Glad Nationaldag och intervju på Jyllandspostens blogg mm

Mikael Jalving har publicerat en intervju med mig på sin blogg på Jyllandsposten – LÄS DEN HÄR!

”Hvad stiller man op imod idioterne? Spørgsmålet er ligeså gammelt som universelt, og løsningen, den blafrer i vinden. Ekstra svært bliver det naturligvis, hvis idioterne – som i H.C. Andersens eventyr – er klædt ud som de kloge. Så bliver det for alvor indviklet. I Sverige, som vedbliver at interessere mig, fordi meningsdannelsen derovre er så ekstremt konsensuspræget, bliver man nemt viklet ind i den ene søforklaring efter den anden. Søforklaringerne kommer som dovne dønninger skabt af de teorier, søforklaringerne er afhængige af. De kloge og indbildske skrider nemlig helst frem ved hjælp af en teori. Teorien skifter med moden, i hak, spring, mere eller mindre vilkårligt. Er man uopmærksom et kort øjeblik, så kan teorien, der før lyste alting op, være pist borte og afløst af en ny.” LÄS HELA!    (Den som har problem med danskan kan alltid klistra in texten i google translate danska-svenska 🙂 )

Jalvings bok

Mikael Jalving har som bekant skrivit boken Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike (ännu inte översatt till svenska dock, köp på danska på Adlibris) och var nyligen aktuell i ett samtal  om nationella samförstånd och tabun artikeln I skuggan av framtiden  (läs den!)  i senaste numret av Axess Magasin, liksom i Axess konsensusseminarium  (Play, 38 min, se!). Jalving har också skrivit ett par artiklar på Newsmill för den som är intresserad (kan också klistras in i google translate). Och just det, hoppas ni alla hade en trevlig nationaldag! Själv var jag med familjen, men eftersom jag i tankarna ändå ofta är på bloggen, så tänkte jag att jag skulle göra något till den, och nu var det ju länge sedan jag gjorde ett konstverk, mitt senaste bidrag till den moderna konsten publicerade jag i december,  så den är ju inte längre modern. Och därför tänkte jag göra ett nytt konstverk, eller snarare ett socialt experiment, inspirerad som jag ju är av genusvetarna, och det experimentet bestod i att se vad som skulle hända om jag tågade fram och tillbaka med en svensk flagga, men det hände faktiskt ingenting särskilt – utom att jag trampade ner några blommor.

Intressant, jag återkommer med en analys av det som hände, eller snarare inte hände, längre fram. Eftersom alla andra var på Skansen och viftade med sina flaggor där så kanske ingen såg mig? Nä, nu ser jag var det beror på! GP har i en ledare gett klartecken att fira nationaldagen utan ängslan ”Det är dags att släppa den ängslighet som ifrågasätter att det skulle finnas någon svensk kultur. Den finns i allra högsta grad…. Att vara stolt över sitt lands historia är inte samma sak som att kränka andras. Så låt oss fira Sverige imorgon. Utan ängslighet. Det är hon värd, moder Svea.”  Nu är det alltså fastställt på en svensk ledarsida  – att vara stolt över sitt eget land betyder inte att man vill kränka andra människor eller andra länder. Var det någon som trodde det? Möjligtvis att hela den församlade pk-politikerkåren och media- och proffstyckareliten behövde ett klargörande så här inför nationaldagen, men var det någon vanlig normal dödlig människa som lever i verkligheten som trodde det? Själv har jag årligen kunnat fira både den svenska och den bulgariska nationaldagen utan att ha kränkt den andra halvan av mig själv, eller något av länderna. Mina morföräldrar traderade hela den bulgariska historian och överförde hela kulturarvet till mig och min lillebror under våra sommarlov där, det var också där vi lärde oss vikten av hårt arbete, disciplin och ansvarstagande, mitt i det kommunistiska Östeuropa, ingen kulturmarxism där inte.

Matematiskt induktionsbevis - det första jag såg

Det var även i Bulgarien jag stötte på mitt första matematiska bevis – ett induktionsbevis, i sanden, konstruerat med en pinne (och en logiskt tänkande hjärna) av ett av grannbarnen som gick i sjunde klass. Det var en del av den bulgariska jämlikhetstanken – alla skulle vara lika duktiga i matematik för att krossa Västeuropa i alla matteolympiader. I Väst innebar jämlikhetstanken istället att alla skulle vara lika dåliga i matematik för att inte kränka någon annan som kanske också ville delta i matematikolympiaden (nu är det dock på väg åt rätt håll på den fronten, om bara Genusmaffian håller sig ur vägen). Tänk så olika man kan tolka samma begrepp!

Både förtroendet och läsarna finns på bloggarna

Som demokratibegreppet för att ta ett exempel, ingen missade väl artikeln på DN debatt: ”Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare… Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val.”

”Exakt vad orsakerna är vet vi inte. Men låt mig spekulera i några möjligheter. Man kan till en början undra vilken demokratilära den yngre generationen fått sig till livs i grundskola och gymnasium? En historielös, mekanisk syn på demokratin (och marknadsekonomin) som inte tar upp dess normativa grundvalar, antagligen. Man måste då fråga sig vem som har utbildat dagens lärare i samhällskunskap och historia att servera en sådan demokratisyn. Det är bara att konstatera att vi på universitet, speciellt inom statsvetenskap, som utbildar de blivande lärarna i historia och samhällsvetenskap i så fall bär ett tungt ansvar.Vi kan också notera att den här gruppen unga har betydligt lägre förtroende för politiska partier och politiker och att de läser dagstidningar och ser nyheter på tv i betydligt mindre utsträckning än andra. I stället får de sin information främst från twitter och facebook. De politiska partierna från vänster till höger verkar alltså också ha misslyckats. Avsaknaden av politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader, där socialdemokratin talat om skattelättnader och högern fått utrymme att bli arbetarparti, kanske sänt budskapet att valet mellan partier inte spelar någon roll. Också tv och dagspressen, som ska informera medborgarna för att demokratin ska fungera, verkar ha misslyckats att nå dessa unga medborgare. Hur ser journalisterna och redaktörerna på sitt ansvar?”

