södertörns högskola, har kritiserat grund- och gymnasieskolans fysikböcker för att de framhåller fysiken som objektiv kunskap.” [se här: 1 , 2 , ”Genus och text” uppmärksammades först av Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers].

”Som kvinna, fysiker och kemist blir jag förolämpad och upprörd över dessa idéer. Varför angriper man naturvetenskapen, vars oföränderliga kärna står över genus och som dessutom är nyckeln till den rikedom som gör att vi överhuvud taget kan sitta här och spekulera, mätta och friska? Och varför blanda in hypoteser om vår sexualitet i praktiskt jämställdhetsarbete, som ska syfta till lika villkor på arbetsplatsen och inget annat? Huruvida det är arv eller miljö som ger oss våra genusidentiteter är irrelevant i sammanhanget.

Gneus

Kemi- eller genuskurs? Hur väcker vi de ungas intresse för vetenskap?

Som feminist blir jag snarare rädd. Om förtroendet för jämställdhetsarbetet urholkas kommer vi att se en fruktansvärd backlash, och dyrt vunnen mark kommer att förloras. Därför måste vi omgående hitta tillbaka till huvudspåret: Män och kvinnor ska ha lika villkor, lika möjligheter, lika skyldigheter. Samma lön för samma insatser. Vi no-nonsense-feminister måste förmedla detta tydligt till makthavarna. Välmenta satsningar på omfattande genusutbildningar och obligatoriska seminarier gagnar inte jämställdheten; det är bortkastad tid och bortkastade pengar. Hur ska man då öka jämställdheten inom kemin? Det som är bra för kvinnor sammanfaller med det som är bra för alla; inom akademin innefattar det ostörd tid, tillräckliga resurser, ett rikt nätverk, en mentor, möjligheter att meritera sig, en stimulerande forskningsmiljö. Alla vill ha tillgång till detta, men det är tyvärr fortfarande svårare för  kvinnor än för män att få det. Var därför uppmärksam på kvinnor i din omgivning, särskilt de som befinner sig tidigt i karriären. Tillhandahåll stöd utan att offerförklara henne. Hjälp henne till chansen att briljera – resten sköter sig självt! Utan en enda genuscoach.”

På tal om kemigenus – påminner den intresserade läsaren om mitt gamla inlägg Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket om några av medias pk-misstag och om hur Skolverket vill ha in ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemiböckerna.

Annat läsvärt (och underhållande): professor Bo Rothsteins GENUSBREV till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

Och missa inte Zarembas fortsatta artiklar om den svenska skolan –mycket läsvärda!!!

1. Så tog teknokraterna kommandot över skolan

2. Sverige har slutat undervisa – så förlorade lärarna sitt yrke

3. Så sänkte skolan kraven på läskunnighet 

Skolrelaterat :  Grattis skattebetalare – VR-finansierade projekt med genusanalyser av lärare. Exempel: 4.5 miljoner för ”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning”. Ur den beviljade projektbeskrivningen:

Forskarna sätter sig på en piedestaloch

Forskarna sätter sig på en piedestal och ignorerar studenternas egna teorier

”Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter ide skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas” (Lärarhögskolan, Stockholm!!)

Liknande: Grattis skattebetalare –del 2   (fler VR-projekt med genusinrikting). Exempel: 1.7 miljoner för ”Hur görs djur? Biologi, sexualitet, kön och ”ras” i SVT:s naturprogram”. Ur ansökan:

Hur "enifieras" naturen ochhur beskriver SVT "svenska" djur i förhållande till "afrikanska" djur

Hur "etnifieras" naturen i SVT?

”Vilka strömningar, teorier och resultat från biologisk forskning om kön, sexualitet, ras och art används och dramatiseras i naturprogram i svensk TV?… 2.Hur produceras och reproduceras (mänskliga) föreställningar om natur, kultur, kön, sexualitet och reproduktion i skildringarna av djurens liv? Och vad får det för konsekvenser för våra uppfattningar om ”naturligt” och ”onaturligt” vad gäller dessa kategorier? 3. Hur etnifieras naturen, djuren och de människor som avbildas i naturprogrammen? Hur representeras ”svensk” natur och ”svenska” djur och människor i förhållande till exempelvis ”afrikansk” natur? Hur konstrueras ”ras” i förhållande till ”art”?” (Uppsala Universitet, Centrum för Genusvetenskap)

Ny konstform: Doktorsavhandling blev pappersskulptur, UNT  (tipstack till QED, en av mina mest trogna läsare och kommentatorer, jag förstår att du blir förfärad i egenskap av professor 🙂 ) :

Vadsägs om att strimla

Det paradoxalt aggressiva i att strimla sönder sin doktorsavhandling kan förstås om man betänker att vetenskap kan ses som en väv av remsor

”På en soffa i ett vardagsrum i en lägenhet i Eriksberg satt AnnaKarin Kriström och grät av ilska och missmod. På bordet framför låg hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap, De gränslösa böckerna. Hon hade disputerat en månad tidigare, i april 2006. Nu ifrågasatte hon varför hon hade ägnat fem år åt att göra det – hon letade mening men hittade ingen. Plötsligt såg hon emellertid, glasklart, hur avhandlingen strimlades sönder framför henne. En hög remsor låg kvar… Hennes händerbörjade sakta plocka med remsorna. Fläta samman dem. Bygga upp någonting nytt. Insikten slog henne. Hon kunde transformera texten till form. Skapa mening. Några dagar senare gick hon och köpte en dokumentförstörare. Fem år senare står hennes avhandling på ett svart piano. Fem år senare har mycket förändrats. AnnaKarin Kriström reflekterar över det i konstverkens tillblivelseprocess… Bredvid pianot hänger en mjukare skulptur med rundare former. Det var tidigare en avhandling i psykologi; om dyslexi och om språket som bild och tecken. Passande för ändamålet kan man tycka. Precis som hennes egen avhandling om gränslöshet. Eller den bästa vännens, som handlade om den belgiske språkkrossande poeten Michaux. Men hennes skulpturer är inte medvetet skapade med tanke på avhandlingarnas innehåll. – Så funkar det inte, då blir det för mycket tänkande. Jag vill komma bort från det.

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar

Det är å andra sidan lätt att hitta intellektuella ingångar till hennes konst. Det paradoxalt aggressiva i att strimla någonting för att sedan kärleksfullt ägna en ansenlig mängd tid åt att göra någonting nytt är ett sätt. Det kunskapsteoretiska i att se vetenskap som en väv (remsorna flätas i tuskaft, ett slags vävteknik) där olika områden krockar och knyts ihop ett annat. Wittgensteins teorier om att språket är en summa av olika språkspel som hänger samman som fibrer i ett rep ett tredje. Men analysen överlåter hon åt andra. Oavsett tolkningsväg har ingen hittills uttryckt att åsikter om att vad hon gör är vanvördigt mot forskningen, men hon utesluter inte att vissa uppfattar det så.”

Jag antar att det blev en ny avhandling, i konstvetenskap? Dubbel doktorsexamen således? I Sverige är allt möjligt. Jag har tjugo ex av min egen avhandling här hemma – det skulle bli en jätteskulptur med matteformler på, måste bara skaffa en strimlingsapparat. Kom hon inte på idén att även strimla sin doktorshatt? Eller examensbeviset? Kanske sin handledare? Eller opponenten? Möjligheterna är ju oändliga… Jag gjorde som bekant själv ett konstverk i vintras – här är det  (nederst) för den som missat 🙂 . Ledsen att även detta inlägg svällde upp, trots att hälften av vad som skulle tas med saknas. Får bli nästa gång… Glöm inte att se den intressanta videon:

Andra intressanta videos: Nobelpristagaren i fysik 2010 (Andre Geim) om politisk korrekthet SE talet HÄR (5 min). Nobelpristagarna 2010 diskuterar aktuella frågor: SE snillen spekulerar HÄR (58 min).

Lästips: Åklagare i Newsmill om  sexköpslag och genustrumpet, Axess diskuterar multikulturalim (var själv bjuden men kunde inte åka, dock kommer debatten upp på Axess Play inom kort), SVD ledare om Axessdebatten, SVD Understrecket om medborgarnas engagemangTino Sanandaji i Svensk Tiskrift om invandring, liberalism och välfärdsstatenMaria Eriksson i Svensk Tidskrift om boken ”Den onödige mannen”,  Inlägg i SVD om utbildningsvetenskap, REPLIK i SVD om forskning i skolan, Storkris i Riksdagen: Ylva Johansson hade SD:are i sitt rum,  Thomas Gür: företagsklimat viktigare än SFI, Forskarnas skolsvek (DN) , Verklighetens folk behöver företrädare i politiken (DN).


