Mammor har större hjärna, 4.2 miljoner till genus-matte, och en film som måste ses – IDAG!

Mina studenter tentade just av Flervariabeln. Bra jobbat! Det finns hopp för det här landet!

Ursäkta att jag inte bloggat så ofta på senare. Just varit i Uppsala och släpat hem 150 tentor jag måste rätta (tenta och facit för den som vill fräscha upp sitt minne). Men eftersom jag för en gångs skull inte hade någon tid att passa imorse hann jag gå på Timbros seminarium ”Integrationens utmaningar” Hela seminariet går nu att se på webben och här är rapporten som jag läste på tåget sedan, men får blogga om det sedan, för idag har jag ett annat ärende. Tro bara inte att jag är inaktiv bara för att jag är ”borta”, mitt uppdrag står ju skrivet i stjärnorna. I fredags efter mina sista lektioner hann jag faktiskt springa in på Axess seminarium “Journalism and Democracy: Media Politics and the Public” (Johan Lundberg har bloggat om det) Det pågick hela dagen men eftersom jag hade lektioner med landets framtid i Uppsala så kunde jag bara medverka på kvällen och höra på tre seminarier om Kina, medan jag missade dem om Ryssland och Italien som jag var mer intresserad av. Jag stötte förresten på Leif Pagrotsky i dörröppningen och började nästan tro att jag själv höll på att bli en del av etablissemanget men så kommer det naturligtvis aldrig att bli 🙂 – som matematiker tänker man ju på ett lite annorlunda sätt, som ännu inte är accepterat i den svenska offentligheten, nämligen logiskt.

Det här måste vara en man som ännu inte varit gravid.

I Metro Stockholm från 25 oktober, sid 28 här kunde man läsa en artikel med rubriken ”Mammor får större hjärnor”. Varför vet man inte riktigt än men faktum är alltså att ”Ny forskning visar att kvinnor blir intelligentare sedan de fått barn… Amerikanska forskare har mätt 19 kvinnors hjärnor före och efter graviditeten. De upptäckte att kvinnornas hjärnor växte efter att de blivit mammor. Den grå hjärnsubstansen var plötsligt större i områden som bland annat hanterar motivation och bearbetningen av känslor.” Detta förklarar hur jag kunde slutföra mitt doktorerande med bara 8 timmars arbetsdag efter att ha fått barn, medan jag innan jag var halvvägs klar ägnade 14-16 timmar per dag med att vara besatt av matteproblem. Min egen tes, om jag får lov att spekulera fram ett forskningsresultat likt en genusvetare, är att hjärnan dessutom fortsätter att växa i takt med att barnet växer, för det skulle också förklara att jag sedan kunde börja blogga ovanpå allt, och nu ett och ett halvt år senare dessutom plötsligt bli pedagog och sköta min 7-åriga dotters utbildning med läxläsning och mattetal (med visst stöd av den utmärkta boken ”Grundläggande aritmetik – matematikdidaktik för lärare”av Löwing). Min dotter såg ju också den mattedokumentär som gick igår och som jag tänkt tipsa om.

En sådan här, fast med en extra dimension, bor vi på. En könskodad rosa torus med strössel på.

Igår hamnade jag nämligen av en slump mitt i en dokumentär om MATEMATIK, som var väldigt bra, och underhållande. Den måste ses – NU eftersom den bara ligger uppe på nätet till kl 23.59 ikväll! Se den brittiska dokumentären ”DEN OMÖJLIGA MATTEN (svt play)” (även lagt länk längst ner i inlägget) där en matematiker och en normal människa (i detta fall en skådespelare) umgås och se vad som händer! Jag hade egentligen tänkt se Debatt på SVT men eftersom vågfunktionen aldrig kollapsar i huvudet på de styrande så zappade jag vidare för att se något mer lärorikt. I dokumentären får man bla ta del av det vackra beviset för att det finns oändligt många primtal – något som bevisades av Euklides för ca 2000 år sedan och därmed borde vara allmänbildning i ett normalt samhälle (enkelt förklarat här) och vi får också veta hur det eventuellt kommer sig att vi bor på ytan av en 4-dimensionell torus, vilket skådespelaren kommenterade med ”Can you bake such a thing?” 🙂 Vidare sades det ”Att bevisa något [matematiskt] är det närmaste man kan komma evigt liv” vilket jag verkligen instämmer i. För en fysiker kan tex upptäckten av ett roterande 5-dimensionellt membran i galaxens utkant rasera flera års forskningsartiklar, och din doktorsavhandling, medan det som väl en gång bevisats matematiskt är för evigt sant, och därför har en matematiker aldrig levt i onödan. I vilket fall avslutades denna underhållande dokumentär med att ”Alan [skådespelaren] har blivit omvänd – han har blivit en mattenörd!” Det borde alla bli. 🙂

