Radiodebatt och varning för att ”råka” förmedla något till sina barn

maj 15, 2011
Tommy var lite dålig

Min ögonsten Tommy är ok nu

Pär Ström som driver Genusnytt kommer snart ut med sin bok ”De sex myterna om feminism” och i samband med detta deltog han i en debatt i Radio1 . Programmet (1  tim 29 min) går att LYSSNA PÅ HÄR! Erik på sAktivarumbloggen (se hans inlägg här)  ringde in till programmet (min 55 och framåt). Igår höll jag ett föredrag på FreedomFest  om genusvansinnet och alla föreläsningar spelades in så när det är klart lägger jag upp det på bloggen, det var en väldigt lyckad tillställning med en medveten publik! Vill passa på att tacka arrangörerna, de andra föredragshållarna och publiken. Men jag återkommer till det här när inspelningarna är tillgängliga. Jag trodde för övrigt inte jag skulle hinna sammanfatta all genusgalenskap på 40 minuter men det lyckades jag med :-). Och detta efter en vecka med både halsfluss och min andra perser på operation (men det var en rutinsak, så det är ok med honom). Men nu har jag iaf ett nytt fräscht föredrag om genusgalenskaperna (med fokus på utbildningsväsendet och dess eventuellt förestående kollaps) så den som är intresserad av att ha mig som föredragshållare är välkommen att kontakta mig, jag gör detta helt ideellt och i mån av tid. Skicka ett mail.

Vad kan man "råka" förmedla till sina barn? Sunt förnuft? Kunskaper?

Vad kan man "råka" förmedla till sina barn? Sunt förnuft? Kunskaper?

En läsare tipsade mig förresten om det här  och skickade med ett bildbevis: ”Vad kan jag ”råka” förmedla till mina barn? Inbjudan till föräldrar med förskolebarn i Solna!” Det är ju som bekant (genusaspekter på slutförvar av kärnbränsle ) ett stort genusvetenskapligt problem detta med vad som är en kvinnas äkta fria vilja och tankar, och vad som är en internalisering av patriarkatets värderingar (från Svensk Kärnbränslehantering AB:s genusbilaga till årsboken 2008):

”Internalisering kan sägas innebära en inkorporering av externa värden – att kvinnan som individ tar in någon annans värderingar i sitt eget värdesystem och ersätter sina egna värderingar med någon annans. Hur detta empiriskt beläggs och teoretiseras kring, är en av de stora utmaningarna för kvalitativ genusteoretisk och feministisk forskning. Är ett handlingsmönster ett ”sant” handlingsmönster hos en individ eller är det internaliserat?”

Vi får också veta att:

”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna personen/den egna kroppen, medan kvinnor tränas i motsatsen nämligen att uttrycka och kommunicera oro över potentiell fara. Kvinnor tränas därmed till att internalisera maktordningen och värderingen av upplevd risk, där internaliseringen leder till att risk förläggs inom den egna personen/den egna kroppen. Den feminina träningen att internalisera och förlägga händelser som känslor i kroppen leder oöverskådlighet av konsekvenser av ett slutförvar för använt kärnbränsle. Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart. Det som, så att säga, riskerar att hända, händer någon annanstans än i den egna kroppen.” (Ja, det står verkligen ” leder oöverskådlighet av konsekvenser…”)

Frågan är om inte denna genusbilaga kan som ett bevis för att företagsledningen på SKB exponerats för det använda kärnbränslet och fått ett radioaktivt psyke? Eller att de själva internaliserat genusvansinnet med hjälp av de inhyrda genuspiloterna. ”Råkar” inte alla genuscoacher, genusstrateger, genuspiloter, genusambassadörer och förändringsagenter förmedla sina idéer till landets medborgare?  Jag menar med tanke på att alla arbetsplatser och skolor har minst en sådan person som är medvetet utsänd för att hjärntvätta folk? Eller de ”råkar” ju inte göra det – det hela är högst ju medvetet, ber om ursäkt att jag nästan misstänkte dem för någon oegentlighet.

