SD och genusvansinnet

Förskolorna har ett lagligt ansvar. Att pojkar tar på sig klänning är viktigt för svensk jämställdhet

Det var ju på tiden! Jag upptäckte förresten just att om man googlar på ”Det var ju på tiden” kommer mitt gamla inlägg Det var ju på tiden upp som första träff. För det var nästan exakt ett år sedan det var på tiden att någon, i detta fall KD, kom på och offentligt lanserade den förnuftiga idén att avskaffa Nationella Sekretariatet för genusvansinne. Man kan ju vid en första anblick tycka att det verkligen behövs en nationell myndighet för att ”könsavkoda leksaker” och inspektera förskolebarns attityder (trots att föräldrarna motsätter sig detta) för att därefter utarbeta en seriös nationell handlingsplan för några miljoner för hur man ingjuter mod i pojkar att bära klänning, men å andra sidan så vet vi att många talibaner bär klänning till vardags, och därför vore det mycket bättre om Genusväldet for iväg på studieresa till Afghanistan för att se hur man gör. I Saudiarabien har män också klänningliknande plagg. Uppenbarligen finns det platser där genusutopin blivit till verklighet, något man annars sällan kan beskåda. Vetenskapsrådet beviljade ju nyligen 10 miljoner till några genusforskare  för att åka på genusresa till Pakistan, och då är man ju redan i närheten. För som vi ju fick reda på för ett tag sedan  så har de svenska förskolorna tydligen ett lagligt ansvar för att se till att pojkarna faktiskt tar på sig klänning! Ur artikeln:

”Dagens föreläsare, genuspedagogen Anna Ubysz, jobbar kommunalt med frågor kring barnuppfostran och jämställdhet, och hon har också skrivit en magisteruppsats i ämnet, ”Genus och jämställdhet i förskolan”. Den bild hon målar upp är svart men hoppfull. Det är för jävligt. Det blir bättre. Men backlashen lurar runt hörnet. I världens mest jämställda land är risken stor att vi dunkar varandras ryggar och är nöjda med det vi redan åstadkommit. I förskolorna ser det ut som det gör överallt annars i samhället, och den som vill förändra stöter på hårt motstånd. ”Ofta är det föräldrarna som känner ett starkt och nästan instinktivt motstånd mot ord som genus, jämställdhet och könsroller. De tror väl att man ska stassa ut pojkarna i klänning”, säger Anna Ubysz. Och varför inte, tänker jag. Faktum är att förskolorna har ett lagligt ansvar för de här frågorna.”

Infiltration, "utbildning", "information" och angiveri

Vansinnet har fortsatt oförminskat och man översvämmas dagligen av svenskt genusvansinne. Visst är det lite roligt att de håller på sådär och aldrig ger upp, som tex när flera års genusarbete smulades sönder i DN – efter att under åratal ha genusindoktrinerat en barnkull vid två kända genusdagis och sedan släppt ut dem i verkligheten så ändrade barnen beteende! Detta skedde i en svensk skola som inte var infiltrerad av genuspedagoger ”Det tog bara ett par dagar så smulades det ner” som man uttryckte det. Alltså: på bara några dagar lyckades skolpersonalen rekonstruera allas kön och rasera genusvetarnas mångåriga arbete på dagiset med att ”bara låta barnen få vara sig själva”. Infiltrera kan tyckas vara ett starkt ord, men faktum är att man från gensuvetarhåll är helt öppen med att det är just infiltration man håller på med, se själva sidan 28 här: ”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser: Infiltration, Information och Utbildning.” Tack för ärligheten får man väl säga.

Två kända svenska debattörer vill sortera bort vita heterosexuella och långa (!) män med blå ögon och i viss ålder från universitetskorridorer, bolagsstyrelser och tidningsredaktioner