Den svenska statskassan

Men för att komma till det mer intressanta i dokumentären. Man registrerade hjärnaktiviteten i olika områden i hjärnan hos matematikern och skådespelaren medan de löste matteuppgifter för att undersöka eventuella skillnader. Vilket får mig att tänka på följande vetenskapliga projekt, finansierat av Vetenskapsrådet (tipstack till QED) med 4.2 MILJONER KRONOR: ”Att bli en ”mattemänniska”. Matematiska undervisningspraktiker, skolklimat, identitet och kön, i förskola och skola.” Vi får av projektbeskrivningen (som faktiskt innehåller en del vettigt) veta att  ”Projektet kommer att generera två doktorsavhandlingar och en licentiatuppsats”. Och ja, jag inser att syftet är gott. Men låt oss ta del av en av de doktorsavhandlingar detta projektet resulterade i, och som jag just letade upp.

På denna ABC80-dator inledde jag min karriär

För frågan som inställer sig är om inte den där metoden med att mäta hjärnaktiviteten i dokumentären ovan hade gett oss en bättre fingervisning om hur man blir en mattemänniska. Man kan också studera exempelvis min uppväxt, jag är ju matematiker. Jag hoppas verkligen VR vill ge mig 4.2 miljoner för att ge ut min privata dagbok. Jag började programmera BASIC när jag var åtta år och sedan gick det som ni alla vet bara utför. För att förstå detta kanske man istället skulle studera min mammas uppväxt då, eftersom det var hon som satte mig och brorsan på programmeringskursen. Hon är ju som bekant född och uppvuxen i det fd kommunistiska Bulgarien. Något att tänka på för de svenska kulturmarxister som sneglar mot Östeuropa i tron att folken där delar deras uppfattningar i någon fråga – i synnerhet vad gäller utbildning, eget ansvar, ansträngning, tålamod osv. Till och med i USA (som för övrigt genast borde lägga ner alla sina idiotiska krig och sluta hyckla!), där folk verkligen inte har samma möjligheter, säger man ”I made some bad choices” om det går snett  i livet, medan man i det jämlika Sverige, där VAR OCH EN kan studera vid högskola/universitet utan terminsavgifter på hundratusentals kronor, bara man läser sina läxor, alltid är offer för strukturer och när det gäller val så hade man aldrig något val, utan var alltid bara offer för andras val: ”Min mattefröken valde att inte ge mig godkänt på provet” – se där så förtryckt man kan bli när andras val förstör ens liv.

Just det, avhandlingen (här presenterar de medverkande sina resultat): ”Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna” (eller denna länk), doktorsavhandling från Pedagogiska institutionen (nedan från s 9 i pdf:en):

En matematiker försöker göra det komplicerade enkelt och begripligt, medan andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt.

”Sammanfattning: Avhandlingens syfte är att förstå processerna då matematisk och könsrelaterad subjektivitet konstitueras, omkonstitueras och upprätthålls i olika situationer under utbildningen till lärare för de yngre åldrarna. I tre olika forskningsartiklar undersöks hur lärarstudenters matematiska subjektivitetskonstitutioner tar sig uttryck, formuleras och omskapas i olika diskursiva och materiella praktiker. Med hjälp av feministiskt poststrukturella teoribildningar undersöks studenters subjektifieringsprocesser i relation till matematikämnet, genus/kön, olika lärandediskurser, alternativa lärandemiljöer, material och miljö. Under arbetet sker en teoretisk förflyttning från Judith Butlers teoretiska begreppsvärld (1990, 1993, 1997) till Karen Barads (2007, 2008) teorier”

Med hjälp av feministiskt poststrukturella teoribildningar undersöks studenters subjektifierings-processer i relation till matematikämnet och genus/kön, tid, rum och svenskt vansinne.