Genuspilot påväg in i kärnreaktor

Genuspilot på väg in i kärnreaktor

Vidare är riskerna är undersökta ur ett ”manligt perspektiv”. Inte ett vetenskapligt? Vad vet genusvetarna som författade rapporten om det? Har de en examen i fysik? Oöverskådlighet kan kännas hanterbart eftersom män inte kan hantera sina känslor inuti kroppen utan förlägger dem utanför, möjligtvis i kärnreaktorn. Kärnreaktorn sprängs av de obearbetade känslor det maskulina genuset förlagt dit och risken för en kärnkraftsolycka ökar, vilket kan leda till att hela Nationella Sekretariatet för genusforskning blir radioaktivt. Om det nu inte redan är det… I kärnreaktorn bombarderas uran 235-kärnor med neutroner, som, om de inte är helt könsneutrala, inte blir klyvningsbenägna utan istället utvecklar en egen fast könsidentitet och går sin egen väg, vilket riskerar att sabotera hela kedjereaktionen och den genuspräglade härdsmältan uteblir. För att styra processen kan man också föra in styrstavar i form av fallossymboler, men man kan också skicka in så många  genuspiloter som möjligt i reaktorn, vilket hade lett till att det omgivande samhället successivt kunnat återgå till ett normaltillstånd.

Lästips: Universitetets rektor bör avgå. Läs även den underhållande Metrokolumnen ”Politiker vågar bara rabbla fakta” av Stephan Mendel-Enk. Och glöm inte att lyssna till radiodebatten överst! Måste avsluta med två låtar av HEL som fastnat i mitt huvud idag.


Machofabriker, män och kärnbränsle

mars 26, 2011
Män

Män förlägger sina känslor utanför jaget så att det oöverskådliga är lika hanterbart som det använda kärnbränslet

Nu när det ändå är på tapeten, för två år sedan presenterade Svensk Kärnbränslehantering AB en rapport med genusperspektiv på kärnbränsle-hanteringen. Två genusvetare skrev en 16-sidig bilaga tillårsrapporten, med titeln: ”Könskonstruktioner, föreställningar om kön och riskupplevelse – en reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar för använt kärnbränsle.” Vad sägs om följande djupa insikt kring genusperspektiv på hanteringen av använt kärnbränsle: ”Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart”. I en intervju hävdar genusvetarna som står bakom rapporten att det faktum att kvinnor är aningen mindre positivt inställda till förvaringen av kärnbränsle än män är (även om den största skillnaden i synsätt enligt rapporten är mellan olika geografiska områden) ”därför att riskerna är undersökta ur ett manligt perspektiv”!  Är riskerna inte undersökta ur ett vetenskapligt perspektiv? Väldigt vad genusforskarna är insatta i allt…

Läs mer här: Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle, Ingen panik i genusfrågan.

Gneusforskarna studerar bilder med förstoringsglas. Det är genusforskning på hög nivå det handlar om.

Genusforskarna studerar bilder med förstoringsglas, det här är genusforskning på hög nivå.

Och nu när vi ändå är inne på genusperspektivet inom alla områden, missa inte den svenska genusanalysen av transportsektorn – presenterad i form av en statlig offentlig utredning om ”Kön i kön”. I busskön alltså. Konstrueras där kön? Nej, genusforskarna har funnit att det i en broschyr med en bild på en hållplats inte går att urskilja någon kvinna: ”Även på illustrationerna av hur den framtida omstigningsplatsen kan komma att se ut, har människors könstillhörighet suddats ut. De personer som syns på teckningarna utan förstoringsglas är få, men de som syns liknar manspersoner. Med detta blir det manliga synonymt med det mänskliga. Inga kvinnor kan tydligt urskiljas. Med förstoringshjälp går det emellertid med god vilja att skönja konturerna av några kvinnoliknande figurer. Men de befinner som långt borta i bakgrunden, i en marginaliserad position, knappt bildligt artikulerade.”

Fråga: konturer? Om man med ett förstoringsglas kunnat se antydan till bröst och ev långt hår, eller kjol – borde broschyren då inte blivit anmäld till DO för objektifiering? Hela transportsektorn borde dessutom sättas på propagandakursen ”Bli medveten om dina fördomar” för att spendera fyra veckor på att diskutera varför man faktiskt inte kan utgå ifrån att en kvinna har långt hårt, kjol eller synliga bröst. Så hur man än gör så har genusmaffian övertaget, hela tiden. Har ni också noterat det? Genusvansinnet är ett mentalt gift som måste avlägsnas från det offentliga rummet snarast. Ska statliga offentliga utredningar verkligen innehålla sådan här rappakalja? Skäms ingen? Tänk om man googleöversatte det här och mailade till andra länder. Hade inte Sverige uteslutits ur världssamfundet då? Reinfeldt kan motivera det mesta med att ”Sverige är en del av världen”, men frågan är om det går efter det här? Vi kan också läsa följande i denna SOU 2001:43:

Einstein

Einsteins ekvation avslöjar en sexistisk inställning

”Inom detta fält har Luce Irigaray varit en föregångare. Tanken inom sexual differencefältet att könsskillnad är en skillnad som gör skillnad kan härledas till hennes arbeten. Hon har också visat att könsskillnad inte getts någon betydelse i det västerländska tänkandet i stort. Detta kommer jag särskilt att knyta an till i detta arbete.” Minns ni Luce Irigaray? Från wikipedia (och se referenser däri):

”I Irigarays essä Sujet de la science, sujet sexué? från 1987[1] analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Så vi vet lite om utgångspunkten i den här statliga utredningen: Genusanalys av transportsektorn – del 1, Transportgenus och politiker i KBT-behandling, Genusanalys av transportsektorn – del 3. Här är en formel som beskriver tillståndet i landet för den som vill förstå. Det är förresten glädjande att notera att om man googlar på ”härskarteknik + kurs” så kommer man genast till min kurs i härskarteknik 7.5 hp .Jag funderar faktiskt på att gå den själv snart, hur ska man annars kunna utmanövrera genusmaffian?

Inger Enkvist och Johan Norberg

Inger Enkvist och Johan Norberg om bildning

Glöm inte se Axess Frukostseminarium från den 10 mars: ”Blir vi verkligen smartare?” Jag var själv där och hörde den intressanta debatten mellan Inger Enkvist och Johan Norberg under en halvtimme. Inger Enkvist har skrivit flera läsvärda böcker om svensk skola (och här hennes läsvärda artikel i Axess om varför asiatiska elever lyckas). Dessutom fixade jag till genusstatistiken genom att själv ”ta plats” genom att prata i hela fyra minuter i slutet av videon, förvisso i form av kritik mot genusindustrin, bla det faktum att man vill problematisera sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv. För att citera genusforskarna själva: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” – där man alltså syftar på sina egna excellenssatsningar! (se  ”Genusvetenskap – en krigsmaskin” och mer om själva excellenssatsningen, finansierad av Vetenskapsrådet (vem annars?) här). Kan det bli galnare? Blir vi verkligen smartare? Det blir vi verkligen inte med alla pågående fördumningsprojekt. Däremot noterar jag att jag nog gått upp i vikt, detta trots att jag nästan dagligen joggar över FOI:s skjutfält påväg till busshållsplatsen med tungt bagage. Nåja inte helt inne på skjutfältet men tillräckligt nära för att inte dra benen efter mig. Man vet ju aldrig var genusmaffian håller hus liksom… de har ju lyckats ta sig in på de flesta ställen. Det är ett under att jag överlevde mitt Uppsalalektorat i höstas med tanke på att Enheten för Lika Villkor var inne och härjade på min blogg pga det här. Men jag klarar mig alltid av någon anledning :-).

Jag är ett år efter med mailen...

Jag är ganska efter med mailen...

Jag måste förresten börja läsa mail (jag har dessvärre 3000 olästa mail sedan ett år, om någon undrar varför inget svar kommit än, det har varit lite svårt att hinna med allt och det är mailen som har fått offras… Men jag ska börja beta av dem på Bolibompa-timmen, bättre sent än aldrig). Förra tisdagen ringde någon från Studio Ett till min FOI-telefon och ville höra vad jag tyckte om det nya materialet ”Machofabriken”. Jag pratade i 45 minuter, hela Bolibompatimmen gick till det, och de skulle plocka ut 45 sekunder av det till inslaget (som jag inte vet när det kommer att sändas och de visste de inte heller pga Lybien, Japan mm) – vilken orättvisa, att plocka ut 45 sekunder – jag kräver hela Studio Ett-timmen. Det tycker jag att jag förtjänar med tanke på allt vettigt jag har att säga. Jag tror jag ska hacka mig in på SR och ta en timmes programtid i direktsändning snart, det blir mitt Tal till nationen. Måste bara skriva ner det först. Eller ska jag ta det i TV, vad tycker ni? Måste jag inte gå ner två-tre kilo först? Det lättaste sättet är väl att jag ställer mig utanför Enheten för Lika Villkor i Uppsala och blir jagad över hela Campus och ända ner till Stockholm av genusvetarna. Eller vet ni någon bättre bantningskur, än denna The Gender Diet?

