Om bloggen

Den här bloggen utgör ett led i kampen mot fördumningsindustrin, med fokus på genusvansinnet. Så här gick det till när bloggen kom till. Jag fick mailkontakt med Pär Ström år 2007 då jag likt flera andra doktorander prenumererade på Ströms nyhetsbrev (Big Brother Bulletin) om övervakning. I ett av nyhetsbreven kom en dag en länk till hans bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” som jag då läste. Det enda jag kände till om genus vid den tidpunkten var det matematiska begreppet genus inom algebraisk topologi. I vilket fall mailade jag några uppmuntrade ord till Pär Ström, och vi höll sporadisk mailkontakt. En dag hösten -08 skickade Pär mig följande DN-artikel om könskodade lekplatser, vilket fick mig att gå i taket  Han föreslog att jag skulle ”skriva något” om detta och skicka till någon dagstidning, vilket jag gjorde. Jag plockade fram Förskolans läroplan Lpfö98, konstaterade att genuspedagogernas verksamhet strider mot delar av denna och skrev ihop något. Artikeln  publicerades på SVD Brännpunkt 19 december 2008: ”Genusvetare förvirrar barnen”.

Som matematiker försöker man göra det komplicerade enkelt och begripligt, medan andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt.

Då hade jag fortfarande ingen blogg, den startade jag i februari 2009. Jag behövde skriva av mig lite kände jag, och trodde inte att det skulle bli en så stor grej, att citera lite ur statens offentliga utredningar och annat material jag fann på nätet. Men läsarna blev visst lika chockade som jag och sedan blev det mitt ödesbestämda uppdrag att fortsätta. Jag noterade att medan jag som matematiker arbetade hårt för att göra det komplicerade enkelt och begripligt för andra, så arbetade andra istället försöker göra det enkla och uppenbara totalt obegripligt. Detta var så fascinerande att jag var tvungen att undersöka det närmare. Jag visste heller inte att det fanns en gräns på antalet tecken när man skriver i en dagstidning, något ni kanske noterat på bloggen där inläggen tenderar att svälla upp (men det finns ju så mycket vansinne och allt måste med) och det är därför jag skriver på bloggen och inte i dagstidningar, och min ursprungliga artikel till SVD var så klart dubbelt så lång. Det fanns ju mer att säga, för egentligen strider genuspedagogernas verksamhet mot läroplanen på flera punkter, dock fick jag bara utrymme för en punkt i SVD-artikeln. Den andra punkten som verksamheten strider mot gäller överförandet av kulturarvet – i Lpfö98 står att det ingår svenska förskolans uppdrag att ”överföra ett kulturarv…från en generation till nästa”. I SOU 2006:75 framgår dock (sid 114) att genuspedagogernas verksamhet med att plocka bort delar av kulturarvet som anses ”förmedla stereotypa könsroller” krockar med förskolans uppdrag eftersom flertalet sagor och sånger anses stötande ur genussynpunkt, och förskolepersonalen vet inte hur den ska förhålla sig när uppdragen blir motstridiga.

TV4 ringde upp institutionen för att fråga om jag ville möta en genusvetare i TV

Det blev en del debatt efter artikeln i SVD, och här är en artikel de skrev om själva artikeln: Läsarreaktionerna. Här replik och slutreplik på artikeln (genusvetaren som skrivit DN-artikeln). Några dagar senare ringde TV4 till institutionen (matteinstitutionen vid SU alltså, där jag var verksam då) och undrade om jag ville medverka i Nyhetsmorgon, vilket jag ställde upp på (27 dec 2008). Mina kollegor undrade oroligt om jag ”visste vad jag gav mig in på”, och jag svarade att jag inte gjorde det, men skulle ta reda på det, så jag sträckläste hela 2006:75 om jämställdhet i förskolan under mellandagarna och åkte dit, min första debatt någonsin, kan säga att jag skulle göra om den betydligt bättre nu. Här debatten på Youtube.  Dock var inte detta min TV-debut, eftersom jag tidigare (2003) medverkat i Vetenskapens Värld (dokumentär om Archimedes) och två UR-program i matematikserien ”Jorden är platt” (matematik och växters geometri samt matematik och arkitektur).

