Grattis skattebetalare!

Segelbåtarna i Vänern i mars 1978

Nu var det ett tag sedan jag tog en titt i Vetenskapsrådets projektdatabas. Som ni vet är det hård konkurrens om pengarna och endast de bästa och i särklass viktigaste projekten, som tex det treåriga projeketet genustrumpeten, beviljas bidrag efter hård granskning. Själv har jag aldrig haft tid att söka något från VR eftersom det ryktas att det tar två veckor bara att sätta ihop en komplett ansökan, men den dagen kanske kommer, om jag inte istället startar ett genuskritiskt parti som med en anti-intersektionell postkolonial feministisk analys ska krossa genusväldet och ur spillrorna av denna könade poststrukturalistiska skräphög återinrätta ett sunt mentalt klimat vid våra lärosäten som förhoppningsvis kan spridas till resten av samhället likt ringarna på en vattenyta efter att man från en brygga kastat i den senaste könsmaktsanalysen av röda båtar med ett exakt 3.4 meter högt segel som seglade runt i Vänern mellan den  23 och 24 mars år 1978. Hur interfererar förresten manligt respektive kvinnligt könskodade vågtoppar och vågdalar efter att man slängt i denna 4 kilo tunga analys i havet?

Jag fruktar dock att efter den kartläggning Skolverket nyligen gjort (12 minuter på Studio ett här) kommer man att ge just genus-experterna i uppdrag att ur ett könsmaktsperspektiv analysera, analysera och analysera vaaaaad det kan bero på att allt i det här landet går åt helvete trots att vi är världsbäst på genusvetenskap och har alla de feministiska verktyg som krävs för att lösa alla problem. Kan man analysera denna paradox med hjälp av samma verktyg som skapat den eller kommer genusverktygen att rosta efter att man kastat båtgenusavhandlingen i havet, och vad säger detta i så fall om vattnets patriarkala ytspänning och hur kommer det sig att ett könsmarkerat rosa gem som låg i luntan ligger kvar på vattenytan medan genusavhandlingen sjunker likt en sten till botten? Kan Centrum för Genusvetenskap i ett tvärvetenskapligt projekt tillsammans med Kemicentrum forska fram de ytaktiva ämnen som modifierar ytspänningen på ett sådant sätt att allt manligt könkodat åker ner till botten för evigt där det hör hemma bland amöbor och bläckfiskar medan det kvinnliga flyter runt på vattenytan i minst 150 år även om det maktfullkomliga Patriarkatet iscensätter en tsunami genom att utöva makt i luftrummet ovanför Genuscentrum?

Vi har ett problem...

Hur ska då skolfrågan lösas? Här har vi tex det VR-finansierade projektet från 2005: ”Manlighet som lärarproblem. En studie av läraridentiteter” där man bland annat undersökte ”Om män som arbetar i skolan möjligen trotsar, är gränsöverskridare gentemot rådande manliga hegemonier och skolans feminina könskodning och möjligen därmed skapar andra och nya manliga identiteter som både kan vara i linje med förändringar men också på tvärs mot rådande hegemoniska ideal” och ”Hur olika lärarkategorier, dvs inom vissa stadier och vissa ämnen skapar olika könade läraridentiteter och hur detta kan relateras till olika former av makt och hegemoniska maskuliniteter…. Det handlar inte om att utröna en generell manlig läraridentitet eller att ur subjektsfilosofiska utgångspunkter förstå detta. Istället ses identiteter och subjekt, i enlighet med feministisk poststrukturalism, som något subjekt plockar upp ur olika diskurser, diskurser som produceras och materialiseras i praktik. Lärares professionella identiteter kan därför bara studeras lokalt och empiriskt – bundet till olika situationer där subjekten genomkorsas av diskurser. På så vis blir läraridentiteter också inte helt stabila utan tvärtom föränderliga och motsägelsefulla men också i ett forskningsprojekt beroende av forskarens medverkan i att skapa diskurser.”

