Genusforskare offer för ”Brain drain”!

Elise Claeson - en sund röst i debatten

Först vill jag tipsa om Elise Claesons artikel i Aftonbladet, som utgör en slutreplik i en debatt. Här är den: Feminister – håll er borta från våra familjeliv!  och den utgör alltså en replik på Schymans Elise Claeson förstår inte vad jämställdhet innebär  samt Lisa Magnussons Varför ska kvinnors arbete vara gratis?  som i sin tur var reaktioner på Elise Cleasons ursprungliga artikel Svensk jämställdhet – en livsfara för kvinnor. Och läs även Elise Claessons artikel på svt.se: Befria de gröna hemmafru-feministerna från jämställdhetsutopin och hennes Newsmill från i maj: Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk.

Är detta genusforskarnas nya familjevänliga uppfinning?

Ni kanske inte tror att Genusmaffians förehavanden utgör någon risk för folkhälsan, men det gör den. För länge sedan skrev jag ett humorinlägg om genusvansinnets effekter på (dittills) normala människor, men om man läser om texten nu, så verkar det inte alls vara humor, utan skulle mycket väl kunna utspela sig i vilken stad som helst som berikats med en genuslobby som kör över allt i sin väg med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Och med normala människor menar jag samma sak som genusvetarna menar, nämligen människor som lever efter vissa normer, och följaktligen är de andra per definition, de genusupplysta, onormala, även om de faktiskt har normlösheten som norm vilket gör att de egentligen, mot sin vilja, i någon mening också är normala, men jag skulle aldrig lyfta fram detta för att inte såra deras känslor.

Här är min nya vithetsmätapparat

I förra inlägget  fick vi lära oss en del om forskningsområdet genus- och kritisk vithetsanalys, så jag hoppas verkligen att ni alla ägnat den senaste veckan åt att kritiskt granska er eventuella vithet. Själv har jag just utvecklat en helt ny spektroskopisk metod för att undersöka vithetsgraden genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus huden absorberar när man står mitt i skuggan av genusvansinnet. Om man upplever skuggan som mycket mörk blir det inte mycket ljus, vilket innebär att det som genusforskarna kallar en ”vit kropp” alltså med mitt mätinstrument kan bli medelbrun, gul, svart eller lila om man samtidigt har högt blodtryck, vilket man ju ofta får i Genusland. Inte jag dock, eftersom jag har en avstressande bettskena jag kan tugga på, och det påminner mig om att jag ju skulle skicka tandläkarräkningen till Nationella Sekretariatet för genusforskning.

Drömmen är att få in mitt resultat i tidskriften Genus med tema Innovation

Jag kallar en sådan av genusforskarna klassificerad ”vit kropp” som varken absorberar eller utstrålar något ljus i genusskuggan och som därför rent mättekniskt är en svart kropp, för en ”ambivalent kropp”. Jag hoppas därmed kunna publicera mig i någon kritisk vithetsprofilerad genustidskrift som accepterar vetenskapliga belägg för något, och om ingen sådan finns, så hoppas jag på att min hypotes om att ambivalenta kroppar skapas i genusskuggan kan komma att accepteras vitt, svart och brett om jag bara upprepar den tillräckligt ofta och får framföra den i något debattprogram på TV. Den kommer också att bli sann om jag lyckas sälja den till någon politiker som sedan uttalar den på TV. Gärna tillsammans med några standardfloskler som ökar trovärdigheten:

Det gäller att nå ut med sina hypoteser

”Hypotesen om ambivalenta kroppar i genusskuggan är något vi måste acceptera eftersom Sverige är en del av världen och eftersom vi lever i en demokrati, och ett öppet samhälle som vårt måste acceptera vissa hypoteser som sanningar eftersom vi strävar efter jämlikhet och jämställdhet och allas lika värde. Inte alla hypotesers lika värde givetvis, men alla andra lika värden, som exempelvis alla genusforskares lika värdering av en vetenskaplig utsaga, som därmed brister, precis som jämställdhetsarbetet skulle göra om inte vi politiker satt vid rodret och gav genusmaffian era skattepengar så att ni åtminstone kan bekosta er egen hjärntvätt, latmaskar.

Här kan Patriarkatet få trampa runt

Vi däremot maskar inte, vi går istället i täten och har gått om alla andra länder med vår öppna toleranta inställning mot olikheter, så länge olikheterna inte hamnar utanför det tillåtna intervallet, som är en krympande mängd. Vi ska få ner det till noll. Det är vårt mål. Då möts ändarna, och vi vill alla skapa möten mellan folk från olika ändar av världen, för utan dessa möten kan inte hypotesen om de ambivalenta kropparna i genusskuggan vara ett led mot ökad rättvisa. När ändpunkterna sammanfaller, då är vi nöjda. Då är nämligen alla lika, och mer exakt identiska fast utan en fast identitet, och livet blir rättvist. För millimeterrättvisa är den enda vi kan tänka oss, när vi väl tänker, vilket inte är särskilt ofta när jag tänker efter. Men oj, nu tänkte jag visst – ja där ser man. Att tänka en millimeter i taget, det är bra för demokratin. En öppen linjal kan vikas ihop så att ändpunkterna sammanfaller och då har vi en sluten cirkel, för ni vet ju alla att cirklar också kan vara öppna, men vi vill gärna sluta cirkeln och stänga in er medborgare i den så att ni inte kommer ut. Världen ute är ju farlig och vi måste skydda er från den.

Möbiusband

Om man vrider rättviselinjalen innan man sätter ihop ändarna får man ett Möbiusband och linjalens yta utgör samtidigt både in- och utsida, eller för att tala klarspråk, något vi politiker är välkända för – det finns ingen in- eller utsida, och det är så vi skapar ett öppet samhälle utan gränser, om ni inte faller av kanten givetvis då är ni illa ute. Och det är det här utanförskapet vi måste komma bort ifrån, utanförskapet som odlas av oliktänkande, som gör att alltfler hamnar utanför den sammanfallande ändpunkten. I en jämställd värld finns bara en demokratisk linjal och det är det vi alltid har i åtanke när vi fattar våra beslut – börjar folk tänka själva hotas rättvisan, demokratin, jämställdheten, sammanhållningen, klimatet, den hållbara utvecklingen och min riksdagsplats. Och då är vi verkligen ute på farligt vatten, eller i åtminstone jag, eftersom jag då inte längre har råd med båten som tar mig ut till min alldeles egna ö i skärgården.”

