Machofabriker, män och kärnbränsle

Män förlägger sina känslor utanför jaget så att det oöverskådliga är lika hanterbart som det använda kärnbränslet

Nu när det ändå är på tapeten, för två år sedan presenterade Svensk Kärnbränslehantering AB en rapport med genusperspektiv på kärnbränsle-hanteringen. Två genusvetare skrev en 16-sidig bilaga tillårsrapporten, med titeln: ”Könskonstruktioner, föreställningar om kön och riskupplevelse – en reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar för använt kärnbränsle.” Vad sägs om följande djupa insikt kring genusperspektiv på hanteringen av använt kärnbränsle: ”Den maskulina träningen i att förlägga händelser och känslor utanför det egna jaget, leder till att det som kan betraktas som oöverskådlighet kan kännas hanterbart”. I en intervju hävdar genusvetarna som står bakom rapporten att det faktum att kvinnor är aningen mindre positivt inställda till förvaringen av kärnbränsle än män är (även om den största skillnaden i synsätt enligt rapporten är mellan olika geografiska områden) ”därför att riskerna är undersökta ur ett manligt perspektiv”!  Är riskerna inte undersökta ur ett vetenskapligt perspektiv? Väldigt vad genusforskarna är insatta i allt…

Läs mer här: Genusaspekter på slutförvaring av använt kärnbränsle, Ingen panik i genusfrågan.

Genusforskarna studerar bilder med förstoringsglas, det här är genusforskning på hög nivå.

Och nu när vi ändå är inne på genusperspektivet inom alla områden, missa inte den svenska genusanalysen av transportsektorn – presenterad i form av en statlig offentlig utredning om ”Kön i kön”. I busskön alltså. Konstrueras där kön? Nej, genusforskarna har funnit att det i en broschyr med en bild på en hållplats inte går att urskilja någon kvinna: ”Även på illustrationerna av hur den framtida omstigningsplatsen kan komma att se ut, har människors könstillhörighet suddats ut. De personer som syns på teckningarna utan förstoringsglas är få, men de som syns liknar manspersoner. Med detta blir det manliga synonymt med det mänskliga. Inga kvinnor kan tydligt urskiljas. Med förstoringshjälp går det emellertid med god vilja att skönja konturerna av några kvinnoliknande figurer. Men de befinner som långt borta i bakgrunden, i en marginaliserad position, knappt bildligt artikulerade.”

Fråga: konturer? Om man med ett förstoringsglas kunnat se antydan till bröst och ev långt hår, eller kjol – borde broschyren då inte blivit anmäld till DO för objektifiering? Hela transportsektorn borde dessutom sättas på propagandakursen ”Bli medveten om dina fördomar” för att spendera fyra veckor på att diskutera varför man faktiskt inte kan utgå ifrån att en kvinna har långt hårt, kjol eller synliga bröst. Så hur man än gör så har genusmaffian övertaget, hela tiden. Har ni också noterat det? Genusvansinnet är ett mentalt gift som måste avlägsnas från det offentliga rummet snarast. Ska statliga offentliga utredningar verkligen innehålla sådan här rappakalja? Skäms ingen? Tänk om man googleöversatte det här och mailade till andra länder. Hade inte Sverige uteslutits ur världssamfundet då? Reinfeldt kan motivera det mesta med att ”Sverige är en del av världen”, men frågan är om det går efter det här? Vi kan också läsa följande i denna SOU 2001:43:

Einsteins ekvation avslöjar en sexistisk inställning

”Inom detta fält har Luce Irigaray varit en föregångare. Tanken inom sexual differencefältet att könsskillnad är en skillnad som gör skillnad kan härledas till hennes arbeten. Hon har också visat att könsskillnad inte getts någon betydelse i det västerländska tänkandet i stort. Detta kommer jag särskilt att knyta an till i detta arbete.” Minns ni Luce Irigaray? Från wikipedia (och se referenser däri):

”I Irigarays essä Sujet de la science, sujet sexué? från 1987[1] analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt socialkonstruktivistiskt genuspespektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc2 är sexistisk. Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla – inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.”

Så vi vet lite om utgångspunkten i den här statliga utredningen: Genusanalys av transportsektorn – del 1, Transportgenus och politiker i KBT-behandling, Genusanalys av transportsektorn – del 3. Här är en formel som beskriver tillståndet i landet för den som vill förstå. Det är förresten glädjande att notera att om man googlar på ”härskarteknik + kurs” så kommer man genast till min kurs i härskarteknik 7.5 hp .Jag funderar faktiskt på att gå den själv snart, hur ska man annars kunna utmanövrera genusmaffian?

