Jag missade genus-konferensen "Vart är vi på väg"? Det hade säkert varit jättetrevligt.
F-n, jag missade att åka till Karlstads Universitet i förrgår för att delta på den två dagar långa jämställdhetskonferensen ”Vart är vi på väg?” som jag läste om på Genusnytt. Vart är vi på väg? Det kan man ju fråga sig, och det är intressant att genusforskarna också börja fråga sig det. Så av titeln att döma verkade detta vara vettigt, men när vi kikar närmare på föredragen inser vi att man inte alls får något svar på den frågan – vi vandrar fortfarande på samma slitna upptrampade genusväg som leder rakt ner i helvetesgapet. Föredrag:
”Vetenskap, makt och kön – kampen om universiteten i kunskapssamhället”
” JämVäxt – jämställd hållbar tillväxt – från ord till handling”
” Ingenjörer, maskulinitet och teknologi; igår och idag. Gamla strukturer med nya öppningar.”
” Att inventera genusperspektiv i styrprocesser”
” Från ord till handling eller handling till ord? – Erfarenheter från samproduktionsprojektet Genus och verkstad.”
” Konstruktioner av jämställdhet i akademi – från kritik till nytta”
” Killar, klass och kulturell reproduktion – tjejer, toppstudenter och traditionalistiska strukturer”
” Jämställdhetens paradoxer ur ett intersektionellt perspektiv”
” Mycket snack och lite verkstad? Jämställdhetspolitikens genomslag i statsbudgeten 1980-2012″
” Vart är vi på väg? Summerande samtal.”
Är det inte dags att genusforskarna klipper sig och skaffar ett jobb? ”Jämställd hållbar tillväxt” – kan det bli mer PK. Kan man någon gång ta och fylla sina floskler med någon form av substans vore det ju bra.
Först tänkte jag bara kort nämna att jag nu ordnat en sida med Alla inlägg, i kronologisk ordning, för den som vill botanisera. Jag noterar att folk ibland tycks läsa sig igenom hela bloggen, eller åtminstone letar de efter något, och jag tänkte underlätta genom att rada upp alla inlägg, även för min egen skull, jag hittar knappt själv längre på bloggen utan måste oftast googla fram mina egna inlägg, söker man tex på uttrycket ”Det var ju på tiden” så dyker den här upp som första träff osv. Men nu är det ordning och reda! Däremot är det kaos i genussamfundet, vilket jag kommer till nu.
Föreläser ikväll
Ikväll föreläser Pär Ström hos föreningen Heimdal i Uppsala. Som några kanske minns höll jag själv föredrag där förra hösten (om genusväldets intåg i förskola, skola och akademi) och kan därför garantera kvalitén på dessa föredrag. Sedan blev jag (tidigare i år) tilldelad Gunnar Heckschers stipendium som utdelas årligen av just föreningen Heimdal till personer som på ett föredömligt sätt verkat för reformvänlig konservatism. Motiveringen löd: ”För att med humor, kraft och brinnande engagemang verkat i opinionsbildande syfte mot den allt mer långtgående genusfixeringen i forskning och samhällsdebatt.” Året innan blev Maria Abrahamsson på SVD ( numera riksdagsledamot) tilldelad priset. Låt oss hoppas att Pär Ström blir nästa och får cred för sitt hårda arbete med att dagligen uppdatera oss med ny genusgalenskap.
Igår noterade jag att han hamnat i genusgräl med Sveriges församlade genusforskarmaffia – på en maillista (Genuslistan som sköts av Nationella Sekretariatet) där man kan delge genusmaffian misstanke om brott, eller… äsch, nu blev det fel: där man kan läsa och själv släppa information om intressanta genusaktiviteter. Där tänkte Pär göra reklam för sitt Heimdal-föredrag i hopp om att genusforskarna skulle komma och lyssna, eftersom det i vanliga fall alltid är vi andra som måste lyssna på dem. Men se det var visst inte välkommet, genusforskarna blev hysteriska, bland annat för att Pär hade mage att kalla sig ”genusforskare på deltid” ( ha ha – det var klockrent gjort – vilken provokation! :-)) Läs det fantastiskt roliga inlägget ”Nu är genusforskarna jättearga på mig”. Notera hur genusforskarna titulerar sig själva, med tanke på den kritik de riktar mot Pär. Här är ett av flera exempel:
*surt mail till Pär*
Hälsningar
Eva-Christin
DIN ANDREPILOT | Eva-Christin Arkenlund|
Pedagogisk utvecklingskonsult/kognitiv handledare
genusvetare, sociolog, pedagog, kulturvetare
Genuspiloter, jämställdhetsutvecklare, mångfaldskonsulter, genuscoacher, attitydambassadörer och processledare. Listan kan göras lång. Pär blev ifrågasatt och man undrade var hans avhandling var. I mina ögon håller ”Mansförtryck och kvinnovälde” för en disputation i genusvetenskap. Om man kastar om bokstäverna lite, rör till allt och slumpar in saker från ”The Postmodernism generator” (skapa nya artiklar med knappen F5) och på andra sätt sänker kvalitén till hälften så kan den passera och ge Pär doktorsgrad i genus och jämställdhet. Jag förstår inte vad man är så upprörd över.
Man kan ju undra om Eva-Christin ovan diputerat i alla de ämnen hon inkluderar i sin titel. ”Utvecklingskonsult” – vad är det? Det kan ju betyda precis allt. I någon mening är vi alla utvecklingskonsulter i våra egna liv. Men genusvetarna vill vara utvecklingskonsulter även i andras liv och det är väl det som renderar titeln. Själv skrev jag en kommentar och ville ju inte vara sämre, så trots min i övrigt blygsamma natur, skrev jag under med några av mina titlar: matematiker, mamma, forskare, pedagog, matte-pilot, samhällsdebattör, genuskritiker, amatörastronom, språkvetare (fil kand i slaviska språk), fanbärare för Folkvett, läsare av Genusnytt, genus-autodidakt, förändringskonsult, whistleblower (DEJA-rapporterna) allvetare, ägare av verklighetensfolk.org och framtida statsminister.
Just det - glömde kattägare (4 st)
Då utelämnade jag ändå hälften av mina titlar, som tex evolutionsforskare – jag skrev ju en krönika i Axess om epigenetik en gång, och om Jordens snällaste apa och om DNA-musik (texten om nya grundlagen längst ner i det inlägget gör mig dessutom till jurist då jag tog upp något som all annan media missat) – detta kvalificerar mig inte bara till evolutionsforskare utan egentligen till ”ledande” evolutionsforskare eftersom jag dels tar upp frontlinjeforskning OCH dessutom ifrågasätter den, tex Lasse Bergs nya tes bortom Darwin, folkvett och all annan forskning i Jordens snällaste apa. Men jag är även historiker. Dels har jag följt genusdebatten i två långa år, och dels har jag haft ett framgångsrikt arbete med bloggen och bidragit till debattens utveckling och kommunicerat genusvansinne till den stora massan. Detta gör mig således utöver historiker även till PR-konsult, bloggstrateg, kommunikatör och provokatör. Eller provokatör kanske inte har så positiv klang? Genuskritisk provokatör ska det vara. Eller reformatör? Och utvecklingskonsult är jag ju också givetvis. Men också psykolog, sociolog och psykiater, eftersom jag visste hur jag skulle utforma bloggen för att få den uppmärksammad och läst av vår kuvade befolkning. En annan titel, som är lite inofficiell, men som en vänstervriden lektor vid Stockholms Universitet gav mig, är Reaktionär talang. Dessutom är jag Rebell. Kanske inte detta årets, men åtminstone förra årets. Utöver detta har jag figurerat i TV och radio vilket gör mig till radiopratare och TV-profil (både matte och genus har det varit), och dessutom är jag politiskt sakkunnig, eftersom jag dels hållt låda i riksdagen och dels ofta beskrivit aktuella politiska fenomen på bloggen, som tex (här) fenomenet vänsterextremister:
Den röda tubsvampen trivs i isolerade vänstermiljöer.
”Vänsterextremister känns lätt igen på de hårbollar de regelbundet spyr upp, och på sina ovårdade frisyrer i form av ogenomträngliga dreads som rymmer helt unika och hittills icke dokumenterade ekosystem med en enorm artrikedom av maskar, svampar och mögel som stormtrivs i denna röda vänstermiljö där evolutionen tagit en helt ny vändning i isolation från omgivningen. Varenda vänsterextremist skulle fungera som ett helt avhandlingsämne i både biologi, psykologi och socialantropologi, och det är väl därför man så ofta ser dem flanera runt här vid universitetet där de fungerar som forskningsobjekt för framstående forskare som fått stora anslag från politikerna för att dokumentera dreadsens unika fauna och lägga in både den och extremisterna i databasen Artdatabanken Sveriges Rödlista i vilken arter vars långsiktiga överlevnad i Sverige är hotad finns listade.”
Mitt inlägg bidrog till att flera nya fynd och underkategorier upptäcktes och lades in i listan under ”Rödlistekategori” där man som ni ser kan välja på Kunskapsbrist (alla hamnade där), Försvunnen, Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar och Missgynnad. Offrens motdrag var att ändra typ från Kunskapsbrist till Missgynnad eftersom de trodde att det gällde deras eget intellekt, men det går ju inte eftersom de inte har något. Kunskapsbristen gällde vår kunskap om den utrotningshotade arten, inte den utrotningshotade artens kunskap om sin omvärld. Detta skulle någon med intellekt inse.
För att återgår till Pär Ströms genusbråk. Notera vad Péter Szil skriver (mot slutet av inlägget):
Bråk om patriarkat och manlig rationalitet
”Per Ström och Pelle Billing är representanter för den senaste backlash-trenden, de är inte bara antifeminister, utan också misogyner, vars avsikt är att sabotera Genuslistan, på vilken, i Per Ströms formulering, ”finns i princip hela Sveriges kår av så kallade genusforskare (i praktiken kvinnoforskare, om man ska tala klarspråk)”. Patriarkatet fortlever och frodas genom patriakaliska härskartekniker, som t.ex. att systematiskt reta upp (kvinn)folk och sedan trycka ner dem med (manliga) krav på rationalitet, eller de olika språk Per Ström använder: ett nära så hat-tal på sina egna blog och en paternalistisk ton…” Manliga krav på rationalitet!? Varför påminner detta mig om något? (manlig rationalitet del 1 , manlig rationalitet del 2 ). Nej ni drömmer inte, det är på riktigt, fast förhoppningsvis i den där datorsimuleringen jag tog upp för ett tag sedan.
Nu till en ny upptäckt: en PK-floskelgenerator! Den är alldeles fantastisk! Tre knappar: ”Börja så här”, ”Ös på med” och ”Avsluta med”. Således kan man göra PR för sig själv och sitt företag, eller skriva en ansökan, en årsrapport eller annat, genom att slumpa fram färdiga meningar. Inte hela artiklar således som The postmodernism generator, utan meningar man själv sätter ihop till en sammanhängande (om det går) text. Så här kan det tex bli:
”Vi baserar verksamheten på helhetssyn och mångsidighet och har som mål att seriöst satsa på ständig utveckling av våra arbetsmetoder. Vi står för aktualitet, integritet samt branschledarskap och sitter på bred och djup kompetens. Vi har en ledarroll genom att vi identifierar strategier och vi effektiviserar kundens processer för ökad koncentration på huvudaffären med en stabil grundplattform för flexibla lösningar. Vi satsar på målstyrda arbetslag som får stöd av specialister, och breddar och fördjupar ständigt våra kunskaper för att utveckla strategiskt hållbara lösningar. Vi arbetar ständigt med kontinuerlig egen kunskapsförbättring för att lyfta fram nya och annorlunda synsätt och har byggt upp gedigen in-house-kompetens med vilken vi utvecklar och förädlar arbetsprocesserna. Vi arbetar för målgruppsanpassade lösningar för att ge kunden ökad produktivitet och konkurrenskraft och för att optimera resursanvändningen och effektiviteten och fokuserar på mänsklig interaktion, pedagogik och kreativitet”.
Prova själva! Man kan visst också slumpa fram hela blogginlägg när man inte har tid att blogga. Välj ”Lite vänsterinriktat, opoplitiskt eller lite högerinriktat” längst ner i rutan klicka på ”Skapa en ny bloggdag” överst! Alldeles för korta för min blogg dock… Glöm inte att jag numera bringat ordning ur kaos genom Alla inlägg. Och missa inte Pär Ströms föredrag! Och följ genusfrågan även hos Pelle Billing, Aktivarum och Matte Matik!
Lästips: Dags att ta strid för den svenska yttrandefriheten!
Tanja Bergkvists Blog 
Utmärkt idé med en ”Alla inlägg”. När jag en gång för länge sedan upptäckte din blogg så ägnade jag de närmaste 2-3 dagarna åt att läsa allt. Så jag är en av de där du observerat verkar läsa hela bloggen på en gång.
Det här gör det förstås lite lättare att botanisera. En slags publikationslista för dina ‘internrapporter’ i genus kanske man kan säga?
VART ÄR VI PÅ VÄG? – LUGN, STOREBROR HÅLLER DIG I HANDEN FRÅN VAGGAN TILL GRAVEN
Sveriges Förenade Studentkårer ger sig ut på en landsomfattande turné för att lära ut de rätta knepen för att avvärja patriarkatets överallt hotande och lurande HÄRSKARTEKNIKER. Och i Karlstad hålls en två dagar lång jämställdhetskonferens, syftande till att äntligen bringa ordning och trygghet inom livets flesta områden.
Vi bockar och niger och tackar och suger åt oss, vi hjälplösa små kryp i livets ostrukturerade djungel!
Men vänta! Ovanstående är dock bara en munsbit av den jäsande och svällande, statsfeministiska godhetskakan. Här en smakbit till:
På många platser finns de, från Luleå i norr till Helsingborg i söder. Rättighetspoliserna – Sveriges Antidiskrimineringbyråer / Rättighetscenter.
”Sveriges Antidiskrimineringsbyråer är ett nätverk av ideella antidiskrimineringsbyråer som lokalt och regionalt verkar för mångfald, likabehandling och jämställdhet. Alla byråer är fristående, men vi har samma uppdrag och samarbetar med varandra och med Diskrimineringsombudsmannen.”
ÄR DU FÖRÄLDER? DENNA BOK KLARAR DU DIG INTE UTAN:
”Sveriges Antidiskrimineringsbyråer har tagit fram en bok på temat förvärvsarbete och föräldraskap, som en del av en nationell kampanj. Under vecka 40 kommer de olika antidiskrimineringsbyråerna lansera boken runt om i Sverige.
Förhoppningen är att skapa medvetenhet kring frågan om hur män och kvinnor kan ges lika möjligheter att arbeta och ta hand om sina barn – en fråga som är av högsta vikt för ett jämställt samhälle.”
400.000 MOT DISKRIMINERANDE (= LÄTTKLÄDD) REKLAM
”Under vårterminen kommer tre till fyra gymnasieklasser i Örebro att ingå i ett projekt kring könsdiskriminerande reklam. De får gå en utbildning som innehåller ämnen som juridik, GENUS och kommunikation.
Bakgrunden är att Rättighetscenter i Örebro har fått ett bidrag på 400.000 kr för ett projekt kring könsdiskriminerande reklam. Bidraget kommer från statliga Ungdomsstyrelsen och startar i slutet av året.” (SVT Tvärsnytt 5/11 2009.)
OCKSÅ EU-PROJEKTET ”AGERA” FINANSIERAR
”Mellan den 26 juli och 1 augusti pågår Pridefestivalen i Stockholm, och Sveriges Antidiskrimineringsbyråer finns på plats för att tala om relationen mellan makt, ansvar och diskriminering. Det är genom det EU-finansierade projektet AGERA som antidiskrimineringsbyråerna deltar i årets festival.”
LIKSOM KOMMUNERNA
”Örebro kommun har beslutat att stödja Örebro Rättighetscenters verksamhet med ett bidrag på 150 000 kronor. Motiveringen är att Rättighetscenter är en viktig aktör i arbetet mot diskriminering i kommunen.”
Dr Jonsson, ja du är en av dem, ha ha 🙂 Å andra sidan är ju varke inlägg fullt med flera saker så det är fortfarande inte helt optimalt, men jag har ju en sökfunktion på bloggen iofs, den kanske funkar. Jag måste sätta ihop bloggen till en bok och sälja under ”Feministisk litteratur”. Den kanske kan bli en obligatorisk kursbok för alla som läser genusvetenskap?
@Tanja: ”framtida statsminister”
Rätt inställning! Det får man verkligen hoppas.
Och att du i så fall också blir den FÖRSTA kvinnliga statsministern i Sverige, för när vi ÄÄÄNtligen fär det kommer ju alla feminsiter och genusvetare/piloter/coacher… att vara så jättelyckliga och fira detta i dagarna sju. Jag ser framför mig hur stor deras glädje över ”rätt kön” på statsministern kommer att vara i det läget. 🙂
😀 😀 😀
Info, 400.000, vi hade ju kunnat bygga ett helt universitet för de pengarna, utan genus. Dags att söka pengar kanske, med lite hjälp från floskel-genetaorn ska det nog gå bra! 🙂
@Tanja: Jag gillar din tätbefolkade lista av titlar.
Det om något visar väl att du skulle vara en lämplig statsministerkandidat eftersom du representerar så många olika sorts yrken och intressen. Du skulle kunna vara den starka enande kraft som nationen kanske behöver för att lyfta sig, helt enkelt.
SÖTNOSAR OCH PLATTNOSAR
Jaså – det var Tommy den här gången! Nu förstår jag, vad du menade i samband med presentationen av Siftscha: att jag skulle få se de andra också ”vid tillfälle”.
Du lät dig naturligtvis fotograferas tillsammans med alla fyra, den ena efter den andra, vid ett och samma tillfälle. Eller hur? Jag känner bl.a. igen tröjan och örhänget och hårets fall (och sminkningen)…
… och apropå titlar så har jag redan sen tidigare noterat att genuslägret gärna frågar efter t.ex. dina eller Pärs formella meriter inom Genus.
Det är ju intressant eftersom flera som idag kallas genusvetare inte heller har disputerat inom genus, utan t.ex. juridik, teologi, eller som Tiina, i teater- film- och litteraturvetenskap. Varför då inte lika gärna matematik?
Och gissningsvis har inte heller alla de tusentals som hoppas bli min och allas vår ”andrepilot” genom livet en doktorsexamen i genus heller. Kanske i många fall inte ens en högskoleexamen. Så varför då inte lika gärna en civilingenjörsexamen? [”Doktorinnan” låter förresten hälsa att platsen som andrepilot är tagen. Back off!]
Vad gäller antalet s.k. ”peer-review:ade” (anonymt granskade) internationellt publicerade vetenskapliga artiklar inom genusvetenskap så är skillnaden mellan Pär Ström och en genomsnittlig genusprofessor obefintlig, eftersom de enligt Bo Rothstein (2006) endast tycks publicera 0.66 sådana per decennium i snitt, och dessutom har/hade många ett nollresultat enligt Rothstein.
http://www.dn.se/debatt/svenska-genusforskare-haller-inte-mattet-1.563575
Då galenskaperna inte pågått systematiskt i mycket mer än tre decennier så gissar jag att en svensk genusprofessor typiskt har 0-2 internationella publikationer inom sitt område, och eftersom en professors publikationslista vanligtvis inkluderar även doktorandernas arbeten varpå professorn sätter sitt eget namn, så kan man gissa att de allra flesta som idag doktorerar/doktorerat i genus inte har någon enda internationell publikation att luta sig mot.
Jag antar att Pär Ström (och du Tanja) också fortfarande ligger på noll där, vilket betyder att ni har precis lika många internationella publikationer i Genus som majoriteten av landets genusforskare. En intressant tanke.
Pär Ström har ändå gjort en sorts monografi av sin deltidsforskning, med titeln ”Mansförtryck och kvinnovälde”, och själv skulle du med dina 146 blogginlägg kunna göra en sammnläggningsavhandling. Och eftersom både du och Pär – till skillnad mot mycket av genusmaffian – tål kritik av era analyser och tillåter en fri och öppen debatt i respektive bloggs kommentarsfält, så kan man säga att era arbeten blir kontinuerligt ”peer-review:ade” fastän retroaktivt.
I slutändan betyder det att era deltidsansatser inom genusvetenskap faktiskt är betydligt mer välgranskade och utsatta för konstruktiv kritik än de mångmiljonsponsrade motsvarigheter som görs bland ryggdunkande genustanter som säger ”det här var spännande och normkritiskt”.
Det kan inte finnas många med samma klarsynta, breda och djupa kompetens som du, Tanja. Du har min fulla respekt och tillika min röst om du skulle ställa upp som statsministerkandidat 🙂
Du är obetalbar att läsa, Tanja. Jag förstår att en person med den integriteten du har och din verbala uttrycksförmåga sätter skräck i makthavarna. Go, go, go, Tanja!
