Könsdiskriminerande att dammsuga, Fed up med EU, jag i TV, och sex ska in i varje skolämne – say what?

Varning för jättelångt inlägg – men läs gärna hela eftersom det är fullt av information som jag hade proppat in i en plastlåda här hemma som jag nu öppnat. 🙂

Rätten att dammsuga är universell och könlös!

Min fredagsdammsugning – vilken befriande känsla! 🙂

Det här är ju rena galenskapen – Reklamombudsmannen fastslår att Electrolux annons i VillaFakta med en dammsugande kvinna är könsdiskriminerande då den “ger en stereotyp bild av könsrollerna”. Reklamen gällde en tystgående dammsugare och medan kvinnan dammsuger sitter mannen “tillbakalutad i soffan med en laptop i knät”. Electrolux tillbakavisar anklagelserna och menar att man måste se till helheten där man i sin reklam omväxlande använder både män och kvinnor för hushållets sysslor, och att det just i det här fallet råkade vara en kvinna. Så här skriver anmälaren: ”Vi delar väl på hushållets sysslor? Om hon är hemmafru så har hon städat innan han kom hem, att hon städar medan mannen ligger i soffan indikerar att hon arbetat hel dag precis som han gjort. Jättebra att sätta kvinnans naturliga plats – vid dammsugaren. Vilket år är det? 1960?”

Oj, glömde stoppa in sladden – tyckte väl att den var lite för tystgående…

I ärlighetens namn – hur kan anmälaren veta att det ens är en kvinna på bilden? Det vittnar om ett fördomsfullt sätt att se på kön, där yttre markörer skulle skvallra om könstillhörighet. Vilket år är det? 1980? Så hur vet anmälaren att personen på bilden identifierar sig som kvinna, det skulle vara intressant att veta. Jag föreslår att Electrolux anmäler anmälaren. Och hur vet anmälaren att mannen inte jobbade hemifrån?! Det öppnar för möjligheten att hon kanske visst är hemmafru! Och att dammsuga upp det patriarkala stoff som ligger över vårt samhälle och därmed våra golv är väl för övrigt en medborgerlig plikt idag? Själv försökte jag faktiskt dammsuga igår, men efter ett tag när jag tyckte att dammsugaren var lite väl tyst, så upptäckte jag att sladden inte var i. Det är däremot något som borde anmälas – varför ska jag som kvinna vara beroende av ström? Tänk på att enheten för strömstyrka, Ampere är uppkallad efter en fransk man, enheten Volt  för elektrisk spänning är uppkallad efter en italiensk man, och sambandet mellan strömstyrka, spänning och resistans – Ohms lag – är uppkallat efter en tysk man, och resistansen – en omskrivning för det patriarkala motståndet – anges givetvis i enheten Ohm, sedan har vi enheten för effekt, Watt, uppkallad efter en skotsk man, laddningsenheten Coulomb  och inte minst Coulombs lag – uppkallade efter en fransk man, så har vi enheten Joule och Joules lag uppkallade efter en brittisk man osv och så här fortsätter det  – och en joule är just vad som krävs för att lyfta ett 102 gram tungt äpple en meter rakt upp i luften för att sedan kasta det på dammsugaren om den inte suger upp dammet. Vad i h-ete – inte ska man väl behöva krypa för patriarkatet och stoppa sladden i vägguttaget när strömmen är så ojämställd!?

Jag är ett genusmedvetet föredöme av rang

Och på tal om elektricitet – ingen är så genusmedveten som jag. Här ser ni vad jag i all min genusmedvetenhet köpte till min dotter i födelsedagspresent i år (bland annat, blev ju mer, men detta var det mest intressanta ur genussynpunkt) – jag gick till Kjell & Co och köpte: lödkolv, lödtenn (blyfri i min miljömedvetenhet dessutom!) lysdioder, resistorer, sladdar, kopplingsscheman och strömbrytare – som ni ser på hela presenten utlagd här på bilden bredvid. Jag kan med all säkerhet hävda att så genusmedveten är inte ens en genusforskare på Nationella Sekretariatet, och ingen annan genusvetare heller för den delen. Jag skulle vilja se den som köpt detta till sin dotter i 11-årspresent, och hon blev jätteglad faktiskt, så det är dags att börja bygga. 🙂

Som jag tidigare nämnt, eller glömt att nämna faktiskt, men gör det nu, så har vi redan tidigare byggt en enkel elektrisk krets med batteri, lampa och strömbrytare för att sätta på den nya kattkojans altan av kartong – och som ni ser är katten jättelycklig! Jag ser att det är dålig belysning – därav lampan ju, klicka på bilden för att se den upplysta altanen bättre.

Jag började bygga elektriska kretsar under lågstadiet, men det berodde på att det alltid låg elektriska komponenter överallt i huset där jag växte upp, och klart att ett barn vill prova att göra det föräldrarna gör, och jag kom på att min dotter inte fått tillfälle att konstruera något sådant så jag tänkte att det kunde vara en idé att se om hon skulle roas av det – och om inte så kan ju alltid jag leka med sakerna. 🙂 Jag vet att det här inlägget kan bli för långt, jag har ju egentligen just börjat, och som ni ser här så håller jag upp en av ca tio långa remsor med ihoptejpade lappar med anteckningar och utklipp som jag sparat i en platslåda, och detta är det blivande blogginlägget – vars längd avspeglar det totala ihoptejpade papperstrasslets längd, och jag tror man kan räkna med att en meter papperslappar ger just en meters blogginlägg i utprintat skick – men jag vet inte riktigt, ibland gör jag ju utsvävningar… måste konstruera en formel för det här och inkludera en inte helt försumbar störningsfaktor.

Jag i SVT: ”Opinionen är på vår sida, men det är inte den som syns i media”

Plötsligt sänktes en mic ner framför oss – var det FRA?

Jag fick ett samtal av en vän häromdagen om att jag visst varit med i TV, och det var tydligen över en månad sedan och någon repris hade gått, så jag kollade det och det stämde ju, det var en minut bara, i Utbildningsradions dokumentär ”De obekväma: Alice Teodorescu”. Jag var på ett Timbroseminarium för flera månader sedan, och jag minns att det plötsligt kom en stor mic från himlen som sänktes ner till just vårt bord i form av en en enorm fallossymbol – och jag undrade om FRA inte kunde vara lite mer övertydliga, eller om det var Timbros egna interna dokumentation, men efter att jag skrattat färdigt och sagt till kompisen jag kom dit med att vi kanske ska tänka på vad vi säger nu med en enorm mic framför oss, så berättade TV-teamet att de var med Alice dygnet runt ett tag för att följa hennes verksamhet. Och i vilket fall, i programmet kom en minut med (min 15:30 – 16:30) där vi pratade som ni kan lyssna till i länken på UR Play här – men se gärna hela programmet om Alice och hennes liv som opinionsbildare (28 min). Jag minns inte allt jag sa den kvarten, det måste ha varit minst ett blogginlägg jag hävde ur mig – men nu när jag hör det så var det väl inte några konstigheter – Alice nämner att hon ställs mot människor på ett sätt så att hon ska framstå som kall och logisk, vilket jag antar man kan kalla patriarkatets fanbärare då i dessa människors ögon, men Alice påpekar att hon ändå tycker att de flesta är ganska vettiga och jag instämmer men påpekar att det inte är de som syns i media och att opinionen är på vår sida när det gäller de här sakerna (jag tror vi pratade om jämställdhetsfrågan, men minns inte exakt vilken detalj, det var nog generellt) – här har ni en sammanfattande bild som ni kan klicka på. 🙂

Jag skulle ju kunna bli serietecknare också märker jag  🙂 och med tanke på förfallet i dagens skola är det väl lika bra att de stora nyhetsmedierna börjar anamma denna metod för sin nyhetsförmedling.

“Vi är ett segrarfolk – det är inprogrammerat i våra gener “

Varför kan inte svenska toppolitker säga något vettigt någon gång?

Där fick ni allt en liten chock va? 🙂 Det fick jag också, när jag såg förrförrförrförra Dokument Utifråns ”Putin- tsarens återkomst” (fanns på SVT play här – men det var bara tillgängligt fram till 25 februari så går dessvärre inte att se denna dokumentär längre…) och han inledde sitt torgmöte med de orden: ”Vi är ett segrarfolk – det är inprogrammerat i våra gener.” Detta uttalande måste vara oerhört provocerande för bland annat svensk journalistkår, som länge, långt innan Ukrainakrisen, gjort allt i sin makt för att svartmåla Ryssland och får god draghälp av Carl Bildt, som när det gäller detta land, till skillnad från när det gäller USA och nya NSA-skandaler med spionage med radiovågor (P1 Studio Ett – 14 minuter – lyssna!) plötsligt ser konspirationer, hemliga försöka att så split mellan USA och EU genom ”redigering” av material (som tex Nulands ”Fuck the EU”-uttalande (13 min)  – snälla, redigering?) bakom varje gathörn. Tror man däremot att NSA och USA har något annat uppsått med Den Totala Övervakningen än att se över våra kostvanor till vår fördel och förhindra terrorism (ni vet, det där eviga kriget som aldrig tar slut – vilket måste vara oerhört tråkigt för vapenindustrin som ju måste jobba på högvarv), då är man verkligen en foliehatt…

Glöm inte att ni alltid kan nå viktiga myndigheter genom att lämna ett direktmeddelande via sms. 😉

Som bekant lagrar NSA 200 miljoner sms per dag och som bekant avlyssnar NSA 125 miljarder samtal per månad men det är ju bara för vårt eget bästa. NSA har inte kommit på att kriminella krypterar både sms och datatrafik, men för allas vårt bästa och för att inte världen ska gå under så är det bäst att lagra allt om alla för all framtid. Nu tror jag knappast man har resurser (men vem vet?) att aktivt avlyssna så många samtal, men att de spelas in i förebyggande syfte kan man lugnt utgå ifrån – jag försöker bara vara lite skeptisk här och tänka att man inte har tid att avlyssna så mycket aktivt. Förutom att studera våra kostvanor och se till så att vi alla äter våra ekologiska kikärtor (kikärtor är ett av de livsmedel som innehåller mest folsyra – och studier visar att det finns ett entydigt samband mellan elevers skolresultat och nivån av folsyra i blodet, bara något att tänka på – men detta får mig att inse att man snarare vill se till så att vi inte äter våra ekologiska kikärtor, annars kan inte fördumningsindustrin slå igenom fullt ut) och att alla sköter sina hushållssysslor jämställt – tänk på alla genusbråk som måste finnas lagrade i form av ojämställda äktenskap – så kan det ju vara bra att ha informaton om alla – för makten kan inte idag veta vem som blir intressant om tio år, och då är det bra att ha hållhakar så att man kan peta efter behag – icke-marionetter göre sig icke besvär.