Inger Enkvist och Johan Norberg om bildning

Glöm inte se Axess Frukostseminarium från den 10 mars: ”Blir vi verkligen smartare?” Jag var själv där och hörde den intressanta debatten mellan Inger Enkvist och Johan Norberg under en halvtimme. Inger Enkvist har skrivit flera läsvärda böcker om svensk skola (och här hennes läsvärda artikel i Axess om varför asiatiska elever lyckas). Dessutom fixade jag till genusstatistiken genom att själv ”ta plats” genom att prata i hela fyra minuter i slutet av videon, förvisso i form av kritik mot genusindustrin, bla det faktum att man vill problematisera sina egna excellenssatsningar ur ett genusperspektiv. För att citera genusforskarna själva: ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” – där man alltså syftar på sina egna excellenssatsningar! (se  ”Genusvetenskap – en krigsmaskin” och mer om själva excellenssatsningen, finansierad av Vetenskapsrådet (vem annars?) här). Kan det bli galnare? Blir vi verkligen smartare? Det blir vi verkligen inte med alla pågående fördumningsprojekt. Däremot noterar jag att jag nog gått upp i vikt, detta trots att jag nästan dagligen joggar över FOI:s skjutfält påväg till busshållsplatsen med tungt bagage. Nåja inte helt inne på skjutfältet men tillräckligt nära för att inte dra benen efter mig. Man vet ju aldrig var genusmaffian håller hus liksom… de har ju lyckats ta sig in på de flesta ställen. Det är ett under att jag överlevde mitt Uppsalalektorat i höstas med tanke på att Enheten för Lika Villkor var inne och härjade på min blogg pga det här. Men jag klarar mig alltid av någon anledning :-).

Jag är ganska efter med mailen...

Jag måste förresten börja läsa mail (jag har dessvärre 3000 olästa mail sedan ett år, om någon undrar varför inget svar kommit än, det har varit lite svårt att hinna med allt och det är mailen som har fått offras… Men jag ska börja beta av dem på Bolibompa-timmen, bättre sent än aldrig). Förra tisdagen ringde någon från Studio Ett till min FOI-telefon och ville höra vad jag tyckte om det nya materialet ”Machofabriken”. Jag pratade i 45 minuter, hela Bolibompatimmen gick till det, och de skulle plocka ut 45 sekunder av det till inslaget (som jag inte vet när det kommer att sändas och de visste de inte heller pga Lybien, Japan mm) – vilken orättvisa, att plocka ut 45 sekunder – jag kräver hela Studio Ett-timmen. Det tycker jag att jag förtjänar med tanke på allt vettigt jag har att säga. Jag tror jag ska hacka mig in på SR och ta en timmes programtid i direktsändning snart, det blir mitt Tal till nationen. Måste bara skriva ner det först. Eller ska jag ta det i TV, vad tycker ni? Måste jag inte gå ner två-tre kilo först? Det lättaste sättet är väl att jag ställer mig utanför Enheten för Lika Villkor i Uppsala och blir jagad över hela Campus och ända ner till Stockholm av genusvetarna. Eller vet ni någon bättre bantningskur, än denna The Gender Diet?

Det är dags att sätta Patriarkatet på plats

Machofabriken-materialet (som man kan komma åt genom att registrera sig) som riktar in sig på ”ungdomar mellan 13 och 25 år” består av rollspel och diverse övningar som starkt påminner om Livskunskapsövningar (de som dömdes ut av Skolverket nyligen ). I materialet på sid 35 kan man läsa om en övning med uttalat ”Syfte: Visa på kopplingen mellan manlighetskonstruktion och våldsverkande” där övningen går ut på att man ska ”Fundera på ett ”manligt sammanhang”. Det kan vara grupper eller situationer som brukar klassas som manliga eller där mest män deltar. Det kan vara idrott, militären, filmhjältar och TV-spelskaraktärer. Hälften av grupperna får fundera på våldsamma sammanhang som tex gatuslagsmål, våld hemma, krig och våldtäkt. Diskutera: Vad är gemensamt för dessa sammanhang? Det finns ett samband mellan manlighet och våld, vad tror du det handlar om? Fortsätt gärna övningen genom att diskutera och problematisera hur våld är inblandat i de flesta manliga praktiker.”

Jag brukar vända på målet för att förhindra penetration

Det var ord och inga visor det. Väldigt pedagogiskt att inleda med att konstatera sådant som säkert får alla unga pojkar att känna sig trygga och uppskattade, vilket ju ökar sannolikheten för att de tar till sig innehållet i materialet. Det här är förresten intressant, när är något manligt? Om man nu får in 50% kvinnor inom idrott eller militär, vilket ju är ett av våra jämställdhetsmål, är ”våldet” då fortfarande ”manligt”? Börjar kvinnor konstruera en manlig identitet i dessa sammanhang? Och hur ska man motverka det? Vore det inte bra om inflödet av kvinnor gjorde att männen istället börja konstruera en kvinnlig identitet? Är det inte bättre att en soldat sätter sig i fiendeland och börjar amma sitt barn, istället för att köra över fienden med en pansarvagn? Och varför måste en fotbollsspelare skjuta in fotbollen i målet, vilket ju är ett uttryck för penetrativt sex och heteronorm? Själv minns jag hur jag under min grundskoletid, redan på mellanstadiet faktiskt, motverkade det här genom att på innebandyn, när jag stod som målvakt, helt sonika vända på målet så att bollen inte kunde komma in. Redan då visade jag tydliga genianlag för att bli en genusguru, inser jag nu.