Har vi egentligen något val när det gäller gensuvansinnet eller ingår det i de demokratiska värderingarna?

Tillåt mig att också spekulera: dagens unga likställer demokrati med ett knippe värderingar och åsikter man måste omfamna för att räknas som demokratisk? I skolan pratar man väl mer om ”demokratiska värderingar” än demokrati som styrelseskick. Och den ”demokratiska värdegrunden” innebär som bekant att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder, vilket givetvis försvårar det av regeringen initierade arbetet med den ”gemensamma värdegrunden” – Betänkande 2009/10: KU 38 Dialog om samhällets värdegrund. Intressant också att man nämner att lärarutbildarna har ett tungt ansvar (se den blygsamma genuslitteraturlistan för lärarutbildare!), och lärarkåren som ju matas med genuspropaganda under hela lärarutbildningen och sedan måste integrera ett genusperspektiv i varje ämne när de undervisar (annars är undervisningen ju varken demokratisk eller jämställd) – är det konstigt att de unga inte förstått innebörden av demokrati? Demokratibegreppet har blivit urvattnat, och frågan är om de unga ens förstått att det handlar om ett styrelseskick?

Tillåt mig att spekulera vidare: även om man förstått innebörden av demokrati, så är frågan hur man uppfattar det när folkomröstningarna oftast går ut på att medborgarna ska rösta om tills de röstat rätt, om de nu röstat fel  (om de ens får rösta), och hur ska man som ung väljare tolka detta barnsliga, för att inte tala om just diktatoriska,  agerande från vuxenvärlden? Minns också att vår stora ledare Mona Sahlin den 28 dec 2003 uttalade orden ”Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin” – där har vi åtminstone någon politiker som vågar tala klarspråk.

Genuspilot på väg att krascha svensk ekonomi

Tillåt mig slutligen att spekulera färdigt: det här är en unik chans för regeringen att få ner arbetslösheten, nu när Fas 3 blev ett fiasko, och när vi redan har så många genuscoacher, genuspiloter, gensuambassadörer, gensusstrateger, förändringspiloter och förändringsagenter  som vi kan ha plats med, så är det verkligen på tiden att vi inför ett nytt yrke förknippat med just demokrati – förslagsvis demokratipiloter, demokratiagenter och demokraticoacher, som ska lära ungdomarna (den fjärdedel av den andel av de utfrågade 1.208 medborgarna som är i åldern 18-29 – hur många det nu blir…) om vad demokrati egentligen innebär. Och oj, här kom ju reaktionen från regeringen, som på beställning, i ett pressmeddelande: ”Regeringen främjar ungas demokratiska värderingar”:

”Regeringen satsar åtta miljoner på insatser för att öka demokratisk medvetenhet hos unga i riskzonen. Forum för levande historia har fått i uppdrag att ta fram metodmaterial som kan användas i undervisningen. Ungdomsstyrelsen ska fördela medel till organisationer som förebygger att unga utvecklar ett antidemokratiskt agerande eller rekryteras till antidemokratiska rörelser. -Demokratin måste ständigt erövras. Ungdomar är en viktig målgrupp för regeringens satsningar på när det gäller demokrati, eftersom det är under ungdomsåren som en människas värderingar till stor del formas, avslutar Birgitta Ohlsson.”

Genusperspektivet ska genomsyra världsalltet

Vi kan också läsa att ”Det man värnar vårdar man, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson.” och drar oss till minnes att Ohlsson skrev en uppmärksammad artikel med rubriken ”Avskaffa Sverige” i Expressen den 6 juni 2001, samtidigt som vi ställer oss frågan vilka demokratiska världsvärderingar som ska råda i Ohlssons ”demokratiskt valda världsparlament” (hela artikeln återgiven tex här) och hur hon ska få med alla på genuståget i en demokratisk värld där medborgarna sätter dagordningen. Ska hela Jordens samlade tillgångar gå till genuspropaganda? För att återgå till den andra delen av pressmeddelandet: metodmaterial till undervisningen och nya projekt, påminner ju väldigt mycket om genusvansinnet, nu senast (om det inte kommit nytt sedan dess, inte helt osannolikt) uppmärksammade media det nya metodmaterialet Machofabriken, som jag fick uttala mig om i P1 (se blogginlägg).

Evighetsmaskinen är uppfunnen i Sverige - den drivs av och producerar genuspropaganda nonstop

Nya undersökningar som föranleder att man drar igång ett nytt maskineri. Man kan ju tycka att det redan pratas mycket om demokratiska värderingar och genusstrukturer i skolan, men det kan aldrig vara nog, det kan alltid finnas en person som inte delar de demokratiska värderingarna eller idén om genusstrukturer, och då måste hela indoktrineringskampanjen göras om – och alla måste ta del av den!  Det kan bli tjatigt och kontraproduktivt, centrala begrepp urvattnas och förlorar sin innebörd, som Skolverket konstaterade nyligen angående alla antimobbningsprogram –  se Vad var det jag sa?  – men det har inte regeringen tänkt på, och den har inte heller tänkt på att föregå med gott exempel och pedagogiskt illustrera vad demokrati innebär – tex genom att utlysa en folkomröstning. På så sätt skulle ungdomarna kunna se i handling hur ett demokratiskt medvetet folk kör över sin regering och visar den var skåpet ska stå. Det vore ju verkligen på tiden…

För att återgå till Östeuropa kort, glömde, passar på att lägga in videon från mitt inlägg Väst driver på fördumningen av Östeuropa igen, fortfarande lika aktuellt. Det hade varit intressant att se vad undersökningen i DN gett för resultat i Östeuropa, med tanke på att 44% (opinionsundersökning i Bulgarien nov-09) anser att det var bättre under kommunisttiden och bara 22% anser att det är bättre nu (resten svarade ”vet ej”), och vad detta kan tänkas bero på? Kanske behöver Östeuropa en svensk genuspilot – det tycks ju vara lösningen på de flesta problem idag…

