Mp:s människosyn, polisens värdegrundspanik och en typisk genusavhandling

Kan en kort heterosexuell kvinna med kryckor rösta på en homsexuell lång man utan kryckor men med synnedsättning?

Pär Ström har på sin blogg tagit upp fenomenet Kvotering 2.0: på listan till kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Härnösand har man nu kvoterat så att varannan kandidat har utländsk bakgrund (inslag på SVT Play) [definition på utländsk bakgrund enligt SCB  är att båda föräldrar är födda utomlands]. Målet är som ni ser i inslaget, ”självklart” att på detta sätt få fler röster, utan att man specificerar hur det ena ska leda till det andra. Ska man genom denna lista förändra något konkret i sin förda politik, eller förväntas det att medborgarna i landet automatiskt röstar på den som har samma etniska tillhörighet? Detta innebär i så fall en helt ny människosyn från Miljöpartiets håll som vi inte känt till tidigare. Eller menar man att en politiker med en viss etnisk tillhörighet bättre representerar medborgarna med den etniska bakgrunden än vad andra politiker med en annan etnisk bakgrund gör? Även detta visar i så fall på en ny och hittills okänd människosyn inom Miljöpartiet, men det är visst det man menar: ”Vi kallar det för randiga listor och det handlar i grunden om att alla medborgare ska känna sig representerade” (källa). Frågan är om denna randiga lista exakt avspeglar sammansättningen på invånarna i Härnösand? Som framgår av inslaget ser man detta som ett nästa steg efter kvoteringen 50/50 av kvinnor/män.

Nu frågar sig antagligen många när det är dags att kvotera in på andra grunder som sexuell läggning, ålder, religion och funktions-nedsättning mm. Jag fick faktiskt själv en viss funktionsnedsättning senaste gången jag stoppade fingrarna i vägguttaget i tron att jag skulle vakna från den psykos jag trodde jag befann mig i med tanke på sakernas genustillstånd. Funktionsnedsättningar finns det i många varierande former och det kommer att krävas en matematiker för att räkna ut exakt hur denna viktning måste göras tillsammans med övriga parametrar givetvis. Man kan ju vara kvinna, medellång, lida av migrän och vara kristen och hur ska detta ställas mot en homosexuell kort man som är buddist och har magsår? För inte vill väl någon med hörselnedsättning bli representerad av någon som istället har ont i ryggen? Oavsett vad man kan tycka om skolpolitik, miljöfrågor, försvar och annat, så måste man representeras av någon som är så lik en som möjligt vad gäller alla andra egenskaper utöver de politiska åsikterna. Eftersom vi alla är unika (som vi ju fått lära oss under skolgången för att inte jämföra oss med någon annan, men också i syfte att ursäkta godtyckligt uppträdande mot läraren) så innebär det att det egentligen inte kan finnas någon annan som på ett önskvärt sätt kan representera oss – utan vi bör därför alla sitta i riksdagen och kommunfullmäktige och representera oss själva. Detta påminner ju starkt om demokrati – så kanske kvoteringshysterin kan leda till det om inte annat? Jag vill minnas att en kommentator (Josef) en gång bland alla sin länkar länkade till ordet Partikrati på wiki:

Är vår demokrati verkligen helt färdigutvecklad och klar för export?

”En partikrati eller partistyre/partivälde är en form av representativ demokrati där den lagstiftande makten i praktiken ligger hos en politisk elit som är organiserad i politiska partier och inte hos enskilda politiker eller medborgare. Folket väljer sina representanter via ett proportionellt parti-valsystem. I praktiken kan de flesta demokratier betraktas som partikratier. Den pricipiella skillnaden mellan en demokrati  och en partikrati är graden av folkets suveränitet. Båda styrelseskicken har oftast partier och parlament men inom demokratin har folket, genom bindande folkomröstningar, en större möjlighet att direkt påverka lagstiftningen. Det vill säga att inom en partikrati saknar folket direkt politisk makt. I en partikrati kan folket endast genom allmänna val, som hålls med årsvisa mellanrum, ändra förhållandet mellan partierna i parlamentet och har endast i ”efterhand” en möjlighet att påverka maktutövningen.”