Ännu en genusvetarutbildning läggs ner
Apropå – ”Dags att ta strid för den svenska yttrandefriheten!”
… så är det väl i så fall ”fem i tolv” – därför att Reinfeldt är ju inne på en helt annan linje (video 8 min), tyvärr tyvärr… 😥
”Kan man någon gång ta och fylla sina floskler med någon form av substans vore det ju bra.” Och detsamma kan väl sägas om ditt inlägg. Delta vid konferensen och fäll en dom efter det, istället för att breda ut med en raljant kritik som är, just det, substanslös. Hätskheten på denna blogg är anmärkningsvärd, vilket gör att det hela känns som ett besök på ett avträde. Om nu ”PK-maffian” eller ”vänsterextremisterna” etc är så oerhört provocerande, så kan du väl bemöta dem i sak? Och om ”postmodernism” nu är så hopplöst, så kan du väl försöka bemöta de vetenskapsteoretiska problem som följer i dess spår, istället för att gapa. Om du menar att landets akademier fallit i händerna på något slags vansinniga matriarker, så är det väl så mycket viktigare att kunna bedriva en välgrundad kritik, istället för att ordbajsa?
Såg ett klipp med dig på Youtube nyss. Visste inte att du var från Sölvesborg, eller nånstans i närheten (låter så på dialekten)?
Precis!
Dessutom förekom en hel del personangrepp mot både honom och Billing (billiga härskartekniker), vilket borde rendera en avstängning (eller två)eftersom det faktiskt inte är tillåtet enligt genuslistans egna regler. Genuseliten lever uppenbarligen inte som de lär…
C.: Ett exempel från denna blogg på hur galet högsta jämställdhetshandläggare vid ett anrikt svenskt universitet kan agera och få universitetsledningen med sig. De är väl just sådana som konfererade i Karlstad. Se
TILL SOCIALA KONSTRUKTIONEN SIGN. ”C.”
Jag antar, att du kommer att få ett uttömmande svar av sign. Erik i morgon. Själv har jag ett par kommentarer från GenysNytt idag på lager, som kan passa som en liten reflektion med anledning av dessa dina rader:
”Om nu ”PK-maffian” eller ”vänsterextremisterna” etc är så oerhört provocerande, så kan du väl bemöta dem i sak? Och om ”postmodernism” nu är så hopplöst, så kan du väl försöka bemöta de vetenskapsteoretiska problem som följer i dess spår, istället för att gapa.”
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Info 1: FEMINISTISK KONST
42 miljoner kronor avsattes nyligen av Moderna museet för inköp av konstverk av ENBART kvinnliga konstnärer. Satsningen har samtidigt utvidgats till landsomfattande, avslutade, pågående och kommande inventeringar av alla konstmuseers samlingar UR ETT GENUSPERSPEKTIV. Huruvida övertalig, manligt producerad konst som ett slutresultat av dessa kostsamma undersökningar ska kasseras (förpassas till soptippen) intill dess att könsjämvikt uppnåtts, har ännu inte framgått.
FÖRENING FÖR FEMINISTISK KONST
Föreningen JA är en viktig förening, som förmodligen kan se fram emot rundliga bidrag från Kulturrådet. Föreningens ambitioner framgick klart och tydligt på dess hemsida redan 2005:
”Ja! är en förening vars syfte är att skapa gynnsamma förhållanden för konstarbetare vars verksamhet bidrar till att störta manlig överordning, etnisk överordning och hierarkier kopplade till fysisk och psykisk förmåga, sexualitet och klass.
JA! är en separatistisk förening för konstarbetare vars verksamhet har sin utgångspunkt i feminism med ett intersektionellt perspektiv.
JA!:s målsättning är att STÖRTA DE STYRANDE PATRIARKALA, RASISTISKA OCH KAPITALISTISKA MAKTORDNINGARNA genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet.”
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Info 2: FÖRENINGEN ”JA” NU PÅ MODERNAUTSTÄLLNINGEN 2010
Vem tror ni tillhör de få utvalda i den nu pågående, postmodernistiska s.k. Modernautställningen på Moderna museet – om inte just Föreningen JA! – se deras programförklaring i min kommentar ovan.
Enligt bloggen ”Vanja Hermele – med genusglasögon på” (5/11 2010) uttalade sig en ”företrädare för en statlig konstinstitution” så här på en enkätfråga (2009) från KRO och KIF:
”Generellt ger vi de kvinnliga konstnärerna en framskjutande position – det gäller för alla de 18 salarna. Ju närmre man kommer vår tid, desto mer dominerar kvinnorna. Det är nästintill så att vi får anstränga oss för att ge akt på balansen i omvänd ordning.”
”Din andrepilot” förresten: Låter inte det lite DDR 2.0? Kan man inte få bestämma nånting själv längre? Måste varje någotsånär position idag ha en andrepilot för att det inte ska kunna bli fel?
Tycker det låter som den obligatoriska ”fackföreningskillen” gangsterfilmer, ”turistguiden” man fick 24/7 i det gamla Sovjet, eller den mycket intresserade ”grannen” i DDR?
Jag förstår inte det här.
Man måste vara genusforskare för att ha en åsikt om genus? Men hur många finns det i Sverige med en fil. dr examen i genusvetenskap? Nästan alla dessa ”genusforskare” är ju sociologer, social-antropologer, historiker (tex. Yvonne Hirdman, statsvetare och gud vet vad.
Varför kan inte en civilingenjör i teknisk fysik från KTH föreläsa om genusfrågor? Sedan förstår jag inte det där med att man måste vara forskare för att ha en åsikt om någonting akademiskt.
Jag som trodde genusvetarna tyckte det var viktigt med ”tvärvetenskaplighet”. Jag menar, de vill ju lära teknikerna, biologerna och läkarna hur man genom narrative kan nå högre vetande, och därför på sikt kan nå ett botemedel för HIV.
Jag tycker ju att Tanjas blogg har rätt bildat folk. De flesta av oss som skriver här har minst en fil. kand. i någonting och är antingen på Universitet som studenter eller lärare. Det är ju inte direkt så att vi alla är lågutbildade. Info, Tanja och QED har ju till och med doktorsexamina.
Jag tycker det är tråkigt att detta HBTQ-folk är så jävla oförskämda. Jag menar, Pär Ström är ju verkligen jättesnäll, i alla fall det jag har läst på hans blogg och när jag sett honom i TV.
Han pratar ju om verkligen jämställdhet. Visst, vi som skriver här på Tanjas blogg är ju riktiga reaktionära högerspöken. Men det gör vi ju ingen hemlighet av. Pär Ström är dock som vilken snäll social-liberal som helst.
Något säger mig att varken Tanja eller Per Ström kommer bli inbjudna på nästa genusparty. 😦
Andrepilot = ”back seat driver”. En som sitter och tycker en massa om hur saker och ting ska hanteras, utan att göra något själv.
Helt OT, men doktorn har skrivit kritiskt om EU vid något tillfällr har jag för mig. Det här lysande talet är musik för öronen för EU-skeptiker:
Dr Jonsson, ”Jag gillar din tätbefolkade lista av titlar. Det om något visar väl att du skulle vara en lämplig statsministerkandidat”. Ha ha, ok jag får bygga ut den och kandidera i nästa val då ;-).
Info, helt korrekt – samma tillfälle med alla fyra katter! Så nu har jag presenterat Siftscha och Tommy. Då är det Roland och Snezinka kvar! 🙂
Tänkte du använda något av motiven för att måla en tavla? Eller du har ju slutat med måleriet. Det var förresten länge sedan du lade ut din konst med tillhörande tolkning på bloggen, gör gärna det snart! Dina konstverk är uppskattade – i alla fall av mig. Och som härskarinna över denna blogg välkomnar jag dina målningar på den! 🙂
Just nu har jag en fantastisk utsikt från mitt fönster – nämligen denna: http://www.sidewalk-astronomy-club.com/links.html Dags att plocka fram teleskopet nu i vintermörkret!
Dr Jonsson, ja Rothsteins artikel ”Svenska genusforskare håller inte måttet” är talande! Jag vill minnas att repliken gick ut på att man ju i Sverige kommit så mycket längre i genusfrågan (sant iofs, men inte så positivt…) och därför kan man inte bli bedömt av mindre kunniga och mindre insiktsfulla genusvetare i andra länder. Alla genier är missförstådda, typ, var väl det man hade att säga till sitt försvar.
”I slutändan betyder det att era deltidsansatser inom genusvetenskap faktiskt är betydligt mer välgranskade och utsatta för konstruktiv kritik än de mångmiljonsponsrade motsvarigheter som görs bland ryggdunkande genustanter”. Det har du faktiskt rätt i! 🙂
NisseNyfiken, tack! 🙂 Varje röst räknas! Nåja, inte om man fuskar med rösträknandet. Jag behöver därför placera ut en valobservatör vid varje valstuga 2014. Ställer du upp?
Cavatus, sätter jag skräck i makthavarna? 🙂 Jag trodde det bara var genusvetarna? Men du har rätt, ALLA är illa ute när jag är på krigsstigen! Alltså alla fiender. Kan man nedmontera fienden med en blogg? Intressant projekt, och jag som älskar nya utmaningar! Fick just en idé! Och lite storhetsvansinne, eller kanske man ska kalla det hopp för framtiden. Men allt får inte hänga på mig, och bör inte heller göra det, inte för att jag inte ska bli överbelastad utan av strategiska skäl. Jag jobbar faktiskt hårt på att hålla låg profil. 😉 Under tiden utbildar jag mina soldater till att bli kopior av mig själv. Jag kan ju faktiskt avlida på slagfältet, och då får ju inte Kampen dö ut bara för det.
QED, vad tragiskt – världen kommer ju att gå under! 🙂
Josef – tack för denna Agendavideo!
C. jag har bemött dem i sak: Radio https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/03/06/filosofiska-rummet-imorgon-sondag-kl-17/ Riksdagen: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/03/11/mitt-anforande-i-riksdagen/ som du kan se i detta inlägg (och även TV – se inlägget, och se här för artiklar i svd: https://tanjabergkvist.wordpress.com/om-bloggen/ ).
Man vill lägga locket på från den andra sidan får jag en känsla av. Rosenberg ville eller kunde inte delta i P1, och intressant nog så hoppade den genusvetare som man bjudit in i Riksdagen av dagen innan debatten (”fick förhinder”) – det var alltså meningen att jag ensam skulle debattera mot Anna Ekström, Carina Hägg (s) och en genusvetare. Nu blev det bara jag mot två. Men de hade kunnat ta 100 – jag hade hela publiken på min sida ändå. Ledsen att behöva kasta sanningen i ansiktet på dig så här… Häromdagen blev jag inbjuden till Lunds universitet för att diskutera genuscertifieringen, det kommer att ske efter nyår någon gång, mars-april på ett seminarium. Jag diskuterar gärna sakfrågor, det är i själva verket det jag gör.
I det första fallet (radio om genuscertifiering) tar man avstånd ifrån sin egen rapport när jag börjar citera ur den. I det andra fallet (Anna Ekström, Riksdagen) sade man sig stå bakom det jag citerade från en annan rapport:
Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”
Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”
Läs mina inlägg, och länkarna i dem, innan du kommer med substanslös kritik.
Olle, jag är född och uppvuxen i Lund, flyttade till Sthlm år 2000.
Dalahest, ”Genuseliten lever uppenbarligen inte som de lär”. Precis, för då hade de ju blivit brandmän, jobbat i insatsstyrkan eller blivit bilmekaniker. Tur att de inte är i insatsstyrkan förresten, den kommer jag ju att använda mig av när tiden är inne att störta Genusväldet ;-).
Skulle jag beskriva en ”vänsterextremist” på ditt sätt Tanja så vore min politiska karriär över. Kanske finns det också ett genusperspektiv i detta förhållande 😉
Info, ”JA!:s målsättning är att STÖRTA DE STYRANDE PATRIARKALA, RASISTISKA OCH KAPITALISTISKA MAKTORDNINGARNA genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet.”” Ha ha, intressant, kände inte till JA! De tycks ju ha lyckats med sin strukturella omfördelning. Kanske inte den ”kapitalistiska maktordningen” inom konst, vad man nu menar med det…
@Tanja:
Rothsteins artikel är verkligen en tillgång i debatten om vilken auktoritet man bör tillmäta landets genusvetare.
Jag refererar till den i tid och otid (som ni kanske märkt), och det gör jag bl.a. för att kanske nån från svensk genusvetenskap vill korrigera siffrorna. Eller Rothstein själv, för den delen. Artikeln ä ju trots allt sen 2006, och möjligen har siffrorna förbättras, och jag är inte den som vill argumentera med dåliga fakta. Inte för att det skulle stärka deras sak särskilt mycket om de nu ökat t.ex. till 0.73 artiklar/decennium i snitt. Det är fortfarande skrattretande för en professor.
Men så vitt jag kan se så har man varken i replik till Rothstein eller senare visat att hans siffror är fel, så antagligen är det precis så där illa.
Precis som du säger så har jag mest sett att deras respons är att diskutera olika infallsvinklar på huruvida det verkligen ska vara nödvändigt att publicera sig internationellt. Och de reflexmässiga personangreppen på Rothstein förstås.
Robert, verkligen? Det var ju mest ett skämt, jag skulle inte formulera det så om jag blev tillfrågad i ratio eller TV ju. Ha ha, men det hade låtit ganska kul :-).
Dr Jonsson, vad har hänt? Du hamnade inte i granskningskön – fantastiskt! 🙂
Dogdylan, Dr Jonsson har också doktorsgrad 🙂 ”Jag som trodde genusvetarna tyckte det var viktigt med ”tvärvetenskaplighet”. ” Jo, som i projektet tvärvetenskapliga möten för 11 miljoner: http://vrproj.vr.se/detail.asp?arendeid=47871
”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar, problematisera dem och undersöka möjligheterna till kunskapsutveckling genom ytterligare överskridande av ämnesgränser… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”
Nej precis! Spamfiltret har visst mognat lite.
Det gick faktiskt bra med alla kommentarer i den här tråden utom den där jag hade en länk. Då fastnade det ändå. Men jag är nöjd i alla fall för tidigare så fastnade allt.
Om nåt år eller två så kanske de litar på mig även när jag källhänvisar. 🙂
Ja … deras definition av tvärvetenskap är nog i första hand att Genus lägger sig tvärs över all annan vetenskap …
Nordbo, Tack för video! Ja det är många som är kritiska mot det som EU kommit att utvecklas till. Jo, jag har skrivit några inlägg i ämnet:
https://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/06/14/lite-eu-info/
https://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/10/13/eu-det-nya-sovjet/
… eller möjligen går på tvärs med all annan vetenskap.
Dr Jonsson, du tycks ha fixat problemet med att alltid hamna i kön. Men så har du ju också doktorsgrad!
Ja, det har jag ju faktiskt. Kanske spamfiltret fattat det och visar mig lite respekt nu äntligen 😉
Hej Dogdylan förresten. Bra kommentar.
FÖNSTERUTSIKT, MÅLNING M.M.
Till Tanja.
”Tänkte du använda något av motiven för att måla en tavla?”
Nej, som du vet kan jag visserligen måla damer men inte kläder på damer. Vilket möjligen kan bero på, att jag knappast ens har försökt. Katter skulle jag säkert kunna måla – om jag inte för länge sen nödgats upphöra med att framställa mina såväl ur ett genusperspektiv som ur diverse postmodernistiska perspektiv alltför stötande och inkorrekta alster.
JO, FÖR RESTEN – klänningen på den vackra eskortflickan på målningen ”Venus i Kungsträdgården” tycker jag att jag har lyckats riktigt bra med. Den återgår på en verklig klänning, som satt på en verklig eskortflicka (som på den tiden inte var förbjuden) – som jag sett tidigare under sommaren under några ögonblick just på samma plats. Alltsammans då blixtsnabbt avfotograferat genom ögonens linser och lagrat för framtida bruk på min hjärnas hårddisk.
Vad gäller skärpet och halsbanden – det var just då modernt med flera halsband samtidigt – så hämtade jag delvis inspiration på den dåvarande parfym- och accessoaravdelningen på Åhléns. Ringen på pekfingret är mitt eget guldsmedsarbete. Kavaljerens kläder är också mina egna fantasiskapelser.
Jag tycker mig känna igen din spännande fönsterutsikt från en rymdfilm, som jag såg en gång på Cosmonova. En nebulosa, skulle jag gissa. Håll utkik efter svar om Guérin
@Info: ”störta … hierarkier kopplade till fysisk och psykisk förmåga …” 😀
Hierarkier, minsann!
Ja, det vore ju hemskt om vi hade ett samhälle där fysisk eller psykisk oförmåga spelade nån som helst roll för hur man lyckas med olika saker. Oförmåga överhuvudtaget för den delen. Tur att det finns föreningar som jobbar på att få bort alla såna avarter.
Själv kräver jag att få bli lika hyllad och välfinansierad som Zlatan för mina betydligt mer mediokra resultat som fotbollsspelare. De beror ju bara på fysisk oförmåga (övervikt och dålig kondis) och kanske brist på vinnarskalle (= psykisk oförmåga). Jag kräver följaktligen att bli upprättad från förtrycket av denna hierarki ”genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom fotbollsområdet”.
För detta tänker jag starta föreningen JAG! 😉
Tanja:
Det första inlägget var jag redan bekant med, däremot inte det andra.
Vad gäller genuscertifiering och dess vara eller icke-vara kan jag inte på långt när drista mig till att fälla en dom. Jag skulle säga att en genusmedvetenhet som del av olika discipliners självförståelse/-reflektion i sig är något gott. Det kan utgöra ett gott redskap för att reflektera över undervisningssituation (att åskådliggöra eventuella bias i relationen mellan lärare-elev, elev-elev på sexistisk grund som generell uppförandekod är väl knappast negativt) men kanske främst ämnesområdets historia. Genom det senare kan ju faktiskt genus, bland många andra intressanta kategorier och verktyg, utgöra en del av en kunskapsproduktion/historieskrivning som i slutändan syftar till att göra vetenskapsområdet mer transparent. Och med avseende på dessa två aspekter: what’s the harm? Jag har dock inte klart för mig vad dess (genuscertifieringens) omfattning är tänkt att vara. Det vore väl svårt att se relevansens för något slags genusperspektiv inom tillämpat arbete inom, tja jag vet inte, dataprogrammering eller dylikt. Däremot tror jag inte att någon på fullaste allvar skulle mena att genuscertifiering på något sätt är en metod för produktionen av intressant data vid LHC (CERN), så här tecknar du nog en nidbild (likaså att genuscertifieringen skulle innebära att genusaspekter på den egna verksamheten vore det primära snarare än ett komplement).
”Jag diskuterar gärna sakfrågor, det är i själva verket det jag gör.” Jag är inte övertygad. Jag anser att det finns gott om skräckbilder, men istället för att sätta fingret på varför finansiering av ”gender studies” vore hemskt, eller varför genusvetenskap vore dålig vetenskap, så upprepas uttalanden i stil med ”substanslösa floskler” i oändlighet likt ett mantra. Personligen har jag under min egen studieväg, hur långt nu den är kommen, so far haft entydigt intressanta möten med genusperspektiv inom historia, idéhistoria, vetenskapshistoria, religionsvetenskap, sociologi, vetenskapssociologi etc. I det material jag har tagit del av har genusaspekter varit relevanta och träffande i relation till vad som studerats/empirin. Det finns ingenting i min egen erfarenhet som skulle underbygga den dystopiska bild av ”genusmaffians” dominans som här tecknas.
Vad gäller begreppet ”hegemonisk maskulinitet” anser jag att det, i den ringa utsträckning som jag kommit i kontakt med det, varit rätt bra. Att studera hur manlighet representeras, reproduceras etc inom olika verksamheter behöver ju inte på något sätt vara uttömmande eller exkluderande och på något sätt erhålla tolkningsföreträde framför andra intressenta perspektiv. Om jag förstår citeringen riktigt tillskriver författaren ”hegemonisk maskulinitet” den huvudsakliga betydelsen bakom underpresterande skolpojkar, eller? Jag är inte helt övertygad, men visst är det, utifrån högst personliga erfarenheter, ett stort problem. I egenskap av ung, för vilken avståndet till grundskola/gymnasium inte är särskilt avlägset, så är jag benägen att medge att en ”hegemonisk maskulinitet” helt klart försvårar studiesituationen. Jag antar att begreppets innehåll är lokalt och skiftande, och att det således i vissa sammanhang mycket väl kan vara helt förenligt med olika manliga ideal att också vara högpresterande plugghäst, men i min egen uppväxtmiljö var det absolut inte det, och det kan mycket väl visa sig att den dystra bilden har betydligt större spridning.
C:
”Kan man någon gång ta och fylla sina floskler med någon form av substans vore det ju bra.”
Precis, så var ser vi den efterlysta substansen från dig.
”Och detsamma kan väl sägas om ditt inlägg. Delta vid konferensen och fäll en dom efter det, istället för att breda ut med en raljant kritik som är, just det, substanslös.”
Vilket är helt irrelevant eftersom du själv inte presenterat någon substans som hon går emot. Man behöver inte bevis för att kritisera något obevisat (Russels teapot)
”Hätskheten på denna blogg är anmärkningsvärd, vilket gör att det hela känns som ett besök på ett avträde.”
Såväl hätskhet som hur det känns för dig är helt irrelevant för det ämne du kommenterar. Dina känslor är inte ett vitten värda som verklighetsbedömning och allt du sagt som försvar för din åsikt kan för allt i världen lika gärna användas som försvar för Nazityskland. (Gwin undanbedes)
”Om nu ”PK-maffian” eller ”vänsterextremisterna” etc är så oerhört provocerande, så kan du väl bemöta dem i sak?”
Om de hade nån konkret sak det gick att bemöta så vore det bra men exempelvis hela ditt svar innehåller inte ett enda sakpåstående. Din text kan handla om precis vad som helst.
”Och om ”postmodernism” nu är så hopplöst, så kan du väl försöka bemöta de vetenskapsteoretiska problem som följer i dess spår, istället för att gapa.”
Den gör ett absolut påstående att det inte finns absoluta påståenden, dvs den gör undantag för sig själv bara för att annars gör den egna teorin egna teorin omöjlig
Vilket alla redan VET så sluta gapa.
”Om du menar att landets akademier fallit i händerna på något slags vansinniga matriarker, så är det väl så mycket viktigare att kunna bedriva en välgrundad kritik, istället för att ordbajsa?”
Du verkar ha svårt att fatta
Då vansinniga matriarkers påståenden i sig inte innehåller välgrundad kritik finns inget att bemöta
Man kan inte motbevisa något som är helt obevisat. För att kunna motbevisa saker måste det först finnas bevisa att bemöta.
Några sådana har du inte presenterat.
Hon är inte bara utvecklingskonsult, utan pedagogisk utvecklingskonsult. Det du! Och inte nog med det, hon är desutom kognitiv handledare. Det betyder att hon sitter vid sidlinjen och skriker: Tänk positivt Tanja! Tänk positivt för fan! 😉
Erik, vad jag efterlyser är en saklig och vetenskapsteoretiskt orienterad kritik av de fenomen Tanja Bergkvist bedriver korståg emot (och här tycks ju faktiskt genusmaffian ganska maktfullkomlig). Min kritik består i att efterlysa, just det, en kritik värdig namnet. Jag förstår inte riktigt vad du efterfrågar. Om jag anser Bergkvists harranger mot genusmaffian (i singular, märk väl, vilket i sig är dubiöst) i huvudsak är retoriska, så ska jag göra just vad? Ska jag plötsligt företräda den förmenta genusmaffian och ge ”substans” åt en mängd hypotetiska utsagor som kan tillskriva densammas?
Jag ser inte varför vare sig hätskhet eller min upplevelse av bloggläsningen som jämförbar med ett besök vid latrinen vore irrelevant. Bloggen utgör inte bara en mängd utsagor att stödja eller dementera, den porträtterar också (och framför allt) en förment entydig utveckling inom svenska institutioner, som framför allt utgörs av nidbilder. Att skriva om en företeelse på en blogg är en kommunikationsväg, och om det huvudsakliga medlet för kommunikation består av demonisering, finns det ganska goda grunder att förhålla sig skeptisk.
Min text innehåller ganska tydliga sakpåståenden, det vill säga att bloggens kritik av ett så kallat genussverige är dåligt underbyggd. Vad mer begär du? Ska jag behöva gå i försvar för denna entitet och uppställa en mängd hypotetiska sakpåståenden som ställföreträdare för att sedan låta Tanja besvara frågorna? I don’t get it. På samma sätt skulle vi gott kunna klassificera din kritik av min kritik på samma sätt, då den inte levererar sakpåståenden av rang (annat än irrelevanta sådanda, av typen ”alla vet vad postmodernism är och det är logiskt inkonsistent yadayada”). Meningsfull diskussion vi får då, Erik, eller hur.
Jag tror inte att du har förstått vad ”postmodernism” innebär. Av dig, liksom av många andra självutnämnda motståndare till vad som tydligen ska vara något slags enhetlig skolbildning som levererar ”absoluta påståenden” som därtill (och bekvämligt nog) påstås vara självupphävande, är postmodernismen tydligt avgränsbar och även vederlagd. Så är inte fallet.
Jag börjar allvarligt bli orolig för hur tillståndet är i Sverige då vi köpt nästan varje liten beståndsdel av post-modernismen, multikulturalismen, kulturrelativismen, socialkonstruktivismen, feminismen, internationalismen, post-kolonialismen osv.
Vi är i princip på väg mot en katastrof och omröstningen om Sveriges ny grundlag bevisar ju att de rödgröna och alliansen mer eller mindre anser att Sverige och svenskarna skall socialiseras in i något slags sinnesjukt post-modernistiskt nihilistiskt tillstånd. Igår gick detta att läsa på DN-debatt:
”Hiv- och straffrättsexperter: Bara den som avsiktligt har överfört hiv till en annan person ska åtalas. I dag, när det finns effektiv behandling, är hiv inte längre en dödlig sjukdom. Det finns ingen studie som visar att straff för hivöverföring minskar spridningen av viruset. Därför bör smittskyddslagen genomgå en grundlig översyn, informationsplikten avskaffas och bara de som avsiktligt överfört hiv åtalas, skriver Inger Forsgren, Anders Karlsson, Åsa Regnér och Per Ole Träskman.”
http://www.dn.se/debatt/informationsplikten-om-hivsmitta-maste-avskaffas-1.1216074
HIV är tydligen ingen dödlig sjukdom. Den kan tydligen jämföras med vilken könssjukdom som helst, som kan botas med antibiotika. Eftersom HIV är en sjukdom som kan ”botas” – så skall man inte längre behöva uppge att man har HIV innan man har sex med människor. Detta skulle ju göra HIV-mannen oskyldig.
Detta påminner om den här FN-studien om omskärelse och HIV. Tydligen så smittar inte HIV om man är omskuren. FN och Gates Foundation har därför satsat stora pengar på att afrikanska män skall skäras om. Judarna och muslimerna slog klackarna i taket. Sedan kom det ju fram att den minskade risken mer eller mindre inte motiverade omskärelse. Men det talar ju ingen om.
Mer där till. Gambias president Yahya Jammeh kan ju ”heala” människor från HIV. Dock bara på söndagar. På måndagar kan han heala människors diabetes. Jag tycker att Sveriges Landsting och kommuner skall sluta ett kontrakt med honom så de kan bota våra HIV-sjuka och diabetessjuka på löpande band!
Det är nästan så man önskade att Gustav Vasa inte befriat oss från dansken.
Postmodernism kan mycket riktigt inte ha någon precis definition, eftersom den är anti-det-mesta. En absolut sanning man tycks hålla sig med är att det inte finns någon absolut sanning och man inte bekymrar sig över motsägelsen. Postmodernism passar det postintellektuella tillståndet inom vissa ämnen med politiska ambitioner.
Man skulle ju kunna vända på steken och föreslå ”empiri- och rationalitets-certifiering” av främst genusforskningen men även alla annan ”mjuk” forskning med politiska förtecken, där vi matematiker och naturvetare istället fick sätta upp de kriterier som skulle gälla för att få certifikat.
”What’s the harm” om genusvetare ges verktyg för att i en process reflektera över huruvida deras slutsatser stöds eller förkastas av det empiriska underlaget, vilken konfidens det empiriska underlaget ger för de utsagor man gör, och huruvida slutsatserna överhuvudtaget är logiska och rimliga?
För att behålla certifikatet skulle bl.a. krävas att all verksamhet på institutionen kan redovisa att man alltid där så är möjligt ställer upp ett flertal alternativa förklaringsmodeller, att man aktivt försökt motbevisa den förklaringsmodell man till slut valt, och att man noggrant motiverar varför man anser att det empiriska underlaget stödjer det val man gjort och varför det inte lika väl kan förklaras på annat sätt.
Till att börja med. (Om regeringen ger mig uppdraget att ingå i Delegationen för Empiri och Rationalitet i Genus [DERG] så återkommer jag gärna med mer fullständiga kriterier. Förhoppningsvis efter att ha konsulterat meddelegater, bl.a. Dr. Tanja Bergkvist)
What’s the harm?
Vi kan väl börja certifiera i den änden? Elller … ?
C:
”Erik, vad jag efterlyser är en saklig och vetenskapsteoretiskt orienterad kritik av de fenomen Tanja Bergkvist bedriver korståg emot (och här tycks ju faktiskt genusmaffian ganska maktfullkomlig).”
Du verkar missa poängen C. Vetenskapsteoretiskt orienterad kritik riktar man mot vetenskapliga fenomen, inte politiska fenomen. Som vår historia bevisar var vetenskapen helt oförmögen att hantera marxismen. För att citera historikern Richard Evans: ”Förintelsen av judar i koncentrationsläger var inte retorik”
”Min kritik består i att efterlysa, just det, en kritik värdig namnet.”
Kritik av vad? Vad är det du menar skall/kan kritiseras? Du verkar inte förstå problembeskrivningen. Problemet är alltså att dessa saker ges legitimitet alls. Vilket Tanja gör humor av.
”Jag förstår inte riktigt vad du efterfrågar. Om jag anser Bergkvists harranger mot genusmaffian (i singular, märk väl, vilket i sig är dubiöst) i huvudsak är retoriska, så ska jag göra just vad?”
Genusmaffian är i sig bara retorisk (Butler är in fact retoriker). Varför kräver du mer av Tanja än vad som nånsin avkrävts genusmaffian? På basis av vilken grund menar du att genusmaffian har legitimitet?
”Ska jag plötsligt företräda den förmenta genusmaffian och ge ”substans” åt en mängd hypotetiska utsagor som kan tillskriva densammas?”
Du företräder redan genusmaffian i det att du menar felet är att vi inte slänger pärlor till svinen.
”Jag ser inte varför vare sig hätskhet eller min upplevelse av bloggläsningen som jämförbar med ett besök vid latrinen vore irrelevant.”
Vad pratar du om?
”Bloggen utgör inte bara en mängd utsagor att stödja eller dementera, den porträtterar också (och framför allt) en förment entydig utveckling inom svenska institutioner, som framför allt utgörs av nidbilder.”
Som jag förklarat i fallet med islam så är det inte danska skämtbilder av Mohammed med bomber som ger dålig PR till islam, det är det riktiga bombkastandet som gör folk negativt inställda till islam.
På samma sätt så består den negativa PR som genusvetenskapen får på Tanjas blogg inte av tanjas roliga retorik utan av citat från genusvetenskapliga texter som Tanja förmedlar. Dvs de ger SIG SJÄLVA dålig PR när deras egna åsikter förmedlas på en blogg.
Samma fenomen såg vi i SR filosofiska rummet. Ett skämt till professor försökte först hävda en åsikt. När sedan Tanja LIVE ord för ord läste upp vad det stod i dokumentet han skulle stödja så kunde han inte uttala sig positivt om det längre.
”Att skriva om en företeelse på en blogg är en kommunikationsväg, och om det huvudsakliga medlet för kommunikation består av demonisering, finns det ganska goda grunder att förhålla sig skeptisk.”
Nähääääääädu! *SKRATT* med den logiken så skulle det finnas goda grunder att förhålla sig skeptisk mot: Nazismens mord, Sydafrikas behandling av svarta etc…
Den logiken är givetvis falsk. Vad du beskrev ger inga vetenskapligt valida grunder att förhålla sig skeptisk.
Det finns ingen regel som säger att demonisering av skräp i sig gör skräp mindre till skräp.
”Min text innehåller ganska tydliga sakpåståenden, det vill säga att bloggens kritik av ett så kallat genussverige är dåligt underbyggd. Vad mer begär du?”
Jag begär du slutar med negativism och steppar upp till den vetenskapliga standard du hävdar andra saknar. I detta fall räcker det alltså inte bara att gnälla på vad du tycker Tanja gör imperfekt, du måste själv visa något bättre.
Inte så lätt längre kanske?
”Ska jag behöva gå i försvar för denna entitet och uppställa en mängd hypotetiska sakpåståenden som ställföreträdare för att sedan låta Tanja besvara frågorna? I don’t get it.”
Nej
Du har klagat på Tanjas sätt att göra det
Men klagomål i sig är inte vetenskap. Vetenskap är att prestera ett bättre alternativ.
Var är din kritik av genusvetenskapen?
”På samma sätt skulle vi gott kunna klassificera din kritik av min kritik på samma sätt”
Nej, jag kritiserar inte dig, jag stödjer Tanja. Men vem du stödjer framgår inte nånstans.
”då den inte levererar sakpåståenden av rang (annat än irrelevanta sådanda, av typen ”alla vet vad postmodernism är och det är logiskt inkonsistent yadayada”). Meningsfull diskussion vi får då, Erik, eller hur.”
Du tycks missa att debatten handlar om huruvida Tanja gör rätt eller inte. Du säger hon gör fel, FINE, få se vad som vore rätt då!
”Jag tror inte att du har förstått vad ”postmodernism” innebär.”
Precis som jag inte förstått vad kommunism innebär?
Det är du som missat att när jag säger vad det innebär menar jag ”innebär” som i RESULTAT, jag säger inte vad folk trodde/önskade det skulle vara utan vad det faktiskt presterade i verkligheten.
”Av dig, liksom av många andra självutnämnda motståndare till vad som tydligen ska vara något slags enhetlig skolbildning som levererar ”absoluta påståenden” som därtill (och bekvämligt nog) påstås vara självupphävande, är postmodernismen tydligt avgränsbar och även vederlagd. Så är inte fallet.”
Bra, då vet vi du tycker det
Problemet är att den åsikten endast är vetenskapligt relevant om du hade fortsatt med att presentera vad som VAR fallet.
Annars är du inne på vad Thomsen och Stjernfeldt beskriver i sin bok på ämnet.
C:
Om du inte vet vad negativism innebär så kan du få en länk här.
”Den radikala kritiken bedrivs nu av stadgade akademiker och ansedda debattörer, den gränsöverskridande konsten hänger som kitsch i var mans hem, och ett till folkrörelse uppsvällt avantgarde letar frenetiskt efter nya värden och former att kränka.”
http://www.ruin.se/index.php?id=24&BOOK=23
Du Tanja, jag skrev en kort kommentar på min hemsida till en vän, i något upprört tillstånd. Den kommentaren blev ett inslag i TV4 Stockholm (om svartlistning av journalister, ifall någon såg det).
Men herregud Erik, att jag kritiserar någon annan har jag aldrig hävdat vara en vetenskaplig gärning, men kritiken är likafullt relevant, och huruvida du vill tillskriva mig epitetet negativist eller inte känns bara ointressant. Jag ska inte behöva formulera eller försvara en mängd vetenskapliga utsagor och/eller etablerade teorier för att ha synpunkter på hur Tanja Bergkvist hanterar sin polemik mot genusvetenskapen.
C:
”Men herregud Erik, att jag kritiserar någon annan har jag aldrig hävdat vara en vetenskaplig gärning, men kritiken är likafullt relevant”
Relevant för vad? Det relevanta för sakfrågan är vad som är det bästa alternativet. Problemet med din kritik av Tanja är att du inte på något sätt visat att hennes metod inte är det bästa alternativet.
För vad säger att vad du förespråkar är bättre egentligen?
”och huruvida du vill tillskriva mig epitetet negativist eller inte känns bara ointressant.”
Känns? Seriöst hur vore det om ni diskuterade nåt annat än era egna sabla känslor hela tiden? Det börjar bli enformigt då de är helt IRRELEVANTA för debatten, irrelevanta för sakfrågan. Jag kan vara glad, arg, ledsen, frustrerad, etc… och ingen av de sakerna påverkar huruvida det är sant att London är Englands huvudstad.
”Jag ska inte behöva formulera eller försvara en mängd vetenskapliga utsagor och/eller etablerade teorier för att ha synpunkter på hur Tanja Bergkvist hanterar sin polemik mot genusvetenskapen.”
Nej
Du skall däremot om du sågar Tanjas metod presentera en bättre själv.
Annars är dina synpunkter helt grundlösa. För allt i världen kan Tanjas metod (som du klagar på) vara helt överlägsen den metod du skulle föredra hon använde.
@Erik: ”Problemet är alltså att dessa saker ges legitimitet alls.”
En perfekt ”executive summary”.
Giftigt och kul 🙂
Dr. Jonsson
Varför skulle de acceptera evidensbaserad forskning? Den är ju till sin karaktär ”vit och maskulin”, och ger upphov till en berättelse som bara kan förklara det manliga och vita perspektivet hur världen är beskaffad.
Jag gillar dock hur vänsterakademikerna vänder på begrepp. Ilegal invandrare (kriminell) förvandlas till en papperslös (ospecific term) och tillsist blir den illegala invandraren ”Gömd”. Sedan är det lätt att lägga ”flykting” efter gömd, och vi får gömda flyktingar.
I den allmäna politiska diskursen framstår då asylsystemet som rena fascismen, där den ”onda polisen” förklädd som nazistisk ”judejägare” letar rätt på Mohammed och sedan deporterar honom till döden i Somalialand.
Detta gynnar både vänstern och ”högern”. Vänstern kan skrika ”Fascism” och ”Högern” kan vara hårda genom att tala om ”krav”.
Det är egentligen sanslöst hur mycket Frankfurtskolan och senare post-strukturalismen har påverkat svenskt rättsmedvetande. I USA fungerar det ju ungefär likadant, myndigheterna vägrar upprätthålla ”The Rule of Law”, så länge det strider mot något av de pågående ”projekten”.
Det är denna ständiga lek med begrepp och ord som gör en annan tokig. Jag är en av många (de flesta) studenter som har haft äran att träffa dessa genusdemagoger IRL och i ett klassrum. Jag har blivit vaccinerad mot denna akademiska sjukdom, däremot har många av mina kursare smittade. Så smittade så en del av dem läser genusvetenskap på mastersnivå idag.
@Dogdylan:
Hehe, nej det skulle de förstås aldrig göra.
Jag tycker mest att det illustrerar problematiken med genuscertifiering på ett sätt som de kanske själva skulle kunna begripa. Eftersom ingen politiker just nu vågar sätta stopp för genus så rullar genuseriet på som en ångvält, och den empatiska förmågan (i bemärkelsen sätta sig in i hur detta kommer att upplevas av den som utsätts för det) är kanske inte den mest prioriterade egenskapen hos landets genuselit.
Om de ställs inför motsatsen – dvs. att matematiker och naturvetare som har en kritisk inställning till genus skulle få ställa upp kriterier efter vilke deras egna arbeten och institutionen skulle certifieras – så kanske de kan begripa lite bättre hur deras egna ambitioner att certifiera allt och alla uppfattas.
Och så ställer det ju allt lite på sin spets, vilket öppnar för lite bättre diskussioner om huruvida det är rimligt att ett vetenskapsområde ska gå omring och certifiera de övriga.
[Sorgligt att höra hur smittan sprider sig bland dina kamrater. På min tid gick det tack och lov att ta sig igenom utan att kontaminera hjärnan med sånt.]
Nej Erik, mina påståenden är inte grundlösa bara för att jag inte själv slänger upp en metod, en grand unified theory för alltsammans någonsin eller gud vet vad.
Erik, sluta vara så förbannats autistisk, ”känns” figurerar här som ett uttryck, och inte som en avspegling av mitt emotionella tillstånd.
@: C.
Jag skulle nog säga att Tanjas metod är helt rätt för ändamålet. Hade det varit rasbiologisk forskning som skulle kritiseras skulle väl inte särskilt många bry sig huruvida kritiken riktade sig mot vetenskapsteoretiska bristerna eller forskningens resultat och dess ev. anspråk på att få utforma lagstiftning och samhälle efter sina teorier.
Tycker nog att både samhällsproblemen och vetenskapsproblemen med genus avhandlas frekvent här på bloggen, men eftersom genusvetenskap precis som Erik säger i huvudsak är retorik och dessutom har en tydlig politisk agenda och oftast även färg (röd), så är det nog på retorikens arena man får möta dem. Om man studerar hur genusvetare typiskt gensvarar på vetenskaplig kritik eller input så förefaller retorik (alt. direkta personangrepp) också vara deras eget ”weapon-of-choice”. Man kan t.ex. titta på hur Rothsteins kritik av dem brukar bemötas (han är då ”misogyn”, mm), eller det raseriutbrott många av dem fick (med påföljande personangrepp) bara för att Pär Ström informerade om sitt föredrag på en mailinglista som är till för just den typen av information. Där kan man snacka om demonisering.