I vilket fall, med min ombyggda fotomultiplikator (se bild)  kan jag mäta hur många elektroner som slås ut som en följd av den fotoelektriska effekt som Einstein fick Nobelpriset för 1921, och ni får be om ursäkt att jag la in en allmänbildande bisats så här i genusvansinniga tider, och dessa elektroner accelereras sedan i ett högspänningsfält mot en genusartikel, så att ännu fler elektroner och bokstäver frigörs, tills jag har en tillräcklig elektronisk förstärkning som jag sedan kan rikta mot Patriarkatet, som i sann patriarkal anda, mäter den  (vi vet ju att det här att räkna och mäta saker är ett patriarkalt påfund – se tex Genusfysik och konsensuskultur eller Hur många aprilskämt? ).

Genusforskarna känns lätt igen, här flög en framför mitt fönster igår, och försökte spionera på min nya vithets-spektrometer.

Äsch, nu tappade jag tråden, som vanligt :-). Eller egentligen inte, det är bara det att tråden alltid förgrenar sig lite på vägen, vilket är helt normalt om man vill vara en kreativ matematiker som ser nya möjligheter och nya lösningar på uråldriga problem. Då måste man kunna associera fritt som en genusforskare och inte låta sig störas av triviala saker som verkligheten och världen utanför. Där har jag och genusforskarna faktiskt något gemensamt. Förutom att de tar sig ut i verkligheten när de ska implementera sina hypoteser, medan jag skickar in mina (dessutom bevisade) hypoteser till en vetenskaplig tidskrift och inte till DN debatt. Men det där inlägget jag skrev för två år sedan, och som var menat som ett skämt men som så här i efterhand framstår som helt normalt, jag får inte plats med det utan får ta det nästa gång. Ledsen att det blev så här :-).

Men glöm inte läsa debattartiklarna överst i inlägget! Det är ju faktiskt så, att många så kallade jämställdhetssträvanden faktiskt är, om jag får lov att använda ordet, kvinnofällor. Istället för mansfällor, som det var tänkt från början.

Det kostade bara 81 miljoner kronor att institutionalisera genusvansinnet inom akademin

Missa nu inte senaste numret av Genusperspektiv! Under rubriken ”Framgångsrik satsning på excellenta genusmiljöer” kan vi läsa att de 27 miljoner som Vetenskapsrådet satsat på dessa tre genusexcellensmiljöer lett till att de vuxit sig starka – och att detta inte kunnat ske utan de där extra miljonerna. Alltså 27 miljoner till vardera excellenscentreum – totalt 81 miljoner kronor! Notera att genusforskarna gärna problematiserar elitisering inom akademin och excellenssatsningar inom andra områden (se om detta i inlägget Genusvetenskap – en krigsmaskin). De måste väl också snart undersöka sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv? Det blir väl 81 miljoner till då… Så där föder och göder vansinnet sig självt.  Excellensmiljöerna har följande intressanta teman:

Uppsala (Forskningsprogrammet GenNa): genus och fysik, genus och djurforskning, genus och didaktik, genus och neurovetenskap, genus och bioetik, genus och biosocialitet.

Umeå (Forskningsprogrammet ”Challenging gender”): genus och demokrati/social rättvia, genus och emotioner, genus och våld, genus och hälsa, genus och normalisering.

Linköping/Örebro (Övergripande tema ”Gendering excellence”): genus, sexualitet och global förändring; Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier; Skillander och sanktioner: sexuell hälsa, kropp och ”empowerment”.

På sidan 2 i nyhetsbrevet Genusperspektiv kan vi läsa:

Det pågår en oroväckande och omfattande "brain drain" av genusforskare till excellensmiljöerna, så att hela städer riskerar att ödeläggas.

”Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som inte varit möjlig utan satsningen… Man kan se satsningen som ett bidrag till genusforskningens institutionalisering. Om man vill medverka till att etablera ett forskningsområde snabbare, vittnar det här om att det är möjligt. Då krävs den här typen av storsatsning…

Risk för ”brain drain”?

Utvärderarnas rapport nämner, men går inte djupare in på, den eventuella risken för att sasningarna har dränerat andra miljöer på forskare genom att de sökt sig till excellensmiljöerna.”

Ska det verkligen få vara så, att alla andra svenska städer dräneras på stora genusgenier? 😉 Låt mig gissa vilken lösning Vetenskapsrådet, och inte minst genusforskarna själva, har på detta problem: låt oss göra varje svensk stad till en excellensmiljö för genusforskning! Vi är ju redan på god väg.

Annons

Väst driver på fördumningen av Östeuropa

Fördumningsindustri på export till Östeuropa?

I förra inlägget tipsade två kommentatorer (tipstack till Nordbo och Galne Gunnar) om följande mycket intressanta video: ”Är PK värre än kommunism?” (lite längre ner i inlägget). Här får vi utöver flera intressanta iakttagelser kring och jämförelser mellan PK-fenomenet i väst och det forna kommunistiska systemet i öst höra hur utbildningsreformer dikterade från väst leder till en fördumning i de östeuropeiska länderna. Hittills dock begränsat till vissa akademikerkretsar samt den mediala och politiska eliten. Dvs det har, till skillnad från i väst, ännu inte slagit rot i de breda folklagren. Och det beror dels på att utbildningsväsendet ännu inte är helt tillintetgjort och dels på att folk inte är särskilt naiva. Åren efter 1989 tillkallades allehanda ”experter” från delar av akademin och den politiska sfären från väst för att gästföreläsa vid de bulgariska universiteten, och det här skrattade man gott och länge åt. Bilden av vad väst stod för som odlats bland folket under kommunisttiden raserades på nolltid. Dock kan man uppnå fördumning ändå på sikt med ekonomiska incitament, vi har tex det kontinuerliga pengaflödet från EU (daglig reklam i riks-TV inför och kort efter EU-inträdet 2007) för ”upplysningsprojekt” som envar kunde söka för att göra sig en karriär. Snabbt lärde man sig de mantran och floskler som skulle upprepas för att de utländska ambassadörer och experter som övervakade processen, skulle bli nöjda. Den man inte kan hjärntvätta köper man för pengar. Hur mycket den nya elit som profiterar på det här ekonomiskt och karriärmässigt själv tror på tokigheterna kan man ifrågasätta. Problemet uppstår när det inflytande den får och måste förvalta genom att profitera på det här ska omsättas i praktiken. En opinionsundersökning som presenterades i bulgarisk TV den 10 november 2009 (20-årsjubileet sedan kommunismens fall) talar sitt tydliga språk:

43.2% anser att mer är förlorat än vunnet sedan 1989.