Vilken söt mobil övervakningskamera – den måste jag ha! 🙂

Detta är vägen till den totala kontrollen – och helt ärligt, är vi inte alla lite kontrollfreaks från och till? Vi kontrollerar att vi städat ordentligt, att vi låst dörren, att tvätten torkat, att katterna är kammade, att mjölken i kylen inte gått ut, att vi inte missat någon naturdokumentär på TV och att vi inte spillt kaffepulver på spisen. Ja, just det, och NSA vill bara hjälpa oss att få kontroll över vårt kontrollbehov. 🙂 Då kan man ju maila om man glömt något, och fråga vad det var man glömde kolla upp, vad bråket med barndomskompisen handlade om, då allt finns lagrat så kan man ju  begära ut det (eller har man inte rätt till sin egen information?) och ge direkt till sin KBT-terapeut, och är man riktigt medveten så låter man NSA montera in en kamera i ens lägenhet, ty hur många gånger har ni inte glömt att hämta tvätten i tvättstugan så att den blivit skrynklig och måste tvättas om? Nä, just det – tänk på det nästa gång ni tar ställning i denna viktiga fråga. Typ… Eller gör som Wolodarski – kräv att google tar bort sökträffar du inte gillar – här kan man höra honom framföra kravet på Publicistklubbens inspelade  debatt “Hotet mot journalistiken” 1 timme och 3 minuter in i debatten – ska journalister och tidningsredaktörer ha särskilda privilegier när det gäller sökmotorers utfall? Är vissa mer värda än andra och ska därför särbehandlas av stora sökmotorer? Eller menar han att vi alla ska ha den rätten?

Och nu när jag ändå var inne på Dokument Utifrån så kan jag rekommendera ett avsnitt som fortfarande sänds, till 10 juni, nämligen “Död på distans” (SVT PLAY) där vi får veta att USA:s militär samarbetar med dataspelsutvecklarna för att konstruera spel med drönarattacker som inslag – och således behöver framtidens soldater inte alls utbildas på traditionellt sätt med kunskaper i överlevnadsstrategier, stresstålighet eller ens hålla i ett vapen – det går bra att plocka några dataspelsberoende ungdomar som specialiserat sig på drönarattacker med en hamburgare i ena handen och läskeblask i den andra – knappt medvetna om att de med sina knapptryckningar medverkar till att döda civila (min 21 och framåt), för i programmet framträder nämligen en soldat som fått skuldkänslor, och kanske är det då bättre att rekrytera folk som inte ser skillnad på spel och verklighet?

Och som man säger i slutet av den här dokumentären så har det aldrig funnits en krigsteknik som inte också till slut tagit i bruk av fienden – så vad är det för värld som väntar när kriget avhumaniseras, frågar man sig. (För övrigt – nu kan man även köpa en drönare för privat bruk för några tusenlappar, dock för övervakning bara, kika in i grannens fönster osv) Och, det behöver inte tilläggas men kan inte nog betonas, att en överväldigande majoritet av USA:s befolkning inte vill ha de här krigen – trots massiva kampanjer. Således finns ändå visst hopp för mänskligheten. Det finns alltid hopp. Det är alltså inte som man kunde höra i P1:s radioföljetong för ett tag sedan (15 januari) under en uppläsning av en av Lena Anderssons (förra årets Augustpristagare) böcker (“Egenmäktigt förfarande”) att “hoppet är en parasit på människokroppen” – utan hoppet är tvärtom något vi ska odla och nära i kampen mot galenskap och idioti – hoppet är inte en parasit utan vår livsluft. Förvisso hänvisades här till hoppet i ett annat avseende (vad gäller kärlek) – men jag ville bara klargöra hoppets innebörd för den som av en slump, liksom jag själv  gjorde den dagen, hörde detta på P1 och undrade vad det var för dystopiskt trams som sändes ut i etern.

Efter helgen blir det fortsatt varmt eftersom varm luft drar in från Ryssland – detta kunde man läsa på text-TV den 14 maj, och måste väl betraktas som den enda positiva nyhet om Ryssland i svensk media på år och dag. Jag var bara tvungen att föreviga denna unika händelse.

Just det ja, jag är inte färdig med min kommentar kring Putins uttalande. Att vara ett ”segrarfolk” kan väl passera, inte minst då svensk vänstermedia ser sig själv som representativ för svenska folket och därutöver överlägsen resten av jordens folk vad gäller övertygelser och moral – helt utan insikt om sin egen naivitet och helt i enlighet med den bristande sjukdomsinsikt jag skrev om i ett äldre inlägg med den fullständiga medicinska diagnosen på denna fördumningsindustrins fanbärare, men det som är värre här är ju troligen det chockerande uttrycket ”inprogrammerat i våra gener”. Detta patriarkala vetenskapliga snömos, att det finns gener, i vilka något kan vara inprogrammerat, bygger på den maskulina galenskapen om att verkligheten är objektiv och på något sätt kan sägas vara på ett visst sätt och dessutom observeras av oberoende forskare med patriarkala legobyggen som elekronmikroskop och annat hitte-på. Snälla, först är det gener och sedan är det vibrerande strängar världen är uppbyggd av – nu har de faktiskt en gång för alla avslöjat sig.

Vad är väl ett tidsintervall annat än ett patriarkalt påfund? Avskaffa kausaliteten – det är nya tider nu!

Alla genusforksare av rang vet att det är Moder Urvibrator som skapat alla vibrerande strängar och sedan kastat ut dem i universm under en jungfrufödsel, eller förlåt, jag menar efter en lyckad insemination. Att denna Urvibrator måste ha byggts av någon, kanske manliga forskare från en parallellt universum som tagit sig in i vår rumtid, har inte slagit genusvetarna – men det är ju det som är hela innebörden av att våra liv är ett socialt experiment: genusvetarna har åkt bakåt i tiden – som ju kan dekonstrueras eftersom den bara är en social konstruktion av den galning = man som uppfann klockan och började mäta något han kallade ”tidsintervall” mellan två givna påhittade så kallade ”ögonblick”, alla vet att det inte finns något givet ögonblick eftersom om ett sådant funnes hade det sedan länge fångats in och ställts ut på något tidsmuseum för tekniska nördar.

Och sedan har de åkt in i det parallella universat och pillat i konstruktionen av Moder Urvibrator – bland annat har en fjäder lossnat och flera välkända vibrationsfrekvenser är borta, vilket resulterat i en överproduktion av galenskap och ett disharmoniskt universum, vilket exempelvis visar sig i skillanden mellan den engelska wikipediasidan om vibration  med fokus på ”Vibration analysis”och den svenska dito där man istället för de matematiska ekvationer som behövs för att förstå och kunna räkna på fenomenet, helt inriktat sidan på ”Vibration och människokroppen” och ”Särskild hälsorisk av stötformig vibration” mm (se själva och jämför sidorna!) Jag hittade dock inte teorin om Moder Urvibrator på wiki, så jag måste ha fått detta från någon annanstans… 🙂 och ni kan ju även notera att fjädern till vänster saknas på den svenska wiki-sidan, vilket beror på att meningen ”some potential energy is stored in the spring” av genusmaffian tolkats som att fjädern är potent, en egenskap som inte är önskvärd i ett genusmedvetet universum. Som ni ser är den harmoniska oscillatorn till vänster i vilket fall perfekt för att beskriva ett genusmedvetet system som oscillerar kring jämställdhetspunkten.

Jag märker att jag hela tiden tappar tråden här… jag ville ju kommentera Dokument utifrån, som inte längre sänds, så det får bli att kommentera den här skärmdumpen från programmet istället.

För att återgå till citatet (vad gäller tidpunkten så måste uttalandet ha gjorts senast i januari eftersom dokumentären sändes då) – att vara ett ”segrarfolk” tolkar jag som att att övervinna sina egna svårigheter, både som individer och som folk (och där individerna ingår i en folkgemenskap där man, förhoppningsvis, hjälper varandra) oavsett om man står inför inre eller yttre hot, men antagligen kommer svensk media att medvetet feltolka det här givetvis, samtidigt som de själva skriver om svenska superkvinnor och supermän varje dag, som klarar av livspusslet med dagishämtning och genuspropaganda på jobbet och jämställd matlagning där ingen jävel hackar en morot extra om inte den andra också hackar en andra lök i exakt lika många bitar och på exakt samma utsatta tid så att båda kan sägas ha gjort lika mycket enligt svensk antagen lag – nämligen proposition 2005/06:155 om jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, där man för övrigt inte ställt samma krav på samkönade förhållanden eftersom det står att ”kvinnor och män” ska ta lika stort ansvar för det obetalda hemarbetet.

Behöver vi dessa ”nyheter”?

Dessutom är det ju ett solklart fall för DO att man utelämnat alla ensamhushåll som bebos av en person som inte brukar byta genus under dagens gång, och därför inte kan sägas dela lika på arbetet mellan sin kvinnliga och manliga sida – utan bara det, givetvis felaktiga, kön man anser sig vara född in i tar ensamt hela ansvaret – en orättvisa som heter duga. Alla ensamstående kvinnor har därför rätt till en statsfinansierad man som kommer och diskar och kammar katter – jag ska ta upp detta med en jurist så vi kan få ett prejudikat här. Nu tappade jag ju tråden märker jag, just det, dessa super- och segrarpersoner som själva fixar allt i ett dysfuktionellt samhälle som det svenska med fallande PISA-resultat och övervinner alla livets svårigheter, kan kollektivt sägas utgöra ett segrarfolk – det är en attityd till livet där man vägrar låta sig trampas på av politiskt korrekta åsiktspoliser, och där man bygger sitt samhälle med omtanke om sina medmänniskor och övervinner problem med kargt klimat och skördar och skolor som slår fel, där man kastar DN, Expressen och Aftonbladet i närmsta sopnedkast eller använder dem för att elda i kaminen när kylan slår till. Skippa elräkningen och låt det statliga presstödet till PK-media betala för er uppvärmning, istället för att konsumera idiotin och sedan inte kunna betala för den psykvård ni kommer att behöva till följd av denna ohälsosamma konsumtion. 😉

Även hos hjärntvättens fanbärare sätts dessa egenskaper på prov – varje dag den alkoholiserade Expressen-journalisten måste bygga om sin igloo på Sergels torg för att övervinna sin hemlöshet då presstödet rykt och ingen vill bygga lägenheter eftersom lyftkranar är fallossymboler inplacerade i statsbilden enkom för att markera den manliga maktfullkomligheten och dominansen, och varje dag den psykotiske DN-skribenten måste bryta sig ut från psykakuten för att hinna till redaktionen innan tidningen går i tryck – det är dessa dagliga utmaningar som måste övervinnas och som gör dem alla till människor och en del av segrarandan – även om just denna aspekt av den är negativ till sin natur och bryter ner det omgivande samhället – ty dessa extremindividualister ser bara till sin egen karriär i första hand och i andra hand till sina egna insnöade kollegors karriärer, till nästa presstöd och struntar fullständigt i konsekvenserna av sin verksamhet – som att den globala uppvärmningen eskalerar i takt med att allt fler använder deras tidningar till att värma upp sina bostäder med osv. Så utöver att besegra sina dagliga utmaningar så läggs alltså en massa energi från detta håll också på att förtrycka det egna folket – och dessa personer kan inte sägas ingå i ett segrarfolk utan måste avlägsnas från redaktioner, politiska arenor och oheliga allianser så att de kan få hjälp med sina problem (evolutionen kommer som vanligt att sköta det). Ett rehabiliteringsprogram som enligt svensk modell ödmjukt låter dem fråga sig själva ”Vad i h-ete sysslar jag med?!” varje morgon vore en bra början.