Så din kritik av Tanjas metod, blogg och kommentatorer väger lätt. Mycket lätt, skulle jag säga.
… och nu när idiotierna gjort ett kvantsprång till helt nya nivåer genom att också inlemma begreppet ”vithet” i genus så är f.ö. associationen till rasbilologin inte så svår att göra.
För dem som undrar vad jag sysslar med i helgen
C:
”Nej Erik, mina påståenden är inte grundlösa bara för att jag inte själv slänger upp en metod, en grand unified theory för alltsammans någonsin eller gud vet vad.”
Nej, dina påståenden är grundlösa för att du inte på något sätt kan erbjuda existensen av ett bättre alternativ (eget eller andras). Jag vet inte om din invändning beror på ideologisk blindhet eller okunskap men jag hoppas på det sistnämnda. Isåfall så har du alltså inte insett att motståndarsidans taktik inte är att ha bra argument utan att kontrollera vad som är tillåtet i debatten så att det alltid är till deras fördel.
”Erik, sluta vara så förbannats autistisk, ”känns” figurerar här som ett uttryck, och inte som en avspegling av mitt emotionella tillstånd.”
Vänligen försök vara lite ärlig. Jag kommenterade din motivering (grund belägg) för argumentationen. Inte ditt tillstånd.
Det finns två alternativ (inte tio, inte tre, bara två). Antingen är det känsla eller så är det förnuft (Jag kan även på avancerad nivå argumentera för att förnuft i sig är en känsla som kallas nåt annat för att den används annorlunda)
Förnuft bedöms utifrån logik och fakta
Känslor gör det inte
När du säger det är ett uttryck så har du helt missat poängen. Utan fakta eller liknande belägg vad sjutton tror du det är ett uttryck för
Människan är en känslovarelse. Det är därför argumentation är BEROENDE av grund. För annars är det alltid vad som känns bäst som vinner, oavsett hur idiotiskt.
Jonsson: Nej, genusvetenskap är inte huvudsak retorisk, utan utgör en ämnesöverskridande disciplin vars gemensamma nämnare för de olika inslagen är, på ett eller annat sätt, det sociala könet. Teori och metodologi är hämtade från dessa ämnesområden och står på samma filosofiska och vetenskapsteoretiska solida grunder. Hur olika aktörer på ett eller annat sätt bundna till genusvetenskapliga institutioner agerar i det offentliga rummet har jag ingen särskild god kännedom om, och det intresserar mig inte desto mer heller. Att man skulle agera defensivt eller raljant i polemik mot människor vars huvudsakliga bloggutrymme tillägnas åt att svartmåla genusvetenskap och feminism är väl iofs ganska förståeligt. Vad gäller relationen till feminism, till jämställdhetsarbete på politisk beslutsfattande nivå, finansiering etc, vilket framhålls på många ställen här som huvudsaklig orsak till att vi kan tala om en ”genusmaffia”, så ser jag det som demoniserande och orättvist. Klart det finns finanser, likaså politiska beslut bakom forskningsanslagen. Så är det ju alltid. Det är mycket möjligt att en del av dessa beslut är dåliga, det är ju inte otänkbart. Likaså att jämställa genusvetenskap med ideologisk produktion. Forskningen talar för sig själv, och det finns säkert både bra och dålig sådan. Problemet är, att om man inte redan anslutit sig till åsikten att svenska akademiska institutioner styrs av en genusmaffia, därtill att denna är rabiat, destruktiv, marxistisk etc, så finns det inte så mycket att hämta här. Och jag undrar fortfarande vad som skulle göra genusvetenskap till dålig vetenskap. Tidigare anför du verifikationskriterier. Så vitt jag kan se är dessa och diverse vanliga normer för intersubjektiv kunskapsproduktion inom vetenskapssamhället uppfyllda också på genusvetenskapliga institutioner. Det kanske är genus (oaktat dess relation till biologiska teorier, typologier, klassifikationer etc) så som varande en social kategori du vägrar acceptera? Men då undrar jag vilken slags human/samhällsvetenskap som kommer erhålla sitt existensberättigande från ditt håll öht.
OT
”Det japanska fruktföretaget Toyoka Chuo Seika spelar klassisk musik för sina bananer. Bolaget tror att frukterna blir sötare när de får höra den ljuva musiken.
En talesman för bolaget, Isamu Okuda, berättar att bananerna är importerade från Filippinerna. Frukterna har fått höra Mozart under mogningsprocessen efter att de plockats, skriver Japan Times.”
http://www.dn.se/nyheter/varlden/bananer-mognar-till-mozart-1.1217093
C.:
Ja, den s.k. forskningen som fältet levererar talar helt klart för sig själv. Det har du helt rätt i. Som Erik mycket riktigt påpekar så är det just genusforskarnas egna alster och förslag på dess tillämpningar som Tanja så framgångsrikt använder för att, som du säger, ”svartmåla” genusvetenskapen.
Den lilla del jag själv har tittat närmare på förefaller vara ren skit. Jag har varit opponent och suttit i betygskommittéer för ett antal doktorsavhandlingar, och det jag sett från genusområdet hittills är definitivt inget jag skulle släppa igenom på en disputation.
Och då syftar jag inte på de huvudsakligen politiska/lobbyistiska slutsatserna jag inte delar, utan metoden man använt för att ta sig fram till dessa. Eller … snarare avsaknaden av en sådan.
Trots att den s.k. forskningen gör mycket stora anspråk på att förklara ”hur det verkligen är” (och även föreslå hur det borde vara) i stora delar av samhället och mellanmänskliga möten och relationer tycks man förvånansvärt kallsinniga till att på ett seriöst sätt samla in det empiriska faktaunderlag som skulle kunna stödja, alt. motbevisa den egna teoribildningen.
I riktig vetenskap arbetar man ofta på det sättet när det är lämpligt, och där är det också ett fullt acceptabelt resultat att lyckas motbevisa sina egna hypoteser eftersom det är ett värdefullt steg mot bättre förståelse också att kunna utesluta en möjlig förklaringsmodell. Så fungerar inte genusvetenskap. Där är förklaringsmodellen given på förhand (patriarkala strukturer, könsmaktsordning, mm) och får inte ifrågasättas. Då är man misogyn e. dyl. – dvs. en variant på ”kättare”. Eget tyckande – i bästa fall kombinerat med subjektiva tolkningar av observationer på ev. fältstudier – tycks utgöra stommen i den s.k. forskningen. ”Vetenskapligt styrkt” verkar arbetena bli genom att referera till en lång rad arbeten framtagna på exakt samma, enligt mig ovetenskapliga sätt.
Att hävda intersubjektiv verifiering för kunskap/teoribildning som produceras i ideologiskt homogena och/eller slutna grupper av ”forskare” har stora trovärdighetsproblem. Detsamma kan en grupp förintelseförnekare också göra [inga övriga jämförelser]. Den ”kunskap” de producerar har förmodligen en stark intersubjektiv verifiering inom gruppen av såna ”forskare”, men utanför gruppen av likasinnade antagligen en stark intersubjektiv (och empirisk) falsifiering.
Genusfältet är idag en extremt homogen sammansättning av forskare, såväl ideologiskt som könsmässigt, och faktum är att just den intersubjektiva verifieringen av genusteorierna spricker redan när man breddar gruppen till att innefatta de sam/hum-fält som de flesta genusvetarna kommer från. Redan där finns många forskare som inte köper genusmodellerna. Breddar man ytterligare och innefattar matematiker, naturvetare och teknikforskare så rämnar det totalt, som du vet efter att ha läst den här bloggen.
Intersubjektiv verifiering kan man nära nog garanterat uppnå så länge man kan välja en godtyckligt liten eller homogen grupp. Det vetenskapliga värdet blir då också godtyckligt litet.
Anledningen att jag inte har lika svårt för intersubjektiv kunskapsproduktion bland historiker, samhällsvetare, mm. är att forskarna i dessa fält inte består av en ideologiskt och könsmässigt homogen grupp med en stark gemensam politisk agenda. Genus, däremot, visar trots sina tvärvetenskapliga anspråk ofta tendenser att avfärda resultat från all annan forskning om de på något sätt går på tvärs med den egna teoribildningen, och reagerar mycket aggressivt och ovetenskapligt på kritik av den egna forskningen eller inflöde av andra idéer. Det senare har just bevisats av åtskilliga ur landets genuselit genom deras reaktion på något så harmlöst som att bli informerade om tid & plats för ett seminarium med Pär Ström.
Genusvetenskap som den ser ut idag är alltså ideologisk produktion. Den skulle kunna vara nåt annat, rent av intressant, men det är den inte. För att kunna bli en riktig vetenskap och inte den feministiska tankesmedja den är idag, måste man få ut feminismen ur genus, och genus ut ur feminismen. Eftersom de verkar vara rejält sammanväxta siamesiska tvillingar så misstänker jag att det inte låter sig göras så lätt. Vi får därför antagligen dras med den här högmaligna cancersvulsten på vetenskapskroppen för överskådlig framtid.
Jonson:
Jag håller inte med dig om att genusvetenskapen vore homogen. Som en pluralistisk tvärvetenskap som hämtar teori- och metodbildning från en mångfald human- och samhällsvetenskapliga discipliner, skapas också stor heterogenitet. Utgångspunkter för radikalfeministik teori, maskulinitesforskning, intersektionalitet, queerteori eller you name it är inte desamma. Och det finns stor oenighet mellan företrädare för olika teoribildningar.
Vad gäller förklaringsmodeller, patriarkala strukturer exempelvis, så är de väl i princip alltid ”givna” på förhand? Du anknyter till en teoretisk och metodologisk förklaringsmodell som sedan används för att studera och tolka ett givet material, med ett förhoppningsvis gott resultat. Huvudsaken är, som jag ser det, att förbehåll finns och att det inte hävdas vara en uttömmande och exkluderande beskrivning, det vill säga att materialet inte kan studeras från andra perspektiv. Och det tror jag få genusvetare menar. Den hypotesprövning du nämner gäller i väldigt liten utsträckning inom de discipliner jag har erfarenhet av, det vill säga de humanvetenskapliga, och här utgör ju just en transparent teoriförankring ett tydligt förbehåll för inte alltför djärva slutsatser. En doktorsavhandling i litteraturvetenskap eller sociologi kommer med största sannolikhet, liksom en genusvetenskaplig, att uppehålla sig vid en eller ett fåtal teoretiska resonemang varur slutsatserna dras. Jag antar att det är pluralismen och den icke-paradigmatiska karaktärerna i disciplinerna som avgör detta. Och om du trots allt menar att genusvetenskapen vore underpresterande i relation till andra discipliner (vilket vi väl får pröva), så kan väl det lika gärna vara en följd av att institutionerna och praktikerna, så som rätt nya, lider av barnsjukdomar, snarare än att det vore dödfött att syssla med den sociala kategorin genus öht? I den mening jag har kommit i kontakt med studier som på något sätt knutit an till teoribildning som kan ses som hemmahörande inom det genusvetenskapliga fältet, så har det varit både intressant och relevant.
Det är min fasta åsikt att genusvetenskapen får ta emot mycket oförjänt hat. Jag skulle som genusvetenskapare känna mig väldigt illa berörd av de nidbilder, patologiseringar och förlöjliganden som kommer till uttryck här och annorstädes. Har det någonsin slagit dig, att du är orättvis? I synnerhet med avseende på att de verksamma vid genusvetenskapliga institutioner, med tanke på att disciplinen är rätt ny, så har de ju presterat akademiskt inom andra samhälls- eller humanvetenskapliga discipliner. Att på förhand döma ut dessa personers ansträngningar (vilka tydligen också lyckats genomgå disputationer) som fruktlösa, ovetenskapliga, dumma etc, och hävda att deras förtjänst är att de har en s k PK-mafia som håller dem om ryggen, är en skoningslös porträttering. Jag tror inte heller den är särskilt rimlig.
C:
Att hävda att genusforskare inte är en homogen grupp bara för att det finns flera olika varianter av feminsiter inom genusforskningen är väl ändå ett skämt? 😀
Lek med tanken att alla forskare inom området ”reproduktiv hälsa” skulle vara katolska präster och biskopar.
Om jag för att stilla din oro över möjlig ideologisk färgning av forskningen hävdade att det visst fanns stor oenighet dessa präster emellan, skulle du då tycka det var svar nog? Antagligen inte.
Att kalla kritik för ”hat” är ett vanligt retoriskt grepp från bl.a. genusvetare.
Inom riktig vetenskap är kritik det som slipar och förfinar den.
… vilket bevisar det jag sa tidigare att när man kritiserar genusvetenskap får man retorik som svar.
C:
”Jonsson: Nej, genusvetenskap är inte huvudsak retorisk, utan utgör en ämnesöverskridande disciplin vars gemensamma nämnare för de olika inslagen är, på ett eller annat sätt, det sociala könet.”
Lyssna på dig själv ”ämnesöverskridande disciplin vars gemensamma nämnare bla bla…” det där betyder ingenting! Fysik betyder nåt, Matematik betyder nåt, Retorik betyder nåt men det där betyder inte ett dugg. Det är retoriskt nonsens vars gemensamma nämnare är kritik mot iden att nåt skall betyda nåt.
Det är ungefär som att skylla kriminella handlingar på sociobiopsykologiskekonomiska faktorer. Nämen titta jag kan också hitta på nonsenstermer utan fast betydelse. Så svårt det är.
”Teori och metodologi är hämtade från dessa ämnesområden”
Du har inte nämnt några ämnesområden så det där betyder rent konkret heller ingenting! Det är den akademiska motsvarigheten till en tjej som blinkar åt dig. Det kan betyda vad som helst men betyder med säkerhet ingenting. Ingen säker kunskap, inga regler, bara svammel som folk lyssnar på enbart pga idogt name och titeldroppande precis som Alan Sokal visade.
”och står på samma filosofiska och vetenskapsteoretiska solida grunder.”
Dvs inga alls för du har inte specificerat en enda disciplin vars grunder används.
”Hur olika aktörer på ett eller annat sätt bundna till genusvetenskapliga institutioner agerar i det offentliga rummet har jag ingen särskild god kännedom om, och det intresserar mig inte desto mer heller.”
Yes!!! Ännu mer beskrivningar från dig om vad du inte gillar, vad du inte stödjer, vad saker inte är. Jag älskar nonsens av denna sort.
”Att man skulle agera defensivt eller raljant i polemik mot människor vars huvudsakliga bloggutrymme tillägnas åt att svartmåla genusvetenskap och feminism är väl iofs ganska förståeligt.”
Med den logiken så måste genusvetare agera så mot sig själva för svartmålningen sker främst genom att citera deras egna texter. Genusvetenskap svartmålar alltså genusvetare.
”Vad gäller relationen till feminism, till jämställdhetsarbete på politisk beslutsfattande nivå, finansiering etc, vilket framhålls på många ställen här som huvudsaklig orsak till att vi kan tala om en ”genusmaffia”, så ser jag det som demoniserande och orättvist.”
Jämställdhetsarbete? Skrattretande, det står svart på vitt i regeringens egen utredning att jämställdhet delas upp i formell (de jure) och reell (de facto), där reellt jämställdhetsarbete i relation till formellt är raka motsatsen till jämställdhet. Att något antingen är eller inte är något är i sig ingen beskrivning.
”Klart det finns finanser, likaså politiska beslut bakom forskningsanslagen. Så är det ju alltid. Det är mycket möjligt att en del av dessa beslut är dåliga, det är ju inte otänkbart. Likaså att jämställa genusvetenskap med ideologisk produktion.”
Nu pratar du om vad det INTE är igen. Märker du att du aldrig någonsin gör några egna uttalanden om vad det är?
”Forskningen talar för sig själv, och det finns säkert både bra och dålig sådan.”
Vad är bra med den?
”Problemet är, att om man inte redan anslutit sig till åsikten att svenska akademiska institutioner styrs av en genusmaffia, därtill att denna är rabiat, destruktiv, marxistisk etc, så finns det inte så mycket att hämta här.”
Faktum är att vilken åsikt man har är helt irrelevant för ämnet. Varför man har den åsikten är det relevanta. Belägg, grund, orsak, bevis.
”Och jag undrar fortfarande vad som skulle göra genusvetenskap till dålig vetenskap.”
Faktum är att inget behöver göra genusvetenskap till dålig vetenskap, det räcker med att inget gör den till något bra. Vi väntar fortfarande på att du beskriver vad som är bra.
”Tidigare anför du verifikationskriterier. Så vitt jag kan se är dessa och diverse vanliga normer för intersubjektiv kunskapsproduktion inom vetenskapssamhället uppfyllda också på genusvetenskapliga institutioner.”
Det är falsifieringskriterier som är relevanta. Som Popper påpekar så är verifikationskriterier på exempelvis marxismen av den art att vad än man får för resultat så verifieras teorin.
”Det kanske är genus (oaktat dess relation till biologiska teorier, typologier, klassifikationer etc) så som varande en social kategori du vägrar acceptera?”
Det är snarare beskrivningen av könsrollers beskaffenhet som inte accepteras. Könsroller styr inte oss, behov styr oss, könsroller är bara verktyg. Den makt genus tillskriver dem är en fantasikonstruktion helt utan belägg.
”Men då undrar jag vilken slags human/samhällsvetenskap som kommer erhålla sitt existensberättigande från ditt håll öht.”
Tja exempelvis den som beskriver vita män som något bra. Alla med hjärnan i behåll vet att ingen annan grupp varit bättre än vita män och ändå har vi ett skämt till ideologisk låtsasforskning som beskriver detta som nåt dåligt.
Försök förklara det om du kan, alla vill flytta TILL Vita män men de här gökarna gör forskning som har samma substans som filmen Goodbye Lenin!
C:
Hypotesprövning må vara svårt att tillämpa i din disciplin, det vet jag inget om. Det finns ju rent teoretiska områden i alla ämnen, och antagligen passar det inte heller i Tanjas matteforskning att testa empiriskt. Jag förstår att det kan vara så, och det gör förstås inte forskningen ovetenskaplig för det.
Men inom genusvetenskapen gör man mycket stora anspråk på att att kunna förklara t.ex. olika förhållanden mellan män-kvinnor i hemmet, skolan, arbetslivet osv. Där finns i många fall goda möjligheter att pröva hypoteserna mot den verklighet man försöker beskriva. Gott om empiriska data, helt enkelt. Jag får intrycket att man i stora drag undviker att göra seriösa hypotesprövningar trots att det många gånger skulle vara enkelt att göra det. Anledningen till det kan man ju bara spekulera om.
Vidare så förklaras ev. empiriska data närapå alltid mha de på förhand givna förklaringsmodellerna ”könsmaktsordning” och ”patriarkala strukturer”, vilket inte är något annat än feministiska dogmer.
I kombination med den starka oviljan att ta till sig någon som helst kritik eller några alternativa förklaringsmodeller, och det som jag uppfattar starka grupptrycket inom disciplinen att alltid komma fram till på förhand givna slutsatser, kan jag verkligen inte betrakta genusvetenskap som en riktig vetenskap.
Det kan förstås hända i alla discipliner att individuella forskare blir illa berörda när någon kritiserar deras metodik, men metodkritik är likväl en naturlig del inom all seriös vetenskap. Det faktum att du menar att genusvetare inte borde utsättas för detta tycker jag antyder att du ser på genusvetenskapen som en skyddad verkstad för människor som vill heta forskare men inte ska behöva avkrävas ett vetenskapligt arbetssätt …
… möjligen också skyddade av en PK-maffia 😉
Jonson:
De katolska prästerna skulle mycket väl kunna producera intressant kunskap. Det medeltida universitetsväsendet bestod minst sagt av katoliker i överflöd, men det kan likafullt betraktas som variationsrikt.
Det gäller inte kritik, det gäller svartmålningar. Märk väl, trots dina ganska hätska framställningar (av cancersvulster etc), så är det ingenting jag nöddvändigtvis tillskriver dig, men flera andra skribenter här, däribland bloggerskan själv. Att tala om ”genusvansinnet” talar för sig själv… Och det är inte jag som slänger med retorik. Se över din egen argumentation och alla extremt värdeladdade uttryck du rör dig med. Jag försöker föra en diskussion även om vi är antagonister, men det verkar ju, med hänsyn till alla raljeranden, inte vara vidare intressant?
Alltså Erik, bara för din kännedom så vill jag inte försöka upprätthålla någon diskussion med dig. Jag tror att varken jag eller du har de språkliga färdigheter som krävs för att förstå varandra. Begriplig syntax och konsistens förekommer inte i överflöd här… Och det spelar det ingen roll om du hänvisar till Russel, Popper eller någon annan som avhandlats om och om igen inom de senaste 70 årens vetenskapsfilosofi. Om du vill kan vi säga att jag lägger ner för att du överbevisade mig.
