Gubbslemmet och den kollektiva genusglömskan

GUBBSLEM SOM EXPLODERAR

Det är dags att gå vidare i de statliga offentliga utredningarna för att en gång för alla försöka förstå den djupare innebörden av begreppet gubbslem – en encellig alg som exploderar om den utsätts för värme eller beröring. Gubbslemmet utgör enligt DN ett allvarligt hot som skjuter ut slemmiga trådar och den blir allt vanligare. ”Om vi har gubbslem i våra system så är den helt dominant, med 98 procent av biomassan”, säger en forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, och bekräftar därmed den feministiska tesen om att gubbslem dominerar det politiska systemet genom att skjuta ut sina slemmiga tentakler över 98% av jordens tillgångar.

Till saken. I SOU 2005:66 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål” kan vi läsa:

Den andra jämställdhetspolitiska propositionen under 1990-talet ”Delad makt delat ansvar” som är den nu gällande propositionen, var den första som hade en tydlig och mer utvecklad maktanalys och det var betecknande nog den första som hade själva ordet makt i titeln. Här redogörs utförligt för Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Den nya betoningen av makt och förståelsen av den i termer av genussystem kopplas till mainstreaming, något som senare benämndes jämställdhetsintegrering, en strategi som innebär att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politiska beslut. (sid 48)

Yvonne Hirdman var den som först formulerade en teori om genussystemet i Sverige och den har haft stort inflytande. Enligt denna teori verkar ett socialt mönster som kallas för genussystem genom två principer: ”könens isärhållande” (att manligt och kvinnligt inte ska blandas) och ”den manliga normens primat” (att mannen ses som människan och kvinnan som den sekundära och avvikande, vilket innebär en hierarkisk ordning). Yvonne Hirdman menar att isärhållandet är en förutsättning för kvinnors underordning, liksom att en förståelse av kvinnor och män som i grunden olika är grunden för isärhållandet. I den process där genus skapas i samhället skapas också hierarkier och olikheter mellan könen. (sid 53)

På sidan 54-57 får vi veta lite om feministiska ideologier:

RADIKALFEMINISMEN är den enda feministiska ideologi som inte utgått från en redan existerande politisk ideologi och formulerat om den i feministisk riktning. Inom radikalfeminismen ses sexualiteten som patriarkatets bas. Patriarkatet uttrycks genom olika former av våld mot kvinnor och söker kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktiva förmåga.

LIBERAL FEMINISM utgår från liberalismen. Målet är att alla liberala principer som gäller män också ska gälla kvinnor. Den liberala feminismen erbjuder inte riktigt någon förklaring till vad som är basen för patriarkatet. Kvinnors och mäns värde och roller uttrycks i attityder och fördomar.

FEMINISTISK MARXISM har utvecklats från marxismen. Feministerna har velat lyfta in det reproduktiva arbetet i den marxistiska teorin om produktionen. Både det produktiva och det reproduktiva arbetet betraktas som en del av samhällsekonomin. Här ses kapitalismen som patriarkatets bas.

SOCIALISTISK FEMINISM utgår från socialismen men har inspirerats av både radikalfeminism och feministisk marxism. Arbetsdelningen mellan könen ses som patriarkatets bas och dess uttryck är att det som kvinnor är och gör värderas lägre i jämförelse med män.

Dessa är att betrakta som grundformer eftersom feministiska ideologier utvecklas och korsbefruktar varandra hela tiden... Svensk jämställdhetspolitik har huvudsakligen utgått från liberal och socialistisk feminism, men sedan mitten av 1990-talet har den radikalfeministiska ideologin fått en mer framskjuten position genom en ökad fokusering på frågor om mäns våld mot kvinnor. Det är inom genusforskning med radikalfeministisk inriktning som avgörande delar av kunskapsbildningen i dessa frågor har skett.