22.5% anser att mer är vunnet än förlorat sedan 1989.

34.3% anser att det väger jämnt.

Vägen in till svensk arbetsmarknad: klipp och klistra för vuxna

På tal om sådant här, ni missade väl inte inslaget i Studio Ett den 13 april om hur invandrare i Sverige skrattade gott (HÄR  eller HÄR) åt den klipp- och klistrakurs som man ordnat åt dem som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (min 1:30- 2:30): ”Taha i Katrineholm har däremot aldrig haft ett riktigt arbete i Sverige. Under flera år har den före detta taxichauffören från Bagdad varvar SFI, praktikplatser med vad som han kallar ”fåniga pratkurser”… Taha och hans fru skrattar åt situationen, och så berättar Taha om en av alla dessa arbetsmarknadskurser som han gått i  Sverige. ”Nyligen fick vi i uppgift att göra något slags klipp och klistra-kollage om hur vi upplevde Sverige. Vi satt som dagisbarn och klippte ut bilder ur damtidningar”, berättar han. ”Och jag klippte ut bilder på små söta bebisar och på prinsessan Viktoria. Nej dagis… ha ha ha! [otydligt tal och höga skratt]…”.  Klipp- och klistra-kurser kommer väl snart att finnas i universitetens kurskataloger, om momentet inte redan ingår och införts bakvägen, som det obligatoriska genusvansinnet. Gå en kurs i härskarteknik 7.5hp!

Får att återgå till den video jag tänkte lägga upp. Allt han säger stämmer väl överens med de iakttagelser jag själv gjort under de årliga besök jag gjort i Bulgarien sedan jag var 9 månader. Jag besökte förresten några institutioner vid Sofias universitet ett par gånger åren efter 1989 (eftersom min mormor har två systrar som är verksamma som professorer där) och man var ganska oroad över att man accepterat en amerikansk modell där det ingick baseball och gympaövningar under värdefull kurstid – så såg upplägget för blivande akademiker inte ut före 1989. Men det där var bara början, nu är själva kursinnehållet också under attack och fördumningsindustrin är satt i system:

Kort om det postmoderna samhället (wikipedia):

”Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”

Ljushastigheten - ett patriarkalt påfund

Känns detta igen? Vissa forskare, som exempelvis Luce Irigaray (född 1930), som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa, har bidragit med flera kloka insikter. Hon analyserade i sin essä Sujet de la science, sujet sexué? (1987) ”Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Jag hade massa annat att ta upp men den där videon förändrade min planering, så jag återger bara en sak till här (uppdatering: det blev visst flera saker) som är relevant i sammanhanget: Sindra Peterson Årsköld som är docent i biokemi vid Lunds universitet har skrivit en läsvärd artikel i Kemivärlden Biotech: ”Kemist & feminist? Javisst! Men bespara mig genuscoacherna.”

Docent i Lund ifrågasätter genus-infiltrationen av akademin

”För två år sedan blev jag utskälld av Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och tidigare frontfigur i FI. Hon skulle presentera genuscertifieringen som hon har utvecklat, som ska göra Lund till ett mer jämlikt lärosäte. Föredraget ingick i en omfattande ledarskapsutbildning, och publiken bestod av trettio intresserade akademiker med ledarskapsuppdrag på olika nivåer. Hon inledde seminariet otydligt, och efter en kort stund räckte min bordsgranne, en man från Lunds tekniska högskola, upp handen. Hon tystnade och vände sig mot honom; han tolkade detta som att han fått ordet och ställde en fråga. Det skulle han inte ha gjort. Med blixtrande ögon vrålade hon: Du är man, jag är kvinna, och därför håller du käften! Hon fortsatte därefter att ömsom skälla ut, ömsom förolämpa hela gruppen, oprovocerat och osammanhängande, i hela 45 minuter. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag har aldrig sett ett sådant hat… Tyvärr lurar betydligt farligare bestar i genusdjungeln än en argsint tant och några kontraintuitiva hypoteser. Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor för Södertörns högskola, har kritiserat grund- och gymnasieskolans fysikböcker för att de framhåller fysiken som objektiv kunskap.” [se här: 1 , 2 , ”Genus och text” uppmärksammades först av Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers].

”Som kvinna, fysiker och kemist blir jag förolämpad och upprörd över dessa idéer. Varför angriper man naturvetenskapen, vars oföränderliga kärna står över genus och som dessutom är nyckeln till den rikedom som gör att vi överhuvud taget kan sitta här och spekulera, mätta och friska? Och varför blanda in hypoteser om vår sexualitet i praktiskt jämställdhetsarbete, som ska syfta till lika villkor på arbetsplatsen och inget annat? Huruvida det är arv eller miljö som ger oss våra genusidentiteter är irrelevant i sammanhanget.

Kemi- eller genuskurs? Hur väcker vi de ungas intresse för vetenskap?

Som feminist blir jag snarare rädd. Om förtroendet för jämställdhetsarbetet urholkas kommer vi att se en fruktansvärd backlash, och dyrt vunnen mark kommer att förloras. Därför måste vi omgående hitta tillbaka till huvudspåret: Män och kvinnor ska ha lika villkor, lika möjligheter, lika skyldigheter. Samma lön för samma insatser. Vi no-nonsense-feminister måste förmedla detta tydligt till makthavarna. Välmenta satsningar på omfattande genusutbildningar och obligatoriska seminarier gagnar inte jämställdheten; det är bortkastad tid och bortkastade pengar. Hur ska man då öka jämställdheten inom kemin? Det som är bra för kvinnor sammanfaller med det som är bra för alla; inom akademin innefattar det ostörd tid, tillräckliga resurser, ett rikt nätverk, en mentor, möjligheter att meritera sig, en stimulerande forskningsmiljö. Alla vill ha tillgång till detta, men det är tyvärr fortfarande svårare för  kvinnor än för män att få det. Var därför uppmärksam på kvinnor i din omgivning, särskilt de som befinner sig tidigt i karriären. Tillhandahåll stöd utan att offerförklara henne. Hjälp henne till chansen att briljera – resten sköter sig självt! Utan en enda genuscoach.”

På tal om kemigenus – påminner den intresserade läsaren om mitt gamla inlägg Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket om några av medias pk-misstag och om hur Skolverket vill ha in ett genus- och etnicitetsperspektiv i kemiböckerna.