Lästips! Christian Hägglund ironiserar över maktstrukturer och fixeringen av lika utfall, Birro i SVD om känslig fråga,  En liten jämförelse (Axessbloggen),  Nationaldagsdebatt på Newsmill, Till nationalkänslans försvar (SVD), Att dissa Sverige ger ingen integration (Corren), Och glöm inte Intervjun på Mikael Jalvings blogg – det var ju bara den jag tänkte blogga om, varför blir det alltid så här!? 🙂

Annons

Intervju i Riksdag & Departement och Ian Wachtmeister håller Rebelltal

Längst nere till höger - där är jag 🙂

I förra veckan blev jag kontaktad av en journalist från tidningen Riksdag och Departement som undrade vad jag tyckte om det svenska genusvansinnet. Det borde väl vara ganska uppenbart vid det här laget att genusindustrin utgör ett hot mot civilisationen så som vi tills nyligen kände den, men sådär kan man ju inte säga rakt ut och skrämma slag på en hårt arbetande journalist som vill rapportera om läget i landet, utan man får linda in det lite. Det är illa nog att akutmottagningarna blir överbelagda just när jag lagt upp ett nytt inlägg, så i det avseendet utgör min blogg givetvis ett hot mot folkhälsan, men detta hot måste ändå vägas mot den fullständiga utplåning som hotar. Nu kanske ni tycker att jag överdriver, kanske kjoltyget har pms eller något tänker ni, men det kan jag ju inte ha eftersom könshormoner är socialt konstruerade påfund av det maktfullkomliga patriarkat som fabulerat fram en teori om fortplantning – hur det egentligen går till kunde vi nyligen läsa om i den högt rankade vetenskapliga tidskriften DN, på Idagsidan, där man varje dag presenterar nya intressanta rön från genusvetarhåll, vi minns tex alla hur man i en skola framgångsrikt jobbar med att i anatomiundervisningen (!) slå hål på myten om aktiva spermier och passiva ägg och bilden av könsorganen som komplementära.

Hur lyckas de?

I själva verket förökar sig de ledande forskarna i landet, nämligen genusforskarna, föredömligt nog genom delning. Hur de lyckas med detta konststycke är en fråga många andra forskare ställer sig – hur kan en genuspilot bli till flera tusen mot dagens slut, och hur kan avhandlingshögen med genusvansinne växa exponentiellt och hur kan de producera så många nya insikter när delningen inom genusforskarsamfundet rent tekniskt innebär att evolutionen ju stannat av? Svaret på den frågan är att genusforskarna samverkar med normala människor inom andra vetenskapsområden (det var en komplimang, jag vill inte kränka någon genusforskare genom att förpassa honom eller henne till normalitetens skräphög) och därför pågår fortfarande en utveckling. Mötena finansieras bla av det anrika Vetenskapsrådet, som tex beviljat 11 miljoner till en genusforskare som i sin beviljade projektansökan  skrev: ”Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.” Det här säger en hel del om VR, och det illustrerar också på ett pedagogiskt sätt hur man på bara några decennier kan rasera en nation genom att i små och oändligt många genussteg angripa alla samhälls- och vetenskapsområden, samtidigt som man nedmonterar tankeförmågan. Det har varit väldigt framgångsrikt, det är väl det minsta man kan säga, och som vanligt föregår genusforskarna själva med gott exempel och visar oss andra vägen genom att nedmontera sin egen tankeförmåga först, och sedan föröka sig genom delning hela dagarna på genuskonferenser.

Genusperspektiv på kemi?

Men de har också ett väldigt effektivt sätt att producera sina artiklar – genom att klicka på F5 några gånger i minuten på The Postmodernism Generator får man ständigt nya flumartiklar om genus och annat. Jag har själv satt ihop några slumpgenererade artiklar som jag sedan klistrat in i Google translate och det var så jag skrev min artikel ”Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox”  som ni alla känner till :-). Utöver ambitionen att rasera hela utbildningsväsendet och den moderna fysikens grundvalar (och även kemin måste ha ett genus- och etnicitetsperspektiv )är man i full färd med att genuscertifiera akademin (läs om hur Uppsala Universitet stod emot genusinfiltrationen  – nu ska man dock föra in det bakvägen genom att införliva det i det ordinarie ”jämställdhetsarbetet”) liksom att göra alla kommun- och landstingsanställda genusmedvetna (se tex inlägget om Ljungby kommun) – alla ska vi följa med Genusmaffian ner i avgrunden. Brottsligheten ökar eftersom poliserna måste gå på genuskurser istället för att bekämpa brott, polisen tycker dock att HBT-utbildningen är kränkande att behöva genomgå för att den tycks vara utformad för någon som är sex år gammal (vem är det egentligen som har fördomar?) och en kränkning tar man inte lätt på i Sverige, det betyder att ytterligare en genuspilot måste skickas ut på slagfältet för att lära de anställda att hantera den kränkning den förra genuspiloten utsatte dem för. Och det är därför man kan se genuspiloter, mångfaldscoacher, värdegrundsexperter och känslostrateger stå i en lång kö utanför snart varje arbetsplats, där näste man (eller kvinna) behövs för att reparera de skador den förre orsakade på de anställdas hjärnvävnad. Det är därför vi har en sjunkande arbetslöshet i Sverige, detta och Fas 3 – bra jobbat Reinfeldt!!!

För att komma till saken, rubriken på intervjun i R&D lyder ”På kollisionskurs med feminismen” (på förstasidan) och ”Hon går på tvärs mot feministströmmen” (på intervjusidan, fast gentligen har ju dagens genusvansinne inte mycket med feminism att göra) men jag hade gärna sett en rubrik i stil med ”Jodens undergång 2012 ingen myt” – eftersom det ju är det det handlar om egentligen, men jag förstår att journalisten inte ville skapa samhällspanik. Här är intervjun, jag fastnade i mitt lilla förord. Inser ni att jag helt själv hade kunnat driva en hel dagstidning? Jag återkommer till det, när det första numret är ute :-).