Lösningen på skolproblemen?

januari 12, 2011
Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas

Skolverket anser att lärarkåren måste genusutbildas - det är svensk skolas största utmaning inför framtiden

I Rapport 10 den januari tar man upp DEJA:s slutrapport SOU 2010:99 (den som vi väntat på i över ett år nu, med ”lämpliga åtgärder” baserat på genusanalysen av svensk skola) och vi kan höra undervisningsrådet på Skolverket, Ann Frisell Ellburg, kommentera pojkars högre genomsnittsbetyg i ämnet Idrott och hälsa (min 8.10-): ”Den här studien liksom tidigare studier visar att det är väldigt stark betoning på fysisk aktivitet och då bollsportsaktivitet och det gynnar framför allt bollsportsaktiva pojkar, och det är ju då, det ger ju inte alla elever samma förutsättningar.” Reportern kommenterar: ”Och det här får konsekvenser för elevernas betyg, deras kunskaper i ämnet blir sämre [??] och de når inte heller skolans mål för idrott och hälsa. Förklaringen till varför det blivit så här ligger i lärarnas kompetens, det menar skolverket.” Men huvudproblemet är att pojkar presterar sämre i de andra ämnena, eftersom de odlar en ”antipluggkultur” – dock väljer man i reportaget att bara ta upp det ämne där förhållandet är det motsatta. Undervisningsrådet på Skolverket fortsätter: ”Lärarna har en okunskap kring tex bedömningsbiten och även att man är okunnig, eller att man skulle behöva utveckla snarare en genusmedvetenhet, dvs hur man bemöter flickor och pojkar i en undervisningssituation och så. Det finns många lärare som är väldigt engagerade, som vill förändra könsmönster, men men som kanske famlar efter hur man ska göra”.

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det fanns färre genusvetare i farten?

Hur kunde eleverna klara skolan bättre förr när det var färre genusvetare i farten?

Detta följs av en elev (flicka) som kommenterar hur hon skulle göra: ”…och inte låta killarna ta över så mycket som de gör.” Vad detta betyder konkret i en klassrumssituation är exempelvis krav på att man ska räcka upp handen för att få komma till tals, inte låta killarna (och inte heller tjejerna för den delen) att springa runt i klassrummet och störa lektionen för att få uppmärksamhet, och så vidare. Är detta då ett genusproblem? Ja, i ett visst avseende, om det är så att det framför allt är killarna som beter sig på ett störande eller icke-acceptabelt sätt, och som gör att flickor som grupp inte får en syl i vädret eller studiero. Men är lösningen på detta problem verkligen genusteori och queerkunskap för lärarkåren? Kan inte lösningen vara så enkel som att utvisa störande element ur klassrummet? Inte låta den som pratar utan att räcka upp handen komma till tals utan ge en handuppräckande elev ordet istället, och så vidare. Så som det var på den gamla goda tiden, när man själv gick i skolan. Eller är lärarkåren så försvagad att det inte förmår upprätthålla ordningen i klassrummet? Och vad beror då detta på? Att pojkarna ”tar för sig” (dvs tar tid och uppmärksamhet från läraren på bekostnad av flickorna) måååste bero på bristande genusmedvetenshet hos lärarkåren (könsstereotypa förväntningar och föreställningar om kön gör att lärarna reproducerar manligt beteende genom sitt bemötande). Den är ju fullständigt okunnig i genusfrågan. Se exempelvis Uppsala Universitets ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare”:

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

Genussamordnaren vid lärarutbildningen

”Här presenteras genus- och jämställdhetslitteratur med relevans för lärarutbildare. Delar av litteraturen är dock relevant för all personal. Först presenteras allmän genuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt universitetet/ arbetsplatsen. Sist listas ett antal webplatser. Litteraturlistan är inte att betrakta som fullständig utan snarare som ett pågående projekt som regelbundet fylls på och justeras. Kommentarer och förslag mottages därför tacksamt” Klicka gärna på länken för att se hur lång listan är – just nu är den på drygt 7 A4-sidor. Så här ser de första två sidorna ut:

Genuslitteratur

Andersson Gudrun (red.) (2000) Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning. Uppsala: Historiska inst., Uppsala universitet

Butler Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York: Routledge

Carlson Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersöking av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Eslöv: Symposion Connell Robert Will (2002) Om genus. Göteborg: Daidalos

Connell Robert William (1999) Maskuliniteter. (övers. Åsa Lindén) Göteborg: Daidalos

Eduars Maud (2002) Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber

Elvin-Nowak Ylva & Thomsson Heléne (2003) Att göra kön. Stockholm: Bonniers förlag

Funberg Jesper (2003) Kom igen, gubbar!: om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlsson

Gemzöe Lena (2003) Feminism. Stockholm: Bilda förlag

Gothlin Eva (1999) Kön eller genus. Göteborg: Nationella Sekretariatet för Genusforskning

Harding Sandra (1996) The science question in feminism. Ithaca: Cornell Univ. Press

Hirdman Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber

Hirdman, Yvonne. (1998) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.

Holmberg Carin (2003) Det kallas manshat – en bok om feminism. Stockholm: Modernista

Lenz Taguchi Hillevi (2004) In på bara benet. En introduktion till feministisk poststrukturalism. Stockholm: HLS förlag.

Lundgren Eva (1993) Det får da være grenser for kjønn: voldelig empiri og feministisk teori. Oslo: Universitetsforlaget

Rosenberg Tiina (2003) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas

Wahl Anna ( 2002) Förbjuden handling. Malmö: Liber

Wendt Höjer Maria & Åse Cecilia (1999) Politikens paradoxer – en introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia adacta

Genuslitteratur inom utbildningsområdet

Ambjörnsson Fanny (2004) I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag

Arnesson Anne-Lise (2000) Masculinities and identities at play. A discourse analysis of conflict in a Norwegian classroom. Pedagogy, Culture and Society, 2, 157-171

Berg Lena (2002) Äkta kärlek: heterosexuell samvaro speglat mot diskurser om kärlek, heterosexualitet och kropp. (utgör, jämte författarens licentiatuppsats, avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet)

Berg Lena (1999) Lagom är bäst: unga kvinnors berättelser om heterosexuell samvaro och pornografi. Stockholm: Bilda: ROKS

Berge Britt-Marie (1998) Könskoreografi och symboliskt våld i skolan. Kulturella perspektiv, 4, s.46-54

Berggren Inger (2001) Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).

Bjerrum Nielsen, Harriet. (2003) Nye jenter og gamle kjønn. NIKK magasin, 2, 9-12.

Jag och min lillebror med våra avhandlingar 2007

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar 2007

Med 5 sidor till så kan man nästan säga att lärarna mer eller mindre också blir genusvetare, vilket ju är målet. Men man kanske inser att detta är ganska nytt och att lärare i 50-60-års åldern ju missat all den här viktiga kunskapen och därför är inkompetenta och inte kan lära ut sitt ämne på ”ett jämställt sätt”. Samma lärare, och till och med sådana som idag är i 80-årsåldern, som undervisade mig, och jag blev ju matematiker (dessutom disputerade jag exakt 19 dagar innan min lillebror gjorde det – och vann därmed ett viktigt könskrig, eller åtminstone hade det varit det, om min familj varit genusupplyst). På tal om förväntningar som det talas om så mycket, mina gamla gymnasieläre, flera av dem avdankade universitetslektorer från Lunds Universitet, hade den helt könsneutrala förväntningen på oss alla att vi skulle få alla rätt på centralproven i kemi och matematik. Det blev också ofta så, eller nästan så, för deras klasser. De kunde sitt ämne som ett rinnande vatten och kunde förklara saker på olika sätt tack vare sina djupa kunskaper, vilket ledde till att de flesta elever förr eller senare förstod det mesta. De var dock helt okunniga om genusstrukturer.

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Den här mobila övervakningskameran ska rulla runt i skolkorridorerna och jaga genusstrukturer och omedvetna lärare

Rektorn var en klok man som en gång under en samling i aulan inför terminsstart sade till oss: ”En utbildning är inte något man får, det är något man skaffar sig. Det är lite otur i dagens Sverige, med både den nya moderna synen på vad kunskap är, och samtidig kravlöshet och en mentalitet som odlas (med genusvetarna i spetsen) att man alltid är offer för ”strukturer”. Och de ”olika förutsättningarna” olika elever har inför ett matteprov – där en elev pluggade under helgen medan en annan spelade fotboll och gick på disco och inte ens öppnade matteboken. Dessa ”olika förutsättningar” skapas av strukturer, men inte strukturer i hjärnan som man skulle kunna tro, utan av genusstrukturerna som omger oss alla. Det är genusstrukturerna som gör att vissa prioriterar skolarbetet högt och andra lågt. Detta visar inte minst SOU 2009:64, där vi kan ta del av den fullkomligt fenomenala analysen av svensk skola (den rapport som Anna Ekström, delegationens ordförande, i debatten med mig i Riksdagen i våras kommenterade med att hon ”står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerade nedanstående):

Sid 16: ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet!).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.