Annat läsvärt (och underhållande): professor Bo Rothsteins GENUSBREV till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

Och missa inte Zarembas fortsatta artiklar om den svenska skolan –mycket läsvärda!!!

1. Så tog teknokraterna kommandot över skolan

2. Sverige har slutat undervisa – så förlorade lärarna sitt yrke

3. Så sänkte skolan kraven på läskunnighet 

Skolrelaterat :  Grattis skattebetalare – VR-finansierade projekt med genusanalyser av lärare. Exempel: 4.5 miljoner för ”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning”. Ur den beviljade projektbeskrivningen:

Forskarna sätter sig på en piedestal och ignorerar studenternas egna teorier

”Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter ide skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas” (Lärarhögskolan, Stockholm!!)

Liknande: Grattis skattebetalare –del 2   (fler VR-projekt med genusinrikting). Exempel: 1.7 miljoner för ”Hur görs djur? Biologi, sexualitet, kön och ”ras” i SVT:s naturprogram”. Ur ansökan:

Hur "etnifieras" naturen i SVT?

”Vilka strömningar, teorier och resultat från biologisk forskning om kön, sexualitet, ras och art används och dramatiseras i naturprogram i svensk TV?… 2.Hur produceras och reproduceras (mänskliga) föreställningar om natur, kultur, kön, sexualitet och reproduktion i skildringarna av djurens liv? Och vad får det för konsekvenser för våra uppfattningar om ”naturligt” och ”onaturligt” vad gäller dessa kategorier? 3. Hur etnifieras naturen, djuren och de människor som avbildas i naturprogrammen? Hur representeras ”svensk” natur och ”svenska” djur och människor i förhållande till exempelvis ”afrikansk” natur? Hur konstrueras ”ras” i förhållande till ”art”?” (Uppsala Universitet, Centrum för Genusvetenskap)

Ny konstform: Doktorsavhandling blev pappersskulptur, UNT  (tipstack till QED, en av mina mest trogna läsare och kommentatorer, jag förstår att du blir förfärad i egenskap av professor 🙂 ) :

Det paradoxalt aggressiva i att strimla sönder sin doktorsavhandling kan förstås om man betänker att vetenskap kan ses som en väv av remsor

”På en soffa i ett vardagsrum i en lägenhet i Eriksberg satt AnnaKarin Kriström och grät av ilska och missmod. På bordet framför låg hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap, De gränslösa böckerna. Hon hade disputerat en månad tidigare, i april 2006. Nu ifrågasatte hon varför hon hade ägnat fem år åt att göra det – hon letade mening men hittade ingen. Plötsligt såg hon emellertid, glasklart, hur avhandlingen strimlades sönder framför henne. En hög remsor låg kvar… Hennes händerbörjade sakta plocka med remsorna. Fläta samman dem. Bygga upp någonting nytt. Insikten slog henne. Hon kunde transformera texten till form. Skapa mening. Några dagar senare gick hon och köpte en dokumentförstörare. Fem år senare står hennes avhandling på ett svart piano. Fem år senare har mycket förändrats. AnnaKarin Kriström reflekterar över det i konstverkens tillblivelseprocess… Bredvid pianot hänger en mjukare skulptur med rundare former. Det var tidigare en avhandling i psykologi; om dyslexi och om språket som bild och tecken. Passande för ändamålet kan man tycka. Precis som hennes egen avhandling om gränslöshet. Eller den bästa vännens, som handlade om den belgiske språkkrossande poeten Michaux. Men hennes skulpturer är inte medvetet skapade med tanke på avhandlingarnas innehåll. – Så funkar det inte, då blir det för mycket tänkande. Jag vill komma bort från det.

Jag och min lillebror med våra doktorsavhandlingar

Det är å andra sidan lätt att hitta intellektuella ingångar till hennes konst. Det paradoxalt aggressiva i att strimla någonting för att sedan kärleksfullt ägna en ansenlig mängd tid åt att göra någonting nytt är ett sätt. Det kunskapsteoretiska i att se vetenskap som en väv (remsorna flätas i tuskaft, ett slags vävteknik) där olika områden krockar och knyts ihop ett annat. Wittgensteins teorier om att språket är en summa av olika språkspel som hänger samman som fibrer i ett rep ett tredje. Men analysen överlåter hon åt andra. Oavsett tolkningsväg har ingen hittills uttryckt att åsikter om att vad hon gör är vanvördigt mot forskningen, men hon utesluter inte att vissa uppfattar det så.”

Jag antar att det blev en ny avhandling, i konstvetenskap? Dubbel doktorsexamen således? I Sverige är allt möjligt. Jag har tjugo ex av min egen avhandling här hemma – det skulle bli en jätteskulptur med matteformler på, måste bara skaffa en strimlingsapparat. Kom hon inte på idén att även strimla sin doktorshatt? Eller examensbeviset? Kanske sin handledare? Eller opponenten? Möjligheterna är ju oändliga… Jag gjorde som bekant själv ett konstverk i vintras – här är det  (nederst) för den som missat 🙂 . Ledsen att även detta inlägg svällde upp, trots att hälften av vad som skulle tas med saknas. Får bli nästa gång… Glöm inte att se den intressanta videon:

Andra intressanta videos: Nobelpristagaren i fysik 2010 (Andre Geim) om politisk korrekthet SE talet HÄR (5 min). Nobelpristagarna 2010 diskuterar aktuella frågor: SE snillen spekulerar HÄR (58 min).

Lästips: Åklagare i Newsmill om  sexköpslag och genustrumpet, Axess diskuterar multikulturalim (var själv bjuden men kunde inte åka, dock kommer debatten upp på Axess Play inom kort), SVD ledare om Axessdebatten, SVD Understrecket om medborgarnas engagemang,  Tino Sanandaji i Svensk Tiskrift om invandring, liberalism och välfärdsstaten,  Maria Eriksson i Svensk Tidskrift om boken ”Den onödige mannen”,  Inlägg i SVD om utbildningsvetenskap, REPLIK i SVD om forskning i skolan, Storkris i Riksdagen: Ylva Johansson hade SD:are i sitt rum,  Thomas Gür: företagsklimat viktigare än SFI, Forskarnas skolsvek (DN) , Verklighetens folk behöver företrädare i politiken (DN).

Genustrumpetdagen!