Expressen ljög om docent i fysikalisk kemi.

PK-media ljuger helt samvetslöst – jag litar mer på bloggare och alternativa medier

Just det, minns ni docenten i fysikalisk kemi (Jim Olsson) som tillskrev diverse citat efter Expressens granskning av kommentarer på Disqus-konton, och som skällde ut Expressen i dörrppningen?  En vecka efter drevet mot denna privatperson, skrev Expressen en kort notis under ”Expressen rättar” där man erkänner att två av citaten, nämligen just de två mest komprommeterande om ”inbördeskrig” och ”militära insatser”, var falska – läs om detta HÄR. Hur man lyckades tillskriva docent Olsson två helt felaktiga kommentarer, som alltså visade sig vara någon annans, av totalt sex stycken, när man är inne på ett visst Disquskonto och kanske bör dubbelkolla en extra gång innan man publicerar i en dagstidning – övergår ju ens förstånd. Man ska således inte bli förvånad över ihopfabulerade saker från Expressen- och researchhåll, utan snarare utgå ifrån att de skrivit en saga med ett intersektionellt normkritiskt genusperspektiv som huvudtema, och med Lögnen som övergripande metod.

Jag borde börja runda av men det är nu störningskonstanten kommer in

Det finns minst tio sådana här pappersrader kvar och därmed lika många inlägg, men jag inser att jag måste sluta skriva nu. 🙂

Eller konstant och konstant, den är ju en variabel givetvis och totalt oförutsägbar till sin natur – dels är den en funktion av tiden sedan det senaste inlägget, och dels av tiden jag har kvar av dagen jag tänkt lägga upp mitt inlägg, men också av mängden kaffe jag druckit och hur stor högen av trassel med papperslappar är, just nu är den 1 dm hög, och jag inser att jag inte kan ta upp allt, så jag försöker avrunda nu – vi får se hur bra det går. 🙂 Just nu är det Metro som spökar, av alla Metro jag samlat på mig hade jag visst rivit ut några småsaker därifrån också. För det första vill jag rekommendera alla att läsa Joakim Lamottes kolumn ”Schulmans pappakritik osar folkförakt”  Det är ord och inga visor, äntligen något läsvärt i Metro 🙂 förutom ett antal viktiga poänger så är den också skriven med humor, så det finns ju fortfarande anledning att ibland plocka på sig en Metrotidning på morgonen. Några stycken ur den, som är en reaktion på en artikel Alex Schulman skrivit om pappalediga män:

”De sura uppstötningarna har kommit allt mer frekvent senaste tiden. Som när jag, häromveckan, läste Alex Schulmans hatkrönika om män som är dåliga på att ta ut pappaledighet. I krönikan beskriver han två män på lekplatsen, som pratar om hur de ordnat det för sig med föräldraledigheten, så att den sammanfaller med semestern. Till saken hör, enligt Alex Schulman, att de två männen är överviktiga, och verkar vara sådana där typer som äter kebab. Det ihop med deras livsplanering får honom att HATA de två männen….

För er som missat det har Alex Schulman de senaste åren genomgått en metamorfos. Från att ha varit en elak näthatare, har han gjort karriär och tar nu gärna ställning i goda frågor, som exempelvis jämställdhet. Han vill bli folklig, men hans riktiga jag lyser igenom gång efter annan… Alex Schulman vill så gärna vara folklig, men både arv, miljö och personlighet gör det omöjligt för honom, istället hatar han vanligt folk, och pissar på de som inte tillhör hans kategori av människor.

Samtidigt kan jag inte uppbringa det hat som den privilegierade mannen av adlig börd känner när han, från uteserveringen på Riche, blickar ner på det inte lika upplysta fotfolket, och analyserar utseende och matvanor. Det avslöjar endast ett översitteri, som är allt annat än smickrande för honom.

Jag kan heller inte låta bli att fundera över vilken typ av pappa jag själv skulle vilja ha, om valet stod mellan en lönnfet person med smak för orientalisk snabbmat, eller en välkammad men självupptagen och ryggradslös medieprofil, som byggt sin karriär på kommersiell skolgårdsmobbning. Vad skulle du valt?”

Detta var några stycken men läs gärna hela. 🙂

Jag har en fri vilja – men inte genusvetarna

Som matematiker har jag bevisligen enligt genuslogik agerat utifrån fri vilja (då mitt yrke är mansdominerat – väljer man ett sådant yrke som kvinna har tydligen den fria viljan talat) – och därmed gäller detta även mitt dammsugande. Vad säger detta om genusvetarnas fria vilja? Ursäkta alla dammsugarbilder, men jag har inga andra just nu. 🙂

Nästa Metro-lapp jag finner handlar om, och jag vet att detta är gammalt, att Facebook ger femtiosex möjligheter att ange sitt kön.  (och själva listan här). Så här har man alltså utarbetat en massa alternativ i alla sin genusmedvetenhet, istället för att göra det självklara: ge användaren en tom ruta och möjlighet att själv skriva in sitt kön – hur svårt kan det vara? Nästa Metrolapp handlar om att (hittar inte artikeln på nätet): ”Kina idag: 29 procent av företagen ägs av kvinnor”. Citat: ”Landets utbildningssytem bygger strikt på meriter… – I Kina ser man bara till resultaten och vad du kan åstadkomma, inte till om du är man eller kvinna [säger en brobyggare mellan svenska och kinesiska företag i en intervju till chef.se]… Kina ligger i topp när det gäller kvinnliga chefer. Siffran är hela 51 procent…”.

Det finns fortfarande en chans att återgå till normaltillståndet

Intressant, och inga genusvetare där heller… påminner ju om hur det var i Bulgarien, där min mamma kommer ifrån och där jag har två kvinnliga släktingar som är professorer (två av min mormors systrar, och de är födda på 20-talet!) och hur det var i Sverige under hela min uppväxt och skoltid –  varken jag eller mina lärare satt och tänkte på könet som en faktor när det undervisades, så antingen hade jag en totalt annorlunda tursam uppväxt där jag kände att man hade alla möjligheter att bli vad man ville i Sverige på 70-, 80- och 90-talet, bara man ansträngde sig och var fokuserad och målmedveten, eller så är det genusforskarna som gjort könsfrågan till en jättefråga och skapat genusproblematiken själva – när könet ju inte skulle spela någon roll. Kanske, om man istället för att ensidigt fokusera på kön istället fokuserar på vad personer kan och säger och undervisar i själva skolämnena istället för att väva in normkritiska hbtq-perspektiv i dem, så kommer allt att ordna sig. Inte bara vad gäller jämställdhet utan även andra frågor. Men då jämställdhet idag inte är definierat som individens fria val utifrån lika möjligheter, utan har fokus på ett 50/50-utfall (lagstadgat som explicit mål i prop 2005/06:155)  så kanske vi aldrig kommer vidare – då man har lagstiftat bort den fria viljan på jämställdhetens, definierat som utfallets, altare. Smart politisk strategi att få riksdagen att klubba igenom ett mål man aldrig kan uppnå i praktiken, med exakt 50% män respektive kvinnnor i varje yrkeskategori och på varje arbetsplats.

Hoppas inte genusvetarna blir sura över att de faktiskt  inte valt sitt yrke utifrån fri vilja

Det är intressant då att notera, att om en tjej vill bli sjuksköterska – då är hon offer för omgivande patriarkala strukturer och gör inte sitt val av egen fri vilja. Men om hon vill bli chef för nationella insatsstyrkan – då har hon verkligen gjort ett fritt val. Så det som engagerat filosoferna i årtusenden – vad som är fri vilja och vad som inte är det – har alltså genusvetarna svaret på. Men vänta nu * en sekunds logiskt tänkande* det betyder ju att jag som valt att bli matematiker (mansdominerat) agerat utifrån fri vilja, medan genusforskarna själva, som valt att bli genusforskare (kvinnodominerat yrke) inte valt detta yrke utifrån sin fria vilja utan själva är offer för patriarkala strukturer genom sitt yrkesval – där ser man! 🙂

Och angående skolresultaten och PISA i december 2013 så påminnner jag om Inger Enkvists artikel i SVD från 2007 som avslutas med följande ord:

”Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle. Men dessa värden har skjutits åt sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas. I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns. Att återupprätta respekten för inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla problem, men många.”

På Frejaskolan i Gnesta vill man komma bort från metaforen att spermien är aktiv och ägget passivt i biologiundervisningen.

Ja, men Skolverket är faktiskt upptaget med att integrera sex i varje skolämne – här RFSU:s förslag och kort därpå kom givetvis  Skolverkets satsning på att förse lärarna med verktyg för att integrera ”sex och samlevnad” i varje skolämne – och här har vi ju det blygsamma materialet på 190 sidor från Skolverket från november 2013 (ladda ner som pdf här ) som riktar sig till lärare för åk 7-9 ”Det här stödmaterialet riktar sig till lärare i grundskolans senare år och ger exempel på hur frågor om jämställdhet, sexualitet och relationer kan integreras i ämnesundervisningen.” Ja men det är ju helt rätt prioriterat när man frågar sig varför svenska elever presterar under OECD-genomsnittet – citat: ”Vi behöver mer kunskap om orsaker men skolan måste också ges allt stöd för att stärka elevernas breda kunskaper och förmågor.”

Och Skolverket har hållit flera konferenser nu 2014 efter de nedslående resultaten från december 2013, och här är resultatet – upplagt på Skolverkets hemsida den 19 maj 2014: ”Sex och samlevnad – en pusselbit i ämnesundervisningen”  (låt mig bara poängtera att sex och samlevnad inte är oviktigt, och att även det har sin plats – men det ska inte behöva integreras in i varje skolämne – det är ju befängt). Citat: ”Skolverket arbetar för att stärka den lärarledda sex- och samlevnadsundervisningen som utgår från styrdokumenten och är en naturlig del av kunskaps- och värdegrundsuppdraget. Nedan finns material från konferenserna 2014 samlade.” Som sagt – helt rätt prioriterat att inleda en turné med RFSU och RFSL och hålla en massa heldagskonferenser om hur normkritik och sexualitet ska in i varje skolämne. Lärarna har ju inget annat för sig ändå, de har ju tid så det räcker och blir över med alla intressanta värdegrundsuppdrag. Tänk om vi skulle integrera lite sunt förnuft i alla skolämnen istället, eller kanske rent av i Skolverket? Nä så radikal kanske man inte kan vara i dagens Sverige, vi får backa bandet sakta.