Här växer de svenska genuspengarna

Här växer de svenska genuspengarna

Det är dessa problem som man har att lösa. Bland annat. Sedan dess har det producerats 13 rapporter till , och i dagarna kom alltså slutrapporten med åtgärdspaketet som jag ska läsa givetvis, men det får bli helggöra. I julhelgen läste jag Rapport 11: ”Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt” som jag måste avhandla först, nu när jag ändå orkat plöja den. 🙂 Men slutrapporten är klart viktigast –  där skulle ju ”lämpliga åtgärder” presenteras, baserade på de föregående rapporterna (regeringens pressmeddelande), som vi betalat med våra skattepengar. Hur är det nu – är hemundervisning fortfarande lagligt?

Om slutrapporten SVD Brännpunkt, SVD , DN ledare, Lärarutbildare på  Newsmill , Genusnytt om rapporten. Mer skoldebatt – lärare blir byråkrater: SVD 1, SVD 2.

PS! Bloggen Tysta tankar tar upp frågan om mäns roll och andelen män i skolan i sitt inlägg om DEJA:s slutrapport, och jag noterar att bloggen i ett annat inlägg nämner SOU: 2006:75. Och då jag läst SOU 2006:75 riktigt noga så kan jag svara på frågan som ställs i det senaste inlägget om DEJA:s slutrapport. I SOU 2006:75 som jag bloggat om i fyra inlägg har jag i del 3 svaret, och här är det:

På sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.” Detta sticker visst i ögonen på svenska genusvetare. Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.” Här kan man ställa sig två frågor: 1. Varför vill  svenska genusvetare egentligen att det ska vara 50% män i förskolan? 2. Varför spelar kön roll i bolagsstyrelser men inte i förskola och skola?

En sista kommentar: är det någon som tänkt på att förkortningen DEJA är olämplig med tanke på ambitionen? Deja är benämning på en kvinnlig träl under den yngre järnåldern. Förkortningen bör granskas ur ett genusperspektiv då den uppenbarligen bär på ett dolt budskap.

Relaterat: Världen idag: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”Är genusvetarnas verksamhet laglig? , Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64) , Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64) , DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64) , Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64) , DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64), Mitt anförande i Riksdagen , Grattis skattebetalare!Genusväldet intar Södertörns högskola, von Wright och tekoppen.

Fler genusrelaterade nyheter hos Pelle Billing, Matte Matik, Pär Ström, Aktivarum


Mitt anförande i Riksdagen

mars 11, 2010
Hur skildras Sveriges historia

Hur skildras Sveriges historia?

I onsdags var jag i Uppsala och lyssnade på det intressanta Timbro-seminariet ”Finns det en officiell svensk historieskrivning” – för den intresserade går det att se videoinspelning i efterhand. Många kloka synpunkter framfördes, UNT har skrivit en artikel om seminariet. Jag hade tänkt ställa en fråga till Dick Harrison men dessvärre hade han ett flyg att passa och var tvungen att lämna seminariet innan frågestunden inleddes, så det blev inget av det. Med tanke på att fokus ska ligga på 1900-talet i det nya verket ”Sveriges historia” för vilket han är huvudredaktör så ville jag fråga hur det kommer sig att just Yvonne ”genussystemet” Hirdman ska ansvara för bandet 1920-1970 och Kjell ”Tidsignal” Östberg (för övrigt medlem i Socialistiska partiet) ska skriva historien från 1970-talet och framåt (något som inte alls nämndes under seminariet), och om inte detta riskerar att också ge en viss bild av historien som inte behöver bli mer objektiv än den förra bilden, vilket ju är det dilemma som diskuterades under seminariet. Här har jag skrivit ett blogginlägg om Harrisons intressanta teori om att Sverige och svenskar bara funnits i 100 år vilket ju innebär att det senaste stora standardverket från 60-talet om svensk historia då bara rymmer knappt halva den tidsrymd under vilken Sverige och svenskar existerat, och vilket land och vilket folk är det då som skildras i alla övriga band i Harrisons standardverk (med tanke på verkets titel) som kommer ut nu under 2010 och som sträcker sig från 1350-1921? Men jag fick aldrig tillfälle att ställa den frågan, däremot fick jag äran att samtala med moderatorn, Uppsalaprofessorn i vetenskapshistoria Tore Frängsmyr som agerat föredömligt genom att våga rikta offentlig kritik mot den planerade genusmärkningen vid Uppsala Universitet.

Camilla Lindberg var en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Camilla Lindberg: en av initiativtagarna till gårdagens seminarium

Igår den 10 mars anordnades ett seminarium i Riksdagen med titeln ”Genus – vägen till jämställdhet?” om genus och jämställdhet i utbildningsväsendet på initiativ av riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (fp), Eva Johnsson (kd) och Betty Malmberg (m). I panelen satt jag, Carina Hägg (s) och SACO:s ordförande Anna Ekström som är regeringens utredare och leder DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, som i somras (juli 2009) kom ut med sitt delbetänkande SOU 2009:64: ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” Moderator var Siewert Öholm som är redaktör för tidningen Världen Idags näringlivsbilaga. Den genuspedagog som var inbjuden till panelen meddelade dessvärre förhinder kvällen innan. I det 9-sidiga kommittédirektivet 2008:75 till Delegationen för jämställdhet i skolan framgår att uppdraget består bland annat i att ”utveckla kunskap om jämställdhet i skolan”, ”identifiera områden där ytterligare kunskap om jämställdhet och genus behövs” samt (sid 7-8) ”kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa”, ”sammanställa en kunskapsöversikt om samt analysera orsakerna till skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat och prestationer liksom deras attityder till studier och till skolan” och att ”ur ett könsperspektiv belysa hur resurserna i skolan fördelas och analysera effekterna av användningen av resurserna,” samt ”i samverkan med högskolor med relevant kompetens inom området sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller”. I slutbetänkandet, som kommer i slutet av 2010, ska man föreslå ”lämpliga åtgärder” baserade på den genusanalys man nu tagit fram.

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström är ordförande i SACO och leder DEJA

Anna Ekström inledde med ett anförande om innehållet i delbetänkandet SOU 2009:64 i allmänna ordalag och betonade vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete i skolorna och om att vara observant på vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat och betyg (som bekant har pojkar i genomsnitt 10% lägre betyg än flickor) och hon nämnde brittiska studier där man djupdykt i fenomenet ”antipluggkultur” som enligt dessa formas som en försvar för den maskulina identiteten, och hon nämnde att den här antipluggkulturen och vissa andra yttringar är specifika för Västvärlden, i kontrast till Östeuropa och många asiatiska länder. Ekström tog även upp flickors stress och psykiska ohälsa samt hur vi trots att jämställdhetsarbetet är ett prioriterat område i Sverige kan se att de traditionella könsbundna valen till gymnasielinje kvarstår (detta gäller även elever som gått på förskolor med jämställdhetsprofil, sk ”genusdagis” , min anm) och hon påpekade också helt korrekt att undersökningar visar att pojkar tenderara att överskatta sina kunskaper och förmågor medan flickor tenderar att underskatta sina.

Mitt anförande

Mitt anförande om skolan och jämställdheten baserat på slutsatserna i SOU 2009:64

Efter Anna Ekström höll jag ett anförande innan paneldebatten tog vid, och som av en händelse har jag ju läst igenom SOU 2009:64 och bloggat om den i fem delar (se länkar nedan) så jag hade ju en del att säga om detta delbetänkande som Anna Ekström ansvarat för och enligt egen utsago stödjer genom att hon ”står för vartenda ord i rapporten” (yttrat under paneldebatten). Nu pratade jag, liksom Anna Ekström i 20 minuter, och på den tiden inser ju vem som helst att jag fick ganska mycket sagt 😉 men jag kan ta upp det jag nu minns på rak arm. Jag inledde med att ifrågasätta huruvida en jämställdhetsanalys verkligen är vad som behövs för att förklara de försämrade resultaten i svensk skola, även pojkars 10% lägre betyg, och om det faktum att pojkar stökar och därmed tar mer plats och tid inte kan åtgärdas genom att ge lärarna ökade befogenheter vad gäller att hålla ordning i klassen (jämför tex en japansk klass med 40 tysta och ordningssamma elever), detta skulle ju kunna resultera i att flickorna får mer undervisningstid och utrymme, men detta rimmar ju å andra sidan illa med den idétradition som många jämställdhetsforskare företräder där hierarkier och maktstrukturer ska plattas till vilket i skolsammanhang innebär att läraren inte ska betraktas som en auktoritet utan som en jämlik klasskamrat (jämför genuscertifieringen i Lund där universitetsläraren ska reflektera över sin maktsituation gentemot eleven).

