Världsberömd kosmolog varnar oss!

Varifrån kommer alla Sveriges genusevetare egentligen?

Jag ser att den världsberömde kosmologi-professorn Steven Hawking nu varnar oss för att sända ut radiosignaler i rymden som avslöjar vår existens: ”THE aliens are out there and Earth had better watch out, at least according to Stephen Hawking. He has suggested that extraterrestrials are almost certain to exist — but that instead of seeking them out, humanity should be doing all it that can to avoid any contact….He suggests that aliens might simply raid Earth for its resources and then move on: “We only have to look at ourselves to see how intelligent life might develop into something we wouldn’t want to meet. I imagine they might exist in massive ships, having used up all the resources from their home planet. Such advanced aliens would perhaps become nomads, looking to conquer and colonise whatever planets they can reach.”” Den teoretiske fysikern Ulf Danielsson skriver på Newsmill att de flesta andra civilisationer rent statistiskt förmodligen ligger miljoner eller kanske miljarder år före oss i utvecklingen. Jag hoppas att man nu snart kan utröna varifrån genusvetarna kommer och vilket deras egentliga uppsåt är och varför just Sverige blivit utvalt som experimentellt centrum.

Jag trasslade in mig i de patriarkala strukturerna under min resa till Jorden

Vi kanske redan lever i det scenario som Hawking målar upp i sin kommande dokumentär och där utomjordingarna är ute efter att tömma  oss på mental energi och sunt förnuft eftersom de kommit så långt i sin utveckling att de tappat bort sitt eget – vem vet? Ibland känner jag mig för övrigt själv som en utomjording som kommit långväga ifrån till detta genusvansinne som känns så främmande för min natur, och det var i själva verket under denna min kosmiska resa till Jorden jag som bekant upptäckte de patriarkala förtryckar-strukturer som genomsyrar universum och som bekräftades mer vetenskapligt med traditionell patriarkal metod i och med COBE-satellitens mätningar av den kosmiska bakgrunds-strålningen vilket ledde till det Nobelpris i fysik 2006 som, om inte objektiv patriarkal vetenskaplig förtryckarmetod rådde, hade tilldelats mig flera år tidigare. De universella strukturerna är allestädes närvarande, just nu hittade jag exempelvis en intressant struktur i min upptinade lussebulle, och det är helt uppenbart att russinen är förtryckta, eller snarare intryckta, i degen. Folkvettet väller ut över gränserna i samma takt som genusvetarna väller in från främmande solsystem och det är hög tid att åtgärda de vänsterextrema termodynamiska förhållanden som råder i den underkylda samhällsdebatten genom att stoppa det olagliga inflöde av genusvetare i statsapparaten som höjer toleransnivån hos folket. Varje dag utan kamp mot vansinnet är en dag där det kollektiva dissociativa symptomet i form av upphävd identitetsupplevelse gör sig alltmer påmint. Genom att inte blogga i hela nio dagar tappade jag nästan själv hela min identitet. Ber om ursäkt för detta.

Matematiken rymmer inom sig lösningen på alla problem!

Tillsammans ska vi locka ungdomen bort från fördärvet och in i vetenskapen  där den hör hemma, och helst in i matematikens värld eftersom alla vägar ändå leder dit. Även de samhällsintresserade borde studera matematik för att lära sig att så länge man bara integrerar över ett konservativt fält så kan man i sann liberalistisk anda välja vilken (integrations)väg man vill mellan två godtyckliga punkter, som ni alla givetvis redan känner till: och på så sätt kan vi använda matematiken för att kombinera olika samhällsideologier i trygg förvissning om att framtiden är vår bundsförvant medan genusvetarna inte är det.

Jag fann en debatt i jämställdhetsfrågan från i januari i år på Svensk Tidskrift.  Det började med Magnus Nilssons (riksdagskandidat för (m)) artikel ”Biologin styr över jämställdheten” som kritiserar innehållet i en SVD-artikel som vi alla minns från i höstas där de moderata riksdagsledamöterna Hillevi Engström och Mats Johansson bla skriver ”Men ännu återstår många enkönade reservat. Statistiken antyder att det skulle finnas en sekreterargen och en vårdgen (kvinnlig), samt en byggnadsgen och en motorgen (manlig). Ett sådant antagande saknar dock vetenskapligt stöd… Könsskillnader grundläggs underifrån och förs med från förskolan och uppåt.” Så här kommenterar Nilsson (8/1) detta: ”Frågan är vad Engström/Johanssons genetikargument egentligen fyller för syfte? Det är en märklig tanke att en viss samhällsordning skulle vara oacceptabel bara för att den saknar genetisk grund. Det finns inte heller någon demokratigen, marknadsekonomigen eller frihetsgen. Skulle man därför ifrågasätta demokrati, marknadsekonomi eller frihet?”

Elise Claeson - en klok kvinna

Elise Claeson ger sig in i debatten (15/1) med en mycket läsvärd artikel: ”Sverige ska ”vara världens mest jämställda land”, slår partisekreterare Schlingmann (M) fast i bästa Gudrun Schyman-anda i ett avstamp inför valet 2010 (Aftonbladet 7/1). Han tycks inte ha uppfattat att Schymans parti, Fi, bara fick promille av rösterna 2006. Schlingmann ångar på i bästa Fi-stil: Jämställdhetsarbetet ”måste börja redan när ettåringarna börjar på förskolan och sträcka sig ända till sammansättningen i ledningsgrupper och bolagsstyrelser”… Det enda som skiljer Schlingmanns jämställdhet från Schymans är att Schlingmann inte nämner ordet genus en enda gång. Genussamhället blev en pinsamhet och saknar folkligt stöd… Skillnaden mellan Birgitta Ohlsson/Per Schlingmann och Gudrun Schyman/Mona Sahlin är hårfin. Det är mera grad- än artsskillnader mellan utspelen från kvinnoförbunden. Både höger och vänster tycker lika – det finns inga könsskillnader i grunden; olika utfall är orättvist och ska åtgärdas. Därför ska det helst köras varannan damernas. Jämställdheten har förvandlats till ren och skär matematik och – kvotering. Men eftersom ordet kvotering fått en negativ klang (luktar socialistiskt tvång) föredrar både vänstern och liberaler att kalla kvotering för ”individualisering”. I debatten om delad föräldraförsäkring är kvoteringsanhängarnas främsta argument liberalismens favoritord: individen. Hur blev det så? Statsindividualismen är den svenska jämställdhetens ideologi, sa jag vid jämställdhetsseminariet. Det är den svenska modellens innersta väsen och det är en syntes mellan socialistiska och liberala värden: statens och indvidens ömsesidiga beroende av varandra. Däremellan ska inget finnas som kan skilja dem åt. Det ska vara raka rör mellan individen och välfärdsstaten, mellan bidragstagare och bidragsgivare. Varken kvinnor eller män ska vara beroende av varandra i omoderna konstruktioner som familjen. Då hotas den fria jämställda statsindividen. Bara staten kan garantera individernas frihet och jämställdhet. Därför pratar socialister numera om individualism och jämställdhet och nästan inte alls om klass.”