Det är sådana här analyser vi kan se fram emot – tro inget annat! Det nya framtidsyrket är uppenbarligen gensusvetare! Låt oss se vilka intressanta projekt som beviljats medel från VR, och glöm inte då att skulden ligger hos politikerna som öronmärkt 10 miljoner om året för just genusforskning och att det finns en särskild Genuskommitté inom VR, men minns också att genustrumpeten inte granskades av denna särskilda kommitté utan föll under Musikvetenskap, vilket visar att genuseriets tentakler sträcker sig långt utanför den öronmärkta delen, och att VR dessutom försvarade genustrumpeten med att Genuskommittén inte var inblandad vilket faktiskt bara gör saken mycket värre.

490 genusprojekt ger en riktig huvudvärk

Om man går in i VR:s projektdatabas (som tycks ligga nere med jämna mellanrum) så hittar man en massa intressant. Sökordet ”genus” ger inte mindre än 490 träffar – och detta är alltså de projekt som beviljats bidrag i hård konkurrens med andra projekt, som jag verkligen velat läsa om VR bara lagt ut dem på sin hemsida, vilket de tyvärr inte har. 🙂 Projekten i databasen (orkade inte öppna alla 490, men hälften) tycks sträcka sig från 2001 och framåt. Bara för att ta några beviljade bidrag kopplade till just skola och utbildning:

”Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning? Policy, perspektiv, praktik” fick 6 miljoner för att under 2003-2006 studera vad ”sociala mönster som kopplas till kön (köns-/genusordningen) betyder för lärare och elever i skolan…   Fem delstudier skall ligga till grund för en nationell kartläggning där elever och lärare i förskola och skola tillfrågas om hur de upplever och uppfattar sig själva och sin situation i skolan ur köns-/genusperspektiv.”

”Maskulinitet på schemat: En studie av pojkar, maskulinitets-formeringar och pojkars distansering från skolarbete i olika skolformer” har fått 3.2 miljoner för att under 2007-2011 studera följande: ”I detta projekt riktas intresset mot pojkar i olika åldrar och skolformer med fokus på vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i dessa skilda miljöer. Uppmärksamhet riktas även mot hur olika sätt att organisera undervisningen underbygger respektive underminerar de manlighetsföreställningar och praktiker som distanserar pojkar från ”läsämnen” och högre utbildning… Speciell uppmärksamhet riktas mot hur lärare och elever reproducerar, förhandlar och utmanar könssterotyper och vilka identifikationer och motidentifikationer som skapas och formas i olika situationer… Målgrupper är lärarutbildningen, politiker, tjänstmän, forskarsamhället och de lärare och elever som är verksamma på utbildningarna.”

Bygg genus-excellenscentret på månen istället!

”Att Genusifiera EXcellens – GEXcel: Mot ett europeiskt excellenscentrum i transnationella och transdisciplinära studier av föränderliga köns-/genusrelationer, intersektionalitet och kroppsliggörande” får 19 miljoner för att under  2008-2011 studera något som inte står med i databasens dokument (beställ projektet från VR med diarienr 2008-7457) men det är ett ”bidrag till starka forskningsmiljöer”.

”Genusperspektiv på barn- och ungdomslitteratur i skolan” fick 2.1 miljoner för att 2002-2004 studera ”I vilken utsträckning har gränserna för vad som kan anses tillåtet och lämpligt för respektive kön förändrats? Projektet kan vidare öka vår kunskap om hur barn och ungdomar uppfattar litteratur. Det kan få stor betydelse för att utveckla och stimulera forskningen inom lärarutbildningen. Det kan dessutom bidra till att utveckla metoder för hur litteraturens roll i skolundervisningen skall kunna förbättras.”

”Kön och etnicitet i högre utbildning” fick 3.1 miljoner för att 2002-2003 undersöka följande: ”I fokus för studien står frågor som handlar om hur de olika utbildningarna präglas av inneboende mönster och strukturer som kan sägas vara laddade med föreställningar om kvinnlighet, manlighet och olika uttryck för etnicitet. Inför detta projekt har en förstudie gjorts där fyra utbildningar jämfördes. På alla dessa visade det sig att köns- och etnicitetsmönster både upprätthålls och bryts på mer eller mindre medvetna sätt och att dessa mönster även präglar kunskaps- och lärandeprocesser… Genom en längre tids deltagande observation kommer vi att få en djupare förståelse för processer där kunskap och förhållningssätt till kunskap skapas.”