Genustrumpeten

Idag är det exakt två år sedan genustrumpeten såg dagens ljus i SVD och om jag hade vetat bättre hur illa det låg till med allt vansinne så hade jag istället för att skämtsamt skicka denna till Brännpunkt istället skickat den som en seriöst menad postdoc-ansökan direkt till VR och troligen kammat hem några miljoner för att studera hur matematiken som vetenskap omedvetet genom sitt bruk av variabler och normer befäster stereotyper och förstärker den i samhället rådande könsmaktsordningen. Vi vet ju alla att det är matematiska normer (olika sätt att mäta längden av en vektor i ett normerat rum) som ligger bakom den förtryckarstruktur som döljer sig bakom flerdimensionell analys och som man indoktrinerar oskyldiga studenter med. Jag har själv bidragit med detta både vid Stockholms Universitet, KTH och nu senast vid Uppsala Universitet, vilket ju kan få allvarliga konsekvenser för framtidens civilingenjörer, som naturligtvis har ett mycket större behov av att läsa genuskurser, i synnerhet som det politiska målet idag är en fullständig, total och irreversibel samhällskollaps. Och politiker vill man ju inte säga emot.

Det här politiskt korrekta vattnet har passerat ett flertal indoktrineringsanstalter innan det når oss

Ibland kan man dessutom hålla med dem, som tex när Birger Schlaug gick ut i SVD och skrev: ”Därför bör man inte ritualmässigt slå ifrån sig Tanja Bergkvists ironiska inlägg. Tvärtom: ta det till grund för lite självkritik” , där han varnade proffstyckareliten, bland annat sig själv, för att inte ta min kritik på allvar. Eftersom det skulle kunna uppstå en motrörelse, som vill bidra med något konstruktivt till samhället istället för att störta det med hjälp av genusvansinne. Schlaug själv gillar genusvansinnet. Han vill bara att man ska ta debatten om galenskapen så att det inte uppstår någon form av organiserat missnöje, lösningen är att proffstyckareliten måste låtsas att ämnet är föremål för debatt, tex genom att bjuda in tio personer med samma åsikt i en debattstudio, där alla kan övertyga varandra om hur förträfflig galenskapen är, men att vi måste ha den av olika skäl, där är man nämligen lite oense – ska vi ha galenskapen för att slösa skattepengar eller för att fördumma nästa generation, eller kanske båda? Vilket är egentligen viktigast, och hur snabbt får detta ske utan att någon märker att både pengarna och IQ:t ligger på noll? Och då glömmer ju folk av det var existensfrågan som var det debatten egentligen skulle handla om. Schlaug skriver också: ”Vi får alla vårt vatten genom en kran, men de flesta av oss har ingen aning om varifrån vattnet kommer. Det har runnit lång väg genom rör, det har förändrats genom de filter det passerat.” Precis, det vatten vi alla dricker har mycket riktigt förändrats då det filtrerats under sin passage genom alla samhällets genusinfiltrerade indoktrinerings-anstalter under sin väg till folket och det är bra att Schlaug som miljökunnig bekräftar detta, det är just därför man sätter teet eller kaffet i halsen varje morgon på T-banan när man öppnar dagens Metro, eftersom vattnet, liksom tidningen, har blivit förgiftat. Tur då att FOI, som jag skrev om i senaste Axess, har bidragit med en vattenreningsteknik så att soldater och lokalbefolkningar i utlandet kan dricka rent vatten – kanske dags att börja använda den tekniken även på hemmaplan, eller vad tycker Schlaug som är så miljömedveten? Med ett bra reningsverk, och med ”bra” menar jag ett som jag själv konstruerat, kommer politisk genuspropaganda och tillhörande desinformation att filtreras bort innan de når sin slutdestination och förgiftar våra sinnen.

Sedan kom Vetenskapsrådet dagen därpå med sin syn på saken och sedan jag med slutreplik. Det gäller att tänka sig noga för innan man tar uppdraget som generaldirektör för en genusinfiltrerad myndighet, eftersom man då måste kunna stå för alla inslag i verksamheten, vilket kan vara svårt när det gäller genus, i synnerhet om man är professor i fasta tillståndets fysik, vilket ju Vetenskapsrådets dåvarande generaldirektör Pär Omling var. Biträdande generaldirektör vid tidpunkten var dock Gunnel Gustafsson, som har en massa genusmeriter på sitt CV. Intressant att notera är också att Bengt Westerberg  var ordförande för Vetenskapsrådet 2001-2006, vilket kan ha påverkat genusutvecklingen, eftersom han uppenbarligen också varit ordförande för Högskoleverkets jämställdhetsråd samt ”knuten till Högskolan i Karlstad (numera Karlstads Universitet) som utvecklingsledare inom genusvetenskap och ordförande för jämställdhetskommittén.”. En enda, eller ett par, eldsjälar kan således bidra till att bygga upp, eller rasera, ganska mycket – det gäller bara att vara tillräckligt fanatisk och att aldrig ge upp. Se det som en uppmaning kära bloggläsare! Men nu är genustrumpeten så uttjatad så jag släpper det nu, måste bara avsluta med den genustrumpetsång som jag och Matte Matik, framför allt Matte Matik, gjorde ett år senare efter att vi  kommit i kontakt via min blogg. Det finns faktiskt andra saker som händer idag än att Genustrumpeten fyller två år. För det första fyller min mamma år – grattis! 🙂 För det andra fick min bror och hans fru sitt tredje barn idag – en dotter! 🙂 Och sedan anlände ett handskrivet blev – ett gratulationskort till mig på den stora Genustrumpetdagen – tack Info! 🙂 Texten till låten nedan HÄR.

OBS! Matte Matik har gjort matematiksånger – lyssna på dem HÄR!

Genuskemi och några klavertramp i det politiskt inkorrekta träsket

Axess nr 9 2010

Ok…varning för långt inlägg. Trevlig helgläsning till er som orkar ta er igenom vansinnet! :-). Nu är det senaste numret av Axess Magasin ute. Temat är ”Den ömtåliga civilisationen” och flera av artiklarna ligger ute på nätet (se länkar nedan), dock inte min krönika, som återfinnes på sådan 64 (för första gången, den brukar ju alltid hamna på sid 58 eller 60). Jag tar upp det här med JÄMI, som ni ju redan känner till sedan blogginlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! och uppföljaren ”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”. Här är artiklarna tillgängliga på nätet: Antikt ideal (JohnArmstrong), Vikten av andligt välstånd (Rob Riemen), Den obäddade sängens diktat (Johan Lundberg), Mot sängkammaren!” (Niklas Ekdal), Civilisation kräver uppoffringar (Svante Nordin). Svante Nordin var som ni minns min meddebattör i Filosofiska Rummet i mars om genuscertifieringen.