”Metodologiskt utgår arbetet från feministiskt inspirerad diskursanalys, dekonstruktiv och performativ metodologi i relation till den första och andra artikeln och diffraktiv och intra-aktiv metodologi i relation till den tredje artikeln. Resultaten visar exempel på hur lärarstudenter konstituerar matematisk subjektivitet genom komplexa nätverk bestående av sociala relationer, lärandeteoretiska och genusrelaterade diskurser, materiella praktiker, tid och rum. Deltagande i estetiska, interdisciplinära lärandepraktiker förändrar studenternas förståelse av sina matematiska subjektiviteter på avgörande, om än inte alltid på förväntade eller okomplicerade, sätt. I förskjutningen från ett diskursivt och performativt sätt att förstå matematisk subjektivitet till ett agentiskt realistiskt vidgas förståelsen av subjektivitetsprocessen till att också omfatta tingen, materialen och miljöerna. Detta får avgörande betydelse för hur vi kan tänka om pedagogiska praktiker och i förlängningen även matematikdidaktik för såväl lärarstudenter som för yngre barn. Nyckelord: subjektivitet, genus, matematik, lärarutbildning, performativitet, materialisering, agentisk realism, intra-aktivitet, estetiska och interdisciplinära lärprocesser.”

Just så gick det till ja – när jag blev mattemänniska. Skönt att någon äntligen förstår mig! 🙂

Men GLÖM NU INTE SE MATTEFILMEN.

Lästips:Felundervisning i skolan,  Kemiföretag tar makten över maten, Bekämpningsmedel största faran,  Ingen folkrättslig grund för kriget, Sönderfallet går inte längre att hejda,  Arkelsten & Fridolin,  Vad är integration?, Verklighetens smolk,  Om Axess-seminariet i DN, Fler vetenskapsprogram på SVT kanske?, Haro lämnar svensk kvinnolobby, Matematiker i Expressen.

Tips till föräldrar som vill undkomma pk-flödet

Här finns en fantastisk sida, som flera skolor tydligen använder sig av: Mattemästaren. Klicka på en bok och låt barnet addera, subtrahera och multiplicera tal. Under tiden kan du själv laga mat, blogga eller förfasas över världens tillstånd. Den som lever ett jämställt liv med en partner kanske istället kan göra nästa veckas diskschema, medan den som är ensam slipper sådan tjafs.  Just nu är det tentatider och det betyder att jag är ganska upptagen med att tänka ut kluriga tentatal och förbereda de sista föreläsningarna som ska dra upp IQ:n i landet. Eftersom jag trots allt ändå håller på med annat, så ser min lägenhet för tillfället ut ungefär så här 🙂 : 

Varje morgon när man sätter sig vid frukostbordet med en kopp te, några omega3-kapslar och en burk valium tror man att man är fredad mot allehanda idioti, men hela ens psyke slås i spillror så fort man öppnar en godtycklig svensk dagstidning. Nu senast tipsade en kommentator om en artikel av Ulf Nilsson i Expressen med den föga uppmuntrande titeln ”Sverige är på väg åt helvete” där han förvånas över att en svensk journalist skrivit en ny bok under pseudonym av säkerhetsskäl! Av säkerhetsskäl måste han själv också avsluta sin artikel med: ”Alltså finns det bara en lösning: arbete åt alla, undervisning, jämlikhet och brödraskap. Ingen ska tro att det blir lätt. Så det är bäst att vi äntligen erkänner problemet. Och skyndar oss att fixa det.” Det låter ju fint, förutom att han glömde ”systerskap” då, och det är väl bara att fixa allt då, man har bara inte hunnit det på några decennier men nu när någon påtalat det så är saken snart ur världen. Bättre sent än aldrig. Det är synd att politiker och journalister inte har råd att bosätta sig i de delar av samhället som de hela tiden talar och skriver om. Till och med Ohlys barn måste gå i en privatskola och avskärma sig från paradiset – det måste verkligen vara hemskt. Hur ska det gå för barnen?