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

En inverterad genusordning i klassrummet ska slå ut den manliga primaten och dra upp pojkarnas betyg

sid 240 kan man exempelvis läsa: ”För det första så synes maskulinitet, i vart fall i den västerländska kulturen, formas i en viss motsättning till de ideal som gäller i skolan eller till och med i motsättning till skolan som institution.” – frågan är då om man inte ska undersöka vilka ideal som egentligen råder i västerländska skolor, utöver den obligatoriska granskningen av maskuliniteten? Är en genusanalys av svensk skola det som behövs? Och om man nu vill studera könsskillnader – är det klokt att utgå ifrån det ensidiga axiomet om ett försvar av hegemonisk maskulinitet som grunden för pojkars attityder till studier? Och varför problematiseras inte flickors attityder till studier – har vi inte ett allmänt problem gällande attityder till studier överhuvudtaget, eller ett problem gällande studierna i sig – jag påpekade att Sverige börjar hamna långt nere i de internationella undersökningarna gällande kunskaper i matematik och naturvetenskap – både flickor och pojkars resultat försämras, sedan att pojkar i Sverige presterar 10% sämre än de flickor som presterar sämre än för några decennier sedan är kanske inte det som bör vara prioriterat område för en skattefinansierad undersökning.

I DEJA:s rapport görs nämligen en analys av pojkars beteende samt ”antipluggkultur” baserad på pojkarnas behov av att skapa, upprätthålla och försvara en hegemonisk maskulinitet samt ett behov av att distansera sig från kvinnligt könskodat beteende (och ”dit hör att vara duktig i skolan”, se citat nedan)  – man ser genomgående det maskulina identitetsskapandet som ”boven i dramat” för de 10% lägre meritpoängen (se citat nedan) och detta återkommer genomgående i hela rapporten. Jag ifrågasatte att en ”dekonstruktion av maskuliniteten” utförd av våra jämställdhetsforskare vid universitet och lärosäten (som på de genusvetenskapliga institutionerna för övrigt till 70-100% utgörs av kvinnor – se själva här. Hur lever de själva upp till certifieringsmålet 50/50?) kan avhjälpa situationen i svensk skola både vad gäller prestationerna, attityder till studier och mental hälsa? Nu skulle ju jämställdhet studeras men även då, inte ett ord om att trycka på ordning och reda och krav på någon form av uppförande för att tex stökiga pojkar ska ta mindre plats, eftersom ju könet är en social konstruktion så kan könsskillnader i beteende endast avhjälpas genom att konstruera om den sociala konstruktion av kön som undervisande personal gjort sig skyldig till.

Låt mig citera de stycken från SOU 2009:64 som jag tog upp i mitt anförande och resonerade kring:

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.” (denna meningsbyggnad står rapportförfattarna för).

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet?

Pojkar underpresterar för att försvara sin maskulina identitet mot duktiga flickor?

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Och här kommer ett exempel på en helt fenomenal åtgärd mot genusordningen – genussensitiv undervisning (sid 221): ”Ett exempel på ett försök att utveckla en teoretisk modell över möjligheter att hantera genus i undervisning gör Sinnes (2006). Hon beskriver, ur feministiskt perspektiv, tre olika ansatser i undervisning i naturvetenskap som grundas på likhets- respektive särartsfeminism samt en som hon benämner genussensitiv. Genussensitiv undervisning innebär enligt Sinnes att variationer inom kön är lika viktiga som variationer mellan könen. Denna modell kan då sägas inte ha ett av könen, utan båda, i fokus för intresset.”

Låt mig tänka – båda könen i fokus för intresset, variationerna inom könskollektiven är lika viktiga (och stora också faktiskt vilket både Ekström tog upp och vilket också står i rapporten) som mellan dem – detta perspektiv har vi redan idag, och det tillämpas – det heter ”individanpassad undervisning”, påpekade jag inför den vakna publiken som nickade instämmande. Men nu kan man alltså med inspiration från annan genusforskning lansera det nya begreppet ”genussensitiv undervisning” och därmed få forskningsanslag och inrätta nya expertfunktioner. Smart. Jag vill råda politikerna att hålla ögonen öppna på befintliga metoder som förkläs i nya ord med epitetet ”genus”.

Från vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Fr vänster: Anna Ekström, Siewert Öholm, Carina Hägg, Tanja Bergkvist

Angående mina citat påpekade Ekström under paneldebatten att det finns stycken i rapporten som citerar annan genusforskning (dock citerar man den ju av ett skäl, och jag såg ingen kritik eller invändning mot den forskning man citerade) och det gäller exempelvis detta korta stycke om genussensitiv undervisning bland de 252 sidorna, men när jag tog upp de andra citaten jag radat upp ovan (sid 16, sid 46, sid 220, sid 237) så fick hon tillstå att det faktiskt var rapportförfattarnas egna ord och analys. Och detta kombinerat med uttalandet om att Ekström står för varje ord i rapporten samtidigt som hon ju lett hela arbetet får åtminstone mig att misstänka att denna analys delas av Ekström, vilket ju är helt i sin ordning. Den delas dock inte av mig.

Ang citatet ovan från sid 16 ovan tog jag under debatten upp det anmärkningsvärda i att man skuldbelägger lärarkår och skolledare och anser att deras bristande insikt i genusfrågan är en orsak till pojkars problem med flit och ansvarstagande. Man kan för övrigt fråga sig varpå denna (alltför generaliserande) uppfattning grundar sig vad gäller pojkars flit och ansvarstagande. Det faktum att studier visar på detta kan ju bero på att pojkar kanske inte vill ge intryck av att ha ansträngt sig, eftersom det ger högre status att visa att man klarar sig bra utan att ha lagt ner en massa tid, och detta gäller i större utsträckning för pojkar än för flickor, något som Ekström instämde i. Är det då ett allvarligt jämställdhetsproblem att (vissa) pojkar inte vill erkänna hur mycket de pluggat? Ekström nämnde att studier visar att pojkar faktiskt lägger ner precis 10% mindre tid på läxläsning än flickorna. Och föjldfrågan som då infinner sig för mig är om detta beror på ”görandet av kön” där pojkar försöker skapa sig en manlig identitet, och varför pojkarna tog skolarbetet på större allvar och lade ner mer tid på läxläsning för några decennier sedan, innan genusvetarna börjat dekonstruera maskuliniteten och i en tid när det maskulina beteendet var mindre kontroversiellt (eller ska jag säga mer tillåtet) än idag. Och återigen kan man fråga sig om det inte också har att göra med att andra ideal genomsyrar samhället idag och att detta inte alls har med genus att göra? Var förresten inte dessa beteenden med flit och ansvarstagande även ”manligt könskodade” för inte alltför länge sedan – och varför är de då inte längre det? Denna fråga berörs överhuvudtaget inte.

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Kunskaper eller egenskaper - det är frågan

Så här sade etnologen Jonas Frykman redan 1998: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper. Skolan koncentrerar sig på att göra individen till Någon. Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik.” Carina Hägg (s) lät mig under paneldebatten få veta att man inte kan dra alla genusvetare över en kam, utan att genusforskningen håller på med många olika saker, och mitt svar på det var givetvis att jag enbart pratar om de rapporter jag läst och indirekt då om de genusvetare som ansvarar för just dessa rapporter och inget annat. I mitt anförande nämnde jag dock att genuspedagoger, genuspiloter, jämställdhetscoacher, genusstrateger, jämställdhetsutvecklare mfl tar allt större plats inom alla politiska områden. Carina Hägg lät mig under paneldebatten veta att genusvetare och genusforskare inte alls har ambitionen att ta sig in överallt, men detta kan man enkelt motbevisa genom att exempelvis studera det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv där vi ser att ”genusperspektivet” måste in i allt ifrån klimatfrågan till polisväsendet, skolan, vården, akademin, läromedlen osv  (jag kan rada upp hundra områden till, kontinuerligt genusnyhetsflöde vad gäller denna forsknings ambitioner återfinns här) liksom alla de statliga utredningar om jämställdhet som bedrivs inom alla tänkbara områden och som leds av just genusvetare, eftersom de anses vara experter på jämställdhet, men frågan är om det är sunt att alla jämställdhetsanalyser utgår ifrån en maktkamp mellan könen? Man har som bekant i det senaste numret av Genusperspektiv reagerat på genusvetarnas utsatthet bla som en reaktion på KDU:s utspel för ett tag sedan.

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?

Tanja citerade ur vår rapport - var är närmsta sandhög?!

Under slutet av paneldebatten vände sig moderatorn Siewert Öholm mot Anna Ekström och sa att det hon talat om under sitt inledande anförande gällande jämställdhet i skolan i allmänna ordalag ju lät bra, men att ”efter Tanjas citat från rapporten” så kändes det lite mer problematiskt, vilken också avspeglades i den efterföljande debatten. Detta påminner mig om Filosofiska Rummet från i Söndags (som jag måste lyssna på en gång till och skriva ner lite kring, har inte hunnit det ännu) där Lunds Universitets fd rektor Göran Bexell precis i inledningen av programmet kallade (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete (en delmängd av exakt dessa kriterier återkommer nämligen i denna enkät) samtidigt som den aktuella genusmärkningen vid Uppasla Universitet också hämtat sina kriterier från just denna slutrapport, vilket måste tyda på att man inte ändrat uppfattning gällande kriterierna.