För att komma till saken, jag vet att man kan få hela sin karriär förstörd om man kritiserar genusvansinnet (jag är dock ett unikt undantag; exakt hur många undantag som kan finnas i ett samhälle är ett mått på graden av infiltration och en väldigt intressant och relevant fråga men det får jag gå in på i ett annat inlägg om jag då får lov att offentliggöra en matteformel utan att ni går i taket, det har ju gått bra förut i samband med min modell för förfallet i landet ) och därför är det glädjande att en riksdagsledamot (i detta fall från SD) nu tagit upp genusvansinnet och kritiserat det i en interpellationsdebatt. Jag borde kanske häva ur mig några invektiv först så att jag inte blir misstänkliggjord förresten: verklighetsfientlig, extremistisk, rasbiologisk, galen, obildad, ultraradikal och reaktionär. Det var Genusmaffian det gällde alltså. Reaktionär är väl det minsta man kan säga om man ser klänningbärande talibaner som ett fördöme för jämställdheten, och rasbiologin förespråkade man så sent som 2007, som ni kan se då Zoran Alagic (jämställdhetspolitisk debattör och presschef på Lärarnas Riksförbund) och Kurdo Baksi (bror till Nalin Pekgul och mottagare av Industrifackets kulturpris mot rasism (1999) samt Olof Palmepriset (1999)) i en debattartikel krävde att ”De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna.” Detta skulle som alla inser kräva en omfattande rasbiologisk insats. Det är tydligen det här som är kulmen på det arbete mot rasism och för jämställdhet som från etablissemangets sida belönas med priser, utmärkelser och positioner. Mörkerkrafterna Baksi och Alagic är fortfarande mer än välkomna i den offentliga debatten, vilket är ganska skrämmande.

Mattias Karlsson frågar Sabuni vad alla JÄMI-miljoner används till

Men åter till kampen mot den del av den svenska fördumningsindustrin som kallas för genusvansinne. Det kan tydligen ta sig många olika uttryck, alltifrån slöseri med skattepengar och hjärntvätt inom myndigheter, till hot om våld och anklagelser om könsförräderi. Därför är det glädjande att någon folkvald vågat kritisera delar av gensuvansinnet offentligt och det var det jag ville ta upp. Riksdagsledamoten var Mattias Karlsson från SD som tog upp en del intressant i en interpellationsdebatt som ägde rum i Riksdagen den 3 februari. Ur kammarens protokoll (finns även videoupptagning):

”Jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting

Anf. 39 MATTIAS KARLSSON (SD):

Herr talman! År 2008 beviljade regeringen 100 miljoner kronor till organisationen SKL för genomförandet av så kallad jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting. Dessa 100 miljoner kom senare att växa till 145 miljoner. Varför man valde att satsa så mycket skattepengar på just jämställdhetsintegrering är inte helt lätt att bli klok på. Enligt Jämi saknas det nämligen helt svensk forskning kring metoden,  och ingen vet egentligen om detta är ett bra och effektivt sätt att förbättra jämställdheten. Det finns säkert ett och annat guldkorn bland de projekt som verksamheten rymmer, men klart är att det på flera håll i landet inte kan beskrivas som någonting annat än ett fiasko. I en utvärdering från Ljungby kommun konstaterades det att deltagarna inte kunnat se behovet av verksamheten, att man upplevt det som någonting påtvingat uppifrån och att mindre än 30 procent trodde att det skulle leda till ökad jämställdhet. I Simrishamn har man använt pengarna till att anställa en genuspedagog som har lärt kvinnor att sitta bredbent på en stol och som har hållit kurser i hur man dekonstruerar den så kallade könsmaktsordningen genom att mentalt byta kön på matsalsbestick. Nu har man ytterligare ökat resurserna, med 80 miljoner kronor, till den här verksamheten. Därför skulle jag vilja fråga jämställdhetsministern om hon anser att programmet för hållbar jämställdhet verkligen är det bästa sättet att förbättra levnadsvillkoren för Sveriges kvinnor och om det har varit klokt att spendera 225 miljoner kronor på det.

Anf. 40 Statsrådet NYAMKO SABUNI (FP):