Bild på välkänd förtryckarstruktur

”Det är därför Gudrun Schyman kunde utropa ”död åt familjen” och räkna med stöd inte bara av socialister utan också ett tyst stöd från liberaler… Individens frihet går också före allt annat i det klassiskt liberala tänkemönstret. Och då är vi där igen. Eftersom vi inte kan välja våra föräldrar, barn och släktingar blir denna grupp av människor ett hinder för individens fria val. Och den åtråvärda liberala jämställdheten bygger ju på att vi ska kunna välja… Eftersom höga individuella skatter gör barnfamiljerna beroende av föräldrapenningen, kan staten bestämma att bara de familjer som lever på ett visst sätt, får maximal utdelning. Pappamånader, jämställdhetsbonus och ”individualisering” av föräldraledigheten är exempel på hur staten vill härska genom könssöndring. Alla dessa jämställdhetsåtgärder, där staten ska ”befria” individen från biologin och kulturella normer, stöds inte bara av socialister, utan kanske mest av liberaler. Genom att individualisera samhället tror liberaler att människan blir stark, fri och jämställd. Det är fel. Vi behöver inte mer liberal jämställdhet. Den förstärkar bara ett vänster-mitten-samhälle där staten alltid vinner. Jämställdheten har blivit vår tids socialism, den enda godtagbara ursäkten för politiker att detaljstyra våra liv. Individualisering i ett högskattesamhälle ger en illusion av frihet och jämställdhet – särskilt för kvinnor.”

”På papperet är vi världsledande i jämställdhet och individualism; svenska kvinnor jobbar mest i världen och vi kan ägna oss åt att utveckla oss själva, vi behöver ju inte ta hand om våra barn och våra gamla föräldrar – det fixar staten så gärna (därav de höga skatterna). Men i verkligheten är vi likriktade, svaga ögontjänare, som är helt beroende av staten: om Försäkringskassans utbetalningar försenas, minskas eller uteblir (för att vi inte uppfört oss rätt), kraschar svenska familjers ekonomi. Därför röstar svenska kvinnor vänster, trots att de flesta lever ett borgerligt liv. Det är inte vänsterns jämställdhet som lockar; den skiljer sig ju inte nämnvärt från Alliansens. Nej, det handlar om att kunna betala hyran och köpa mat och kläder till barnen. I brist på ett tydligt borgerligt högeralternativ, accepterar kvinnor intuitivt att det är staten som bestämmer över deras liv via föräldra-försäkringen och maxtaxan – i jämställdhetens namn. Sådan är statsindividualismen.”

Anne-Marie Pålsson har också noterat det problematiska med den sk jämställdhets-politiken

I sin artikel på nätet länkar Cleason till en artikel från förra året på temat jämställdhet, också den mycket läsvärd, skriven av Anne-Marie Pålsson: ”Debatten om jämställdhet har länge dominerats av vänstern – inte i kraft av egen överlägsenhet utan mera som en följd av borgerlighetens tystnad. Resultatet har blivit därefter – statlig styrning, kontroll och likriktning av våra liv. Det är lätt att se varför det blivit så. Vänsterns sätt att se på jämställdhet innebär likhet: att män och kvinnor skall göra samma saker på marknaden och i hemmet. Helst skall det finnas lika många män och kvinnor på varje befattning och i varje bransch för att vänsterfeministerna skall vara nöjda. Detta stärker statens grepp om oss eftersom det bara är staten som förfogar över tillräckliga maktmedel för att genomdriva vänsterns likhet. Och sådana har verkligen använts…. Trots denna omfattande överföring av makt till den politiska sfären har vi långt kvar till jämställdhet [i betydelsen 50/50-fördelning inom alla yrken och på alla nivåer]… Vänsterfeministerna har tolkat detta som att den politiska styrningen inte är tillräcklig och de kräver därför mera åtgärder… En kritik mot detta förhållningssätt har uppfattats som ett angrepp mot själva idén om jämställdhet. Men vänstern har inte ensamrätt till denna fråga och det finns andra sätt att uppnå jämställdhet på än de som vänstern förespråkar. Fast det förutsätter att vänsterns definition av jämställdhet överges till förmån för den mera liberalt inriktade – att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att forma sin tillvaro.”

En man i ett heterohushåll ska enligt lag utföra exakt hälften av hemarbetet

Men som bekant (När lika möjligheter blev 50/50) övergavs det övergripande jämställdhetspolitiska målet att män och kvinnor ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter så sent som våren 2006 (prop 2005/06:155) till förmån för det enligt flera remissinstanser mer svårtolkade målet att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv” där ”ordet makt skall förstås i betydelsen att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och sina egna liv.” För hur lagstiftar man om samma förmåga? I denna proposition, som bifölls slogs även fast som ett av fyra delmål att kvinnor och män ska dela lika på det obetalda hemarbetet (!) något som också flera remissinstanser ställde sig frågande till (hur detta skulle uppnås med politisk styrning), dessutom kan man notera att någon 50/50-uppdelning av hushållsarbetet inte tas upp i hushåll med samkönade relationer utan det är just när en kvinna och en man lever ihop det måste lagstiftas om hushållsarbetet.

Pålsson fortsätter:

”Vänsterns lösning på ”reproduktionsdilemmat” består av offentlig barnomsorg, lika arbetstid för alla och delad omsorg om barnen och hemmet. Ett förverkligande av individuella drömmar genom att ta hand om sina egna barn tillåts däremot inte av vänsterfeministerna. Det är bara när kvinnor tar till sig den manliga livsstilen som en jämställd värld kan råda. Men skulle en ordning där kvinnor ges möjlighet att ta hand om sina barn reducera kvinnornas möjligheter, rättigheter och skyldigheter? Ja, om detta är påtvingat. Men med en subvention som följer barnen och inte omsorgsformen skulle egen omsorg av barnen ge en hygglig ekonomisk utdelning. För mig är det stötande att skattebetalarna satsar cirka 100 000 kronor årligen på varje barn som inordnas den kommunala omsorgen, medan de barn som tas om sina egna föräldrar inte kostas på något alls. På arbetsmarknaden har kvinnor kritiserats för att fastna i lågbetalda arbeten inom vård och omsorg. Men vad är det för fel med att arbeta inom vården? Om det är arbetssituationen som är undermålig, är det bättre att verka för att den förbättras, än att hindra kvinnor från att välja detta yrkesval… Är det inte dags att kvinnor myndigförklaras?”