Sammanfattningsvis: när man undersöker vad som rent konkret döljer sig bakom alla fagra ord om  jämställdhetsarbete och genusperspektiv så märker man en viss obekvämhet från de ansvarigas sida. Om man nu menade något helt annat än det man skrev – varför skrev man då inte det? Helt obegripligt för mig som matematiker, liksom för flertalet andra normalt fungerande människor.

Uppdatering: Världen Idag om genusdebatten i Riksdagen.

Relaterat:

Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Skolgenus  (del 1 om SOU 2009:64)

Från DEJA till Rismodellen (del 2 om SOU 2009:64)

DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion (del 3 om SOU 2009:64)

Mattegenus i det Butlerska vektorrummet (del 4 om SOU 2009:64)

DEJA:s matteproblem (del 5 om SOU 2009:64)

Årets rebell enligt Ian Wachtmeister (Om DEJA:s konferens ”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?” i andra halvan av inlägget)

Projekt Implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om ”verkligheten”?

Grattis skattebetalare! (några statligt finansierade projekt för kartläggning av genusordning i skolan och manlighet som lärarproblem)

LÄSTIPS!

1) Bloggen Aktivarum har skrivit om debatten i Filosofiska Rummet: del 1, del 2.

2) ”Kvinnokamp har blivit blå och rosa kläder” (Felicia Sværen):

”I dag på internationella kvinnodagen bör vi uppmärksamma behovet av ett jämställdhets­arbete som myndigförklarar vuxna individers livsval och som har rättigheterna i fokus men tillåter varje människa att vara jämställd med utgångspunkt i individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning”

3) ”Vi är misstänksamt fördomsfria i Sverige” (Fredrik Lindström):

”I en färsk undersökning säger nästan hälften av svenskarna att de tror att deras åsikter överensstämmer med vad de flesta andra tycker.Det är en världsledande siffra. I landet som ligger vid individualismens frontlinjer tycker vi, till synes paradoxalt, alltmer som alla andra. Om udda och extrema åsikter någon gång dyker upp, brukar svenskarna anstränga sig att frysa ut dem, blixtsnabbt stämpla dem som ”osunda”. Yttrandefrihet? Nej, håll ihop! Vi försöker med våra anpassade åsikter forma en ny gemenskap som ersättning för den vi offrade när vi självförverkligade oss.Det är knappast förvånande att ju svagare gruppidentitet människor känner, desto mer ångestladdat blir det att uttrycka en egen åsikt. Det är allmänmänskligt.”

På tal om Fredrik Lindström och svensk skola:

Jag läste förresten att en vänsterpartist motionerat om att införa ett tredje kön och det må väl vara hänt om det finns människor som kommer att må bättre av detta och bli trygga i sin identitet, och det är betydligt bättre att bedriva politik genom att skriva motioner än att, som Lars Ohly gjorde för att locka väljare till (v) i valrörelsen 2006 – smygrunka (ursäkta språkbruket) framför valstugan: 


von Wright och tekoppen

januari 28, 2010

Idag inleds Matematikbiennalen 2010 och den pågår i två dagar (28-29 januari). Matematikbiennalen är Nordens största konferens om matematikundervisning och har arrangerats varje jämnt årtal sedan 1980. Stockholms universitet är i år (liksom 2008) värd för biennalen, och här kan man välja och vraka bland intressanta föreläsningar, arbetsseminarier och utställningar. Dessutom ger arrangemanget utmärka möjligheter att knyta nya kontakter för att utveckla matematikundervisningen. Jag kommer att vara där som representant för Vetenskapens Hus.

Blivande rektorn för Södertörns högskola, Moira von Wright, har som bekant gett uttryck för sin vetenskapssyn i ”Genus och text”. Jag lovade ju i ett tidigare inlägg att skriva mer om denna av Skolverket beställda genusutredning kring fysikläromedlen, och vi vet redan att von Wright anser att:

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)

Hur ska då detta dilemma lösas – att det av Patriarkatet inrättade naturvetenskapliga tänkesättet tillämpas på fysikaliska fenomen? Förslaget (von Wrights egna tankar kombinerade med någon Hardings idéer) är så bisarrt att jag måste citera det, utifall jag skulle ha missförstått något (sid 64). Kom ihåg att von Wright pratar om fysik:

Patriarkal kunskap?

Matte - förlegad patriarkal kunskap?

”Det traditionella naturvetenskapliga tänkesättets och den naturvetenskapliga kunskapens överhöghet och tolkningsföreträde är emellertid inte självklar och evig. Kanske kan man rentav ompröva fysikens plats som grundläggande vetenskap och som ideal för andra vetenskaper? Harding (1998) ifrågasätter inte fysiken som vetenskap, men hon ifrågasätter dess plats högst i vetenskapernas hierarki, och föreslår att man vänder upp och ner på den hierarki över vetenskaperna som Wienkretsen slagit fast. Hon motiverar detta med att fysiken i sig är en tveksam modell för att begripa sig på fysik, och menar att de vetenskaper som är mest kritiska och kontextsökande bland human- och samhällsvetenskaperna (social sciences) kan erbjuda de bästa modellerna för vetenskapliga undersökningar, även för fysiken. Detta eftersom effekterna av naturvetenskapen också utgör en del av naturvetenskapen. På så sätt är naturvetenskapen grundad i samhällsvetenskapen och allt som en naturvetare gör eller tänker blir en del av den sociala världen.” (!)

Genus och text är fullt av intressanta citat, jag kan av utrymmesskäl inte ta upp alla.

Sid 12: ”En dikotomisering i åtskiljande-manlig och förenande-kvinnlig kunskap har sin motsvarighet i de genusspecifika sätt att förhålla sig till kunskap som dagens män och kvinnor socialiseras in i, där flickor tenderar att bejaka en mer sammanhängande kunskap, medan pojkar tenderar att bejaka ett mer fragmenterat och åtskiljande kunskapande… Mot bakgrunden av den svenska skolans jämställdhetssträvanden kunde man här säga att skolan bör värdera båda dessa former av förståelse och strategier, samt uppmuntra till variation och gränsöverskridanden för både flickor och pojkar.”

Man kan undra varifrån von Wright får sina idéer, och förutsatt att det hon påstår stämmer kan man undra varför hon vill ändra på själva fysikämnet, om nu män och kvinnor socialiseras in i de olika sätten att förhålla sig till kunskap, istället för att låta flickor få tillgång till det som tills nyligen visst var förbehållet Patriarkatet (minns citatet från Genus och text: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”)

Sexism

Sexistiskt förhållande mellan energi och materia?

Men glöm inte att det finns så många inspirationskällor för genusvetare som är intresserade av naturvetenskap. En sådan inspirationskälla är tex Luce Irigaray som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa. Från wikipedia: ”I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einstein’s välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.” (!!!)

På sidan 13 under rubriken ”Att skapa mening åt uppgifter – några genusaspekter” får vi ett (tydligen välkänt) exempel på hur flickor och pojkar som ges samma fysikuppgift uppfattar både den och lösningen på olika sätt och detta anses bevisa ”skillnader i flickors och pojkars sätt att resonera” och att  ”Flickor tenderar att ge det sammanhang där en uppgift formuleras större betydelse än pojkarna gör, och flickor abstraherar inte uppgifterna från sitt sammanhang”. Detta manifesteras tydligen i sockret i teet-frågan. Här är uppgiften (sid 14):

Detta experiment saknar genusperspektiv

Fysikexperiment som saknar ett genusperspektiv

”Molly brukade alltid skoja med sin pappa att han en vacker dag skulle röra ett hål i bottnen på sin kopp. Pappan sade att han ville vara säker på att sockret hade löst upp sig ordentligt. Molly föreslog att han skulle sätta sockret i teet genast då han hade hällt upp det ( i stället för fem minuter senare), då skulle det lösa upp sig och inte kräva lika mycket rörande. Ta reda på hur mycket den tid som behövs för att lösa upp sockret är beroende av vätskans temperatur. Kontrollera att din undersökning är vettig, t.ex. använd förnuftiga temperaturer och en rimlig mängd socker för varje test. När du är färdig, skriv en kort beskrivning av vad du har gjort. Rörde du om i teet? Förklara varför du gjorde det (eller inte gjorde det?).”

”Barnen skulle planera sin undersökning tillsammans. En av pojkarna föreslog genast att man skulle testa fyra olika temperaturer för att erhålla ett brett spektra att läsa av. Några minuter senare föreslog en av flickorna: ”Vi kommer att göra två försök. Ett försök, där vi sätter i sockret genast, och ett annat där vi sätter in sockret fem minuter senare.” Pojken utmanade detta: ”Vi behöver minst tre (försök) – ett som väntar tio minuter.” Pojken förklarade för läraren att han ville göra ett tredje försök efter att ha lämnat vattnet stående under tio minuter, då det var kallt. Men flickan sade: ”Men ingen sätter in sockret i det tio minuter senare” (Hon refererade till teet då hon sade ”det”). Det framgick snart tydligt att både pojken och flickan förutspådde, att ju kallare vatten, desto längre tid skulle det ta för sockret att lösa upp sig, och att de därför skulle undersöka hur temperaturen påverkade lösandet. Men läraren var förbryllad över att flickan inte ville göra tre försök.”