Ett trisexuellt linjärt oberoende system som spänner upp patriarkatet

Alltså: sexualiteten är patriarkatets bas och denna bas genererar könsmaktsordningen eller genussystemet, eller så kan man säga att sexualiteten är den bas som spänner upp patriarkatets överordning och varje maktsituation kan då uttryckas som en linjärkombination av baselementen som i det radikalfeministiska fallet består av de olika sexuella läggningar som finns och som är linjärt oberoende av varandra – vad det nu ska betyda,  men här öppnar jag alltså upp för ett helt nytt forskningsområde och några frågor inställer sig genast: finns det bisexualiteter som är multipler av varandra och som genomgående reducerar den tänkta basens dimension med ett och hur ska man i så  fall upptäcka detta? Hur ska man vidare i ett linjärt beroende trisexuellt system välja ut den tvådimensionella bisexualitet, dvs de två basvektorer (eller bassexualiteter),  som är linjärt oberoende och som spänner upp patriarkatets tvådimensionella överordning? Hur ska man i sådana fall liksom motsvarande sexuella system i högre dimensioner tolka och problematisera den hierarkisering som blir den oundvikliga följden av att man måste välja ut vissa bassexualiteter medan andra betraktas som andra klassens  läggningar i form av multipler som för en förtryckt tillvaro i skuggan av den utvalda Basen?

Könen separeras av öppna omgivningar

Hur avgör vi vilken norm som ska gälla och hur testar vi att triangelolikheten gäller efter att ha introducerat normen och hur ska för övrigt denna horribla olikhet, som den olikhet den är förutom i de fall där likhet råder, tolkas ur ett radikalfeministiskt perspektiv? Kan man manipulera detta metriska rum så att avståndet mellan illusion och verklighet alltid är lika med noll? Och det finns fler skäl till oro, då alla metriska rum är Hausdorffrum innebär detta att två skilda punkter kan separeras med öppna omgivningar vilket innebär att vi har ett inbyggt topologiskt problem med ett Hirdmanskt ”isärhållande” av könen. Går detta att komma runt på något sätt tex genom att fylla de öppna omgivningarna med det nya radikalfeministiska begreppet ”genushelvete” som innebär att skilda punkter är en patriarkal illusion och att ”alla” punkter i själva verket sammanfallar i en sluten omgivning till genushelvetet? Var ligger i så fall detta genushelvete, dvs i vilken gren av matematiken, och hur ska man hitta den utan att behöva rådfråga matematiker som med sitt ”manliga tänk” (vem lanserade det fullkomligt idiotiska ordet ”tänk” som substantiv!?) medvetet, omedvetet, undermedvetet och genusmedvetet bidrar till att hålla genushelvetet gömt från radikalfeminismens operativsystemkärna?

Men låt oss börja från början av SOU 2005:66 (sid 39-41):

Sverige har världens högsta feministtäthet

Inledning. Sverige är världens mest feministtäta land. Det är inte vetenskapligt belagt men jag håller det för att vara en trolig hypotes. Inte i något annat land som är mig bekant är debatten om feminismen och jämställdheten så bred och så intensiv… Kvinnor är mer än någonsin förut medvetna om sin underordning. Män är i sin tur mer än någonsin tidigare medvetna om sin överordning. Det betyder att även om det blir bättre växer otåligheten ändå. Detta är inte unikt för jämställdhetsområdet – det har kallats för ”de ökade förväntningarnas missnöje”… Det är här intressant att göra internationella jämförelser. I ett internationellt perspektiv framstår den svenska utvecklingen som i det närmaste avvikande.

Min personliga erfarenhet, av otaliga föreläsningar runt om i landet, är att intresset för jämställdhetsfrågor vuxit under de senaste tio åren. Men min erfarenhet är också att svenska folket är drabbat av något som närmast kan liknas vid en kollektiv demens. Ett område där det råder stor kollektiv glömska rör den i jämställdhetspolitiken grundläggande strävan att möjliggöra för både kvinnor och män att arbeta och att ha barn. Bägge ska ha båda… Det glädjande är dock att samtidigt som minnet ofta sviktar och kunskapsnivån är låg, finns det ett stort intresse att komma ihåg och att förstå. Det som efterfrågas är just kunskap. En devis vi så småningom kommit att hålla oss med i utredningen är just att ”saklighet är en underskattad feministisk strategi”.

Saklighet är en underskattad feministisk strategi! Goddag yxskaft och välkomna ut ur er genuspsykos till verkligheten, och apropå verkligheten – se Paolo Roberto ge en reporter från P3 högt blodtryck när hon får höra om just verkligheten (tipstack till Joakim):

Dagens lästips: ”Hushållsavdraget bra för jämställdheten” (SVD).