Forskarnas kunskap är förlegad - de har inte förstått genusdiskursens enorma betydelse

”Genusperspektiv i praktiknära forskning inom högskoleutbildning” fick  4.5 miljoner för att under 2003-2005 ”öka kunskapen och förståelsen kring hur olika erfarenheter kan tas tillvara och utvecklas inom högskolan. Tillsammans vill vi utmana en traditionell, hierarkisk vetenskapssyn där forskare sätter sig på eller blir satta på en piedestal, och verka för en deltagarorienterad och erfarenhetsbaserad praktiknära forskning. Det betyder att vi vill sätta fokus på de studerandes och lärarnas/forskarnas egna erfarenheter och bryta dem mot teoretiska utgångspunkter i de skilda utbildningssammanhang som vi i forskargruppen representerar. Vårt gemensamma intresse är att förstå, synliggöra och problematisera frågor som kunskap, kön, klass och etnicitet inom utbildningen och i den yrkesverksamhet som flera av de studerande vistas i parallellt med sin utbildning… Gemensamt kan vi bättre beskriva, förklara och förstå hur en hierarkiskt dominerad utbildningskultur kan motverkas och utjämnas.”

”Feministisk pedagogik i olika lärandemiljöer. Ett aktionsforskningsprojekt i förskola, folkhögskola och högskola” fick 840.000 under 2007-2008 för följande: ”Feministisk pedagogik är jämte kritisk pedagogik en given referenspunkt för senare tids pedagogiska diskussioner om genus, mångfald, kritik och förändring av olika former av normativitet i det svenska utbildningslandskapet. Men kunskaper om feministisk pedagogik i Sverige saknar alltjämt en tydlig teoretisk förankring… Samtidigt finns forskning som tydligt visar på genus som ett strukturerande fenomen i lärandesituationer, särskilt ifråga om talutrymme, bekräftelsestruktur, perspektiv på lärande, etc. En rad frågor dyker upp när det feministiska pedagogiska fältets aktörer, begrepp, historia, kontext och praktik hamnar i blickfånget: Hur ser möjligheterna ut för att utveckla en feministisk pedagogisk praktik i olika lärandemiljöer, vilka likheter och skillnader finns dem emellan, och vad kan de lära av varandra? Hur skapas och/eller återskapas lärarens praktik och lärandemiljön som sådan under ett aktionsforskningsprojekt med feministiska inslag som detta? Vilka specifika problem och motståndsformer möter en feministisk pedagogik teoretiskt, praktiskt, kollegialt, i elev-/studentgrupper, från läraren själv, och hur är dessa kopplade till frågor om genus, makt och förändring?”

Under skolgympan "görs kön"

”Konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning” fick 2.9 miljoner för att under 2002-2004 ”belysa konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning... Tre vanligt förekommande praktiker, nämligen tävling och rangordning, lek och rekreation samt friluftsliv belyses. I dessa praktiker finns dominerande kollektiva föreställningar om hur verksamheten ska utföras och hur den ska regleras, vad som är möjligt att göra och vad som förväntas respektive vad som inte är ett möjligt eller förväntat beteende. Praktikerna är speciellt intressanta ur ett genusperspektiv då manligt och kvinnligt konstrueras genom de handlingar som praktiken bjuder. Centrala frågeställningar är hur, men också varför, elever och lärare laddar dessa praktiker med kön. Andra viktiga frågor att belysa i sammanhanget är: Vad är styrande för utvecklingen av det som anses vara normalt kvinnligt och manligt i praktiken? Hur verkar praktiken som förvaltare av kvinnligt och manligt? Hur talar vi om kön? Vilken symbolproduktion om kön pågår inom praktiken och vad förkroppsligas i praktisk handling?”

”Kön på scen: Genusperspektiv i skådespelarundervisning” beviljades 2.5 miljoner för att under 2002-2004 göra en ”kartläggning av könsrollsmönstren så som de manifesterar sig i undervisningen. Målsättningen är dubbel: dels ska undervisningen analyseras ur ett genusperspektiv, dels ska de vunna insikterna omsättas och prövas i nya undervisningsmoment… Syftet med etydarbetet är att låta studenterna byta kön i relation till rollens kön och på så sätt utveckla den egna personligheten och medvetenheten… Projektet har också stor internationell betydelse, eftersom inget liknande någonsin redovisats, trots att problematiken är global.”