Det är riktigt illa

Det är dags att sätta Patriarkatet på plats

Machofabriken-materialet (som man kan komma åt genom att registrera sig) som riktar in sig på ”ungdomar mellan 13 och 25 år” består av rollspel och diverse övningar som starkt påminner om Livskunskapsövningar (de som dömdes ut av Skolverket nyligen ). I materialet på sid 35 kan man läsa om en övning med uttalat ”Syfte: Visa på kopplingen mellan manlighetskonstruktion och våldsverkande” där övningen går ut på att man ska ”Fundera på ett ”manligt sammanhang”. Det kan vara grupper eller situationer som brukar klassas som manliga eller där mest män deltar. Det kan vara idrott, militären, filmhjältar och TV-spelskaraktärer. Hälften av grupperna får fundera på våldsamma sammanhang som tex gatuslagsmål, våld hemma, krig och våldtäkt. Diskutera: Vad är gemensamt för dessa sammanhang? Det finns ett samband mellan manlighet och våld, vad tror du det handlar om? Fortsätt gärna övningen genom att diskutera och problematisera hur våld är inblandat i de flesta manliga praktiker.”

Jag brukar vända på målet för att förhindra penetration

Jag brukar vända på målet för att förhindra penetration

Det var ord och inga visor det. Väldigt pedagogiskt att inleda med att konstatera sådant som säkert får alla unga pojkar att känna sig trygga och uppskattade, vilket ju ökar sannolikheten för att de tar till sig innehållet i materialet. Det här är förresten intressant, när är något manligt? Om man nu får in 50% kvinnor inom idrott eller militär, vilket ju är ett av våra jämställdhetsmål, är ”våldet” då fortfarande ”manligt”? Börjar kvinnor konstruera en manlig identitet i dessa sammanhang? Och hur ska man motverka det? Vore det inte bra om inflödet av kvinnor gjorde att männen istället börja konstruera en kvinnlig identitet? Är det inte bättre att en soldat sätter sig i fiendeland och börjar amma sitt barn, istället för att köra över fienden med en pansarvagn? Och varför måste en fotbollsspelare skjuta in fotbollen i målet, vilket ju är ett uttryck för penetrativt sex och heteronorm? Själv minns jag hur jag under min grundskoletid, redan på mellanstadiet faktiskt, motverkade det här genom att på innebandyn, när jag stod som målvakt, helt sonika vända på målet så att bollen inte kunde komma in. Redan då visade jag tydliga genianlag för att bli en genusguru, inser jag nu.

Mål

Dags att kvinnorna "tar för sig", vilket för genusforskarna ofta innebär att kvinnorna anammar det maskulina

För att återgå till Machofabrikens material. Två sidor längre fram, sid 37, får vi oss serverade nästa övning med det uttalade syftet: ”Syfte: Bredda förståelsen av rasism och koppla det till maskulinitet”. Inte undersöka om det är kopplat till maskulinitet utan koppla det till maskulinitet. Om vi bara kunde få männen att sluta konstruera sin maskulina identitet, så skulle allt våld, all rasism, och all jordens elände upphöra. Inga kvinnor skulle eftersträva makt eller världsherravälde – i synnerhet inte genusforskarna. Det här skulle man kunna uppnå genom att stoppa det universella testosteronflödet, tex genom en livslång regelbunden injektion av kvinnligt könshormon i pojkars kroppar. En injektion är dock problematisk ur två genusperspektiv – dels har ju biologin inget med saken att göra, och dels utövar en spruta penetrativt våld. Det bästa är därför att man pratar sig bort från maskuliniteten. Genom att arbeta fram skattefinansierat material som medvetandegör i synnerhet pojkar om maskulinitetskonstruktion och genom att spendera 90% av grundskoletiden på att spela rollspel och prata om genus, så kan man dekonstruera maskuliniteten och rädda världen. Vi ser ju redan hur framgångsrik modellen varit för att få en fungerande skola i Sverige – istället för att hålla på med manligt könskodade aktiviteter som katederundervisning, låta läraren kräva ordning i klassrummet, eller värre uttryckt: eftersträva ”disciplin”, och på så sätt skapa förödande hierarkier mellan lärare och elever, så kan man förbättra kunskaperna i både fysik och historia genom att prata om heteronormer, könskodning, maskulinitetskonstruktion, genuskänslor och förväntningar på kön  – mycket mer effektivt än att diskutera eller ägna sig åt de eventuella förväntningar på kunskaper i andra ämnen som ett civiliserat samhälle kan tänkas ha på sina medborgare (för mer skolgenus se Mitt anförande i Riksdagen och länkar längst ner).