Nyamko Sabuni har skrivit under alla JÄMI-beslut

Herr talman! Jag vill tacka Mattias Karlsson för denna viktiga fråga. Jag tror eventuellt att Mattias Karlsson har läst en utvärdering av projektet som jag själv inte har tagit del av. Den del av utvärderingen som jag har läst handlar nämligen framför allt om att det har varit många stora framgångar på det området. Vi kan bara konstatera att välfärdstjänster i vårt land inte är jämställda. Omsorgen till de äldre ges inte på lika villkor, om man tittar könsmässigt. Män får mer och tidigare omsorg än kvinnor. Vår skola är inte jämställd. Man har i ett projekt konkret kunnat se att pojkar får så mycket hjälp att det slutar med att läraren gör pojkarnas skrivläxa medan flickorna kämpar med sina läxor. Därmed utvecklar flickorna läsförmågan och skrivförmågan mycket snabbare än killarna. Och vården, inte minst, har vi följt i många år. Kvinnor och män får inte vård på lika villkor. Detta handlar om en kvalitetsfråga. Vår sjukvård, omsorg och skola kommer aldrig att hålla den höga kvalitet som jag vill att den ska hålla om vi inte kan garantera att både flickor och pojkar och både män och kvinnor får välfärdstjänster på lika villkor. Därför satsar vi dessa pengar. Det gör vi för att utveckla arbetsmetoder och utveckla statistik och därmed också kunna ifrågasätta: Varför ser det olika ut? Och vad kan man göra åt det? De här pengarna har gjort en stor nytta.

Anf. 41 MATTIAS KARLSSON (SD):

Behövs alla genuspiloter?

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag beklagar att jämställdhetsministern inte är beredd att se mer nyktert och självkritiskt på de prioriteringar man gjort och den verksamhet som man har bedrivit. Jag beklagar också att den borgerliga regeringen har valt att bygga vidare på den verklighetsfrånvända, flummiga och radikalfeministiska jämställdhetspolitik som lanserades av tidigare vänsterregeringar.  Min och Sverigedemokraternas uppfattning är att vi inte behöver fler genuspedagoger, genuscoacher och jämställdhetspiloter som genuscertifierar barnböcker och byter kön på bestick i en närmast totalitär anda. Vad vi i stället behöver är ökade anslag till forskning kring kvinnosjukdomar och krafttag mot den grasserande våldtäktsepidemin, det hedersrelaterade förtrycket och den utbredda psykiska ohälsan bland unga kvinnor.

Anf. 42 Statsrådet NYAMKO SABUNI (FP):

Faktum är att skattepengar går till genuspedagoger som provocerar genom att sitta bredbent på en stol och "vräka" sig...

Herr talman! Återigen ser vi på kvalitetsfrågan på olika sätt, Mattias Karlsson och jag. Jag menar att kvalitet inom välfärdstjänster handlar just om hur det faller ut för män och kvinnor, vare sig det handlar om skola, omsorg eller sjukvård. Det finns många goda exempel för Mattias Karlsson att ta del av när det gäller hur jämställdhetsintegrering och de pengar som regeringen har satsat faktiskt lett till bättre verksamheter när det gäller både ledarutbildningar och chefsutbildningar. Vi vet också att förändringsarbete, vare sig det gäller jämställdhet eller miljöfrågor, handlar om ledarskapsfrågor, att den som bedriver verksamheten också kan se de kvalitetsbrister som finns. I det här fallet är bristen på jämställdhet en av de brister som finns när det gäller kvalitet i våra välfärdstjänster. Det här är ett arbete som måste fortsätta att utvecklas. Jag skulle önska att Mattias Karlsson kunde vara med i denna kamp, så att vi kan garantera att våra medborgare, oavsett kön, faktiskt får tillgång till vård, omsorg och skola på lika villkor.”

Jag brukar hjälpa Genusmaffian genom att läsa rapporterna och sprida kunskapen till de folkvalda