Jag ser att det även pågår en aktuell jämställdhetsdebatt på Newsmill. Och en ny avhandling från Linnéuniversitetet visar att kvinnor inte lämnar akademin i högre utsträckning än män:

Teorin om det svarta hålet inom akademin är motbevisad

”Än värre är det ställt med metaforen om ”akademins svarta hål”, som används för att illustrera den vedertagna uppfattningen att kvinnor i avsevärt mycket högre utsträckning än män lämnar akademin direkt efter sin disputation. Men metaforen ger en direkt felaktig bild. Silanders undersökning av i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt män och kvinnor lämnar akademin visar att det överlag är män som i högre utsträckning lämnar akademin, både direkt och en längre tid efter att de har disputerat. ‘Jag blev själv väldigt förvånad när jag såg vad mina data visade, men det svarta hålet finns över huvudtaget inte. Sannolikt är det resultatet av en misstolkning av tvärsnittsdata där man sett att det är en massa kvinnor på doktorandnivå och väldigt på bland professorerna, men då är det inte samma grupp man mäter... Vad det egentligen handlar om är sannolikt fördröjt avancemang, att kvinnor gör långsammare karriär än män… Att man lämnar akademin kan ju också innebära att man gör ett karriärssteg uppåt. Och man får inte glömma att målet med utbildning också är att förbereda för arbetsmarknaden, inte att alla ska sluta som professorer”, säger statsvetaren Charlotte Silander som skrivit avhandlingen. Låt mig avsluta med något lättsamt:

Fraktal skönhet och SCUM:s fulhet

Axess nr 4 2010

Nu har det nya numret av Axess Magasin kommit ut! Min krönika ”Naturen som ren matematik” på sidan 58 handlar om fraktaler, och jag valde detta eftersom jag för någon månad sedan höll föredrag om fraktaler och svarade på publikens frågor när Nobelmuseet i samarbete med Tempo dokumentärfilmfestival visade dokumentären ”Jakten på den gömda dimensionen”. I övrigt är temat i detta nummer av Axess ”Impopulär populism” med fokus på integration och, som Johan Lundberg skriver i sin ledare, ”på de utmaningar som möten mellan företrädare för olika kulturer ställer på de politiska partierna och på det svenska politiska systemet” och flera av artiklarna + ledaren finns att läsa på hemsidan! Vi matematiker – som är specialister på både genus, mångfald och integration – skulle ju kunna få konsultuppdrag åt regeringen!

Förr gick det utmärkt att lära barnen läsa och skriva utan 900 miljoner extra. Varför går inte det idag?

På tal om partier och politik, alla minns vi läsa-skriva-räkna garantin som infördes läsåret 2008/09 med ett statsbidrag på hisnande 900 miljoner (!) att fördelas under tre år för att eleverna garanterat ska lära sig att just läsa, räkna och skriva under sin skolgång. Man kan ju undra om, och i så fall varför, detta krav inte fanns redan innan? Och vad behövs alla 900 miljoner till?  Om man kör en bokstav i kvartalet kan man avverka hela alfabetet efter drygt sju år, och sedan kan man avsluta grundskolan med en nästan två år lång fördjupningskurs specialinriktad på interpunktioner. Med samma lästakt på en interpunktion i kvartalet hinner man med punkt, kommatecken, semikolon, kolon, semikolon, citationstecken, utropstecken och frågetecken. Sedan kan man tillsätta en statlig utredning i kombinatorik för att undersöka på hur många olika sätt man kan variera denna läroplan. Givetvis måste man först manuellt generera många olika läroplaner där man väger och jämför dem tills den slutliga femårsplanen blir färdigställd, och sedan ska detta utvärderas, analyseras, barnen ska intervjuas och föräldrarna ska gå på workshops och seminarier för att utbyta erfarenheter och djupintervjuas av pedagogiska experter, genusvetare, maktkritik-coacher och rättviseprofeter för att utröna om barnen fått en icke-diskriminerande syn på olika bokstäver utifrån den aktuella kursplan de provat på där man tagit i beaktande att den ordning i vilken bokstäverna förekommer i alfabetet kan påverka synen på bokstäverna och barnen kan undermedvetet tilldela bokstaven A ett högre värde än B som ju kommer efter och detta måste problematiseras ur ett maktperspektiv. Antalet sådana läroplaner skapade med ett maktperspektiv blir 29×28×27×26x ……x3×2×1 stycken, dvs 29! (”29-fakultet” för den oinvigde angående detta förkortade skrivsätt), eftersom den första bokstaven kan väljas på 29 sätt, den andra på 28 sätt (då man ju redan tagit en bokstav från alfabetet), den tredje på 27 osv. Men vi har ju kvar genusperspektivet, miljöperspektivet och hållbar utvecklings-perspektivet. Det är så här man håller arbetslösheten nere i Sverige som politiker.

För att kommentara på blogspot måste man verifieras och jag föreslår att man höjer nivån på uppgifterna där.

Men eleverna kan också lära sig matematik genom att kommentera på bloggar på nätet. Själv upptäckte jag till min glädje att jag skulle verifieras såsom varande mänsklig genom att beräkna ett tal, nämligen 2+3, när jag skulle kommentera på en blogg, istället för den betydligt svårare ordinarie uppgiften jag annars stött på där man ska avkoda ett ord med förvrängda, spegelvända och lokalt inverterade bokstäver och som inte har något pedagogiskt syfte annat än att testa ens tålamod. Således måste det ingå i skolans demokratiska uppdrag att lära ut matematik eftersom eleverna annars riskerar att stängas ute från samhällsdebatten och därmed förlora sitt inflytande. Jag föreslår att bloggprogrammerarna dessutom höjer nivån på dessa mattetal efter stigande ålder på användaren (åldern kan verifieras via ett enkelt DNA-test eller varför inte biometriskt via ansiktsuttrycket som efter decennier av inhemsk samhällsdebatt blivit ordentligt fårat och med ett chockartat alternativt apatiskt uttryck) – detta skulle bli ett utmärkt komplement till skolan och ett projekt för IT-pedagogerna att tänka på.

Ett träd uppvisar self-similarity

En fraktal är som bekant ett matematiskt begrepp som vi associerar med en geometrisk figur som uppvisar självlikformighet: zoomar vi in i en del av figuren ser vi en reducerad kopia av helheten. Det fascinerande med fraktaler är att enkla matematiska regler resulterar i komplexa och vackra mönster. Deras struktur är dock för irreguljär för att beskrivas med vanlig Euklidisk geometri, varför exempelvis en linje inte räknas som en fraktal även om den är det enklaste exemplet på en figur som uppvisar självlikformighet. I naturen finns många fenomen som kan approximeras med fraktaler: moln, kustlinjer, bergskedjor, blodkärl, galaxhopar, växter och grönsaker. Betrakta ett träd: en gren tycks vara en reducerad kopia av hela trädet, och i vissa fall kan man plantera en gren och få ett nytt träd. Då är det naturligt att hela trädet, även dess grenar, är underkastade samma fysikaliska tillväxtregel – i detta fall förgreningsprincip. Grenarna är inga exakta kopior av trädet och förgreningen fortsätter heller inte i det oändliga, men trädet uppvisar en statistisk självlikformighet som är tillräckligt bra för att kunna approximeras med en fraktal.