Det

Det gäller att bryta tankar som leder till maskulinitet

I andra övningar i materialet ska man se bilder på olika människor och bekräfta, eller snarare ifrågasätta, sina fördomar genom att försöka avgöra huruvida personerna på bilderna är hetero, homo eller bi, eller trans. Och hur ska man veta det utifrån bilderna? Det kan man inte, och därför blir det ofta fel, men ibland rätt, och i båda fallen är det problematiskt eftersom det visar på att alla skolungdomar bär på  åsikter/ förväntningar/tankar och fördomar om hur verkligheten är beskaffad, och så kan vi ju inte ha det – det här är sannerligen en verksamhet värdig svensk skola 2011. 15-åringar som säger att ”det kan vara sådär, men å andra sidan kan det också vara tvärtom ju” får instämmande nickar av allvetande genusvetare. Det är på den nivån det är! Besök valfritt svenskt klassrum eller genuskonferens med inbjudna ungdomar för att förvissa er om detta – jag har gjort det (eller läs detta exempel). Japanska 15-åringar löser differentialekvationer, svenska 15-åringar tittar på bilder och pratar om fördomar, genus, kön, klädstil och sexualitet. Hur kan då de japanska ungdomarna vara bättre i matte? Väldigt konstigt…

Geigermätare

Geigermätare och genustjatter

Att förbereda den kommande generationen på utmaningar som exempelvis slutförvar av använt kärnbränsle åstadkommer man inte genom att lära ungdomarna fysik, utan genom att prata om hur en manlighetskultur odlas inne i kärnkraftverken. Frågan är dock om kärnbränslet inte redan läckt ut, även här i Sverige, och att det är just fördumningsindustrins fanbärare som exponerats för det radioaktiva avfallet. Ska ta med mig en geigermätare till nästa genuskonferens för att undersöka saken. Ni vet ju hur en sådan funkar: ”När radioaktiva partiklar träffar mätaren ger den ifrån sig ett tjattrande, och genom det kan man avgöra hur mycket radioaktivitet det finns där man befinner sig” – genustjattret måste vara ett mått på radioaktiviteten.

Glöm förresten inte att anmäla er till FreedomFest som går av stapeln i maj. Jag ska prata om genusvansinnet – se alla politiskt inkorrekta föredrag här!

Uppdatering: nu har inslaget om Machofabriken sänts i P1.


Ingen panik i genusfrågan

mars 13, 2009

SKB kanske kan lära mig något om hantering och slutförvar?

SKB kanske kan lära mig något om hantering och slutförvar?

Idag fick jag ett mail från Svensk Kärnbränslehantering AB med en inbjudan till ett pressmöte som kommer att hållas i nästa vecka, där man får ett unikt tillfälle att uppdatera sig i kärnavfallsfrågan vad gäller statusen i det svenska kärnavfallsprogrammet! 🙂 Jag känner mig djupt hedrad över denna inbjudan och funderar på att närvara. Och vad jag kan se av programmet så handlar det inte om genusfrågan utan om statusen i det svenska kärnavfallsprogrammet. Så om jag går dit så kan jag efter det kanske för en gång skull skriva ett vettigt inlägg på den här bloggen, eller snarare, skriva ett blogginlägg om något vettigt! Det kan också vara nyttigt att närvara vid SKB:s pressmöte för att få inspiration till en effektiv metod för hantering och slutförvar av av den gränslösa galenskapen i det här landet?

Men först ska jag reda ut ett litet missförstånd. Jag hade från en annan artikel i detta ämne läst att genusbilagan skulle producerats i all hast då man insett att man glömt genusaspekterna, detta är dock tydligen inte fallet. Genusbilagan gjordes inte i panik, utan var ett separat projekt där man ville undersöka vad attitydskillnaderna mellan män och kvinnor avseende slutförvaret av kärnbränsle berodde på. Detta enligt Jimmy Larsson-Hagberg, tf presschef för SKB AB, som har kommenterat detta i mitt förra blogginlägg (kommentar nr 23) med bland annat följande ord:

”I årsboken publiceras enbart projekt som uppbär medel inom SKB:s forskningsprogram. Det är också skälet till att artikeln om genusfrågor inte ingår i årsboken. Därmed faller också påståendet att artikeln skulle ha skett i panik. Oberoende om ett forskningsprojekt finansieras via ett forskningsråd, ett universitet, en donation eller en industri ska resultaten bli de samma när övriga faktorer är konstanta. Med andra ord: forskarna får själva stå för sina slutsatser. SKB förbehåller sig också rätten att dra våra slutsatser. Vår bas är den naturvetenskapliga forskningen och den utgör grundpelaren för att vi så småningom får tillstånd att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Oskarshamn eller Östhammar.”