”Att utmana genus. Ett forskningsprogram inom Umeå Advanced Gender Studies” som fått 10.8 miljoner för att under 2006-2008 ”utmana och vidareutveckla tvärvetenskaplig genusforskning i internationellt samarbete…. Deltemat normalisering undersöker hur olika genusregimer samverkar och påverkar varandra inom socialtjänst, skola och akademi. Målet är att utmana de normaliserande diskurser och praktiker som skapas genom samverkande maktrelationer som genus, etnicitet, klass och ålder.”

Och lägg till detta alla statliga utredningar på jämställdhetsområdet inom alla samhällssektorersektorer som också bekostas av skattebetalarna.

För övrigt är det så här det kan se ut när man låter vissa falanger ta över inom högskolan: Hägglund får skäll efter Debatt 2008. Så här blir det när man utbildar människor vid lärosäten belägrade av poststrukturalist-genusvetare utan verklighetsförankring. Som ni ser så finns inga ”vanliga svenskar” och därmed förblir det ett öppet problem vem som egentligen förtrycker ”de andra” – som ju otvivelaktigt existerar och är förtryckta och dessutom står i kontrast mot de svenskar som inte finns.  Det är så här framtidens valdebatter kommer att se ut, vilket gör att man inte kommer att kunna använda sig av något begrepp över huvud taget, eftersom det i TV-sändnings-ögonblicket genast måste dekonstrueras in absurdum med postkolonial feminism av den andra sidan.

Kommentarer om Skolverkets kritik här SVD, DN.

Nu har jag det!

Den svenske matematikern Helge von Kochs (1870-1924) fraktala snöflinga

Liksom man inte kan dra en kurva mellan två godtyckliga punkter på en yta som inte är sammanhängande så kan man heller inte få ett sammanhang i sitt liv om man inte noga betänker de val man gör som ung. Och vad jag pratar om är naturligtvis den matematiska verksamheten vid våra lärosäten. Matematik är grunden till er logiska förmåga, och om ni vill få era dendriter att växa så är det bäst för er att ni spenderar er värdefulla tid på intressanta matteföredrag innan ni i vinter tar första bästa jetplan till Thailand för att lata er i tron att logiken utvecklas av sig själv och i tron att vi matematiker helt ensamma kan bära upp hela verksamheten i det här landet utan ert moraliska stöd och aktiva deltagande!

I dessa tider av färgänglighet gäller det att ha förmågan att finna något beständigt och kontinuerligt som kan ledsaga en genom livets outgrundliga vägar, och därför kan man till exempel inte lämna jordelivet utan att ha en förståelse för kontinuerliga funktioner, där en funktion uttrycker ett (i positiv bemärkelse) beroende. Till exempel är genuseriets framtid beroende av mängden skattemedel man avdelar till detta vansinnesprojekt, liksom av folkets tålamod, politikernas beslut och medias prioritering – och detta kan man uttrycka som G(skatt, tålamod, beslut, media). Hur gör man rent matematiskt för att denna funktion ska störta in i origo och bli noll?

COBE-satelliten har letat patriarkala strukturer sedan 1989

Vad gäller beständigheten så är det så att det som inom matematiken en gång är bevisat är för evigt sant – detta ska jämföras med den tragiska situationen i mer världslig forskning där exempelvis upptäckten av ett litet roterande femdimensionellt membran i universums utkant kan rasera fler decenniers grubblerier och forskningsartiklar kring universums uppbyggnad. Inom fysiken måste man givetvis kombinera matematiska modeller med experimentella resultat, och man får räkna med en del bakslag ibland. Även genusvetarna, som inte använder sig av matematik, tog som bekant hjälp av COBE-satelliten (Cosmic Background Explorer) som skjöts upp 1989 och till slut lyckades finna den anisotropi (små variationer) i den kosmiska bakgrunds-strålningen som sedermera under den inflationistiska fasen av universums utvidgning gav upphov till de universella patriarkala strukturer vi kan beskåda idag (är det kanske därför Tiina Rosenbergs projektgrupp inlett ett samarbete med Fysikum i Lund kring genuscertifieringen?)