 

Skolan behöver en vitamininjektion

 

Det svenska utbildningsväsendet är den största utmaningen. Inte bara vad gäller de problem man ser på ytan med bristerna i kunskapsförmedlingen. Man ska förvisso vara glad om man kan skriva och läsa, eller både och,  efter tolv år i svensk skola. Kanske till och med addera tre tal – något Anders Borg misslyckades med under sin tid som finansminister. Men skolan har faktiskt viktigare uppgifter för sig än att korvstoppa elever med multiplikationstabeller och annat, bland annat är det via utbildningsväsendet man skapar och upprätthåller det som en blogg omskrev som ett ”politiskt korrekt kast” Det var förresten lite intressant (tipstack till W) så jag måste citera:

”För att administrera ett samhälle av Sveriges storlek och komplexitet krävs ett stort antal beslutsfattare, byråkrater, och så vidare. Det går inte att detaljkontrollera dem alla, då det skulle kräva ofattbara mängder tid och resurser, och frågan kring hur man garanterar att de åtminstone någorlunda följer den officiella linjen blir därför av intresse. Hur sköter systemet reproduktionen av sina mellanskikt? Hur ser man till att det hela tiden finns nya journalister, genuspedagoger, arbetsförmedlare, etcetera, som delar samma grundläggande värderingar?… Mekanismerna bakom reproduktionen av de sociala skikt som administrerar den politiskt korrekta politiken på lokal nivå är därför av stort värde för varje systemkritiker.”

”Ett sätt att garantera att systemets handgångna män och kvinnor kan vara relativt självgående är en lång utbildningsperiod… För de blivande makthavarna fortsätter dessutom denna ideologiska inskolning under många år efter gymnasiet… Denna långa studieperiod innebär också att den framtida medlemmen av den Nya klassen är så specialiserad i sin kompetens att han eller hon kommer att ha svårt att finna andra arbetsgivare än stat och media. Vilket också garanterar en viss lojalitet.”

 

Pk-inspektion av svenskt hushåll

 

Intressant.  Fast ”det går inte att detaljkontrollera dem alla” – jag är inte så säker på det… om man spränger in tillräckligt många från det politiskt korrekta kastet lite varstans så får man snart ett angiverisystem, där man anger en åsiktsavvikare innan man själv blir angiven, bara för säkerhets skull. Alla som inte regelbundet häver ur sig politiskt korrekta floskler är ju mer eller mindre misstänkta hela tiden. Dessutom får man en skjuts i karriären när man visar att man tar de officiellt påbjudna åsikterna på så pass allvar att man är beredd att offra sin kollegor. Har man tur så kan dock någon orädd kollega ställa upp som oberoende vittne när man ställs inför rätta.

 

Innan jag trädde in i det offentliga rummet bodde jag här vid matematiska institutionen, där jag under hela min doktorandtid var fredad från allt yttre vansinne

 

Nä, nu ska jag inte sväva iväg eller överdriva, jag tycker man kan säga ganska mycket i Sverige innan man blir mördad. Själv lever jag ju exempelvis fortfarande. Till och med Ungdom mot rasism påpekade ju nyligen på SVD Brännpunkt att Pk-maffians  (nåja, de använde inte det ordet, men det var det de menade) likriktningspolitik leder till splittring. Detta eftersom delar av Den Nya Värdegrunden kommer ovanifrån och inte underifrån. Den snickras ihop vid lärosätena och påtvingas sedan befolkningen som ett socialt experiment. Forskarna själva studerar sedan intresserat effekterna. För att undkomma vissa delar av den nya värdegrunden startar vissa kuvade medborgare friskolor, medan andra bara blir rotlösa och drar runt i gäng och vandaliserar de institutioner som pk-maffian och det politiskt korrekta kastets forskare byggt upp tillsammans. Rotlösheten skapar man genom att säga att det inte finns något som är rätt eller fel (det är därför jag råder alla att läsa matematik – så slipper man sådana identitetskriser) och man kan inte heller ha regler och annat förtryck  som hindrar den medfödda kreativiteten från att flöda ut i form av frustration och förvirring. På så sätt tror man sig få fram människans sanna innersta väsen, som annars, om det funnes en omgivande struktur (tex i form av ett fungerande samhälle),  manifesterar sig som en förrädisk social konstruktion med både  ålder, kön och annat artificiellt.