Rätt ska vara rätt: genusbilagan är alltså inte tillkommen i panik, däremot är den tillkommen! 😉 Och jag vill minnas att genusrapporten avslutades med (sid 13-14):

”Vi menar att vad kvinnor behöver veta för att kunna förhålla sig till kärnkraft och till ett slutförvar för använt kärnbränsle i närområdet, inte är utrett i tillräckligt hög utsträckning. Kvinnor är mer negativa än män. Vi vet inte varför, därför att risken är undersökt ur ett manligt perspektiv…..Frågor godkänns och underkänns utifrån flera parametrar, där den sociala konstruktionen av kön är en del /Thomas 1990/. I de fall då kön problematiseras överhuvudtaget sker det ofta i relation till normen, det vill säga den korrekta manliga normen. En genusteoretisk reflektion över svaret på varför kvinnor röstar nej till EMU eller är negativa till kärnkraft och till ett slutförvar av använt kärnbränsle, är att man söker svaret utifrån det som är det korrekta, det vill säga det som män svarar och man försöker komma på hur man ska informera kvinnor så att de svarar som förväntat, istället för att ta reda på varför de svarar som de gör.”

Var inte då genusvetarnas uppgift just att ta reda på varför kvinnor svarar som de gör? Sista meningen i hela rapporten lyder: ”De frågor vi då måste ställa oss är, vilka centrala frågor det är man inte har ställt.” Men varför ställde man  inte dem då?

Går det att blogga bort genusmaffian?

Går det att blogga bort genusmaffian?

Nåja, nog om detta nu. Låt oss istället alla inse att vårt öde ännu inte är beseglat av de domedagsprofeter som kallar sig för genusvetare, utan att vi genom att utse en nationell genusombudsman (rimligen mig) kanske kan få in ett mer balanserat perspektiv på genusperspektivet. Jag som kvinna hade naturligtvis inte kunnat utbilda mig till matematiker om inte kvinnor (och män) före mig fört en kamp för att möjliggöra detta. Denna kvinnokamp var viktig. Dock undergräver genusvetenskapen av idag sin egen legitimitet av skäl så uppenbara att de inte ens behöver nämnas. Jag behöver alltså inte blogga bort genusvetarna utan de sköter via de mest absurda  inslagen i sin verksamhet detta alldeles utmärkt på egen hand. Det betyder inte att jag kommer att sluta blogga om vansinnet, utan endast att vi alla kan ta det lugnt i trygg förvissning om att genusvetarna själva ovetandes är våra bundsförvanter i denna ideologiska kamp.

Kurt Gödel, österrikisk matematiker 1906-1978

Kurt Gödel, österrikisk matematiker 1906-1978

Som ni vet så bevisade matematikern Gödel redan 1931 att verkligheten (eller snarare matematiken, vilket i min inskränkta värld är samma sak) inte kan axiomatiseras på ett fullständigt och samtidigt konsistent sätt där alla fyra räknesätten ingår, eller med andra ord: i varje motsägelsefritt formellt system som är tillräckligt komplext för att kunna beskriva aritmetik för naturliga tal, går det att formulera satser som varken kan bevisas eller motbevisas inom ramen för det formella systemet. Alltså kan det vara så att det faktiskt inte går att varken bevisa eller motbevisa vissa av genusvetarnas påståenden, och det finns tyvärr inte heller någon metod för att avgöra vilka påståenden som är av detta slag – ett problem man också brottas med som matematiker, där man kan ägna decennier åt att försöka bevisa ett påstående som faktiskt inte, rent principiellt, varken går att bevisa eller motbevisa inom systemet.

Detta, kombinerat med termodynamikens andra huvudsats
om att entropin (måttet på oordning) i ett slutet fysikaliskt system alltid ökar med tiden, kanske inte inger oss mycket hopp om att kunna förändra sakernas tillstånd. Men man ska då ha i åtanke att en människas hjärna faktiskt inte är ett slutet system utan tvärtom vidöppen för allsköns nya influenser och tänkvärda blogginlägg, varför denna naturlag inte utgör ett hinder för min verksamhet. Däremot, i enlighet med termodynamikens tredje huvudsats, så upphör alla fysikaliska processer vid absoluta nollpunkten, och det är alltså först i en sådan situation vi har anledning att börja oroa oss.