Mandelbrotmängden

Men det slutar faktiskt inte vid trädet. Biologer och matematiker samarbetar för att fastställa hur mycket koldioxid en hel skog absorberar. Genom datainsamling har det visat sig att skogen som helhet uppvisar samma fraktala struktur som ett enda träd – dvs andelen träd i olika storlekar är en nästintill exakt avsegling av andelen grenar i olika storlekar på ett godtyckligt utvalt träd. Så det räcker att studera koldioxidupptaget i ett enda träd för att kunna generalisera resultatet till hela skogen. Ordet fraktal myntades 1975 av den fransk-judiske matematikern Mandelbrot som 1977 kom ut med det klassiska verket ”The Fractal Geometry of Nature” där han byggde vidare på tidigare matematikers studier, men till skillnad från dessa insåg han att många naturliga fenomen kan approximeras med fraktaler, som alltså inte längre bara var att betrakta som matematisk kuriosa. Många fraktaler genereras genom en rekursionsformel där nyckelordet är oändlig iteration (upprepning). Ett exempel är Mandelbrotmängden där där man testar varje komplext tal genom att börja med ett starttal (noll), sätta in det i en formel, tar resultatet och stoppar in det i formeln igen osv, varpå man erhåller en oändlig följd av tal. Om följden genererad av formeln – – konvergerar så tillhör Mandelbrotmängden. Det var dock först på Mandelbrots tid som man kunde illustrera fraktalerna grafiskt eftersom det kräver tusentals och miljontals upprepningar tills mönstret framträder ordentligt.

von Kochs snöflinga

Andra fraktaler bygger på oändlig upprepning av någon enkel geometrisk regel, som exempelvis von Kochs snöflinga, vars upphovsman är den en svenske matematikern Helge von Koch. Man börjar med en liksidig triangel och på varje sida tar man bort den mittersta tredjedelen och ersätter den med en utbuktning i form av en ny liksidig triangel (men raderar dess bas) och så fortsätter man på varje ny sida. För varje steg ökar omkretsen med en tredjedel i förhållande till föregående steg så efter oändlig upprepning får snöflingan en oändlig omkrets, men en begränsad area, vilket kan tyckas paradoxalt. Naturen använder sig mycket av denna egenskap: exempelvis ger blodkärldens fraktala struktur maximal blodförsörjning till ett organ med en begränsad yta. Frågan är om naturen redan ”kände till” fraktalerna eller om det vi ser är ett resultat av naturligt urval? Jag tror på en kombination.

Hunting the hidden dimension del 1 av 5. Se alla fem delar! Finns annars i sin helhet på  Google videos, kan tyvärr inte bädda in den:

Ursäkta att jag inte tog upp genusfrågan idag! Har ni abstinens så gå genast till Genusnytt och Pelle Billing och Matte Matik, som för övrigt just trangenusifierat SCUM-manifestet –  och resultatet är riktigt frånstötande. Vilka svenska feminister kommer fortsätta hylla detta manifest? Från wiki: ”Manifestet hävdar att mänsklighetens alla problem kan reduceras till problemet med män, och att dessa problem ska lösas genom dessas utplånande, kvinnans vidare reproduktion  med artificiella medel och produktionens totala automatisering…. Solanas menar att mannen mentalt är fångad i ”skymningslandet mellan apa och människa” och endast har förmågan till negativa känslor. Hon menar att medan kvinnan drivs av kärlek, medmänsklighet, oberoende och självförverkligande så drivs mannen av ett undflyende från sina känslor av hat, svartsjuka, förakt, äckel, skuld, skam och tvivel. Hon menar att mannen i sitt undflyende av dessa försöker framställa sig själv som osårbar och märkvärdig genom ”Stor Konst” och ”Djupa Grejer”… Faderskapet, som hon menar baseras på injagandet av fruktan, pekas ut som grunden till all sinnessjukdom.” Man kan ju undra vem som är sinnessjuk? Genusnytt har just lagt upp följande video om hur USA reagerar på svenskt genusvansinne:

Dagens lästips: ”Lägg ner alla lobbande myndigheter”. Jag kommer genast att tänka på Nationella Sekretariatet för genusforskning vars regeringsuppdrag finns formulerat i svensk författningssamling (förordning 1997:61):

2 § Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv
främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att
betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning.
Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och
informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet
finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja
spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla
vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och
genusperspektivens betydelse.

Mp:s människosyn, polisens värdegrundspanik och en typisk genusavhandling

Kan en kort heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell lång man utan kryckor men med synnedsättning?

Pär Ström har på sin blogg tagit upp fenomenet Kvotering 2.0: på listan till kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Härnösand har man nu kvoterat så att varannan kandidat har utländsk bakgrund (inslag på SVT Play) [definition på utländsk bakgrund enligt SCB  är att båda föräldrar är födda utomlands]. Målet är som ni ser i inslaget, ”självklart” att på detta sätt få fler röster, utan att man specificerar hur det ena ska leda till det andra. Ska man genom denna lista förändra något konkret i sin förda politik, eller förväntas det att medborgarna i landet automatiskt röstar på den som har samma etniska tillhörighet? Detta innebär i så fall en helt ny människosyn från Miljöpartiets håll som vi inte känt till tidigare. Eller menar man att en politiker med en viss etnisk tillhörighet bättre representerar medborgarna med den etniska bakgrunden än vad andra politiker med en annan etnisk bakgrund gör? Även detta visar i så fall på en ny och hittills okänd människosyn inom Miljöpartiet, men det är visst det man menar: ”Vi kallar det för randiga listor och det handlar i grunden om att alla medborgare ska känna sig representerade” (källa). Frågan är om denna randiga lista exakt avspeglar sammansättningen på invånarna i Härnösand? Som framgår av inslaget ser man detta som ett nästa steg efter kvoteringen 50/50 av kvinnor/män.

Nu frågar sig antagligen många när det är dags att kvotera in på andra grunder som sexuell läggning, ålder, religion och funktions-nedsättning mm. Jag fick faktiskt själv en viss funktionsnedsättning senaste gången jag stoppade fingrarna i vägguttaget i tron att jag skulle vakna från den psykos jag trodde jag befann mig i med tanke på sakernas genustillstånd. Funktionsnedsättningar finns det i många varierande former och det kommer att krävas en matematiker för att räkna ut exakt hur denna viktning måste göras tillsammans med övriga parametrar givetvis. Man kan ju vara kvinna, medellång, lida av migrän och vara kristen och hur ska detta ställas mot en homosexuell kort man som är buddist och har magsår? För inte vill väl någon med hörselnedsättning bli representerad av någon som istället har ont i ryggen? Oavsett vad man kan tycka om skolpolitik, miljöfrågor, försvar och annat, så måste man representeras av någon som är så lik en som möjligt vad gäller alla andra egenskaper utöver de politiska åsikterna. Eftersom vi alla är unika (som vi ju fått lära oss under skolgången för att inte jämföra oss med någon annan, men också i syfte att ursäkta godtyckligt uppträdande mot läraren) så innebär det att det egentligen inte kan finnas någon annan som på ett önskvärt sätt kan representera oss – utan vi bör därför alla sitta i riksdagen och kommunfullmäktige och representera oss själva. Detta påminner ju starkt om demokrati – så kanske kvoteringshysterin kan leda till det om inte annat? Jag vill minnas att en kommentator (Josef) en gång bland alla sin länkar länkade till ordet Partikrati på wiki:

Är vår demokrati verkligen helt färdigutvecklad och klar för export?