Sid 13 i veckans Riksdag & Departement

Hon är ung, hon är påläst och hon borde vara svenska feministernas värsta mardröm. Tanja Bergkvist driver en blogg där hon är skoningslös i sin kritik mot de svenska genusexperterna. Bloggen är lika informativ som underhållande.Här skildras hur statliga forskningspengar, drygt en halv miljon kronor, satsas på att under tre år kartlägga trumpeten som genussymbol och som ”markör för manlighet”. Man kan också få ta del av hur mycket bättre livet blev i Karlskoga kommun när snöröjningen började genomföras på ett genusmedvetet sätt. Tanja Bergkvists intresse för de här frågorna väcktes för bara tre år sedan när hon läste en artikel om könskodade lekplatser. Hon tyckte idén lät knäpp. Dessutom rimmade den inte med förskoleplanen. Tanja Bergkvist skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet och sedan var bollen i rullning. Sedan dess har det gått snabbt. Tanja Bergkvist har lusläst statliga utredningar, rapporter, styrdokument och avhandlingar och kan citera långa haranger ur dem utantill. Det mesta av hennes polemiska udd är riktat mot insatserna inom utbildningsområdet, där genusteoretikerna har varit särskilt aktiva.

Det finns alltid pengar till att anlägga ett genusperspektiv

Hennes dom över Genussverige är hård: – Genusforskarna har lyckats inbilla politikerna att det krävs genusteorier för att lösa alla problem. Det är helt sjukt att politikerna har gått på detta. – Och nu tar sig genusvetarna in på alla discipliner på universiteten och har lyckats skaffa sig stort inflytande hos bland andra Vetenskapsrådet som de får miljontals kronor från i stipendier. Medan hela Utbildningssverige håller på att genuscertifieras, ser Tanja Bergkvist också hur ett slags genuspolitiskt komplex etableras. Alla högskolor anlitar genusexperter, som nästan alltid i sin forskning kommer fram till att mer forskning behövs. Mer pengar tillförs och det forskas vidare i ett till synes evigt kretslopp. De grupper som visar sig inte vara mottagliga för genusevangeliet, ska enligt den rådande normen få mer utbildning på området. De som däremot visat sig mottagliga, ska erbjudas ännu mer av samma vara. På så sätt är utkomsterna tryggade under överskådlig tid, anser hon. – Det är ett smart sätt att jobba på. Jag tycker gärna att genusforskarna ska få bedriva sin forskning. Problemet är bara att de vill implementera sin forskning inom alla andra vetenskapsområden. Tanja Bergkvist förnekar inte att det finns strukturer i samhället som gynnar män. Studier visar att manliga studenter överskattar sin förmåga medan kvinnliga studenter underskattar sin.– Visst kan många män hålla varandra om ryggen. Men genusforskarna gör precis samma sak. De bygger upp samma maktstrukturer som de anklagar männen för att ha gjort. Det råder extremt sned könsfördelning bland genusvetarna, säger hon. Trots sin myckna kritik har Tanja Bergkvist nästan inte fått några mothugg alls av landets genusexperter. Själv tror hon att det beror på att hon inte uppfattas som något hot. – De är säkert sura, men jag får nog inga problem så länge deras penningflöde inte stryps. Och det lär dröja länge.

Ralph Hermansson

Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal igår

Eftersom jag figurerade på förstasidan i veckans R&D kunde jag lika bra lägga ner planerna på att hålla låg profil den här veckan, så jag accepterade en inbjudan att komma till en konservativ talarpub igår – där ingen mindre än Ian Wachtmeister höll ett inspirerande tal om rebellism, och ni minns ju alla att jag blev utnämnd till Årets Rebell 2009 av just Ian Wachtmeister :-). Wachtmeister delade med sig av sina erfarenheter och tog upp det faktum att för de styrande politikerna är Verkligheten den största fienden. Så är det ju också för genusforskarna, och Wachtmeister gav ”genusperspektivisterna” (som han kallar dem) ett särskilt hedersomnämnande – när det har gått så långt att ett ”genusperspektiv” ska införlivas i all verksamhet på det absurda sätt som görs idag ”då har man tagit steget ut i avgrunden”, sade han.  Wachtmeister (som bla skrivit boken Rebellerna, här ljudbok) täckte flera viktiga områden och hade förberett sig väl med flera fullskrivna  A4-sidor och det var en fröjd att lyssna till någon som helt enkelt bara talade klarspråk, men som också kunde sätta in utvecklingen i ett historiskt perspektiv. Det är inte ofta man hör någon tala klarspråk i Sverige idag, åtminstone inte offentligt, minns bara hur Jalving fick oss att sätta kaffet i halsen  för inte så länge sedan – sådär kan man väl inte bara säga – som det… är? 🙂

Jag var ju tvungen att föreviga det här!

Wachtmeister tittade också i sin kristallkula och förutspådde det inte helt osannolika scenariot att (m) och (s) går ihop i nästa val, ”eftersom det inte finns så mycket som skiljer dem åt längre”, men också för att de är ”maktpartier”, som säger och gör vad som helst för att klamra sig fast vid makten. Sedan kunde publiken ställa frågor eller dela med sig av sina egna erfarenheter, och en som var där var Mattias Karlsson, som vi alla känner till från inlägget SD och genus-vansinnet där  jag tog upp Mattias Karlssons interpellationsdebatt rörande den sk jämställdhetsintegreringen (trots att jag spammade ut mitt relaterade blogginlägg till halva riksdagen var det bara Karlsson som tog upp det här till debatt!) och att jag tagit upp det uppmärksammades sedan i Corren: SD, hönor och ägg – måste jag göra journalisternas jobb!? Han bekräftade det Wachtmeister sa om att vissa politiker gör vad som helst för att hålla sig kvar vid makten, genom att påtala det intressanta faktum att flera politiker i de andra partierna ger SD uppmuntran och stöd i det tysta men när kameran slås på är man mycket noga med att ta avstånd ifrån partiet. Det måste vara väldigt frustrerande att vara företrädare för ett parti man inte längre känner igen sig i, men har man inget annat att falla tillbaka på kanske man inte har något val – då måste man sitta i kammaren och trycka på en knapp resten av livet och göra som EU-direktiven eller partiledaren säger åt en. Men är det ett värdigt liv? Själv är jag just nu mest orolig för att hela utbildningsväsendet kommer att kollapsa, så genustrumpeter och annat kan tyckas roligt men skrattet kommer att fastna i halsen den dag Vetenskapsrådet byter namn till Genusrådet och hela det vetenskapliga samfundet gått i landsflykt. Så här sa förra årets Nobelpristagare i fysik, Andre Geim:

Här är en video från min egen kristallkula:

Ström och Billing resonerar och genusforskare vill separera teoretisk genusforskning från jämställdhetspolitik!