Ytterligare en av mina fyra katter

Häromdagen medan jag och dottern lekte med våra fyra katter med några gamla skosnören lyssnade jag på programmet ”En bok, en författare” i Kunskapskanalen (bara en kvinna kan göra två saker samtidigt så här) där man hade ett samtal om boken ”Afrika” med dess författarinna Ellen Hillbom, som också är doktor i ekonomisk historia verksam vid Lunds Universitet. Allt flöt på i vanlig ordning medan
katterna sprang runt och nästan välte TV:n, tills man 20 minuter in i programmet (här i UR Play) kunde höra följande (min 19:56 och framåt):

Intervjuare: ”Men i Afrika då, spåren av kolonialismen, såren av kolonialismen, vad ser vi av det idag då?”

Dr Ellen Hillbom: ”Ja en sån sak som vi ser det är ju uppdelningen, gränsuppdelningen, det är ju väldigt få gränser som egentligen har förändrats efter självständigheten. Och det har ju inneburit att man har skapat länder som Nigeria, med 250 olika folkslag som ska samlas inom en nationsgräns. I andra fall i Somalia har man delat upp den somaliska folkgruppen i fem olika stater, och det här har ju orsakat problem, att statsstaterna, det som förväntas att bli nationalstater, inte bygger på en homogen befolkning som vi kan känna här i Europa, det har inte fått växa fram på ett mer långsamt naturligt sätt utan tvingats på, och det är väl mycket utav det vi kanske ser som, man tycker om att kalla för etniska konflikter idag, många av de grupperna, folkgrupperna, skapades ju också utav kolonialmakten.”

Bulgarien - sedan år 681

Det intressanta här är inte analysen av Afrika, som säkerligen är helt korrekt, utan det faktum att Hillbom säger något som man egentligen inte får hävda, något som dessutom anses helt felaktigt av experterna i det politiska etablissemanget och journalistkåren (även om dessa inte innehar doktorsgrad så är de ju ändå som bekant ämnesexperter inom alla tänkbara områden): att det varit en fördel för de europeiska staternas framväxt med en homogen befolkning, och inte bara det – dessutom har nationalstaterna, till skillnad från här i Europa, inte fått växa fram på ett naturligt sätt, vilket varit en nackdel. Får man verkligen säga att nationalstaterna i Europa vuxit fram ”på ett långsamt naturligt sätt” och att det varit en fördel med homogena befolkningar!? Naturligt och långsamt? Jag trodde att de alla var en onaturlig social konstruktion som implementerades från en dag till nästa någon gång på 1800-talet. Har dagstidningarna lurat mig?

Min blåögda birma kommer bra överens med de gulögda perserkatterna

Detta är inte det enda exemplet på när svensk media omedvetet klantar sig. Jag har sparat ett utklipp här från Metro Stockholm (i Plus) från den 29 november på sidan 28. I artikeln ”Därför dras vi till folk som liknar oss själva” kan vi läsa: ”Hur vi mår, vem vi gifter oss med, om vi blir sjuka, hur mycket pengar vi tjänar och vem vi röstar på – allt beror på dina vänner. Men varför? ”Genetic similarity theory” kan ge oss svaret. Den kanadensiske psykologiprofessorn Philippe Rushton menar att våra gener är programmerade för att bli attraherade av att skaffa barn med någon som liknar oss själva. – Gener för blåa ögon har större möjligheter att föra sig själva till kommande generationer om de samtidigt får sina bärare att attraheras av andra med blåa ögon snarare än av dem med bruna ögon, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet… – Vi nätverkar och umgås med dem som liknar oss själva eftersom detta är ett sätt för våra gener att överleva, säger Kimmo Sorjonen, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.”

Metro behöver hjälp av ett proffs

Detta är innehållsmässigt inte mer kontroversiellt än vad som brukar stå i Illustrerad Vetenskap. Intressant är att Metro refererar till professor Philippe Rushton som skrivit flera politiskt inkorrekta böcker, bland annat boken”Race, evolution and behaviour”, som jag själv läste för några år sedan, och jag kan lugnt säga att den var väldigt politiskt inkorrekt. Om svenska journalister hade haft någon form av koll, dvs utbildning eller bildning, hade man i sann PK-anda inte vågat hänvisa till Rushton. Detta är den andra missen på kort tid som media gjort sig skyldig till och som jag av en slump snubblat över. Jag ska hålla ögonen öppna för fortsatta missar och hoppas på så sätt kunna göra karriär inom den statliga censurapparaten. En effektiv censur förutsätter pålästa och kunniga medarbetare i statens, eller medias, tjänst. De här misstagen måste hänga samman med den senaste PISA-studien som jag bloggade om här nyligen.

Julmust kan underblåsa nationalistiska strömningar!

Dessa två exempel utgör dock olyckliga undantag som snabbt måste falla i glömska. 99.999999% av alla artiklar i media är naturligtvis PK så som sig bör. Expressen varnar oss tex för farorna med julmust: ”Anna Burstedt förklarar att mat är en viktig del av varje folks nationella identitet. Men hon ser en fara i att vissa grupper gör sig till tolk för vad som är tradition och identitet – i dessa tider när främlingsfientligheten ökar. – Mat kan användas i politiskt syfte för att utestänga människor. Men den kan också vara gränsöverskridande. Man kan bjuda in andra till att dela sin julmust, säger hon.” Men låt mig komma till saken, till det jag egentligen skulle blogga om: Kemigenus. Bloggen Tradition & Fason har redan tagit upp detta, som man kunde läsa om i Skånskan den 9 december (återger hela artikeln):

”Genus och etnicitet är kanske inte det första man tänker på när man öppnar en kemibok för mellanstadiet. Men skolinspektionen har granskat kemiböckerna på Ludvigsborgs friskola och kommit fram till att det brister i jämställdhetstänkandet. Ur kemisynpunkt är det inget fel på böckerna, men eftersom de är från sent 1990-tal anser de inte belysa etnicitet och genus på ett modernt sätt. Bland annat är namnen på personer som förekommer i böckerna nästan uteslutande västerländska, andra kulturer nämns över huvud taget inte. Böckerna speglar med andra ord inte det mångkulturella samhället.”

 

Genus- och etnicitetsperspektiv saknas i kemiböckerna!