Flickan: Varför skulle jag göra vad pojkarna vill?

Läraren: Men han har kommit med ett förslag.

Flickan: Jaa, ett förslag och du vill att jag skall göra det. Tycker du att det är en bra idé?

Läraren: Jag tycker att det är en bra idé.

Flickan: Men om jag inte tycker det, måste jag ändå göra det?

Läraren: Kommer det att säga dig någonting? Ge honom en god orsak till att du inte skulle göra det.

Flickan: Stämmer. Situationen är den, att någon vill att deras socker skall lösas upp snabbare i teet, eller hur? Och vi, ingen, men de vill fortfarande ha varmt te eller hett te, men de vill inte ha kallt precis. [sic]

Läraren: Du hänger upp dig på det här i stället för på det som du skall försöka lista ut.

”Den vardagliga situationen var alltså ovidkommande för både läraren och pojkarna. För flickan var den däremot central. För henne handlade problemet om faderns osötade te, och hon sade upprepade gånger: ”Ingen dricker kallt te.” Trots sina frågor lyckades läraren inte förstå situationen utifrån flickans perspektiv.”

Därefter (sid 15) följder ”Diskussion” där von Wright bidrar med några viktiga insikter för svensk pedagogikforskning:

”Om vi då sammanfattar lärdomen från exemplet med sockret i teet på följande sätt: Samma uppgift kan uppfattas på många sätt, och samma uppgift kan därmed bli många olika uppgifter. Det finns vissa sätt som anses ”bättre” än andra i den naturvetenskapliga undervisningen, och pojkar tenderar att utveckla den typ av tänkande som premieras i högre grad än flickor. På vilket sätt kunde man förvänta sig att ett genuskänsligt läromedel i fysik tar hänsyn till dessa skillnader?”

Det vardagsnära får inte heller befästa könsstereotyper

Vardagsnära exempel i fysikböcker får inte heller befästa könsstereotyper

Jag tror knappast att den frågan var ”central” för flickan. För övrigt, om det bara handlar om att konstatera att det tar längre tid för sockret att lösa sig ju kallare te så räcker det som flickan föreslår med två försök, men om man ska undersöka i detalj hur detta beroende ser ut (linjärt, exponentiellt osv) så är det lämpligt med flera försök. För hur ska man tolka frågan ”hur mycket tiden är beroende av temperaturen”? Antingen finns ett beroende eller så inte, och om det finns så borde frågan preciseras. Om nu någon pedagog formulerat frågan så som ovan eller om någon svensk pedagog felöversatt frågan från engelska kan jag inte uttala mig om, men det språkliga förfallet går som bekant hand i hand med genusvansinne och annan idioti så vem är förvånad. Von Wright föreslår inte heller om/hur frågan ska omformuleras utan snarare är det viktiga att ta flickans oro över att teet blir kallt på allvar, man kanske till och med borde avbryta hela fysikförsöket och börja fundera över hur det känns att bli serverad kallt te när normen är varmt te, och om detta är en sorts omvänd härskarteknik?

Tekoppen och sockret är för övrigt intressant eftersom von Wright dels upprepade gånger efterlyser fler ”verklighetsnära anknytningar” som flickor kan relatera till när det gäller fysikuppgifter, men när regnbågar och tedrickande kommer upp så blir det ändå fel, eftersom de beskrivna situationerna inte är tillräckligt ”genuskänsliga”. Sid 18:

”Med ovanstående exempel och diskussion har jag velat visa att kontextualiseringsfrågan inte är oproblematisk, att kontexten ibland kan motverka sitt syfte och att skillnader mellan hur elever uppfattar en kontext ofta är genusspecifika. En viktig påminnelse, som exemplet med sockret och teet ger oss, är att det finns olika sätt att närma sig en problemställning. Redan själva upplevelsen av frågan blir olika för olika elever, och den gestaltning som uppgiften får leder i sin tur till att man uppfattar uppgiften på olika sätt. ”

Men inte bara det, fysikuppgifterna krockar även med andra begrepp som ingår i den intersektionella förståelsen av genusbegreppet – exempelvis kulturell bakgrund:

”Murphy (1998) har tittat på genustypiska skillnader, men skillnaderna kan även vara kulturella. Kontextens betydelse och exemplens symboliska innebörd varierar stort mellan olika kulturer. ”Verklighetsnära anknytningar” är således långt ifrån okomplicerade ur jämställdhetssynpunkt… Samtidigt kan vi konstatera att en kontextualisering är problematisk eftersom den inte kan motsvara alla föreställningsvärldar” (sid 18)…

”Det finns ingen entydig given verklighet i förhållande till vilken alla elever kan känna igen sig. Därför blir en anknytning till ”vardagsverkligheten” inte nödvändigtvis underlättande eftersom alla inte delar den förmodade gemensamma vardagen som läromedlet exemplifierar med. I exemplet med flickan och sockret förde vardagsverkligheten flickans tankar i en viss riktning. För en person som aldrig har kommit i kontakt med det engelska tedrickande kan det verka förvirrande att ha just te som exempel… Att naturvetenskapen är formulerad inom den västerländska kulturen kan innebära problem för dem som tillhör en annan kultur. För dem kan naturvetenskapens värden och läromedlens formuleringar uppfattas som en kritik eller attack mot den egna kulturen. Även inom den västerländska kulturen kan naturvetenskapen tolkas som en subkultur emedan många elever måste överskrida kulturella barriärer när de försöker hantera den naturvetenskapliga subkulturen.” (sid 24 & 26).

Hur rimmar det med jämställdheten att studera ljus?

Hur rimmar det med jämställdheten att studera ljus?

Och givet detta måste naturligtvis alla blivande läromedelsförfattare insamla fullständig kunskap om all världens människors livsvillkor och preferenser i all världens hörn och anpassa sina fysikexempel efter det som är gemensamt och inte riskerar att kränka eller alienera någon. Horder av traumatiserade grundskole- och gymnasieelever kommer att få knapra antidepressiva om genusvetarna inte genast gör en intersektionell insats här. Tedrickande är ju inte norm i vissa kulturer, medan andra kulturer inte bygger elektriska kretsar och åter andra inte använder sig av prismor, och vad är det då för poäng med att studera ljus, något som för övrigt inte heller finns på alla platser och i alla tider som tex norr om polcirkeln under vintersolståndet? Det gäller verkligen att hålla ögonen öppna (om det nu finns något ljus), för ett intersektionellt läromedel inbegriper att antingen ta in allt med stort A i beräkningen, eller att eliminera alla skillnader man kan finna (som ju i vilket fall är socialt konstruerade) och genusvetarna jobbar frenetiskt på båda fronter här för att hjälpa oss att kunna skriva framtidens fysikböcker.

Dessutom kränker fysikläromedlen enligt von Wright  tidigare generationer genom att skildra tidsmätningens utveckling (sid 37): ”Den ”primitiva människans” metoder att mäta tiden (solur, timglas, vattenur) omnämns för att visa på hur tidsmätningen blev ”riktig” tack vare naturvetenskapen: ”Redan den primitiva människan studerade solens läge…” (Paulsson m.fl. 1996, s. 40). Att den primitiva människan levde i en oordnad tillvaro poängteras ytterligare: ”Någon riktig ordning på tidmätningen blev det inte förrän man började tillverka mekaniska ur” (Paulsson m.fl. 1996, s. 40).”

Marie Curie

Marie Curie

Under ”Den mänskliga kroppen” (sid 47-48) får vi veta att kopplingen till den levande människan och kroppen är ett kriterium för en jämställd text. Likaså bör man exemplifiera med kvinnliga fysikforskare när så är möjligt. Således finner von Wright en lärobok i fysik där man tar upp Marie Curie, men även där finner hon allvarliga jämställdhetsproblem i följande citat: ”I sitt laboratorium sökte Marie Curie svar på vetenskapliga gåtor. Vad hon inte visste var att hennes kropp påverkades av de radioaktiva ämnen som hon undersökte. (Undvall & Karlsson 1996, s.220-221)”

Von Wright kommenterar: ”Båda exemplen förknippar fysiken på ett negativt sätt med kroppen. Citatet om Marie Curies verksamhet i laboratoriet är ett uttalande som direkt vänder sig till känslan och man undrar med obehag om hon fick bröstcancer, missbildade barn eller blev steri. Och följemeningen kan bli att fysik är farligt för kvinnor eftersom kvinnors kroppar är särskilt utsatta. Texten förklarar emellertid inte på vilket sätt kroppen påverkades av strålningen, endast att ämnen som är radioaktiva har vi både glädje av och tar skada av. Den ödesmättade antydningen för dock tankarna till något skrämmande snarare än till att strålningen skulle ha haft en positiv inverkan på Marie Curies kropp— att hon dog i leukemi framgår ej.”