Låt oss först fråga oss vad skolan är till för. Redan där har vi ett problem. På regeringens hemsida kan vi läsa att skolans främsta uppdrag är att utgöra en indoktrineringsanstalt för ungdomen och att det yttersta syftet är att förvirra och fördumma alla så att man får lojala väljare, och att sänka IQ:n är ett led i den processen så att eleverna hamnar på samma låga nivå som regeringens samlade intelligens – ha ha 🙂 ok jag skojar bara, det står inget i den stilen, men det var lätt att bara skriva ihop en lögn sådär – nu vet jag hur det skulle kännas att skriva i vissa tidningar, eller sitta i regeringen. 😉

Så här ska en välläst mattebok se ut 🙂

Låt mig göra ett litet tillägg till Enkvists artikel ovan, det jag hade tänk skriva innan jag kom på vad Skolverket var upptaget med. Idag odlas, med genusmaffian i spetsen, dessutom en förödande mentalitet där man alltid är offer för olika strukturer – misslyckas man på provet så var det inte genusmedvetet utformat, eller så ”tog inte läraren sitt ansvar” (!) eller så saknades ett normkritiskt perspektiv på elektronbanan, och kvantfluktuationen som möjligtvis råkade resultera i universums tillblivelse är patriarkal kunskap som verkligen inte hör ett modernt samhälle till.

COBE-satelliten

Efter denna fluktuation följde ju alla patriarkala strukturer som förstorades under den inflationistiska fasen ganska direkt efter universums tillblivelse – redan då tog patriarkatet makten – och detta vet vi genom observationerna av COBE (Cosmic Background Explorer)  som sändes upp 1989 och som sedermera upptäckte den anisotropi i den kosmiska bakgrundsstrålningen som gjorde att galaxer bildades och därmed de ojämlika strukturerna i universum där vissa har större massa än andra och där olika kroppar består av olika grundämnen – detta belönades med Nobelpriset i fysik 2006, men i ett moderna genusmedvetet samhälle kan inte detta kallas ”kunskap” eftersom både satelliten och Nobelpristagarna var maskulint kodade och för att inte tala om att satellitdatan fortfarande inte är kontrollerad av genusvetarna. Kan det bero på att de inte förstår datan? Men varför ska de behöva förstå den? De kan väl uttala sig utifrån sin egen vardagliga världsbild, som är lika verklig som fysikgubbarnas – någon jämställdhet ska vi väl ha? Det var ju tråkigt att man inte lät Genusmaffian följa med på COBE:s resa till universums utkant – för där finns verkligen ingen jämställdhet – det vet vi nu. Aktuellt lästips: Skolverket ger falsk bild av enig forskning.

Och i en Metrotidning såg jag att det nya inom konsten är att skapa moln inomhus med en rökmaskin och kreativ belysning, ingen länk på nätet men såhär beskrivs det i Metro från 15 april: ”För någon som tycker att konstens budskap är ”dimmigt” så förklarar Milde för Metro: ”Molnen skapar ett slags mellanrum i verkligheten när de presenteras utanför sitt naturliga sammanhang. Det ger oss möjligheten att projicera en mängd tankar och idéer på dem. Verket problematiserar betydelserna av begreppen ute och inne, hyllar flyktigheten, det immateriella och oberäkneliga.”” Det där kunde till och med jag förstå – även om jag inte är konstnär, trots att jag ju lagt ut mitt bidrag till den moderna konsten på bloggen förut. 🙂

Det där molnet var klart snyggare än de jag brukar se här utanför – där konstnären istället regelbundet försöker skapa ett ortogonalt koordinatsystem med mer eller mindre lyckat utfall. Ska kolla vad det här är med Luftfartsverket, jag vill inte ha några koordinatsystem på himlen när jag går ut på mina skogspromenader, utan fluffiga, helst rosa givetvis 🙂 moln som man kan bli avslappnad av, annars tänker jag bara på matte, och jag går inte ut för att få ett fyrkantigt sinne utan ett fluffigt avslappnat rosa sinne, så jag ska be Metro skicka hit den där belgiske konstnären för lite variation.

Romson kallade Reinfeldt för en ”motsträvig åsna”

Och sista metroutklippet då: Romson kallade Reinfeldt för åsna! Citat: ”…klimatpolitiken är i behov av en stridshingst, och så har man fått en motsträvig åsna” säger Romson med ”adress till statsministern”. Så här är det – vi vet alla vad Reinfeldt sysslar med (och inte bara han) ger successivt bort vår självbestämmanderätt till EU (där varje ny överföring av befogenheter bedöms som ett separat steg i jämförelse med tidigare gjorda överlåtelser och inte tillsammans med dem som en totalitet för att på så sätt undkomma det faktum att maktöverlåtelsen är grundlagsstridig) för att sedan framställa det som en stor seger (gärna folklig och som exponeras stort i medierna som en ”seger för Sverige”) när någon politiker där borta lyckas återta en promille av den i form av någon liten konkret sakfråga – samma politiker som aktivt jobbar för att flytta ännu mer makt till EU – ett hyckleri som heter duga.

Någon väljare hade visst fått nog och skrivit Fed-up på Federleys EU-valaffisch – sannolikt avsågs EU som institution och inte Federley som person.

Har de tänkt på att man kan både samarbeta och bedriva frihandel utan att ha ett parlament och 40.000 byråkrater, en gemensam utrikesminister osv? Fast det är klart att det underlättar om Europas länder kan utgöra EN bricka i det internationella maktspelet istället för en massa brickor att hålla ordning på – fråga bara Carl Bildt hur mycket enklare det blir. Varför ska man förhandla med en massa människor, när man istället kan förhandla med en, helst ryggradslös, och få sin vilja igenom? Det gäller ju att effektivisera arbetet. Eller personen behöver förvisso inte vara ryggradslös, den kan också vara en del i teamet liksom, och då ligger lojaliteten där, men inte hos de europeiska folkens, det kan man ju ha klart för sig vid det här laget. Men tänk vad duktiga de svenska politikerna är – som lyckas få till stånd en ”svensk seger i slaget om snuset” samtidigt som de helt och fullt stödjer en maktförskjutning till EU på det stora hela. Bröd och skådespel heter det. Och de där personerna ska ha våra röster? Tillåt mig att gapskratta. Eller gråta kanske man borde, när hyckleriet är så uppenbart.

Låt mig i sammanhanget också passa på att påminna om den svenska insättningsgarantin som alltså är kopplad till euron sedan regeringen fattade beslut om det 2010. Det betyder att om euron blir värdelös en dag (ja det är hypotetiskt, men en principfråga – jag såg med egna ögon hyperinflationen i Östeuropa på 90-talet, där folk växlade sina pengar till dollar så fort de fått dem i handen eftersom priserna fördubblades veckan därpå) så kommer svenska sparare inte att få ut sina pengar (ring själva er bank och fråga) – eller snarare kommer de att få ut vad de är värda i euro då.

Nä men nu skulle jag ju komma till saken om åsnan – hur kan Miljöpartiets Romson kalla Reinfeldt för ”motsträvig åsna” när man behöver en stridshingst? Detta med motsträvig åsna och stridshingst avspeglar stereotypa uppfattningar om djurens karaktär. Genom att påpeka att hingsten och åsnan har olika egenskaper så rangordnar hon dem och detta till hingstens favör – olikheter är alltid av ondo och innebär per automatik en rangordning (som inte alls avspeglar PK-maffians egna fördomar, inte alls…) och det hör inte hemma i 2000-talet att tala om olikheter och generalisera sådär. I synnerhet inte om man är politiker. Allt och alla är exakt likadana – punkt. Sådär ja, nu har jag återskapat balansen i samhället genom att påpeka detta – ska skicka räkningen till regeringen. 🙂 Som matematiker är det däremot både tillåtet och tillrådligt att generalisera, och i matematiken kan man dessutom generalisera utan att dra förhastade slutsatser. Om man generaliserar sina resultat så att de täcker så många fall som möjligt så slipper man nämligen behandla alla specialfall, särfall och psykfall var för sig, och detta sparar en hel del tid.

Björndjuret är det coolaste som finns – det överlever allt: att kokas, frysas ner till -272 grader, kosmisk strålning, och därmed troligen även manlig lukt – ett genusmedvetet djur!!

Den sista nyheten jag fann på en lapp i den rad jag visade er är att mäns doft stressar djur –  ”Manliga forskare luktar så mycket att försöksdjuren blir stressade, vilket riskerar att påverka de vetenskapliga resultaten, enligt en ny studie… Djuren reagerar på de doftpartiklar, feromoner, som vi människor och alla andra däggdjur utsöndrar. Män utsöndrar betydligt fler av dessa partiklar än kvinnor.” Det här är faktiskt en allvarlig genusfråga – på ett sätt kanske svenska genusforskare gläds åt denna nyhet så att män kan trängas ut ur labbet – fast vi alla vet att de redan befinner sig i ett: nämligen det svenska genuslabbet – men samtidigt kanske det finns andra lösningar – som att plasta in männen i gladpack? Jag visste väl att det räcker med lite köksutrustning för att förändra världen. 🙂 Och slutligen, och nu är det verkligen slut, för den där raden med lappar är avverkad och min hjärna har slut på glukos – det är ju inte lite ni kräver av mig när ni vill ha ett nytt blogginlägg 😉 – här är ett uppfriskande youtubeklipp med Nigel Farage – se det!