”En partikrati eller partistyre/partivälde är en form av representativ demokrati där den lagstiftande makten i praktiken ligger hos en politisk elit som är organiserad i politiska partier och inte hos enskilda politiker eller medborgare. Folket väljer sina representanter via ett proportionellt parti-valsystem. I praktiken kan de flesta demokratier betraktas som partikratier. Den pricipiella skillnaden mellan en demokrati  och en partikrati är graden av folkets suveränitet. Båda styrelseskicken har oftast partier och parlament men inom demokratin har folket, genom bindande folkomröstningar, en större möjlighet att direkt påverka lagstiftningen. Det vill säga att inom en partikrati saknar folket direkt politisk makt. I en partikrati kan folket endast genom allmänna val, som hålls med årsvisa mellanrum, ändra förhållandet mellan partierna i parlamentet och har endast i ”efterhand” en möjlighet att påverka maktutövningen.”

Detta blir extra intressant mot bakgrund av gårdagens Agenda där man tog upp detta med partipiskan (6:40 min): ”Bakom kulisserna i riksdagens plenisal” (SVT Play).  Mer om detta i dagens SVD Brännpunkt.

Missa inte Polisfackets brev till medlemmarna i Skåne där man ifrågasätter polisenmyndighetens agerande i värdegrundsfrågor (bloggen Aktivarum har redan tagit upp detta här). Citat från brevet:

Be mina kollegor följa efter efter en man med jeans och svart jacka - det är en människa, mer får jag inte säga.

”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare.. Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner.Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna referensramar. Dansken kanske symboliserar en full fotbollssupporter på Parkens gröna gräs för någon och den erkänt gemytliga ”rooliganen” för någon annan. Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”

Detta att inte få använda ord som tex avslöjar härkomst för att beskriva någon, hur påverkar det möjligheten att kvotera in på kommunfullmäktigelistor? Borde inte Miljöpartiet polisanmälas? Eller är det bara poliser som inte får påtala etnisk bakgrund?

Morgonsur har tidigare skrivit bra om värdegrunden i försvaret (och uppföljningen). Jag har tidigare skrivit om värdegrunden här.

Jag bläddrade i helgen i Timbro-rapporten ”Viljan att flyta medströms – en granskning av svenska genusavhandlingar 2005” av Susanna Hakelius Popova. I rapporten, som är från 2005, har hon läst igenom och kommenterat tio doktorsavhandlingar i kvinno-, mans- och genusforskning från det året, nämligen de senaste tio som fanns presenterade på Nationella Sekretariatet för genusforsknings hemsida i juni 2005. För varje avhandling har Hakelius Popova skrivit en sammanfattning på 1-2 sidor och därefter en kommentar till avhandlingen.

Jag rekommenderar en läsning av denna rapport. På sidan 11 i rapporen (12 i pdf:en) behandlas tex avhandlingen ”Prat, politik och praktik: om individers möten med strukturer i en kommunal satsning på kvinnors företagande” av Jeanette Dareblom. Institution/ämne är nationalekonomi och lärosäte är Handelshögskolan i Stockholm. Så här skriver Hakelius Popova bland annat under ”Sammanfattning”:

Offer för osynliga strukturer som dök upp när formell jämställdhet uppnåddes

”Hur påverkar strukturella förutsättningar kvinnors företagande? Vad händer med kvinnor som potentiella företagare? För att besvara frågorna samtalade Jeanette Dareblom med 12 offentliganställda kvinnor i två år. Kvinnorna ingick i en grupp som fått erbjudande om hjälp att starta eget, och de perspektiv Dareblom anlägger i studien anger hon som genusteori, teorier om kvinnor och arbetsmarknad, den politiska omgivningen, prat som legitimerande handling samt makt. I studien gör hon antagandet att könssegregering följer kvinnorna ut på arbetsmarknaden och att mannen är norm för liv, arbete och företagande. Företagande problematiseras därför att ”denna norm placerar kvinnan i motsatsställning”.” ”Kanske finns en förklaring till bristen på definition i följande beskrivning [citat]: ”Det subtila är svårt att bemöta och förändringar i kvinnornas individuella val är synliga i betydligt större utsträckning än bakomliggande, strukturella normer och värderingar som påverkar och styr dessa val.””

”Dareblom framhåller strukturernas vikt och påverkan på individers val för att förstå förutsättningarna för kvinnors företagande. Att argumentera för att kvinnor har vad som kallas ”fria” val innebär att lägga ansvar för förändring på kvinnor som individer, anser Dareblom. Det är inte önskvärt tycker författaren som i stället vill placera företagande i en vidare kontext och påvisa att kvinnornas val är strukturellt villkorade. Vad är då en struktur? ”Strukturer är skapande, de sätter ramarna för det handlingsutrymme som ska betraktas som legitimt och accepterat. I och med detta skapar strukturer även förutsättningar att verka inom dessa ramar. Även satsningar inom ramen för dessa strukturer påverkas, individerna som går in i satsningarna påverkas samt satsningarnas konkreta utfall. Påverkan är dock ömsesidig. Samspelet mellan individ och struktur kan studeras och konkretiseras genom att tillämpa olika teoretiska verktyg. Ett uttryck för vad som skapas och händer i ett sådant möte är det prat som produceras.”” Begreppet prat utreds vidare och definieras som en social aktivitet som länkar samman föreställningar om verkligheten med symboler. [Citat:] ”Jag definierar prat som verbal kommunikation i talad eller skriftlig form.”

Ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna på arbetsmarknaden. Männen är det vita och kvinnorna svävar runt i de begränsade hålrummen.

I avhandlingen karaktäriseras företagande på följande sätt: ”Den könsneutrala termen företagare utgår från en manlig norm, att vara man och företagare står inte i motsatsförhållande till varandra.” ”Företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig.” ”Det finns någonting strukturellt i omgivningen som segregerar och detta kan kopplas till den privata sfären och till arbetsmarknaden.” Formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”… genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Att dessa förhållanden skulle behöva leda till mätbara konsekvenser förnekas med formuleringen: ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.”

Att ständigt kategorisera kvinnor efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Dareblom konstaterar att kanske upplever inte alla kvinnliga företagare försvårande omständigheter kopplade till strukturella hinder. ”Men säkert har många av dessa kvinnor heller inga erfarenheter av genusrelaterade svårigheter i gärningen som företagare.” Det kan vara på sin plats att påpeka att som en svårighet för kvinnliga företagare anges det ekonomiska och att fler kvinnor skulle lockas om de fick hjälp med den biten. Är inte ekonomi ett problem även för de män som startar företag? Är ekonomin en genusfråga och kopplad till genusstrukturer?

Under ”Kommentar” till denna avhandling skriver Hakelius Popova bland annat:

”Författaren påstår att företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig. Att hon samtidigt i avhandlingen rapporterar siffror från AMS som visar att ungefär en tredjedel av alla företagare är kvinnor, sätts dock inte i relation till könsmaktsstrukturen. Hur har denna tredjedel med författarens teorimodell lyckats bryta könsmönstret? Har det skett trots starkt motstånd eller för att kvinnorna tagits som gisslan för att könsförtrycket inte ska bli för uppenbart? Eller är en tredjedel av företagarna kvinnor därför att de patriarkala strukturerna tappat kraft?”

Den osynliga strukturen är skapad av en normsättande man i Patriarkatets hemliga strukturlabb

”Dareblom medger att formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men hon menar att ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”. Vad detta osynliga något är utreds inte och bristen på idéer om vad hindret består av blir problematisk för läsaren. Vad kan man egentligen veta om en osynlig struktur? Vad vet Dareblom? Hör förklaringsluckan ihop med att författaren inte förstår verkligheten som något objektivt som vi alla kan uppfatta på samma sätt? Visserligen
måste några av oss kunna förstå verkligheten på ett någorlunda likartat sätt, annars blir också läsningen av Darebloms avhandling meningslös, men författarens utgångspunkt förklarar kanske det relativa ointresset för begreppsdefinitioner?”

”Genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet. Men vad får det för konsekvens för resonemangen som förs? Förutom att kvinnor ses som en missgynnad grupp är det svårt att säga, särskilt mot bakgrund av utsagor som: ”Relationen mellan kvinnor och män har både varit konstant och förändrats över tiden” och ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.” Sådana tankegångar måste göra det svårt för forskaren, och gör det helt säkert svårt för oss andra att skapa klarhet. Det blir inte tydligare när Dareblom för fram att ett ständigt kategoriserande efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Det är ju just ett kategoriserande efter kön hon själv gjort med sitt avhandlingstema.”

Lästips: Elever i friskolor presterar bättre, Yrkeslegitimation för lärare 2012 (kommentar).

Ikväll på TV2 kl 18.30

Det var tack vare Pär Ström som jag fick upp ögonen för genusfrågan

Ikväll kl 18.30-19.00 går ”Annas eviga” på TV2 och dagens program heter ”Varför förtrycker män kvinnor?” : ”I alla tider, i alla kulturer, har män förtyckt kvinnor. Men hur kan detta bara fortsätta? Våldtäkt används som vapen i krig, FN-soldater utnyttjar kvinnor i Kongo, på arbetsplatser utsätts kvinnor för sexuella trakasserier. Det här har länge varit en fråga för kvinnor – nu är det dags att det blir en fråga för män. I Annas Eviga möts tre män för att diskutera detta. Claes Borgström, fd Jämo [minns hur Claes Borgström nyligen sköt sig själv i foten] tycker att alla män har ett ansvar för att förtrycket ska upphöra. Niclas Järvklo är maskulinitetsforskare och har därför koll på hur män fungerar. Pär Ström [som var den som fick mig att för första gången uppmärksamma genusfrågan vintern 2008!] däremot, håller inte alls med de andra gästerna, utan vänder på påståendet, och hävdar att det är kvinnor som förtrycker män.” Här har Pär Ström bloggat om  hur det gick på inspelningen.

Genuspilot, en av de nya svenska yrkestitlarna

Krig är avskyvärt, och visst används våldtäkt som vapen i krig, andra vapen är gevär,  minor, sprängladdningar och annat hemskt. Kvinnor blir våldtagna (säkert också män) och människor dör i krig. Är detta något nytt? Bättre kanske att fundera på hur man ska motverka krig, och det gör man inte genom att driva en linje där könskrig är det enda sättet att ”befria” kvinnan som vissa radikalfeminister gör. Det ska bli intressant att se vilka andra exempel på förtryck man tar upp än de extrema omständigheter som råder i en krigssituation i Kongo. Eller ska man med kriget i Kongo som utgångspunkt debattera jämställdhetsfrågor i Sverige? Jag antar det. Samma strategi som när Camilla Lindberg lät sig intervjuas av Pär Ström för ett år sedan (se video nedan och denna artikel i Expressen), om de rådande förhållandena i Sverige, för att därefter bli bemött av Birgitta ”Avskaffa Sverige!” Ohlsson med artikeln ”Riktiga liberaler är feminister, Camilla Lindberg” med argument som att ”70 procent av världens fattigaste är kvinnor”, ”Åtta kvinnor på jorden avlider varje timme på grund av riskfyllda aborter”, ”Vatikanen och andra religiösa ledare har fortfarande ett stort politiskt inflytande över kvinnors kroppar i hela världen”, ”insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de absolut effektivaste medlen för att bekämpa vår tids stora utmaningar i världen som fattigdom, hunger och sjukdomar” och så vidare.

Nu pratade ju Lindberg i intervjun om svenska förhållanden, men jag antar att Birgitta Ohlsson, liksom Schyman, anser att de patriarkala strukturerna är hur universella som helst och bara tar sig lite olika uttryck på olika platser. Ohlsson ger dock Camilla Lindberg rätt i att även kvinnor kan vara förtryckare, med exemplen hedersmord och kvinnlig omskärelse, där en farmor eller mormor håller i rakbladet, vilket visar att det finns kvinnor som går ”patriarkatets ärende”. Återigen, nu var det svenska förhållanden som det gällde (jag tror knappast Lindberg förnekar att det Birgitta Ohlsson radar upp är fruktansvärda exempel på kvinnoförtryck), och mig veterligen finns det inte så många far- och mormödrar i Sverige som med rakbladet i högsta hugg skär av sina barnbarns genitalier. Blir det samma typ av jämförelser och argumentation på TV2 ikväll kan man undra?

Patriarkatet måste krossas!

När det gäller hedersvåld kanske Birgitta Ohlsson kan samarbeta med genusprofessor Eva Lundgren och hämta stöd i hennes utspel ”Risk att Mellamösternmännen uppmuntrar svenska patriarkatet”: ”Frågan är viktig eftersom de utmejslat patriarkala värderingar som människor från dessa regioner kan bära med sig riskerar att falla i bara allt för god jord hos ”vanliga svenskar”. Här kan i grunden gemensamma idéer om mäns överhöghet och kvinnors plats som underdåniga komma att möta och befrukta varandra. På sikt, under gemensamt nednötande av tidigare gradskillnader mellan värderingssystemen i fråga, kan denna utveckling allvarligt hota kvinnors friheter i Sverige. Låt oss ge ett exempel på hur flirtationen mansmakter emellan startar: För några veckor sedan gavs en bok ut om hedersvåld…”

Och om Ohlsson får problem med balansgången i sin politik kan hon ju alltid beställa statsvetaren Andreas Johansson Heinös avhandling ”HUR MYCKET MÅNGFALD TÅL DEMOKRATIN?” (sammanfattning!). Jag undrar förresten hur det går med regeringens projekt med utarbetandet av Den Gemensamma Värdegrunden som ska vara klar nu år 2010?

Relaterat: Folkpartisten Fredrik van den Broek: ”Visst kan man vara liberal utan att vara feminist.”

Se Pär Ströms ett år gamla intervju med Camilla Lindberg (fp) här:

Se även Paolo Roberto chocka en journalist från P3:

OBS! Färsk forskning från Uppsala Universitet: ”Olika könsintressen gynnar genetisk variation.”

Kommentera gärna debatten ikväll på Pär Ströms blogg HÄR!

PS! Jag har hittat en vettig genusvetare – värt att besöka hennes blogg!

Uppdatering: Programmet kan nu ses på SVT Play.

Jag lägger ner bloggen

Ha ha 🙂 April april, inte en chans! Bloggen kommer att ligga kvar på nätet i flera hundra år efter min död som en påminnelse om hur tillståndet i landet en gång var, men medan jag ännu är i livet kommer jag att fylla den med inlägg på horribla sanningar och med Google Translate översätta dem och skicka på export till Östeuropa för att varna mina landsmän i öster för vad som kommer att inträffa om de inte är på sin vakt. Motståndet mot genusmotståndet är ju tyvärr inte en illusion utan högst verkligt, men något ännu mer verkligt är Universum självt, fast till skillnad från det förra är Universum begripligt, och dessutom villkorligt, för om det inte hade varit det hade vi kunnat förklara det med en följd logiska slutsatser utan att någonsin observera det, och detta har jag (till skillnad från genusvetarna) fortfarande inte lyckats med. Och det är vi som sätter villkoren här och nu. Sett ur ett kosmiskt perspektiv är det rådande förfallet inte något annat än en prövning Moder Natur försett oss med för att kunna selektera ut de starka individer som ska resa sig ur genusvansinnets aska och utgöra nästa steg i den evolutionära process som oavbrutet strävar efter naturlig skönhet och perfektion. Tills denna process är avslutad måste vi alla fortsätta blogga.

Vad skådar mitt genuskritiska öga? Uppsala Universitet går ut med ett nytt uppdrag som ska sätta fokus på jämställdhet och lika villkor:

”Det görs bra insatser för att främja jämställdhet och lika villkor i undervisningen på flera institutioner. Men arbetet skulle vinna på bättre samordning. Därför satsar nu områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap pengar på ett nytt treårigt uppdrag.”

Genuspengarna tar aldrig slut

Denna inledning upprepas två gånger efter varandra i pressmeddelandet, och detta måste bero på att genusmaffian vet att en lögn som upprepas tillräckligt många gånger till slut blir accepterad som en sanning. Varje lögn behöver också en väl utarbetad detalj för att gå hem, och i detta fall är den detaljen pengar – vi litar alla på att politikerna förvaltar våra medel väl.

”Det blir ett treårigt uppdrag på 25 procent för en lektor eller professor som ska förstärka arbetet för jämställdhet och lika villkor: Ta ett större grepp om frågorna, analysera problem, undersöka möjligheterna att söka projektmedel och lyfta fram goda exempel. Målet är att öka kunskapen om vilken betydelse jämställdhet och lika villkor har i undervisningssituationer och att utveckla nya pedagogiska metoder för att motverka diskriminering. Särskilda medel kommer att finnas att söka för institutioner som vill genomföra särskilda projekt. Dessutom ska en samrådsgrupp utses, bestående av ordförandena i respektive fakultets jämställdhetskommitté, den nye samordnaren samt en studerande- och doktorandrepresentant. Ordförande i gruppen blir vicerektor. För mer information, kontakta vicerektor Margaretha Fahlgren, tel: 018-471 19 48.”

I beslutet från 24 mars om denna satsning på jämställdhet och lika villkor ser vi att kostnaden för 2010 blir 160.000 kronor för detta uppdrag, och dessutom anslår områdesnämnden ytterligare 100.000 kronor för arbetet med jämställdhet och lika villkor och hur dessa ska användas beslutas av vicerektor. Hur mycket kostnaden uppgår till för 2011-2012 framgår inte, men som bekant brukar dessa kostnader skena iväg med uppåt 50% över den ursprungliga budgeten. Jag har med mitt matematiska skarpsinne räknat ut att för summan 260.000 kronor för 2010 skulle man kunna bygga ett sjukhus eller en skola i ett fattigt land för att förbättra både villkor och jämställdhet där det verkligen behövs, men nu är ju inte jag den som förfogar över skattebetalarnas pengar, vilket är lite synd med tanke på vad jag hade kunnat åstadkomma då. Just nu måste jag ju i första hand skaffa ett jobb, och därför börjar jag med att söka det utlysta genusjobbet.

ANSÖKAN:

Jag är den ni söker och punktar här upp på vilket sätt jag uppfyller kriterierna. Får jag inte jobbet kommer jag att anmäla er till DO och vinna, och bara det visar att jag var rätt person för jobbet.

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås - det är aldrig för sent!

Förstärka arbetet för jämställdhet och lika villkor: Jag vill genom min genuserfarenhet hjälpa till med att under tre långa år strärka de strukturer som upprätthåller Gensuväldet och därmed bidra till en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande studenterna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men då arbetet handlar om studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla, och så kan vi bygga upp deras nya psyken utifrån denna nya situation. Jag har modet att prova nya banbrytande metoder för ett aktivt lika villkors-arbete och drar mig inte för att krossa allt i min väg tills jag uppnått mitt mål och kommer därför att utgöra en tillgång för Uppsala Universitets lika villkors-strävan. Man måste också inse att människor är begränsade och stela i sitt tänkande och kommer att bemöta olika studenter olika, och därmed göra dem än mer olika, varför det säkraste sättet att uppnå likabehandling är att alla studenter är så identiska som möjligt i sitt möte med forskare och lärare. Den unga hjärnan är som bekant mer formbar än en dammig professorshjärna och därför är det min önskan att börja i den änden, men jag är även öppen för att elchocka professorer.

Både billigt, enkelt och funktionellt!

Även vad gäller samordningsarbetet är jag inne på samma radikala linje eftersom jag vet att jag är mer genusmedveten än alla andra och i krig och kärlek är alla medel tillåtna, och i det här fallet handlar det ju om både krig och kärlek – krig mot Patriarkatet och de förlegade strukturerna och kärlek till medvetandets oändliga töjbarhet och nyfikenheten kring vad mänskligheten egentligen tål om jag bara ges mandat. Intressanta följdfrågor blir exempelvis vad det egentligen innebär att vara människa om psyket deformeras och perverteras tillräckligt, och jag tänkte i detta syfte samarbeta med någon som är professor i genus, människa och maskin.

Lyfta fram goda exempel: Efter att ha genomfört allt ovanstående, oavsett utgång i form av äkta lika villkor, mänskligt lidande och eventuella dödsfall kommer jag att i första hand lyfta fram mig själv som gott exempel. Jag ska se till att bli det goda exempel som behövs för att vi ska kunna fortsätta gå kulturmarxistisk bärsärkargång i det offentliga rummet och få vår vilja fram till varje pris. Jag är den sista som kommer att lämna slagfältet och kommer att vara nöjd även om jag bara ser död och förödelse omkring mig efter slutfört uppdrag. Denna lojalitet kommer ni inte att finna hos så många andra sökande eftersom flertalet av mina genuskollegor mest bara är ute efter att främja sin egen karriär medan jag är beredd att dö för min sak, nämligen att alla ska få lika villkor, även om det innebär att bara de 10% av jordens befolkning som eventuellt överlever kommer att få uppleva de lika villkoren, för att citera en av mina främsta förebilder.

Nya pedagogiska metoder för att motverka diskriminering: detta faller under det ovan nämnda. Men utåt sett kommer jag att driva en mer försiktig linje för att upprätthålla ett sken av normalitet i arbetet, dvs det som populasen och våra finansiärer än så länge ser som normalitet. Jag kommer därför att genomföra åtgärderna som radas upp i dokumenten för genuscertifiering och genusmärkning men detta är bara en avledande manöver för att hålla det inledande missnöjet med de mer radikala inslagen på avstånd tills motståndet är krossat.

Genustankarna har överförts till naturvetarna för 10.8 miljoner

Medel för särskilda projekt: som särskilt projekt vill jag gärna fortsätta med de gränsöverskridande möten mellan genusforskare och naturvetare som redan beviljats 10.8 miljoner kronor. Det kan aldrig betonas nog hur viktigt det är att få in en fot i de andra disciplinerna och sätta våra egna (eller omvända naturvetare) på strategiska poster på övriga institutioner att ”bedriva jämställdhetsarbete”, endast så kan vi ha full kontroll över situationen, och detta är centralt eftersom vi håller på att tappa kontrollen inte bara över alla andra utan även över vårt eget forskningsfält som med statens hjälp sväller över och expanderar med en oförutsedd kraft.

Med socialt konstruerad hälsning,

Tanja Bergkvist, genusdebattör, jämställdhetscoach, förändringspilot, genusambassadör, lika villkors-inspiratör och fil dr i matematik.

Om jag inte får det jobbet kanske jag kan medverka i en uppföljning av Uppsalaprojektet Gränsöverskridande möten som fick 10.8 miljoner från Vetenskapsrådet för att under 2006-2008 ”problematisera” de ”ökade spänningarna” mellan genusvetenskapen och naturvetenskaperna och där gränsöverskridande möten ska hjälpa naturvetare, som ju ”kan vara ovana vid vetenskapsteori och –kritik.” (!):

Naturvetare är ovana vid vetenskapsteori och därför ger VR 11 miljoner kronor till genusvetarna

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom natur-vetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forsknings-områdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser mellan natur- och kulturvetenskaper. Att skapa överskridande möten, där natur/kultur-distinktionen utmanas, är därför av största vikt för genus-vetenskapens framtida utveckling. Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Vem fick då dessa 11 miljoner för denna problematisering? Jag ser att det visst var Margaretha Fahlgren som ju är vicerektorn man ska kontakta angående genusjobbet! Vad glad hon kommer att bli när jag både blir samordnare för lika villkor och dessutom tänker använda de extra 100.000 kronorna till en fortsättning på hennes eget projekt med gränsöverskridande möten! 🙂 Då kan jag ju möta mig själv och ha en massa givande schizofrena samtal där matematikern inom mig möter den nykläckta genusvetaren och där den genusupplysta delen i hjärnan krossar mattedelen och slår ut det logiska tänkandet och därmed återställen den biokemiska balans som jag skulle ha konstruerat om jag bara hade gått på ett genusmedvetet dagis. Men just det, jag gick ju inte på dagis, eller åtminstine inte så länge, det var knappt något år eftersom det var överfullt, istället flögs min mormor in från Bulgarien för att lära mig och min lillebror det kyrilliska alfabetet. Hon ringde varje morgon klockan 10 i en kopparfärgad klocka och ropade ”Bulgarisk skola”, och det är just den klockan som fortfarande ringer i mitt huvud varje gång jag läser ett genusdokument eller en svensk dagstidning, eftersom den klockan, liksom min mormor, representerar det sunda förnuftet som resulterade i att både jag och min lillebror disputerade (jag vid SU i matte och han vid KTH i elektro) trots att vi gick i svensk skola – och det är inte illa!

Detta är mitt teleskop från tonårstiden!

Ni minns väl när jag berättade om min fysiklärarinna som nekade att låna mig en bok om elementarpartiklar i 9:an eftersom det fanns en risk (en risk alltså, inte en möjlighet) att jag ”då skulle kunna mer än de andra” – som om jag inte redan kunde mer än henne tack vare mitt teleskop, mina alla kosmologiböcker och min kontakt med Hans-Uno Bengtsson (frid över hans minne) som hjälpte oss nördar att starta upp en Unga Forskare förening så att vi på ett legitimt sätt kunde ägna oss åt vetenskap utan att stämplas som fiender till skolans ”rättvisesträvanden.” På gymnasiet blev allt mycket bättre, med en avdankad lektor i matematik (Kjell Björup, det var han som skrev vår mattebok förresten: Gamma) och en fantastisk och inspirerande kvinnlig lektor i kemi återfick jag hoppet om att naturvetenskapen var den rätta vägen till evig frälsning undan allehanda idioti, och jag inser nu nästan 20 år senare att jag hade rätt. Jag minns att flera tjejer i klassen läste vidare till civilingenjörer – och det fanns inte en gensuvetare i sikte, bara lärare som kunde och brann för sitt ämne. Otroligt, vilken slump, vilken tur, vilket konstigt och högst osannolikt sammanträffande att just vi som hade en avdankad universitetslektor i kemi fick alla rätt på just centralprovet i kemi, utan att känna till några andra strukturer än de som rådde i en kemisk förening.

Lästips: Straff nödvändigt för allas skull, Alla behöver vi fuck off- pengar, Genusnytt, Pelle Billing, Axessbloggen, Aktivarum, Andreas Johansson Heinö!