Vad trevligt att de folkvalda tycks läsa min blogg. Eller åtminstone de dokument jag rotar fram. Inte alla dock, Sabuni har visst missat Ljungbyrapporten. Ändå spammade jag ut detta inlägg till alla riksdagsledamöter när det var aktuellt. Sabuni borde läsa delrapporterna och följa upp hur verksamheten går, hon är ju trots allt ansvarig och som ni kan se är det Sabunis namnteckning (tex här och här) i de dokument där pengarna beviljats. Sabuni säger att ”Det finns många goda exempel för Mattias Karlsson att ta del av när det gäller hur jämställdhets-integrering och de pengar som regeringen har satsat faktiskt lett till bättre verksamheter när det gäller både ledarutbildningar och chefsutbildningar” Självklart! Genusutbildningen är i full gång och propagandaverksamheten blir så klart bättre och bättre ju fler ”genuspiloter”, ”processledare” och ”jämställdhetsstrateger” som anställs. Frågan är om detta på något sätt gagnar medborgarna, och frågan är om inte hela den kommunala verksamheten istället för att förbättras istället blivit lidande av jämställdhetsintegreringen. I Ljungbyrapporten framgår att över 70% av de inblandade inblandade inte anser den här satsningen vara relevant för jämställdheten , att cheferna anser att genuspropagandan tar tid från den ordinarie verksamheten (den som verkligen ska garantera medborgarna god samhällsservice), att ”projektet skapats uppifrån” och att ”det ännu inte synts några konkreta verktyg” (efter 10 månaders verksamhet), att det varit en hel del ”korvstoppning” (dvs abstrakt genusteori), att uppdraget varit ”otydligt” och att flera ”jämställdhetsstratger” i kommunen tilldelades uppdaget mot sin vilja. Det är bara att läsa innantill (direktlänk till rapporten).

Genus-utbildningen måste kryddas - det räcker inte som det är idag

Mattias Karlsson har läst på medan Sabuni inte har något annat att komma med än floskler. Dessa floskler går att läsa i beslut om medel, i regeringens pressmeddelanden och i introduktionen till genusrapporterna. Den som bläddrar fram till efter de introducerande flosklerna som alltid låter bra givetvis, möts dock av Verkligheten, och Mattias Karlsson är en av få folkvalda som tagit sig tid att faktiskt undersöka verkligheten och det ska han ha all heder för. Det uppges i rapporten att processledarna (som leder genusutbildningen/jämställdhetsintegreringen) ”haft ett komplett motstånd”, men ändå drar man upp riktlinjer för den fortsatta verksamheten. Under ”slutdiskussion” i Ljungbyrapporten  kan vi otroligt nog läsa att man trots utbredd motvilja och ifrågasättande av denna typ av projekt som metod för att uppnå jämställdhet ändå gärna ser att arbetet utvidgas till även andra kategorier än kön:

”Men grupperna kvinnor och män är inte homogena och de kan i sin tur ha varierande behov beroende på bland annat etnicitet, religion, ålder, social tillhörighet och funktionsnedsättning. Även dessa grupper är en del av diskrimineringslagstiftningen. För att arbeta med att i framtiden skapa en kommun öppen för alla och där alla medborgare har möjlighet till likvärdig påverkan, är det viktigt att också arbeta med mångfald”.

Man blir ingen bra tandläkare förrän man genomgått en genuskurs

Vi kan således räkna med statligt avlönade mångfaldscoacher, mångfaldsstrateger och många andra nya yrken inom kort. Sabuni, eller jag menar vi medborgare, betalar givetvis kalaset. Halva befolkningen ska sättas att övervaka att den andra halvan beter sig och tänker genusmedvetet. Kvinnor och män är ju olika, vad smart att man kommit på det, så nu kan man skapa en massa underkategorier och hitta på fler roliga titlar. Läkare, sjuksköterskor, lärare och annan personal har ju aldrig kunnat sköta sitt arbete egentligen, hur ska man kunna avgöra vårdbehovet hos en patient utan att ha läst genuskunskap? Som om en läkare vet något om den könade kroppen! Och vad vet en mattelärare om att undervisa i matematik och vad vet en tandläkare om hål i tänder? De vet inte hur de ska bemöta patienter och elever förrän de smakat på en dos statlig genuspropaganda – helst ett mångårigt projekt som aldrig avslutas eftersom man aldrig kan vara genusmedveten nog. Kan någon väcka mig ur denna av idioti präglade mardröm?