Hej Erik!
Trevligt att nån mer var vaken i denna sena timme (nu ska jag dock knoppa in snart). Den här var fin:
”Tja exempelvis den som beskriver vita män som något bra. Alla med hjärnan i behåll vet att ingen annan grupp varit bättre än vita män och ändå har vi ett skämt till ideologisk låtsasforskning som beskriver detta som nåt dåligt.”
Kritisk vithetsanalys (suck!).
Är det bara i min webbläsare som kopiera/klistra in inte funkar från kommentarsfältet, f ö?
Jonsson: Jag menar att könsmaktsordning (nåja) men framför allt ”patriarkala strukturer” kan användas, teoretiskt, med intressanta resultat, alldeles oaktat deras förekomst inom feministisk ideologi. Ungefär på samma sätt som du kan konstruera en kritisk studie av, tja, kapitalism utifrån begrepp hämtade ur marxistisk kontext, med spännande resultat.
Nej, jag menar inte att genusvetenskapen bör vara en skyddad verkstad, men jag tycker att det är uppenbart att det riktas en oproportionerlig kritik mot densamma som kan tillskrivas ideologiska motiv, utifrån att man redan identifieras genusvetenskapen som vänsterextremistisk, marxistisk eller vad det nu är. Sen tror jag att det ligger en oerhörd provokation i själva ämnet: att studera könsroller, representationer av kön, maskuliniteter, feminiteter och idealtyper som kontingenta saker öht. Och visst, och här föregriper jag något jag bara antar att du håller för sant: det kan likaledes vara provokativt att presentera sociobiologisk (lr motsvarande) kunskap på andra håll, av just samma skäl. Dessa normativa komponenter inom humaniora ser jag inte nödvändigtvis som ett problem, vare sig vi rör oss med en kulturkonservativ eller radikal teoretiker. Huvudsaken är transparens.
C:
Du duckade snyggt (?) på frågan om de katolska prästerna. Vågade du inte svara ärligt på hur du skulle tycka om all forskning inom ”reproduktiv hälsa” skulle skötas av katolska präster?
Så som du (rimligen) skulle se på det, så ser jag på att genusforskning enbart sköts av olika varianter av feminister.
C:
”Är det bara i min webbläsare som kopiera/klistra in inte funkar från kommentarsfältet, f ö?”
På min PC (med Explorer) funkar det inte heller, men på Macen (m. Safari) funkar det. Kanske kan testa Safari för Windows om du har PC.
Alltså, jag måste likväl kommentera Erik, trots att jag lovat att dissa dig hädanefter: grovt uttryck kan det sägas att historia, idéhistoria, vetenskapshistoria etc består av rader av mer eller mindre storslagna och förtjänstfulla män. Ett kritiskt perspektiv, som i allra högsta grad är berättigad som ett led för att förstå mänsklig kultur och kunskapsproduktion, är varför det så länge inte fanns utrymme för kvinnor eller non-caucasians. Detta kritiska perspektiv, med uppenbara kopplingar till s k genusteori, är oumbärlig inom dagens historieskrivning.
Så som primärt idéhistoriskt orienterad kan jag faktiskt inte dissa de katolska prästerna: de har trots allt utgjort den givna intelligention på många håll i historien. 😉
Men sen ser jag faktiskt inte, med handen på hjärtat, något problem med att genusvetenskapen hämtar teorier, begrepp etc från feministisk ideologi. Jag tänker så här, att så snart du föresätter dig att studera genus (det vill säga kön som social kategori), så kommer kunskapen vara emancipatorisk (men typ, Habermas, och nej, han är inte postmodernist, utan snarare en av de bittraste kritikerna av detsamma- som det tycks vara så vanligt att klanka ner på här och annorstädes. Trots att vi inte kan enas om vad det är…). Då du studerar genus belyser du med ens dess kontingenta, i motsats till essentiella, egenskaper, och hur det följer av socialisation, representationer, ideal och normer etc. I just detta grundläggande avseende så blir ju faktiskt en kritik av könsrollerna, könsrepresentationerna etc feministisk, i så måtto att de visar hän mot tillfälligheter, och således visar hän mot något slags frihet.
C:
Provokationen ligger inte (för mig i alla fall) i att någon studerar könsroller. Om dessa människor inte hade såna enorma ambitioner på att implementera en massa av sitt intellektuella skräp i samhället – gärna på bred front och helst utan att ha gjort några som helst empiriska tester i mindre skala. Ett Tjernobyl för samhällsbygget, m.a.o.
Ett väsentligt exempel på detta är ivern att rulla ut s.k. genuspedagogik nationellt. Utan att testa om den har någon som helst gynnsam effekt på kvinnors/mäns framtida liv. Det tar nämligen för lång tid. Alltså bestämmer man sig för att ”det här är nog bra” för ”all forskning säger det”.
Problemet är bara att den forskning som ”säger det” är just av den icke empiriskt belagda sort som vi diskuterat härovan. Ett rent teoretiserande från deras sida alltså. Endast en komplett idiot skulle göra fullskaleexperiment på hela årskullar av barn. Endast kompletta idioter, och så förstås ideologiskt motiverade ”forskare” i genus.
Med den massiva ingång som genus har bland både politiker, media och annan åsiktselit så har de tyvärr också kommit ganska långt i implementeringen. Däri ligger provokationen för min del.
Cancersvulst är inte en nidbild menar jag, utan en korrekt beskrivning. Genus växer – tack vare sitt stora stöd bland journalister och politiker – snabbare än omgivande ”vävnad”, vilken den dessutom har en tendens att förstöra eller undertrycka. Den sprider sig också över hela vetenskapskroppen genom att skapa ”dottersvulster” i form av personer inom andra discipliner som av karriärskäl eller äkta ideologisk övertygelse driver att genus ska genomsyra även den egna institutionen (ex. fysik). Högmalignt eftersom genus växer snabbt och i princip okontrollerat pga att ingen (ännu) har det politiska modet att sätta stopp för det.
Om genusvetarna satt stilla i sina egna korridorer och filosoferade fram den ena knäppa idén efter den andra om vad kön är, hur många det finns, osv. så skulle jag inte bry mig ett enda dugg. Då gjorde de ju ingen skada i samhället.
C:
Du duckar prästfrågan en andra gång?
Var den så bra, eller var den otydlig?
Med ”reproduktiv hälsa” menade jag att innefatta all forskning runt abort och preventivmedel. Skulle du verkligen inte ha nåt att invända om all världens forskning runt detta sköttes enbart av katolska präster och biskopar??
[Det är OK för mig vilken åsikt du än har, men om du är åtminstone lite feminist så torde du ha en åsikt. Och i så fall har jag precis gett dig (och andra) det empatiska verktyg som hjälper dig att förstå hur jag ser på att genusforskning nästan enbart bedrivs av olika varianter på feminister.]
(Nu blir det god natt för min del … Syns i morgon??)
C:
”Alltså Erik, bara för din kännedom så vill jag inte försöka upprätthålla någon diskussion med dig. Jag tror att varken jag eller du har de språkliga färdigheter som krävs för att förstå varandra.”
Ifall du missat det är medhåll och förståelse inte samma sak. Beträffande språkliga färdigheter kan vi lösa det genom att jag citerar nån av de många många källor jag har som motsvarar dina krav på språklig förmåga.
”Begriplig syntax och konsistens förekommer inte i överflöd här… Och det spelar det ingen roll om du hänvisar till Russel, Popper eller någon annan som avhandlats om och om igen inom de senaste 70 årens vetenskapsfilosofi.”
Du menar kanske de senaste 70-årens politiska korrekthet. Varken Russel eller Popper har bevisats haft fel i sakfrågan. Vad som hände för 70 år sedan var att nazismen skrämde slag på vissa personer men som Steven Pinker påpekar så är den invändningen null and void idag pga kommunismens illdåd.
”Alltså, jag måste likväl kommentera Erik, trots att jag lovat att dissa dig hädanefter:”
Om du vet skillnaden mellan diskussion och debatt så vet du att det är irrelevant om du dissar mig eller inte. Du har chansen att svara/kommentera och tar du inte den är det ditt problem. Särskilt som jag som bloggare kan citera dig på Aktivarum.
”grovt uttryck kan det sägas att historia, idéhistoria, vetenskapshistoria etc består av rader av mer eller mindre storslagna och förtjänstfulla män.”
Menar du här att ämnet historiA består av sådana män (akademiker) eller menar du att historiEN består av sådana män (kungar och generaler?) jag utgår från att du menar det sistnämnda.
”Ett kritiskt perspektiv, som i allra högsta grad är berättigad som ett led för att förstå mänsklig kultur och kunskapsproduktion, är varför det så länge inte fanns utrymme för kvinnor eller non-caucasians.”
Varför det inte fanns utrymme för dem VAR någonstans?
Non-caucasians har mig veterligen dominerat historien i tusentals år medan vita gjorde ingenting. Vi kan illustrera det hela med denna enkla modell.
———————————————– Icke-vita historien
—Vita historien
Har du någon teori om vad detta beror på som du kan citera?
”Detta kritiska perspektiv, med uppenbara kopplingar till s k genusteori, är oumbärlig inom dagens historieskrivning.”
Det betvivlar jag starkt. Däremot verkar det vara oumbärligt inom det politiska perspektivet. Men som Svante Nordin, professor i idehistoria sade i radio, vore det vetenskapligt rätta att slänga ut de där j-a perspektiven.
Det slår mig mer och mer när jag läser denna blogg att de som kritiserar Tanja och vad som skrivs här möts med en kompakt kader av naturvetare och andra onyanserade tyckare.
Det märks otroligt tydligt vilket samhällsvetenskapligt förakt vissa av skribenterna har, här på bloggen. Generellt kan man väl säga att om man har en naturvetenskaplig utbildning så ska man nog passa sig lite för att komma med inlägg i en samhällsdebatt och åberopa naturvetenskapliga rationalitetskrav på resultat och insatser. Det visar bara att man inte har en tillräcklig kunskap om samhällets komplexitet och dynamik. Man måste förstå att naturvetenskaplig forskning är väsensskillt från forskning om samhället. Även med en positivistisk (som är influerad av naturvetenskapen) inriktning kommer man aldrig att nå total och fullkomlig kunskap om samhället. Sen huruvida vad som är ”riktig vetenskap” är väl inte särskilt intressant. Men om man kritiserar genusvetenskapen för att vara ”ovetenskaplig” så bör man nog fundera på vilka av de samhällsvetenskapliga disciplinerna som är vetenskapliga. Den här på bloggen hyllade Bo Rothstein tex. Hans forskning om tillit och quality of governance, är den inte med samma logik också ovetenskaplig?
Sammantaget kan man väl säga att har man ingen insikt om vetenskapsteori inom samhällsvetenskapen (som sträcker sig längre än att ha läst om postmodernismen på wikipedia, inte förstått vad som skrivs och därför blivit negativt inställd) så kanske man ska fundera på att hålla sig till sina matteböcker och fysikböcker och låta de som kan bidra till samhällsutvecklingen att uttala sig.
Och för att förekomma erik. NEJ! Detta är inget vetenskapligt inlägg så om du anser att denna kritik är ovidkommande så kan jag bara beklaga. Världen följer inte dina autistiska lagar om regelbundenhet. Världen är tuff!
@Pelle P:
Med en kommentar som ”naturvetare och andra onyanserade tyckare” kanske du borde följa din egen logik och inte heller uttala dig om vad naturvetare bör- och inte bör göra. Du har uppenbarligen inte någon klar bild om vad naturvetenskap är. Kanske du ”läst dig till den på Wikipedia”?
Som jag sa tidigare, om genusvetare inte hade massiva politiska ambitioner, och därtill en stark önskan att ”certifiera” övriga discipliner så skulle i alla fall jag inte bry mig om deras existens.
Men i och med att de gör de för forskare tämligen unika anspråken på att få kontrollera och certifiera andra utifrån hur väl de lever upp till genusdisciplinens syn på vad som är rätt och riktigt, och i och med att deras närvaro och anspråk i samhällsdebatten väsentligen överstiger deras närvaro i internationella vetenskapliga publikationer så är kritiken både befogad och nödvändig.
Eftersom en viktig del av deras inflytande över media och politiker är att kunna slänga sig med fraser som ”all forskning visar” (där de enbart hänvisar till sin egen forskning) är det viktigt att vetenskapsvärlden som helhet genomlyser substansen i deras anspråk på att vara vetenskapliga. Man kan inte begära det av en journalist på SVT eller Wendela som tycker att det dom säger ”känns rätt”. Inte heller av en politiker som inte har en matchande bildningsnivå, vilket få har (och det kan man inte begära heller).
Rationalitet är ett rimligt krav på all forskning menar jag. Om det finns uppenbara möjligheter att verifiera hypoteser empiriskt så kan jag inte förstå vad anledningen skulle vara att låta bli. Kanske teoribildningens skönhet och njutning är viktigare än dess överensstämmelse med verkligheten för dessa människor. Vilken nytta skulle det i så fall vara att sån forskning är den som får ”bidra till samhällsutvecklingen”?
Som du säger är samhället komplext och dynamiskt. Det är knappast ett argument för att frivilligt välja bort tillgängliga möjligheter att empiriskt stödja eller motbevisa sina hypoteser till förmån för enbart teoretisk spekulation. Politiskt bottnad sådan, dessutom.
Att lägga samhällets framtida utveckling i händerna på människor som aktivt undviker att kontrollera sin teoribildning mot verkligheten är direkt idiotiskt, och det behöver man nog varken vara naturvetare eller på annat sätt ”onyanserad” för att begripa.
Men tyvärr är det nuvarande färdriktning.
Dr Jonsson – du har flera ggr kommit med kommentarer i stil med ”Om det finns uppenbara möjligheter att verifiera hypoteser empiriskt så kan jag inte förstå vad anledningen skulle vara att låta bli” eller ”Som du säger är samhället komplext och dynamiskt. Det är knappast ett argument för att frivilligt välja bort tillgängliga möjligheter att empiriskt stödja eller motbevisa sina hypoteser till förmån för enbart teoretisk spekulation. Politiskt bottnad sådan, dessutom.”
Jag blir lite nyfiken, exakt vilken empirisk teoriprövning är det man väljer bort? Kom gärna med ett konkret exempel på forskning där detta görs.
Sen var mitt tidigare inlägg mest menat som en provokation. Jag vill inte förhindra någon, naturvetare eller annan, att säga sin mening och komma med synpunkter på samhället. MEN det är problematiskt när man hävdar att genusvetenskap inte är vetenskap, om man har sin utgångspunkt i en naturvetenskaplig forskningsresdition. Vem beslutar vad som är vetenskap?
Och att genusvetare skulle ha ”en vilja att certifiera övriga discipliner” är ju inte riktigt sann. Gällande genusvertifieringen av institutioner på svenska universitet så kan man föra en diskussion om rimligheten i detta i förhållande till forskningsfriheten etc (mycket intressant diskussion för övrigt). MEN man måste då komma ihåg att detta är politiska beslut som inte är fattade av enskilda genusvetare. Att de (och en enskild institution) sedan får uppdraget att genomföra en sådan certifiering är ju en annan sak. Återigen, vi måste skilja på forskning och politik. Om inte så riskerar vi ju att få den bild som du bl.a. målar upp med inflytande från särintresse. Men mig veterligen så har politik inga krav på sig att följa vetenskapen (och huruvida den ska ha det eller ej är ju egen diskussion). sammanfattningsvis, don’t kill the messenger!
Jonsson, jag skulle gärna fortsätta, men då kanske Erik citerar mig på sin blogg.. Åhnej, han kanske lyssnar nu!!! :O
Jag kanske återkommer vid tillfälle då jag är mer hågad för antagonistisk diskussion. 😉
Pelle P:
”Det slår mig mer och mer när jag läser denna blogg att de som kritiserar Tanja och vad som skrivs här möts med en kompakt kader av naturvetare och andra onyanserade tyckare.”
Naturvetenskap menar du alltså skall beskrivas som onyanserat tyckande. Det tycks mig som du isåfall ignorerar tämligen många naturvetenskapligt skapade resultat som jetflygplan och digitalur.
PS: Jag är inte naturvetare, det är inte dogdylan heller. OOPS!
”Det märks otroligt tydligt vilket samhällsvetenskapligt förakt vissa av skribenterna har, här på bloggen.”
Vilket bara föranleder frågan vad samhällsvetenskap enligt dig överhuvudtaget innebär?
”Generellt kan man väl säga att om man har en naturvetenskaplig utbildning så ska man nog passa sig lite för att komma med inlägg i en samhällsdebatt och åberopa naturvetenskapliga rationalitetskrav på resultat och insatser.”
Nej, jag är inte naturvetare och jag håller inte alls med. Rationalitetskrav har inte ett dugg att göra med vilken sorts vetenskap man sysslar med. Det har med skillnaden mellan att korrekt beskriva världen och ”make shit up”
”Det visar bara att man inte har en tillräcklig kunskap om samhällets komplexitet och dynamik.”
Är en mening som i sig betyder ingenting och inte visar varken kunskap eller förmåga om samhället.
”Man måste förstå att naturvetenskaplig forskning är väsensskillt från forskning om samhället.”
Det där är bara en åsikt.
Att det finns människor som vill ha det så gör det inte sant. Det är det som är skillnaden mellan att hänvisa till resultat och konsensus.
”Även med en positivistisk (som är influerad av naturvetenskapen) inriktning kommer man aldrig att nå total och fullkomlig kunskap om samhället.”
Vilket är en helt irrelevant invändning eftersom vetenskap inte handlar om det perfekta alternativet – utan det bästa alternativet. Målet är bästa kunskapen, inte fullkomligt/total.
”Sen huruvida vad som är ”riktig vetenskap” är väl inte särskilt intressant.”
Det där är en åsikt
”Men om man kritiserar genusvetenskapen för att vara ”ovetenskaplig” så bör man nog fundera på vilka av de samhällsvetenskapliga disciplinerna som är vetenskapliga.”
Nej! Genus blir inte bättre för att det finns andra som också är dåliga.
”Den här på bloggen hyllade Bo Rothstein tex. Hans forskning om tillit och quality of governance, är den inte med samma logik också ovetenskaplig?”
Ingen aning, mycket möjligt den är det och isåfall om du kritiserar den så får du medhåll från mig och antagligen från Tanja. Det är det som kallas objektivitet.
”Sammantaget kan man väl säga att har man ingen insikt om vetenskapsteori”
Du menar förstås åsikt, insikt har nämligen inte ett dugg med dessa saker att göra.
”inom samhällsvetenskapen (som sträcker sig längre än att ha läst om postmodernismen på wikipedia”
Tack jag vet att den gör det våra lärare tvingade oss läsa både Baudrillard, Lyotard och Foucault vidare så pressade de av gammal vana på oss Habermas också.
Sedan har vi seminarier på dem, vilket betyder att eleverna skall lista ut vad läraren vill höra så läraren känner sig viktig och bekräftad.
Och som en docent sade: ”vissa anser ju att marxismen är en vetenskap”
”inte förstått vad som skrivs”
Det där varit ett argument om du kunde bevisa du SJÄLV hade gjort det. Vi väntar, skall bli kul om du är bättre på detta än vår stackars föreläsare.
”och därför blivit negativt inställd) så kanske man ska fundera på att hålla sig till sina matteböcker och fysikböcker och låta de som kan bidra till samhällsutvecklingen att uttala sig.”
Samhällsutveclingen är beroende av politisk åsikt
Politik är inte vetenskap. Alla vill inte ha samma utveckling
Har du förstått skillnaden mellan politik och vetenskap ännu.
”Och för att förekomma erik. NEJ! Detta är inget vetenskapligt inlägg så om du anser att denna kritik är ovidkommande så kan jag bara beklaga.”
Det är inte du som bestämmer vad saker är… innehållet avgör, inte du.
”Världen följer inte dina autistiska lagar om regelbundenhet. Världen är tuff!”
Påståendet att världen är tuff hänvisar PER DEFINITION till en regelbundenhet om världen
Keep the f-k track of what you say.
@C.:
Du är förstås inte skyldig att stanna kvar i debatten i all oändlighet, och för min del givetvis fri att dra dig tillbaka närhelst du vill.
Kan nog ändå inte komma ifrån tanken på att min, ännu i stort obesvarade fråga om katolska präster påverkat ditt beslut mer än Eriks debattmetoder och möjlighet att citera dig på sin blogg. Den tanken kan förstås vara helt fel, men jag kommer nog att bära den med mig ett bra tag om du inte ”empiriskt falsifierar” 😉 min tanke/känsla med ett svar.