Annons

Axess, DSM, dikt och lite banbrytande genussvammel

Som ni vet är jag ganska skadad efter en operation. Jag var ju skadad redan före operationen med en instabil axel men som jag skrev i förra inlägget har den gått ur led flera gånger på några veckor nu än på flera år, och jag har också efter många försök gett upp min vana att gå långa raska promenader, och istället inhandlat en begagnad motionscykel, som inte genererar några stötar som kan få axeln ur led – vilket alltså sker vid vanlig gång sedan operationen. Jag vet inte hur länge det kommer att vara så här. Så jag har ju utlyst bloggpaus men av en slump kom tre publikationer under samma vecka för två veckor sedan (och jag har försökt klistra in dem i tio dagar nu men det har inte gått, men nu gör jag ett försök ståendes vid daton med regelbundna pauser så det blir gjort). Tur detta hann göras före operationen, men nu måste jag ju få upp dem. Det första är en krönika i juninumret av Axess Magasin (temat är ”Det toleranta folket – Sverige är Europas mest invandrarvänliga land”). Jag har redan skrivit om detta tidigare  i inlägget ”Väst driver på fördumningen av Östeuropa” så ni som  följt bloggen i några år känner igen det här.  Texten i Axess är något förkortad av utrymmesskäl – jag fick låta den nya chefredaktören ”osthyvla” den som han kallade det (nytt uttryck för mig, men i vilket fall har bara det med kakbakandet hyvlats bort + min personliga berättelse om hur jag skruvade sönder vår telefon på 80-talet). Ni får skrolla förbi det ni känner igen bara och läsa vidare (kursiverar inte, så blir det enklare att läsa):

Från väst till öst (Axess)

Jag är född och uppvuxen i Sverige. Mina föräldrar möttes som radioamatörer och fysikstudenter på 60-talet, min far i Sverige och min mor i Bulgarien. Varje sommarlov fram till de sena tonåren har jag spenderat där. Paradoxalt nog (sett med svenska ögon) var det mina kommunistiska bulgariska morföräldrar som gjorde mig till nationalist, eller fosterlandsvän. Det var kärlek till det egna som genomsyrade vardagen, inte antipati mot någon annan. Förvisso fick man ibland höra om den 500-åriga ockupationen av turkarna och om det illasinnade Väst, men i övrigt var det alltså det egna landet, de egna nationalskalderna, folksångerna, danserna, maträtterna, berättelserna, sångerna, dikterna och sättet att vara på och umgås med varandra som utgjorde livet. ”Vi bulgarer” fick man alltid höra om allt. Om grannfrun hade bakat goda kakor så var det inte kommunistpartiets recept utan det var ”vi bulgarer” som sedan urminnes tider bakat dem, och i synnerhet var den egna familjematriarkens kakor godast. Enligt mannen. Jag är väl medveten om att detta vid ett svenskt genusuniversitet skulle ses som uttryck för kvinnoförakt, liksom nationalskaldernas hyllande av kvinnan som moder, då moderskap i Sverige ju är en kvinnofälla.

Jag tror inte någon hemma märkte något…

Jag fick mig den bulgariska historian muntligt traderad av äldre släktingar, radion spelade alltid bulgarisk folkmusik, discona gör det än idag, och kulturen levdes dagligen, man pratade inte om den som ett fenomen eller granskade den utifrån något perspektiv – den bara fanns där. Jag är medveten om att en del av självhyllandet odlades av kommunistpartiet som ett försvar mot väst. Men när något inte fungerade var det inte staten man vände sig till utan grannarna – därmed odlades en lokal gemenskap där alla kunde bidra med just sina kunskaper. Det gjorde för övrigt också att man lärde sig hur saker fungerade på en grundläggande nivå. Kunskaper som till stor del gått förlorade i vårt moderna samhälle. Jag fascinerades av det. Kanske var det därför jag till mammas förfäran skruvade sönder vår telefon som 7-åring för att ”se hur den fungerade” utifall den skulle gå sönder.

Och alla dessa av kommunistpartiet anordnade stora påkostade spektakel vid alla högtidsdagar. Sedan kom man hem till det självföraktande Sverige och fattade ingenting. Här kunde lärarna inte ens organisera en matkö på 20 personer i skolan, än mindre en nationalistisk parad med tusentals elever på det kyrilliska alfabetets dag som direktsändes i TV. Recitera dikter skulle jag också kunna, äldre bulgariska liksom nyare Sovjethyllande. Jag tackar mina morföräldrar för denna fenomenala träning av min minnesfunktion som säkerligen bidragit till delar av mina studieframgångar. Regeln var att jobba hårt med både händer och huvud – högsta betyg i allt var normen. Eget ansvar, disciplin och hårt arbete. Ingenting kommer till dig gratis. Viss kontrast mot den svenska vänster som hade östblocket som föredöme. Ledsen att väcka er ur dvalan – men där fanns ingen kulturmarxism. Partiet invaderade aldrig den privata sfären och det rådde konsensus om att det fanns ett parti man skulle ta hänsyn till, men vänner och grannar emellan fick allt sägas. Man pratade politik då och man pratar politik nu, det finns inget outtalat åsiktsförtryck där man är rädd för vad ens granne ska tycka. För man är fotfarande, nu i än högre grad, kritisk mot etablissemanget.

Jag är glad att jag fick uppleva den tiden och att muren inte föll förrän jag var femton. Sedan började förfallet. Droger, maffia, korruption, fattigdom, hemlöshet, hunger (!), hyperinflation, rotlöshet och utbildningsreformer dikterade från väst. Bilden av vad väst stod för raserades på nolltid. Tillresta akademiker och experter från väst blev utskrattade och ansågs ”totalt okunniga och obildade”. Men den nya eliten öppnade dörren ändå. Man behövde EU-pengarna och pengarna från George Soros Open Society Institute. Nu kom allt postmodernistiskt svammel som alla skrattar åt och ingen tror på, men som politikerna accepterar av ekonomiska skäl. Ännu en elit som sålt sig. Det före detta fungerande utbildningsväsendet är raserat (betänk alla matematik- och fysikolympiader man deltog i, förvisso delvis för att bevisa kommunismens överlägsenhet) och politikerföraktet är mer utbrett än någonsin. Förut skulle en politiker åtminstone ha klassisk bildning inom naturvetenskaperna, kunna sin historia och ha läst en massa kommunistisk litteratur för att bli politiker – nu behöver man inte ens kunna läsa, bara följa EU-direktiv och trycka på en knapp. Likheterna med väst blir alltmer uppenbara – den sk harmoniseringen inom EU har kommit långt.  Väst driver på fördumningen av Östeuropa ovanifrån och jag bara hoppas att den inte slår igenom bland de breda folklagren. Ingenting tyder på det än så länge.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

OBS! Se denna väldigt intressanta 15 minuter långa video ”Är PK värre än kommunism?”

Nästa är en publikation om genusvansinnet i tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) – detta är utklippt rakt av från bloggen, och ni som följt den en längre tid har läst om detta i inläggen Genusväldet intar Södertörns högskola , von Wright och tekoppen ,Genusfysik och konsensuskultur  samt Mitt anförande i Riksdagen”. Detta nummer av DSM har temat ”Sveriges viktigaste opinionsbildare” (beställ lösnummer nr 3/2013  eller teckna prenumeration). Bland annat Pär Ström och Julia Caesar har skrivit artiklar i detta nr av DSM. Här är mitt bidrag:

Genusvansinnet har intagit utbildningsväsendet (DSM)

Vem är generaldirektör för Skolverket idag? Och vem anses lämplig och utses av regeringen som rektor för en svensk högskola? Det är två inte helt obetydliga frågor i ett samhälle där larmrapporterna haglar om kontinuerligt försämrade skolresultat – i synnerhet inom naturvetenskaper och matematik, men även vad gäller läsförståelse och stavning går det utför. Man borde ju undersöka vad detta beror på. Och det har man gjort. Ur ett genusperspektiv! Ty det jag kallar den svenska Genusmaffian har lyckats lura i både politiker och en stor (men avtagande) del av svenska folket att en genusanalys är lösningen på det mesta. I synnerhet är ”dekonstruktionen av den hegemoniska maskuliniteten” och av ”den manliga identiteten” en viktig del av lösningen på flera samhällsproblem, inte minst de sjunkande skolresultaten. För mig inställer sig genast två frågor:

1. Hur kommer det sig att svenska elever för en sådär trettio år sedan, när det var mer tillåtet att konstruera en maskulin identitet och när det inte fanns en genusvetare i sikte, presterade bättre?

2. Hur kommer det sig att det i östasiatiska länder och även i östeuropeiska finns många fler kvinnor som väljer att läsa tekniska ämnen och naturvetenskap och matematik vid universitetet – när det där idag inte finns en genusvetare i sikte?

Detta var två av de frågor jag ställde för några år sedan i en paneldebatt i Riksdagen dit jag var inbjuden att debattera mot bland annat Anna Ekström – idag generaldirektör för Skolverket (sedan 2011), och då (2010) ordförande för Delegationen för Jämställdhet i Skolan (DEJA) samt ansvarig för statens offentliga utredning SOU 2009:64 (”Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”) som jag hade läst och skrivit om på min blogg. Jag hoppas verkligen att politikerna själva läser de rapporter de beställer? Ty innehållet omsätts inte sällan i praktisk handling. Så jag hoppas verkligen att de följer upp sin egen verksamhet. I år utsåg regeringen även Ekström till ordförande för Linköpings universitets styrelse.

Pojkar blir till män och män blir till galningar som pratar och pratar, det vet alla – inte minst jag som själv är så tystlåten 🙂

Det talas i utredningen om att pojkar tar plats ”genom att prata utan att räcka upp handen”. Jag anser inte att lösningen på detta är en ”dekonstruktion av den manliga identiteten” (hur gör man det? En daglig hormonspruta till alla pojkar i skolan?) utan detta är ett disciplinärt problem som man löser genom att helt enkelt inte ge den elev ordet, som pratar utan att räcka upp handen. Man kan även utvisa personen ur klassrummet (om det inte är olagligt idag – det kan ju vara ett kränkningsbrott – jag har inte hängt med i lagstiftningen där) eller helt enkelt ge någon annan, som räckt upp handen, ordet. Jag vet inte riktigt hur, men när jag gick i skolan på 80- och 90-talet så fungerade det här med handuppräckning. Våra lärare behövde inte gå kurser i genus, queerteori, HBT och leka värdegrundsrollspel med en genuspilot (ja det yrket finns – googla själva!) för att hålla ordning i klassrummet. Ändå bestod halva klassen av elever med en maskulin könsidentitet.

Låt mig citera några talande stycken ur den statliga utredning SOU 2009:64 som debatterades, och där Anna Ekström sade sig ”stå bakom varje ord i rapporten” efter (!) att jag citerat dessa stycken. Diskussionen handlade om att pojkar presterar 10% sämre än flickorna.

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ” vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i innehållet).

Man kan verkligen fråga sig hur kinesiska skolbarn lyckas utan att dekonstruera den maskulina identiteten – en stor gåta….

Sid 237: under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att få sin heterosexualitet ifrågasatt .”

Björklund och Anna Ekström. Hur trovärdig är han? Något att betänka noga inför nästa val – där skolfrågan blir allt viktigare för allt fler. I synnerhet alla föräldrar.

Väldigt konstiga förklaringar till pojkars underprestationer. Jag påpekade att problemet inte är att pojkar underpresterar med 10 procent jämfört med flickorna utan att alla (nästan) svenska elever underpresterar – både i ett internationellt (åtminstone europeiskt) perspektiv och i ett tidsmässigt perspektiv. Det är det vi ska analysera. Och som sagt, de två frågor som infann sig och som jag radade upp ovan verkade inte kunna besvaras, eller åtminstone fick jag inget svar från Anna Ekström, idag generaldirektör för Skolverket och vars analys av pojkars underprestationer alltså kan utläsas ovan. Lycka till med att ordna upp i skolan och lycka till med att höja resultaten – Skolverket har vårt fulla förtroende och vi hoppas se alltfler genuspiloter, genuscoacher, genusstrateger, förändringspiloter, genuskonsulter, värdegrundskonsulter och andra experter höja resultaten inom exempelvis matematik  – det här är definitivt rätt metod!