Var förresten inte det att ”vända sig till känslan” just det som von Wright eftersökte för att tillgodose det kvinnliga perspektivet på kunskap?

Ljud

Vad är ljud?

Von Wright beklagar också att fysikläromedel vill förklara vad som döljer sig bakom ljud och vacker musik (sid 56):  ”Rubriken ”Ljuv musik är intressant fysik” (Undvall & Karlsson 1996, s. 73) väcker förväntningar på en anknytning till det estetiska. Men texten överger snabbt den personliga upplevelsen och övergår till fysiken: ”Men vad har musik med fysik att göra? Jo, fysikens roll är att beskriva vad det egentligen är som lämnar ett instrument och sedan fångas upp av lyssnarens öron” (Undvall & Karlsson 1996, s.73). Följemeningen blir att din upplevelse kan vara estetisk, men egentligen handlar den om något annat, och att fysiken står för den sanna beskrivningen. Detta understryks i kapitlets huvudrubrik ”Bakom ljud döljer sig rörelse och kraft” genom användningen av metaforen bakom; en metafor som är ofta förekommande i texterna och som refererar till att vi bakom fenomenet finner dess förklaring och dess sanna natur. Den text som finner sanningen genom att den reducerar den fysiska världen till dess minsta beståndsdelar har föga till övers för det estetiska.”

Var det fysikböcker vi pratade om nu – ja det var det visst!

Von Wright beklagar att tyngdpunkten inte ligger på kunskapens relativa karaktär (sid 22):

”Läroplanerna uttrycker en viss förskjutning från en formativ, strukturalistisk hierarkisk och fast kunskapssyn mot en funktionsorienterad, prövande, ifrågasättande och relativ kunskapssyn. En dylik förskjutning kan iakttas även för fysikens del, men det handlar enligt min uppfattning snarare om ett tillägg, att man ”dessutom” skall diskutera kunskapens relativa karaktär, men inte om en förskjutning av själva tyngdpunkten. Det står också att fysikämnet skall behandlas både som fakta och som mänsklig konstruktion. Selander konstaterar även att samtidigt som ”erbjudandet av mening” förs fram som ett alternativt synsätt är det fortfarande den ”påbjudna meningen” som är förhärskande.”

Fysiken har kapat kraftbegreppet

Fysiken har kapat kraftbegreppet

Vi vet redan att von Wright anser (sid 24) att ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen”. Men det här tar ändå priset: ifrågasättandet av kraftbegreppet inom fysiken (sid 24): ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft. Det mesta man lär sig i skolan har ett mycket begränsat kommunikativt värde utanför skolväggarna. Roger Säljö (1992) konstaterar exempelvis att fysikens kraftbegrepp för de flesta människor har föga kommunikativ funktion utanför undervisningssituationen”

Vad gör genusvansinnet i mitt universum?

Vad gör genusvansinnet i mitt universum?

Det verkar ju som om det bästa vore att avskaffa hela fysikämnet och istället låta eleverna sitta i små grupper och diskutera sinsemellan hur de anser att verkligheten (som dessutom inte med säkerhet finns) är beskaffad. Min verklighet är kanske inte din verklighet och den är definitivt inte genusvetarnas verklighet. Von Wright har här ovetandes kommit med en djup kvantmekanisk insikt om att observatören skapar verkligheten i observationsögonblicket, men hon har inte utvecklat detta vidare, tex vad som händer om vi är flera som samtidigt som observerar någonting. Det måste vara då verkligheten spaltas upp i flera parallella universa som aldrig någonsin kan komma i kontakt med varandra, vilket leder mig till frågan om varför genusvetarna fortfarande befinner sig i mitt universum. Och vad gör de i mina bloggläsares universa? Är detta Moder Naturs prövning av våra bräckliga psyken eller är Everetts flervärldstolkning felaktig, och kan man genom att studera tillräckligt många aspekter av genusvansinnet få hela genusvetenskapens vågfunktion att kollapsa en gång för alla?


Grattis skattebetalare!

september 28, 2009

Segelbåtarna i Vänern 23-24 mars 1978

Segelbåtarna i Vänern i mars 1978

Nu var det ett tag sedan jag tog en titt i Vetenskapsrådets projektdatabas. Som ni vet är det hård konkurrens om pengarna och endast de bästa och i särklass viktigaste projekten, som tex det treåriga projeketet genustrumpeten, beviljas bidrag efter hård granskning. Själv har jag aldrig haft tid att söka något från VR eftersom det ryktas att det tar två veckor bara att sätta ihop en komplett ansökan, men den dagen kanske kommer, om jag inte istället startar ett genuskritiskt parti som med en anti-intersektionell postkolonial feministisk analys ska krossa genusväldet och ur spillrorna av denna könade poststrukturalistiska skräphög återinrätta ett sunt mentalt klimat vid våra lärosäten som förhoppningsvis kan spridas till resten av samhället likt ringarna på en vattenyta efter att man från en brygga kastat i den senaste könsmaktsanalysen av röda båtar med ett exakt 3.4 meter högt segel som seglade runt i Vänern mellan den  23 och 24 mars år 1978. Hur interfererar förresten manligt respektive kvinnligt könskodade vågtoppar och vågdalar efter att man slängt i denna 4 kilo tunga analys i havet?

Jag fruktar dock att efter den kartläggning Skolverket nyligen gjort (12 minuter på Studio ett här) kommer man att ge just genus-experterna i uppdrag att ur ett könsmaktsperspektiv analysera, analysera och analysera vaaaaad det kan bero på att allt i det här landet går åt helvete trots att vi är världsbäst på genusvetenskap och har alla de feministiska verktyg som krävs för att lösa alla problem. Kan man analysera denna paradox med hjälp av samma verktyg som skapat den eller kommer genusverktygen att rosta efter att man kastat båtgenusavhandlingen i havet, och vad säger detta i så fall om vattnets patriarkala ytspänning och hur kommer det sig att ett könsmarkerat rosa gem som låg i luntan ligger kvar på vattenytan medan genusavhandlingen sjunker likt en sten till botten? Kan Centrum för Genusvetenskap i ett tvärvetenskapligt projekt tillsammans med Kemicentrum forska fram de ytaktiva ämnen som modifierar ytspänningen på ett sådant sätt att allt manligt könkodat åker ner till botten för evigt där det hör hemma bland amöbor och bläckfiskar medan det kvinnliga flyter runt på vattenytan i minst 150 år även om det maktfullkomliga Patriarkatet iscensätter en tsunami genom att utöva makt i luftrummet ovanför Genuscentrum?

Vi har ett problem...

Vi har ett problem...

Hur ska då skolfrågan lösas? Här har vi tex det VR-finansierade projektet från 2005: ”Manlighet som lärarproblem. En studie av läraridentiteter” där man bland annat undersökte ”Om män som arbetar i skolan möjligen trotsar, är gränsöverskridare gentemot rådande manliga hegemonier och skolans feminina könskodning och möjligen därmed skapar andra och nya manliga identiteter som både kan vara i linje med förändringar men också på tvärs mot rådande hegemoniska ideal” och ”Hur olika lärarkategorier, dvs inom vissa stadier och vissa ämnen skapar olika könade läraridentiteter och hur detta kan relateras till olika former av makt och hegemoniska maskuliniteter…. Det handlar inte om att utröna en generell manlig läraridentitet eller att ur subjektsfilosofiska utgångspunkter förstå detta. Istället ses identiteter och subjekt, i enlighet med feministisk poststrukturalism, som något subjekt plockar upp ur olika diskurser, diskurser som produceras och materialiseras i praktik. Lärares professionella identiteter kan därför bara studeras lokalt och empiriskt – bundet till olika situationer där subjekten genomkorsas av diskurser. På så vis blir läraridentiteter också inte helt stabila utan tvärtom föränderliga och motsägelsefulla men också i ett forskningsprojekt beroende av forskarens medverkan i att skapa diskurser.”

Det är sådana här analyser vi kan se fram emot – tro inget annat! Det nya framtidsyrket är uppenbarligen gensusvetare! Låt oss se vilka intressanta projekt som beviljats medel från VR, och glöm inte då att skulden ligger hos politikerna som öronmärkt 10 miljoner om året för just genusforskning och att det finns en särskild Genuskommitté inom VR, men minns också att genustrumpeten inte granskades av denna särskilda kommitté utan föll under Musikvetenskap, vilket visar att genuseriets tentakler sträcker sig långt utanför den öronmärkta delen, och att VR dessutom försvarade genustrumpeten med att Genuskommittén inte var inblandad vilket faktiskt bara gör saken mycket värre.