Att du skulle ha svårt för antagonistisk diskussion köper nog ingen som läst din öppningskommentar där du kallar oss/Tanja för hätska/ordbajsare, och jämför bloggen med ett besök på ett avträde.
Ha det gott!
@Pelle P:
”Och att genusvetare skulle ha ”en vilja att certifiera övriga discipliner” är ju inte riktigt sann. Gällande genusvertifieringen av institutioner på svenska universitet …
… man måste då komma ihåg att detta är politiska beslut som inte är fattade av enskilda genusvetare. Att de (och en enskild institution) sedan får uppdraget att genomföra en sådan certifiering är ju en annan sak.”
Tanja har bättre faktakoll här än vad jag har. Rätta mig gärna om jag har fel, men såvitt jag vet har inget politiskt beslut tagits på att svenska universitets institutioner ska genuscertifieras, utan dessa initiativ har kommit inifrån universiteten själva – sannolikt då efter formellt eller (mer troligt) informellt lobbyarbete från genusinstitutionerna.
Med genusprofessor som studerat i DDR är det i alla fall inte svårt att tänka sig att ett initiativ till ideologisk certifiering av forskare kommit därifrån.
Om någon har källhänvisning på att ett politiskt beslut fattats om genomförande av genuscertifiering så presentera gärna.
@Pelle P:
Jag kan nog inte låta bli att haka upp mig på den här tidigare kommentaren från dig:
”… de som kritiserar Tanja och vad som skrivs här möts med en kompakt kader av naturvetare och andra onyanserade tyckare”
Jag tolkar den formuleringen som att det är chockerande för dig att det finns en handfull personer i landet som inte delar din åsikt, eller stillatigande finner sig i det allmänt hållna idiot- och inkompetensförklarande som är den vanligaste öppningsfrasen när en genuskramare kliver in i en tråd här. Genusgänget är för all del vana att stå oemotsagda för det allra mesta, och kanske tycker även du att det mest klädsamma man som medborgare kan göra efter att en genustroende har talat är att vara tyst? Bocka lite underdånigt, kanske?
Att 2-5 medborgare har fräckheten att uttrycka sitt missnöje över att såväl Tanja som övriga som deltar i diskussionerna här klassats ut som ”hätska”, ”ett avträde”, och ”ordbajsare” … är det verkligen ”en kompakt kader av onyanserade tyckare” enligt dig?
Det finns ett flertal odemokratiska politiska system/ideologier/regimer som har/haft just den synen på oliktänkande. Är det dit vi är på väg kanske?
@Pelle P:
Med frasen:
”att frivilligt välja bort tillgängliga möjligheter att empiriskt stödja eller motbevisa sina hypoteser till förmån för enbart teoretisk spekulation”
… syftade jag här på ditt avfärdande av mina tankar på att där så är möjligt försöka verifiera eller falsifiera genusvetenskapliga hypoteser och förklaringsmodeller med empiriska data från den verklighet som teoribygget försöker beskriva:
”… så ska man nog passa sig lite för att komma med inlägg i en samhällsdebatt och åberopa naturvetenskapliga rationalitetskrav på resultat och insatser. Det visar bara att man inte har en tillräcklig kunskap om samhällets komplexitet och dynamik.”
Vilket jag inte kan förstå på annat sätt än att du åberopar samhällets komplexitet och dynamik som ett bra försvar för att utelämna verifiering/falsifiering av teoretisk modell mot empiriska data.
Som naturvetare vet man att det fungerar precis tvärtom: Ju mer komplext och dynamiskt ett system är, desto svårare är det att med enbart teoretiska resonemang härleda en bra modell av detsamma. Även nationalekonomer är väl medvetna om detta.
Men eftersom vi naturvetare bara är en samling onyanserade tyckare, så ”vet” genusvetarna och kanske också du att ev. röster som höjs om empiriskt faktaunderlag bara är ”patriarkala härskartkniker” och ”(manliga) krav på rationalitet”. Alltså inget som behöver, eller ens bör beaktas. Enda anledningen att vi frågar om vilka fakta som stöder hypoteserna är nämligen att vi är ett misogynt gubbslem som vill trycka ner kvinnor och ”reta upp (kvinn)folk”.
Och därför tuffar många av genusvetarna på med sitt renodlat teoretiska modellbygge av detta, som du själv säger komplexa och dynamiska system.
Ingen vetenskapsteori i världen kan övertyga mig om att detta ger en bättre förståelse av samhället.
Jonsson:
Nej, jag lämnar inte debatten (vare sig det är tillfälligt eller permanent får vi se) för att du gav mig ett dråpslag vid jämförelsen med katolska präster som överrepresenterade inom ett forskningsfält för reproduktiv hälsa. Det är oerhört svårt för mig att besvara på hur jag skulle förhålla mig till detta hypotetiska kollektiv. Jag antar att det främsta, trots allt, vore att undersöka hur forskningen bedrivs. Detsamma gäller ju för genusvetenskapen. Misstro och skepsis mot ett sådant vetenskapskollektiv tycks ju initialt gansak begriplig, men ett domslut vore helt avhängigt vad som produceras och hur. Förhållandet mellan prästerna/forskarna i fråga och kyrkan vore förstås av intresse av försöka syna- hur sekulärt arbetar de i sin forskarroll etc? Finns det ett uttalat eller tydligt spänningsförhållande mellan kunskapsproduktion och uppdragsgivare? Och är den senare kyrkan och påven själv etc etc (och genusvetenskapen följer väl inte riktigt samma tydliga hierarki här, så jag vet inte, jämförelsen känns fortfarande lite långsökt)? 😉 Och jag tycker att vi bör göra det klart för oss att ett begrepp som ”patriarkala strukturer” (eller motsvarande som kan tillskrivas radikalfeminism som ideologi) utgör olika saker inom ramen för politisk aktivism och som analytisk kategori/verktyg inom ramen för humaniora.
Jag har helt enkelt inte ork, men framför allt inte -tid- att hänga kvar. Att föra samtal över gränsen för diametralt olika positioner i en stridsfråga, som inte heller ska utmynna i demagogi etc, är mer energikrävande än jag ville tro.
Ja, jag öppnar upp antagonistiskt från början, det medges. Men det är svårt att inte falla i polemik då ett ämnesområde som so far förtjänat min fulla respekt utsätts för sådana nidbilder, karikatyrer och hätska porträtt. Därtill är det en svår diskussionsmiljö, då man träder in ett sammanhang där det råder en stark konsensus (framför allt om att man har en gemensam fiende) och ganska homogen jargong, om man är av andra uppfattningar. Och åtminstone en kommentator har ju slungat ur sig några minst sagt speciella inlägg vilka trotsar varje konventionell regel för hur en vetenskapsteoretisk argumentation inom akademin vanlig läggs upp (som lägger höga krav på bevisbörda men själv framträder rätt inkonsistent, har en konstig syn på kritik, är snar på att tillskriva sin meningsmotståndare märkliga epitet, lanserar falska dikotomier, misstar vardagliga uttryck för påståenden om känslotillstånd etc)- jag förstår helt enkelt inte vad han skriver. Och han är den som skriver mest, ändå… ;)Därtill kommer det en del lite hotfulla varningar och påståenden då och då, som visserligen är fascinerande (”you’re goin on my BLÖG”, som fallstudie då, eller?), men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem.
Jag återkommer i mån av tid. Jag ska försöka läsa eventuella repliker till mitt inlägg här, men det är osäkert när och om svar erbjuds. Live long and prosper etc.
Väldigt var ni håller på – trevligt att så många tältat på min bloggg under helgen 🙂 Själv har jag fullt upp med att svara på mattefrågor och montera ihop en IKEA-möbel. Varför blir det alltid problem med den sista skruven? Minns att jag tagit upp (någon annan som tagit upp) detta förut: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/05/21/lusttur-pa-ikea/ Dessutom är det riktigt mycket snö här, så jag måste ju åka i backen med genustrumpeten, alltså samma aktivitet som förra vintern: http://www.youtube.com/watch?v=WUUaOYDN0qU
Denna gången ska jag nog åka sönder genustrumpeten helt och sedan lämna in den på IKEA på lagning. Eller kanske det får bli KTH – den är ju ganska avancerad med alla sina genustoner. Nu har jag inte läst alla kommentarer ovan sedan jag senaste kommenterade själv men ska med nöje göra det imorgon och då ge fienden svar på tal. Men jag ser nu att mina vapendragare i form av ”en kader av naturvetare och andra onyanserade tyckare” (citat Pelle P) redan varit framme, ha ha 🙂 Jag ska nyansera diskussionen lite imorgon då om det behövs, det ska bli ett nöje att banka folkvett i kritikerna med Tors hammare, eller kanske det räcker med ett nyanserat inlägg? Måste ju se vad som pågår först, men idag måste jag lösa mattetal, tvätta kläder och åka sönder genustrumpeten, med Vetenskapsrådets samtycke.
TANJA, HALLÅ DÄR!
Har du redan glömt, att man installerat en verkstad här i närheten för reparation (och delvis tillverkning) av mässingsblåsinstrument. I synnerhet är man, enligt vad jag erfarit, experter på GENUSTRUMPETER med en extra genusklaff!
”Info skriver september 4, 2010 kl 7:48 f m
En blåsinstrumentverkstad har nyligen installerat sig på Kungsholmen, närmare bestämt på Bergsgatan, nära korsningen med Parmmätargatan. I fönstren mot Bergsgatan finns utlagda råämnen till såväl trumpeter som valthorn i olika tillverkningsstadier.
Jag tittade in i går för att höra mig för om verksamheten. Det visade sig då, att denna främst var inriktad på reparationer (av bleckblås- och vissa träblåsinstrument, dock inte bl.a. oboer, som har en verkstad på helt annat håll).
Emellertid TILLVERKADE man faktiskt också ett instrumentslag: TRUMPETER. Jag frågade flera gånger, så jag kan inte ha missuppfattat saken.”
Själv har jag, Info, bland andra instrument också spelat trumpet. Ett år. Sista ringen i gymnasiet, före lumpen. Och det var minsann ingen genustrumpet utan en verkligt manligt könskodad fanfartrumpet, som ingen brud ens vågade fingra på…
http://www.kvinnojour.com/se/homepage/aktuellt/nyheter/snart-ar-det-dags-for-machofabriken/&intPageNo=2
SOCIALDRESSYRPROJEKTET MACHOFABRIKEN
Det riksomfattande socialdressyrprojektet MACHOFABRIKEN – nyss behandlat av GenusNytt 29/11 – ”ägs” av ROKS, Män för jämställdhet, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund i samverkan med Amnesty. Som idébakgrund hänvisar projektet (inoficiellt) bl.a. till auktoriteter som Lysenko, Pavlov, Butler, Dworkin, Valerie Solanas och Pol Pot.
Projektet, som ska pågå i tre år, stöds av regeringen och riksdagens majoritet och bekostas av den till dessas fria disposition stående Allmänna arvsfonden. Det beräknas ge (åtminstone tillfällig) sysselsättning åt en ständigt växande skara av genusambassadörer, jämställdhetscoacher, genuspedagoger, genusstrateger, förändringspiloter osv.
Amphi bidrar med med projektledning, utvecklingsarbete, produktion och distribution.
”En viktigt del i arbetet för ett jämställt samhälle fritt från våld är att förändra normer kring kön. I projektet Machofabriken är SKR delaktiga i att utveckla ett metodmaterial som synliggör normer för manlighet och kopplingen till våld och överordning. Materialet lanseras våren 2011 tillsammans med en stor informationssatsning för att uppmärksamma frågan.
-Det är dags att vi lyfter maskulinitet som en SAMHÄLLSKONSTRUKTION och visar på kopplingen mellan den manlighet VI [jaså, du också, Sara] konstruerar idag och våld, säger Sara Bäckström, styrelseledamot i SKR som sitter i styrgruppen för Machofabriken.” (Källa: Kvinnojours hemsida.)
De ännu outsagda slutmålen är dels att dekonstruera alla urskiljbara könsolikheter hos primatarten människa och samtidigt tillintetgöra den felaktiga, sociala konstruktionen biologiskt kön, dels att förbjuda det gamla patriarkala ämnet biologi och i stället införa det nya, genusvetenskapliga ämnet biologism.
Bland många statliga parallellprojekt i samma anda kan nämnas
JÄMSTÄLLDHET-GÖRA-LÄRA
”Jämställdhet-Göra-Lära är Försvarshögskolans certifierade jämställdhetsutbildning. Allt om jämställdhet samarbetar med Försvarshögskolan i att informera om JGL-utbildare och om de öppna kurser som hålls runt om i landet. Först ut i vår presentation av JGL-handledare är Magdalena Helander. Hon tipsar om sitt företags kurser i Stockholm och Göteborg under våren 2011. Magdalena Helande är ledarskapskonsult – – – ” (Källa: Allt om jämställdhet.)
Nu är det beslutat. DO tänker inte driva ett fall mot skolan som inte ville ha maskerade kvinnor i klassrummet, eftersom denna skola har varit snälla nog att tillåta henne gå kvar medans DO drog ut på fallet, tills efter valet så vågar DO säga sitt. Men nu är det mer eller mindre svart på vit. Om du inte är snäll mot våra nya minoritetsgrupper så diskriminerar du dem och det var också Katri Linnas beslut. Nekar du en tältbeklädd kvinna arbete eller utbildning skall du dömas för att ha diskriminerat. JIPPI! Katri Linna skriver:
”A har vid det här laget genomgått utbildningen med gott resultat. Hon kan därigenom sägas ha visat att hennes niqab inte utgjort ett hinder för undervisningen. Kontakten med andra elever och lärare har fungerat bra. Under lektionstid har hon oftast kunnat sitta så att manliga klasskamrater inte kunnat se hennes ansikte och hon har därför inte behövt bära sin niqab. A har också förklarat sig villig att visa ansiktet närhelst skolans personal skulle behöva identifiera henne.”
http://www.dn.se/debatt/forbud-mot-niqab-strider-mot-diskrimineringslagen-1.1219208
Detta låter ju verkligen feministiskt. Är det någon som tror att feministerna kommer lägga sig ned och böla och tala om sexistiska strukturer? Det jag inte gillar med Katri Linna är att hon drar en vals om feminism och implicit spyr galla över vårt land. Sedan försöker Katri Linna framstå som liberal. Så är det inte. Linna är absolut inte liberal och har heller inga problem diskriminering. Hon är inte för lika rättigheter för män och kvinnor. Det står väl väldigt klart nu i alla fall. Det underliga är bara att en rasist som Katri Linna får jobba på DO. Det kanske beror på att DO är just en rasistisk organisation, eller vad tror ni?
Här gör sig Pat Condell sig lustig över burkan:
Burka Band från Kabul 🙂
C, m in kritik mot genuscertifieringen hittar du i flera inlägg längst ner i detta inlägg: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/03/06/filosofiska-rummet-imorgon-sondag-kl-17/
Den som vill förvissa sig om att det visst rör sig om att få in ett genusperspektiv på det konkreta kursinnehållet kan ta och läsa den blott 9-sidiga slutrapporten för genuscertifieringen: http://www3.lu.se/pers/Jamstalldhet/genuscertifiering_080331.pdf
Som ligger som grund för pilotprojekten som nu pågår vid Lunds Universitet (bla på FYSICUM) samt för planerna för Uppsala Universitet, i länkarna jag tagit upp inlägget ovan kan man läsa hur man försöker implementera planerna i Göteborg, osv. Kom sedan och säg att det inte handlar om innehållet. Man skiljer på genusmedvetens PEDAGOGIK (bemötande mm, det du skriver om) samt GENUSPERSPEKTIV I UTBILDNINGEN. Man kan också bara notera att vad gäller bemötande finns redan både jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner (som man enligt lag är skyldig att upprätta, följa och uppdatera regelbundet – så vad skulle man då med en certifiering till om det bara handlade om bemötandet?)
Citat från slutrapporten: ”I Jämställdhetspolicy för Lunds universitet 2006-2010 anges att relevanta genusperspektiv och en könsmedveten pedagogik ska vara ett naturligt inslag i all utbildning. Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen.”
Citat från din kommentar: ”Det finns ingenting i min egen erfarenhet som skulle underbygga den dystopiska bild av ”genusmaffians” dominans som här tecknas.”
Nä, givetvis, man har som sagt svårt med den konkreta implementeringen, det finns ju knappt någon som vet hur den ska gå till (se tex här: http://www.axess.se/blog/post/2008/12/06/En-akademisk-fraga-om-genus.aspx ) utan det är bara en massa fina (?) ord och en massa ”strateger, processledare, förändringspiloter, jämställdhetsinspektörer” osv som sitter och häver ur sig floskler på betald arbetstid när andra faktiskt måste jobba.
Kan rekommendera följande läsning från en som fått smaka på allt detta:
Du skriver: ”Om jag förstår citeringen riktigt tillskriver författaren ”hegemonisk maskulinitet” den huvudsakliga betydelsen bakom underpresterande skolpojkar, eller? Jag är inte helt övertygad, men visst är det, utifrån högst personliga erfarenheter, ett stort problem….
I egenskap av ung, för vilken avståndet till grundskola/gymnasium inte är särskilt avlägset, så är jag benägen att medge att en ”hegemonisk maskulinitet” helt klart försvårar studiesituationen.”
Precis det menar man, och jag är inte heller övertygad. Stökiga klassrum pga bråkiga pojkar åtgärdas med lite krav på ordning och reda, inte med en queerteoretiker eller någon ”expert inom kritisk mansforskning” som sitter och ”dekonstruerar maskuliniteten” vid valfritt lärosäte för skattebetalarnas pengar SOM ÄR ÄMNADE ATT GÅ TILL SKOLAN. Svensk skola lider, vad gäller underprestation inom skolämnen, inte av genusproblem Hur kommer det sig att resultaten blir sämre i takt med att genusanalyserna blir fler? Bara där kan man konstatera att man är ute och cyklar. Vill man få pojkarna att lugna sig kan man börja ställa krav på uppförande – funkar i alla andra länder där maskulinitetskonstruktionen är lååååångt mer påtaglig än i Sverige, med tex machoideal som inte ens ”problematiseras” av någon genusvetare. Man kan också inleda en hormonbehandling som motverkar konstruktionen av maskulin identitet. Kanske är det dit svenska genusforskare vill komma, egentligen?
Du skriver ”Jag antar att begreppets innehåll är lokalt och skiftande, och att det således i vissa sammanhang mycket väl kan vara helt förenligt med olika manliga ideal att också vara högpresterande plugghäst, men i min egen uppväxtmiljö var det absolut inte det, och det kan mycket väl visa sig att den dystra bilden har betydligt större spridning.”
Det har huvudsakligen inte med konstruktionen av maskulin identitet att göra utan med
bildningsideal och synen på utbildning och så vidare – hur förklarar du att de flesta fysiker, matematiker osv är män? Eller är de egentligen inte män? Lyckades de undgå konstruktionen av sin maskulina identitet? Snarare är det i så fall en klassfråga, en fråga om attityder till högre utbildning i den närmsta omgivningen. På KTH finns förresten många utomeuropeiska studenter som med svenska genusmått mätt verkligen konstruerar en maskulin identitet – men som tar sina studier på högsta allvar, utan att skämmas. Det du (och rapporten) tar upp är som sagt snarare en fråga om den närmsta omgivningens attityder. Diametralt motsatta attityd till utbildning finns nämligen bland killar som är akademikerbarn. Och där har jag min erfarenhet. Så det handlar inte om kön.
Erik, (till C) ” Såväl hätskhet som hur det känns för dig är helt irrelevant för det ämne du kommenterar. Dina känslor är inte ett vitten värda som verklighetsbedömning och allt du sagt som försvar för din åsikt kan för allt i världen lika gärna användas som försvar för Nazityskland.” – Ha ha du är så bra! 🙂
Erik, (till C): ” ”Och om ”postmodernism” nu är så hopplöst, så kan du väl försöka bemöta de vetenskapsteoretiska problem som följer i dess spår, istället för att gapa.” Den gör ett absolut påstående att det inte finns absoluta påståenden, dvs den gör undantag för sig själv bara för att annars gör den egna teorin egna teorin omöjlig Vilket alla redan VET så sluta gapa.” Du ÄR verkligen bra!! 🙂 Tack för dessa klargöranden till C.
Erik, ” Man kan inte motbevisa något som är helt obevisat. För att kunna motbevisa saker måste det först finnas bevisa att bemöta.” Taget ur sitt sammanhang skulle jag inte instämma i detta i egenskap av matematiker. Men som kommentar till C så duger det 😉
Galne Gunnar, ja jag försöker följa hennes råd att tänka positivt, men enda gången jag verkligen är riktigt lycklig är när jag antingen föreläser i matte (eller genus) eller sågar genusmaffian på bloggen. Är man störd då eller? Jag behöver kanske en ”kognitiv handledare” i form av en genuskonsult med hundra andra titlar. Då skulle jag verkligen inse hur smart jag är, då ju allt är relativt ;-). Utom genusvansinnet som inte är relativt vansinnigt utan absolut vansinnigt….