För att komma till saken – jag vill härmed inbjuda intresserade läsare (sprid gärna till vänner och bakanta!) till en populärvetenskaplig
föreläsningsserie i matematik – nämligen MATEMATISK LUSTTUR, som kommer att hållas nu i höst (med start 6 oktober) vid matematiska institutionen, Stockholms Universitet på tisdagskvällar kl 18-20. Den som är intresserad kan anmäla sig till kursansvarig  (det är inte jag, jag ska bara hålla ett av föredragen) till: orikurs@math.su.se eller rikard@math.su.se. Det går givetvis bra att anmäla sig till mig också så vidarebefordrar jag. Det krävs faktiskt inga förkunskaper alls utan bara nyfikenhet och intresse, och sk grundläggande behörighet dvs slutbetyg från gymnaium. Men den som inte är intresserad av att samla Ladok-poäng utan bara vill lyssna till ett eller annat föredrag är givetvis också varmt välkommen! Här är kursbeskrivningen till Matematisk Lusttur och här är ett preliminärt schema där ni kan se vilka föredrag som kommer att hållas under de första veckorna, den kommer att fyllas på inom kort.

Är det här alla genusartiklarna producerats?

Det finns ju hur mycket som helst att ta upp utöver det som redan är inbokat – alltifrån Benfords lag som kan användas för att enkelt upptäcka bokföringsbrott till The Infinite Monkey Theorem (eller på svenska: satsen om oändligt många apor) som hävdar att en odödlig apa som gör oändligt många tangenttryckningar förr eller senare kommer att skriva varje känd text (i sin ursprungliga form hävdade satsen dock ”alla böcker i det franska nationalbiblioteket”). Detta innebär även att alla genusflummerier kommer att reproduceras av apan. Frågan är om det inte är just denna apa som sitter i något labb och skriver alla genusartiklar? Trots allt formulerades ju satsen redan 1909 i en bok om sannolikhetslära av Émile Borel, så apan har ju redan hållt på i 100 år. Hur sannolikt är det att det är denna apa som är ansvarig för dagens genusartiklar, och varför råkade alla bli på just svenska? Mycket intressant forskningsproblem – jag tror jag måste ta tag i det – äntligen är jag vansinnet på spåren!

Här en en annan klassiker om sannolikheter, nämligen Tage Danielssons monolog om sannolikheter ang Harrisburgolyckan (tipstack till Josef för denna underhållande video):

Hur Borgström sköt sig själv i foten

Det är hög tid att krossa Patriarkatet!

I dagens DN Debatt skriver den jämställdhetspolitiske talespersonen för Socialdemokraterna, Claes Borgström en replik (”En gåta hur regeringen kan undgå att se förtrycket”) till Hägglunds artikel från den 17/9 (”Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten”). Borgström anser att Hägglund skjuter sig själv i foten, och skriver ”Man undrar om regeringen känner till att riksdagen 2006 antog ett jämställdhets-politiskt mål om att bryta ned den patriarkala strukturen.” Den patriarkala strukturen är alltså ett faktum som inte får ifrågasättas och dessutom ska den ”brytas ned” – hur det nu ska tolkas. Kanske som att sådana vita heterosexuella medelålders män som Borgström lämnar sin post och ger plats åt en kvinna? Han borde föregå med gott exempel för att vara trovärdig.

Än mindre trovärdig blir han när han anklagar Hägglund för att i sin artikel ge uttryck för elitism, Borgström anser nämligen att ”Det är just elitister som brukar göra anspråk på att känna ”vanligt folk””, för att i nästa mening själv göra anspråk just på att känna ”vanligt folk” och dessas livsvillkor! (”Efter nästan 30 år i advokatyrket och sju år som Jämställdhetsombudsman så har jag mer erfarenheter och större personlig kännedom om människors livsvillkor i Sverige än många andra. En del av mina upplevelser av människors utsatta förhållanden har jag under skinnet.”)

Har inte Borgström diskdag idag? Jag ska ringa upp hans fru!

Och apropå de jämställdhetspolitiska målen, låt mig citera ett av de uttalade delmålen så som det formulerats i prop. 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhets-politiken”, nämligen: ”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.” Detta ska alltså staten bestämma.  Det tycker Borgström. Har han verkligen tid att skriva artiklar till DN, är det inte hans tur att diska? Låt mig komma med en egen proposition här: offentliggör de folkvaldas hushållsscheman så att vi kan se att de lever som de lär!!!!

Vidare skriver Borgström att ”Hägglund påstår att de som ”under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk” skapar förtryckarstrukturer. Eftersom han på flera ställen talar om ”genuscertifiering” så syftar han väl bland annat på att kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män är ett litet påfunnet rättviseanspråk. Det är ett lika fantastiskt som okunnigt påstående.” Den enda som är okunnig här är Borgström själv, som uppenbarligen inte insett vad genuscertifieringen går ut på (läs vad den innebär i klartext HÄR eller kolla direkt på projektgruppens slutrapport).

Genusperspektiv på partikelkollisioner?

Den är nämligen just ett uttryck för ett förtryck – en påtvingad genusagenda som inte har det minsta med jämställdhet att göra (så som ”verklighetens folk” tolkar jämställdhet) där en ”oberoende kontrollenhet” ska granska att reglementet följs. Denna ”oberoende” kontrollinstans utgörs för övrigt av dem som tillkämpat sig genuscertifieringskravet och utformat detaljerna – nämligen genusvetarna själva med sina postmodernistiska flumteorier. Kämpar förresten inte genusvetarna mot just förtryck, tvång, kontroll, maktstrukturer och hierarkier? Varför bygger de då upp egna sådana inom akademin? Ologiskt i mina ögon. Vad sägs om att påtvinga genusvetarna en dos analytiskt tänkande vid någon matematisk institution? Mycket mer rimligt. Jag kan på en kvart samla in hundratals namnunderskrifter från verksamma akademiker som motsätter sig detta genuscertifieringsprojekt – något som kanske blir verklighet efter att de tre ”pilotprojekten” vid Institutionen för Fysik, Institutionen för Energivetenskaper samt Trafikflyghögskolan vid Lunds Universitet utvärderats.

Antidepressiva jämställdhetspiller

Och så fortsätter Borgströms uppläxning: ”Några fakta, Göran Hägglund, om förtryckarstrukturer. Först ett internationellt perspektiv. Kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen. För det får de tio procent av världens inkomster…  Männens dominans vad gäller makt och inflytande består. Kvinnor tar alltjämt huvudparten av ansvaret för barnen och står för merparten av det obetalda hemarbetet.” Ja men ta och AVLÖNA kvinnorna för detta obetalda arbete då, Borgström! Eller är vårdnadsbidraget för kontroversiellt? Är hemmafrun tabu? Det är ju givetvis bättre att droga ner invånarna i världens mest jämställda land med psykofarmaka så att alla kan fortsätta att både förvärvsarbeta och ta hand om hemmet och ta hand om barnen och vara politiskt aktiva på sin fritid. Om 90% dör så får i alla fall 10% uppleva det jämställda lyckoriket. Det ringer en klocka i mitt huvud – detta påminner mig om något…

Borgström avslutar med att storslaget konstatera: ”Hägglund formulerar avslutningsvis sin uppfattning om vad riktig frihet är, nämligen ”rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer.” Men riktig frihet är att kunna förverkliga sitt eget liv och kunna bidra till att utveckla det omgivande samhället utifrån sin egen individuella kapacitet som människa. Då krävs en politik som river de hinder som består av kön eller könsidentitet, etniskt ursprung och religion, sexuell läggning, funktionshinder, ålder eller andra personliga egenskaper.”

En inverterad genusordning och statligt sanktionerad dekonstruktion av den hegemoniska maskuliniteten ska slå ut den manliga primaten för alltid

Noterade ni det sista: PERSONLIGA EGENSKAPER! Dessa står alltså i vägen för att uppnå det som just Borgström och hans gelikar definierat som förverkligandet av var människas liv: nämligen att leva enligt jämställdhetsutopin att alla ska förvärvsarbeta i samma utsträckning, alla ska välja yrke så att  det blir en 50/50-fördelning efter kön, alla ska dela exakt lika på föräldraledigheten, alla ska omfamna den senaste genusideologiska trenden  (är det fjärde vågens feminism det är som gäller nu eller?), alla ska äta åtta skivor bröd om dagen och framför allt ska alla rösta på (s) och  dela deras ”grundläggande värderingar” om hur var och en ska utforma sitt liv – inga personliga egenskaper, såsom den egna fria viljan, personliga preferenser eller annat inbillat snömos, ska minsann få stå i vägen här! Det är hög tid att inse faktum: i dagens Sverige är toleransens fanbärare fullständigt intoleranta. De skapar förtryckarstrukturer för att utplåna förtryckarstrukturer, de är beredda att ta till tvång för att avskaffa tvång (inbillat tvång, nämligen det som vi kallar den fria viljan men som alltså är uttryck för ett förtryck vi inte är medvetna om eftersom vi är så förtryckta). Är de också beredda att ta till vapen för att förhindra krig? Eller för att få röster? Man vet ju aldrig med sådana fanatiker…

Andra inlägg om Borgströms artikel: Axess, SVD (PJ), Artikel19, Genusnytt, Pelle Billing.

Bokbål Förlag får pris för intersektionellt manshat

Det anrika Göteborgs Queerinstitut,  bildat år 2007 och anordnare av den traditionella högtiden Heterohatets Dag (alla övriga traditioner förkastas givetvis som förtryckande, se medias rapportering om årets firande här) har blivit GRUNDLURADE när de har delat ut pris för intersektionellt manshat! 🙂 Detta ska ha skett år 2008 i samband med att Bokbål Förlag kammade hem priset för ”intersektionellt manshat av hantverksmässig fulländning” för boken Fångad:

PRISER/UTMÄRKELSER

”Vi har den megastora glädjen att meddela att Bokbål förlag nominerats till den emacipatoriska textgalan Rabiat i kvadrat i kategorin intersektionellt manshat av hantverksmässig fulländning. Då allt redan är uppgjort på förhand kan ni räkna med att kamma hem priset.

Ni anmodas infinna er på Göteborgs stadsbibliotek 2008-03-06 för att motta ert pris i form av en exklusiv statyett, formgiven av de av oss upptäckta talangerna i konstkukskollektivet, samt en s.k. blomsterkvast, av mer oanständigt snitt.

Utöver ett kort hållet tacktal ser vi gärna att ni medverkar med läsning ur er produktion. Om ni så önskar finns även tillfälle att kränga böcker”.

Göteborgs Queerinstitut

Den prisbelönta boken

Men det hela var ett konstverk – boken var ett romanmontage! Så här står det i en av recensionerna: (se här under Recensioner) ”Konstnären Magdalena Nordin har med en glödande sax och namnet Barbara Mc Gould gått bärsärkagång i orientlitteraturen, klippt ihop åtta böcker och monterat dem till en enda. Det som till en början, genom boktitel, omslag, författarnamn, fotografier och baksidestext, framstått som ett prototypexempel visar sig vara en parodi. Eftersom processen lämnats opolerad och synlig; genom att boken inte döljer sin egen konstruktion visar den också på vilket sätt genren är konstruerad.” Athena Farrokzhad, OEI. I flera andra recensioner inses inte att det är ett hopklipp och en parodi:

* ”Fångad utgör ett skakande vittnesbörd om de sorgespel som kan uppstå i sammandrabbningen mellan vitt skilda kulturers människosyn och värderingar.” Öviks Allehanda

* ”Barbara Mc Goulds detaljrika reminiscenser av kvinno- och fångenskapets förbannelse är omöjlig att värja sig mot.” Söderort

* ”En läsning som fångar alla sinnen.” Stockholms fria tidning

Författarinnan kom dock och emottog sitt intersektionella manshatspris – och höll till på köpet ett litet tal till konstkukskollektivet och övriga deltagare, som man kan se längst ner till höger på samma sida.