Ni har väl inte missat diskussionen om dagens jämställdhetsdebatt mellan civilingenjör Pär Ström (blogg) och läkaren Pelle Billing (blogg) (teknisk support Matte Matik (blogg) ) – glömde ju nästan av att tipsa om den! Se de fyra delarna nedan (totalt drygt 30 min):

Jag vill minnas (se artikeln ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv nr 5-6/08 sid 5 i denna pdf ) att jämställdhet och genus var två separata områden. Detta enligt genusforskarna själva:

Vad har teoretisk genusforskning med jämställdhetsarbete att göra, frågar sig nu även kritiska genusforskare

”I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhets-praktik och tillämpad jämställdhets-forskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.”

Under rubriken ”Heteronormativ ordning” kan vi läsa mer om detta:

”Ulrika Dahl fokuserade på att jämställdhetsforskning till skillnad från genusforskning riskerar att upprätthålla bland annat en heteronormativ ordning. – En poäng med genusbegreppet är att det inte bara rymmer män och kvinnor utan olika sorters maskuliniteter och femininiteter. Om det är så att genusforskning blir synonymt med jämställdhetsforskning eller jämställdhetsintegrering så har vi ett problem eftersom alla vet att jämställdhetspolitik handlar om två dikotoma kön som har en relation till varandra.”

Alltså: inte bara kvinnor och män utan ”olika sorteras maskuliniteter och femininiteter”. Vad betyder det? Att genusforskarna upptäckt att det finns individer? Vilken banbrytande upptäckt. Då är det ju hög tid att lägga ner genusforskningen. Eller ska alla de nya ”könen” i form av det gränsöverskridande kontinuum av personligheter mellan traditionellt manligt och kvinnligt beteende ses som en genusvetenskaplig angelägenhet? Och varför ska, med självinsikterna ovan i åtanke,  genusforskarna sköta den så kallade jämställdhetsintegreringen, som ju är praktiskt jämställdhetsarbete? (I inlägget Iiiinte 80 miljoner till!!!! får vi veta hur det gick  och vad de kommunanställda tyckte ). Ur regeringsbeslutet om jämställdhetsintegrering:

Varför antog man uppdraget?

”Regeringen uppdrar åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Uppdraget omfattar följande uppgifter:

– vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering,

– skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering,

– informera om jämställdhetsintegrering, och

– skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering.

I uppdraget ingår att samråda med berörda parter, såsom statliga myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), länsstyrelserna, universitet och högskolor samt andra berörda aktörer. Universitet ska även följa arbetet med jämställdhetsintegrering i EU och andra internationella organ liksom det arbete som bedrivs inom kommuner och landsting till följd av regeringens beslut om ekonomiskt stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och samverkansorgan.”

Det här teleskopet som jag haft sedan jag var tolv år ledde mig till matematiken

En sann genusforskare och idealist hade tackat nej för att inte avlegitimera forskningsfältet genom att blanda ihop genusforskning med jämställdhetsarbete, som man ju oroas över. Det hade gynnat oss alla och inte minst de intervjuade kommunanställda i Iiinte 80 miljoner till.  Dessutom hade det besparat oss inte bara 80 miljoner utan hela 225 miljoner kronor,  vilket hade räckt för att inhandla ett teleskop till varje elev i landet och därmed minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor, för att inte tala om könsfördelningen inom tekniska ämnen, se bara på genusforskarnas egen fina statistik, med 70-100% kvinnor och 0-30% män på de egna arbetsplatserna. Det gäller ju att leva som man lär. Men först måste man ju se till att alla andra inte lever som man själv gör, utan istället som man hade tänkt sig, för det gäller ju att tänka först och handla sedan, och genusforskarna, som redan är så förtryckta och helt saknar inflytande, ska man inte ge pekpinnar åt. I synnerhet inte deras egna pekpinnar.

Under en jubileumshearing då Nationella sekretariatet för genusforskning fyllde tio beklagade alltså de deltagande genusforskarna (sid 5 i pdf:en) att genusforskningen måste värja sig mot anklagelser om att ligga närmare politiken än andra vetenskapliga discipliner. Detta till trots kritiserar Genusforskarförbundet forskningspropositionens utformning i hur ”genusforskningen behandlas” och ställer i en intervju (se artiklarna ”Leijonborg: ”Forskarna skall inte underordna sig en politisk agenda”” och ”Genusforskningens roll tonas ner i nya propositionen” på sid 2 i pdf:en) dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg mot väggen med följande ord:

”Förbundet är också kritiskt till att regeringen inte nämner behovet av genusforskning på något av de områden som man valt att prioritera: medicin teknik och klimat. Detta trots att det finns oerhört angelägna fält för genusvetenskaplig forskning inom samtliga tre områden. Varför har ni valt bort genusforskningen i detta sammanhang?”

Leijonborg gav genussamfundet svar på tal under förra mandatperioden

Leijonborg bemöter kritiken: ”Jag känner mig väldigt lite träffad av den kritiken. Jag tycker att man faller på eget grepp om man i ett tidigare sammanhang tidigare säger att politiska skrivningar är för inskränkta. Då ska man väl inte efterlysa politiska beställningar på andra områden heller.” Bra av Leijonborg att genomskåda dubbelmoralen här! Men sådana är genusforskarna – de vill ha allt och inget – det ska finnas  tusen olika kön men ändå inga kön. Hur ska de ha det? Kanske borde regeringen bevilja pengar för en utredning kring genusforskningens legitimitet. Genusforskarna verkar ju själva uppenbarligen oroade över den. På tal om genusforskning, läs gärna Timbro-rapporten (från 2005) ”Viljan att flyta medströms”  (en granskning av svenska genusavhandlingar 2005) av Susanna Hakelius Popova. På tal om Timbro, Eva Cooper har kommit ut med boken ”Myten om det andra könet” (44 kr, Bokus), se hennes artikel i SVD Brännpunkt från 8 mars: ”De röda kvinnorna är en myt” vilket jag hade missat men upptäckte i och med QED:s tips om Brännpunktsartikeln ”Timbro backar till 50-talet i diskussion om jämställdhet” från 30 april skriven av två borgerliga feminister, en fd riksdagsledamot för (m) och fil dr i genusvetenskap, och en medlem i fp samt ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission. Jag har inte läst boken än, så kan inte uttala mig, men har just beställt den.