C – här har du lite kritisk substans: en sammanfattning av remissyttrandena ang Uppsala Universitets planerade genuscertifiering/genusmärkning. Läs och begrunda: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/01/21/uppsala-universitets-institutioner-nobbar-genusmarkningen/
C (till Erik): ”Jag tror inte att du har förstått vad ”postmodernism” innebär.” Ha ha, jo det har han nog. 🙂 Men har du? Låt oss enas om vad det är så att det går att diskutera: http://sv.wikipedia.org/wiki/Postmodernism#Det_postmoderna_samh.C3.A4llet
Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet.
DET POSTMODERNA SAMHÄLLET: Ett postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten.
I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.
Dogdylan, ” Jag börjar allvarligt bli orolig för hur tillståndet är i Sverige då vi köpt nästan varje liten beståndsdel av post-modernismen, multikulturalismen, kulturrelativismen, socialkonstruktivismen, feminismen, internationalismen, post-kolonialismen osv.”
Jag med, det är därför jag har bloggen. Så att normala människor får komma till tals, i synnerhet i frågan om genusvansinnet då eftersom det är där (på de genusvetenskapliga institutionerna) som den galna mentaliteten odlas och som är inkörsporten till hela världens mentala dekadens. Och jag själv måste ju också få skriva av mig givetvis, då jag ju befinner mig i kroniskt chocktillstånd ända sedan jag såg den där DN-artikeln om könskodade lekplatser. Mitt kommentarsfält skulle lätt gå att sätta ihop till flera doktorsavhandlingar med alla era skriverier. Ska vi inte göra det? Se till att min blogg får doktorsexamen? Har inte någon tänkt på att det vore bra med en hierarki i bloggosfären? Knasiga bloggar med postmodernt svammel längst ner. Jag ska prata med några matematiker som jobbar på Google och be dem ta bort bloggar av lägre rang från sökmotorn 😉 . Ska jag även be dem plocka ner hela Internet så att du inte behöver uppröras så mycket att allt du läser på nätet?
QED, ”det postintellektuella tillståndet” – klockren formulering av tillståndet! 🙂
”Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten. …
… Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.”
Och så undrar dom varför den psykiska ohälsan breder ut sig i samma takt som postmoderna ideologier och s.k. vetenskaper …
mvh från din onyanserade ”kader”
Dr Jonsson, kul att min ”onyanserade kader” fortfarande är psykiskt stabil då den inte börjat nedmontera sitt jagtillstånd, till skillnad från vissa andra.
Dr Jonsson, just det: alla vetenskaper borde vetenskapscertifieras. ”Delegationen för Empiri och Rationalitet i Genus [DERG]” Ha ha 🙂 Men jag är ju redan med i Delagationen för Förnuft och Folkvett (DFF), kan man ha flera uppdrag samtidigt? Typ sitta på alla poster i alla delegationer samtidigt, som genusforskarna?
Uttrycket ”det postintellektuella tillståndet” från den gode QED vill jag nominera till din top-10 lista över årets bästa formuleringar i kommentarsfältet.
Ifall du skulle få lust och tid att sammanställa en sån, vill säga. Sen kan du göra en ”poll” med alla nominees … känn ingen press … 😉
Erik, ”På samma sätt så består den negativa PR som genusvetenskapen får på Tanjas blogg inte av tanjas roliga retorik utan av citat från genusvetenskapliga texter som Tanja förmedlar. Dvs de ger SIG SJÄLVA dålig PR när deras egna åsikter förmedlas på en blogg.”
Exakt så är det! Om jag vore dem (postmodernt personlighetsklyvda som de är, därav ”dem” då varje fysisk genusvetarenhet ju ständigt skiftar identiteter coh innehar flera parallellt) så skulle jag HEMLIGSTÄMPLA utredningarna. Eftersom de är så pinsamma. Det är ju egentligen bara det jag gör – citerar deras utredningar.
De borde vara tacksamma att jag för ut deras viktiga genuskunskap ut till den obildade folkmassan. Genusmaffian borde, om den hade rent mjöl i påsen, i själva verket betala mig för bloggen och det viktiga arbete jag gör.
Erik, (till C) ”Det är du som missat att när jag säger vad det innebär menar jag ”innebär” som i RESULTAT, jag säger inte vad folk trodde/önskade det skulle vara utan vad det faktiskt presterade i verkligheten.”
Ha ha, det är roligt att se dig på krigsstigen :-).
Robert, jo jag hörde ngt på nyheterna om svartlistning av vissa journalister för några dagar sedan, var det en kommentar på din hemsida som var grunden för det? Roligt 🙂 Men finns det ingen sådan svart lista? Skulle ju vara bra att ha, ibland hör ju sådana av sig till mig också, och då kan det vara bra att veta vilka som är galna, eller allmänt irrationella. Det måste väl vara nästan alla då? 😉
Tanja, ”Typ sitta på alla poster i alla delegationer samtidigt, som genusforskarna?”
Exakt! (Jag hade glömt din delegation, sorry.)
Funderar lite på ett antal nya konsulttjänster att sälja in:
EMPIRIGRUNDSBESIKTARE
RATIONALITETSCOACH
LOGIKPILOT
VETENSKAPLIGHETSCERTIFIERARE
FOLKVETTSHANDLEDARE
FÖRNUFTSAMBASSADÖR
…
Dogdylan, ”Jag är en av många (de flesta) studenter som har haft äran att träffa dessa genusdemagoger IRL och i ett klassrum. Jag har blivit vaccinerad mot denna akademiska sjukdom, däremot har många av mina kursare smittade. Så smittade så en del av dem läser genusvetenskap på mastersnivå idag.” Ha ha ha 🙂
Dr Jonsson, jättebra förslag. Låt oss börja dela ut titlar! 🙂
QED, ang klassisk musik och bananer. Varför inte? 🙂 https://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/06/23/en-studie-i-svensk-fundamentalism/ Proteinmusik och DNA-musik är ju intressant. Bara man inte börjar diskutera genus med bananerna, då vissnar de nog. Borde inte bananer som de fallossymbol de är förbjudas?
C, ”Är det bara i min webbläsare som kopiera/klistra in inte funkar från kommentarsfältet, f ö?” Hm, nej det ska gå bra. Fungerar det inte att markera och kopiera? Konstigt… någon annans som har samma problem? Om du sitter på någon genusinstitution är det möjligt att man har omöjliggjort för användarna att kopiera och därmed citera något från min blogg 😉
Pelle P, ”Generellt kan man väl säga att om man har en naturvetenskaplig utbildning så ska man nog passa sig lite för att komma med inlägg i en samhällsdebatt och åberopa naturvetenskapliga rationalitetskrav på resultat och insatser.”
Eh, vad sägs om BARA rationalitetskrav då (skippa ”naturvetenskapliga”)? Konsistens? Empiri? Något belägg för något enda påstående? Vad menas med att ”pojkar som tar skolarbetet på allvar riskerar att få sin heterosexualitet ifrågasatt” (SOU 2009:64). Säger vem? En kritisk maskulinitetsforskare som själv hade funderingar kring sin sexuella identitet och som därför inte hade tid med skolarbetet under sin tonårstid? Genusforskare projicerar sina egna personliga problem på de SOU-serier de producerar. De gör upp med sitt förflutna där. Nä, nu var jag lite dum 🙂 Men det ligger ett korn av sanning i det, inte vem som helst läser sig till en master i genusvetenskap, liksom inte vem som helst väljer att bli matematiker. Man har ju på något sätt fått upp intresset för det. Och på tal om det fick jag för en tid sedan ett mail från en kvinna som läste genus och verkligen var genuint intresserad av jämställdhet och genus men som sa att hon aldrig skulle ha en chans till doktorandtjänst eller akademisk karriär inom ämnet eftersom hon inte anammat alla teorier utan tänkte själv, och kritiskt, och utan förutfattade meningar kring något. Det fanns inget utrymme för avvikelser i uppfattningar enligt henne. Låter ju inte så bra om man vill ha en kreativ forskningsmiljö med excellens.
Skippa det med ”rationalitet” helt då (naturvetenskaplig eller annan). Vad sägs om ”forskning”. Är det forskning när man på förhand vet vad man ska komma fram till? Hela poängen med forskning är ju just att man med öppet sinne studerar tillvaron (om man nu är samhällsvetare) och faktiskt inte vet vilket utfallet blir. Det är ju det som är det intressanta (och poängen) med forskning – att undersöka något man ännu inte vet någonting (eller inte tillräckligt mycket) om. I annat fall behövs ju ingen forskning. Så även om (tveksamt…) genusforskningen/genusvetenskapen vore rationell (vilket du ju hävdar) så är det ändå inte fråga om forskning. Åtminstone inte i Sverige.
Läs denna: https://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/04/23/feministiska-teorier-sagas-av-statsvetare/
Pelle P, ”… man måste då komma ihåg att detta är politiska beslut som inte är fattade av enskilda genusvetare. Att de (och en enskild institution) sedan får uppdraget att genomföra en sådan certifiering är ju en annan sak.””
Skoooooooooooooooooojar du!? 🙂 Kommentar överflödig.
Robert & Info, tack för material om ”Machofabriken”. Vad mycket de hittar på helt otroligt. Hade missat det, tur Genusnytt håller koll på det dagliga genusflödet!
Hej Tanja, vad roligt att du behagar svara (och jag försöker nu bortse från alla ryggdunkar till den obegriplige Erik, är det ett sätt att försöka demoralisera den ”sociala konstruktionen C.” till att lämna diskussionen, må tro?).
Nej, jag kan inte klippa och klistra in, och då jag inte är knuten till någon genusvetenskaplig institution, så kan det ju inte vara någon spärr från deras håll. Däremot använder jag IE, så det kanske är där det brister…
Jag ska fatta mig kort.
Vad gäller definitionen av postmodernism som Erik erbjuder, att postmodernismen kan sammanfattas i stil med ”absoluta utsagor om att inget kan sägas” eller dylikt, så kan det grovt sagt vederläggas. Det är helt enkelt mer komplext än så. Det råder en enorm begreppslig oreda gällande vad postmodernism är för det första, för det andra vilka kulturkritiker, filosofer, konstnärer etc som kan rubriceras som postmodernister, och om vi kan tala om ett postmodernt samhälle. Det du framlyfter genom att hänvisa till en wikipedia-summering är en schablonmässig bild, ännu kortare skulle den kunna sammanfattas som avvecklingen av de stora berättelserna (framstegstanken, frälsningslära etc). Jag har själv spenderat åtskilliga timmar senaste veckorna med att bläddra igenom delar av postmodern kanon, samt kritiska studier. Jag kan fortfarande inte med säkerhet svara på vad postmodernism är (å andra sidan har ju även Erik försökt sig på detta i någon kurs, vilket tycks ha varit en traumatiserande upplevelse). Att hänvisa till postmodernism som något självupphävande slår mig dock som vanligast bland de som vill distansera sig från ämnet utan att behöva studera det, s a s.
Poängen med hegemonisk maskulinitet är inte, som jag har förstått det, att beskriva manlighet i sig som problematisk, hämmande för utbildning eller annan offentlig verksamhet etc, utan att belysa, inom given kontext, vilka manlighetsideal som är dominerande (hegemoniska, alltså- och vi lever ju trots allt i en ytterst mångfacetterad värld där manlighet och kvinnlighet fylls med ganska skiftande innehåll, tycker du inte?). Att den hegemoniska maskuliniteten vore problematisk inom en undervisningssituation är väl inte så långsökt- om det visar sig att de eftersträvade manliga attributen inte är förenliga med prestation i skolarbete, till exempel, inom ett givet manlighetsideal. Även om det är anekdotiskt (och här har ju trots allt många bidragit med anekdotiska bevis), så kan jag garantera dig att där jag växte upp var det verkligen inte manligt att prestera i skolan. Manlighetsidealen i den direkta närheten (skolklassen, skolan) var snarast antiintellektuella.
Och vi bör minnas att, liksom i övrigt med teorier inom human- och samhällsvetenskap, förklaringsmodellen inte är exkluderande. Givetvis kan vi studera undermåliga prestationer ur en mångfald aspekter: genus, klass, fallenhet, resurser etc. You name it. Och det är här min poäng är, vad beträffar arbetssätt inom humaniora och samhällsvetenskap. Generellt kan humanvetenskaperna beskrivas som icke-paradigmatiska och pluralistiska, det vill säga det är vanligt förekommande med en stor uppsättning teoribildningar och metoder, på samma gång. Om du skulle disputera inom ett humanvetenskapligt område skulle du förmodligen inte söka falsifiera någon arbetshypotes genom att söka ut alternativa förklaringar, utan underbygga en tes som är given (kronologiskt kan det förstås se annorlunda ut- testen kanske inte är närvarande från första början öht osv) med det material det tillämpas på. Detta innebär också att giltighetsanspråken och slutsatserna är svagare och mindre exkluderande, då det mer eller mindre är implicit att samma material kan närmas på helt andra sätt. Humanvetenskaperna är också betydligt mer kvalitativa än kvantitativa, även om detta är en förenkling. Jag rör mig oftast inom områden som är ännu ”mjukare” än genusvetenskapen, som i hög utsträckning använder sig av inte minst sociologiska verktyg. Detta innebär dock inte att en konsistent argumentation, tydliga teoretiska verktyg, relevans, kort sagt rationalitet, vore försumliga eller oviktiga. Detta är inte liktydigt med relativism eller ”anything goes”. Det kanske är humanvetenskaperna i sin helhet du ogillar?
F ö, jag hyser också en stor mått skepsis gentemot genuscertifiering eller någon annan form av quick fix.
Och vidare kort blev det ju inte heller.. Attans.
C.
Du har verkligen en talang att få det hela att låta vackert. Det ändrar dock inte på det faktum att genusvetare:
– är en ideologiskt mycket homogen grupp (varianter av feminister)
– publicerar sig mycket sällan internationellt
– förefaller synnerligen negativa till resultat från andra discipliner som ev motsäger deras egna hypoteser
– sällan (vad jag har sett) försöker verifiera sina hypoteser med nån seriös empiri
Samtidigt som de:
– har gigantiska anspråk på att få vara de som formar framtida samhället
– påfallande ofta reagerar på kritik med invektiv, retorik och rena personangrepp [man kan ju tycka att om de hade på fötterna så skulle det inte vara nödvändigt]
Det gör dem i mina ögon till en mycket suspekt företeelse inom vetenskapen. Och ingen idéhistorisk eller vetenskapsteoretisk ”skönsång” vare sig från dig eller andra kommer att övertyga mig om nåt annat.
C.
”Generellt kan humanvetenskaperna beskrivas som icke-paradigmatiska och pluralistiska, det vill säga det är vanligt förekommande med en stor uppsättning teoribildningar och metoder, på samma gång.”
Det blir ju också lite av rökridå när du pratar om hur humanvetenskaperna i allmänhet är. Det är ju inte vad vi diskuterar här. Du försöker kanske ge genusvetenskapen ”cred by association”? Det funkar inte på mig.
Vi genusskeptiker har inte generellt nån aversion mot humanvetenskaperna i sin helhet. Men … din beskrivning ovan är inget man känner igen från den feministiskt grundade (för att inte säga betonggjutna) genusvetenskapen.
Uppsättningen förklaringsmodeller är i allt väsentligt hämtade ur den relativt snäva synvinkel som feminismen medger, och metoden är i huvudsak subjektivt tyckande inom väl upptrampade feministiska hjulspår. Förment vetenskaplig legitimitet ges mest av att sagda tyckande försiggår på en universitetsinstitution.
Säkert finns det några undantag att peka på, men de lär förbli just undantag.
C.
”Om du skulle disputera inom ett humanvetenskapligt område skulle du förmodligen inte söka falsifiera någon arbetshypotes genom att söka ut alternativa förklaringar, utan underbygga en tes som är given … ”
Hur i all sin dar kan man veta på förhand (!!) att ens forskning inte kommer att söka alternativa förklaringar, utan vara helt inriktad på att underbygga en på förhand given tes?
Vad är det för mening att bedriva forskning som inte ens reflekterar över om den första ansatsen stämmer, eller om det kanske finns en bättre förklaringsmodell/teori? Är reflektion också ett ”orimligt” krav på en hum/sam forskare?
Som Tanja säger: ”Är det forskning när man på förhand vet vad man ska komma fram till? Hela poängen med forskning är ju just att man med öppet sinne studerar tillvaron (om man nu är samhällsvetare) och faktiskt inte vet vilket utfallet blir.”
Och jag vill tillägga till det att nog kan man iofs många gånger ”ha på känn” vad resultatet kommer att bli – inte minst om man hållit på ett tag – men det betyder ju inte att man från början bestämmer sig för att ens arbete enbart ska syfta till att underbygga den tesen. Och definitivt inte undvika ifrågasätta tesen i det fall alltmer under arbetets gång pekar på att tesen inte håller.
Nu tänker jag inte döma ut hum/sam-området efter vad du säger, för jag tror att du (liksom även Pelle P) i din iver att hitta försvar för genusvetenskapens arbetsmetoder levererar en del mindre konsekventa tankar. Och, kanske mer viktigt, tankar som nog inte alla forskare inom hum/sam skulle hålla med om heller.
Jag får väl inleda med att tacka för beröm över min skönsång (öhm).
Jag menar inte, som du redan vet, att genusvetares ideologiska homogenitet behöver innebära något problem. Vilket har att göra med att homogeniteten är tämligen skenbar. Vad jag avser är att feministisk ideologi, och genusvetenskaplig teoribildning, är omfångsrik och rymmer en mängd olika och i viss mening motsatta utgångspunkter. Med hänsyn till att mycket genusvetenskap är väldigt normkritisk, så förekommer det, så vitt min erfarenhet av feministiska publikationer visat, en väldigt tuff intern diskussion om vilka teoretiska utgångspunkter respektive metoder som är goda. I likhet med kulturvetenskaperna. Vilket inte hindrar att visa perspektiv kan vara överrepresenterade. Jag misstänker att vi här också kan iaktta vissa generationsskiften: från tidigare kvinnohistorisk forskning, med input från radikalfeministisk teoribildning, vidare mot queerteori, maskulinitetsstudier, intersektionalitet etc (och jag vete fan om de två senare verkligen kan ses som hämtade ur ”den relativt snäva synvinkel som feminismen medger”). Vad som kommer förlänas störst utrymme i framtiden kan jag bara spekulera i. Här ser jag faktiskt inte skäl till att anse att genusvetenskapen vore gjuten i betong.
Vad gäller internationella samarbeten och publikationer har jag ingen insyn. Är situationen, så som du förstått den, värre än för övriga humanvetenskaper?
Genusvetenskapen är en tvärvetenskap inom fältet för human- och samhällsvetenskap, och så vitt jag förstår förekommer utbyte med samtliga av de övriga disciplinerna här. Vad gäller naturvetenskapliga perspektiv så lyser de i stort med sin avsaknad- vilket väl inte är så konstigt. Eklekticism i all ära, men här tror jag att det rör sig om gränser för vad som är möjligt att inrymma under en akademisk institution, och vad det är möjligt för en viss uppsättning forskare att rimligtvis ha koll på. Vilka vetenskaper menar du avfärdas? Och i vilken mening skulle dessa vetenskaper dementera genusvetenskaplig forskning? Är det ”de två kulturerna” som går igen?
Vad är det för seriösa empiriska undersökningar du efterlyser? Samtliga publikationer jag har tagit del av har använt metoder på avgränsat material på det sätt som jag känner igen från mina ämnesområden.
Studiet av genus, det vill säga kön som social kategori, kan förstås vara explosivt och starkt utmanande för en mängd uppfattningar om manligt och kvinnligt, representation och makt etc i samtiden. Men jag antar att det inte är vad du avser med ”gigantiska anspråk på att få vara de som formar samtida samhället”, utan snarare något slags jämställdhetspolitisk tillämpning eller social ingenjörskonst? Genuscertifiering kanske? 😉
På vilken kritik menar du att genusvetare generellt svarar med ”invektiv, retorik och rena personangrepp”? Om du avser eventuella responser här på bloggen, eller Pär Ströms dunster, så måste jag ändå säga att det inte utgör vidare goda exempel, med tanke på debattklimatet. Jag har svårt att tänka mig att en genusvetare skulle godta premisser enligt vilka man beskrivits som vansinniga, maktfullkomliga, psyskiskt sjuka etc, för att sedan sätta sig ner för att försöka realisera det goda samtalet (ungefär som att en teoretisk filosof ska ställa kunna pressas på uttömmande beskrivningar av den egna verksamheten efter att denne hälsats med att filosofi bara är spekulativa floskler för verklighetsfrånvända idioter i tweedoutfit). Det är ju inte ett vidare gott forum för god kritik, menar jag… Men du kanske har andra, mer relevanta exempel att komma med?