 

Här ligger uträkningen. Jag behövde ta hjälp av en dator, det handlar ju trots allt om svenskt flöde av vansinne så det blir stora uträkningar.

 

Nä, nu måste jag sluta, det var verkligen inte meningen att blogga idag, men så såg jag den där länken Mattemästaren som jag ju måste tipsa alla föräldrar om, måste återgå till matten nu. Just det, för en funktion   gäller att gradientvektorn   i form av de partiella derivatorna i en punkt är vinkelrät mot tangenten till varje kurva genom punkten som ligger på nivåytan , medan världen utanför min mattebok  fortfarande är upp- och ner, vilket man kan konstatera genom att med hjälp av Gauss sats beräkna den här flödesintegralen där är randen, eller rättare sagt ytan, av det kompakta område   fullt av vansinne som omsluter varje svensk medborgare, och där är ett vektorfält i form av en stationär (tidsoberoende)  strömning. Och att denna flödesintegral är större än noll (vilket jag just räknade ut) innebär att det sker en ständig produktion av det strömmande mediet någonstans i området (något som varje matematiker eller fysiker kan försäkra er om) och denna produktion är inget annat än det politiskt korrekta svammel som flödar ut ur det svenska offentliga rummet (K), och bästa sättet att undvika det är att uppehålla sig på Mattemästaren, som, just det – glömde ju det viktigaste, som ligger långt utanför K! 🙂

LYSSNINGSTIPS: 1. Varifrån kommer lusten att lära? (Filosofiska rummet). 2. Folkets röst – om demokrati och populism (Filosofiska Rummet).

Manlighet en folksjukdom, Ungdom mot rasism går mot etnopluralism, och en svensk rättstavningsgen. Är världen upp och ner?

Nu är det nya numret av Axess ute, och temat är evolution. På Axess Magasins hemsida kan man läsa några av det nya numrets artiklar. Ur Genestetiken: ”Det är onekligen häpnadsväckande med vilken kraft som teorierna om sociala och kulturella konstruktioner har bitit sig fast i vår samtid. Inte bara på universiteten utan även bland borgerliga och vänstersinnade opinionsbildare påstås regelmässigt diverse fenomen vara just konstruktioner: Kön, konst, berättande, sinnessjukdom – you name it!… Enligt den hårda tolkningen antas däremot påvisandet av ett antal kulturspecifika föreställningar bevisa att fenomenet som sådant inte existerar…De liberaler som i social-konstruktivismens förlängning ser en värld där individen kan leva i total frihet från traditionens och biologins ok, blundar dessvärre för dessa teoriers avigsidor.

Någon har med hjälp av en bit svart isoleringstejp konstruerat om Herr går man-skylten vid Stockholms Universitet

Inte bara emotsägs social-konstruktivismen av nya rön inom medicinsk, antropologisk och biologisk forskning. Den ideologi som hävdar att människan är ett oskrivet blad och att det är destruktiva maktstrukturer under de senaste seklerna som har format våra beteenden och föreställningar, ja, den ideologin rymmer i sin förlängning föreställningar om att förhållandena här och nu bara kan bli bättre genom att människorna (genom diverse statliga ingripanden) omformateras. Detta då det endast är genom maktstrukturernas inflytande som våra beteenden och våra föreställningar antas ta form. Och den människa som antas vara ett oskrivet blad är givetvis möjlig att anpassa till i princip vilka omständigheter som helst: arbetsläger och totalitära stater kan inte sägas svära mot den mänskliga naturen, om den mänskliga naturen inte existerar…