Flickorna gjorde inte alls som läraren ville, och läraren missade att se detta som ett stort engagemang i skolarbetet

Sedan har vi fortsatt uppmärksamhet kring Kristina Anderssons nya avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” som jag bloggat om tidigare HÄR. I artikeln ”Genusmedvetna NO-lärare nyckeln till förändring” har Nationella Sekretariatet för genusforskning (se Sekretariatets uppdrag i Svensk Författningssamling) skrivit om den.  Under underrubriken ”Dubbel bestraffning av flickor” kan vi läsa: ”Lärarna uppfattade det till exempel som att flickorna egentligen inte var så intresserade av den tekniska verksamheten utan främst försökte vara dem till lags. Det fanns tillfällen då barnen motbevisade detta, men då såg inte läraren det. Som exempel berättar Kristina Andersson om ett tillfälle då en förskollärare gjorde en övning tillsammans med en grupp flickor där de skulle lägga olika föremål i vatten för att undersöka vilka som flöt.

– Läraren ville att de skulle lägga i en sak i taget, men barnen hittade små plastpärlor och började kasta i hela nävar av dem. I den här situationen visade flickorna ett stort engagemang och de gjorde inte alls som läraren ville, men läraren blev bara irriterad.

Kristina Andersson beskriver det som att flickor utsätts för en form av dubbel bestraffning – när de gör det som läraren förväntar sig av dem beskrivs de som oengagerade men när de tar egna initiativ är även det fel.

– Jag tror att man måste jobba mycket tuffare med de här frågorna på lärarutbildningen. Det finns en retorik i dag om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, men på ett omedvetet plan kan vi styras av någonting helt annat, säger hon.”

Men här kommer den riktiga blodtryckshöjaren, under underrubriken ”En naturvetenskap som lockar fler” kan vi läsa:

En vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar lockar inte elever till naturvetenskap enligt genusmaffian

”Kristina Andersson tycker att det är särskilt intressant att studera undervisningen i naturvetenskap eftersom de naturvetenskapliga ämnena har sin grund i en vetenskapstradition där resultaten ses som sanningar. Det beskrivs ofta som ett problem att ungdomar inte är tillräckligt intresserade av de naturvetenskapliga ämnena, men Kristina Andersson tycker att man borde fråga sig vad ointresset beror på i stället för att lägga problemet hos ungdomarna. Hon tror till exempel att ämnena skulle kunna locka fler elever om det gavs större utrymme till diskussion. – Elever uttrycker ofta att de tycker att undervisningen i naturvetenskap är okreativ. De tycker att det handlar för mycket om att bara producera ett korrekt svar och att det finns för lite utrymme för egna idéer.”  (läs mer i detta pressmeddelande om avhandlingen – det är viktigare med genuskunskap än ämneskunskap för att undervisa i naturvetenskap, eller se mitt aprilskämtsinlägg om detta).

Om lärarna hade fått spendera mer tid med själva fysiken, och mindre på genusvansinne under sin studietid, hade undervisningen faktiskt kunnat bli kreativ, som den var förr i tiden, jag tänker på mina gamla gymnasielärare i fysik, kemi och matematik, som alla var avdankade lektorer (inte i genus utan i sina ännen) från Lunds universitet, och inte kunde något om genus – hur kunde de se förbi könsstrukturerna och få nästan hela klassen att gå vidare till universitetsstudier i naturvetenskap?

Periodiska systemet - en förtryckande struktur

Så ”Resultaten ses som sanningar” – vad sjukt, som om det skulle kunna gå att fastställa något på experimentell väg och se det som ett entydigt förtryckande faktum. Som om en fysiker ska smälla upp ett atomnummer i ansiktet på en elev och förstöra elevens kreativa hjärnflöde för all framtid. Ska vi verkligen ha en sådan skola? I en modern svensk genusmedveten skola ska man istället i sann demokratisk genusanda ”diskutera” sig fram till vilket atomnummer ett ämne har, och varje elev har lika rätt att uttrycka sin åsikt i frågan och räkna efter eget godtycke på det nationella provet. Alla inser ju för övrigt att det periodiska systemet bara är en social konstruktion, och inte ens det – det är baserat på en dröm som en galning vid namn Mendelejev hade på 1800-talet, och varför ska en modern svensk genusmedveten fysiker behöva slava under det? Jag har själv löst flera av mina forskningsproblem i sömnen, och även om bevisen stämmer så utgör de ändå en privat social konstruktion som en genusforskare kan dekonstruera i sitt psykotiska tillstånd av storhetsvansinne när andan faller på, vilket den gör dagligen. Varför ska en matematiker rätta sig efter några skruttiga axiom som är flera tusen år gamla? I sann radikal andra borde hela matematikens grundvalar raseras, för det är inte bara logiken som spökar utan axiomen är också en patriarkal kvarleva som tillhör mänsklighetens kulturarv, och ett kulturarv hör verkligen inte ihop med en modern genusmedveten demokrati, där varje åsikt i form av axiom, atomnummer eller annat elände har lika rätt att existera, och inte bara existera utan i själva verket utgöra grunden för varje individs unika vetenskapliga föreställning om verkligheten. Om nu verkligheten finns, man har ju i ett genusmedvetet land också rätt att ifrågasätta det, och bör kanske göra det, liksom hela sin existens, vilket man får anledning att göra rätt ofta i ett genusinfiltrerat land, kanske dagligen. Åtminstone de dagar man sätter på datorn…

Hur könar maskinerna de anställda på arbetsplatserna?