Moira von Wright. Det finns en del galna professorer – men de är galna i bemärkelsen kreativa. Här har vi däremot ett exempel på samhällsdestruktiv galenskap…

Låt oss vandra vidare i det svenska utbildningsväsendet. Moira von Wright är idag rektor för Södertörns högskola (utsedd av regeringen).  Innan dess har hon undervisat och forskat vid Lärarhögskolan och disputerat i pedagogik. Fram tills hon tillträdde som rektor för Södertörns högskola 2010 var hon anställd som professor i pedagogik vid Örebro universitet. Von Wright har skrivit en rapport till Skolverket – en rapport som idag rekommenderas som ”Genus- och jämställdhetslitteratur relevant för lärarutbildare” vid flera svenska universitet. Rapporten har titeln ”Genus och text –  När kan man tala om jämställdhet i läromedel?” (utgiven 1999). Där har von Wright gått igenom fysikläromedlen för gymnasieskolan och kommit fram till att anledningen till att flickor tycks mindre intresserade av fysik ligger i själva ämnets karaktär och den manliga rationalitet ämnet anses präglat av. En stor del av  det traditionella kunskapsstoffet måste plockas bort och ersättas med en ”vardagsförståelse” vilket von Wright menar att flickor skulle tjäna på – vilket säger en del om vad von Wright själv har för kvinnosyn.

…en galenskap som de här personerna uppmuntrar och verkställer.

Hur regeringen kan tillsätta en person med denna rapport på meritlistan är en gåta för många matematiker och fysiker, som uppmärksammade rapporten i media, så att regeringen skulle ha tid på sig att hitta en mer lämplig kandidat. Regeringen valde dock (2010) att gå på Södertörns högskolas styrelses linje. Det är därför lite av hyckleri att nu inför kommande val prata om skolans problem och hur man nu ska göra Sverige till en kunskapsnation (för femtioelfte gången?). Allt det där pratet känns inte längre trovärdigt. Man säger en sak och gör något helt annat. Tomt prat kombinerat med fortsatt absurda handlingar – det är vad jag ser. Några slutsatser från rapporten – citaten talar för sig själva, kommentarer är helt överflödiga. Varning för högt blodtryck hos känsliga läsare, och bär i minnet att denna rapport på intet sätt hamnat i skymundan utan används i lärarutbildningen (!):

Sid 7: ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.”

Sid 59: ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.”

Sid 64: ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.”

Sid 65: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

Sid 16: ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna.”

Sid 24: ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.”

Sid 24: ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”

Sid 65: ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.”

Man kommer osökt att tänka på Poes law´: ”The core of Poe’s law is that a parody of something extreme by nature becomes impossible to differentiate from sincere extremism. A corollary of Poe’s law is the reverse phenomenon: sincere fundamentalist beliefs being mistaken for a parody of that belief”.

Kan en inspirationskälla för von Wright vara filosofen, lingvistikern och psykolanalytikern Luce Irigaray (född 1930 i Belgien) som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa? I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc^2 är sexistisk! Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.

Rena galenskapen. Men fortsätt ni gärna att prata om Sverige som en kunskapsnation kära politiker, och förvånas varje gång ni ser att resultaten sjunker, och fortsätt att tillsätta de här personerna på viktiga poster, och förvånas sedan över varför resultaten fortsätter att sjunka. Det går bra för Sverige. Sverige är världsledande. I galenskap.

Tanja Bergkvist, fil dr matematik

Påminner om att von Wright även ingår i Forskningsberedningen, som är ett rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor (!). Som man bäddar får man ligga osv.

Minns ni dikten jag la in nederst i förra inlägget och som  fick återpubliceras om källa angavs? Tidningen Nya Tider har publicerat den:

Han är för tung för mig just nu – tror ni jag gett honom för mycket tonfisk och leverpastej?

Avslutar med att glädja er med min senaste genusartikel, som jag också skrivit för länge sedan men som ännu inte publicerats i den ansedda Tidskriften för Genusvetenskap – vilken fräckhet, den är ju banbrytande, normbrytande och psykbrytande på samma gång och uppfyller därmed alla kriterier för publikation! 😉 Under denna tuffa och handikappade period av mitt liv när jag måste sova sittande, ha armen bunden, klämda nerver, larmknapp på benet och inte ens kan öppna en burk med kaffe själv för att förbli hyperaktiv, och ha ett rullande schema med axelvakter som måste dra i min hand en gång i timmen när den är på väg ur led, knappt kan gå, och fått ställa in alla mina sommarplaner, försöker jag ändå hålla humöret uppe, och tro inte för ett ögonblick att min hjärna lagt ner bara för att jag knappt vågar eller kan röra mig (jag kan ju röra mig, men det är inte värt det när axeln går ur led – kan inte ens lyfta min 5 kg tunga perserkatt, det slutade i en olycka en gång, så han är lite sur nu att jag inte jämt och ständigt bär runt på honom som jag brukade), tvärtom kan det vara nyttigt att hinna nätverka och kommunicera istället, så jag lånar ut min hjärna till andra så länge, till dess jag kan skriva igen själv. Just det – genusartikeln, här är den, och den föranleddes av att ”Tidskriften efterlyser nu abstracts eller artiklar på följande tema:

Oldies Goldies” – Redaktionen noterar att en rad om- och nyläsningar av feministiska och genusvetenskapliga klassiker publiceras mer eller mindre kontinuerligt… Temat är öppet för kritisk nyläsning, hyllning, samtids- och dåtidsreflektion. Redaktionen ser gärna nyläsning genom radikala metodologiska och teoretiska grepp, där äldre text betraktas genom en lins med vetenskaplig hemhörighet någon helt annanstans än där den äldre texten producerades.

Abstract: Skicka ditt abstract på minst 300 ord till tgv@liu.se”

Jag kan också producera galenskap – hur svårt kan det vara?

Det tog nästan fyra långa minuter att forska fram ett genusresultat, med hjälp av The Postmodernism Generator där man kan slumpa fram nya intressanta forskningsartiklar som kombinerar gamla klassiker som redan är inmatade, och sedan lägga till lite eget svammel. Det var lite ansträngande faktiskt, jag fick trycka på refresh-knappen F5 flera gånger tills det kom upp något intressant! Och sedan fick jag klippa ut den intressanta artikeln och klistra in den i Google translate – manuellt! Vilket slitgöra, jag förstår nu att det måste vara tufft att vara genusforskare, hur vet man vilken artikel man ska välja av alla och kan man lita på att Google Translate inte förvränger någon djup insikt? 😉 Eller kanske skapar någon ny insikt ska jag säga – vad intressant, man behöver ju inte alls använda sin egen hjärna – ett helt nytt genusforskningsfält har öppnats upp. Det här introducerande svamlet är alltså en del av artikeln, så ni inte tror något annat. Men här är titeln – det gäller att skriva lika organiserat som genusvetarna:

Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox (refuserad av genusmaffians kontrollorgan)

Av: Tanja Bergkvist, Fil dr matematik

Subdialektisk feminism attackerar och dekonstruerar bakverk

”Sexuell identitet är oupplösligt meningslös”, säger Debord. Är han mentalt störd? Utgångspunkten för en postsexuell rationalism innebär att sammanhanget är en produkt av Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan. Ämnet är kontextberoende i en prekulturell rationalism som innehåller språket som en paradox. Men Lyotard främjar användningen av subdialektisk feminism för att attackera bakverk. Det gör inte jag. Mina föremål interpoleras till en patriarkalisk berättelse som innehåller verkligheten som en maskulin paradox. Man kan säga att Marx antyder användandet av ett patriarkaliskt paradigm med en inneboende irrationalitet för att dekonstruera klasskillnader. Men jag menar att den efterföljande meningslösheten av ett patriarkalt medvetande existerar och befäster hjärnaktiviteten. Utgångspunkten för expressionism innebär att berättande kan användas för att befästa kapitalismen, men bara om sanningen är skild från språk, och om detta inte är fallet, är sexualiteten en social kommentar.

”Klass är omöjligt”, säger Marx. Vad i helvete menas? Å ena sidan, om diskursen gäller, måste vi välja mellan subdialektisk feminism och postsexuell socialism. Samtidigt kan antagandet av realism innebära att verkligheten är en burk, särskilt om Marxs kritik av subdialektisk feminism är ogiltigt. Burroughs analyserar ett subdekonstruktivt paradigm för verkligheten, i biljetten som exploderade, men bekräftar subdialektisk feminism. Därför är föremålet extrapolerat till en konstruktivistisk liberalism som inkluderar narrativitet som helhet. ”Kultur är i grunden död”, säger Lyotard. Det karaktäristiska temat i min kritik av realism är en subkulturell verklighet, där ett dominerande begrepp är skillnaden mellan mark och figur, manligt och kvinnligt, sexuellt och onormalt. ”Sexualiteten är en juridisk fiktion”, säger Derrida. Debord föreslår att man utnyttjar realism för att analysera och ändra sexuell identitet. Således innebär detta att subdialektisk feminism som konst syftar till att ta makten av proletariatet där realismen utnyttjas för att attackera verkligheten.

Patriarkalt berättande

I verk av Tarantino  är ett dominerande begrepp skillnaden mellan öppning och stängning. Men Gaiman upprepar det postkulturella paradigmets diskurs, där han även dekonstruerar den strukturella kapitalismen som varken går att öppna eller stänga eftersom locket fastnat. Därför håller Foucaults essä med om att neostrukturell objektivism har betydelse. Ämnet är interpolerat till en strukturell kapitalism som inkluderar sexualiteten som en irreversibel paradox. Flera dekonstruktioner av löpsedlar, ekonomi och senare meningslösheten, när man undersöker paradigm av berättande, ställer oss inför ett val: antingen prepatriarkalt berättande eller dra slutsatsen att målet med konstnären har en betydande form. Därför är det karakteristiska temat bryggan mellan klass och kön, paradox och mening. Men om expressionism har en brygga så är den postsexuella realismens berättelse utrustad med ett figurativt verktyg.

Ser ni ut så här efter att ha läst min artikel? Jag såg ut så här efter att ha skrivit den i alla fall…

”Språket är elitistiskt”, säger Lacan. Men vad fan är inte det? Om man undersöker subkulturell dialektisk teori, måste man snart välja: antingen subkulturell dekonstruktiv teori eller dra slutsatsen att klass, något paradoxalt, har en inneboende mening. Med tanke på att verkligheten är lika med språket främjar Debord användningen av konstruktiva paradigm för att läsa sexuell identitet. Foucaults modell av subkulturell dekonstruktiv teori hävdar att det kollektiva klarar av sanningen. Det tror inte jag, sanningen om könet måste mörkas för folket, eftersom sexualiteten är en paradox som vill ta makten av proletariatet, som jag visat ovan. Ty om man undersöker det strukturalistiska paradigmet av diskursen, står vi inför ett val: antingen neokonstruktiv sublimering eller dra slutsatsen att verkligheten måste komma från skillnaden mellan skapande och dekonstruktion av rådande ordning. Klass har betydelse, men bara om sanningen är utbytbar med språket, om så inte är fallet, kan vi anta att berättelsen är en produkt av textmässig rationalism utan sexuella begär.