490 genusprojekt ger en huvudvärk

490 genusprojekt ger en riktig huvudvärk

Om man går in i VR:s projektdatabas (som tycks ligga nere med jämna mellanrum) så hittar man en massa intressant. Sökordet ”genus” ger inte mindre än 490 träffar – och detta är alltså de projekt som beviljats bidrag i hård konkurrens med andra projekt, som jag verkligen velat läsa om VR bara lagt ut dem på sin hemsida, vilket de tyvärr inte har. 🙂 Projekten i databasen (orkade inte öppna alla 490, men hälften) tycks sträcka sig från 2001 och framåt. Bara för att ta några beviljade bidrag kopplade till just skola och utbildning:

”Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning? Policy, perspektiv, praktik” fick 6 miljoner för att under 2003-2006 studera vad ”sociala mönster som kopplas till kön (köns-/genusordningen) betyder för lärare och elever i skolan…   Fem delstudier skall ligga till grund för en nationell kartläggning där elever och lärare i förskola och skola tillfrågas om hur de upplever och uppfattar sig själva och sin situation i skolan ur köns-/genusperspektiv.”

”Maskulinitet på schemat: En studie av pojkar, maskulinitets-formeringar och pojkars distansering från skolarbete i olika skolformer” har fått 3.2 miljoner för att under 2007-2011 studera följande: ”I detta projekt riktas intresset mot pojkar i olika åldrar och skolformer med fokus på vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda miljöer. Uppmärksamhet riktas även mot hur olika sätt att organisera undervisningen underbygger respektive underminerar de manlighetsföreställningar och praktiker som distanserar pojkar från ”läsämnen” och högre utbildning… Speciell uppmärksamhet riktas mot hur lärare och elever reproducerar, förhandlar och utmanar könssterotyper och vilka identifikationer och motidentifikationer som skapas och formas i olika situationer… Målgrupper är lärarutbildningen, politiker, tjänstmän, forskarsamhället och de lärare och elever som är verksamma på utbildningarna.”

Kan man inte bygga det transnationella excellenscentret för genusforskning på månen istället?

Bygg genus-excellenscentret på månen istället!

”Att Genusifiera EXcellens – GEXcel: Mot ett europeiskt excellenscentrum i transnationella och transdisciplinära studier av föränderliga köns-/genusrelationer, intersektionalitet och kroppsliggörande” får 19 miljoner för att under  2008-2011 studera något som inte står med i databasens dokument (beställ projektet från VR med diarienr 2008-7457) men det är ett ”bidrag till starka forskningsmiljöer”.

”Genusperspektiv på barn- och ungdomslitteratur i skolan” fick 2.1 miljoner för att 2002-2004 studera ”I vilken utsträckning har gränserna för vad som kan anses tillåtet och lämpligt för respektive kön förändrats? Projektet kan vidare öka vår kunskap om hur barn och ungdomar uppfattar litteratur. Det kan få stor betydelse för att utveckla och stimulera forskningen inom lärarutbildningen. Det kan dessutom bidra till att utveckla metoder för hur litteraturens roll i skolundervisningen skall kunna förbättras.”

”Kön och etnicitet i högre utbildning” fick 3.1 miljoner för att 2002-2003 undersöka följande: ”I fokus för studien står frågor som handlar om hur de olika utbildningarna präglas av inneboende mönster och strukturer som kan sägas vara laddade med föreställningar om kvinnlighet, manlighet och olika uttryck för etnicitet. Inför detta projekt har en förstudie gjorts där fyra utbildningar jämfördes. På alla dessa visade det sig att köns- och etnicitetsmönster både upprätthålls och bryts på mer eller mindre medvetna sätt och att dessa mönster även präglar kunskaps- och lärandeprocesser… Genom en längre tids deltagande observation kommer vi att få en djupare förståelse för processer där kunskap och förhållningssätt till kunskap skapas.”

Forskarnas kunskap är förlegad - de har inte förstått genusdiskursens betydelse

Forskarnas kunskap är förlegad - de har inte förstått genusdiskursens enorma betydelse

”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning” fick  4.5 miljoner för att under 2003-2005 ”öka kunskapen och förståelsen kring hur olika erfarenheter kan tas tillvara och utvecklas inom högskolan. Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter i de skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas.”

Feministisk pedagogik i olika lärandemiljöer. Ett aktionsforskningsprojekt i förskola, folkhögskola och högskola” fick 840.000 under 2007-2008 för följande: ”Feministisk pedagogik är jämte kritisk pedagogik en given referenspunkt för senare tids pedagogiska diskussioner om genus, mångfald, kritik och förändring av olika former av normativitet i det svenska utbildningslandskapet. Men kunskaper om feministisk pedagogik i Sverige saknar alltjämt en tydlig teoretisk förankring… Samtidigt finns forskning som tydligt visar på genus som ett strukturerande fenomen i lärandesituationer, särskilt ifråga om talutrymme, bekräftelsestruktur, perspektiv på lärande, etc. En rad frågor dyker upp när det feministiska pedagogiska fältets aktörer, begrepp, historia, kontext och praktik hamnar i blickfånget: Hur ser möjligheterna ut för att utveckla en feministisk pedagogisk praktik i olika lärandemiljöer, vilka likheter och skillnader finns dem emellan, och vad kan de lära av varandra? Hur skapas och/eller återskapas lärarens praktik och lärandemiljön som sådan under ett aktionsforskningsprojekt med feministiska inslag som detta? Vilka specifika problem och motståndsformer möter en feministisk pedagogik teoretiskt, praktiskt, kollegialt, i elev-/studentgrupper, från läraren själv, och hur är dessa kopplade till frågor om genus, makt och förändring?”

idrottsgenus

Under skolgympan "görs kön"

”Konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning” fick 2.9 miljoner för att under 2002-2004 ”belysa konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning... Tre vanligt förekommande praktiker, nämligen tävling och rangordning, lek och rekreation samt friluftsliv belyses. I dessa praktiker finns dominerande kollektiva föreställningar om hur verksamheten ska utföras och hur den ska regleras, vad som är möjligt att göra och vad som förväntas respektive vad som inte är ett möjligt eller förväntat beteende. Praktikerna är speciellt intressanta ur ett genusperspektiv då manligt och kvinnligt konstrueras genom de handlingar som praktiken bjuder. Centrala frågeställningar är hur, men också varför, elever och lärare laddar dessa praktiker med kön. Andra viktiga frågor att belysa i sammanhanget är: Vad är styrande för utvecklingen av det som anses vara normalt kvinnligt och manligt i praktiken? Hur verkar praktiken som förvaltare av kvinnligt och manligt? Hur talar vi om kön? Vilken symbolproduktion om kön pågår inom praktiken och vad förkroppsligas i praktisk handling?”

Kön på scen: Genusperspektiv i skådespelarundervisning” beviljades 2.5 miljoner för att under 2002-2004 göra en ”kartläggning av könsrollsmönstren så som de manifesterar sig i undervisningen. Målsättningen är dubbel: dels ska undervisningen analyseras ur ett genusperspektiv, dels ska de vunna insikterna omsättas och prövas i nya undervisningsmoment… Syftet med etydarbetet är att låta studenterna byta kön i relation till rollens kön och på så sätt utveckla den egna personligheten och medvetenheten… Projektet har också stor internationell betydelse, eftersom inget liknande någonsin redovisats, trots att problematiken är global.”

”Att utmana genus. Ett forskningsprogram inom Umeå Advanced Gender Studies” som fått 10.8 miljoner för att under 2006-2008 ”utmana och vidareutveckla tvärvetenskaplig genusforskning i internationellt samarbete…. Deltemat normalisering undersöker hur olika genusregimer samverkar och påverkar varandra inom socialtjänst, skola och akademi. Målet är att utmana de normaliserande diskurser och praktiker som skapas genom samverkande maktrelationer som genus, etnicitet, klass och ålder.”

Och lägg till detta alla statliga utredningar på jämställdhetsområdet inom alla samhällssektorersektorer som också bekostas av skattebetalarna.

För övrigt är det så här det kan se ut när man låter vissa falanger ta över inom högskolan: Hägglund får skäll efter Debatt 2008. Så här blir det när man utbildar människor vid lärosäten belägrade av poststrukturalist-genusvetare utan verklighetsförankring. Som ni ser så finns inga ”vanliga svenskar” och därmed förblir det ett öppet problem vem som egentligen förtrycker ”de andra” – som ju otvivelaktigt existerar och är förtryckta och dessutom står i kontrast mot de svenskar som inte finns.  Det är så här framtidens valdebatter kommer att se ut, vilket gör att man inte kommer att kunna använda sig av något begrepp över huvud taget, eftersom det i TV-sändnings-ögonblicket genast måste dekonstrueras in absurdum med postkolonial feminism av den andra sidan.

Kommentarer om Skolverkets kritik här SVD, DN.


%d bloggare gillar detta: