Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle

Genusperspektivet måste beaktas inom alla områden

I slutet på 2008 när det var det dags för företaget Svensk Kärnbränslehantering AB (som tar hand om allt radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken) att lägga fram sin årsbok, betitlad  Samhällsforskning 2008, fick man panik då man insåg att man missat genusperspektivet på kärnbränslehanteringen! Detta resulterade i att man genast anlitade två genusvetare som fick i uppgift att producera en 16-sidig bilaga till årsrapporten: ”Könskonstruktioner, föreställningar om kön och riskupplevelse – en reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar för använt kärnbränsle.”

Oerhört fascinerande läsning:  ”I den här artikeln kommer vi att – ur ett genusteoretiskt och feministiskt perspektiv – problematisera och reflektera kring dessa skillnader mellan kvinnors och mäns utgångspunkter.”

Det är bara att reflektera och problematisera på, nu när Svensk Kärnbränslehantering AB ändå betalar notan. Frågan som inställer sig hos mig är däremot:  kan denna genusbilaga ses som ett bevis för att företagsledningen exponerats för det använda kärnbränslet? Vad säger det i så fall om deras metoder för hantering av det radioaktiva avfallet? Dags att se över rutinerna! Kanske är det en civilingenjör som behövs här snarare än en (eller två) genusvetare?

Vad sägs för övrigt om följande djupa insikt kring hanteringen av använt kärnbränsle: ”Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart”. Är det detta som är orsaken till att män, i högre utsträckning än kvinnor, anser  att kärnbränslet är hanterbart? Är inte detta bara en lek med ord eller vad är det jag som doktor i matematik och dessutom med en examen i språk, inte förstår?

Min riskkalkyl rörande genusvetarna

I en intervju hävdar genusvetarna som står bakom rapporten att det faktum att kvinnor är aningen mindre positivt inställda till förvaringen av kärnbränsle än män är (även om den största skillnaden i synsätt enligt rapporten är mellan olika geografiska områden) ”därför att riskerna är undersökta ur ett manligt perspektiv”! (Sidan 8 här) Är riskerna inte undersökta ur ett vetenskapligt perspektiv? För hur skulle annars riskanalysen göras? Och kan inte kvinnor jobba med riskanalys? Jag har tex själv beräknat att risken för att genusvetarna finns kvar om tio är är ungefär noll.

Vad menas för övrigt med positivt eller negativt inställd till förvaringen av använt kärnbränsle? Menar författarna till genusbilagan att fler kvinnor anser att det inte ska förvaras alls!? Är det bättre att inte förvara kärnbränslet? Ska vi skicka ut det i rymden kanske (tillsammans med genusvetarna och alla deras statliga anslag)? Logiken lämnar mycket övrigt att önska här…..

Genusvetarna går dock till botten med problematikens kärna under kapitlet ”Könskonstruktion som process”:  ”De inredda barnkamrarna, barnklädesavdelningarna och de kamouflagefärgade pojknapparna är några enkla exempel på explicit gjord och förtydligad könskonstruktion. De visar tydligt hur könskonstruktion kräver handling och aktivt aktörskap….De mer dolda könskonstruktioner som sker i tidsmässigt längre sammanhang, är alla de år barn befinner sig i skolan, i fritidsaktiviteter och i hemmiljö.” Det  är alltså redan här Svensk Kärnbränslehantering AB bör sätta in åtgärder för att få en vettig slutförvaring på kärnbränslet!

Men var kommer då kärnbränslet in? Jo, här fanns en mening:

”I föreställningar om hur kvinnor ska vara, kan man återfinna
sådant som att kvinnor ska vara sårbara, omsorgsorienterade,
omhändertagande och känsloorienterade. I detta finns en förväntan
om att kvinnor har en annan rationalitet som grund för resonemang och konsekvensanalys än män, till exempel gällande slutförvaret för använt kärnbränsle.”

Är kärnbränsle-hanteringen en global antifeministisk konspiration?