Lästips! ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper”   av matematik-professor Olle Häggström (i Skolvärlden 15/2003). Kreativitet förutsätter en hel del faktakunskaper, kanske inte i genusforskning, men i alla normala ämnen. Inget illa menat, genusforskningen vill ju inte se sig som ingåendes i någon förtryckande normalitetsnorm. Man vill även hjälpa andra ämnen ut ur den förtryckande rationalitetsnorm som hittills rått. I september kan man besöka Symposium on Interferometric Investigations of Physical Knowledges and Gender in the Making (tipstack till QED), med följande syfte: ”The aim of this symposium is to explore and to construe existing gaps and possible articulations between gender and science studies with regard to physics and the material sciences. The meeting will function as a starting point to open up novel research perspectives for examining the gender dimensions in the history, epistemology and social studies of physical sciences.” och vi kommer att få svar på följande intressanta frågeställning: ”What is the role of machines and instruments in doing gender at scientific workplaces and their division of labour? Can the acquisition of experimental skills be explained on the grounds of genderings in the machine-human interactions?” Jag har själv en verktygslåda hemma från Clas Ohlson som säkert tidvis gett mig en maskulin identitet, tex när jag hängde ut från fönstret på 8:e våningen för att spika fast ett hönsnät på utsidan av fönstret så att katterna skulle kunna sitta och titta på utsikten utan att falla ner. Eller vad det mitt kvinnliga beskyddargenus? Är inte det här ett tema för en hel genusavhandling? Hur könskodas man när syftet bär kvinnligt genus men själva utförandet kräver ett manligt genus och en manlig verktygslåda?

Indoctrinate U – Our Education/Their Politics

Här en favorit i repris – minns ni? 🙂 Nedan del 1/10:

Del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10. Tack för inspiration till kommentatorn 1984, kom att tänka på denna dokumentär när ”diversity studies” kom på tal i en länk i kommentaren.  Tror det var Dogdylan och /eller Aktivarum som uppmärksammade mig på den här för ett drygt år sedan. Se del 7 när de letar efter the Diversity Office, och i del 8 letar de förgäves efter the Men’s Centre, ha ha! 🙂

PS! Missa inte att läkaren och debattören Pelle Billing medverkar i Debatt imorgon!

Hur många miljarder? Det går utför…

Jag gör mitt bästa men kan tyvärr inte hinna med allt...

Jag var just på Timbro-seminariet ”Proffspolitikerna, amatörmedierna och Almedalsandan” under min lunch. Med amatörmedierna avses här alltså ”gammelmedia”, vilket framgick i slutet av seminariet. Jag trodde först det avsåg bloggarna 🙂 Videoupptagning av seminariet brukar komma upp på Timbros hemsida efter ett tag, för den som vill se, annars kan man ladda ner och läsa rapporten. Jag vet att ni tycker att jag också borde skriva en rapport till Timbro om Genusväldet, och det var tanken att göra det i början av året, men jag blev totalt överbelastad av allt och det hanns inte med. Men det kanske blir av framöver, man vet aldrig – det är som allt annat en tidsfråga. Fast å andra sidan så har jag faktiskt redan skrivit en rapport till Timbro, förra vintern granskade jag Välfärdsprogrammet i en intern rapport, men den får ni tyvärr inte ta del av eftersom jag enligt avtalet inte får lämna ut materialet utan tillstånd från Timbro, och de får inte lämna ut det utan tillstånd ifrån mig.  Så ni får leva med det. Tills jag gör en officiell rapport. Men ni har ju bloggen och där lägger jag upp allt vansinne löpande. 🙂

Som nu: EN OCH EN HALV MILJARD, drygt. 400 miljoner kronor per år. Så mycket har Alliansregeringen satsat under den senaste fyraårsperioden på att ”stärka jämställdhet inom offentlig sektor”. Det framgår av en intervju som JÄMI gjort med Nyamko Sabuni.

JÄMI frågar: ”Staten har satsat 400 miljoner kronor per år under den senaste fyraårsperioden på att stärka jämställdhet inom hela den offentliga sektorn. Hur bedömer du att de samlade satsningarna på jämställdhetsintegrering under den gångna perioden har fungerat?”

Alliansen fortsätter i genusspåret

Sabuni svarar: ”Regeringen har avsatt totalt 158 miljoner kronor under senaste mandatperioden för arbetet med jämställdhetsintegrering. Av dessa har 145 miljoner kronor gått till SKL:s satsning Hållbar Jämställdhet. Regeringen har fattat beslutat om ytterligare 80 miljoner kronor till SKL för de kommande tre åren för att säkra hållbarheten i denna satsning. Jag deltog i SKL:s resultatkonferens för Hållbar Jämställdhet den 12 november. Det var mycket glädjande att se så många konkreta verksamhetsförbättringar i kommuner och landsting. Då känner man glädje och stolthet över att satsningen gör skillnad för medborgarnas tillgång till samhällsservice på lika villkor. Men det är också tydligt att mycket återstår för att säkra hållbarheten i den här typen av omställningsarbete”

Verksamhetsförbättringar? Skulle inte tro det (och det tror väl inte ens de insatta).

Pär Ström i farten som vanligt

Pär Ström har uppmärksammat de nya genusyrkena och de kan aldrig uppmärksammas ofta nog. Ström deltog imorse i P1 Morgon för att debattera anklagelserna mot Assange (läs hans blogginlägg om fallet! ) Jag hörde det av en slump imorse 🙂 Mer om wikileaks här och här och här.  Se även SVT Dokument Inifrån ”De hemliga telegrammen” (SVT Play) för den som inte på egen hand orkar plöja wikileaks-dokumenten. Jag borde faktiskt skicka in Nationella Sekretariatets verksamhet till wikileaks – eller vad tycker ni ? Skulle inte världen få en chock och hela planeten sättas i gungning? 🙂 IDAG den 8  december är det för övrigt Genusforskningens dag! Genusforskare vid Malmö högskola presenterar aktuell forskning och som ni kan se på bilden har man fångat in och i marken spikat fast vad som troligen ska föreställa Patriarkatet. Här kan man idag ta del av seminarier på alltifrån ”Doing gender” i fastighetsbranschen” till ”Religionens plats inom vården – ett genusdilemma”, ”Den våldsamma integreringen: muslimska kvinnor i offentliga rum” (av en docent i stadsbyggnad!) till ”Genderiserade rumsliga praktiker – exempel från Costa Rica”, ”Pojkfotboll som manlig fostringsmiljö” (vad är pojkfotboll, till skillnad från ”flickfotboll? Sitter genusforskarna och konstruerar könsskillnader?), ”Den största skillnaden mellan killar och tjejer är ingen. Barns perspektiv på skolans jämställdhetsarbete”, ”Överbetyg eller underprestation? Pojkar, flickor och betyg”, ”De olympiska amasonerna och kalla kriget – om genusradikalismens uppgång och fall.”