Konvergent följd av kommunfullmäktigeledamöter granskar genuskritisk blogg

Konvergent följd av kommunfullmäktige- ledamöter granskar genuskritisk blogg

Jag antar att ni alla hört talesättet: ”Bakom varje paradigmskifte döljer sig ett matematiskt teorem som någon galen matematiker tänkt ut och bevisat långt innan människan kunde gå på två ben.” Vad detta gamla ordspråk skulle innebära  i praktiken idag är att de nya kritiska tankebanorna kring genus konvergerar starkt mot framgång i varje kompakt delmängd av bloggosfären, eller, i en svagare bemärkelse, att varje konvergent följd av kommunfullmäktigeledamöter konvergerar mot en genuskritisk blogg i varje valkrets som inte utgör ett slutet termodynamiskt system med minst en invald genusvetare. Jag ska försöka bevisa detta under natten – genusvetarna ger mig ingen ro…


Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle

mars 10, 2009
Genusperspektivet måste beaktas inom alla områden

Genusperspektivet måste beaktas inom alla områden

I slutet på 2008 när det var det dags för företaget Svensk Kärnbränslehantering AB (som tar hand om allt radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken) att lägga fram sin årsbok, betitlad  Samhällsforskning 2008, fick man panik då man insåg att man missat genusperspektivet på kärnbränslehanteringen! Detta resulterade i att man genast anlitade två genusvetare som fick i uppgift att producera en 16-sidig bilaga till årsrapporten: ”Könskonstruktioner, föreställningar om kön och riskupplevelse – en reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar för använt kärnbränsle.”

Oerhört fascinerande läsning:  ”I den här artikeln kommer vi att – ur ett genusteoretiskt och feministiskt perspektiv – problematisera och reflektera kring dessa skillnader mellan kvinnors och mäns utgångspunkter.”

Det är bara att reflektera och problematisera på, nu när Svensk Kärnbränslehantering AB ändå betalar notan. Frågan som inställer sig hos mig är däremot:  kan denna genusbilaga ses som ett bevis för att företagsledningen exponerats för det använda kärnbränslet? Vad säger det i så fall om deras metoder för hantering av det radioaktiva avfallet? Dags att se över rutinerna! Kanske är det en civilingenjör som behövs här snarare än en (eller två) genusvetare?

Vad sägs för övrigt om följande djupa insikt kring hanteringen av använt kärnbränsle: ”Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart”. Är det detta som är orsaken till att män, i högre utsträckning än kvinnor, anser  att kärnbränslet är hanterbart? Är inte detta bara en lek med ord eller vad är det jag som doktor i matematik och dessutom med en examen i språk, inte förstår?

Min riskkalkyl rörande genusvetarna

Min riskkalkyl rörande genusvetarna

I en intervju hävdar genusvetarna som står bakom rapporten att det faktum att kvinnor är aningen mindre positivt inställda till förvaringen av kärnbränsle än män är (även om den största skillnaden i synsätt enligt rapporten är mellan olika geografiska områden) ”därför att riskerna är undersökta ur ett manligt perspektiv”! (Sidan 8 här) Är riskerna inte undersökta ur ett vetenskapligt perspektiv? För hur skulle annars riskanalysen göras? Och kan inte kvinnor jobba med riskanalys? Jag har tex själv beräknat att risken för att genusvetarna finns kvar om tio är är ungefär noll.

Vad menas för övrigt med positivt eller negativt inställd till förvaringen av använt kärnbränsle? Menar författarna till genusbilagan att fler kvinnor anser att det inte ska förvaras alls!? Är det bättre att inte förvara kärnbränslet? Ska vi skicka ut det i rymden kanske (tillsammans med genusvetarna och alla deras statliga anslag)? Logiken lämnar mycket övrigt att önska här…..

Genusvetarna går dock till botten med problematikens kärna under kapitlet ”Könskonstruktion som process”:  ”De inredda barnkamrarna, barnklädesavdelningarna och de kamouflagefärgade pojknapparna är några enkla exempel på explicit gjord och förtydligad könskonstruktion. De visar tydligt hur könskonstruktion kräver handling och aktivt aktörskap….De mer dolda könskonstruktioner som sker i tidsmässigt längre sammanhang, är alla de år barn befinner sig i skolan, i fritidsaktiviteter och i hemmiljö.” Det  är alltså redan här Svensk Kärnbränslehantering AB bör sätta in åtgärder för att få en vettig slutförvaring på kärnbränslet!

Men var kommer då kärnbränslet in? Jo, här fanns en mening:

”I föreställningar om hur kvinnor ska vara, kan man återfinna
sådant som att kvinnor ska vara sårbara, omsorgsorienterade,
omhändertagande och känsloorienterade. I detta finns en förväntan
om att kvinnor har en annan rationalitet som grund för resonemang och konsekvensanalys än män, till exempel gällande slutförvaret för använt kärnbränsle.”