Detta blir extra intressant mot bakgrund av gårdagens Agenda där man tog upp detta med partipiskan (6:40 min): ”Bakom kulisserna i riksdagens plenisal” (SVT Play).  Mer om detta i dagens SVD Brännpunkt.

Missa inte Polisfackets brev till medlemmarna i Skåne där man ifrågasätter polisenmyndighetens agerande i värdegrundsfrågor (bloggen Aktivarum har redan tagit upp detta här). Citat från brevet:

Be mina kollegor följa efter efter en man med jeans och svart jacka - det är en människa, mer får jag inte säga.

”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare.. Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner.Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna referensramar. Dansken kanske symboliserar en full fotbollssupporter på Parkens gröna gräs för någon och den erkänt gemytliga ”rooliganen” för någon annan. Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”

Detta att inte få använda ord som tex avslöjar härkomst för att beskriva någon, hur påverkar det möjligheten att kvotera in på kommunfullmäktigelistor? Borde inte Miljöpartiet polisanmälas? Eller är det bara poliser som inte får påtala etnisk bakgrund?

Morgonsur har tidigare skrivit bra om värdegrunden i försvaret (och uppföljningen). Jag har tidigare skrivit om värdegrunden här.

Jag bläddrade i helgen i Timbro-rapporten ”Viljan att flyta medströms – en granskning av svenska genusavhandlingar 2005” av Susanna Hakelius Popova. I rapporten, som är från 2005, har hon läst igenom och kommenterat tio doktorsavhandlingar i kvinno-, mans- och genusforskning från det året, nämligen de senaste tio som fanns presenterade på Nationella Sekretariatet för genusforsknings hemsida i juni 2005. För varje avhandling har Hakelius Popova skrivit en sammanfattning på 1-2 sidor och därefter en kommentar till avhandlingen.

Jag rekommenderar en läsning av denna rapport. På sidan 11 i rapporen (12 i pdf:en) behandlas tex avhandlingen ”Prat, politik och praktik: om individers möten med strukturer i en kommunal satsning på kvinnors företagande” av Jeanette Dareblom. Institution/ämne är nationalekonomi och lärosäte är Handelshögskolan i Stockholm. Så här skriver Hakelius Popova bland annat under ”Sammanfattning”:

Offer för osynliga strukturer som dök upp när formell jämställdhet uppnåddes

”Hur påverkar strukturella förutsättningar kvinnors företagande? Vad händer med kvinnor som potentiella företagare? För att besvara frågorna samtalade Jeanette Dareblom med 12 offentliganställda kvinnor i två år. Kvinnorna ingick i en grupp som fått erbjudande om hjälp att starta eget, och de perspektiv Dareblom anlägger i studien anger hon som genusteori, teorier om kvinnor och arbetsmarknad, den politiska omgivningen, prat som legitimerande handling samt makt. I studien gör hon antagandet att könssegregering följer kvinnorna ut på arbetsmarknaden och att mannen är norm för liv, arbete och företagande. Företagande problematiseras därför att ”denna norm placerar kvinnan i motsatsställning”.” ”Kanske finns en förklaring till bristen på definition i följande beskrivning [citat]: ”Det subtila är svårt att bemöta och förändringar i kvinnornas individuella val är synliga i betydligt större utsträckning än bakomliggande, strukturella normer och värderingar som påverkar och styr dessa val.””

”Dareblom framhåller strukturernas vikt och påverkan på individers val för att förstå förutsättningarna för kvinnors företagande. Att argumentera för att kvinnor har vad som kallas ”fria” val innebär att lägga ansvar för förändring på kvinnor som individer, anser Dareblom. Det är inte önskvärt tycker författaren som i stället vill placera företagande i en vidare kontext och påvisa att kvinnornas val är strukturellt villkorade. Vad är då en struktur? ”Strukturer är skapande, de sätter ramarna för det handlingsutrymme som ska betraktas som legitimt och accepterat. I och med detta skapar strukturer även förutsättningar att verka inom dessa ramar. Även satsningar inom ramen för dessa strukturer påverkas, individerna som går in i satsningarna påverkas samt satsningarnas konkreta utfall. Påverkan är dock ömsesidig. Samspelet mellan individ och struktur kan studeras och konkretiseras genom att tillämpa olika teoretiska verktyg. Ett uttryck för vad som skapas och händer i ett sådant möte är det prat som produceras.”” Begreppet prat utreds vidare och definieras som en social aktivitet som länkar samman föreställningar om verkligheten med symboler. [Citat:] ”Jag definierar prat som verbal kommunikation i talad eller skriftlig form.”