Jag förstår att jag inte kommer att övertyga dig, och det är väl inte min mening heller. Jag försöker väl bara bevisa för mig själv att jag kan föra någorlunda sansade samtal inom ett forum präglat av enorm konsensus, som konsekvent svartmålat något jag själv hyser respekt för. Fattas nu bara att Erik dundrar in och gastar att mitt eget självförverkligande är ”IRRELEVANT!!!??? *ASG* !!”..
Jonsson:
Nja, min poäng var snarare att den färdiga produkten kommer uppehålla sig vid en eller ett fåtal teoretiska perspektiv operationaliserade vid en/ett fåtal frågeställningar genomförda med en viss metod. Därav min lilla parantes om forskningsprocessens kronologi där. Det var kanske jag som uttryckte mig slarvigt här. Jag hoppas i varje fall att så var fallet och att du inte nitiskt skulle önska missförstå mig.
Tycker det är synd att kalla något för ”vetenskap” som inte är det. Inte ens ekonomerna har rätt av så dålig självinsikt att alla kallar sin praktig för vetenskap.
Det som avhandlas i denna eminenta blogg borde benämnas för vad det är istället–genusvetenPRAT.
Fast nationalekonomin kallar sig i allra högsta grad för en vetenskap, trots normativa aspekter, och trots att den i mycket utgår ifrån människan i termer av rationell agent, en människosyn som i hög grad kan problematiseras. Detta gör inte nationalekonomin till dålig vetenskap. Huvudsaken är en tydlighet vad gäller teoretiska utgångspunkter liksom val av metod, kort sagt transparens, vilket medför att utgångspunkternas begränsningar kan användas heuristiskt med hänsyn till både förtjänster och brister.
Appendix, post scriptum whatever: detta innebär heller inte att andra vetenskaper, vilka ifrågasätter mänsklig rationalitet eller den grad av aktörsroll som kan tillskrivas människan (som konsument och i övrigt) skulle ha falsifierat nationalekonomin.
Jasså…
Du tycker det är konstig att Borg inte besvarat ditt mail? 😉
Nja… C. – Anders Borg (video ca 2 min) har måhända mycket att stå i, kanske… 💡
Jag påminde honom IGEN för ett par veckor sedan – och bifogade då den här länken. Men han har ej svarat på det heller – så han har nog fortfarande mycket att stå i, kanske… 😉
DET PATRIARKALA ÄMNET BIOLOGI SKA OMVANDLAS TILL DET GENUSVETENSKAPLIGA ÄMNET BIOLOGISM (MED HJÄLP AV MÅNGMILJONANSLAG)
Ett antal kvinnliga feminister i Gävle har tilldelats ett antal statliga miljoner för att slutgiltigt skjuta ämnen som biologi, etologi, genetik, medicin m.m. i sank – om de inte för sin överlevnads skull först drar på sig genusvetenskapens intersektionella och queerräta narrdräkt.
Jag ska väl följa saken litet närmare – tills vidare bara citat av en kort blänkare i nättidningen Fria Tider (står oppositionen till Sjupartiet nära):
”NATURVETENSKAP BLIR NU KULTUR- OCH GENUSANPASSAD
Publicerat 2 december 2010 kl 07:07
Naturvetenskaplig är, just det, för vetenskaplig för dagens svenska klimat där mer och mer handlar om kultur, identitetsskapande och kritiska teorier utifrån ett vänsterperspektiv. Därför får en forskargrupp i Gävle ett miljonanslag för att förändra undervisningen av naturvetenskap – samt dess innehåll. Den grupp som forskarna vill påverka är lärarstudenter och i förlängningen unga barn i grundskolan.
Det nya årtiondet ser ut att börja i genusvetenskapens tecken. Aldrig tidigare har så mycket pengar och resurser satsats på att få den svenska skolan att passa in i genusvetarnas världsbild.
Naturvetenskapen, som bygger på logiskt tänkande, empiriska material, uppställda hypoteser och replikerbara experiment har länge varit en nagel i ögat på genusvetare. Därför får nu en forskargrupp vid Högskolan i Gävle från 2011 till 2013 5,5 miljoner i skattemedel ”för sin forskning om ämnesinnehåll och genusmedvetenhet i samspel för en mer inkluderande naturvetenskap”.
Forskargruppen består av Anita Hussénius, lektor i kemi, Annica Gullberg, lektor i biologi, och Kristina Andersson, adjunkt i biologi.
– I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur man kan öka genusmedvetenheten hos blivande lärare som är inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till att undervisningen i naturvetenskapliga ämnen förändras, både med avseende på innehåll och på utförande, säger Anita Hussénius i ett pressmeddelande.
I projektet ska lärarstudenters relation till lärande och undervisning i naturvetenskap utforskas ”från ett genusperspektiv”. Projektet verkar vara normativ i sin ansats, då det bland annat handlar om att förändra lärarnas ämnesinnehåll och undervisning i naturvetenskap efter det att ämnet belysts med ett kritiskt genusperspektiv.
– Vi är även intresserade av hur man kan skapa sig en identitet som lärare i naturvetenskap och hur denna identitetsskapande process kan påverkas av ämnesdidaktiska kunskaper och genusmedvetenhet.
Enligt pressmeddelandet följer forskargruppen en årskull lärarstudenter och då ”kommer undervisningsmoment att integreras som behandlar kritiska perspektiv på genus i relation till naturvetenskap och som lyfter fram naturvetenskapen som kultur. Målet är att skapa ny och fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande”. ”
Legitimitetsproblem har alltid funnits kring de ”mjuka” vetenskaperna.
Murray Gell-Mann, som fick Nobelpriset i fysik 1969, ansåg det passande att ekonomipristagarna vid prisutdelningen satt ”vid sidan om” då ekonomi inte var en ”hård”/riktig vetenskap. Gunnar Myrdal, nobelpristagare i ekonomi, menade att ekonomer skall redovisa sina allmänna politiska ståndpunkter (ideologisk tillhörighet)…
Var skall genusvetare sitta och vad bör redovisas?
testar
C:
Tänkte ge mig in debatten lite, med mina perspektiv.
”Jag menar inte, som du redan vet, att genusvetares ideologiska homogenitet behöver innebära något problem. Vilket har att göra med att homogeniteten är tämligen skenbar. Vad jag avser är att feministisk ideologi, och genusvetenskaplig teoribildning, är omfångsrik och rymmer en mängd olika och i viss mening motsatta utgångspunkter.”
Är nog lite en fråga om distans, såvitt jag ser så baseras dom olika utgångspunkter som framförs på samma tankesätt, vilket snarare innebär att det är heterogeniteten som är skenbar. Det verkar mest handla om vilka det är mest synd om, man verkar dock ganska överens om att medelålders vita män är ondskan inkarnerad.
Den starka och tydliga politiska grund och agenda som genomsyrar genusvetenskapen kan inte inte vara ett problem. Den står nämligen i direkt konflikt med själva syftet med vetenskap. Man vet redan hur ”verkligheten” ser ut, och har uppenbarligen ofta starka känslomässiga bindningar till den bild man har. Personer i den positionen tenderar i hög utsträckning bara att sträva efter att bekräfta den bild dom redan har, inte att försöka ta reda på hur saker faktiskt förhåller sig. I mjukare vetenskaper är det ett stort problem eftersom man kan komma undan med mycket mer pga svårigheterna att falsifiera.
Det är annars svårt att undvika parallellerna till rasbiologin, ett väldigt likartat fenomen.
Sen är det för mig också en fråga om personlighetstyperna som dras till fältet. Jag har hört både Lundgren och Rosenberg, dom är ju inte direkt förtroendegivande, utifrån ett psykologiskt perspektiv och vad jag sett av dom så har jag svårt att föreställa mig så mycket mer olämpliga människor för vetenskapligt arbete inom gruppen personer som inte har så uppenbara problem att dom inte kan få jobben. IMO borde dom sitta som träningsobjekt hos psykologstudenterna, inte jobba med vetenskap. Tyvärr är det påfallande ofta, mer regel än undantag, som genusvetare och feminister ger mig ett negativt intryck på det planet. Det är ofta människor som har ganska uppenbara känslomässiga problem som formar deras kognition.
”Studiet av genus, det vill säga kön som social kategori, kan förstås vara explosivt och starkt utmanande för en mängd uppfattningar om manligt och kvinnligt, representation och makt etc i samtiden.”
Jag tror inte det är det som det i stort handlar om, jag tycker själv att studier av genus vore väldigt intressant, men det är inte vad genusvetenskapen handlar om utifrån min erfarenhet. Man syftar i huvudsak till att söka efter bekräftelse till sina tveksamma teoribyggen, och att angripa ”sociala konstruktioner”. Det förra är pseudovetenskap, det andra är politik, ingendera har på ett universitet att göra.
@Nephilim´s Wings
Tack för att du ”ger din in lite i debatten”. Det började kännas lite ensamt här på barrikaden …
Instämmer i allt du skrev.
Läkare är ålagda att använda sig av vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag kan inte se någon principiell skillnad mellan fysisk och mental hälsa. Att lärare har ett delansvar för våra barns psykiska hälsa tycks mig uppenbart. Att då lärare tvingas frångå vetenskap och beprövad erfarenhet för att anamma obeprövade obevisade genusteorier borde då rimligtvis falla under kvacksalverilagen.
Dr. Jonsson:
Np… 🙂 Det är lustigt hur man i dom mjuka vetenskaperna så ofta verkar missa dom problem som uppkommer av just mjuka faktorer. Men jag antar att det mesta kan förklaras av om dom anser att krav på rationalitet är förtryckande… Förstås förutom varför dom sitter på universitetet och inte på psyket, om jag ska vara lite elak…
Men det går ifs inte i under sådana premisser särskilja på universitetet och psyket, eller mellan feminism och schizofreni. 😛 Möjligheterna till postmoderna artiklar svindlar!
@Nephilim´s Wings:
Och trots dessa närmast oändliga möjligheter så får de nästan inget publicerat internationellt (2 artiklar/professor per 30 år, enligt Rothstein).
De är antagligen för upptagna med det pedagogiska kvacksalveri som Ville nämner. Det ger dem nämligen långsiktigt mest makt. (Kul infallsvinkel med kvacksalverilagen!)
Dr. Jonsson:
Om dom underkänner rationalitet så säger dom ju egentligen att dom inte kan säga något relevant och då finns ju inget skäl att publicera något. 😛
Jo, jag har i många sammanhang efterlyst studier kring psykologiska konsekvenserna av genuspedagogik, jag tror nämligen att det kommer leda till sjunkande psykisk hälsa. Ingen har kunnat visa mig någon sådan iaf, så man är hänvisad till den allmänna statistiken för ungdomars psykiska hälsa som visar på en helt katastrofal utveckling. Men att samhället håller på att gå sönder är det få som pratar om.
[…] kommentator i förra inlägget tyckte att det inte var berättigat att jag kritiserade genusforskarna. Men min kritik består som […]
C:
Angående ”den obegriplige Erik” så kanske problemet är att du inte läst tillräckligt många högskolepoäng Erik-kunskap. Det är ju så man brukar besvara dem som tycker genusvetenskapliga påståenden är obegripliga.
”Vad gäller definitionen av postmodernism som Erik erbjuder, att postmodernismen kan sammanfattas i stil med ”absoluta utsagor om att inget kan sägas” eller dylikt, så kan det grovt sagt vederläggas.”
Som Erik erbjuder? Testa att googla postmodernism och se vad som händer. Läs några postmodernistiska tänkare och berätta sedan vad du just läst. Inte ens Chomsky ansåg det vara nåt att hänga i granen.
”Det är helt enkelt mer komplext än så.”
Komplext är vad man säger i postmodernism där vanliga människor hade sagt ”vet inte” Postmodernister som beskriver nåt som ”komplext” verkar inbilla sig de just förstått nåt ingen annan förstått.
”Det råder en enorm begreppslig oreda gällande vad postmodernism är för det första, för det andra vilka kulturkritiker, filosofer, konstnärer etc som kan rubriceras som postmodernister, och om vi kan tala om ett postmodernt samhälle.”
Ja det där låter ju som ett praktiskt försvar. Men saken är den att det faktum ni själva inte är överrens inte är bevis för att er beskrivning är en sann sådan.
”Det du framlyfter genom att hänvisa till en wikipedia-summering är en schablonmässig bild, ännu kortare skulle den kunna sammanfattas som avvecklingen av de stora berättelserna (framstegstanken, frälsningslära etc).”
Professor Nordin går ändå längre. Han sammanfattar det som avveckling av tron på marxismen som tidigare dominerade de berörda ämnena. Om forskarna inte fick tro på marxismen så skulle de banne mig inte tro på verkligheten alls.
”Jag har själv spenderat åtskilliga timmar senaste veckorna med att bläddra igenom delar av postmodern kanon, samt kritiska studier.”
Då borde du kunna säga nåt om saken.
”Jag kan fortfarande inte med säkerhet svara på vad postmodernism är (å andra sidan har ju även Erik försökt sig på detta i någon kurs, vilket tycks ha varit en traumatiserande upplevelse).”
Det bevisar inte deras egna tolkningar och beskrivningar är sanna. Snarare så styrker det uppfattningen att hela projektet är trams och anledningen du inte har en klar bild av vad det är beror på att det inte är nåt alls.
”Att hänvisa till postmodernism som något självupphävande slår mig dock som vanligast bland de som vill distansera sig från ämnet utan att behöva studera det, s a s.”
Det är också nåt du bekräftade genom att själv läsa och sedan inte kunna säga nåt om det. Att säga det är komplext är just att inte säga nåt. Det säger ingenting om nånting så sluta låtsas du just beskrev nåt som vi inte visste.
”Poängen med hegemonisk maskulinitet är inte, som jag har förstått det, att beskriva manlighet i sig som problematisk, hämmande för utbildning eller annan offentlig verksamhet etc”
Vilket ifall du missat det är helt irrelevant dvs oviktigt. Det är vad det ÄR som analyseras, inte vad det var TÄNKT ATT VARA. Så poängen dvs syftet, dvs vad man hade tänkt sig – är helt irrelevanta jämfört med vad som blev resultatet.
”utan att belysa, inom given kontext, vilka manlighetsideal som är dominerande (hegemoniska, alltså- och vi lever ju trots allt i en ytterst mångfacetterad värld där manlighet och kvinnlighet fylls med ganska skiftande innehåll, tycker du inte?).”
Dominerande enligt vem? dem själva? och på basis av vilka belägg? Inga alls för de tror inte på objektiv bevisning. kan du se en röd tråd av hur allt är så komplext att inget går att säga om nånting förutom att andra inte fattat hur komplext det är.
Läs vad du själv skrivit om ämnet hittills. Ingenting! Du kan kritisera andra men hur vet du de andra har fel när du själv inte har en aning om vad som är rätt?
”Att den hegemoniska maskuliniteten vore problematisk inom en undervisningssituation är väl inte så långsökt- om det visar sig att de eftersträvade manliga attributen inte är förenliga med prestation i skolarbete, till exempel, inom ett givet manlighetsideal.”
Med tanke på att nästan alla nobelpristagare, professorer, uppfinnare, företags-VD:ar och andra som faktiskt har BEVISAD kompetens är män är det snarare isåfall kvinnlighet och de betygskritier den konstruerar i politiska kontexter som inte är förenliga med prestation i nåt annat än skolarbete.
Men en sådan beskrivning skulle knappast PM-gänget godta. När kvinnor gör dåligt ifrån sig är det aldrig kvinnlighetens fel.
”Även om det är anekdotiskt (och här har ju trots allt många bidragit med anekdotiska bevis), så kan jag garantera dig att där jag växte upp var det verkligen inte manligt att prestera i skolan.”
Nej det kan du inte. När du växte upp var du en småunge utan akademisk examen så inget garanterar vad du DÅ trodde var sant – var/är sant.
”Manlighetsidealen i den direkta närheten (skolklassen, skolan) var snarast antiintellektuella.”
Du trodde det, men hur bra koll hade du på objektivit och vetenskap?
”Och vi bör minnas att, liksom i övrigt med teorier inom human- och samhällsvetenskap, förklaringsmodellen inte är exkluderande. Givetvis kan vi studera undermåliga prestationer ur en mångfald aspekter: genus, klass, fallenhet, resurser etc. You name it.”
Bullshit!
Det första som hände när Larry Summers ville studera ur fallenhet var att närvarande feminister blev illamående och svimmade. Det andra som hände var att man krävde hans avgång.
”Och det är här min poäng är, vad beträffar arbetssätt inom humaniora och samhällsvetenskap. Generellt kan humanvetenskaperna beskrivas som icke-paradigmatiska och pluralistiska, det vill säga det är vanligt förekommande med en stor uppsättning teoribildningar och metoder, på samma gång.”
Teorier och metoder med inga beviskrav, inga objektivitetskrav och där forskarna fritt hittar på vad som helst bara det är politiskt gångbart för allt handlar om pengar och inflytande. Sanningen kan man strunta i – på postmodernisters ord att den ändå är onödig eller inte finns.
”Humanvetenskaperna är också betydligt mer kvalitativa än kvantitativa, även om detta är en förenkling.”
Ifall du missat det så är inget område kvalitativt eller kvantitativt. Utan kvantitativitet så vet man inte vilka kvalitativa påståenden som KAN dras och inte dras och sysslar sålunda med rena gissningar och fördomar.
Kvalitativ forsknings syfte är att nyansera kvantitativa resultat och ge djupare förståelse. Iden att forskning kan vara endera innebär till sin natur att vi har kvalitativ forskning som kan utgå från nåt som kvantitativa resultat visar är fysiskt omöjligt.
Exempelvis skulle kvalitativ humanvetenskap kunna visa varför sossarna vann valet 2010 Det spelar ingen roll att de inte gjorde det för det är ju en kvantitativ del.
Och säg för tusan inte att det är nåt jag missat med detta om inte DU personligen kan visa vad felet består av.
”Det kanske är humanvetenskaperna i sin helhet du ogillar?”
Det kanske beror på om alla humanvetenskaper och alla forskare inom dem presterar lika osäkra otillförlitliga och godtyckliga gissningar som om de vore alternativ till objektiv forskning.
Personligen tror jag kvaliteten skiljer sig något enormt mellan olika forskare och sålunda kan inte de dåliga försvaras med att vi inte förstår hela fältet.
C:
Beträffande snacket om hum/sam forskningen i sig som väsenskilld annan forskning så är det helt enkelt bara svammel.
För forskning är inte bara ett ord, det är en grund att stå på som bygger hela värdet och vad vissa forskare gör är snor den grunden vissa arbetat fram för att kunna ägna sig åt hobbypolitik som är värdelös.
Det är ju därför det är så viktigt att få kalla deras trams forskning. För där bygger man värdet och grunden på ORDET forskning, att ”få vara med och dela av kakan”
De gör helt enkelt ingen forskning vilket är uppenbart när man läser tramstexter som babblar om hur allt är så komplext, och konstruerat och ouppnåeligt att de måste få fem miljoner till för att undersöka hur komplext och ouppnåeligt det är.
Jag har läst dina försök till försvar nu men vet du vad som är den RÖDA TRÅDEN alltså utmärkande för vad du skrivit? Att du inte skriver ett ord om EN enda konkret forskning som du kan förklara eller försvara.
Ditt försvar i sig är på rent strukturell nivå. Frågan är om forskningen du försvarar producerat ett enda arbete som du kan försvara/förklara.
Det strukturella/generella försvarat antyder det finns dåliga äpplen men också mycket bra.
Om det finns så mycket bra, hur kommer det sig Tanja kan plocka fram tusen sidor idiotier i de angrepp DU kritiserar
Men du kan inte plocka fram EN ENDA SIDA i de försvar du skriver
Är inte det lite konstigt om så mycket bra skapas?
Kul blogg, kan du inte öka spaltbredden lite. Det blir väldigt rörigt och plottrigt. Alla dessa konstiga yrken är bara ytterligare ett exempel på offentligt slöseri. Allt är dock inte ”genusrelaterat”, varför har kommuner folkhälsostrateger, klimatrådgivare och andra helt meningslösa tjänstemän anställda.
Många av dessa är dessutom helt oanställbara i den privata sektorn.
[…] här med marginalanteckningarna är intressant, det betyder att jag numera utöver alla mina andra titlar även kan titulera mig konstnär. Här är mitt bidrag till den moderna konsten: mina egna […]
[…] – mannen måste ju gå om lågstadiet medan jag ju har lektorskompetens (för att inte tala om alla mina andra nyare titlar här ). Vad är det förresten för fel med att stampa jordgolv, det hade behövts en fast grund […]