Är kärnbränsle-hanteringen en global anti-feministisk konspiration?

Är kärnbränsle-hanteringen en global antifeministisk konspiration?

Äntligen förstod man hur det hela hängde ihop! Då kvinnor föreställs och förväntas vara mer omhändertagande blir detta en självuppfyllande profetia. Men betyder inte detta att kvinnor borde vara mer intresserade av att ta hand om det använda kärnbränslet än män i så fall? Och betyder inte det faktum att männen är mer positiva till omhändertagandet/ förvaringen av kärnbränslet att männen härmed bryter könsbarriären med denna sin könsgränsöverskridande inställning? Detta innebär att  undersökningen kring attityderna om kärnbränsleförvaringen faktiskt vederlägger hela genusvetenskapens grundstomme! Är Svensk Kärnbränslehantering AB ett antifeministiskt smygprojket initierat av det internationella kapitalet?

Teoretiserandet går vidare:

”I själva konstruktionen av kategorin ”kvinna” ingår att både förhålla sig till och att hantera förväntade mönster för kvinnor, genom samhällets pågående könskonstruktion. Detta i sin tur leder till att de handlingsmönster som kvinnor antar, strävar efter eller åtminstone förhåller sig till, innebär förhållningssätt till dessa olika förväntningar på normativ kvinnlighet. Detta leder till att en del av kvinnors handlingsmönster sker utifrån en förväntan enbart utifrån hennes (sociala) kön. Detta fenomen benämns i teoretiska sammanhang internalisering.

Internalisering kan sägas innebära en inkorporering av externa värden – att kvinnan som individ tar in någon annans värderingar i sitt eget värdesystem och ersätter sina egna värderingar med någon annans. Hur detta empiriskt beläggs och teoretiseras kring, är en av de stora utmaningarna för kvalitativ genusteoretisk och feministisk forskning. Är ett handlingsmönster ett ”sant” handlingsmönster hos en individ eller är det internaliserat?”

Precis, hur kan det vara så att genusvetarna alltid vet vilket som är det sanna handlingsmönstret och vilket som är ett resultat av en patriarkal påtvingad maktordning?

Sedan fortsätter man med ett långt utlägg om Yvonne Hirdmans resonemang om manlig överordning och kvinnlig underordning och ”den manliga ordningens primat”. Var kommer då kärnbränslet in? Jo, här: ”……skulle Hirdmans  resonemang innebära att den manliga värderingen av risk är den korrekta värderingen av risk……När män bedömer och värderar risk så blir det därmed en annan risk med ett annat innehåll, än när kvinnor gör det.”

Eeeehhh, vem inser INTE att olika individer värderar risker olika? Men just det ja, nu pratar vi om könskollektiven, och då är det bara genusvetarna som är förunnade sann insikt och en djupare förståelse av kärnbränslefrågan ur ett queerteoretiskt-intersektionalitets- och socialkonstruktivistiskt intenaliseringsperspektiv.

Och det är först någonstans i slutet av rapporten det framgår att ”inställningen till slutförvaret” i själva verkat betyder inställningen till att slutförvaret förläggs i ens geografiska närhet. Och det är för övrigt i slutet av den 16-sidiga rapporten som vi serveras den fullständiga feministiska analysen:

”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna personen/den egna kroppen, medan kvinnor tränas i motsatsen nämligen att uttrycka och kommunicera oro över potentiell fara. Kvinnor tränas därmed till att internalisera maktordningen och värderingen av upplevd risk, där internaliseringen leder till att risk förläggs inom den egna personen/den egna kroppen. Den feminina träningen att internalisera och förlägga händelser som känslor i kroppen leder oöverskådlighet av konsekvenser av ett slutförvar för
använt kärnbränsle. Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart. Det som, så att säga, riskerar att hända, händer någon annanstans än i den egna kroppen.”

(Ja, det står verkligen ” leder oöverskådlighet av konsekvenser…”)

Vad är det för dumheter!? ”Kvinnor internaliserar maktordningen”, ”Männen förlägger sina känslor utanför den egna kroppen”! Vad har författarna till rapporten för belägg för detta, och var förlägger de sina egna känslor? Eller, kanske en än mer relevant fråga, var förlägger de sitt förnuft? Utanför den egna kroppen?

Uppdatering: tydligen handlade SKB AB inte i panik, utan genusbilagan var påtänkt i tid, se detta inlägg.