Världen Idag hörde också av sig till mig och skrev artikeln ”Fick fart på genusdebatten”. Världen idag igen om ”Folkliga protester mot genus i förskolan”. Här intervju med tankesmedjan Den Nya Välfärden (Pär Ström). Aftonbladet hörde av sig, men jag tackade nej till en intervju och sade att de kunde använda sig av det jag skrivit i SVD om de ville, så de skrev en artikel om SVD-artikeln, men lyckades ändå citera något jag inte alls skrivit (AB Wendela skrev följande: ”Könsrollerna har utvecklats under tusentals år och går inte att ändra på skriver Tanja Bergkvist” – där den senare delen inte alls är något som står i SVD och inte heller representerar min åsikt),  och det är denna välkända professionalism på AB som fick mig att tacka nej till en intervju redan från början. Men ändå lyckades man alltså felcitera från SVD. Det var då jag började inse att inte bara genussamfundet, utan även journalisterna, jobbade på ett helt annat sätt än en sanningssökande matematiker.

Genustrumpeten kom att bli en symbol för genusvansinnet inom akademin

Kring nyår, eller jag tror faktiskt det var på själva nyårsafton, fick jag syn på ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet, ”Trumpeten som genussymbol”. Jag gjorde en matteparodi på ansökan och mailade till SVD Brännpunkt, mest på skoj eftersom jag behövde skriva av mig – jag hade ju då fortfarande ingen blogg. Så jag blev ganska förvånad när man sade att man ville publicera den, vilket skedde 8 veckor senare: ”Vetenskap eller galenskap” och då hade jag just startat min blogg. Här Vetenskapsrådets replik och här min slutreplik. Jag tänkte ju inte på att VR skulle reagera, det var som sagt aldrig meningen att det skulle bli en artikel ens – där rök min postdoc tänkte jag :-). Dock har jag aldrig hunnit söka postdoc eftersom jag direkt efter disputationen började jobba på KTH, sedan SSHL, SU och nu  Uppsala Universitet. VR:s generaldirektör är ju professor i fasta tillståndets fysik så jag inser att det var lite svårt att försvara själva innehållet i projektet, som ni ser av replikskiftet i SVD. Att Genuskommittén (numera ”Expergruppen för genus”) på VR inte var inblandad gör ju bara saken värre liksom…

Kul förresten att även Birger Schlaug lade sig i trumpetdebatten. Han varnade ”proffstyckare” (som han själv) för att inte ta min kritik på allvar. Mer om genustrumpeten längst ner här. Världen idag reagerade så klart på SVD-artikeln: ”Varning för genusvansinne”. Världens Idags journalist hade tydligen även ringt upp Vetenskapsrådet och frågat om de tyckte det var ett ”vettigt sätt att förvalta skattepengarna på” och de hade surnat till lite då, vilket visar att de kanske inte har fullständig koll på vad pengarna går till, annars hade de ju stolt deklarerat ”Ja”. Jag har i några inlägg listat andra roliga projekt (tex här och här).

Axess Magasin kontaktade mig efter Genustrumpeten i SVD och erbjöd mig att bli krönikör. Här kan man se titlarna (artiklarna ligger inte ute på nätet). Mina krönikor i Axess Magasin nr 3/2009-8/2010 (ej i kronologisk ordning): Certifiering på schemat, DNA-musik nästa trend?, Etablissemangets extremister, Genusvinkel på rondeller, Grunt om värdegrund, Intellektuellt Gulag, Genusvinkel på kärnavfall, Gyllene snittet – ett medfött ideal, Livsstil kan ärvas genetiskt, Missvisande genusgrepp, Naturen som ren matematik, Så blev det fint att ha fel, Teorin som förklarar allt, Vantolkning av altruism, Varning för livet.

Andra oförutsedda och överraskande effekter av mitt bloggande blev att Ian Wachtmeister utsåg mig till Årets Rebell och att jag blev tilldelad Gunnar Heckschers stipendium. Så kan det gå, det var verkligen inte meningen att det skulle bli en så stor grej av att hobbystudera genusvansinnet, min sanna identitet är och kommer alltid att förbli som matematiker. Samhällsutvecklingen tycks ju totalt oförutsägbar och min känsliga matematikerhjärna är inte van vid sådant kaos och godtycke, för att inte tala om vansinne. Jag har försökt att förstå vad som pågår. Det är väl förresten ingen som fortfarande tror att definitionen av jämställdhet är lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter? Jag rotade nämligen fram (se andra halvan av inlägget) att man omformulerade det övergripande jämställdhetspolitiska målet våren 2006, vilket berett vägen för 50/50-utopin där man inte är främmande för att offra den fria viljan på ”jämställdhetens” altare. Vår fria vilja är visst bara en förrädisk illusion…