När rasade korthuset?

Genusradikalismens fall!!?? När föll den? Vad har jag missat, medan min dotter under en vecka nyss varit sjuk i vattkoppor (därav min digitala frånvaro) – har Gensuväldet rämnat på sju dar och jag missat hela spektaklet? Angående barns perspektiv på skolans jämställdhetsarbete så är barnen, och deras föräldrar, nog mer intresserade av att få veta varför svenska elever inte når kunskapsmålen och varför svensk skola, trots sina horder av genusforskare som ockuperat skolan på alla plan, börjat sjunka till botten. Enligt den senaste PISA-studien, som presenterades igår, har Sverige sjunkit rejält! Hur löser Sverige då detta? Jo, genom att GRANSKA SKOLANS VERKSAMHET UR ETT GENUSPERSPEKTIV.

Bara ett fåtal klarar sig undan de epigenetiska skador som genusvansinnet leder till

Ibland kan man tycka att evolutionen väl får ha sin gång, och att ett folk som ägnar sig åt sådan här idioti är dömt till att gå under. Men inte alla. De som i sinom tid reser sig ur Genusväldets aska (jag, mina bloggläsare och alla våra av Genusmaffian kuvade landsmän) utgör det genetiska stoff som ska bli framtidens Människa. En människotyp som är immun mot sådan här hjärntvätt. Så låt oss se positivt på det hela: den pågående genusinfiltrationen av alla myndigheter kommer att leda till dessas slutliga kollaps och det är då vi kan omstrukturera och omorganisera hela samhällsapparaten. Den måste bara bli lite sjukare först. Sedan kan Genusmaffian och politikerna sitta och undra varför även skolan förfaller. Allt kommer att falla, och det är då vi kan bygga nytt :-).  De kan inte lappa ihop det här, mögelskadorna har trängt för djupt in och allt måste bytas ut från grunden. Se bara på det här: ”Läraranas nyheter: Svenskt mörker i Pisa”

”Pisa 2009 är dyster läsning för Sveriges del. Det går nedåt på alla områden. I första Pisa, som presenterades för nio år sedan, låg Sverige över genomsnittet i OECD i både läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Läsförmågan har varit den starka grenen, tillsammans med svenska skolors förmåga att kompensera för effekterna av social bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå har inte haft lika stor betydelse för elevernas resultat som i  andra länder. Allt detta är ändrat nu. Det finns ingenting som utmärker Sverige, mer än att tappet är större här än på de flesta andra håll. Svenska 15-åringars läsförmåga ligger numera på genomsnittet för OECD-länderna. Detsamma gäller matematiken medan resultaten i naturvetenskap för första gången hamnar under snittet… Betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund är numera större i Sverige än OECD-snittet. ”Vi är inget föregångsland längre utan ganska genomsnittligt även ur ett likvärdighetsperspektiv. Och det beror inte på att andra länder har kommit ikapp utan på att de svenska resultaten har försämrats”, säger Anders Auer, undervisningsråd på Skolverket.”

Har genuspekpinnarna inte gett önskat resultat, eller var det medvetet man raserade det sunda förnuftet och läsförmågan?

Notera: just den socioekonomiska bakgrund som man kämpar och kämpat så hårt för att kompensera för i Sverige, får allt större betydelse! Oj, kan genusforskarna och pk-eliten ha begått ett tankefel? Eller flera stycken? Trots all kontinuerlig och statsfinansierad nyproduktion av genusanalyser om kön, klass, funktionshinder och etnicitet i skolan och alla andra samhällsområden,så går det utför! Man är ju nästan skadeglad, eller kanske hoppfull – kommer de att fatta nu? Vända blad som Kungen och som journalisterna gör i sina tidningar, trots att varje sida ser likadan ut som den föregående? Jag sa ju att hela samhället måste byggas om och nu är jag verkligen övertygad. Men tyvärr måste de gamla byggherrarna kastas ut. Det är vi, jag och ni, som är de nya arkitekterna – äntligen en vettig utmaning värdig vår intelligens :-). Mina bloggläsares genomsnittliga IQ har jag mätt upp genom en unik formel som jag utvecklat och implementerat i wordpress, här är resultatet:

Jag och mina bloggläsare befinner oss kring pilen har jag räknat ut

Länkar: Skolverkets pressmeddelande, ladda ner och läs rapporten: ”Rustad att möta framtiden?” , om skolan i SVD 1 , om skolan i SVD 2, Rayman skriver bra som vanligt. OBS! Läs Inger Enkvists artikel: ”Utbildning som urholkar kunskaperna” .

Pelle Billing analyserar radikalfeminsimen, liksom Aktivarum gör ang Kazmierskas AB-artikel, och även Matte Matik bidrar med en analys – läsvärt!

På bloggen moderna myter fann jag inlägget ”Förbjudet säga 2+2=4 på KTH”. Det går av någon anledning inte att direktlänka till bloggens inlägg (uppdatering: direktlänken), men direktlänkar till ämnet finns här på professor Claes Johnsons blogg och därifrån kan man länka sig till en artikel på samma tema på Fria Tider. KTH var min första arbetsplats efter disputationen, jag var anställd som lärare vid matematiska institutionen där under maj-dec 2007. Otroligt att allt bara går utför när jag lämnar…

Uppdatering! Pär Ström har bloggat om en lärobok i genus för åk 9 – är detta på riktigt!!!???