Referenslista: Pomo + min egen galenskap.

Är det ok om ni måste bo i det där gråa dammolnet tills min axel är lagad?

Det faktum att artikeln nobbades av genussamfundet befäster dess karaktär som normbrytande och före sin tid i en tid vid det svarta hålets händelsehorisont  där tiden står lika stilla som hjärnverksamheten hos en aktiv PK-politiker i Almedalen, vilket betyder att mina tankar lyckats fly och därmed är starkare än det svarta genushålets gravitationsfält. Denna fysikaliska insikt strider inte mot någon lag eftersom tankarna ju inte består av partiklar, åtminstone inte mina, däremot kan en partikulär tanke hos genusmaffian manifestera sig som en våg – därav första, andra och tredje vågens feminism osv. Genusvågorna är inte bakgrundsoberoende och därför kan vi bli av med dem genom att dekonstruera hela rumtiden medan de dekonstruerar könet – först klar vinner, och för övrigt kan man genom att sända ut ett polariserat vågburet budskap släcka ut alla genusvågor på nolltid – något som nästan redan skett. Nästa genusartikel ska handla om hur detta gick till – när det är överstökat – vi kan ju inte gå händelserna i förväg så länge vi befinner oss vid det svarta hålets rand där tiden ju står stilla och där vi alla sitter fast tills mitt nästa inlägg kommer upp, vilket beror på hur mina luxationer utvecklas och hur snabbt jag kan få tag i en kirurg som åtgärdar det multidirektionella problemet. Men vi kan ju ses på kommentartsfältet under tiden, som vanligt. 🙂

Relaterat: Filosofiska rummet om genusvansinnet i akademin – jag och Svante Nordin sätter genusmaffians hantlangare på plats. Och glöm inte se videon efter Axessartikeln överst i inlägget– mycket viktig intervju! Här kommer en annan video – en hyllningsvideo till Bulgarien:

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Fördumningsindustri på export till Östeuropa?

I förra inlägget tipsade två kommentatorer (tipstack till Nordbo och Galne Gunnar) om följande mycket intressanta video: ”Är PK värre än kommunism?” (lite längre ner i inlägget). Här får vi utöver flera intressanta iakttagelser kring och jämförelser mellan PK-fenomenet i väst och det forna kommunistiska systemet i öst höra hur utbildningsreformer dikterade från väst leder till en fördumning i de östeuropeiska länderna. Hittills dock begränsat till vissa akademikerkretsar samt den mediala och politiska eliten. Dvs det har, till skillnad från i väst, ännu inte slagit rot i de breda folklagren. Och det beror dels på att utbildningsväsendet ännu inte är helt tillintetgjort och dels på att folk inte är särskilt naiva. Åren efter 1989 tillkallades allehanda ”experter” från delar av akademin och den politiska sfären från väst för att gästföreläsa vid de bulgariska universiteten, och det här skrattade man gott och länge åt. Bilden av vad väst stod för som odlats bland folket under kommunisttiden raserades på nolltid. Dock kan man uppnå fördumning ändå på sikt med ekonomiska incitament, vi har tex det kontinuerliga pengaflödet från EU (daglig reklam i riks-TV inför och kort efter EU-inträdet 2007) för ”upplysningsprojekt” som envar kunde söka för att göra sig en karriär. Snabbt lärde man sig de mantran och floskler som skulle upprepas för att de utländska ambassadörer och experter som övervakade processen, skulle bli nöjda. Den man inte kan hjärntvätta köper man för pengar. Hur mycket den nya elit som profiterar på det här ekonomiskt och karriärmässigt själv tror på tokigheterna kan man ifrågasätta. Problemet uppstår när det inflytande den får och måste förvalta genom att profitera på det här ska omsättas i praktiken. En opinionsundersökning som presenterades i bulgarisk TV den 10 november 2009 (20-årsjubileet sedan kommunismens fall) talar sitt tydliga språk:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att det väger jämnt.

Vägen in till svensk arbetsmarknad: klipp och klistra för vuxna

På tal om sådant här, ni missade väl inte inslaget i Studio Ett den 13 april om hur invandrare i Sverige skrattade gott (HÄR  eller HÄR) åt den klipp- och klistrakurs som man ordnat åt dem som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (min 1:30- 2:30): ”Taha i Katrineholm har däremot aldrig haft ett riktigt arbete i Sverige. Under flera år har den före detta taxichauffören från Bagdad varvar SFI, praktikplatser med vad som han kallar ”fåniga pratkurser”… Taha och hans fru skrattar åt situationen, och så berättar Taha om en av alla dessa arbetsmarknadskurser som han gått i  Sverige. ”Nyligen fick vi i uppgift att göra något slags klipp och klistra-kollage om hur vi upplevde Sverige. Vi satt som dagisbarn och klippte ut bilder ur damtidningar”, berättar han. ”Och jag klippte ut bilder på små söta bebisar och på prinsessan Viktoria. Nej dagis… ha ha ha! [otydligt tal och höga skratt]…”.  Klipp- och klistra-kurser kommer väl snart att finnas i universitetens kurskataloger, om momentet inte redan ingår och införts bakvägen, som det obligatoriska genusvansinnet. Gå en kurs i härskarteknik 7.5hp!

Får att återgå till den video jag tänkte lägga upp. Allt han säger stämmer väl överens med de iakttagelser jag själv gjort under de årliga besök jag gjort i Bulgarien sedan jag var 9 månader. Jag besökte förresten några institutioner vid Sofias universitet ett par gånger åren efter 1989 (eftersom min mormor har två systrar som är verksamma som professorer där) och man var ganska oroad över att man accepterat en amerikansk modell där det ingick baseball och gympaövningar under värdefull kurstid – så såg upplägget för blivande akademiker inte ut före 1989. Men det där var bara början, nu är själva kursinnehållet också under attack och fördumningsindustrin är satt i system:

Kort om det postmoderna samhället (wikipedia):

”Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”

Ljushastigheten - ett patriarkalt påfund

Känns detta igen? Vissa forskare, som exempelvis Luce Irigaray (född 1930), som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa, har bidragit med flera kloka insikter. Hon analyserade i sin essä Sujet de la science, sujet sexué? (1987) ”Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Jag hade massa annat att ta upp men den där videon förändrade min planering, så jag återger bara en sak till här (uppdatering: det blev visst flera saker) som är relevant i sammanhanget: Sindra Peterson Årsköld som är docent i biokemi vid Lunds universitet har skrivit en läsvärd artikel i Kemivärlden Biotech: ”Kemist & feminist? Javisst! Men bespara mig genuscoacherna.”

Docent i Lund ifrågasätter genus-infiltrationen av akademin

”För två år sedan blev jag utskälld av Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och tidigare frontfigur i FI. Hon skulle presentera genuscertifieringen som hon har utvecklat, som ska göra Lund till ett mer jämlikt lärosäte. Föredraget ingick i en omfattande ledarskapsutbildning, och publiken bestod av trettio intresserade akademiker med ledarskapsuppdrag på olika nivåer. Hon inledde seminariet otydligt, och efter en kort stund räckte min bordsgranne, en man från Lunds tekniska högskola, upp handen. Hon tystnade och vände sig mot honom; han tolkade detta som att han fått ordet och ställde en fråga. Det skulle han inte ha gjort. Med blixtrande ögon vrålade hon: Du är man, jag är kvinna, och därför håller du käften! Hon fortsatte därefter att ömsom skälla ut, ömsom förolämpa hela gruppen, oprovocerat och osammanhängande, i hela 45 minuter. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag har aldrig sett ett sådant hat… Tyvärr lurar betydligt farligare bestar i genusdjungeln än en argsint tant och några kontraintuitiva hypoteser. Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor för Södertörns högskola, har kritiserat grund- och gymnasieskolans fysikböcker för att de framhåller fysiken som objektiv kunskap.” [se här: 1 , 2 , ”Genus och text” uppmärksammades först av Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers].

”Som kvinna, fysiker och kemist blir jag förolämpad och upprörd över dessa idéer. Varför angriper man naturvetenskapen, vars oföränderliga kärna står över genus och som dessutom är nyckeln till den rikedom som gör att vi överhuvud taget kan sitta här och spekulera, mätta och friska? Och varför blanda in hypoteser om vår sexualitet i praktiskt jämställdhetsarbete, som ska syfta till lika villkor på arbetsplatsen och inget annat? Huruvida det är arv eller miljö som ger oss våra genusidentiteter är irrelevant i sammanhanget.

Kemi- eller genuskurs? Hur väcker vi de ungas intresse för vetenskap?

Som feminist blir jag snarare rädd. Om förtroendet för jämställdhetsarbetet urholkas kommer vi att se en fruktansvärd backlash, och dyrt vunnen mark kommer att förloras. Därför måste vi omgående hitta tillbaka till huvudspåret: Män och kvinnor ska ha lika villkor, lika möjligheter, lika skyldigheter. Samma lön för samma insatser. Vi no-nonsense-feminister måste förmedla detta tydligt till makthavarna. Välmenta satsningar på omfattande genusutbildningar och obligatoriska seminarier gagnar inte jämställdheten; det är bortkastad tid och bortkastade pengar. Hur ska man då öka jämställdheten inom kemin? Det som är bra för kvinnor sammanfaller med det som är bra för alla; inom akademin innefattar det ostörd tid, tillräckliga resurser, ett rikt nätverk, en mentor, möjligheter att meritera sig, en stimulerande forskningsmiljö. Alla vill ha tillgång till detta, men det är tyvärr fortfarande svårare för  kvinnor än för män att få det. Var därför uppmärksam på kvinnor i din omgivning, särskilt de som befinner sig tidigt i karriären. Tillhandahåll stöd utan att offerförklara henne. Hjälp henne till chansen att briljera – resten sköter sig självt! Utan en enda genuscoach.”

På tal om kemigenus – påminner den intresserade läsaren om mitt gamla inlägg Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket om några av medias pk-misstag och om hur Skolverket vill ha in ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemiböckerna.

Annat läsvärt (och underhållande): professor Bo Rothsteins GENUSBREV till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

Och missa inte Zarembas fortsatta artiklar om den svenska skolan –mycket läsvärda!!!

1. Så tog teknokraterna kommandot över skolan

2. Sverige har slutat undervisa – så förlorade lärarna sitt yrke

3. Så sänkte skolan kraven på läskunnighet 

Skolrelaterat :  Grattis skattebetalare – VR-finansierade projekt med genusanalyser av lärare. Exempel: 4.5 miljoner för ”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning”. Ur den beviljade projektbeskrivningen:

Forskarna sätter sig på en piedestal och ignorerar studenternas egna teorier

”Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter ide skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas” (Lärarhögskolan, Stockholm!!)