Annat: intervju i Borås tidning, SVD-ledare i maj ”Mansgrisigt att bläddra i papper på universitetet? Det senare pga mitt blogginlägg ”Ett skräckexempel på genusväldet”, viktigt genusarbete smulades sönder i DN, här en debattartikel i Sydsvenskan i  juli 2009, flera undertecknare.En litteraturkritiker i SVD kritiserar vår artikel. Jag replikerade via bloggen. Radio och tidningar började höra av sig men jag hade då inte tid att ta tag i allt det pga jobb och barn – och bloggen som jag var så inne i – det var liksom aldrig meningen att byta karriär – jag ville bara skriva av mig. Möjligtvis initierar jag en samhällsrevolution lite längre fram, när jag inte har så mycket jobb, tänkte jag. Under mellandagarna 2009 roade jag mig med att göra en Hitler-Parodi på genusväldet – ett litet framtidscenario :-).  Nästa projekt blev att jag och Matte Matik (numera också en aktiv bloggare) som då var känd för sina sånger om matematik och fann mig genom min blogg (jag visste ju vem han var pga den välkända och bland mattestudenter uppskattade musiken), satte ihop en sång om genustrumpeten under januari-februari 2010. Genustrumpeten har kommit att stå som symbol för genusvansinnets intåg inom akademin (i form av genuscertifiering och annat knas): Sången Genusväldet drar fram!

Annat: Medverkan i Filosofiska Rummet 7 mars 2010 – om genuscertifiering inom akademin. Relaterat blogginlägg med info om certifieringen (se även länkarna längst ner!). Notera att Lunds Universitets förre rektor Bexell mer eller mindre tar avstånd ifrån den rapport han först kallar ”mycket välskriven och välstrukturerad” (då han ju även själv är ansvarig för den) när jag börjar citera rakt av ur den – då är texten tydligen ”inte att uppfattas på det sättet” och man kan fråga sig varför man då inte skrev det man avsåg (mer om det här).  Sedan jag gått igenom SOU 2009:64 i ett antal blogginlägg anordnades en Paneldebatt i Riksdagen 10 mars 2010 om genusanalys (eller inte) av svenskt skolväsende, där jag bla fick möta rapportens ytterst ansvariga, SACO:s ordförande Anna Ekström som leder delegationen DEJA (Ekström är även ansvarig för rapporten SOU 2006:75 som jag tagit upp ovan). Världen idag om debatten: ”Skolorna blir sämre och genusvetarna fler”.

Så här såg vår dator ut då, 1982

Det var allt, möjligtvis har jag glömt något, det är ju inte lätt att hålla ordning på allt när man egentligen har annan huvudsyssla + barn. Det som har hållit igång mig (normalt vänder man ju annars om när man stöter på en massa vansinne) är all positiv respons från alla människor där ute – mina bloggläsare och själsfränder. Och att det tydligen gick att påverka lite trots allt. Detta är dock bara de två sista årens aktiviteter för mig. Ingen har ju frågat om vad jag gjort under alla andra år, och därför kan jag berätta det kort: när jag var fem flög min mamma hit min mormor från Bulgarien (fanns inga lediga dagisplatser det året) som lärde mig och min ett år yngre bror (numera disputerad i elektroteknik vid KTH) det kyrilliska alfabetet och att spela schack.

Det gäller att börja i tid!

När jag var åtta och min bror sju satte mamma oss på en BASIC-programmeringskurs – helt normalt eller hur? 🙂 Jag ritade mina teckningar på hålkort och lödde komponenter på kretskort som låg överallt hemma. En helt normal barndom således. Under mina tidiga tonår sålde jag kvällstidningar och kunde sedan köpa ett teleskop och ägnade hela min tonårstid åt att studera solfläckar och Jupiters månar efter skolan, och läsa populärvetenskapliga böcker i kosmologi.  Jag och några till drog igång Lunds gymnasieskolors Unga Forskare-förening (jag blev ordförande) och vi byggde ett teleskop, åkte på solförmörkelseexpedition med Svensk Amatörastronomisk Förening, bjöd in folk från universitetet att hålla föredrag för oss i allt från kvantmekanik till digitalteknik osv. Sedan började jag läsa till teoretisk fysiker vid Lunds Universitet men insåg snart att varje teoretisk fysiker med nödvändighet också måste vara matematiker, och så blev jag det (exjobb och doktorsavhandling).

Bild från min disputationsdag – 30 mars 2007

Jag disputerade 2007 vid Matematiska Institutionen vid Stockholms universitet, och efter det har jag jobbat som lärare på KTH, gästlektor vid SSHL, nätkursansvarig vid matematiska institutionen SU, och är nu vik. lektor vid Uppsala Universitet. Bloggen startade jag under en period när min anställning vid SU inte var på heltid, och det ligger ju lite i min natur att inte kunna vara overksam, och i min forskarnatur att hela tiden vilja utforska nya saker. Jag hade dock inte en aning om att världen utanför var så gal… jag menar: annorlunda ;-).