Dags att kvinnorna "tar för sig", vilket för genusforskarna ofta innebär att kvinnorna anammar det maskulina

För att återgå till Machofabrikens material. Två sidor längre fram, sid 37, får vi oss serverade nästa övning med det uttalade syftet: ”Syfte: Bredda förståelsen av rasism och koppla det till maskulinitet”. Inte undersöka om det är kopplat till maskulinitet utan koppla det till maskulinitet. Om vi bara kunde få männen att sluta konstruera sin maskulina identitet, så skulle allt våld, all rasism, och all jordens elände upphöra. Inga kvinnor skulle eftersträva makt eller världsherravälde – i synnerhet inte genusforskarna. Det här skulle man kunna uppnå genom att stoppa det universella testosteronflödet, tex genom en livslång regelbunden injektion av kvinnligt könshormon i pojkars kroppar. En injektion är dock problematisk ur två genusperspektiv – dels har ju biologin inget med saken att göra, och dels utövar en spruta penetrativt våld. Det bästa är därför att man pratar sig bort från maskuliniteten. Genom att arbeta fram skattefinansierat material som medvetandegör i synnerhet pojkar om maskulinitetskonstruktion och genom att spendera 90% av grundskoletiden på att spela rollspel och prata om genus, så kan man dekonstruera maskuliniteten och rädda världen. Vi ser ju redan hur framgångsrik modellen varit för att få en fungerande skola i Sverige – istället för att hålla på med manligt könskodade aktiviteter som katederundervisning, låta läraren kräva ordning i klassrummet, eller värre uttryckt: eftersträva ”disciplin”, och på så sätt skapa förödande hierarkier mellan lärare och elever, så kan man förbättra kunskaperna i både fysik och historia genom att prata om heteronormer, könskodning, maskulinitetskonstruktion, genuskänslor och förväntningar på kön  – mycket mer effektivt än att diskutera eller ägna sig åt de eventuella förväntningar på kunskaper i andra ämnen som ett civiliserat samhälle kan tänkas ha på sina medborgare (för mer skolgenus se Mitt anförande i Riksdagen och länkar längst ner).

Det gäller att bryta tankar som leder till maskulinitet

I andra övningar i materialet ska man se bilder på olika människor och bekräfta, eller snarare ifrågasätta, sina fördomar genom att försöka avgöra huruvida personerna på bilderna är hetero, homo eller bi, eller trans. Och hur ska man veta det utifrån bilderna? Det kan man inte, och därför blir det ofta fel, men ibland rätt, och i båda fallen är det problematiskt eftersom det visar på att alla skolungdomar bär på  åsikter/ förväntningar/tankar och fördomar om hur verkligheten är beskaffad, och så kan vi ju inte ha det – det här är sannerligen en verksamhet värdig svensk skola 2011. 15-åringar som säger att ”det kan vara sådär, men å andra sidan kan det också vara tvärtom ju” får instämmande nickar av allvetande genusvetare. Det är på den nivån det är! Besök valfritt svenskt klassrum eller genuskonferens med inbjudna ungdomar för att förvissa er om detta – jag har gjort det (eller läs detta exempel). Japanska 15-åringar löser differentialekvationer, svenska 15-åringar tittar på bilder och pratar om fördomar, genus, kön, klädstil och sexualitet. Hur kan då de japanska ungdomarna vara bättre i matte? Väldigt konstigt…

Geigermätare och genustjatter

Att förbereda den kommande generationen på utmaningar som exempelvis slutförvar av använt kärnbränsle åstadkommer man inte genom att lära ungdomarna fysik, utan genom att prata om hur en manlighetskultur odlas inne i kärnkraftverken. Frågan är dock om kärnbränslet inte redan läckt ut, även här i Sverige, och att det är just fördumningsindustrins fanbärare som exponerats för det radioaktiva avfallet. Ska ta med mig en geigermätare till nästa genuskonferens för att undersöka saken. Ni vet ju hur en sådan funkar: ”När radioaktiva partiklar träffar mätaren ger den ifrån sig ett tjattrande, och genom det kan man avgöra hur mycket radioaktivitet det finns där man befinner sig” – genustjattret måste vara ett mått på radioaktiviteten.

Glöm förresten inte att anmäla er till FreedomFest som går av stapeln i maj. Jag ska prata om genusvansinnet – se alla politiskt inkorrekta föredrag här!

Uppdatering: nu har inslaget om Machofabriken sänts i P1.