Min krönika i det nya numret återfinnes i tidningen på sid 58 (finns ej på nätet). Jag kritiserar filmen ”Jordens snällasta apa” av dokumentärfilmaren och journalisten Lasse Berg, som sändes i hela Skandinavien under Darwinåret 2009. Idag lanseras den i svenska skolor med en tillhörande lärarhandledning. På forskning.se kan man under rubriken ”Filmen betonar människans godhet” läsa följande:

”Darwins tanke om det naturliga urvalet där den starkaste överlever har länge varit den teori om människans evolution som varit mest accepterad. Men en del forskare har en annan syn och det är det som Filmen Jordens snällaste apa handlar om. I filmen presenteras tesen om att det kanske inte är konkurrens och kampen för överlevnaden som format människan, UTAN samarbete och solidaritet. Författaren Lasse Berg håller med de forskare som anser att det som gör människan unik är att vi av naturen är osjälviska och hjälpsamma. Forskning visar att det INTE är den starka som drivit utvecklingen framåt, det är den smarta. Solidaritet har alltid vägt tyngre än aggressivitet.”

Reciprok altruism är vanligt inom djurvärlden.

Alltså: det är inte konkurrens och kampen för överlevnad som format människan, utan samarbete och solidaritet!? Det är heller inte de starka som drivit utvecklingen framåt. Detta är denna ”nya tes” som Lasse Berg presenterar (genom att själv tolka olika forskare han besökt) och som alltså ska ses som ”en annan syn”. Vilket det förvisso är. Jag trodde att Darwins tanke var att samarbete och solidaritet varit en fördel i kampen för överlevnad och att samarbetet inom en grupp gynnat denna grupp i konkurrens med andra (inbördes solidariska och samarbetande) grupper – varför skulle konkurrens och kamp för överlevnad stå i motsatsförhållande till solidaritet och samarbete? Känner Berg inte till begreppen släkturval, reciprok altruism (har bloggat kort om detta här) och Hamiltons regel (matteformel :-)) (om hur ärftligt altruistiskt beteende kan uppstå)? Det här förklarar även samarbete mellan icke-besläktade grupper – om det var dit han ville komma? Kan för övrigt inte samarbete och solidaritet vara en styrka – eller har Lasse Berg inte lyckats slå upp och korrekt översätta ordet ”fit” från engelska? Det är nu ingen slump att denna film lanseras i svenska skolor. Till skolans styrdokument, som är fulla med fina målformuleringar om att alla ska visa respekt och hänsyn, vara goda kamrater, visa solidaritet och samarbeta väl (sådant som för inte alltför länge sedan var underförstått och inte ens behövde formuleras som explicita mål) kan man nu lägga till det som saknades: att konkurrens och kamp är onaturligt och skadligt, det gör oss inte till människor och det sker framförallt på bekostnad av de andra målen!

Jag var inne och botaniserade i Akademibokhandeln häromdagen och kunde till min fasa konstatera att genushyllan var minst DUBBELT SÅ LÅNG som matematikhyllan och dessutom tätare packad!

Att lära ut solidaritetstanken enkom på lektionerna i samhällsvetenskap eller att få in demokrati-, genus- och mångfaldsperspektivet i fysikundervisningen räcker inte, eftersom mobbing och grovt våld alltjämt ökar i svensk skola (hur förklarar förresten Berg det?), därför kan den ”nya tesen” nu pressas in i biologiundervisningen där man med Bergs film och tillhörande lärarhandledning kan lära eleverna att vara snälla, solidariska och hjälpsamma. Tanken slår mig att det ju faktiskt inte är något naturligt beteende att skriva, läsa eller ägna sig åt matematik – dessa är moderna mänskliga påfund som tillkommit först på senare och det är inte säkert att sådana här onaturliga beteenden rimmar väl med ”naturens inneboende godhet”, i synnerhet inte om någon form av konkurrens skulle uppstå. Å andra sidan var det senaste jag hörde från svensk skola (förra veckan närmare bestämt) att man inte jobbar med organiserad skrivundervisning (med rättstavning osv) eftersom ”det kommer av sig självt” (!) När jag frågade om det kom i 2:an, eller 3:an, eller möjligtvis 4:an, så blev jag visst obekväm. Det ”kommer helt enkelt av sig självt” blev svaret. Så jag har mailat en professor på KI för att ta reda på exakt när genen för korrekt stavning aktiveras hos barn och inväntar svaret med spänning!