”Skolan får beröm för det pedagogiska arbetet men kurslitteraturen i kemi måste man göra någonting åt, menar Skolverket. Dessutom vill Skolverket att att Ludvigsborgs friskola i högre utsträckning börjar tala om genus och etnicitetsfrågor, både lärare emellan och med eleverna. Någon vidare reflektion över läromedlens normerande funktion vad det gäller genus och etnicitet finns inte som det ser ut i dag.”

”Kerstin Lindberg tog nyligen över som rektor på Ludvigsborgs
friskola och tar åt sig av kritiken. – Det stämmer, det har varit eftersatt. Det har varit olika ledningar på skolan och jag har inte hunnit med den biten. Men vi ska åtgärda det här. Litteraturen ska utvärderas och nya böcker ska köpas in. Man kommer även att inleda en tydlig jämställdhetsplan för personalen och bjuda in föreläsare i genus och etnicitetsfrågor. – Jag har börjat göra analyser. Det handlar både om att lärare ska bli mer medvetna och om hur vi ska prata med eleverna. Det ska satsas på det här. Senast den 3 mars kommer Skolverket att följa upp vilka förbättringsåtgärder som har vidtagits.”

Trots hundratals miljoner på genusinsatser blir svenska elever inte bättre i kemi!

Även Johan Ingerö har bloggat om detta. Det här är så absurt att det inte ens behöver kommenteras. Och så undrar man varför svenska skolelever blir allt sämre i de naturvetenskapliga ämnena, liksom i matematik (men mitt ämne har de inte gett sig på än. Eller vad säger jag!? Visst finns en genusanalys av matematiken!). Trots att man satsar miljoner och åter miljoner i svensk skola på genuskunniga specialpedagoger och ägnar dyrbar lektionstid åt diverse rollspel, genusteori, värderingsövningar, allas lika värde-projekt, bygger världsfredsutställningar, har normbrytande samtal, anordnar värdegrunds-dialoger, gör könsrollsteater och bjuder in genuspiloter som föreläser om maktstrukturer – hur kan Sverige då inte vara världsbäst och kamma hem alla kemiolympiader? Väldigt konstigt ju… Men Vetenskapsrådet både vet och har råd och satsar 5.5 miljoner på ytterligare ett genusprojekt till lärarutbildningen för perioden 2011-2013:

”I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius. I projektet utforskas lärarstudenternas relation till lärande och undervisning i naturvetenskap från ett genusperspektiv… Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.”

Genustrumpeten gick sönder i skidbacken

Vem är förvånad? Med 700.000 kronor till att undersöka trumpeter ur ett genusperspektiv är detta ytterligare ett steg framåt. För fler VR-finansierade projekt se Grattis skattebetalare del 1 och Grattis skattebetalare del 2. För den som är intresserad av det här så har Skolverket som bekant beställt en rapport från professorn i pedagogik och nuvarande rektorn vid Södertörns Högskola,  Moira von Wright, där hon studerat fysikböckerna ur ett genusperspektiv. Rapporten heter ”Genus och text” och jag har sammanfattat den i två blogginlägg. Det här är riktigt sjukt – läs det den som inte gjort det: Genusväldet intar Södertörns högskola och Von Wright och tekoppen.

Pedagogikprofessorn konstaterar bland annat följande:

* ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan.” (sid 7)

* ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

* ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.” (sid 64)

Grattis Sverige! Påminner om att Snillen spekulerar bara ligger uppe till och med imorgon lördag för den som missat programmet eller vill se om det. Igår kväll kunde man se programmet ”Nobel 2010: Hard talk” om Nobels fredspris, med repriser den 21 december och 27 december – sevärt!  Nedan ett framtidsscenario för svensk skola:

LÄSTIPS: ”Interaktivitet – ännu ett framsteg bakåt” av Johan Hakelius, Johan Norberg i Metro, Björklund i DN om svensk forskning, genusdebatt om excellenssatsning och mer , se även Genusnytts granskning, DN om barn och karriär, Skoldebatt i SVD, Kvinnor sorterar bort kvinnor, Världen Idag om en tabubelagd verklighet. Ännu ett fall av politiskt inkorrekthet, nu i Expressen. Pär Ström (som driver bloggen Genusnytt) skriver i SVD.

BLOGGAR om genusvansinne: Morgonsur om värdegrund del 1, del 2 och del 3. Aktivarum, Matte Matik, Pelle Billing, Genusnytt, Anders B Westin.

Hållbar utveckling, hållbar jämställdhet och hållbart vansinne

Likheten är helt uppenbar. 1% genetik och 99% hårt arbete blev vårt öde

Tipstack till QED och Ya Krivetko: ytterligare en rolig Hitler-video: Einstein söker professur. Tyvärr har det inte gått att bädda in videon i just wordpress, av okänd anledning… Men klicka på denna länk eller hellre denna: http://www.overstream.net/swf/player/oplx?oid=msuzipe7ngux&noplay=1 (allt verkar lite trögt, men det är värt att vänta på). Matte Matik har också uppmärksammat denna video: HÄR. Jag kan prova för femtioelfte gången:

<object width=”402″ height=”377″><param name=”movie” value=”http://www.overstream.net/swf/player/oplx?oid=msuzipe7ngux&noplay=1″></param><param name=”allowFullScreen” value=”true”></param><embed src=”http://www.overstream.net/swf/player/oplx?oid=msuzipe7ngux&noplay=1&#8243; type=”application/x-shockwave-flash” width=”402″ height=”377″ allowFullScreen=”true”></embed></object>

Nähä, inte det, det blir bara koden. Nåja, klicka på en av länkarna ovan – mycket sevärd video :-). Jag ser på Nationella Sekretariatets hemsida att man den 30 november gått ut med nyheten: ”Vetenskapsrådet ger 10 miljoner till genusforskare i Göteborg och Lund”. Summan förvånar ingen, vi är ju vana vid belopp på upp till 225 miljoner. Nyheten ligger i att VR och Genusmaffian valt att fira Karl XII genom att ”utforska förhållandet mellan feminismens utopiska visioner och de vardagliga erfarenheterna av kvinnors organisering i Latinamerika, Asien, Europa och Arktis.” för 10 miljoner. Genusvetarna i Lund och Göteborg kammade hem det näst största anslaget i Vetenskapsrådets stora utlysning inom Humaniora och samhällskunskap. Bara tre miljoner och andra struntsummor gick till andra genusprojekt.