Liknande: Grattis skattebetalare –del 2   (fler VR-projekt med genusinrikting). Exempel: 1.7 miljoner för ”Hur görs djur? Biologi, sexualitet, kön och ”ras” i SVT:s naturprogram”. Ur ansökan:

Hur "etnifieras" naturen i SVT?

”Vilka strömningar, teorier och resultat från biologisk forskning om kön, sexualitet, ras och art används och dramatiseras i naturprogram i svensk TV?… 2.Hur produceras och reproduceras (mänskliga) föreställningar om natur, kultur, kön, sexualitet och reproduktion i skildringarna av djurens liv? Och vad får det för konsekvenser för våra uppfattningar om ”naturligt” och ”onaturligt” vad gäller dessa kategorier? 3. Hur etnifieras naturen, djuren och de människor som avbildas i naturprogrammen? Hur representeras ”svensk” natur och ”svenska” djur och människor i förhållande till exempelvis ”afrikansk” natur? Hur konstrueras ”ras” i förhållande till ”art”?” (Uppsala Universitet, Centrum för Genusvetenskap)

Ny konstform: Doktorsavhandling blev pappersskulptur, UNT  (tipstack till QED, en av mina mest trogna läsare och kommentatorer, jag förstår att du blir förfärad i egenskap av professor 🙂 ) :

Det paradoxalt aggressiva i att strimla sönder sin doktorsavhandling kan förstås om man betänker att vetenskap kan ses som en väv av remsor

”På en soffa i ett vardagsrum i en lägenhet i Eriksberg satt AnnaKarin Kriström och grät av ilska och missmod. På bordet framför låg hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap, De gränslösa böckerna. Hon hade disputerat en månad tidigare, i april 2006. Nu ifrågasatte hon varför hon hade ägnat fem år åt att göra det – hon letade mening men hittade ingen. Plötsligt såg hon emellertid, glasklart, hur avhandlingen strimlades sönder framför henne. En hög remsor låg kvar… Hennes händerbörjade sakta plocka med remsorna. Fläta samman dem. Bygga upp någonting nytt. Insikten slog henne. Hon kunde transformera texten till form. Skapa mening. Några dagar senare gick hon och köpte en dokumentförstörare. Fem år senare står hennes avhandling på ett svart piano. Fem år senare har mycket förändrats. AnnaKarin Kriström reflekterar över det i konstverkens tillblivelseprocess… Bredvid pianot hänger en mjukare skulptur med rundare former. Det var tidigare en avhandling i psykologi; om dyslexi och om språket som bild och tecken. Passande för ändamålet kan man tycka. Precis som hennes egen avhandling om gränslöshet. Eller den bästa vännens, som handlade om den belgiske språkkrossande poeten Michaux. Men hennes skulpturer är inte medvetet skapade med tanke på avhandlingarnas innehåll. – Så funkar det inte, då blir det för mycket tänkande. Jag vill komma bort från det.

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar

Det är å andra sidan lätt att hitta intellektuella ingångar till hennes konst. Det paradoxalt aggressiva i att strimla någonting för att sedan kärleksfullt ägna en ansenlig mängd tid åt att göra någonting nytt är ett sätt. Det kunskapsteoretiska i att se vetenskap som en väv (remsorna flätas i tuskaft, ett slags vävteknik) där olika områden krockar och knyts ihop ett annat. Wittgensteins teorier om att språket är en summa av olika språkspel som hänger samman som fibrer i ett rep ett tredje. Men analysen överlåter hon åt andra. Oavsett tolkningsväg har ingen hittills uttryckt att åsikter om att vad hon gör är vanvördigt mot forskningen, men hon utesluter inte att vissa uppfattar det så.”

Jag antar att det blev en ny avhandling, i konstvetenskap? Dubbel doktorsexamen således? I Sverige är allt möjligt. Jag har tjugo ex av min egen avhandling här hemma – det skulle bli en jätteskulptur med matteformler på, måste bara skaffa en strimlingsapparat. Kom hon inte på idén att även strimla sin doktorshatt? Eller examensbeviset? Kanske sin handledare? Eller opponenten? Möjligheterna är ju oändliga… Jag gjorde som bekant själv ett konstverk i vintras – här är det  (nederst) för den som missat 🙂 . Ledsen att även detta inlägg svällde upp, trots att hälften av vad som skulle tas med saknas. Får bli nästa gång… Glöm inte att se den intressanta videon:

Andra intressanta videos: Nobelpristagaren i fysik 2010 (Andre Geim) om politisk korrekthet SE talet HÄR (5 min). Nobelpristagarna 2010 diskuterar aktuella frågor: SE snillen spekulerar HÄR (58 min).

Lästips: Åklagare i Newsmill om  sexköpslag och genustrumpet, Axess diskuterar multikulturalim (var själv bjuden men kunde inte åka, dock kommer debatten upp på Axess Play inom kort), SVD ledare om Axessdebatten, SVD Understrecket om medborgarnas engagemang,  Tino Sanandaji i Svensk Tiskrift om invandring, liberalism och välfärdsstaten,  Maria Eriksson i Svensk Tidskrift om boken ”Den onödige mannen”,  Inlägg i SVD om utbildningsvetenskap, REPLIK i SVD om forskning i skolan, Storkris i Riksdagen: Ylva Johansson hade SD:are i sitt rum,  Thomas Gür: företagsklimat viktigare än SFI, Forskarnas skolsvek (DN) , Verklighetens folk behöver företrädare i politiken (DN).

Leijonborg och genusforskarna

Månen - en fristad långt bort från genus-vansinnet i Sverige

Svensk genusforskning – hur kan det komma sig att en civilisation som lyckats skjuta upp folk till månen hemfallit åt denna fullständiga idioti!? Det finns så mycket bättre saker vi kunnat använda dessa skattemedel till och då till och med uppnå det genusvetarna eftersträvar – exempelvis kan vi se till att kvinnliga fysikstudenter blir genuint intresserade av fysik genom att satsa på ämneskunskaper inom just fysik, istället för att pådyvla fysikerna genusteorier som inte ger dem tid att undervisa i sitt ämne eftersom de i första hand ska ”granska sig själva och sina fördomar” ur ett genusperspektiv på uppdrag av Tiina Rosenbergs projektgrupp.

Vad innebär för övrigt normalitet? Att något är normalt kan dels innebära att det är statistiskt sett oftast förekommande, och i så fall är de fenomen gensuvetarna kritiserar som normala inget att ”problematisera” – det är deskriptiv fakta. Det onormala är i denna bemärkelse av normalitet något som har lägre förekomst. Men med normalt kan man också avse det som eftersträvas i enlighet med en viss norm som är bestämd – exempelvis att ett visst beteende är upphöjt till norm som det rätta beteendet. I båda dessa bemärkelser av ordet normalitet är genusvetare onormala (än så länge). Men genusforskarna vill få dessa två att sammanfalla – de vill upphöja innehållet i sina teorier till norm, och därefter vill de att befolkningen ska fördela sig statistiskt i enlighet med deras utopi. Detta kan bara uppnås genom en massiv hjärntvätt – något vi bevittnar idag.

Genusforskarna vill kanske inte att den "manliga rationaliteten" ska ligga till grund för deras forsknings-metodik?

Har genusvetarna helt glömt bort vad den ursprungliga kvinnokampen handlade om – att ge kvinnor lika möjligheter att välja det liv de vill? Genusvetarna vill ”befria” oss från den paranoida världsbild de själva forskat fram genom att införa sina egna nyuppfunna förtryckarmekanismer. Men varför lyckas de inte? Varför kräver de hela tiden mer och mer pengar? Jo, för att det inte ser ut som de vill, så efter decennier av propaganda-insatser i statsfeminismens tjänst måste det finnas något skäl till att människor ändå inte beter sig ”önskvärt”. Det är detta genusforskningen av idag borde handla om – vari ligger det fundamentala felet i nuvarande teoribygge? En sann forskare är alltid beredd att ompröva tidigare teorier och de grundantaganden på vilka dessa bygger i ljuset av ny information. Varför arbetar inte genusvetarna efter dessa självklara vetenskapliga riktlinjer? Mer pengar till mer ”problematisering” genererar nya intressanta ”problemområden” som måste ”problematiseras” för de ”problematiska” skattebetalarnas pengar – så fungerar det idag. Vilken lukrativ affärsidé!

Apropå pengar, svenska Genusforskarförbundet kritiserar i det politiska nyhetsbrevet Genusperspektiv Alliansens forskningsproposition för 2009-2012 för att göra ”en alltför snäv koppling mellan genusforskning och jämställdhetssträvanden.” Kopplingen anses kasta forskningsfältet 15 år tillbaka i tiden. Regeringen har tillförsäkrat genusforskningen den summa som garanteras genom Vetenskapsrådets excellensssatsning på genusforskning.

På en röntgenbild av en manlig hand syns makten

Men detta räcker inte för gensuvetarna, som anser att ”Det behövs kraftfulla satsningar på sådan forskning som kritiskt prövar frågor om varför samhällsmakten fortfarande ligger i händerna på män.” Hur länge ska detta ”forskning” få fortgå, där tesen om könsmaktsordningen utgör både grundantagandet och slutsatsen i alla forskningsartiklar? Att man ska integrera genusperspektivet inom alla statliga förvaltningar räcker inte för gensuvetarna. De anser nämligen att man ”i processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt.” (sid 8 i nyhetsbrevet Genusperspektiv).

”Grundforskningsfrågor” innebär här ett djupt träsk med abstrakt teoretiserande där man  vanligtvis konkluderar att ”det finns olika sorters femininitet och maskulinitet”. Vi andra, icke-genusvetenskapligt skolade människor, visste detta sedan länge – att alla människor är olika individer. Men genusvetarna, som alltid kritiserar när andra generaliserar, väljer i detta läge, istället för att avveckla sin forskning efter denna nyvunna insikt, att införa nya könskategorier att placera folk i – ty annars vore ju deras forskning inte längre berättigad! De måste skapa könskategorier och ”studera” hur dessa kategorier förtrycker varandra och hur de olika maktordningarna som ryms inom och utom varje kategori samt inom och utom det fysiska Universum samverkar och på ett intrikat sätt hierarkiserar varje människa och hennes beteende, tankar och existens längs en endimensionell linje i första hand, och i andra hand måste man kartlägga exakt var varje politiskt inkorrekt tanke placerar sig i det komplexa planet samt vilka repressalier som är lämpliga för dem som upprätthåller det komplexa planet – nämligen x-axeln och y-axeln.

Ger svar på tal

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio år i höstas beklagade deltagarna (sid 8 i nyhetsbrevet) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar alltså Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (sid 3 i nyhetsbrevet) forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.”

Genustrumpeten

Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är gensuforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. De ägnar hela sin karriär åt att problematisera oss alla och vår verksamhet – vem ska problematisera genusvetarna och deras (ibland högst underhållande)  verksamhet?