Ihålig sfärisk modell av könsstrukturerna på arbetsmarknaden. Männen är det vita och kvinnorna svävar runt i de begränsade hålrummen.

I avhandlingen karaktäriseras företagande på följande sätt: ”Den könsneutrala termen företagare utgår från en manlig norm, att vara man och företagare står inte i motsatsförhållande till varandra.” ”Företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig.” ”Det finns någonting strukturellt i omgivningen som segregerar och detta kan kopplas till den privata sfären och till arbetsmarknaden.” Formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”… genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Att dessa förhållanden skulle behöva leda till mätbara konsekvenser förnekas med formuleringen: ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.”

Att ständigt kategorisera kvinnor efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Dareblom konstaterar att kanske upplever inte alla kvinnliga företagare försvårande omständigheter kopplade till strukturella hinder. ”Men säkert har många av dessa kvinnor heller inga erfarenheter av genusrelaterade svårigheter i gärningen som företagare.” Det kan vara på sin plats att påpeka att som en svårighet för kvinnliga företagare anges det ekonomiska och att fler kvinnor skulle lockas om de fick hjälp med den biten. Är inte ekonomi ett problem även för de män som startar företag? Är ekonomin en genusfråga och kopplad till genusstrukturer?

Under ”Kommentar” till denna avhandling skriver Hakelius Popova bland annat:

”Författaren påstår att företagande är en del av den könsegregerade arbetsmarknad som i sin tur är ett uttryck för en samhällelig könsmaktsstruktur, detta oavsett hur könsneutralt företagande kan te sig. Att hon samtidigt i avhandlingen rapporterar siffror från AMS som visar att ungefär en tredjedel av alla företagare är kvinnor, sätts dock inte i relation till könsmaktsstrukturen. Hur har denna tredjedel med författarens teorimodell lyckats bryta könsmönstret? Har det skett trots starkt motstånd eller för att kvinnorna tagits som gisslan för att könsförtrycket inte ska bli för uppenbart? Eller är en tredjedel av företagarna kvinnor därför att de patriarkala strukturerna tappat kraft?”

Den osynliga strukturen är skapad av en normsättande man i Patriarkatets hemliga strukturlabb

”Dareblom medger att formella hinder för jämställdhet har undanröjts. Men hon menar att ”en mer osynlig struktur” har ersatt de formella hindren, och denna struktur ger upphov till omfattande ”ojämställdhet”. Vad detta osynliga något är utreds inte och bristen på idéer om vad hindret består av blir problematisk för läsaren. Vad kan man egentligen veta om en osynlig struktur? Vad vet Dareblom? Hör förklaringsluckan ihop med att författaren inte förstår verkligheten som något objektivt som vi alla kan uppfatta på samma sätt? Visserligen
måste några av oss kunna förstå verkligheten på ett någorlunda likartat sätt, annars blir också läsningen av Darebloms avhandling meningslös, men författarens utgångspunkt förklarar kanske det relativa ointresset för begreppsdefinitioner?”

”Genusteorin är en premiss för avhandlingen och könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet. Men vad får det för konsekvens för resonemangen som förs? Förutom att kvinnor ses som en missgynnad grupp är det svårt att säga, särskilt mot bakgrund av utsagor som: ”Relationen mellan kvinnor och män har både varit konstant och förändrats över tiden” och ”Könsskillnader kan vara teoretiskt underbyggda men inte reflekteras i praktiken.” Sådana tankegångar måste göra det svårt för forskaren, och gör det helt säkert svårt för oss andra att skapa klarhet. Det blir inte tydligare när Dareblom för fram att ett ständigt kategoriserande efter kön gör det svårt för kvinnor att befrias från sin ”annorlundahet”. Det är ju just ett kategoriserande efter kön hon själv gjort med sitt avhandlingstema.”

Lästips: Elever i friskolor presterar bättre, Yrkeslegitimation för lärare 2012 (kommentar).