Den inverterade genusordningen i annalkande

För att återgå till filmen, i ”Jordens snällaste apa” får vi veta (se citat ovan, eller se filmen) att det inte den ”starka” utan den ”smarta” som drivit utvecklingen framåt! Smarthet är en styrka men om Berg avser fysisk styrka så har det under vissa omständigheter faktiskt varit just smart att vara fysiskt stark. Man saknar ord! Så här går det när man låter journalister och dokumentärfilmare sätta agendan och infiltrera skolväsendet. Idag är det smart att vara dum om man vill driva den svenska samhällsutvecklingen framåt…

Senaste nytt på genusfronten: RFSU-medarbetare klassar MANLIGHET som en FOLKSJUKDOM – läs AKTIVARUMS välskrivna inlägg! Även Pär Ström har tagit upp detta på Genusnytt. Så här avslutar bloggen Aktivarum sin artikel:

” När det gäller ökad jämställdhet i företagen så ger Li Jansson obönhörlig kritik mot nuvarande politiska tankegångar. Det är bakläxa för praktiskt taget hela genusbranschen och alla andra som påstår män är ”inkvoterade” för att de är män.

(citat) ”En viktig lärdom är att män inte blir styrelseledamöter för att de är män. De flesta män kommer aldrig i fråga för en styrelseposition. De män – och kvinnor – som blir styrelseledamöter har rätt utbildning, har varit företagare, gjort chefskarriär och har långa arbetsdagar. För fler kvinnor i styrelserna krävs att fler kvinnor gör samma val som männen.” (slutcitat)

Samma val som männen? Betyder det månne att fler kvinnor skall få den där folksjukdomen som Klitgaard pratar om i RFSU-tidningen? Eller kommer man kanske att börja se den där sjukdomen som något annat när de som drabbas av effekterna är kvinnor?”

Andra spektakulära nyheter är förra veckans utspel från Ungdom mot rasism på SVD Brännpunkt: ”Dags att skrota integrationspolitiken”

Ungdom mot rasism på kollisionskurs med Sabuni?

”En mångkulturell vision behövs men för att en sådan ska kunna etableras finns många hinder, ett av de största är dagens integrationspolitik… Men en mångkulturell vision kan aldrig vara trovärdig så länge politiken eftersträvar en integration av immigranter…Att dagens integrationspolitik har misslyckats anser många. Till skillnad från andra anser vi inte att integrationspolitiken har misslyckats på grund av att den är illa genomförd, om detta är fallet låter vi vara osagt. Istället menar vi att visionen om en integration så som den formulerats i Sverige är ett fundamentalt feltänk i hur ett mångkulturellt samhälle kan skapas. Den svenska integrationspolitiken var dömd att misslyckas redan vid dess införande.”

”Det är ett ofrånkomligt faktum att vår integrationspolitiks grundval är att institutionalisera en strävan, på samma sätt som assimileringspolitiken, efter att förändra människors identitet till att bli mer lika. Likväl som vi idag tar avstånd från SD:s strävan efter en assimileringspolitik, behöver vi också ta avstånd från den nuvarande integrationspolitiken… En strävan efter integration resulterar ofta i att det skapas en intolerans mot olika identiteter, kulturer och tänkande i samhället. Vår slutsats är därför att om vi fortsätter sträva efter en integration på samma sätt som vi gör idag, kommer vi aldrig att kunna utforma en mångkulturell vision. En vilja att likrikta människors identiteter är alltid ett uttryck för att en mångkulturell vision inte erkänns fullt ut.”