Socker i teet-frågan, ett svenskt fysikpedagogiskt dilemma

I och för sig kan det vara välkommet att faktiskt utforska feminismens utopiska visioner i förhållande till vardagliga erfarenheter. Jag vill minnas att en professor i pedagogik redan tagit ett första steg i ämnet genom att uppmärksamma den utopiska visionen i fysikböckerna om att undersöka temperaturberoendet när socker löses upp i te, medan verkligheten är den att det finns elever som enligt professorn aldrig kommit i kontakt med tedrickande och därför inte kan relatera, vilket kan påverka inlärningsförmågan i fysik (sid 18, 24 och 26 i den av Skolverket beställda rapporten ”Genus och text”). Möjligtvis kan man med en statlig utredning på 300 sidors analys komma fram till att man ska byta ut teet mot kaffe, men har alla verkligen kommit i kontakt med kaffedrickande? Vilken dryck ska man välja? Det är svåra utmaningar svensk skola står inför under 2000-talet, men vi har kommit en bra bit på vägen genom att uppmärksamma problemet. Citat:

”Murphy (1998) har tittat på genustypiska skillnader, men skillnaderna kan även vara kulturella… en kontextualisering är problematisk eftersom den inte kan motsvara alla föreställningsvärldar…Det finns ingen entydig given verklighet i förhållande till vilken alla elever kan känna igen sig…För en person som aldrig har kommit i kontakt med det engelska tedrickande kan det verka förvirrande att ha just te som exempel… Att naturvetenskapen är formulerad inom den västerländska kulturen kan innebära problem för dem som tillhör en annan kultur. För dem kan naturvetenskapens värden och läromedlens formuleringar uppfattas som en kritik eller attack mot den egna kulturen.”

VR skickar Genusmaffian på expedition till Grönland

Men för att återgå till VR-projektet, som faktiskt skulle kunna bidra till en mer nyanserad bild av feminism, om man inte i vanlig ordning i förväg bestämt sig för forskningsprojektets slutsats: ”kommer de sex genusforskarna från Lund och Göteborg att göra komparativa studier som belyser hur grupper av kvinnor i olika delar av världen tolkar feminismens innebörd. Projektet, som löper över fem år, bygger på ett antal fallstudier som bland annat kommer att utföras bland annat i Pakistan, Tyskland, Taiwan och Grönland.”

I en Newsmillartikel från förra året kan man läsa om hur exempelvis Islamisk Feministisk Front uttalat sig om den feministiska kampen: ”Vi är förvånade, eftersom vi inte trodde att det var en feministisk tanke att kvinnor skulle klä av sig mer än de själva önskar för att behaga sin omgivning. Tydligen väntar vi ännu på den dagen västerländska och väst-wannabeefeminister yrvaket skall inse att det finns andra sätt att betrakta kvinnors rättigheter än deras eget! Kvinnan är, enligt IFF varken tvungen att bli mer manlig eller klä sig som det passar andra”

För den som inte fattat så var det alltså en genuspilot som körde in i ett av tornen år 2001 som ett sista desperat försök att få in genusperspektivet i de verksamheter som bedrevs inuti byggnaden

Det ska bli intressant att se hur genusforskarna kommer att hantera sådan eventuell kritik. I vilket fall kommer projektet att visa att man i olika länder tolkar feminismen på olika sätt, vilket inte är helt ointressant – jag skulle själv vilja ta del av resultatet av studien. Men givetvis kommer man att komma fram till att Sverige kommit mycket längre än alla andra, och det är ju helt sant. Man kommer sedan att söka 10 miljoner till efter att ha konstaterat att de andra länderna ännu inte kommit lika långt i sin vansinnes-utveckling, och därför krävs det en hel delegation med svenska experter och genusforskare i form av ”processledare”, ”genuspiloter” och ”förändringspiloter” som genast sätter igång ett av svenska staten finansierat ”förändringsarbete” i resten av världen. Svenska skattebetalare vill inget hellre än att skicka iväg hela det församlade genusetablissemanget på en expedition i Antarktis för att leta genusstrukturer, men kan man inte göra det redan nu? VR-projektets första fas kommer ju att ta hela fem år! När VR ska bevilja min Delegation för Förnuft och Folkvett (DFF) 10 miljoner är ännu oklart, jag vill göra en komparativ studie där jag undersöker om svensk genusforskning orsakat irreversibla skador på medborgarnas DNA genom att jämföra med DNA:t i andra länder där genuspiloterna fortfarande inte flugit in sitt genustankade plan i regeringsbyggnaden.

Svensk genusinnovation

Ett exempel på sådant som andra länder inte har, men som gjort svensk feminism världsledande, och som säkerligen skulle gagna kvinnor i avlägsna länder som saknar både rösträtt, rent vatten och rätt till skolgång, är (ursäkta språkbruket, men det är så den heter) ”Fittbyxan”. På Malmö Fria Kvinnouniversitet kan man gå kursen ” ”Fittbyxor – en kurs i frirörelse och frigörelse” där kvinnor får sy var sin byxa och sedan lära sig att stå upp och kissa. Utopiska visioner kontra vardaglig erfarenhet – svenska genusinnovationer ligger ljusår före resten av världen och säkerligen Universum. På frågan ”På vilket sätt påverkar det jämställdheten?” svarar man att ”Vi blir mindre begränsade”. Bara en svensk genusforskare kan inse storheten i det här. För en normal människa är det helt uppenbart att man är mindre begränsad i en kjol än en ”fittbyxa” med en inbyggd kisstratt. Det är spännande med genusinnovationer. Som vi alla minns var förra årets stora svenska genusinnovation en strömförande brödrost om jag inte missförstått bilden.

Jag är faktiskt årets genuskommunikatör!

Någon kommentator i förra inlägget tyckte att det inte var berättigat att jag kritiserade genusforskarna. Men min kritik består som alltid i att jag citerar genusforskarnas egna avhandlingar, utredningar, resultat och analyser. Borde de inte vara glada att jag lyfter fram all denna viktiga kunskap om genus och kommunicerar ut den till den
stora obildade massan? I själva verket borde Nationella Sekretariatet avlöna mig för bloggen. Tack vare mig har jättemånga obildade och ovetande svenskar fått en ordentlig insyn i vad som verkligen händer på detaljnivå, bortom de ytliga slagorden och klyschorna. Jag borde faktiskt utses till årets kommunikatör av Genusmaffian. 😉

Glöm inte att se Einstein söker proferssur-videon!