Hela världen ska genuscertifieras i ett svenskt genuslabb

På tal om mångfald. Sabuni var den som 2008 sade: ”Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra” i samband med att regeringen initierade en tre år lång värdegrundsdialog för att ”skapa en förstärkt gemensam värdegrund” eftersom diskussionen ”inte gått i takt med samhällets utveckling”. Vad menas med att ”mångfald är bra men all mångfald är inte bra”? Hur ska mångfalden begränsas om man förespråkar mångfald, och får en politiskt korrekt politiker (som då var jämställdhetsminister) verkligen säga så? Läser man diverse styrdokument som exempelvis det obligatoriska skolväsendets läroplan får man intrycket att den demokratiska värdegrunden innebär att man ska respektera olikheter i människors uppfattningar, synsätt och värderingar  – dvs människors olika värdegrunder. Så en konkretisering av innebörden av såväl den ”demokratiska” som den ”gemensamma värdegrunden” med de grundläggande värderingar som det är skolans och samhällets demokratiska uppdrag att förmedla är välkommen. Tills vidare kan man bara tolka den demokratiska värdegrunden som att man ska acceptera att människor har skilda värdegrunder.  Kommer inte projektet med en ”gemensam värdegrund” att krocka med den ”demokratiska värdegrunden”? Nåja, värdegrunden ska vara klar år 2011 så då lär vi få veta ungefär vad vi ska tycka och tänka, och kanske också känna… Det blir nog förbjudet att kritisera värdegrunden, som en del av värdegrunden, bli inte förvånade. Borde vi inte få folkomrösta om värdegrunden förresten?

OBS! Läs om innehållet i Ljugbyrapporten och döm själva!

Några länkar:

Regeringsbeslut (”Regeringen beviljar SKL högst 100 000 000 kronor för att under tiden den 1 januari 2008–31 december 2010 stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan” )

Uppdrag till Nationell Sekretariatet (regeringsbeslut) att stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering (JÄMI), som kort innebär att ett genus/jämställdhetsperspektiv ska införlivas i allt beslutsfattande på alla nivåer, i alla steg av processen och av alla aktörer som deltar i beslutsfattandet. Konkret ska detta efter omfattande utbildningsinsatser resultera i att ett genusperspektiv genomsyrar all verksamhet inom kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Se ett exempel på hur det går till rent konkret i inlägget om Ljungbyrapporten! Se andra liknande dokument i länk nedan (”Dokument som publicerats av program JÄMI”)

Det behövdes visst 45 miljoner extra till genuspropagandan

SKL pressmeddelande om att budgeten sprängs med 45 miljoner för perioden 2008-2010 (notera: ”Ansökningarna handlar ofta om att göra en översyn av styrsystem och beslutsprocesser samt att utveckla IT-system och brukarundersökningar så att all statistik kan könsuppdelas. Många innehåller också riktade utbildningsinsatser för förtroendevalda och chefer för att öka kunskaperna om genus och jämställdhet.” – så att vi vet vad pengarna går till).

SKL pressmeddelande om ytterligare 80 miljoner för perioden 2011-2013

Dokument som publicerats av program JÄMI

Direktlänk till Ljungbyrapporten om jämställdhetsintegeringen

Relaterat:

”Forskning saknas” på genusvansinne för 225 miljoner och dags att ”reflektera över sin vithet”

Iiiinte 80 miljoner till!!!!

145 miljoner för könsbyten på bestick och ”genusbanker” i svenska skolor

Hur många miljarder? Det går utför…

Det var ju på tiden

Hållbar utveckling, hållbar jämställdhet och hållbart vansinne

Nytt genusprojekt: ”Jag kan inte tänka abstrakt!”

Jämställdhetsindex och trafikljus vid våra lärosäten

23 MILJONER till ”GENUSFOKUS” och nya statliga utredningar!

Grattis skattebetalare – del 2

Grattis skattebetalare!

Vad sysslar vetenskapsrådet med?

Läs vad polisen tycker om sin genusutbildning (i detta fall sk HBT-utbildning) ”Jag tyckte den var mer eller mindre ett påhopp. Väldigt generaliserande och väldigt låg nivå… Man får känslan av att utbildningen är utformad för någon som är sex år gammal. Det känns nästan kränkande att behöva genomgå den” (direktlänk till Ekot granskar)

Trygghet i kollektivtrafiken? Läs om genusanalysen av transportsektorn och avgör själv om denna påkostade genusanalys (SOU 2001:43) på något sätt gagnar dig som resenär: Del 1 , Del 2 , Del 3

Folkpartister vill ha genus i förskolan

Genushysteri i praktiken (FP vill fortfarande ha mer genus)

Genusforskarna uppger sig dela upp till 70% av sina gener med en brödlimpa

Blev lite väl många länkar i det här inlägget, ber om ursäkt för det, men jag vill ju bara sprida kunskap om det viktiga genusarbetet. 😉