Johan Lundberg talar klarspråk
Johan Lundberg ger på Axessbloggen i ”Lögner och dumheter” en känga åt både genusindustrin och de politiker som ”begår ett stort misstag om man inte fångar upp de många människor som har börjat reagera över de rena lögner och dumheter som konsekvent sprids under godhetens täckmantel… Att populistiska partier i det läget tenderar att vinna mark beror inte på att väljarna är lättduperade utan tvärtom: på att de söker en idealism och sanningslidelse som de inte upplever finns inom det politiska och mediala etablissemangen.” Johan Lundberg ställer sig vidare frågan ”Hur många är beredda att rösta på politiker som är med om att skapa en skola som anställer genuspedagoger som predikar att vardagsfunderingar och vetenskapliga sanningar är utbytbara storheter?” och det kan man ju fråga sig med von Wright-citaten i färskt minne, och sedan kan man fråga sig varför folk får högt blodtryck i det här landet, eller varför det går utför med svensk skola:
”Pisa 2009 är dyster läsning för Sveriges del. Det går nedåt på alla områden. I första Pisa, som presenterades för nio år sedan, låg Sverige över genomsnittet i OECD i både läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Läsförmågan har varit den starka grenen, tillsammans med svenska skolors förmåga att kompensera för effekterna av social bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå har inte haft lika stor betydelse för elevernas resultat som i andra länder. Allt detta är ändrat nu. Det finns ingenting som utmärker Sverige, mer än att tappet är större här än på de flesta andra håll. Svenska 15-åringars läsförmåga ligger numera på genomsnittet för OECD-länderna. Detsamma gäller matematiken medan resultaten i naturvetenskap för första gången hamnar under snittet… Betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund är numera större i Sverige än OECD-snittet. ”Vi är inget föregångsland längre utan ganska genomsnittligt även ur ett likvärdighetsperspektiv. Och det beror inte på att andra länder har kommit ikapp utan på att de svenska resultaten har försämrats”, säger Anders Auer, undervisningsråd på Skolverket.”
Matteföreläsning på SU
Va – är Sverige inget föregångsland längre? Jag som trodde vi hade ”världens bästa skola” och var en ”ledande kunskapsnation”, det är ju det politikerna säger dagligen i TV-rutan – har de ljugit för oss!? Hur länge har det här pågått? När jag undervisat studenter under tio år (2000-2010) och vi fått sänka nivån kontinuerligt, skriva nytt kursmaterial, utveckla överbryggningskurser mellan gymnasium och universitet, inrätta nätbaserade kurser med dygnet runt-service, rätta snällare och årligen tänka ut nya pedagogiska metoder för att få med alla på tåget, då trodde jag bara att det var min ”vardagsförståelse” som kanske krockade med politikernas ”vardagsförståelse” och det är ju helt i sin ordning enligt de nya genusrönen att det finns olikheter i förståelse, liksom i graden av (genus)medvetande, och det måste ju stämma eftersom genusforskarna förstår ganska lite, medan vi andra förstår mer, och vi är också mer medvetna om att genusforskarna inte förstår så mycket, och överhuvudtaget har vi en högre medvetandegrad än dem – och det här säger jag inte för att jag har fördomar, utan för att de själva skriver att de delar upp till 70% av sina gener med en brödlimpa och hur medvetet är ett bröd? Fast genom att oreflekterat utgå ifrån att man är mer medveten än en brödlimpa antar jag att man kränker brödet, och det är för sådana här fall vi har DO, så jag får väl invänta domen därifrån.
Mikael Jalving gav Björn Wiman en lätt chock minut 17 och framåt 🙂 Missa inte Hakelius och Fredrik Lindströms kommentarer i slutet av videon
Nu till allt jag tänkte lägga upp, jag måste sprida en massa videos och annat, även om flera av mina bloggläsare redan sett det här, och släppt länkar i kommentarerna (ni får se allt en gång till!). Video från Axess frukostseminarium om konsensus, åsiktspluralism och grindvakter – ”Ju mer vi är tillsammans” med Johan Lundberg, Sakine Madon (redaktionschef på Newsmill), Björn Wiman (kulturchef på DN) och Mikael Jalving (som skrivit boken Absolut Sverige – en resa i tysthetens rike, finns fortfarande inte i svensk översättning, och jag är så sur på mig själv att jag har 4000 olästa mail sedan just mars 2010, eftersom jag i veckan upptäckte att Jalving hade mailat mig två gånger för att medverka i hans bok och jag missade det 😦 så det blev inget avsnitt om de mest absurda inslagen från genusindustrin). Se videon (38 minuter) och läs de relaterade artiklarna om konsensus från Axess Magasin nr 4, går att läsa på nätet – HÄR):
Varför hade Wiman med sig sin cykel till seminariet?
Wiman var lite ute och cyklade när han under de sista minuterna lät påskina att den som kritiserar genusindustrin (och dess imperialistiska ambition att invadera andra vetenskapsområden i syfte att i grunden förändra dem) skulle vara emot jämställdhet. Det där vara bara ett sätt av honom att försöka framstå som Godheten själv, produkt som han är av den politiskt korrekta konsensuskulturen. Det var då jag sa att genusindustrin inte har med jämställdhet att göra. I slutet säger han för övrigt att konsensus är ett bra och effektivt sätt att styra ett samhälle, men där bryter han mot den demokratiska värdegrund han som Godhetens apostel själv företräder, och som i klartext innebär (se tex här) att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder och därmed ibland helt olika åsikter i grundläggande frågor, och hur ska det då gå med konsensus? Men visst har han rätt i att det är effektivt med konsensus, det blir också ett mer funktionellt samhälle – dock om konsensus råder utan att vara ett resultat av åsiktsförtryck, tex ett sådant som Wiman själv företräder genom att påstå att den som kritiserar genusvansinnet är emot jämställdhet och sedan hoppas att folk som inte kan skilja på dessa begrepp får dåligt samvete.
Professor Bexell surnade till när jag lyfte fram genusvansinnet
Sedan har vi heldagsseminariet anordnat av Axess: ”Bortom multikulti” (Axessbloggen har skrivit om det och några av reaktionerna HÄR) där bla statsvetaren Andreas Johansson Heinö medverkar, liksom professor Svante Nordin, som vi alla känner till eftersom han och jag ”sopade mattan” (för att citera Axessbloggen) med Genusmaffians hantlangare nere i Lund i Filosofiska rummet förra året och som jag skrev här om programmet så kan man notera att professorn i etik och fd rektorn för Lunds Universitet, Göran Bexell, först hyllade Rosenbergs rapport (”mycket välskriven och välstrukturerad rapport”) för att sedan, när jag började citera ur den, ta avstånd ifrån den genom att hävda att ”texten är inte att uppfattas på det sättet” när jag läste genus-certifieringskriterierna rakt av. Inte ska man väl läsa Genusmaffians rapporter och än mindre lyfta fram dem i öppen dager (lyssna på programmet här mp3 ). Här under rubriken Bortom Multikulti återfinns det inspelade materialet från Axess, jag tappade visst tråden:
VIDEO – Multikulturalism och andra begrepp
VIDEO – Intolerans i toleransens namn
Andreas Johansson Heinö medverkade igår på Timbroseminariet ”Vem ska få bli svensk medborgare?” (se VIDEO) i samband med att hans rapport med samma namn presenterades (Per Gudmundson kommenterar). Heinö kom som bekant tidigare i år ut med rapporten ”Integration eller assimilation?”, och Timbro har i dagarna även haft workshop om jämställdhet och kvotering – VIDEO. Och när vi ändå är inne på Timbros sida – lyssna till Timbro idésherpa om den österrikiska skolan.
Elise Claesson, socianom och författare till mamma @home
Elise Claeson skriver på Newsmill om genuspedagogik: ”Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk” och tar upp det faktum att ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” ( se själva sidan 19 här) och skriver bland annat: ”Tanken att könet är en social konstruktion passar in i vårt politiserade, kulturradikala samhälle. Genusanalysen ger politikerna möjligheten att inte bara omkonstruera samhället, utan också människan. Lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män räcker inte längre som mål för jämställdheten. Det kvinnliga och det manliga kan nu angripas och förändras i grunden.”Andra inlägg i den debatten kan man se i högermarginalen.
Relaterat: Genusvetare förvirrar barnen SVD (mitt första inlägg i svensk samhällsdebatt) Genuspedagogik i förskolan del 1 , del 2, del 3, del 4, Genusarbete smulades sönder i DN, Project implicit – bär du på fördomar eller ”föreställningar” om verkligheten? , jag träffar genusvetaren (vars artikel i DN jag reagerade på ) i Nyhetsmorgon.
Kort men viktig info: i förskolans läroplan (Lpfö 98) står följande:
”Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt… Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna… Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”
Schyman har läst Pär Ströms senaste bok
Och missa inte Pär Ströms och Schymans meningsutbyte på SVD angående Pär Ströms nya bok ”Sex feministiska myter” (pdf) (som jag dessvärre inte hunnit läsa själv). Myter om feministiska framsteg skapar nya myter, Var är dina källor Schyman?, Ström skapar total förvirring, Ström replikerar på bloggen, Ström mot strömmen i Sydsvenskan.
Annat aktuellt: Debatt om konsensus på Newsmill: Maj Grandmo skriver om Konsensusstaten och världens ensammaste folk. De andra inläggen i den debatten, som Svensk brist på fason fjärmar oss från nordisk gemenskap finns till höger.
UR Samtiden – frihet och identitet (”Mångkultur och mångkulturalism är inte samma sak. Den mångkulturalism som utbrett sig i Europa är i själva verket en form av rasism. Problemen börjar när man i diversitetens namn accepterar och gör undantag, exempelvis vad gäller kvinnors rättigheter. Detta säger Caroline Fourest, fransk författare och debattör som menar att vi inte kan tolerera intolerans. Ett seminarium om religionsfrihet och individuell frihet. Arrangör: Humanisterna.”) – se video.
Efter allt det här måste ni få något avslappnande att se som reparerar eventuella skador på hjärncellerna – för mycket information på en gång kan ju skada hjärnan har jag läst, men jag har även erfarit det själv ibland när jag haft 50-100 fönster öppna på samma gång och försökt läsa alla samtidigt, jag får alltid huvudvärk av det. Jag trodde min hjärna var plastisk och skulle lära sig fixa det men över 50 fönster går inte, konstigt nog…
Tanja Bergkvists Blog 
Eftersom jag har så vettiga åsikter, så tar jag mig friheten att återposta mina reflektioner om det här seminariet på din blogg:
REFLEKTIONER OM AXESS-SEMINARIET ”JU MER VI ÄR TILLSAMMANS”:
MIKAEL JALVING – EN FRISK FLÄKT
Notera hur eldigt och passionerat dansken Mikael Jalving talar jämfört med svenskarna Björn Wiman och Sakine Madon. Underbart! Hade Jalving varit från Mellanöstern eller från Afrika, så hade rasisterna sagt: ”Du ser ju hur de där utlänningarna är, de blir bara aggressiva när de debatterar”.
Sanningen är att det som gör att vi svenskar ofta är så tysta och försiktiga i jämförelse med praktiskt taget alla andra nationaliteter, är den kroniskt låga självkänslan. I Sverige påstår vi att vi gillar att bli berikade av andra kulturer – vilket är jättebra, för vi svenskar behöver definitivt en rejäl berikning av den danska självkänslan som Mikael Jalving här visar prov på.
Viktigt att tillägga är att invandrare inte alltid har bättre självkänsla än vi svenskar. I många fall är det snarare så att de har lägre självkänsla, men att det framstår som om det vore tvärtom. Det beror på att många invandrare i olika hög utsträckning ser ned på oss svenskar, och därmed framstår det som om de har en starkare självkänsla än vad vi har, eftersom de betraktar oss från ett von oben-perspektiv.
Lösningen är dock inte att vi svenskar ska börja se ned på invandrare, utan det är fortfarande stärkt självkänsla som är den enda hållbara och vettiga vägen framåt.
Johan Hakelius tar – som frågeställare i publiken – upp en intressant problematik, när han ungefär säger att: ”Vi svenskar vill kunna säga vad vi tycker bara om vi inte får bli emotsagda.” Svaret på den grundläggande orsaken till varför vi svenskar beter oss på det sättet är återigen – den kroniskt låga självkänslan.
BJÖRN WIMAN – ”LOST IN SPACE”
Björn Wiman är ju helt overklig! Kanske inte ur ett svenskt perspektiv, men jösses, den mannen är ju helt ”lost in space”.
Ett axplock av Wimans förvirrade uttalanden: ”Folk kommer att migrera oavsett vad vi gör.”; ”Det som är tillräckligt bra i den svenska kulturen kommer att överleva i konkurrensen [alltså oavsett vad som händer].”; ”Vi kan inte göra någonting åt om den svenska kulturen går under.”
Jaså, inte? Vem är det då som kan påverka den svenska kulturens öde, om vi människor inte kan göra det? Är det ödet? Är det Gud? Är det Shiva eller Vishnu? Enligt Wiman så kan vi alla alltså bara skita i allting, för det spelar i alla fall ingen roll vad vi gör, det kommer ändå ”att bli som det blir”. Vilket otroligt korkat och defaitistiskt resonemang.
Det är ofattbart hur en snubbe som Wiman har lyckats bli kulturchef på Dagens Nyheter. Frågan är vem av Wimans kompisar som har gett honom jobbet?
Inte nog med ovanstånde idioti; Wiman sparar sitt dummaste uttalande till finalen, när han mot slutet levererar ett äkta halmgubbe-argument när han säger att: ”Här inne tycks råda att det är filmjölksaktigt, PK och mesigt att försvara invandrare, homosexuella, och tanken på jämställdhet mellan könen. Jag tycker alla de tre sakerna är bra saker”.
Vilket idiotiskt argument! Att kritisera invandringspolitiken är inte detsamma som att kritsera invandrare. Homosexuella diskuterades inte överhuvudtaget i debatten, så var fan fick han det ifrån? Jämställdhet mellan könen diskuterades inte heller, däremot diskuterades psuedo-genusvetenskapen, som precis som feminism inte har ett dugg med jämställdhet mellan könen att göra. Att kritisera vare sig invandrare eller homosexuella behöver för övrigt inte betyda att man ogillar dessa grupper. Det hela beror ju naturligtvis på vad det är man kritiserar, men den typen av nyanserade resonemang kanske är bortom Wimans fattningsförmåga?
Kul att höra hur Wimans svamlande fick Tanja Bergkvist att ryta till från åhörarplats…
SLUTBETYG:
Mikael Jalving var en mycket frisk fläkt i debatten och förtjänar ett ”passepartout” till framtida Axessdebatter. Sakine Madon kan bättre. Skärpning nästa gång Sakine! Björn Wiman får ett permanent ”rött kort” utan pardon. Jag vill aldrig se eller höra honom mer. Och moderator Johan Lundberg var i världsklass – som vanligt! 😉
Galne Gunnar – be my guest! 🙂
Tanja B:
”för mycket information på en gång kan ju skada hjärnan har jag läst”
Verkligen? Jag vet att man kan bli överväldigad av för mycket information, men skadad?
Jag är intresserad av att läsa mer om det om du har någon länk.
Galne Gunnar, ja det var lite ohyfsat av mig att prata utan att räcka upp handen, men Wiman var ju ute och cyklade när han började prata om helt andra saker, som att den som kritiserar genusindustrins utbredning inom andra vetenskapsområden (i syfte att i grunden förändra dem) skulle vara emot jämställdhet. Då måste man ryta till, det där vara bara ett sätt av honom att försöka framstå som Godheten själv. I slutet säger han för övrigt att konsensus är ett bra och effektivt sätt att styra ett samhälle, men där bryter han mot den demokratiska värdegrund han som Godhetens apostel själv företräder, och som i klartext innebär att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder och därmed ibland helt olika åsikter i grundläggande frågor, och hur ska det då gå med konsensus? Värdegrundsproblematiken väntar på en lösning, Den Gemensamma Värdegrunden ska som bekant vara klar i år 2011: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/12/09/vardegrundsproblematiken/
Kanske Wiman själv har skrivit delar av den? Bäst att ringa upp honom och fråga vad vi ska tycka om olika saker, ska vi tycka att genusidioti har med jämställdhet att göra, och vad händer annars? Vad ska vi tycka om vädret, om Jalving, om Axess-seminariet, om regeringen och vad ska vi tycka om Wiman och om det han säger? Ska det råda konsensus kring att konsensus är bra och hur ska vi uppnå att den konsensus som råder på DN kultur sprider sig ute i samhället? Just genom att som Wiman gör kanske – lura i människor att genusvansinne har med jämställdhet att göra, det verkar ju funka… Borde lyfta fram detta i inlägget.
Galne Gunnar, kanske boken ”Den översvämmade hjärnan”, eller så var det någon annanstans i någon artikel på nätet. Är så översvämmad av information att jag inte minns… Men den hjärnstress, ja så hette kanske boken Hjärnstress, som infoöverflöd orsakar är skadlig. Nu la jag in ett nytt stycke i inlägget iaf( egentligen borde jag kommentera allt jag lägger upp, ska kanske börja göra det)- hoppas inte han blir sur 🙂 Men vad sa Lundberg i slutet, citatet av Churchill: ”Har du fiender – bra, det betyder att du stått upp för någonting någon gång under ditt liv”:
”Wiman var lite ute och cyklade när han under de sista minuterna lät påskina att den som kritiserar genusindustrin (och dess imperialistiska ambition att invadera andra vetenskapsområden i syfte att i grunden förändra dem) skulle vara emot jämställdhet. Det där vara bara ett sätt av honom att försöka framstå som Godheten själv, produkt som han är av den politiskt korrekta konsensuskulturen. Det var då jag sa att genusindustrin inte har med jämställdhet att göra. I slutet säger han för övrigt att konsensus är ett bra och effektivt sätt att styra ett samhälle, men där bryter han mot den demokratiska värdegrund han som Godhetens apostel själv företräder, och som i klartext innebär (se tex här) att man ska acceptera att folk har olika värdegrunder och därmed ibland helt olika åsikter i grundläggande frågor, och hur ska det då gå med konsensus? Men visst har han rätt i att det är effektivt med konsensus, det blir också ett mer funktionellt samhälle – om konsensus råder utan att vara ett resultat av åsiktsförtryck, tex ett sådant som Wiman själv företräder genom att påstå att den som kritiserar genusvansinnet är emot jämställdhet och sedan hoppas att folk som inte kan skilja på dessa begrepp får dåligt samvete.”
Ser att videon längst ner innehåller en fraktal! Det gillas! 🙂
Galne Gunnar, tror du att Wiman tar illa upp att jag la upp en bild på hans cykel på bloggen? 😉 Han borde inte det, genusmedveten som han ju är. Jag borde ta efter herr Lundberg och börja bråka med alla, det är dags att börja nedmontera vansinnet.
Hamstrn, ja visst är detta bra musik! 🙂
[…] Viktig samhällsinformation « Tanja Bergkvists Blog skriver: maj 27, 2011 kl. 1:43 e m […]
[…] exempel. Genusanalysen har blivit en del i all slags utbildning, från förskola till högskola. “Förskola skall motverka traditionella könsmönster och […]
När jag läser det här tänker jag att den svenska samhällsdebatten förs med utgångspunkt i vad som är bra med Sverige, och man skyller alla problem på motståndarna. Istället för att politiker av olika schatteringar pekar på de stora problem de ser i Sverige, och presenterar ”sin” idé för hur samhället kan bli lite bättre genom denna förändring.
Tanja är troligtvis sveriges nu levande tjusigaste människa. Men vad vet jag, jag har inte träffat alla.
Oj, det var många länkar du serverar idag, Tanja. Mycket att göra alltså, även om jag redan har sett somligt.
Mediehegemonister likt Wiman skyr uppenbarligen inga medel för att få behålla sin position att sitta på tolkningsföreträdet och kampen kan säkert stundtals bli hård framgent för att återvinna yttrandefriheten.
Även om landet är statt i i ett rasande förfall, precis som Jalving påpekade, är det en spännande tid vi går till mötes. Mycket står på spel just nu. Gamla bastioner kommer sannolikt att falla och du är en kugge i det hjulet, Tanja.
Det verkar som om våra vänner på de borgliga institutionerna Timbro och Axess har surnat till på ”Nya Moderaterna” eftersom de har övergivit både neo-liberalismen och konservatismen.
Det är heller ingen hemlighet att akademin, media (Schibstedt, Bonnier, Stampen, SVT och Kinnevik) och delar av byråkratin domineras av personer med kosmopolitiska, socialliberala, mångkulturalistiska, gröna och socialistiska åsikter. Ett opinionsinstitut visade 2009 på att 0,2 procent av journalistkåren sympatiserade med Sverigedemokraterna.
Trots att Sverigedemokraterna har 5,7 procent av väljarkåren och det är förväntat att de når cirka 10 procent valet 2014. Tittar man på en undersökning som gjordes av journalistiska institutionen vid Göteborg från 1999, så ser man att en ideologisk förskjutning, där vänsterpartiet och socialdemokraterna har ersätts av miljöpartiet.
Jag tror detta är rätt påtagligt överlag.
Den socialistiska vänstern har övergivit den ekonomiska materialismen, för att adoptera borglighetens ekonomism. Liberalerna i sin tur har adopterat vänsterns syn på kulturalismen. Sedan har vi ju ”högern”, som skulle ha representerats av Moderaterna.
Konservatismen övergavs redan på 1940-talet och reaktionerna med tidningen Salt (de flippade förvisso ur efter ett par nummer, men det är en annan sak), visar på liberalismen, i synnerhet vänsterliberalismen, vilket är en fusion av omfördelningspolitiken, internationalism, mångkulturalism, feminism och kritiken mot occidenten är den dominerande ideologin i västvärlden.
Sverige är en av de sista länderna i västvärlden där en stor del av eliten kan dra hutlösa lögner och komma undan med det.
Idag får dock eliten konkurrens av folkets medier, vilket sker främst genom diskussionsforum (T.ex. Flashback) och politiskt inkorrekt. Den lilla mediala borglighet som finns kvar, det vill säga den lilla mediala borglighet som främst huserar på Axess-seminarium, försöker hålla sig till någorlunda hederliga argument har säkerligen i tio år försökt få sin röst hörd.
Johan Lundberg och några dagar tidigare, Dick Erixon gick till en rätt så offensiv mot det samma etablissemang de tillhör, att de ljög och bedrog.
Det är ovanligt att det kommer från den här lilla rädda ”liberalkonservativa” borgligheten. Lundberg och Erixon har nämligen insett något som de flesta i den ”politiskt korrekta” internetvärlden har förstått för länge sedan.
Lögner fungerar bara så länge de har någon förankring i verkligheten, och om samma elit, inte klarar av att upprätta hålla den diskursiva hegemonin, kommer det snart växa fram en oppositionell rörelse växa fram. Idag är den väldigt liten jämfört med i utlandet men växer väldigt fort i Sverige.
Detta skrämmer den lilla mer medvetna borgligheten, eftersom som en del av eliten kommer de också fördömas av vanligt folk.
Det är viktigt att notera att denna oppositionella rörelse inte är som eliten tror, en nynazistisk och rasistisk rörelse. Snarare är den moderat liberal, konservativ och ibland socialdemokratisk i den äldre bemärkelsen. Som Svante Nordin sa på Axess seminariet om mångkulturalismen: ”Om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit SD:are”.
Nu säger jag inte att SD är den enda i ”oppositionen”, men det är ett exempel. Generellt är de kritiska mot EU, massinvandring (Ja, det är en massinvandring, allt annat är lögn), ekonomisk globalisering och den mångkulturalistiska politiken.
Oftast är det ur en rätt så moderat synvinkel. Några av dem kanske upprör sig för att vi har en sjuk abortlagstiftning, där 22 veckor gamla foster aborteras, när foster i 23 veckan kan räddas. Även om det är en liten fråga är det inte konstigt att en del är upprörda, trots att de inte är emot abort som så.
Men det är inte så eliten framställer det. Istället är de som är emot aborttidningens längd kristna fanatiker.
Det är nämligen så (som vi redan känner till) att judiska, muslimska och hindusiska fanatiker inte riktigt får kritiseras. För då ”drar man en grupp” över en kam. Men så länge du är kristen är det bara att fördöma, helst hela gruppen.
Jag tror inte Johan Lundberg och Dick Erixon, och ja faktiskt hela den intellektuella borgligheten kommer kunna få alliansen på bättre tankar. Vad vill de egentligen erbjuda alliansen? Vi har förstått att det handlar om försvaret för ”Individuell frihet” – men sedan blir det luddigt. Om Dick Erixon skulle få bestämma så skulle alliansen vara ärliga och säga rakt ut: Invandring eller den socialdemokratiska välfärdsstaten. Detta är också Dick Erixons problem.
Den svenska borgligheten har gjort så förut och det har inte varit en framgångssaga direkt.
I Danmark insåg borgligheten att de måste göra upp med Danskt Folkparti. Melodin fungerar. Sänkta skatter mot minskad invandring. Fredrik Reinfeldt skulle kunna göra samma sak, men istället väljer han att göra upp med miljöpartiet, och lyssna på de andra små döende partierna i alliansen. Det kanske var tvunget för uppgörelsen, men i framtiden, och i synnerhet efter 2014 kommer Reinfeldt sitta i en illa sits.
I synnerhet om KD åker ut ur riksdagen och Fp och C minskar till ingenting.
Situationen blir då att öppna dörren för Miljöpartiet och låta dem bli en del av alliansen. Det verkar finnas viss vilja till det och i den svenska politiska kulturen verkar Mp vara mer populära än vänsterpartiet, bland vänsterväljare. Det kan säkert gå bra för en Liberalcenter- Grön regering, i alla fall fram till 2018, då Centerpartiet (med all trolighet) kommer få lämna riksdagen. I värsta fall kan Folkpartiet få gå också.
Niklas Ekdal har öppnat dörren för ett S + M + mp samarbete. Det är troligen ett sådant vi kommer se efter 2022. Motståndaren blir då ett stort Sverigedemokraterna (Kanske i SAP:s storlek) och lilla vänsterpartiet (om de inte åkt ut). Notera också att vi kommer ha rätt stora ekonomiska bekymmer i Sverige om den ekonomiska globaliseringen fortsätter.
Visst är det begåvat av Johan Lundberg att redan nu sätta upp varningens finger – men så länge SD fördöms som parti (och bara för ett par år under deras tidigare historia), så får vi en situation där en S + M + MP (kanske FP) regering mycket väl kan bli en framtid.
Om jag var Johan Lundberg skulle jag istället acceptera att slaget är förlorat och sälla mig till kulturchefen för Dagens Nyheters klagosånger över internet. Varför inte lobba för att internet skall förbjudas eller regleras på ett sådant sätt så all anonym opinionsbildning blev förbjuden. Jag tror den lilla borgligheten i media bör tänka till litet.
Antingen hoppar man på folkets tåg eller så sällar man sig till eliten. Vad jag kan se så har folket ingen chans mot eliten. Om nu SD skulle växa mot 30 procent så kan man helt enkelt bara förbjuda partiet, eller göra som i Belgien och UK införa lagar som får dem att ändra sin politik, antingen direkt eller genom se till så att de inte får partistöd.
Ett alternativ kan ju vara att införa ett nytt valsystem så som Frankrike gjorde för att stoppa Front National. De införde majoritära valsystem (majoritetsval i enmansvalkretsar) och så slog de undan benen för Front National.
Eliten behöver bara acceptera att de kommer förlora soldater i kriget. I utlandet ville man inte det, men i Sverige verkar man ju vilja gå en annan väg. Sedan är det ingen hemlighet att vid 2050, så kommer vi få en ny politik där etnicitet blir otroligt viktigt.
Först då tror jag vi kan se riktigt stora och mäktiga identitetspolitiska rörelser bland minoritetsgrupperna. De etniska svenskarna kommer då också vara i minoritet i sitt eget land. Jag tror att vi den här tidpunkten kommer det bli svårt att upprätthålla ett par av statens nuvarande ideologier, så som feminismen. Men jag gissar på att den menar har fungerat som ett instrument för att nedmontera svenska normer, snarare än att man tror på den.
Hur som helst spelar det ingen roll för mig – eftersom jag vid 2050 sedan länge är båtflykting i Kina eller Japan. Troligtvis har jag ett eller ett par år kvar till pensionen då. För Johans Lundbergs del, ja om han inte är avliden, så sitter han väl på ålderdomshemmet och ångrar att han spenderat större delen av sina unga år åt att motarbeta det som folket oroade sig för och som kommer (with no doubt) vara en realitet inom väldigt kort.
Du kanske borde ha en särskild mailbox för brev av beundrarkaraktär?
Högen som blir kvar då är nog mer hanterlig gissar jag. 🙂
Galne Gunnar, du har fel angående den låga svenska självkänslan. Den är istället lika hög som någonannanstans. Skillnaden ligger i att den gamla hederliga svenska punsch-patriotismen blivit omstöpt till något annan, nämligen att svenskar och Sverige är godare än något annat land och därmed mer medmänskliga och humana ”än dom andra”. Det är inte samma sak som ny-romantik, men är i grund och botten ren och skär nationalism. Hela den gamla ”storsvenskehet” lever och frodas med andra ord, men i ny språkdräkt.
Dock är den fortfarande ett elitistiskt projekt, dvs den fyller ett syfte för dem som befinner sig högst upp i samhällspyramiden.
@ Olaus Petri:
Nej, inte alls! Jag har helt rätt i det jag skriver.
Samtidigt som det stämmer att den totala självkänslan är ungefär lika låg i Sverige som i andra länder (som jag också påpekar i mitt ursprungliga inlägg), så är den specifika självkänslan kopplad till kulturell identitet och nationalitet avsevärt lägre i Sverige än i andra länder.
Saken kompliceras dock ytterligare av att det även finns andra faktorer som spelar in, såsom den kroniska konflikträdsla som paralyserar oss svenskar generellt. Att bara lära sig att hantera konflikter skulle dock inte hjälpa, eftersom det krävs självkänsla för att stå upp för sig själv och det man tror på …och då är vi tillbaka till bristen på självkänsla igen som det grundläggande problemet.
Att vi svenskar har låg nationell självkänsla kan du höra prov på hela tiden, överallt, när folk beklagar sig själva över hur jävla trist och tråkigt Sverige är, och hur jävla trista och tråkiga vi svenskar är; hur jävla trista och tråkiga våra traditioner är, osv. Den här typen av självförakt är så prevalent i Sverige att de flesta inte ens reflekterar över den.
När det gäller den svenska ”godheten” som du tar upp, så är den bara bullshit! Det handlar inte om självkänsla, utan om självbedrägeri. Detta självbedrägeri kan delas upp i två kategorier:
1. Vi har inte självkänsla nog att stå för våra åsikter; vi har inte självkänsla nog att säga ifrån, och istället för att erkänna detta smärtsamma faktum så ljuger vi omedvetet för oss själva, genom att rationalisera vårat agerande och kalla det för ”snällhet”, när det i själva verket handlar om självosäkerhet som ger en oförmåga att säga ifrån. Det är alltså en omedveten psykologisk försvarsmekanism.
2. Eftersom vi svenskar hatar oss själva och saknar en sund nationell självbild, så har vi tagit till oss ”snällheten” som det som definierar oss. Tankesättet låter ungefär så här: ”Vi kanske inte har något att vara stolta över som svenskar, men vi är i alla fall jävligt ”snälla”.” Återigen handlar det alltså om omedveten självbedrägeri, som naturligtvis fyller en viktig psykologisk funktion, men som är mycket osund i det långa loppet eftersom den bygger på en lögn.
Vi svenskar vet dock innerst inne, på ett undermedvetet plan, att vi ljuger för oss själva på ovanstående två punkter. Vi vet att vi saknar självkänsla, självrespekt, och självförtroende att säga ifrån, och vi vet att vår ”snällhet” bara är en stor jävla lögn, och det är naturligtvis en grundläggande orsak till att svenskar mår allt sämre; att allt mer psykofarmaka skrivs ut; att vi super som aldrig förr.
@ Tanja B:
Angående konsensus och Björn Wimans uttalande om detsamma:
Konsensus är egentligen mycket bra och viktigt för ett samhälle och mellanmänskliga realtioner. Det skulle bli (/kommer att bli; med fortsatt mångkultur) otroligt svårt att få igenom politiska beslut om landet skulle vara delat på mitten, åsiktmässigt, i fundamentala frågor, såsom t.ex. sekularism eller kvinnlig könsstympning.
Inom mellanmänskliga relationer är det t.ex. viktigt att det råder konsensus om vilka signaler som är inviter till sex, och vilka som inte är det. Är en tjej i minikjol en kåt slampa som man kan göra vad man vill med, eller måste man vara lyhörd för vad hon vill och eventuellt bli tvungen att acceptera om får höra ett nej? Det råder olika meningar om svaret på den frågan i olika kulturer…
Problemet med den svenska konsensustänkandet är att det bestäms uppifrån om vad det ska råda konsensus kring, istället för att låta konsensus formas naturligt. Och eftersom våra politiker (och många medborgare) är intresserade av fantasier om hur verkligheten bör se ut, istället för att betraka verkligheten som den faktiskt är, så blir de saker det ska råda konsensus kring rena idiotier, såsom vrångkultur och genusgalenskap.
Problemet med Björn Wimans uttalande om kensensus är att han försvarar den politiskt korrekta, påtvingade formen av konsensus, vilket gör honom till inget annat än en äcklig lismare i den politiska korrekthetens tjänst.
Tanja B:
Tack för att du tog dig tid och funderade kring var du läste om hjärnstress. Nu har jag några uppslag för att leta vidare själv.
”tror du att Wiman tar illa upp att jag la upp en bild på hans cykel på bloggen?” 😉
You are too kind to that animal! 😉
Det här var intressant:
http://gimle.cc/?page_id=501
Tänkvärt…
http://www.corren.se/arkiv/default.aspx?articleid=5656740&date=2011-05-30&menuids=4122227
Tanja for president!
Kan inte du forma ett parti så man har något vettigt att rösta på.
Frederick Federley pläderar för en relationsneutral reproduktionspolitik
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/30/h-g-tid-f-r-en-relationsneutral-politik
Finns lite ironiska kommentarer till denna artikel, t.ex. av Erika Svensson
”Ett aktiebolag är ju trots allt en juridisk person och borde också kunna vara lämplig som förälder. Ett företag har ju dessutom gott om anställda så att barnen får en mångfald av förebilder istället för ett homogent föräldrarpar som både äter samma mat och pratar samma språk.”
”Malmö FF:s anfall avslöjat som konstprojekt” (länk hittad på axess-bloggen)
””Här inne tycks råda att det är filmjölksaktigt, PK och mesigt att försvara invandrare, homosexuella, och tanken på jämställdhet mellan könen. Jag tycker alla de tre sakerna är bra saker”
Jepp! Och Wiman får tycka så, men det var inte det som var frågan, utan att andra har sin fulla rätt att tycka att det INTE är bra saker.
Hej Tanja! Jag har nu läst ett par inlägg på din blogg och jag undrar faktiskt lite vad det är som du är så rädd för. Vad är det som är så farligt med dessa horribla genusvetare som uppenbarligen gör allt för att, ja, vaddå? Vad är det egentligen som de hotar? Din självbild? Din identitet? Jag undrar om det verkligen är eftersträvansvärt att skapa en identitet som sedan står fast under alla förhållanden. Ska ingenting förändras?
Något annat jag undrar är hur du ställer dig till andar typer av försök till att kartlägga diskriminering i samhället, såsom undersökningar av hur människor med annan sexuell läggning behandlas, eller hur utvecklingsstörda behandlas. Skulle uppskatta svar mycket.
Ursäkta min digitala frånvaro, ska återkomma till kommentarerna här imorgon 🙂 måste lägga upp ett nytt inlägg här nu om jag hinner under Bolibompatimmen.
Anders, det där kan jag svara på direkt. Jag tycker att genusindustrin blivit kontraproduktiv och saknar verklighetsförankring, det har inte längre med jämställdhet att göra utan har blivit en fördumningsindustri – vad tycker du själv om det här? https://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/05/21/konsensuskultur-och-genusfysik/ Citaten från rapporten till Skolverket. Som säger i den intervju jag ska lägga upp nu så har jag inget emot att genusforskarna bedriver genusforskning, problemet är att de ska implementera sina teorier i andra vetenskapsområden och det blir ju komiskt, eller snarare tragiskt. Jag känner mig inte hotad alls personligen, varför skulle jag det? Däremot är jag orolig för den svenska skolan med den pedagogik som är på modet med att lära sig att lära sig av sig själv kombinerat med en mentalitet som innebär att vi alla är offer, och lägg till det Den Nya Vetenskapen som von Wright m fl företräder så urholkas den logiska förmågan. Andra länder skrattar åt oss, tror du verkligen att Sverige är ett föredöme när det gäller den här utvecklingen?
Nästa fråga. Varför skulle jag ha något emot förändring? Både på individnivå är det viktigt med personlig utveckling men även för samhället som helhet är utveckling viktigt, men jag anser att det man på både planen propagerar för idag är fel väg att gå – både för individ och samhälle.
Jag har personligen gjort mer för att få unga kvinnor att intressera sig för matematik och naturvetenskap än någon genusvetare inom detta lands gränser. Det är alltifrån undervisning av studenter till Unga Forskare-verksamhet, till matematikolympiader (ett lag bestående av tre tjejer kammade hem den, med mig som enväldig domare – dock med en publik på 600 pers 🙂 ), till projektmedel för samverkan med gymnasieskolor, filmad undervisning mm mm. Jag har personligen fått tjejer att börja doktorera i matematik. Min genusgärning är ganska stor när jag tänker efter :-).
”Något annat jag undrar är hur du ställer dig till andar typer av försök till att kartlägga diskriminering i samhället, såsom undersökningar av hur människor med annan sexuell läggning behandlas, eller hur utvecklingsstörda behandlas.”
Det är viktigt med likabehandling, och det finns planer för det och väldigt få människor känner nog att de vill behandla någon med annan sexuell läggning eller funktionshinder annorlunda. Det är ju egentligen hela poängen med HBT-certifieringar osv, att bemöta alla lika oavsett läggning, problemet är att det blir så mycket prat om det här att det riskerar 1) att folk stirrar sig blinda på det som ju inte skulle spela någon roll, och 2) att hållas på en sådan nivå att folk tycker att det är kontraproduktivt, som i tex det här fallet, när de anställda upplevde HBT-utbildningen kränkande eftersom den utgick ifrån att alla vara homofober: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3437&artikel=2879546
Jag tror empatin är ganska välutvecklad i det här landet, och det gäller även min egen, på gott och ont. Det gör ont att känna med och för andra, men så är vi också känslovarelser. Nåja, för att svara på din fråga:tror du inte jag har folk i min närhet som har annan sexuell läggning, hudfärg eller funktionshinder? Stirrar man sig blind på bara det, som om det vore den enda definierande egenskapen, så kan det även bli en del av personens självbild – att den är sitt handikapp, eller sin läggning, eller sin hudfärg. Och alltid måste, av sig själv och andra, definieras genom den. Genom den överdrivna fixeringen riskerar man kanske istället att skapa fördomar? Bara en rullstolsbunden kan företräda en rullstolsbunden, bara en homosexuell kan företräda en homosexuell – på det sättet befäster man, eller snarare skapar, en segregering i samhället. Vi är alla individer, man bör kunna se till hela människan.
Men självklart är det viktigt att uppmärksamma om det finns diskriminering baserad på kön, sexuell läggning osv. Och åtgärda den om den finns. Kanske bara jag som i min akademiska bubbla aldrig sett sådant, eller träffat någon som ser ner på någon annan pga egenskaper, därför tycker jag att din fråga är lite absurd – vad har den att göra med min kritik av den fördumningsindustri som genusvasninnet utgör? Någon kvinnokamp är den ju inte – då hade man kunnat jobba för att få upp lönerna i kvinnodominerande yrken istället för att med piska och morot få över män i lånlöneyrken och vice versa. Värdera istället alla samhällsinsatser lika, det är jämställdhet och att erkänna alla individer. Jag tycker mig skönja ett visst förakt för det som kallas ”traditionella kvinnoyrken” från gensuvetarhåll. Kanske borde du ställa din fråga till dem istället? Varför hyser de ett sådant förakt för vissa saker, som är kopplat till kvinnor? Varför är det berikande för en man att vara hemma med barnen, men en kvinnofälla för kvinnor? Det här med att se bortom kön och annat…. det är kanske genusforskarna som behöver attitydundersökas. De anser att könskodade bilar på dagis är ”kopplat till ett högre värde i genusordningen”. Says who, liksom? Många, inte alla dock, genusvetare tycks själva ha det ”manliga” som norm – hur ska man då öka värdet av det kvinnor ägnar sig åt? En massa motsägelser- det stör mig, om du undrar vad som stör mig. Utöver att man vill rasera hela den moderna fysiken då ;-).
OK, får återkomma till övriga kommentarer imorgon, måste lägga upp inlägg nu!
Anders, sedan är ju frågan – vad är diskriminering? Vad är en kränkning? Är det en kränkning att som tandläkare (eftersom hela Uppsala läns tandvård HBT-certifierats) att utgå ifrån att någon är hetero, tex genom att säga: ”Säg till frugan att laga lite soppa efter den här lagningen”? Då utgår man ifrån att patienten är hetero, sant, men frågan är: är detta en kränkning som måste föranleda en särskild certifieringsstämpel? För vad jag kan döma av utbildningsmaterialet är det på den nivån det ligger, att det är fel av personalen att utgå ifrån att patienten har en viss läggning, om det nu ens kommer på tal. Däremot att neka någon jobb, eller vägra laga personens tänder pga den sexuella läggningen – det är diskriminering. Hur utbrett är det?
[…] ofta man hör någon tala klarspråk i Sverige idag, åtminstone inte offentligt, minns bara hur Jalving fick oss att sätta kaffet i halsen för inte så länge sedan – sådär kan man väl inte bara säga – som det… är? […]
Galne Gunnar, kalla det hög eller låg självkänsla, det spelar ingen roll. Sverige är inte värst avvikande. Och gällande konflikträdsla så visar i alla fall inte de nya nationalisterna några prov på det. Snarare tvärt om. De attackerar ju, i kraft av sina höga positioner, frenetiskt allt och inget samt stämplar högt och lågt. Och självklart görs detta för att stärka den egna gruppidentiteten (som mer medmänsklig än ”dom andra”). Betänk att i det här landet identifieras till och med glaspinnar som uttryck för en underliggande rasistisk ideologi, alltså av fiiiina nationalister på söder etc.
Alltså håller jag med om att det är självbedrägeri att tro att svensken är mer ”tolerant” och ”medmänsklig”, för det är han inte, men jag hävdar också att dessa ”imaginära egenskaper” är uppfunna, att de är produkter av ett nationalistiskt projekt.
Dogdylan, ”Om Dick Erixon skulle få bestämma så skulle alliansen vara ärliga och säga rakt ut: Invandring eller den socialdemokratiska välfärdsstaten. Detta är också Dick Erixons problem.”
Nja, jag vill minnas att Erixon har en lösning på det: ”Invandring kräver låglönemarknad”: http://erixon.com/blogg/2009/12/invandring-kraver-laglonemarknad/ Men det framgår inte om han menar att man då också måste man också sänka skatterna för låginkomsttagarna, jag antar det, och det var ju också vad som förespråkades av Uvell på Axess seminariet del 1 (Invandring nu och då).
Nisse, ”Du kanske borde ha en särskild mailbox för brev av beundrarkaraktär? Högen som blir kvar då är nog mer hanterlig gissar jag.” Vet inte, tror att mailen med värdefulla tips och socialt kapital som jag måste mobilisera i kampen mot idiotin även är av beundrarkaraktär, tror inte jag borde separera dem.
Olaus Petri, ang ”nämligen att svenskar och Sverige är godare än något annat land och därmed mer medmänskliga och humana ”än dom andra”. Det är inte samma sak som ny-romantik, men är i grund och botten ren och skär nationalism.” Det stämmer, men kallas för svensk exceptionalism, åtminstone i denna rapport (Bland världens mest bildade folk): http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175667270.pdf
”Den svenska exceptionalismen, föreställningen om Sverige som föregångsland, har varit tongivande i berättelsen om Sverige. Även om det är möjligt att betrakta denna föreställning helt enkelt som en fortsättning på en gammal nationalistisk tendens att framhäva allt fosterländsk, är det frågan om det är meningsfullt eller hjälper förståelsen av exceptionalismens karaktär. Den moderna svenska exceptionalismen handlar inte, som den tidigare nationalistiska historieskrivningen, om gamla svenska seder eller traditioner, utan om Sverige som ett mönstersamhälle och föregångare i en utveckling som mer eller mindre alla länder har att genomgå. Som övergripande modell har denna föreställning blivit alltmer osannolik och sällsynt, men den lever fortfarande kvar i ett slags allmän föreställning om att Sverige tenderar att ligga i utvecklingens framkant och har en internationell betydelse som överstiger landets storlek.”
Galne Gunnar, det var bra sammanfattat ang självkänslan: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/05/27/viktig-samhallsinformation/#comment-13012 och det var också väl sammanfattat av Fredrik Lindström under de sista tre minuterna här, som jag hoppas ingen missade:
http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=2460
Galne Gunnar, ang ”Konsensus är egentligen mycket bra och viktigt för ett samhälle och mellanmänskliga realtioner.” och ”Problemet med Björn Wimans uttalande om kensensus är att han försvarar den politiskt korrekta, påtvingade formen av konsensus,”
Ja, konsensus är bra och funktionellt för alla samhällen, men Wimans problem är att han dels som du skriver försvarar konsensus när det gäller de egna värderingarna, samtidigt som han blundar för att i ett mångkulturellt samhälle där var och en har rätt till sin egen värdegrund (om han inte erkänner denna rätt betyder det att han är emot det som kalls för den ”demokratiska värdegrunden”) så kommer det att bli svårt att uppnå konsensus. Om man inte enas om en ”gemensam värdegrund” (som per definition bryter mot den ”demokratiska värdegrunden”), och vem ska bestämma hur denna gemensamma värdegrund ska se ut? Sabuni initierade ju Dialog för gemensam värdegrund 2008-2011: http://www.sweden.gov.se/sb/d/10100/a/95861
Betänkande 2009/10:KU38 Dialog om samhällets värdegrund: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&rm=2009/10&bet=KU38
Måste läsa den…
”Av skrivelsen framgår därtill att värdegrundsdialogen inte syftar till att fastställa vilka värderingar som ska råda, utan till ett öppet och reflekterande samtal om den närmare innebörden av demokratin och de mänskliga rättigheterna som grundläggande normer för samhället. I skrivelsen definieras bl.a. viktiga begrepp och uttryck såsom värdegrund, mänskliga rättigheter och social sammanhållning… Regeringen vill genom värdegrundsdialogen stimulera utvecklingen av fler arenor för en inkluderande dialog där värdegrunden kan levandegöras och social sammanhållning kan främjas.”
Intressant, säkert full av motsägelser om man börjar läsa, ”innebörden av demokratin”, det brukar ju innefatta att rada upp ”de demokratiska värderingarna”, alltså värderingar, eller?
Läsare, ”Tanja for president!” Javisst – snart! 😉
Nordbo, läser: ”Om det nu är så som vissa av dagens ledande historiker hävdar att svenskheten och den svenska identiteten är en konstruktion som bara har existerat i drygt 100 år, hur kan det då komma sig att estlandssvenskarna i närmare tusen år identifierat sig själva som svenskar och av sin omgivning blivit identifierade som svenskar?”
Just det, det är historikern Dick Harrison som konstarat att svenskar bara funnits i 100 år, info om detta i andra halvan här:
Det ”tomrum” Harrison talar om har i det nya standardverket fyllts ut av skribenter som Yvonne ”genussystemet” Hirdman (bandet 1920-1970) och 1970-talet och framåt skrivs av Kjell ”Tidsignal” Östberg. På hemsidan (”om”) kan man läsa att ”Tidsignal är en ny vänstersocialistisk tidskrift för politik, kultur och historia som i olika temanummer tar upp kontroversiella perspektiv” och Östberg är redaktör.
Nordbo, har du läst det här? Sammanfatta det genast i en kommentar i så fall! 🙂 Hur går det med ”Civilisationernas självmord”?
Anders jag det var tänkvärt:
”Undertexten i de tre attackerna på Blondinbella lyder: Vem tror hon att hon är?! En ung kvinna som tar plats i den offentliga debatten men som inte gillar socialism, kollektivism och feminism – hon måste vara enfaldig och ytlig!
Och Blondinbella, som med sin blogg, sin tidning och sitt företag vill övertyga unga tjejer om att de ska tro på sig själva och våga ta för sig, har mot sin vilja lärt de unga tjejerna ytterligare en viktig läxa: Om du blir känd och framgångsrik men vägrar att rätta in dig i ledet så kommer medieelitens kvinnliga feminister att försöka krossa dig.”
Ungefär som när jag agerat föredömligt genusmedvetet (utan att vara genusmedveten) genom att få tjejer att bli intresserade av matematik och naturvetenskap, och genusforskarna alltjämt misslyckas… ja, vad kan det bero på?
Robert, ang https://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/05/27/viktig-samhallsinformation/#comment-13022
Det där var ju då Wiman var ute och cyklade, ingen hade framfört något alls kring detta, det var helt absurt att bara komma med det, men vi är ju inte ovana vid folk som hämtar såväl argument som fakta från tomma intet, eller den vakuumfyllda rymden. Wiman måste granska sin människosyn med tanke på de fördomar han måste ha haft om alla därinne. Men men, han ville bra få fram att han minsann är en bra människa (se Fredrik Lindströms kommentar under de sista 2-3 minuterna, Wiman måste ha känt sig träffad) och att alla andra, som vågar ifrågasätta den konsensus som råder på Wimans kultursidor är en hemsk och elak människa som hatar allt och alla. Wimans värld är lika svart-vit som hans kultursidor, åtminstone före man spolat ner dem i toan – då trycksvärtan smetar ut sig och hela bilagan får en massa gråa nyanser. Nä, nu var jag lite elak, usch 🙂 Fan, nu får jag aldrig in min världsomfattande kulturanalys på DN Kultur!