Hemmafrun ger genusvetarna högt blodtryck

Eftersom Queerinstitutet möjligtvis kommer att uppmärksamma detta inlägg så vill jag passa på att ge dem ett lästips, skrivet av Roland Poirier Martinsson: ”Inget går upp mot en riktig hemmafru.” Och när jag ändå är igång så kan  jag passa på att tipsa om några intressanta hemsidor, nämligen tillhörande HARO,  Hemmaföräldrar och Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid. Det är inte meningen att chocka någon, utan liksom queermissionärerna vill att vi andra ska tänka utanför de konventionella ramarna så har även vi andra rätt att kräva att genusextremisterna också lär sig tänka utanför dagens konventionella ramar – som utgörs av genusvetarnas idéer som idag är mainstream och uppbackade av det etablerade politiska etablissemanget (eller?). ”Verklighetens folk” har nog redan tappat förtroendet för politikerna  så möjligtvis kommer detta utspel lite väl sent, det borde ha kommit för ett decennium sedan, men bättre sent än aldrig. Vissa politiker fattar snabbt, andra borde gå med i Trögfattarföreningen – här är deras årsmöte:

Dagens musikvideo + jämställdhetsdebatt i SVD!

Mandelbrot Set Video (se hela, lyssna på texten!)

Kort info om Mandelbrotmängden på wikipedia.

Och missa inte jämställdhetsdebatten i dagens SVD! Först har vi Gudrun Schyman: ”Feministisk politik kräver ny regering” där hon sågar alla partier i vårt solsystem, från höger till vänster, och anklagar dem för att föra en kvinnofientlig politik, medan det bisarra partiet Förvirrat Initiativ självt står för godheten och ”universella mänskliga rättigheter” och därutöver utgör ”garantin för en feministisk opposition som granskar regeringens förslag utifrån ett jämställdhetsperspektiv – vare sig de kommer från de blåa eller de rödgröna”. Schyman måste ha missat något, beslutet om jämställdhetsintegreringen (JÄMI) , och som Sabuni nyligen skrev under (se regeringsbeslutet!), garanterar redan att alla beslut på alla nivåer granskas ur ett genusperspektiv! I det av Alliansen undertecknade beslutet står nämligen att läsa: ”Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen, av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet.”

Vem ska koka nudlarna i heterohushållet?

Och sedan har vi Claes Borgström: ”Regeringens flathet undergräver jämställdhetsarbetet” Han skriver: ”Sveriges riksdag har antagit den principen [jämlikt deltagande på alla samhällsområden] genom följande formulering av det övergripande jämställdhetspolitiska målet: ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.”” Det som åsyftas är  givetvis de nu gällande jämställdhetspolitiska målen som de formulerades i prop. 2005/06:155 ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken”, med det uttalade delmålet: ”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.” Detta ska alltså staten bestämma. Notera:”Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet”. Vad är detta för heteronormativt förmynderi? Har genusfanatikerna glömt att två kvinnor kan bo ihop, liksom två män!? Eller gäller disk- och städdirektiven bara ”förlegade samlevnadsformer”?

Kan någon väcka de folkvalda?

Vidare skriver Borgström: ”Sveriges riksdag och regering har medborgarnas uppdrag att värna och fördjupa demokratin. I Sverige råder inte jämställdhet. Kvinnor som grupp är utsatt för en systematisk diskriminering. Det är ett demokratiskt problem.” Ja, vi har ett demokratiskt problem, med tanke på den systematiska diskriminering som varje kritiker av den påbjudna jämställdhetsideologin skulle utsättas för. Vidare: ”När regeringen väljer att blunda för näringslivets oförmåga och många gånger ovilja att släppa in kvinnorna i bolagsstyrelserna ger regeringen samtidigt upp en heltäckande kamp om jämställdhet inom alla samhällsområden.” Ja, och kanske är inte en lag om könskvotering nog heller? Vad sägs om att återaktualisera Baksis och Alagics förslag från 2007 där vi kan läsa:

”Vi behöver få till stånd en förändring i näringslivets maktstrukturer och bryta det manliga monopolet. En kvotering kan vara lösningen. Det är möjligen inte tillräckligt med en lag om kvotering efter kön – vi bör också se åtgärder för att verkligen bredda rekryteringen till företagsvärlden på bred front. Därför föreslår vi ett moratorium inom svenskt näringsliv: De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitets-korridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna.”

Och Schyman varnar också i dagens artikel för att ”I ett gråtrist politiskt klimat får extremister lätt uppmärksamhet.” Men sanningen är ju den att extremisterna redan har all uppmärksamhet de kan önska sig! Eller tänkte FI gå ännu längre? Vilken är deras dolda agenda? Vilken är deras slutgiltiga lösning på ”mansproblemet”?