Äntligen förstod man hur det hela hängde ihop! Då kvinnor föreställs och förväntas vara mer omhändertagande blir detta en självuppfyllande profetia. Men betyder inte detta att kvinnor borde vara mer intresserade av att ta hand om det använda kärnbränslet än män i så fall? Och betyder inte det faktum att männen är mer positiva till omhändertagandet/ förvaringen av kärnbränslet att männen härmed bryter könsbarriären med denna sin könsgränsöverskridande inställning? Detta innebär att  undersökningen kring attityderna om kärnbränsleförvaringen faktiskt vederlägger hela genusvetenskapens grundstomme! Är Svensk Kärnbränslehantering AB ett antifeministiskt smygprojket initierat av det internationella kapitalet?

Teoretiserandet går vidare:

”I själva konstruktionen av kategorin ”kvinna” ingår att både förhålla sig till och att hantera förväntade mönster för kvinnor, genom samhällets pågående könskonstruktion. Detta i sin tur leder till att de handlingsmönster som kvinnor antar, strävar efter eller åtminstone förhåller sig till, innebär förhållningssätt till dessa olika förväntningar på normativ kvinnlighet. Detta leder till att en del av kvinnors handlingsmönster sker utifrån en förväntan enbart utifrån hennes (sociala) kön. Detta fenomen benämns i teoretiska sammanhang internalisering.

Internalisering kan sägas innebära en inkorporering av externa värden – att kvinnan som individ tar in någon annans värderingar i sitt eget värdesystem och ersätter sina egna värderingar med någon annans. Hur detta empiriskt beläggs och teoretiseras kring, är en av de stora utmaningarna för kvalitativ genusteoretisk och feministisk forskning. Är ett handlingsmönster ett ”sant” handlingsmönster hos en individ eller är det internaliserat?”

Precis, hur kan det vara så att genusvetarna alltid vet vilket som är det sanna handlingsmönstret och vilket som är ett resultat av en patriarkal påtvingad maktordning?

Sedan fortsätter man med ett långt utlägg om Yvonne Hirdmans resonemang om manlig överordning och kvinnlig underordning och ”den manliga ordningens primat”. Var kommer då kärnbränslet in? Jo, här: ”……skulle Hirdmans  resonemang innebära att den manliga värderingen av risk är den korrekta värderingen av risk……När män bedömer och värderar risk så blir det därmed en annan risk med ett annat innehåll, än när kvinnor gör det.”

Eeeehhh, vem inser INTE att olika individer värderar risker olika? Men just det ja, nu pratar vi om könskollektiven, och då är det bara genusvetarna som är förunnade sann insikt och en djupare förståelse av kärnbränslefrågan ur ett queerteoretiskt-intersektionalitets- och socialkonstruktivistiskt intenaliseringsperspektiv.

Och det är först någonstans i slutet av rapporten det framgår att ”inställningen till slutförvaret” i själva verkat betyder inställningen till att slutförvaret förläggs i ens geografiska närhet. Och det är för övrigt i slutet av den 16-sidiga rapporten som vi serveras den fullständiga feministiska analysen:

”Maskulinitet som innebär att män inte tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna personen/den egna kroppen, medan kvinnor tränas i motsatsen nämligen att uttrycka och kommunicera oro över potentiell fara. Kvinnor tränas därmed till att internalisera maktordningen och värderingen av upplevd risk, där internaliseringen leder till att risk förläggs inom den egna personen/den egna kroppen. Den feminina träningen att internalisera och förlägga händelser som känslor i kroppen leder oöverskådlighet av konsekvenser av ett slutförvar för
använt kärnbränsle. Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart. Det som, så att säga, riskerar att hända, händer någon annanstans än i den egna kroppen.”

(Ja, det står verkligen ”… leder oöverskådlighet av konsekvenser…”)

Vad är det för dumheter!? ”Kvinnor internaliserar maktordningen”, ”Männen förlägger sina känslor utanför den egna kroppen”! Vad har författarna till rapporten för belägg för detta, och var förlägger de sina egna känslor? Eller, kanske en än mer relevant fråga, var förlägger de sitt förnuft? Utanför den egna kroppen?

Uppdatering: tydligen handlade SKB AB inte i panik, utan genusbilagan var påtänkt i tid, se detta inlägg.