Väldigt intressant, har Ungdom mot rasism blivit etnopluralister? Hur blir det med de statliga bidragen nu? SD vill ha integration på svenskarnas villkor (assimilation), de andra partierna vill ha ”vanlig” integration,  medan Ungdom mot rasism anser att integration inte kan leda till ett mångkulturellt samhälle, och om man tolkar ordet i dess rätta bemärkelse är ju detta korrekt eftersom olika värdegrunder då krockar. Blir det inte konflikt med Sabunis värdegrundsprojekt nu? En konflikt inom etablissemanget – vad spännande :-). Man är visst inte överens om vad ett mångkulturellt samhälle ska betyda. För mig som matematiker är det helt obegripligt att man kan hantera och göra politik av ett begrepp under åratal innan man ens definierat det! Som matematiker vet jag dock att man vid integrationsproblem ska prova något av följande: partialintegration eller variabelbyte. För den som inte känner till begreppet etnopluralism finns en förvånansvärt saklig och mycket läsvärd text i form av Fleischers C-uppsats ”ETNOPLURALISM” från Södertörns högskola och referenser däri. I slutdiskussionen och epiolgen konstateras att det med ”efterkrigsepokens moderna antirasistiska teori” inte går att kringgå etnopluralismen  – alltså en analys där man faktiskt inte uppnår politiskt önskvärt resultat. Intellektuell hederlighet i en känslig fråga vid ett svenskt lärosäte – imponerande!

Det var väl tur att jag visst inspirerat Matte Matik till att börja blogga för annars hade jag helt missat att det i förrgår visst var genusvetenskapens dag, som Matte Matik bloggat om.  Och det var Pär Ström vid tankesmedjan Den Nya Välfärden som i sin tur fick mig att börja blogga – fantastiskt med kedjereaktioner! 🙂 När läkaren Pelle Billing började blogga minns jag inte längre, men där finner ni dagliga uppdateringar i jämställdhetsfrågor. Tipstack till QED ang denna artikel: Artikeln som Aftonbladets kultursida inte vågar publicera:

Matematikhyllan, som borde upptagit halva Akademibokhandeln med tanke på landets tillstånd, var liten och gles

”Vänsterns övergivande av kvalitetsbegreppet inom kulturen har skadat inte bara kulturarbetare utan också den klass som de påstår sig värna. Den som inte haft turen att födas med silversked i munnen behöver mest av alla en kultur- och utbildningspolitik med kvalitet och bildning i centrum, som ett sätt att jämna ut skillnader. Denna vision om kulturens emancipatoriska uppgift delade vänstern med liberaler tidigare. Men sedan radikaliserades vänstern och tog en annan väg. Istället för att fortsätta folkbilda försökte de utjämna skillnader genom att utplåna och relativisera begreppen bildning, kvalitet, kunskap. De försökte åstadkomma jämlikhet genom att göra oss alla lika obildade. Bildningsidealet blev ”elitistiskt” och kvalitet blev enligt Suhonen ”ett omöjligt begrepp”. Bravo. Logiken är Lars Ohlys: om inte alla barn kan få hjälp med läxorna hemma så ska det inte finnas några läxor alls.”

På tal om bildning. Jag tänkte tipsa om TV-programmet: ”Darwin i datorn” som gick för några veckor sedan men det verkar tyvärr inte gå i repris (”Vad händer om vi griper in och ändrar på sådant som evolutionen gjort med oss människor under vår långa utvecklingsresa? Dataspelskonstruktören Will Wright som ligger bakom SIM City och andra succéer blev nyfiken på det. Han konstruerade spelet Spore där man själv kan gripa in och korrigera det naturliga urvalet, t.ex. genom att lägga till ett benpar eller två. ”) Kort videoklipp ur programmet:

Dataspelskonstruktören Will Wright demonsterar sitt evolutionsspel:

En av de saker som fick mig intresserad av matematik under skoltiden: den världsberömde matematikern John Conways Game of Life:

Lästips: När kultur blev ideologi (Axess nr 3, 2009), matematikern Olle Häggströms alla inlägg i skolfrågan: Skolans sak är vår. Annat: Gillar vi verkligen olika?, Jämställdhet och statistik,  Kulturarvsdebatt ,  Alla vill inte in, (m) & Täbysyndromet,  Skryt om reformpolitik,  Härskarkonster, Ihålige Ohly, Klart folk är förbannade, Tystad debatt.